Efter statsrådets beslut i torsdags har många känt ett djupt förakt gentemot vissa ministrar, speciellt Matti Vanhanen och Tarja Cronberg. Det förefaller ofattbart att ministrarna utgående från Pekka Myllyniemis skandalösa utredning kunde rösta för ett förslag som så uppenbart går emot det som deras respektive partier traditionellt har representerat. Vanhanen riskerade genom sitt ställningstagande rentav att såga av den gren som han och hans parti sitter på. Det är även svårt att fatta att ministrarna i en fråga där det saknas prejudikat kunde göra en juridisk tolkning som så tydligt går emot kommundagens andemening. Ändå är det inte i första hand ministrarnas agerande i sig som bekymrar mig. Mera bekymrad är jag över att Helsingforspolitikerna med manipulering, skrämseltaktik och utpressningsmetoder har lyckats ta kontroll över så väl regionen som regeringen. Och Helsingfors har planer på att växa i storlek och styrka. Sydvästra Sibbo är bara början. Det fenomen som jag beskrivit som "fallet Sibbo" borde kanske hellre kallas fallet Helsingfors. Fallet Sibbo är bara en symptom på att någonting är på tok.
Jag är inte så naiv att jag skulle tro att Helsingforspolitiker är speciell hänsynslösa jämfört med politiker i allmänhet. Hänsynslösa politiker finns det i alla partier och på alla orter. Problemet är snarare okritiska medier och svaga partiledare, som har möjliggjort Helsingfors hänsynslösa framfart. Att Jyrki Katainen och Tarja Cronberg inte vill stöta sig med sina partikamrater i Helsingfors är på något sätt begripligt. Att Matti Vanhanen lägger sig platt för Helsingfors kräver däremot en förklaring.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar