Okritisk press. Den 2 juli 2007

Signaturen Johan undrar idag i min gästbok vilka de okritiska medierna är som jag skriver om i min blogg? Jag syftar på pressen i Helsingforsregionen. Alla medier har inte förhållit sig okritiska. Det kan ledaren i Pohjolan Sanomat "Sipoo-operaatio päätökseensä?" den 26 juni stå som exempel på. Jag citerar ur ledarartikeln:

Johtavat poliitikot säestivät, puolueisiin katsomatta. Ja kaiken yllä oli Helsingin Sanomien valvova silmä: lehden linja on ensimmäisestä potkusta saakka ollut niin yksiniittinen, että pakottaa epäilemään sen olleen mukana jo suunnitteluvaiheessa. Joka tapauksessa HeSa on päivystänyt hanketta niin intohimoisesti, että enempään ei ole pystytty Helsingin kaupungintalollakaan.

Laatulehti on toki uutissivuillaan tuonut esiin laajemmankin kirjon, mutta kokonaisuudessaan asian käsittely ei ole antanut vaihtoehtoa ”välttämättömään” lopputulokseen.

När det gäller Hufvudstadsbladet är jag speciellt besviken över tidningen bevakning av Pekka Myllyniemis rapport. Först var man inte alls intresserad av nyheten. När plagiatet noterades av Rundradion tog Hbl upp nyheten, men man bagatelliserade plagiatet utan att ta reda på hur omfattande och spektakulärt plagiatet var. Helsingfors utlåtande, som till stor del bestod av samma text som Myllyniemis, rapport omnämndes inte ens i Hbl:s artikel. Där Yle och Helsingin Sanomat ringde upp Myllyniemi och tvingade honom till nödlögner och medgivanden, kontaktade Hbl endast ett par jurister som menade att det inte är ovanligt med lånade formuleringar. Om pressen sågat Myllyniemis rapport i den utsträckning som den förtjänat, hade Matti Vanhanen nog inte kunnat säga att han grundar sin juridiska tolkning på tjänstemannaberedningen.

Fallet Helsingfors. Den 1 juli 2007

Efter statsrådets beslut i torsdags har många känt ett djupt förakt gentemot vissa ministrar, speciellt Matti Vanhanen och Tarja Cronberg. Det förefaller ofattbart att ministrarna utgående från Pekka Myllyniemis skandalösa utredning kunde rösta för ett förslag som så uppenbart går emot det som deras respektive partier traditionellt har representerat. Vanhanen riskerade genom sitt ställningstagande rentav att såga av den gren som han och hans parti sitter på. Det är även svårt att fatta att ministrarna i en fråga där det saknas prejudikat kunde göra en juridisk tolkning som så tydligt går emot kommundagens andemening. Ändå är det inte i första hand ministrarnas agerande i sig som bekymrar mig. Mera bekymrad är jag över att Helsingforspolitikerna med manipulering, skrämseltaktik och utpressningsmetoder har lyckats ta kontroll över så väl regionen som regeringen. Och Helsingfors har planer på att växa i storlek och styrka. Sydvästra Sibbo är bara början. Det fenomen som jag beskrivit som "fallet Sibbo" borde kanske hellre kallas fallet Helsingfors. Fallet Sibbo är bara en symptom på att någonting är på tok.

Jag är inte så naiv att jag skulle tro att Helsingforspolitiker är speciell hänsynslösa jämfört med politiker i allmänhet. Hänsynslösa politiker finns det i alla partier och på alla orter. Problemet är snarare okritiska medier och svaga partiledare, som har möjliggjort Helsingfors hänsynslösa framfart. Att Jyrki Katainen och Tarja Cronberg inte vill stöta sig med sina partikamrater i Helsingfors är på något sätt begripligt. Att Matti Vanhanen lägger sig platt för Helsingfors kräver däremot en förklaring.

En lustig historia. Den 30 juni 2007

På torsdag kväll cirkulerade i Siboo ett textmeddelande som löd enligt följande:

Sibbosorg, flaggan på halvstång i morgon fredag pga regeringens obegripliga beslut. Vi förlorade slaget idag, men inte hela fighten. Vi kommer att vinna i HFD för juridiken är på vår sida! Skicka vidare till ALLA sibbobor du känner!

Jag tog en sväng till Sibbo igår, men jag såg inte en enda flagga på halvtång. Folk var väl rädda för att sorgeflaggningen skulle missförstås. Idén med textmeddelandet var kanske inte i första hand att få till stånd en sorgeflaggning. Snarare sände man vidare meddelandet för att avreagera sig och uttrycka sitt förakt för vissa ministrar. Vem som stod bakom sms-meddelandet vet jag inte. Själv fick jag meddelandet via min syster, som bor i Sibbo.

Det finns flera sätt att visa sitt förakt mot makthavare. Ett vanligt sätt är att sprida konspirationsteorier. På Internet kryllar det av sanslösa konspirationsteorier bl.a. om att George W. Busch själv skulle stå bakom attentaten den 11 september. Folk berättar dylika historier för att avreagera sig, men de okända upphovsmännen torde ofta vara övertygade om att teorierna är sanna. Jag har själv hittat på en liten lustig konspirationsteori, som man gärna får kopiera och infoga i e-postmeddelanden. Källan behöver man inte ange, för det hör ju till lustiga historier och folklore i allmänhet att de saknar rättsliga upphovsmän.

En olustig historia

Våren 2006 hade Helsingfors ledning med ministrarna HM och MV kommit överens om att Helsingfors skulle få inkorporera 3000 ha av Sibbo. Problemet var att kommunindelningslagen stod i vägen - såvida Sibbo inte frivilligt gick med på förslaget. Om Sibbo frivilligt gick med på en annektering och i ersättning fick marken som Helsingfors pantar på i Nickby, så skulle affären se relativt just ut och där till inte föranleda något prejudikat. För att lura Sibbo att acceptera förslaget spelade herrarna JP och JV tillsammans med fru RH ett dubbelspel. Herrarna JP och JV lät förstå att de grönas önskemål på ett 5000 ha stort område var ett reellt alternativ. För att man i Sibbo skulle tro att alternativet på 5000 ha var ett verkligt hot antydde minister HM för Sibbopolitikerna att han stod bakom förslaget på ett område som sträckte sig ända till Sibbo å. Samtidigt hade JV, som spelade rollen som the good guy, låtit ledningen i Sibbo förstå att stadsstyrelsen kunde föreslå ett område på endast 3000 ha, så vida Sibbo frivilligt gick med på detta alternativ. Erbjudandet måste dock hemlighållas.

Planerna hade kanske lyckats, om inte vissa uppgifter hade läckt ut till pressen. Uppgifterna om att Helsingfors på sitt möte på onsdagen skulle föreslå en annektering kunde läsas redan i tisdagens Helsingin Sanomat. På onsdag morgon kunde man i tidningarna även läsa att regeringen hade gett grönt ljus för ett område på 5000 ha. På tisdag kväll hade Sibbo bett om förhandlingar, men då uppgifterna om att regeringen stödde en inkorporering av ett 5000 ha stort område hade fått publicitet, kunde man ju inte gärna längre föreslå det mindre området. Då hade det ju sett ut som om minister HM hade sagt sig stöda området på 5000 bara för att hota Sibbo till eftergifter. Herrarna JP och JV liksom ministrarna HM och MV kunde rent av misstänkas ha deltagit i ett utpressningsförsök.

Det färdiga förslaget på ett 3000 ha stort område lades åt sidan. Men ve och fasa! Helsingfors saknade ett färdigt förslag på ett 5000 ha stort område. Herr JP hade inte tänkt på att det kunde behövas. I hast plockade man fram penna och linjal och resultatet blev där efter.

Alternativet på 5000 ha saknade definitivt lagliga förutsättningar. Ministrarna HM och MV hade ju lovat Helsingfors att få 3000 ha, så nu fick istället inrikesministeriet plocka fram ett förslag på det mindre området. Ministrarna HM och MV kunde inte ta tillbaka sitt stöd, fastän det inte längre gick att tvinga Sibbo att frivilligt acceptera en inkorporering. Ministrarna hade redan blod på händerna. Och Helsingfors kunde fortsätta pressa minister MV till metropolvänliga beslut.

Skicka vidare till ALLA sibbobor du känner!

Den tredje statsmakten. Den 29 juni 2007

Bevakningen av fallet Sibbo fortsätter med analyser, kommentarer och reflektioner. Hjallis Harkimos sade igår i etern att "De kan se sig ..." Jag delar Harkimos åsikt i denna fråga, men jag kommer att uttrycka min uppfattning i mera sofistikerade ordalag.


Nästa rond i fallet Sibbo är juridisk, men Högsta förvaltningsdomstolens beslut i frågan behöver inte vara helt oberoende av hur Sibbofrågan diskuteras i medierna. Statsrådets motiveringar för att det finns särskilt vägande skäl grundar sig på lösa antaganden och föreställningar, som det går att argumentera mot. HFD kan väl inte i det aktuella fallet fungera som gummistämpel, då Helsingfors förvaltningsdomstol uttryckligen har betonat att Sibbo kommuns och sibbobornas rättsskydd är tryggat i och med att de kan besvära sig över statsrådets beslut.

Om HFD skulle godkänna statsrådets beslut från igår kommer inte bara förtroendet för HFD att skadas. Ett godkännande av beslutet skulle antyda att utredningar och utlåtanden bara är formaliteter och spel för gallerierna. Det förefaller ofattbart att Högsta förvaltningsdomstolens domare skulle godkänna att en låtsasutredning av kvacksalvaren Pekka Myllyniemi får stå som grund för statsrådets juridiska tolkning.


Innan man lägger ett allt för stort hopp till Högsta förvaltningsdomstolen, är det ändå skäl att notera att Finland inte är en rättsstat i sträng bemärkelse. Högsta förvaltningsdomstolens beslut stämmer oftast överens med de politiska besluten och HFD har inte samma oberoende ställning som i konstitutionella rättsstater. Därför kallas median i Finland, liksom i Sverige, för den tredje statsmakten, inte den fjärde statsmakten.

Idén om den fjärde statsmakten bygger på Montesquieus maktfördelningslära, enligt vilken den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten bör skiljas från varandra. Maktfördelningen är rättsstatens grundprincip, men i Finland garanterar den dömande makten inte skydd mot den verkställande maktens godtyckliga tolkning av lagen. Denna avsaknad av rättssäkerhet kan idéhistoriskt delvis förklaras med ett inflytande från Sverige, där enligt den socialistiskt-socialdemokratiska föreställningen välfärdsstaten representerar rättvisan. En annan idéhistorisk förklaring till att den verkställande makten har fått stå över den dömande makten är arvet från den ryska tiden, då föregångaren till Samlingspartiet det gammalfinska partiet representerade undfallenhetslinjen. Ytterligare en historisk förklaring är påtryckningarna från Sovjetunionen och Kekkonenepoken, då en konstitutionell linje i vissa frågor saknade reala politiska förutsättningar. Genom att Finland blivit medlem i Europeiska unionen är den verkställande makten dock i högre grad än förut underställd lag och fördrag. Därför kunde det trots allt vara korrekt att benämna medierna den fjärde statsmakten.

Vare sig medierna är den tredje eller den fjärde statsmakten är det uppenbart att mediernas bevakning av den politiska makten i högsta grad hade behövts i fallet Sibbo. Jag vill påstå att Helsingfors och Vanhanens agerande inte hade varit möjligt om vi i Finland hade haft en pluralistisk press. I den aktuella frågan kom Helsingforspartiet att helt kontrollera den finskspråkiga pressen. Fallet Sibbo bjuder på bisarra exempel på politikernas knähundar så som Helsingin Uutisets ledarskribent och redaktör Kimmo Oksanen på Helsingin Sanomat, men av större betydelse är avsaknaden av en aggressiv undersökande journalistik. Här kunde den svenskspråkiga pressen och speciellt Hufvudstadsbladet trots allt ha gjort mera.

När jag i början av veckan ville erbjuda material som enligt min bedömning klart visade att ministern som utnämnde utredningsmannen var inblandad i en komplott, uttryckte nyhetschefen tydligt sitt ointresse. Jag hade inte förväntat mig att Hbl skulle ha kommit med några stora avslöjanden, men man kunde gärna t.ex. till den ärevördiga överborgmästaren ha ställt några obehagliga frågor, som denna inte kunde ha svarat på.


Där man i fallet Sibbo från Helsingfors sida har satsat på desinformation och spridning av vanföreställningar via medierna, gick man från Sibbos sida in för att satsa på juridiken. Därför skulle det vara ett desto större hån mot lag och rätt om Högsta förvaltningsdomstolen godkände statsrådets beslut.

Föredragande minister: "Beslutet går mot kommunlagen." Den 28 juni 2007

"Helsingfors har gott om tomter i reserv" är rubriken på första sidan i dagens nummer av Hufvudstadsbladet. Artikeln på sida ekonomisidan har rubriken "Huvudstadsregionen har gott om mark för bostadsbygge" / "Tomtbristen försvinner inom några år". På sida 6 finns en artikel med rubriken "Han bloggar för att Sibbo ska hållas helt". Jag citerar ur artikeln:

Wadenström har en teori om de två annekteringsförslagen på 5 000 och 3 000 hektar.

- Jag tror att Helsingfors från början var ute efter bara det mindre området, som är lika stort som Myllyniemis förslag, säger han.

Det större området menar Wadenström att skulle användas bara som hot, ifall Sibbo inte frivilligt gav bort det mindre.

- Förslaget för det större området var ett otroligt hastverk, draget med linjaler genom gårdar och hus. Det är inte genomtänkt.

Myllyniemirapporten tycker han inte bättre om.

- Båda förslagen är så usla att de inte tål dagsljus, säger Wadenström. Det är klart man anar ugglor i mossen.

Vi skall här komma med ett litet förtydligande: Wadenström menar att det större området var tänkt att användas bara som ett hot för att Sibbo frivilligt skulle ge bort det mindre. Helsingfors kunde inte förlita sig på att en flexibel och oprövad tolkning av 5 § i kommunindelningslagen skulle ge staden rätt. Den förra kommunministern hoppades naturligtvis inte heller på ett Sibboprejudikat, som helt emot andemeningen i rådande lag skulle ge städer rätt att inkorporera mark av sina grannar.

Radio Vegas färska inslag finns som ett audioklipp med rubriken "Det har gått ett år och en vecka sedan en mycket besynnerlig dag". Se även artikeln "Sibbos besynnerliga år" på Yle Internytt. Yle Mellannyland har publicerat en notis med rubriken "Tusby motsätter sig gränsjusteringar" och Yle Östnyland en notis med rubriken "Sibbo hoppas på nej i regeringen".

Hbl har 11:48 publicerat en artikel med rubriken "Vanhanen: Varje minister bestämmer själv".

Yle Internet har 13:55 publicerat en notis med rubriken "Helsingfors växer österut" . Rubriken är dåligt vald. Nu förs frågan vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. Det har kommundirektör Markku Luoma bekräftat.

Jag kommer att forsätta att följa med fallet Sibbo på min blogg, men på ett annat sätt än hittills. Det politiska spelet är slut och nu följer det juridiska. Jag kan knappast med mitt bloggskrivande längre påverka utgången i fallet Sibbo. Däremot kan jag kanske hjäpa till att ge publicitet åt Helsingfors brutala utpressningspolitik. Inte heller initiativet till sammanslagningen av de nyländska landskapsförbunden tål dagsljus.

Förutom att de juridiska grunderna för dagens beslut är synnerligen tvivelaktiga, föreligger enligt min bedömning stora möjligheter att statministerns medverkan vid fattandet av beslutet kan leda till att beslutet ogiltigförklaras. Statsministern har själv sagt sig ha haft en central roll då initiativet till en annektering togs. Statsministern har före utredningsmannen kom med sin rapport och sitt förslag uttalat sig om ett hurdant förslag han kan tänka sig godkänna och vilka kriterier han anser vara särskilt viktiga. Utredningsmannen har entydigt tagit hänsyn till dessa synpunkter i sin rapport och i sitt förslag. Själv är jag mycket förbryllad över att den vikarierande justitiekanslern gav Matti Vanhanen grönt ljus att deltaga i beslutsfattandet. Han kan väl inte veta bättre än den ordinarie justitiekansler om HFD uppfattning i jävfrågan, även om f.d. medlemmen i HFD Lauri Tarasti i maj tog del i jävdebatten. Statsministern underströk senast idag att beslutet var "rent juridiskt" och då måste väl ministrarnas domarroll betonas. En fråga som inte har utretts är kommunindelningsutredarens kompetens och opartiskhet, såvida det alls har juridisk relevans. Justitiekanslerns svar på klagomålet som riktats mot utredningsmannen baserar sig knappast på all tillgänglig information. Även den beredande tjänstemannens opartiskhet kan ifrågasättas. Matti Vanhanen sade vid presskonferensen efter dagens beslut att majoriteten av ministrar baserar sitt beslut på en tjänstemannaberedning.

Budet går att det flaggas på halvstång i morgon fredag i Sibbo. Själv sörjer jag även för Vandas del.

Adressen för denna blogg är http://360.yahoo.com/wadenstrom.

Samtliga blogginlägg om fallet Sibbo hittas på adressen http://www.wadenstrom.net/sibbo.

Två förslag, två fiaskon. Den 27 juni 2007

Den 21 juni ifjol kom Helsingfors med ett förslag som ursprungligen endast var tänkt som ett hot. Förslaget är både klantigt och fräckt. Allt tyder på att det är gjort i största hast. Se kartan nedan.
Utredningsman Pekka Myllyniemi fick till inofficiell uppgift att komma med ett förslag som motsvarar det område som Helsingfors ursprungligen hade tänkt föreslå, fastän utredningsmannen officiellt skulle börja sin utredning från "rent bord". Myllyniemi misslyckades fatalt i sin uppgift. Essentiella delar av rapporten, inklusive motiveringarna för en annektering, visade sig bestå av text som utredningsmannen hade fått från Helsingfor stadskontor och som Helsingfors olyckligtvis själv använde i sitt utlåtande till länsstyrelsen om Helsingfors eget förslag. Myllyniemi beskriver således det mindre område på 3000 ha med samma text som Helsingfors beskriver det större området på 5000 ha. Flera kopierade textavsnitt förekommer upprepade gånger i rapporten. Även förslagsdelen innehåller kopierad text. Det visade sig att Myllyniemi även plagierat andra dokument som råkade finnas på Internet. Bl.a. består ett flertal sidor av text som olagligt är kopierat från Wikipedia. Här har Myllyniemi till råga på allt inte förstått att ta bort länkmarkeringarna, vilket förklarar understreckningarna och den blåa fontfärgen. Se ett prov på Myllyniemis text nedan.

Orsaken till att jag här publicerar kartan med Helsingfors ursprungliga förslag från den 21 juni i fjol, fastän det inte är det förslag som statsrådet skall ta ställning till, är att jag vill visa att Helsingfors ursprungliga förslag är ett resultat av att planerna gick fel. Det finns starka skäl att anta att det av Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori framlagda erbjudandet om ett område på 3000 ha från den 11 april fortfarande var i kraft dagarna före Helsingfors gjorde sitt annekteringsbeslut. Syftet med att kommunministern lät förstå att han stöder en annektering av ett 5000 ha stort område torde således ha varit att pressa Sibbo till att frivilligt välja alternativet på 3000 ha. Då uppgifterna om att Pajunen och Vapaavuori hade försökt utpressa Sibbo läckte ut via Helsingin Sanomat tog den socialdemokratiska fullmäktigegruppens dåvarnade ordförande Maija Anttila från sin och SDP:s sida kraftigt avstånd från Pajunens och Vapaavuoris metoder. Anttilas efterträdare som gruppordförande Kai Kalima har dock upprepade gånger därefter försökt hota "korvkiosken" Sibbo till eftergifter. I själva verket torde Anttilas partikamrater Kalima och Rakel Hiltunen utöver Pajunen och Vapaavuori ha varit införstådda i Helsingfors utpressningstaktik. Därtill torde åtminstone en dåvarande minister vid inrikesministeriet ha varit inblandad.

För ett år sedan tävlade man om att få ta åt sig äran över inkorporeringen. Om statsrådet i morgon röstar för en inkorporering, finns det ingen som vill ta äran åt sig, för det finns ingen ära. Det finns bara bara mygel och komplotter att dölja och tiga ihjäl.

Jacob Söderman har i gårdagens Turun Sanomat publicerat en intressant artikel med rubriken "Salattu valtuutus pakkoliitoksiin". Jag citerar ur artikeln:

Mikäli valtioneuvosto asiaan myöntyy, Sipoon kunta valittanee KHO:lle, jonka päätöksen myötä saamme tietää voiko tätä säännöstä käyttää näin laajoihin pakkoliitoksiin.

Jos vastaus on myönteinen, niin on oletettavissa, että monet maamme suuremmista kaupungeista nopeasti valmistelevat vastaavia esityksiä saadakseen naapurikunnista hyödyllisiä alueita käyttöönsä. Näin säännöksestä, josta ei yksikään kansanedustaja näytä olleen kiinnostunut sitä säädettäessä, tulisi väline yksipuolisiin, mutta merkittäviin, kuntajaotuksen muutoksiin.

Rubriken på första sidan i dagens Hufvudstadsblad är "Sibbo blir förlorare då regeringen röstar". Finska Yle har på morgonen noterat Husis spekulationer i en notis med rubriken "HBL: Sipoo-liitos toteutunee". Yle Internytt har publicerat en motsvarande notis med rubriken "Hbl: Regeringen stöder annektering". Det är i själva verket ministrarna från de tidigare oppositionspartierna som förväntas rösta för en annektering. I dagens Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Hallitus äänestänee torstaina Sipoon rajansiirron puolesta". Den fritt tillgängliga versionen av artikeln har rubriken "Hallitus puoltanee torstaina Sipoon rajansiirtoa". Det vore mycket intressant att veta vilka under särskilt vägande i 3 § i kommunindelningslagen nämnda förutsättningar de ministrar som tänker rösta för en annektering har hittat. Utredningsman Pekka Myllyniemi har i sin rapport och sitt förslag inte nämnt några dylika förutsättningar, men kanske ministarna litar på att den beredande tjänstemannen vid inrikesministeriet har kommit på något förslag till förutsättning.

Ledaren i dagens Helsingin Sanomat har rubriken "Eilen jäävi, tänään ei" och börjar med satsen "On se metkaa, kuinka Sipoo on pannut hallituksen sekaisin." Jag skulle gärna tillägga att kaoset är en följd av att allting inte har gått rätt till.

FNB har för HBL 14:02 publicerat en notis med rubriken "Wallin med och beslutar om Sibbo".

Föreningen Sipoon Puolesta ry - För Sibbo rf har publicerat ett pressmeddelande Sipoo-kysymyksestä ennakkotapaus koko maalle - Sibbo-frågan är ett prejudikat för hela landet (MS Word).

Christel Liljestrom har publicerat ett blogginlägg med rubriken "Lobbning kräver arbete".

Helsingin Sanomat har publicerat en bildserie under rubriken "Sipoon ja Helsingin rajariidan vaiheita". Bilderna är selektivt valda till fördel för Helsingfors. Med finns även bilden som gav den populära föreställningen att metron och bebyggelsen tar slut vid gränsen mellan Helsingfors och Sibbo. Åkrarna på bilden ligger i verkligheten i Vanda.

Historien som medierna inte har berättat. Den 26 juni 2007

Hösten 2005 började Helsingfors planera att utnyttja kommun- och servicestrukturreformen för antingen en sammanslagning av kommunerna i huvudstadregionen eller en inkorporering av delar av Sibbo. Våren 2006 beslöt man sig för en annektering av sydvästra Sibbo. För att omfatta Helsingfors markegenom i sydvästra Sibbo måste område vara omkring 3000 ha. Problemet var att en ordinarie kommundelssammanslagning av den storlek som man eftersträvade saknade juridiska förutsättningar, vilket man var medveten om. Lagen erbjöd dock en teoretisk möjlighet: Om kommunfullmäktige i samtliga berörda kommuner godkänner ett förslag till ändring av kommunindelning uppfylls vilkoren i 5 § i kommunindelningslagen. Då kan ansvarige minister eventuellt godkänna förslaget utan att det behöver gå till statrådet. För att få kommunfullmäktige i Sibbo att frivilligt gå med på en annektering behövdes både piska och morot. Moroten som man bestämde sig för var dels markegendom som Helsingfors pantar på i Nickby, dels möjligheten att inte kräva en upplösning av Östra Nylands landskapsförbund. Som piska valde man att hota med en inkorporering av ett område på 5000 ha, som skulle sträcka sig ända till Sibbo å. Helsingfors stadsdirektör och stadsstyrelseordföranden reste till Sibbo för att sondera, men ännu hade man inte fått Sibbo på knä.

En knapp vecka före Helsingfors annekteringsbeslut gick budet att dåvarande kommunminister Hannes Manninen stöder en inkorporering av ett 5000 ha stort område. Helsingfors hade med stadsfullmäktigeordföranden Rakel Hiltunen i spetsen lyckats pressa kommunministern att hålla i piskan. Kommunstyrelsen i Sibbo sammankom dagen före Helsingfors annekteringsbeslut och Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori sade samma dag till Hufvudstadsbladet att han är mycket intresserad av vad kommunstyrelsen i Sibbo besluter på sitt möte. Färdigt väntade en karta med ett förslag på 3000 ha, som man hoppades att Sibbo skulle acceptera och som även i misstag publicerades i Hufvudstadsbladet. På kvällen efter kommunstyrelsemötet i Sibbo ringde Christel Liljeström till Vapaavuori och meddelade att man från Sibbos sida är villig att förhandla. Vapaavuori sade att han skall tala med stadsdirektör Jussi Pajunen, men tåget hade redan gått. De gröna i Helsingfors och Vanda kunde inte stöda förslaget på 3000 ha, som allt för uppenbart hotade Sibbo storskog. Då det dessutom inte fanns garantier för att Sibbo skulle godkänna en annektering av det mindre området, lade man fram ett förslag på 5000 ha, fast det egentligen bara var planerat som ett hot. Gränserna drogs i all hast och förslaget visade sig vara katastrofalt bristfälligt, vilket lantmäteriverket ett par månader senare noterade.

Sibbo kunde omöjligen godkänna försklaget på 5000 ha och Helsingfors ställde sitt hopp till att inrikesministeriet skulle föreslå ett "kompromissförslag" som motsvarade området på 3000 ha, som man egentligen var ute efter. För ändamålet utsågs en utredningsman. När utredningsmannen kom med sitt förslag var man i Sibbo dess värre inte längre beredda att ge efter. Utredningsmannens rapport med förslag visade sig dessutom till väsentliga delar vara författad på Helsingfors stadskontor. Nu hade även reservplanen gått fel, men på inrikesministeriet fanns två förslag som väntade på behandling. Ingetdera av förslagen tålde dagsljus, men Helsingfors hade lyckats väl med sin lobbning på inrikesministeriet.

Denna berättelse är sann, så till vida att den baserar sig på historievetenskaplig forskningsmetodik. Det är troligt att det är så här historien kommer att berättas, fast säker kan man aldrig vara. Det heter ju att det är segrarna som skriver historien. Beläggen och argumenten för tolkningen ovan finns på denna blogg. Några enskilda detaljuppgifter kan vara felaktiga, men jag beredd att satsa min akademiska trovärdighet på tolkningen.

_____

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Sibbo kan annekteras med tvång". Rubriken är mycket beklaglig, men i artikeln spekulerar faktiskt Jacob Söderman om möjligheterna av en juridisk tolkning enligt vilken "särskilda skäl" för en annektering skulle kunna föreligga. Huruvida HFD skulle anse att ett rent politiskt beslut av statsrådet skulle räcka för att påvisa att det existerar "särskilda skäl" vet väl ingen med säkerhet. Klart är i alla fall att Helsingfors ursprungligen inte förlitade sig på några "särskilda skäl" och att varken Helsingfors eller Pekka Myllyniemi kunnat uppge några ur kommunindelningslagen sett relevanta "särskilda skäl". Södermans kommer även med intressanta synpunkter på jävproblematiken. Söderman föreslår att ministrar som inte vill deltaga i torsdagens beslut reser till Italien eller hittar på andra naturliga förhinder. Söderman är för övrigt rädd att Sibbo storskog förstörs och att Sibbo kan bli ett olyckligt prejudikat, ifall regeringen tar ställning för en annektering. I tidningen ingår även en artikel med rubriken "Pekkarinen stöder inte Helsingfors linje".

Yle Internet har 10:36 publicerat en notis med rubriken "Vanhanen deltar i Sibbobeslutet". Finska Yle har 10:55 publicerat en notis med rubriken "Vanhanen ei jäävää itseään Sipoo-asiassa". Helsingin Sanomat publicerade redan 10:31 FNB:s notis "Vanhanenkaan ei enää jäävää itseään Sipoo-asiassa", medan FNB för Hbl:s del först den 11:25 publicerade den svenskspråkiga notisen "Vanhanen inte längre jävig i Sibbo-frågan". Man kan fråga sig om Vanhanen genom att inte jäva sig inte längre är rädd för att äventyra beslutet. Justitiekanslern eller statsministern själv kan väl ändå inte på förhand veta hur HFD ställer sig till statsministerns eventuella jäv? Vanhanen har ju inte bara sagt sin egen åsikt, utan även påstått sig ha uppmuntrat Helsingfors att göra ett annekteringsförslag. Vanhanen torde dock ha andra förhinder på torsdag, då president Matti Ahtisaari fyller år. I så fall följer Vanhanen Jacob Södermans rekommendationer i dagens Borgåblad.

Christel Liljeström har publicerat ett blogginlägg med rubriken "Spekulationer".

Hufvudstadsbladet har 22:18 publicerat en notis med rubriken "Allt klart för annekteringen av Sibbo".