Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007

Trots skottdramat i Tusby skall jag hålla mig till ämnet och även idag skriva om fallet Sibbo. Jag hade ämnet för dagens blogginlägg klart för mig redan före jag en kvart i två efter en avslutad matematiklektion kollade nyhetena på Svenska Yle.
Erkki Mennola skriver i sitt expertutlåtande från den 24 juli bl.a. följande om statsminister Matti Vanhanens jäv:

Matti Vanhanen on itse haastatteluissa myöntänyt sopineensa jo keväällä 2006, ennen Helsingin kaupungin esitystä, puoluejohtajana silloisen valtiovarainministeri Eero Heinäluoman ja nykyisen valtiovarainministeri Jyrki Kataisen kanssa liitosasiasta. Tämä puolueiden välinen korkean tason sopimus, jonka todellinen tausta ja motiivi ovat toistaiseksi vielä jääneet tuntemattomaksi, on sittemmin ohjannut ratkaisevasti asian käsittelyä hallituksessa.

Förra året skrevs det mycket om att Helsingfors hade kommit överens om stadens annekteringsinitiativ med dåvarande kommunminister Hannes Manninen, statsminister Matti Vanhanen och dåvarande finansminister Eero Heinäluoma. Om den nuvarande finansministern Katainen talades det däremot inte. Efter statsrådets gränsbeslut avslöjade emellertid stadsdirektör Jussi Pajunen att även Katainen hade en central roll. Jag citerar ur artikeln "Hallitus hyväksyi Sipoo-liitoksen äänin 8-4", som Helsingin Sanomat publicerade den 29 juni 2007:

Pajunen valotti myös taustoja Sipoo-hankkeesta, jossa Helsingin puolella olivat aktiivisia kaupunginhallituksen silloinen puheenjohtaja Jan Vapaavuori (kok) ja valtuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen (sd).

Pajusen mukaan ajatus Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin ei tullut edelliselle hallitukselle todellakaan yllätyksenä. Kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) kanssa asiasta oli puhuttu viimeistään vuoden 2006 alkukuukausina.

Muita aktiivisia taustahahmoja olivat pääministeri Vanhanen ja silloinen valtiovarainministeri Eero Heinäluoma (sd). Nykyministereistä keskeinen hahmo oli lisäksi Jyrki Katainen (kok).

Pajunen avslöjar eventuellt här varför Katainen kände sig förpliktad att avbryta sin semester för att deltaga i gränsbeslutet och komma med ett motförslag till föredragande ministern Mauri Pekkarinens förslag. Man kan fråga sig om inte även Katainen på basen av Pajunens avslöjanden borde betraktas som jävig. Pajunens angivelse torde ha större vikt i sammanhanget än Katainens ställningstaganden i Helsinin Sanomat och Hufvudstadsbladet den 25 januari. Mera betydelsefullt finner jag det lika väl att Pajunen medger att Helsingfors hade diskuterat Sibbofrågan med Manninen redan i början av år 2006. I det skedet var det uttryckligen i samband med inrikesministeriets hörande angående KSSR som Helsingfors hade lyft fram annekteringsfrågan. Trots kraven från Helsingfors togs Sibbo emellrtid inte med i kommun- och servicestrukturrefomen, eller åtminstone inte i förslaget till ramlag. Det är fullständigt uppenbart att SDP:s huvudförhandlare Rakel Hiltunen som krav i förhandlingarna kring KSSR ställde att sydvästra Sibbo ansluts till Helsingfors eller åtminstone att Manninen uttrycker sitt stöd för förslaget till ny kommunindelning.

Östutvidgning för Samlingspartiet. Den 6 november 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "Kokoomus perusti jo Lounais-Sipoon yhdistyksen". Jag citerar ur notisen:

Kokoomus aloitti Helsingin itälaajentumisen etuajassa eilen maanantaina.

Lounais-Sipoon kokoomuslaiset perustivat paikallisyhdistyksen alueelle, jonka valtioneuvosto on päättänyt liittää Helsinkiin. Korkein hallinto-oikeus ei ole vielä ottanut kantaa alueliitokseen.

I notisen berättas vidare att lokalavdelningen grundats av medlemmar i Samlingspartiet bosatta i Östersundom och att avsikten är att ändra hemort för föreningen från Sibbo till Helsingfors, ifall annekteringen förverkligas.

Så här på svenska dagen då tänker jag passa på att se språkpolitiska dimensioner i fallet Sibbo. Ur ett samlingspartistisk perspektiv är det i sig inget större problem med att det finns två nyländska landskapsdförbund eller att Östersundom hör till Sibbo och därmed till Östra Nyland. Problemt är att Sfp är största partiet i så väl Sibbo som i Östra Nyland. Liksom Pekka Myllyniemi föreslår i sin rapport, skulle en sammanslagning av de två nyländska landskapsförbunden innebära "Ruotsinkielisten aseman tasapainottuminen ja pääkaupunkiseudun osaamiskeskusten alueellisen vaikuttavuuden kasvu Porvoon alueella."

Sibbos påstådda samarbetsovilja handlar inte minst om att beslut som gäller Östnyland och Sibbo inte kan tas på Samlingspartiets interna möten. Därmed utgör Sibbos västgräns en politisk språkmur för Samlingspartiets inflytande. En utvidgning av Helsingfors och Huvudstadsregionen österut skulle inte minst betyda en östutvidgning för Samlingspartiet. Som en följd av annekteringshotet kan emellertid denna östutvidgning förverkligas även utan en annektering. Om Sfp vill förbli största partiet i Sibbo en tid framöver, skulle det gälla att satsa mindre på lyxiga villor och mera på socialt och ekologiskt boende.

Finland är inte Pakistan. Den 5 november 2007

De senaste dagarnas händelser i Pakistan visar betydelsen av maktfördelning. Trots att Finland i strikt bemärkelse inte är en rättsstat, så är maktfördelningen hos oss en garanti för den demokratiska ordningen. Då det gäller adminitrativa beslut, som riksdagen inte kan ändra på genom att regeringen avsätts, har Högsta förvaltningsdomstolen sista ordet. Domarna i Högsta förvaltningsdomstolen torde inte heller ha någonting att frukta, så vida de inte i likhet med Lauri Tarasti hoppas på att utnämnas till utredningsmän. Jag har därför svårt att föreställa mig att HFD inte skulle ogiltigförkölara statsrådets gränsbeslut. Partiledarna Matti Vanhanen, Jyrki Katainen och Tanja Cronberg röstade visserligen för en ändring i kommunindelningen, men de hade knappast egna intressen på spel. Istället torde samtliga tre ha agerat under påtryckningar från Helsingforspolitiker. Genom att de röstade för förslaget till ny kommunindelning har de gjort det som man krävde av dem. Om Vanhanen verkligen hade önskat se en annektering av sydvästra Sibbo, borde han ha förstått att jäva sig eller ordna med förhinder. Istället valde han efter påtryckningar från Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen (sdp) att deltaga i beslutet.

Hiltunens påtryckningar och beskyllningar om ansvarsflykt mot ministrar som tänkte jäva sig förefaller irrationella. Genom att pressa Vanhanen att deltaga i beslutsfattandet riskerade hon gränsbeslutet. Det verkar som om Hiltunen var mera mån om att Vanhanen höll sitt löfte om att stöda en annektering än att annekteringen förverkligades. Kanske hade hon förstått att gränsbeslutet skulle ogiltigförklaras oberoende av om en jävig statsminister deltog i beslutsfattandet eller ej. Jag citerar ur artikeln "Sipoo-päätös levittää pelkoa keskustan kenttäväen keskuudessa", som Helsingin Sanomat publicerade den 13 juni.

"Sehän on ydinasia, että ottaa kantaa. Ei se voi olla peruste jääviydelle", sanoo Helsingin kaupunginvaltuuston puheenjohtaja, kansanedustaja Rakel Hiltunen (sd).

Hiltunen pitää muiden kuin Helsingin kaupunginvaltuustoon kuuluvien jääväystä vastuunpakoiluna.

"Harvoin on sellaisia tilanteita, että voi kaikkien mieliksi tehdä", hän piikittää.

Hiltunen perää hallituksen sisäistä ryhtiliikettä. Hän on huolestunut siitä, että jääväyksien varjossa unohtuu, miten tärkeästä asiasta on kysymys - rakentamiseen kelpaavaan maan kaavoittamisesta asuntotuotantoon.

Julkisen kannanoton luoma esteellisyys on apulaisoikeuskansleri Jaakko Jonkan mukaan ministerin itse harkittava asia.

"Pääsääntöisesti se ei tee jääviksi", hän sanoo. Eri asia on, jos kannanotoillaan olisi ryhtynyt jommankumman osapuolen "asianajajaksi".

Sipoo-päätös ei Jonkan mukaan ole mikä tahansa poliittinen päätös. On erittäin mahdollista, että siitä myös valitetaan korkeimpaan hallinto-oikeuteen.

Jonkan mukaan jääväyksillä halutaan ehkä juuri poistaa se mahdollisuus, että korkein hallinto-oikeus kumoaisi päätöksen, jos joku päätöksentekoon osallistuneista olisikin jäävi.

"Päätöksentekijät ottavat huomioon, että tällainen riski on olemassa."

Trots Jonkas uttalande, tog Vanhanen risken och beställde av justitiekanslern ett utlåtande, som gav honom möjlighet att deltaga i gränsbeslutet. Om HFD ogiltligförklarar Sibbobeslutet på grund av Vanhanens jäv, så visar det att Vanhanens planer att jäva sig inte handlade om ansvarsflykt. Det borde Vanhanen inte ha någonting emot. Faller gränsbeslutet på andra besvärsgrunder, finns det alltid en tjänsteman på inrikesministeriet som man kan göra till syndabock.

Maximering. Den 4 november 2007

I expertutlåtandet från den 10 januari, som ingår i Sibbo kommuns besvär till Högsta förvaltningsdomstolen, skriver Erkki Mennola följande:

Vaihtoehdot ja niiden ominaisuuksien selostukset on määritelty suunnittelijakielellä ja paikallisten yksityiskohtien hallintaa osoittaen. Näin ollen ei ole uskottavaa, että kysymys olisi Myllyniemen itsensä valmistelemista vaihtoehdoista. Ne on laatinut joku muu taho.

I sitt kompleterande utlåtande från den 24 juli, som lika så bifogats till kommunens besvär, uttrycker Mennola det med följande ord:

Kuntajakoselvittäjä antoi geodeettisesti yksilöidyn esityksensä ”Vaihtoehto 2” , vaikka hänellä ei käytettävissään olleen aineiston pohjalta (esimerkiksi Helsingin kaupungin yleiskaavasuunnitelmien ja rakennussuunnitelmien puuttumisen ja oman puutteellisen paikallistuntemuksensa takia) ole voinut olla edes teoreettisia edellytyksiä alueen määrittelyyn.

Med undantag av havsgränsen förefaller gränserna för Pekka Myllyniemis två seriösa alternativ VE 1 och VE 2 vara ritade av en fackman. Det är svårt att tro att Myllyniemi, som när det gäller havsgränsen inte har förstått betydelsen av fastighetsgränser, själv skulle ha ritat gränsförslagen. Att gränslinjen är dåligt kopierad (se "Dåligt kopierad gränslinje. Den 20 augusti 2007"), tyder på att gränsen ursprungligen inte kommer från inrikesministeriet, utan att gränsförslagen, liksom gränserna för Ilaskivis hemliga förslag, har sändts utredningsmannen från Helsingfors stad.

I utredningsmannens officiella förslag VE 2 har den i sig obetydliga Bäckängsvägen en central roll. Alla fastigheter vid områdets östra gräns skall gå att nå via Bäckängsvägen, fastän vägen knappast skulle ha någon större betydelse i ett framtida bostadsområde på över 20 000 invånare. Här har man alltså eftersträvat en sammanhållning i samhällsstrukturen enligt rådande förhållanden. I övrigt har gränsen dragits så att den Helsingforsägda markens andel av området maximeras. Detta framgår ur kartorna ovan. Kartan till vänster har jag kopierat från planen för friluftleder samt naturinventering som Sibbo kommun publicerade tidigare denna vecka. Mark som ägs av Helsingfors är här färgat i grönt. Ur kartorna framagår att man även när det gäller arternativ VE 1 har försökt maximera den Helsingforsägda markens andel.

I inrikesministeriets motförklaring nämns ingenting om Mennolas påstående att Myllyniemi inte själv skulle ha definierat gränserna, men däremot hävdas det i förklaringen att "Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla." Lika väl är det uppenbart att man i utredningsmannens alternativ har försökt få med så mycket av Helsingfors markägendom som möjligt. Det är naturligtvis i Helsingfors ekonomiska intresse att staden äger mark som staden själv kan planera, men en väsentlig del av den Helsingforsägda marken innanför Myllyniemis alternativ är helt olämplig för bebyggelse. Man kan fråga sig om motivet inte här framför allt var att övertyga regeringen och den almänna opinionen om att Helsingfors redan äger de planerade bostadsområdena eller, så som statsministern uttryckte det, nästan 1000 hektar färdig tomtmark.

Osakliga grunder. Den 3 november 2007

I sitt expertutlåtande från den 10 oktober har Erkki Mennolas starkt kritiserat förfarandet då statrådet den 28 juni tog sitt gränsbeslut. Alla ministrar har inte förstått själva beslutsprocessen. Enligt Mennola är justitiekansler Jaakko Jonkka medskyldig till förbistringen. Om (tf) justitiekanslern skriver Mennola följande:

Hänen olisi tullut huomata, että tärkein osa päätöksenteosta on ratkaisu siitä, onko kuntajaon muuttamiselle kuntajakolain 3 ja 5 §:issä asetetut edellytykset. Tämän ratkaisun tekemisessä valtioneuvosto on paremminkin tuomioistuimen kuin hallintoviranomaisen asemassa. Poliittinen päätöksenteko rajoittuu tämän jälkeen siihen, että valtioneuvosto voi myös jättää liitoksen suorittamatta, vaikka edellytykset siihen periaatteessa olisivatkin olemassa.

Fastän statsminister Matti Vanhanen ännu vid presskonferensen efter beslutet framhöll att "pääpaino oli oikeudellisella arvioinnilla" och påpekade att justitiekanslern inte tagit ställning till huruvida förslaget till ändring i kommunindelningen har juridiska förutsättningar, skrev den gröna ministern Tarja Cronberg i ett inlägg på De grönas webbplats den 28 juli följande:

Mitä tulee päätöksen laillisuuteen, sen valvonnasta vastaa oikeuskansleri. Asia ei olisi ollut valtioneuvoston listalla päätösasiana, mikäli oikeuskanslerin tulkinta päätöksen laillisuudesta olisi ollut kielteinen. Luotan oikeuskanslerin ratkaisuun.

Justitiekanslern kunde inte ta ställning till huruvida juridiska förutsättningar för den aktuella gränsjusteringen förelåg, eftersom det uttryckligen var statsrådets uppgift att bedöma de juridiska förutsättningarna. Däremot kunde och borde JK ha ingripit med anledning av brister i beredningen av beslutet, men JK gav helt över ansvaret till inrikesministeriet att bedöma trovärdigheten i Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Även om JK, så som statsministern sade vid presskonferensen, inte hade någonting att invända mot inrikesministeriets beredning, återstod det för ministrarna att själva bedöma om juridiska förutsättningar fanns.

Vid presskonferensen sade statsministern att majoriteten av ministrarna baserade sin juridiska bedömning på tjänstemannaberedningen. I princip kunde väl statsrådet agera gummistämpel även i administrativa ärenden, men vid det aktuella beslutet hade den föredragande ministern föreslagit att juridiska förutsättningar inte fanns. Ministrarna måste alltså genom att rösta ta ställning mellan den juridiska bedömningen enligt inrikesministeriets skandalomsusade beredning och Mauri Pekkanens bedömning, som baserade sig på flera expertutlåtanden. Statsministerns motivering till att man valde att tro på beredningen som gjorts under "tjänstemannaansvar" var att statrådet brukar förlita sig på tjänstemannaberedningar. Men man brukar nog även lita på bedömningen som görs av föredragande minister.

Det var Jyri Katainen som vid statsrådets sammankomst föreslog att förslaget till gränsjustering godkänns, fastän föredragande minister utgående från en grundlig juridisk bedömning hade föreslagit att förslaget inte godkänns. Några motiveringar till sitt förslag gav Katainen inte vid presskonferensen. Tidigare hade Katainen dock till partikamraten Eero Seppänen från Sibbo sagt att Samlingspartiets linje är att annekteringen bör förverkligas. Fastän statsministern ännu vid presskonferensen motiverade Centerns splittring i frågan med att frågan huvudsakligen är juridisk och att den juridiska bedömningen gjordes först vid statsrådets sammankomst, hade Samlingspartiet som parti redan bundit sina ministrars att rösta för en ändring av kommunindelningen. Det kan noteras att Sfp vid partikongressen i Vanda undvek att göra ett ställningstagande i Sibbofrågan för att inte göra Stefan Wallin och Astrid Thors jäviga.

Om det hade förekommit juridiskt relevanta särskilt vägande skäl för en annektering borde dessa skäl mera än väl ha räckt till som motivering. Ändå gav ministrarna ännu efter statsrådets gränsbeslut politiska motiveringar, som saknar juridisk relevans. I det ovannämnda blogginlägget skriver Cronberg att "Perspektiivini Sipoon kehitykseen juontaa juurensa 80-luvulle aikaan, jolloin toimin yhdyskuntasuunnittelijana." Cronbergs motiveringar är snarast en apologi för ett synnerligen kontroversellt ställningstagande. Cronbergs antipatier för Sibbo utgör naturligtvis inga juridiska grunder för gränsbeslutet. Istället visar Cronbergs motiveringar att gränsbeslutet togs på osakliga grunder. Cronbergs syfte med att lyfta fram sina egna fördomar torde dock vara att ge en bild av att hon gjorde ett självständigt övervägande. I verkligheten agerade så väl Cronberg som Katainen under hård press från sina partikamrater i Helsingfors. Ville Itälä är ett varnande exempel på hur det kan gå för en partiordförande som hamnar i onåd hos Helsingforspolitikerna och torpeden Jan Vapaavuori.

Bortfall i skatteintäkter. Den 2 november 2007

I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en artikel med rubriken "Här bor skattebetalarna Helsingfors vill ha". Artikeln handlar om invånarna i det område i Sibbo som statrådet i juni beslöt att skall inkorporeras med Helsingfors. Speciellt i lyxvillorna på Björnsö bor det många goda skattebetalare. Med tanke på den socioekonomiska balansen i Helsingforsregionen borde man i Helsingfors vara nöjda över att det finns lyxvillor även i öster, men Björnsö ligger än så länge på fel sida om Helsingfors gränser. Från Helsingfors sida har man även förhållit sig kritiskt till bostadsområdet, fastän Pekka Korpinen i Hufvudstadsbladet den 22 juni 2006 sade att "Husö har vi funderat över, där borde man bygga på samma sätt som i Björnsö idag."

I sin rapport skriver utredningsman Pekka Myllyniemi att "Om man antar att de invånare som överförs har samma inverkan på Sibbos skatteinkomster som deras andel av invånarantalet, 10,5 %, skulle Sibbo vid en överföring förlora skatteinkomster på ungefär 5,9 miljoner euro enligt bokslutssituationen 2005." Myllyniemis argumentering väckte både bestörtning och munterhet då rapporten publicerades för elva månader sedan. Dagens Hbl kan ge lite exaktare siffror:

Efter att Helsingfors och regeringens planer på inkorporering blev kända började man förstås räkna på kommunkansliet i Nickby. Om gränsjusteringen sker som regeringen vill blir det ett bortfall på över 9 miljoner euro i skatteintäkter. I fjol kom man på basen av beskattningen för 2005 upp till 9,3 miljoner. I år är det antagligen ännu mera.

– Om vi skulle kompensera för det bortfallet blev det en skattehöjning på fyra procentenheter, säger kommunkamrer Sture Lindqvist.

Intrervjuer med Pekka Korpinen. Den 1 novermber 2007

Igår var Pekka Korpinen sista dagen på jobbet som biträdande stadsdirektör i Helsingfors. Med anledning av sin pensionering har Korpinen den senaste tiden beviljat flera interjuer, en del rätt så avslöjande. Igårdagens Hbl ingick en intervju under rubriken "Inte lätt att påverka planer". Någonting nytt angående fallet Sibbo kommer inte fram i den intervjun, men jag citerar ändå ett stycke:

Ber man Korpinen räkna upp lyckade projekt och misslyckade funderar han inte länge. Som lyckade nämner han två som engagerat Hbl:s läsare; byggandet av Nordsjö hamn och annekteringen av västra Sibbo. Korpinen har för sin del försvarat genomförandet av båda.

– Sibbo ger plats att växa.

Tala om att ropa hej innan man är över bäcken. När Högsta förvaltningdomstolen har gjort sitt beslut kommer flera politiker och tjänstemän i Helsingfors att stå med svansen mellan benen, eller åtminstone ha anledning att göra det. Helsingfors förhandlade sig våren 2006 till cetrala ministrars och tjänstemäns stöd av en ändring i kommunindelningen, men det stödet kommer med stor sannolikhet att visa sig vara värdelöst. Hannes Manninen, Matti Vanhanen och Arto Sulonen har gjort vad de lovat, men vad hjälper det Helsingfors när gränsbeslutet ogiltigförklaras?

En speciellt avslöjande intervju gav Korpinen för Uutislehti Demari i september. Här berättas bl.a. att "Ratkaisevaa Sipoo-liitoksen toteutumiselle oli Korpisen mukaan Pajusen silloiseen kuntaministeriin Hannes Manniseen luoma erittäin hyvä suhde." (Se Korpinen avslöjar. Den 21 september 2007.) Den 12 augusti ingick i Uusimaa en intervju med Korpinen under rubriken "Lounais-Sipoo on Helsingille suuri mahdollisuus". (Intervjun ingick även i Sipon Sanomat den 16 augusti.) Även här är Korpinen frispråkig. Bl.a. säger Korpinen att "Vuosaaren satamaan tukeutuvien toimintojen luontaiset ja taloudellisesti oukuttelevimmat kasvusuunnat ovat enemmänkin kehä kolmosen ja pääradan kuin esimerkiksi Porvoonväylän varrella." Under rubriken "Metro tuskin tulee Porvooseen" berättas vidare om Korpinens roll då det gäller utvecklingen av metropolområdet norrut:

Korpinen oli aikanaan vaikuttamassa siihen, että oikorata itään rakennettiin Mäntsälän ja Lahden kautta eikä Heliä Porvoon ja Kouvolan kautta syntynyt. Korpisen mielestä oli perusteltua antaa Lahdelle kasvusysäys ja sitoa se raiteitse Helsingin metropolialueeseen

Att Sibbos egna tillväxtplaner inte är realistiska har varit ett centralt argument för inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Under rubriken "Itä-Uusimaa haluttaisiin mukaan metropoliyhteistyöhön" säger Korpinen dock i Uusimaa att "Espoo oli vielä 70-luvulla pieni kirkonkylä. Se osoittaa, että 30–40 vuodessakin voi syntyä tyhjästä 200 000 asukkaan kaupunki, kun on vauhti päällä". Korpinen tror även att den återstående delen av Sibbo kommer att växa snabbt:

Jäljelle jäävä Sipookin on yhä suurempi kuin Vantaa. Siellä on valtava potentiaali, Korpinen sanoo ja ennustaa, että Sipoossa on vuonna 2050 jo 100 000 asukasta.

Jag hoppas att Korpinens profetia inte går i uppfyllelse, men det roar mig att Korpinen så klart och tydligt motsäger Helsingfors egna argument.