Rakel Hiltunen. Den 2 april 2007

Jag har idag igen besökt olika bibliotek. Jag lånade häftet "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som skrevs i anslutning till Raimo Ilaskivis utredning (se "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007"), samt Helsingin esikaupunkiliitos i två tjocka volymer av Yrjö Harvia från år 1936. Dessutom tittade jag på mikrofilmer av Helsingin Sanomat från i juni ifjol.
Artiklarna i Helsingin Sanomat finns tillgängliga (för en liten kostnad) i Helsingin Sanomats digitala arkiv, men för att använda sig av det digitala arkivet måste man veta vad man söker. Dessutom får man en bättre helhetsbild då man tittar på tidningarna. Denna gång fastanade jag först för en artikel med rubriken "Ministeri Manninen: Kuntauudistus vaakalaudalla" som publicerades söndagen den 18 juni. I artikeln säger minister Hannes Manninen att "Maanantaina meillä pitäisi olla kokous, jossa asia ratkaistaan, mutta sopua ei tällä hetkellä vielä ole." Jag citerar vidare ur artikeln:

Kuntauudistuksen päälinjojen on ollut määrä valmistua juhannukseksi, ja sitä valmistelevalta rakennetyöryhmältä odotetaan puitelakiehdotusta maanantaina.

Jos rakennetyöryhmä ei saa ratkaisua aikaan, asian on arveltu siirtyvän hallituksen avainministerien muodostaman niin sanotun kolmen koplan ratkottavaksi.

Manninen noterar ytterligare att "Jos ratkaisu ei synny maanantaina, niin ei se rakenneryhmässä ilman uusia eväitä enää synny." Ny vägkost var dock på kommande, vilket Manninen redan visste.
Tidsdagen den 20 juni ingick i Helsingin Sanomat - förutom en artikel där Helsingfors annekteringsplaner avslöjas - ett par artiklar om kommun- och servicestrukturreformen. Rubrikerna var "Kuntauudistukselle etsitään nyt uutta vauhtia kolmen koplasta" och "Oppositio: Kiville menee että kulisee". Artikeln med den senare rubriken har underrubriken "Hallitukselle tarjottiin jo eropyynnön jättämistä". Ur artiklarna framgår att oenigheten i strukturgruppen var besvärlig för regeringen, men alldeles speciellt för Manninen.

Onsdagen den 21 juni ingick i Helsingin Sanomat en artikel med rubriken "Hallitus otti jälleen aikalisän kuntauudistuksen valmistelussa" och underrubriken "Kolmen koplan palautti puitelain valmistelun kuntaministerin ryhmään". Helsingin Sanomat skriver att trojkan, dvs regeringspartiernas ordföranden, samlades på Manninens begäran. Trojkans svar till Manninen var dock enkel: "rakenneryhmä tehköön työnsä valmiiksi". Trojkan hade alltså redan den 21 juni bedömt att det fanns förutsättningar för beslut i Manninens strukturgrupp. En vecka senare antog arbetsgruppen en kompromiss, som motsvarade Manninens förslag.

Det var i september eller kanske först i oktober som jag insåg att det fanns ett starkt inofficielt samband mellan fallet Sibbo och kommun- och servicestrukturreformen. Det första blogginlägget där jag behandlade reformen var "Kommun- och servicestrukturreformen. Den 28 september 2006". Den 28 september fattade regeringen, enligt ett pressmeddelande, ett beslut om innehållet i en proposition med förslag till lagar om kommun- och servicestrukturreformen samt lagar om ändring av kommunindelningslagen. Följande gång jag tog upp kommun- och servicestrukturreformen var i inlägget "Allianser. Den 14 oktober 2006". Detta inlägg var inspirerat av ett blogginlägg av Stefan Wallin, där Wallin undrar om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa". Betydelsen av kommun- och servicestrukturreformen för fallet Sibbo undanskymdes för min dela av att statsminister Matti Vanhanen och Centern i Helsingfors hade egna motiv bakom en annektering. Dessutom har Manninen själv i egenskap av bostadsminister haft andra skäl än ett räddande av kommun- och servicestrukturreformen. (Se "Två taburetter. Den 10 februari 2007".)

Om jag underskattat Manninens betydelse i fallet Sibbo, så har jag även underskattat Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunens (sdp) betydelse. I blogginlägget "Ändamålen helgar inte medlen. Den 20 november 2006" citerade jag en ledare i Helsingin Sanomat, där Hiltunens roll lyftes fram, men jag hade då inte noterat hennes koppling till kommun- och servicestrukturreformen. (HS skriver att "hankkeen valmistelussa oli mukana valtuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen".) I blogginlägget "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007" lyfte jag för första gången fram Hiltunens centrala roll. Först idag när jag tittade på mikrofilmer noterade jag att Hiltunen inte bara var medlem i strukturgruppen, utan även var Sdp:s huvudförhandlare i gruppen.

Då det gäller kommunreformen delar jag långt Manninens linje. Jag är för små identitetskommuner och en ny mellanstegsförvaltning typ Kajana eller Åland. Socialdemokraterna och Samlingspartiet, som var representerade i Manninens strukturgrupp, har motsatt sig en mellanstegsförvaltning. Samlingspartiet har hävdat att en mellanstegsförvaltning skulle öka byrokratin. Socialdemokraterna har förespråkat stora primärkommuner i demokratins namn. Socialdemokraternas argument kommer dock på skam i socialdemokraternas eller åtminstone Hiltunens eget myglande i strukturgruppen och Sibbofrågan. Sällan har ord och handling stått så långt från varandra som då Hiltunen utnyttjat sin ställning i strukturgrupen för att driva Helsingfors intressen.

Jag är visserligen glad att socialdemokraterna inte drev igenom sina krav i kommun- och servicestrukturreformen, men man kan fråga sig om Hiltunen fötrtjänade Sdp:s förtoende. Hiltunen nöjde sig med en kompensering för Helsingfors del och lurade partiordföranden Eero Heinäluoma med i ett fult spel. I efterskott kan man å andra sidan fråga sig om Sdp och Samlingspartiet i verkligheten var så starkt emot minister Manninens kompromissförslag för PARAS. Åtminstone för Hiltunens del lönade det sig att pressa minister Manninen. Hiltunen lyckades pressa, för att inte säga utpressa, Manninen till ett stöd för Helsingfors planer att sluka sydvästra Sibbo.

Påstådd samarbetsovilja. Den 1 april 2007

Redan i sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 11 januari ifjol sade ordföranden för kordineringsgruppen för kommun- och servicestrukturreformen i huvudstadsregionen Jan Vapaavuori följande att "Olen itse vakuuttunut siitä, että järkevintä olisi yhdistää Helsinki, Espoo, Vantaa, Kauniainen ja läntiset osat Sipoosta uudeksi suurkaupungiksi." I sitt anförande förespråkade inte bara Vapaavuori ett Storhelsingfors, utan han även försvarade en kommunsammanslagning genom att inleda sitt anförande med att lyfta fram Drumsös öde i den stora inkorporeringen 1946:

Oma kotikaupunginosani Lauttasaari liitettiin vuonna 1946 valtioneuvoston päätöksellä Helsinkiin. Vastustus oli aikanaan kovaa. Tänään on silti helppo todeta, ettei Lauttasaari ole joutunut kokemaan kovinkaan surkeata kohtaloa. Epäilyt saaren sosioekonomisen rakenteen radikaalista muuttumisesta ovat osoittautuneet vääriksi. Myöskään paikallinen identiteetti ei ole kadonnut mihinkään.

Ilman vuoden 1946 suurta uudistusta meillä voisi vieläkin olla mm. Huopalahden kunta, Kulosaaren huvilakaupunki ja Haagan kauppala. Vaikka se saattaisi joistakin tuntua kiehtovalta ajatukselta, uskon että hölmömpikin tajuaa, ettei siinä olisi järjen hiventäkään.

Jämförelsen mellan Drumsö och Östersundom är föga relevant. Drumsö hörde år 1946 till Hoplax kommun, som något årtionde tidigare hade brutit sig ur Helsinge landskommun (Helsingin maalaiskunta). Drumsö hängde inte geografiskt samman med det övriga Hoplax och församlingarna på drumsö hade redan tidigare gått samman med Helsingforsförsamlingar. Enligt då gällande lag var det med tanke på stadsplaneringen inte hållbart att Hoplax inklusive Drumsö förblev en landskommun. I efterhand är det lätt att tolka Vapaavuoris apologi som ett tecken på att någonting "stort" var på gång och att Vapaavuori redan i januari själv trodde på en kommunsammanslagning av något slag. Vapaavuori betonade i sitt ovanciterade anförande själv det historiska i kommun- och servicestrukturreformen. Jag citerar:

Kunta- ja palvelurakennehanke on iso asia. Itse asiassa se on tosi iso asia. Kyse tulee todennäköisesti olemaan itsenäisyytemme ajan suurimmasta kuntauudistuksesta. Kyse tulee todennäköisesti olemaan myös suurimmasta asiasta, minkä kanssa yksikään meistä joutuu tekemisiin koko kunnallispoliittisella urallaan - kyseisen uran pituudesta riippumatta.

Redan i början av året borde det ha stått klart att Helsingfors skulle jobba hårt för en inkorporering. Helsingfors hade satt igång en hård lobbning, som riktade sig till så väl regeringen som medierna. I Helsingin Sanomat ingick redan den 4 februari en högst vinklad och förljugen artikel med rubriken "Yhteistyö Sipoon kanssa ollut vaikeata". Vapaavuori kunde inte ha beställt en bättre artikel. Jag citerar ur artikeln:

Sipoon ja Helsingin yhteistyö maankäytön suunnittelussa on ollut lähes olematonta jo vuosikymmeniä. Yhtenäistä maakuntasuunnittelua ei ole, joten Helsingin ja Sipoon raja on myös maakuntakaavojen välinen raja.

Sipoo katkaisee Helsingin seudun luontaisen laajentumisalueen niin, että kasvu itään on tukossa ja seutu voi kasvaa vain pohjoiseen ja länteen.

Olli Pohjanpalo har angetts som författare till artikeln, men de ovanciterade propagandistiska formuleringarna är inte hans egna. Fortsättningen på artikeln är som tagen ur Pekka Myllyniemis rapport, avsnitt 3.2.1:

Sipoota on vuosien varrella ärsytetty rakentamissuunnitelmilla. Ylipormestari Raimo Ilaskivi ehdotti selvitysmiehenä 1989 kokonaista kaupunkia Itäsalmeen. Helsingin, Vantaan ja Sipoon rajalle ehdotetussa kaupungissa pelkästään Sipoon puolelle olisi tullut 1,5 miljoonaa neliömetriä asuntoalaa, eli varovaisestikin arvioiden 30000 asukasta.

Vuonna 2000 yritettiin maltillisemmin. Pääkaupunkiseudun kaupungit tekivät Sipoon kanssa vapaaehtoisesti yhteisen maankäytön kehityskuvan. Sen piti olla merkittävä päänavaus, mutta siitä tuli ympäripyöreä retoriikan mestariteos, jolla ei ole ollut mitään käytännön virkaa.

Vuonna 2003 sisäministeriö asetti maaneuvos Jussi-Pekka Alasen selvittämään Helsingin seudun yhteistyökuvioita. Hän ehdotti 14 kunnan yhteistä seutupäätöksentekoa, YTV:n laajentamista Sipooseen ja Kirkkonummelle sekä Uudenmaan kahden maakuntaliiton yhdistämistä.

Sipoo torjui kaikki ehdotukset.

I februari torde lokalpolitikerna i Sibbo ha varit medvetna om trycket från Helsingfors, men inte om huvudstadens verkliga avsikter. Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern i Sibbo försökte utnyttja situationen för sina egna syften. I en atikel med rubriken "Sipoon oppositio tarjoaa Helsingin seudulle yhteistyötä", som publicerades tillsammans med den ovanciterade artikeln, gav "oppositionen" i Sibbo vatten på Helsingfors kvarn. Gruppordförandena för partierna i "oppositionen" skyller i artikeln Sibbos långsamma tillväxt och påstådda samarbetsovilja på Svenska folkpartiet, men låter bli att nämna de gröna. I artikeln noteras att "Rantala, Aho ja Tikkanen kannattavat Uudenmaan liiton ja Itä-Uudenmaan liiton yhdistämistä, mutta Sipoon kuntarajat ovat pyhät."

Efter den 21 juni anklagade SDP och samlingspartiet i Sibbo Sfp för Helsingfors annekteringsbeslut. Senare på sommaren anklagade "oppositionen" Sfp och Christel Liljeström får sitt agerande i förhandlingarna med Helsingfors. Redan den 21 juni skrev Hufvudstadsbladet att "Under den senaste tiden har rykten florerat om att Sibbos sfp-ledning skulle ha fört förhandlingar med huvudstaden om marköverlåtelse." Oppositionen torde ha misstänkt att Sfp och speciellt Liljeström, som är ordörande för landskapsstyrelsen vid Östra-Nylands förbund, skulle ha prioriterat Sibbos medlemskap i Östra-Nylands förbund framom ett bevarande av Sibbos nuvarande gränser. Lika väl har Pajunen och Vapaavuori lyckats få så väl journalister och Helsingforspolitiker att tro att det är Sfp som stått i vägen för en gränsjustering.

Jag anser själv att Sibbo bör förbli medlem i Östra-Nylands förbund, åtminstone så länge Helsingfors kontrollerar förbundet med lögner och utpressningar. Men även för mig är Sibbos kommungränser heliga. Efter Helsingfors fientliga angrepp tror eller åtminstone hoppas jag att gränserna även är heliga för Sfp. Lika väl kunde det vara skäl att notera att Sfp-ledningen i Sibbo varit villig att förhandla med Helsingfors, eventuellt t.o.m. om en (mindre) marköverlåtelse. Helsingfors har inte velat komma överens med Sibbo. Helsingfors anklagelser om ovilja till samarbete är rena lögner, vars syfte har varit att vinna regeringens och den allmänna opinionens stöd för en annektering.

Stadsstyrelsemötet i Köpenhamn. Den 31 mars 2007

Mitt bloggskrivande har den senaste tiden allt mera handlat om historieskrivning. Jag har gjort en del samtidshistorisk forskning, som jag för det mesta dokumenterat omedelbart. För läsarna kan helhetsbilden bli oklar, men jag skall på min blogg fortsätta med att lyfta fram detaljer i den ordning jag själv noterar dem. Min blogg är en blogg och inte en avhandling, fastän jag är mån om att ange källorna. På gott och ont har jag endast tillgång till offentliga dokument och inte till någon Deep Throat. Detta är en av de största skillnaderna mellan samtidshistoria och journalistik.

I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte onsdagen den 21 juni angav stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori som orsak till att stadsstyrelsen samlades för att ge sitt förslag först samma dag förklarar "neuvotteluja olemme kaupunginjohtajan ja valtuuston puheenjohtajan kanssa käyneet Vantaan poliittisen ja virkamiesjohdon kanssa vielä alkuviikosta". Då en överenskommelse mellan Helsingfors och Manninen föddes först en vecka tidigare hade Helsingfors ännu inte kommit överens med Vanda, åtminstone inte officiellt. Jag har förhållit mig skeptisk till Vapaavuoris förklaring, eftersom den inte förklarar varför Helsingfors förslag var så i ögonfallande dåligt förberett. Förslaget tyder på en oerhörd tidsbrist. Av protokollen från Vanda stadsstyrelsemöten framgår dock att förhandlingar med Vanda fördes ännu måndagen den 19 juni. Å andra sidan torde förhandlingarna ha varit avklarade redan före Helsingfors stadsstyrelsemöte samma dag.

Även Vanda stadsstyrelse sammankom till ordinarie möte måndagen den 19 i Dickursby. Sibbofrågan behandlades dock inte, åtminstone inte officiellt. Tisdagen den 20 sammankom stadsstyrelsen på nytt i Köpenhamn klockan 15:50. Vid detta möte informerades stadssyrelsen om förhandlingarna med Helsingfors. Jag citerar ur protokollet (MS Word):

Kaupunginhallituksen puheenjohtaja Tapani Mäkinen, varapuheenjohtaja Markku J Jääskeläinen ja kaupunginjohtaja Juhani Paajanen informoivat kaupunginhallitusta Helsingin ylimmän johdon kanssa 19.6.2006 käymistään keskusteluista.

Helsingin edustajilta saadun ennakkotiedon mukaan Helsingin kaupunginhallitus ja kaupunginvaltuusto kokoontuvat 21.6.2006 päättämään esityksen tekemisestä Valtioneuvostolle Sipoon kunnan läntisten osien ja Vantaan kaupungin kaakkoisosan merenrannikon ja Itäväylän välisen osan liittämisestä Helsingin kaupunkiin. Sipoon kunnassa alue on laajuudeltaan noin 5 000 ha, josta Helsingin kaupungin omistamaa maata on noin 2 400 ha. Vantaalla liitettäväksi esitettävä alue on kooltaan noin 200 ha. Alueella asuu tällä hetkellä noin 2 000 henkilöä.

Esitetyt ratkaisut mahdollistaisivat asuntopoliittisesti erittäin tärkeän noin 50 000 asukkaan asuntoalueen rakentamisen sekä itämetron jatkamisen alueelle Vesterkullan alueen kautta niin, että Vantaan alueelle tulisi kaksi metroasemaa.

Esityksestä on keskusteltu pääministerin, valtiovarainministerin ja kuntaministerin kanssa.

Vantaan kannalta hanke luo elinkeinopoliittisesti merkittävät kehittämismahdollisuudet kaupungin kaakkoisosissa sekä Kehäradan hankepäätöksen pikaisen käsittelyn myötä asuntopoliittisesti merkittävät rakentamismahdollisuudet nk. Marja-Vantaan alueelle.

Keskusteluissa on pidetty tärkeänä myös Sipoonkorven luonnonsuojelualueen kehittämistä.

Mötet avbröts klockan 17:05 och fortsatte först följande dag på samma ort klockan 11:30 då Helsingfors stadsstyrelse tidigare på morgonen redan hade kommit med sitt förslag! Jag citerar ur protokollet:

Päätetään

a) merkitä saatu informaatio tiedoksi,

b) todeta, että Vantaan kaupunginhallitus pitää tärkeänä Helsingin metropolialueen monipuolista kehittämistä.

Saadun informaation perusteella Vantaan kaupunginhallitus suhtautuu myönteisesti Helsingin kaupungin esitykseen, joka mahdollistaa seudullisesti ja myös valtakunnallisesti merkittävän asuntorakentamisen lisäämisen Sipoon suunnalla. Esitys parantaa myös Vantaan kaakkoisosien kehittämismahdollisuuksia.

Vantaan kaupunginhallitus edellyttää, että samassa yhteydessä on ratkaistava myös valtakunnallisesti merkittävät liikennehankkeet: Kehäradan rakentaminen ja Kehä III:n parantaminen. Seudun asuntopolitiikan ratkaisujen kannalta Kehäradan rakentaminen tulee saada liikkeelle pikaisesti. Kehä III:n pikaparannustoimenpiteet tulee sisällyttää valtion syksyn lisätalousarvioon.

Vantaan kaupunginhallitus pitää tärkeänä myös Sipoonkorven luonnonsuojelualueen kehittämistä sekä metroliikenneratkaisujen jatkamista Sipoon suunnalle.

Päätetään tarkastaa pöytäkirja tämän pykälän osalta välittömästi kokouksessa.

Vanda stadsfullmäktige ställde alltså den 21 juni samma villkor som i utlåtandena över Helsingfors och Myllyniemis förslag. Man kan fråga sig om Vandas villkor för ett positivt ställningstagande alls är relavant. Kanske handlade villkoren från styrelseordförande Tapani Mäkinens sida bara om att få så många som möjligt och speciellt de gröna att stöda en annektering. I verkligheten torde Helsingfors, kanske med Manninens stöd, mera eller mindre ha utpressat Vanda. Hufvudstadsbladet skrev i en artikel med rubriken "Manninen har ändrat åsikt" redan onsdagen den 21 juni att "Om man säger nej tack till Helsingfors kan huvudstaden kontra med inkorporering också för Vandas del."


Jag har tidigare behandlat statsstyrelsemötet i Köpenhamn i blogginlägget "Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006". Liksom mycket annat i fallet Sibbo var Vanda stadsstyrelsemöte i Köpenhamn av ett synnerligen extraordinärt slag. Vanda stadsstyrelse kunde kanske inte behandla annekteringsfrågan på det ordinarie mötet måndagen den 19, eftersom Helsingfors stadsstyrelse först samma dag - utanför protokollet - behandlade frågan. Å andra sidan ville Helsingfors hemlighålla frågan så länge som möjligt. Jag frågar mig vad Mäkinen och Vandastyrelsen hade gjort ifall man inte hade åkt på resa till Köpenhamn. Jag frågar mig rentav om tidpunkten för resan var en ren tilfällighet.

Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007

I gårdagens blogginlägg "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007" skrev jag att "Ilaskivis förslag" inte alls ingår i rapporten "Yliporimestari Raimo Ilaskiven ehdotus". Däremot föreslår Ilaskivi att de fyra nyländska regionplaneförbunden skall slås ihop till ett enda regionplaneförbund, vilket Pekka Myllyniemi dock inte direkt nämner i sin rapport Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad. Däremot säges det i Myllyniemis rapport att "stadsdelszonen i riktning Borgåleden är klart sämre utbyggd än de andra" och att det "konstaterades att detta delvis berodde på de oändamålsenliga regionplanegränserna". Idag har ladskapsförbunden tagit över regionplaneförbundens uppgifter, men Sibbo hör fortfarande till ett annat förbund än Helsingfors. Helsingfors tycks ha fått hela Helsingforsregionen att här se ett problem. Christel Liljeström påtalar detta i sitt senaste blogginlägg "Regionalpolitik" från igår kväll. Jag citerar:

Kvällen sista möte var Helsingforsregionens samarbetsmöte (HSYK). 14 kommuner söker gemensamt efter lösningar för framtida utmaningar inom boende, trafik och markanvändning. Du förstår säkert att Sibbo inte har en lätt sits. Det är häpnadsväckande hur en sten som satts i rullning är svår att få att ändra kurs. Mantrat om att allt ont beror på att en av 14 kommunerna hör till ett annat landskapsförbund (Sibbo till Östra Nyland) upprepas utan eftertanke.

Liljeström berör i sitt blogginlägg även spårtrafiklösningarna i Sibbo:

Samma problem finns i att Helsingfors hela tiden pressar på med metro. Hur i fridens namn skall jag få dem att förstå att vår generalplan baserar sig på spårbunden trafik och att utredning huruvida den skall vara i form av närtåg, metro eller Heli-förbindelse, klarläggs tills hösten 2007. Och innan dess vill vi inte bindas vid en viss form av spårbunden lösning.

I rapporten "Yliporimestari Raimo Ilaskiven ehdotus" föreslår även Ilaskivi att metrolinjen till Mellungsbacka förlängs i nordvästlig riktning, men de metroplaner som associeras till Ilsakivis utredning har föga gemensamt med Helsingfors aktuella metroplaner. Enligt Ilaskivis modell skulle metron fortsätta från Östersundom rakt norrut mot Håkansböle och vidare till Dickursby. Detta förslag presenteras i ett skilt konsultarbete ”Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989”, som gjordes av Pentti Murole och Simo Järvinen.

Helsingin Sanomat berörde de ovannämnda visonerna i en artikel med rubriken "Helsinki suunnitteli Itäsalmen kaupunginosan jo 17 vuotta sitten". I verkligheten utgorde Östersundom här endast en del av en större helhet, som även omfattade Nordsjö i Helsingfors och västra Vanda. Jag citerar ur artikeln i Helsingin Sanomat:

Keskeinen osa Ilaskiven esitystä oli Helsingin, Vantaan ja Sipoon rajamaille perustettava uusi Itäsalmen kaupunginosa. Sen pinta-alaksi kaavailtiin 1500 hehtaaria. Asukkaita olisi ollut laskutavasta riippuen noin 50000.

Keskeinen osa Itäsalmi-hanketta oli rengasmetro, joka koukkaisi Vuosaaresta Itäsalmeen. Siihen oli suunniteltu rakennettavaksi yhdeksän asemaa.

...
Selvityksen punaisena lankana oli rakentaa uusia kaupunginosia nauhoina raideyhteyksien varteen.

Ilaskiven paperissa todetaan erityisesti, että "Vuosaari, Niinisaari, Itäsalmi sekä Sotungin suuntaan laajentuva alue rakennettavan metroyhteyden varressa luovat Helsingin vuosisataisen kehityksen ainutlaatuisimmat edellytykset uudelle kaupunkirakentamiselle".

I texten "Vappu Myllymäki: Visio lentokenttäkaupungista; 1990-luvun yleiskaavoitus" på Vandas webbplats kan man läsa om Vanda stads ställningstagandende till detta "Ilaskivis förslag", som inte skall förväxlas med det "Ilakivis förslag" som mitt blogginlägg från igår handlar om:

Ehdotus liitteineen saapui kuntiin lausunnolle. Vantaalla laaditussa muistiossa todettiin, että rakentamisen määrä on samaa luokkaa kuin kunnan omissa suunnitelmissa, mutta konsulttityötä kritisoitiin erityisesti siitä, että vaikka uudet alueet oli suunniteltu raideliikenteen varaan, ne olivat Helsinkiin suuntautuvia, Vantaan yhdyskuntarakenteesta irrallisia yksiköitä. Lisäksi ne sijaitsivat maastollisesti hankalissa paikoissa, jotka luontaisesti sopivat paremmin virkistysalueiksi.

Efter att ha tittat lite noggrannare på "Yliporimestari Raimo Ilaskiven ehdotus" har jag noterat att förslaget "Helsinki ryhtyy alueliitosneuvotteluihin Sipoon läntisten alueiden vapaaehtoiseksi liittämiseksi Helsinkiin kaupunkirakntamisen turvaamiseksi ja toisaalta kanta-Sipoon säilyttämiseksi ruotsinkiellisena kuntana" förutom på sida 90 även finns på sida 31. På sida 31 anges förslaget till Helsingfors stadssryrelse som "toteutamistapa" för förslaget att "seudulla tulee osittain varautua nykyisten hallinnollisten rajojen ulkopuoliseen rakentamiseen". Till förslaget finns ett tillägg:

Samalla selvitysmies toteaa, että

mikäli vapaaehtoiset neuvottelut eivät johda tuloksiin, tulisi valtioneuvoston valmistella tarvittavat ratkaisut 'New-Town' -tyyppisesti erillislain pohjalta.

I den uppföljande rapporten "Seurantaraportti 31.12.1989" konstateras dock "Ei vielä jatkotoimia vuonna 1989".

Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007

Sibbo kommun har idag publicerat ett pressemeddelande med rubriken "Det råder en mycket stark utvecklingsvilja i Sibbo". Pressmeddelandet handlar om de fem presentations- och diskussionsmötena om utkastet till generalplan för Sibbo 2025 som kommunen har arrangerat i Sibbo och i Helsingfors. Meddelandet har på Sibbo kommuns webbplats publicerats förutom på sidan för generalplanen 2025 även på sidan för pressmeddelanden som berör Helsingfors-Sibbo-frågan. Även om utvecklingsviljan från markägarnas sida torde vara uppriktig, handlar kommunens nya "utvecklingsvilja" nog i hög grad om att avvärja atacken från Helsingfors. Åtminstone skulle Sibbos sköna nya planer i Östersundom inte ha accepterats utan hotet från Helsingfors. Min personliga utvecklingsvilja är inte alls så hög, men jag stöder planerna för Nickby och Talmo. Här kommer initiativet från Sibbo, medan Helsingfors har försökt sätta käppar i hjulen.

I sin rapport Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad lyfter kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi starkt fram Raimo Ilaskivis utredning från 1989. Redan i följebrevet till Inrikesministeriet skriver Myllyniemi följande:

Det har föreslagits ett flertal lösningar på problemen i huvudstadsregionen. Statsrådets kansli kallade 1989 överborgmästare Raimo Ilaskivi att utreda saken, men han gav inte offentlighet åt sin beredning.

I andra stycket i avsnittet "3.2 Förslag till lösningar på problemen med samhällsstrukturen" återkommer Myllyniemi till Ilaskivi. Jag citerar ur den finska originalversionen:

Valtioneuvoston kanslia kutsui 13.3.1989 ylipormestari Raimo Ilaskiven selvitysmieheksi, jonka tehtävänä oli mm.:

- selvittää pääkaupunkiseudun rakentamisen ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi sekä vuokra-asuntokannan lisäämiseksi tarvittavat maapoliittiset ja kaavoitukselliset toimenpiteet ja

- selvittää erityisesti keinot, joiden avulla yksityiset maa-alueet saadaan kohtuuhintaiseen asuntotuotantoon.

Denna specificering av utredningsmannens uppgift är direkt kopierad från rapporten "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi", men ordet on i första satsen har bytts ut mot oli och mm tillagts. Avsnitt 3.2.3 har rubriken "Ilaskivis utredning" och handlar i sin helhet om Ilaskivis "utredning". Jag citerar ur avsnittet:

Avsikten är att den föreslagna områdesregleringen skall vara frivillig i enlighet med följande principer:

- till Vanda stad ansluts de områden mellan Ring III och Dickursby som i funktionellt hänseende hör dit och Vanda överlåter ett mindre område i Västersundom till Helsingfors stad. - från Sibbo kommun ansluts delar av södra Sibbo till Helsingfors stad. Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.

... Gränsen skulle ha dragits så att Söderkulla, Sibboviken och Sibbesborg skulle ha förblivit en del av Sibbo. Enligt förslaget skulle också Sibbos största enskilda industrianläggning i Sibbo ådal ha förblivit en del av Sibbo kommun. Förslaget hade utarbetats så att Sibbo skulle ha förblivit en kuststad i enlighet med sin tradition.

I verkligheten hittas "Ilaskivis förslag" inte alls i rapporten "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi". Istället utgör det ovannämnda förslaget en inofficiell och hemligstämplad karta på vilken Jussi Kautto hade ritat ett förslag till gränser. (Se "Hemliga kartor. Den 28 mars 2007".) Förslaget till gränsjustering ingår inte i utredningsman Ilaskivis rapport. Det enda Ilaskivi säger om "Sibbofrågan" i rapporten är följande:

Selvitysmiehen ehdotus Helsingin kaupunginhallitukselle

Helsinki ryhtyy alueliitosneuvotteluihin Sipoon läntisten alueiden vapaaehtoiseksi liittämiseksi Helsinkiin kaupunkirakntamisen turvaamiseksi ja toisaalta kanta-Sipoon säilyttämiseksi ruotsinkiellisena kuntana.

Förslaget är det åttonde och sista under rubriken "Övriga förslag" på sida 90. I rapporten ingår sammanlagt ett hundratal förslag. Sibbo har i Ilaskivis rapport föga med "problemen i huvudstadsregionen" att göra. Åtminstone är det inte Sibbo som är problemet. I direktiven till utredningsmannen står det även om utredningen att "se rajataan koskemaan pääkaupunkiseutua".

Jag undrar om Myllyniemi alls har hållit Ilakivis rapport i sin hand. Det förefaller som om Myllyniemi förväxlat rapporten från Ilaskivis utredning med den hemligstämplade kartan, som saknar officiell status.

Hemliga kartor. Den 28 mars 2007

Kartan ovan publicerades i Hudvudstadsbladet på sida 4 rerdan onsdagen den 21 juni, alltså före stadsstyrelsen och stadsfullmäktige i Helsingfors hade sammankommit för att ge sitt förslag till inkorporering. På första sidan i samma tidning fanns dock en underrubrik som löd "Helsingfors har fått grönt ljus av regeringen för ny gränslinje vid Sibbo å". Området som på kartan föreslås anslutas till Helsingfors är nästan indentiskt med det område som Helsingfors ledning enligt Helsingin Sanomat 19.9.2006 i våras i hemlighet krävde av Sibbo. Enligt kartan i Helsingin Sanomat omfattade Helsingfors krav inte Granö, men jag gissar att Gramö och flera andra öar på kartan i Helsingin Sanomat i misstag har fått fel färg. Området på kartan i Hufvudstadsbladet den 21 juni motsvarar i stora drag utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Den största skillnaden är att Myllyniemi inte föreslår att Granö skall anslutas till Helsingfors.

Myllyniemi torde ha lämnat bort Granö, eftersom statsminister Matti Vanhanen hade låtit förstå att Sibbo bör få behålla skärgården och i sitt tal den 14 juli hade sagt att "Rajojen suhteen on keskityttävä yhdyskuntarakentamiseen soveltuvaan maahan, tätä taustaa vasten olen valmis tarkastelemaan mm. saariston osuutta ratkaisussa." Inget av de alternativa förslagen i Myllyniemis rapport omfattar några andra öar än Björnsö, som har broförbindelse till fastlandet. (Se Skärgården. Den 10 januari 2007.)

Området på kartan i Hufvudstadsbladet den 21 juni torde motsvara de socialdemokratiska och speciellt de samlingspartistiska Helsingforspolitikernas önskemål. Efteråt har man beklagat sig över att Granö inte finns med i det av Myllyniemis förslag, fastän Helsingfors äger nästan halva ön. Området på kartan i Hufvudstadsbladet motsvarar den tvivelaktiga principen att markägaren istället för kommunen bör ha makten över planeringen. (Se Kalima. Den 21 mars 2007.)

Varifrån kartan i Hufvudstadsbladet härstammar vet jag inte. Min gissning är att källan finns i Sibbo, men gränserna på kartan kan ha varit aktuella ännu i början av veckan före midsommaren. Man kan fråga sig varför Helsingfors inte nöjde sig med detta gränsförslag. Orsakerna kan vara flera. En orsak är att gränsförslaget enligt de grönas bedömning hotade så väl Sibbo storskog som naturskyddsområdena vid Husö. Osmo Soininvaara torde ha krävt att Helsingfors istället skulle föreslå ett område som motsvarade Raimo Ilaskivis inofficiella och hemliga förslag från år 1989. (Se Olika beställningar. Den 10 mars 2007.)

I en artikel med rubriken "Kuka piirsi Helsingin uudet rajat?" Helsingin Sanomat den 10 augusti sade Pekka Korpinen att "samansuuntaisena alue esiintyi jo ylipormestari Raimo Ilaskiven raportin salaisessa liitteessä vuodelta 1989." Av artikeln framgår att gränserna i Helsingfors slutliga förslag ritades av direktören vid Helsingfors stadsplaneringsbyrå Tuomas Rajajärvi. I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 29 novenmber sade Jussi Pajunen om Ilaskivis utredning eller förslag att den eller det delvis hade utnyttjats i Helsingfors förslag. Förslaget är visserligen "samansuuntainen", men gränserna i de två förslagen sammanfaller endast i den inre skärgården. (Se Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006.)

I artikeln "Minä ne rajat piirsin, mutta 1989" i Helsingin Sanomat den 20 september svarar Jussi Kautto på frågan om vem som ritade gränserna "Minä". Jag citerar ur artikeln:

Kauton piti rajata alue, jota esitettäisiin "vapaaehtoisesti" liitettäväksi Sipoosta Helsinkiin. Kautto teki työnsä Ilaskivelle, mutta tämä ei koskaan julkistanut sitä.

Esityksestä on jäänyt jäljelle muistio ja puolitoista kertaa puolitoista metriä suuri kartta, johon suunnitellut alueluovutukset on piirretty. "Niitä tehtiin vain yksi", Kautto sanoo.

Kartta makasi kaupungintalolla 18 vuotta; ensin Kauton työhuoneen lukitsemattomassa kaapissa, sitten pölyttymässä kaapin päällä.

Viime talvena Kautto nosti kätensä ylös, veti kartan esiin, puhalsi pölyt päältä pois ja toimitti sen ennen eläkkeelle lähtöään kaupunginjohtaja Jussi Pajuselle.

Vaikka Ilaskivi oli julistanut sen salaiseksi, Pajunen päätti - juristeilta neuvoa kysyttyään - että sitä saa katsoa, mutta ei kuljettaa kaupungintalolta ulos. Se on siis levitettävä kaupungintalon pöydälle.

Ilaskivis förslag hade jämfört med Helsingfors förslag flera fördelar, vilket Myllyniemi noterar i sin rapport. Artikeln i Helsingin Sanomat räknar upp delvis samma fördelar:

Sipoosta rajattu alue on vanhassa kartassa lähes yhtenevä tänä kesänä julkistetun Rajajärven ehdotuksen kanssa.

Kauton kartassa vuodelta 1989 Helsingin itäraja päättyy kuitenkin jo ennen Sipoonjokea kun tämän vuoden kartassa itärajana on Sipoonjoki.

Sibbesborgin mäen ja Ingmanin meijerin Kautto halusi jättää Sipoon puolelle, samoin enemmän merenrantaa kuin Rajajärvi.

"Se ei ole niin röyhkeä", Kautto toteaa katsoessaan omaa työtään.

Sipoonkorpea hän olisi vallannut kuitenkin Sipoolta enemmän.

Liksom Kautto hade Soininvaara velat låta Sibbo behålla Ingmans mejeri, men ansluta en större del av Sibbo storskog till Helsingfors. Att Helsingfors inte gjorde ett förslag som bättre överensstämde med "Ilaskivis förslag" torde ha berott på tidsbrist. Det ät möjligt att "regeringen" i ett allt för sent skede gav grönt ljus för ett förslag med gränslinje vid Sibbo å.

Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007

Nylands förbund har på landskapsförbundets webbplats publicerat ett meddelande om besluten som landskapsstyrelsen fattade igår. På föredragningslistan fanns ett utlåtande om generalplanen för Sibbo 2025. Beslutet i ärendet har i meddelandet getts rubriken "Sipoon yleiskaavan rakenneratkaisut oikeita, mitoitusta syytä tarkistaa". Jag citerar ur meddelandet:

Uudenmaan maakuntakaavassa on varauduttu sekä metron että HELI-radan linjauksiin pääkaupunkiseudun ja eteläisen Sipoon välillä. Sipoon ja Helsingin seudun välisen yhdyskuntarakenteen ja liikenteen kehittämisen kannalta on tärkeää, että taajamajunaliikenne Kerava - Nikkilä välillä käynnistyy ja että Etelä-Sipoon raideliikenneyhteys toteutuu yhtä aikaa uusien alueiden rakentumisen kanssa.

Yleiskaavan Lounais-Sipoota koskevia väestösuunnitteita on tarpeen jatkossa tarkistaa siten, että ne tukevat raideliikenneratkaisuja. Maankäyttöratkaisujen yhteen sovittaminen edellyttää rajat ylittävää suunnitteluyhteistyötä maakuntakaavoituksessa ja Helsingin seudun maankäytön kokonaistarkastelussa erityisesti Lounais-Sipoon ja Vantaan Vesterkullan alueella.

Jag har i blogginlägget "Ett nytt besvär till HFD. Den 22 mars 2007" kommenterat förslaget till utlåtande, som jag tolkar som ett indirekt ställningstagande för en annektering. Jag hoppas att utlåtandet inte leder till nya panikreaktioner i Sibbo.

Även landskapsstyrelsen för Östra Nylands förbund gav på sitt möte igår ett utlåtande över utkastet till generalplan för Sibbo 2025. Christel Liljeström har i ett blogginlägg kommenterat mötet och vissa representanters "tvådelade inställning". Jag återger här det sista stycket i inlägget:

Man skall inte slås av storhetsvansinne bara för att pressen mot Sibbo kräver exceptionellt stora tilltag. Men samtidigt skall vi inte heller vara rädda för att tänka annorlunda. Då vi förut planerade i storleksordning 10 skall vi nu tänka i storleksordning 100. Vill vi ha spårbunden kollektivtrafik till Nickby kan vi inte bygga typ “golf-semester-bostad”. Men vi behöver inte heller bygga fyrkantiga betong-lådor utan själ och arkitektur.

Jag hoppas verkligen att Liljeström har prövat bromsarna, speciellt i Östersundom.
Jag har länge låtit mig vilseledas av Sibbos motförklaring från den 31 oktober. I motförklaringen står det följande:

Todellinen syy Helsingin toiminnalle oli se, että salaa julkisuudelta valmistellusta esityksistä tuli julkinen Helsingin Sanomissa 20.6.2006 etusivulla julkaistun artikkelin seurauksena. Tämän takia ja välittömästi tämän jälkeen asia vietiin ylimääräisenä asiana ensiksi kaupunginhallituksen kokoukseen aamulla 21.6.2006 ja muutaman tunnin sisällä samana päivänä ylimääräisenä asiana kaupunginvaltuuston kokoukseen.

Högsta förvaltningsdomstolen har inte ännu tagit ställning till Sibbos besvär över Helsingfors stadsfullmäktiges beslut från den 21 juni, men jag tar risken att ifrågasätta den ovan citerade slutsatsen. Mina egna förklaringar till brådskan gör inte Helsingfors förfarande mera legitimt. I verkligheten beslöt stadsstyrelsen i Helsingfors redan på det ordinarie mötet måndagen den 19 juni sammankalla ett extra styrelsemöte på morgonen onsdagen den 21 juni. I protokollet från styrelsemötet den 19 ingår följande paragraf:

869 §
KAUPUNGINHALLITUKSEN YLIMÄÄRÄINEN KOKOUS
Khs

Kaupunginhallitus päätti kokoontua ylimääräiseen kokoukseen keskiviikkona 21.6.2006 klo 8.00.
Merkittiin, että esittelijä ehdotti, että kaupunginhallitus päättäisi kokoontua ylimääräiseen kokoukseen keskiviikkona 21.6.2006 klo 8.00.
Kaupunginhallitus hyväksyi esittelijän ehdotuksen.

I föredragningslistan för styrelsemötet onsdagen den 21 juni anges inga ärenden utöver "Kokouksen laillisuuden ja päätösvaltaisuuden toteaminen sekä pöytäkirjan tarkastajien valinta" och "Tämän kokouksen päätösten täytäntöönpano". Enligt protokollet behandlades inte heller några andra ärenden. I verkligheten torde sammankallandet av det hemliga styrelsemötet ha varit orsaken till att nyheten om att det i hemlighet förberedda förslaget läckte ut till Helsingin Sanomat. Varför skulle man ha sammankallat ett extra möte, om det inte var för att stadsfullmäktige samma dag skulle kunna ta ställning till styrelsens förslag i Sibbofrågan? Det är visserligen i princip möjligt att alla styrelsemedlemmar inte kände till syftet med det extra mötet. Styrelsemedlem Osku Pajamäki (sdp) säger i förbifarten i ett svar på sin blogg den 3 december att han inte hade hört om Sibboprojektet (Sipoon-hanke) före styrelsemötet på morgonen den 21. Han var dock frånvarande från det ordinarie stadsstyrelsemötet måndagen den 19. Den gröna fullmäktigegruppens ordförande Olli Lehtipuu sade visserligen tisdagen den 20 juni till Hufvudstadsbladet (i numret som publicerades den 21 juni) att han ingenting vet om "något möte som skulle behandla de här frågorna", men Lehtipuu måste ha känt till ärendet för det extra styrelsemötet. Enligt diskussionsprotokollet från stadsfullmäktigemötet den 21 sade stadsstyrelsens andra viceordörande Sirkka-Liisa Vehviläinen (sdp) dessutom följande som ett svar på stadsstyrelsemedlem Birgitta Dahlbergs påstående att "stadsstyrelseledamöterna fick femton eller trettio minuter på sig för att sätta sig in i ärendet":

Tämän aamun kokouksessa kaupunginhallituksessa todella oli 15 - 20 minuuttia aikaa tutustua ennakkoon esityslistaan. Saimme kyllä maanantaina [19.6] selonteon esiin tulevasta ylimääräisestä kokouksesta, että emme ihan niin heikon ennakkotiedon varassa olleet kuin valtuutettu Dahlberg antoi kuvan.

Då Hbl talade med Lehtipuu hänvisade han till styrelseordförande Jan Vapaavuori, men även Vapaavuori var enligt Hbl förtegen den 20 juni. Han sade sig dock vara mycket intresserad av vad kommunstyrelsen i Sibbo besluter på sitt ordinarie möte samma dag. På protokollet från kommunstyrelsemötet den 20 juni omnäms inga frågor som berör tvisten med Helsingfors, men protokollet har inte justerats. Enligt protokollet från stadsstyrelsemötet den 21 juni sade Dahlberg på mötet på morgonen att "Sipoon kaupunginhallitus on kokouksessaan 20.6 päättänyt ottaa yhteyttä Helsingin kaupunkiin uudestaan toivoen uusia neuvotteluja, joiden avulla pyrittäisiin kumpaakin kuntaa tyydyttävään ratkaisuun pääkaupunkiseudun maankäyttö-, asunto- ja liikennepolitiikkaan."

Det ser ut som om Helsingfors ville hemlighålla ärendet för styrelsemötet den 21 juni för att kommunstyrelsen i Sibbo inte skulle kunna dokumentera sin förhandlingsvilja. I en artikel med rubriken "Nederlag för dialog" i Hufvudstadsbladet den 21 juni säger Sfp:s nyvalde ordförande att "Eventuellt är det så att Helsingfors inte velat komma överens." Statsminister Matti Vanhanen torde redan tidigare på våren ha signalerat sin beredskap att stöda en gränsjustering, såvida Sibbo och Helsingfors inte förhandlingsvägen kunde komma överens om en planering av sydvästra Sibbo. (Se "Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007".)

En förklaring till det extraordinarie stadsstyrelsemötet onsdagen den 21 är att förslaget till stadsfullmäktige inte ännu var färdigt vid det ordinarie mötet måndagen den 19. Förslaget var dock till flera delar halvfärdigt ännu på onsdagen. I sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 anger stadsstyrelseorförande Jan Vapaavuori som orsak till att ärendet lämnades till sista stund att Helsingfors ännu i början av veckan förhandlade med Vanda. Jag antar att Helsinforspolitikerna där till förde interna förhandlingar in i det sista.

Rädslan för att Sibbo skulle visa förhandlingsvilja kan åtminstone delvis förklara hemlighetsmakeriet, men den förklarar inte helt den oerhörda brådskan med att föra fram ett förslag. Förslaget visade sig senare vara ett katastrofalt hastverk. Så väl själva förslaget till ny kommunindelning som motiveringarna för förslaget förbereddes uppenbarligen i en oerhörd tidsbrist. Varför denna brådska?

Tisdagen den 20 juni släppte Helsingin Sanomat nyhetsbomben om att Helsingfors med statsrådets stöd planerade att svälja sydvästra Sibbo. Hufvudstadsbladet kunde den 20 ännu inte berätta om några annekteringsplaner. Däremot ingick den 20 juni i Hbl en artikel med rubriken "Ingen enighet i kommunreformen". Jag citerar ur artikeln:

Få framsteg har gjorts i konflikten kring den stora kommun- och servicestrukturreformen. Ytterligare ett försök ska göras nu för att pressa fram samförstånd i den beredande gruppen före midsommar.

Lyckas inte det flyttas hela reformfrågan över till regeringens bord. Det var finansminister Eero Heinäluomas besked i går efter det att motsättningarna mellan centern och sdp än en gång förhindrat beslut i strukturgruppen, där förutom regeringspartierna också oppositionen är representerad.
...

Eventuellt har det ändå i någon mån rört på sig i minister Maninens senaste förslag, vars innehåll ännu inte gavs offentlighet. Sdp:s Rakel Hiltunen uttalade sig nämligen förvånansvärt positivt om det.

I ett pressmeddelande från den 19 juni säger Manninen att "Den av mig ledda strukturgruppen som beredde kommun- och servicestrukturreformen kunde inte behandla innehållet i ramlagen eftersom regeringsgrupperna inom beredningen inte har kunnat uppnå samförstånd." Strukturgruppens nästa sammanträdande skulle vara den 21 juni. I Hufvudstadsbladet torsdagen den 22 juni ingick på samma uppslag som artiklarna om fallet Sibbo en notis med rubriken "Kommunreformen bereds en vecka till". En vecka senare publicerade inrikesministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Kunta- ja palvelurakenneuudistus etenee - rakenneryhmä pääsi yksimielisyyteen puitelain sisällöstä".

Helsingfors stadsfullmäktiges ordförande Rakel Hiltunen var alltså liksom Osmo Soininvaara och Stefan Wallin med i den strukturgrupp som beredde kommun- och servicestrukturreformen. Efter nyheten i Helsingin Sanomat tisdagen den 20 var det inte mera så förvånansvärt att Hiltunen måndagen den 19 plötsligt uttalade sig positivt om Manninens förslag.

Manninen var inte nödvändigtvis lätt att övertala att stöda en annektering. I en artikel med rubriken "Statsledningen stöder ny Sibbogräns" skrev Camilla Berggren i Hufvudstadsbladet onsdagen den 21 juni följande:

Speciellt kommunminister Hannes Manninen har hittills talat för den kommunala självbestämmanderätten. Inga tvångssammanslagningar skall ske, men Helsingfors har lobbat flitigt och aggressivt och center- och sdp-ministerarna har nu tagit till sig argumenten att huvudstaden och metropolområdet måste få växa.

Det hade varit ett stort misslyckande för Manninen om reformfrågan hade sändts tillbaka till regeringen. Det förefaller som om representanter för Sdp och samlingspartiet krävde Manninens och stöd för en annektering för att kunna godkänna Manninens förslag i reformfrågan. Det uttalade stödet måste komma före midsommar, men före ministrarna kunde uttala sitt stöd måste Helsingfors stadsfullmäktige ge ett förslag. I efterhand verkar ministrarnas uttalade stöd märkligt. Genom sina ställningstaganden gjorde de sig jäviga samtidigt som ministrarnas stöd fick Sibbo att ta Helsingfors förslag på allvar och mobilisera ett starkt motstånd. Manninens eget ställningstagande gjorde även att kommunindelningsutredningen från första början saknade trovärdighet. Det uttalade stödet kan emellertid tolkas som ett bindande löfte om en tvångsinkorporering, som ingick i en överenskommelse.

Ur Vapaavuoris anförande framgår att Helsingfors i själva verket hade en vecka på sig att plocka fram ett förslag. Jag citerar:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Toiseksi:

Kuntaliitos vie positiivisenkin tahtotilan olemassa ollessa aikansa. Asian todellinen edistäminen vaatii konkreettista esitystä valtiovallalle. Tiedostetaan, että seuraavat eduskuntavaalit järjestetään varsin pian. Päädyimme yhdessä valtion kanssa siihen, että nyt olisi sopiva hetki saattaa asia myös muodollisesti vireille, jotta asia voitaisiin myös ratkaista tämän hallituksen kaudella.

Hiltunens betydelse för att övertala Manninen framgår även ur Vapaavuoris anförande vid stadsfullmäktigemötet. Jag återger här avslutningen på anförandet, som är riktat till fullmäktigeordförande Rakel Hiltunen. En verklig judaskyss:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.