I sitt expertutlåtande från den 10 oktober har Erkki Mennolas starkt kritiserat förfarandet då statrådet den 28 juni tog sitt gränsbeslut. Alla ministrar har inte förstått själva beslutsprocessen. Enligt Mennola är justitiekansler Jaakko Jonkka medskyldig till förbistringen. Om (tf) justitiekanslern skriver Mennola följande:
Fastän statsminister Matti Vanhanen ännu vid presskonferensen efter beslutet framhöll att "pääpaino oli oikeudellisella arvioinnilla" och påpekade att justitiekanslern inte tagit ställning till huruvida förslaget till ändring i kommunindelningen har juridiska förutsättningar, skrev den gröna ministern Tarja Cronberg i ett inlägg på De grönas webbplats den 28 juli följande:
Justitiekanslern kunde inte ta ställning till huruvida juridiska förutsättningar för den aktuella gränsjusteringen förelåg, eftersom det uttryckligen var statsrådets uppgift att bedöma de juridiska förutsättningarna. Däremot kunde och borde JK ha ingripit med anledning av brister i beredningen av beslutet, men JK gav helt över ansvaret till inrikesministeriet att bedöma trovärdigheten i Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Även om JK, så som statsministern sade vid presskonferensen, inte hade någonting att invända mot inrikesministeriets beredning, återstod det för ministrarna att själva bedöma om juridiska förutsättningar fanns.
Vid presskonferensen sade statsministern att majoriteten av ministrarna baserade sin juridiska bedömning på tjänstemannaberedningen. I princip kunde väl statsrådet agera gummistämpel även i administrativa ärenden, men vid det aktuella beslutet hade den föredragande ministern föreslagit att juridiska förutsättningar inte fanns. Ministrarna måste alltså genom att rösta ta ställning mellan den juridiska bedömningen enligt inrikesministeriets skandalomsusade beredning och Mauri Pekkanens bedömning, som baserade sig på flera expertutlåtanden. Statsministerns motivering till att man valde att tro på beredningen som gjorts under "tjänstemannaansvar" var att statrådet brukar förlita sig på tjänstemannaberedningar. Men man brukar nog även lita på bedömningen som görs av föredragande minister.
Det var Jyri Katainen som vid statsrådets sammankomst föreslog att förslaget till gränsjustering godkänns, fastän föredragande minister utgående från en grundlig juridisk bedömning hade föreslagit att förslaget inte godkänns. Några motiveringar till sitt förslag gav Katainen inte vid presskonferensen. Tidigare hade Katainen dock till partikamraten Eero Seppänen från Sibbo sagt att Samlingspartiets linje är att annekteringen bör förverkligas. Fastän statsministern ännu vid presskonferensen motiverade Centerns splittring i frågan med att frågan huvudsakligen är juridisk och att den juridiska bedömningen gjordes först vid statsrådets sammankomst, hade Samlingspartiet som parti redan bundit sina ministrars att rösta för en ändring av kommunindelningen. Det kan noteras att Sfp vid partikongressen i Vanda undvek att göra ett ställningstagande i Sibbofrågan för att inte göra Stefan Wallin och Astrid Thors jäviga.
Om det hade förekommit juridiskt relevanta särskilt vägande skäl för en annektering borde dessa skäl mera än väl ha räckt till som motivering. Ändå gav ministrarna ännu efter statsrådets gränsbeslut politiska motiveringar, som saknar juridisk relevans. I det ovannämnda blogginlägget skriver Cronberg att "Perspektiivini Sipoon kehitykseen juontaa juurensa 80-luvulle aikaan, jolloin toimin yhdyskuntasuunnittelijana." Cronbergs motiveringar är snarast en apologi för ett synnerligen kontroversellt ställningstagande. Cronbergs antipatier för Sibbo utgör naturligtvis inga juridiska grunder för gränsbeslutet. Istället visar Cronbergs motiveringar att gränsbeslutet togs på osakliga grunder. Cronbergs syfte med att lyfta fram sina egna fördomar torde dock vara att ge en bild av att hon gjorde ett självständigt övervägande. I verkligheten agerade så väl Cronberg som Katainen under hård press från sina partikamrater i Helsingfors. Ville Itälä är ett varnande exempel på hur det kan gå för en partiordförande som hamnar i onåd hos Helsingforspolitikerna och torpeden Jan Vapaavuori.
Hänen olisi tullut huomata, että tärkein osa päätöksenteosta on ratkaisu siitä, onko kuntajaon muuttamiselle kuntajakolain 3 ja 5 §:issä asetetut edellytykset. Tämän ratkaisun tekemisessä valtioneuvosto on paremminkin tuomioistuimen kuin hallintoviranomaisen asemassa. Poliittinen päätöksenteko rajoittuu tämän jälkeen siihen, että valtioneuvosto voi myös jättää liitoksen suorittamatta, vaikka edellytykset siihen periaatteessa olisivatkin olemassa.
Fastän statsminister Matti Vanhanen ännu vid presskonferensen efter beslutet framhöll att "pääpaino oli oikeudellisella arvioinnilla" och påpekade att justitiekanslern inte tagit ställning till huruvida förslaget till ändring i kommunindelningen har juridiska förutsättningar, skrev den gröna ministern Tarja Cronberg i ett inlägg på De grönas webbplats den 28 juli följande:
Mitä tulee päätöksen laillisuuteen, sen valvonnasta vastaa oikeuskansleri. Asia ei olisi ollut valtioneuvoston listalla päätösasiana, mikäli oikeuskanslerin tulkinta päätöksen laillisuudesta olisi ollut kielteinen. Luotan oikeuskanslerin ratkaisuun.
Justitiekanslern kunde inte ta ställning till huruvida juridiska förutsättningar för den aktuella gränsjusteringen förelåg, eftersom det uttryckligen var statsrådets uppgift att bedöma de juridiska förutsättningarna. Däremot kunde och borde JK ha ingripit med anledning av brister i beredningen av beslutet, men JK gav helt över ansvaret till inrikesministeriet att bedöma trovärdigheten i Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Även om JK, så som statsministern sade vid presskonferensen, inte hade någonting att invända mot inrikesministeriets beredning, återstod det för ministrarna att själva bedöma om juridiska förutsättningar fanns.
Vid presskonferensen sade statsministern att majoriteten av ministrarna baserade sin juridiska bedömning på tjänstemannaberedningen. I princip kunde väl statsrådet agera gummistämpel även i administrativa ärenden, men vid det aktuella beslutet hade den föredragande ministern föreslagit att juridiska förutsättningar inte fanns. Ministrarna måste alltså genom att rösta ta ställning mellan den juridiska bedömningen enligt inrikesministeriets skandalomsusade beredning och Mauri Pekkanens bedömning, som baserade sig på flera expertutlåtanden. Statsministerns motivering till att man valde att tro på beredningen som gjorts under "tjänstemannaansvar" var att statrådet brukar förlita sig på tjänstemannaberedningar. Men man brukar nog även lita på bedömningen som görs av föredragande minister.
Det var Jyri Katainen som vid statsrådets sammankomst föreslog att förslaget till gränsjustering godkänns, fastän föredragande minister utgående från en grundlig juridisk bedömning hade föreslagit att förslaget inte godkänns. Några motiveringar till sitt förslag gav Katainen inte vid presskonferensen. Tidigare hade Katainen dock till partikamraten Eero Seppänen från Sibbo sagt att Samlingspartiets linje är att annekteringen bör förverkligas. Fastän statsministern ännu vid presskonferensen motiverade Centerns splittring i frågan med att frågan huvudsakligen är juridisk och att den juridiska bedömningen gjordes först vid statsrådets sammankomst, hade Samlingspartiet som parti redan bundit sina ministrars att rösta för en ändring av kommunindelningen. Det kan noteras att Sfp vid partikongressen i Vanda undvek att göra ett ställningstagande i Sibbofrågan för att inte göra Stefan Wallin och Astrid Thors jäviga.
Om det hade förekommit juridiskt relevanta särskilt vägande skäl för en annektering borde dessa skäl mera än väl ha räckt till som motivering. Ändå gav ministrarna ännu efter statsrådets gränsbeslut politiska motiveringar, som saknar juridisk relevans. I det ovannämnda blogginlägget skriver Cronberg att "Perspektiivini Sipoon kehitykseen juontaa juurensa 80-luvulle aikaan, jolloin toimin yhdyskuntasuunnittelijana." Cronbergs motiveringar är snarast en apologi för ett synnerligen kontroversellt ställningstagande. Cronbergs antipatier för Sibbo utgör naturligtvis inga juridiska grunder för gränsbeslutet. Istället visar Cronbergs motiveringar att gränsbeslutet togs på osakliga grunder. Cronbergs syfte med att lyfta fram sina egna fördomar torde dock vara att ge en bild av att hon gjorde ett självständigt övervägande. I verkligheten agerade så väl Cronberg som Katainen under hård press från sina partikamrater i Helsingfors. Ville Itälä är ett varnande exempel på hur det kan gå för en partiordförande som hamnar i onåd hos Helsingforspolitikerna och torpeden Jan Vapaavuori.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar