Märklig rubrik. Den 14 november 2007

Helsingin Sanomat har 5:30 på tidningens webbplats publicerat FNB:s notis med rubriken "Sipoo jarruttaa metron laajentamista itään". Rubriken är förefaller avsiktligt missvisande och motsvarar inte innehållet. Jag citerar ur texten:

Erimielisyydet pääkaupunkiseudun joukkoliikenteen kehittämisestä jatkuvat, semminkin kun Sipoo toppuuttelee metron rakentamista Itä-Uudellemaalle.

Helsingin kaupungin liikennelaitoksen mukaan metrot voisivat liikennöidä Sipooseen jo kymmenen vuoden päästä. Sipoon kaavoituspäällikkö Pekka Normo kuitenkin arvioi, että metron jatkaminen Itäsalmeen tulisi ajankohtaiseksi aikaisintaan viidentoista vuoden kuluttua.

"Kymmenen vuotta ei ole realistinen arvio. Ensin tarvittaisiin metrovaraus sekä Itä-Uudenmaan maakuntakaavaan että Sipoon ja Vantaan yleiskaavoihin. Sitten vasta voidaan lähteä tekemään asemakaavoja", Normo muistuttaa.

Ajatusta metrosta ei kuitenkaan Sipoossa täysin tyrmätä. Normon mielestä ennen metron rakentamispäätöstä tulisi odottaa liikenne- ja viestintäministeriön selvitystä Heli-radasta, jonka on määrä valmistua keväällä.
...

Päätöksissä merkittävässä roolissa on se, minkälainen ratkaisu Sipoon kunnan osaliitoksesta Helsinkiin tulee alkuvuodesta korkeimmasta hallinto-oikeudesta.

Uusi Suomi har publicerat en kortare version av notisen men under samma rubrik 3:31. Jag citerar de inledande raderna:

Sipoo toppuuttelee metron laajentamista itään. Kunnan ensisijaisena tavoitteena on VR:n lähiliikenteen jatkaminen Keravalta Nikkilään asti ensi vuosikymmenellä.

MTV3 har publicerat sin version av notisen 4:02. Även här är rubriken "Sipoo jarruttaa metron laajentamista itään". Ingressen lyder "Erimielisyydet pääkaupunkiseudun joukkoliikenteen kehittämisestä jatkuvat, kun Sipoo toppuuttelee metron rakentamista Itä-Uudellemaalle."

På vilket sätt Sibbo skulle bromsa förlängningen av metron österut framgår inte ur någon version av nyheten. Pekka Normo ifrågasätter bara möjligheterna att förverkliga metron inom tio år. Det har många andra gjort. Rubriken motsvarar den bild Helsingfors har velat ge av Sibbo, men vad innehållet beträffar stöder nyhetsartikeln snarare Sibbos sak. Metron är en central motiveringen för ändringen av kommunindelningen, men den av Helsingfors angivna tidtabellen är inte realstisk.

Överflödig motivering? Den 13 november 2007

Jag har tidigare noterat att inrikesministeriet i sin förklaring hävdar statrådets gränsbeslut till inga delar baserar sig på Helsingfors markägendomar. Sibbo kommun säger i sitt besvär att "Valtioneuvoston päätöksen keskenäisena perusteena on ollut Helsingin kaupungin maanomistukseen perustava yhdyskuntarakenteen laajentaminen Lounais-Sipooseen", inrikesministeriet avfärdar detta påstående. Inrikesministeriet går rent av så långt att man hävdae att Helsingfors markegendomar inte kan vara en grund för en ändring av kommunindelningen:

Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla. Kunnan osaliitoksia ei vakiintuneen laintulkinta- ja hallintokäytännön mukaisesti ole tehty sillä perustella, että kunta, henkilö tai joku muu taho omistaa kiinteistöjä toisessa kunnassa. Kuntajaon muutoksessa on kysymys hallinnollisen jaon muuttamisesta.

Kuntajakoselvittäjä Myllyniemen selvityksessä on sen sijaan eri ratkaisumalleja arvioitaessa käsitelty myös Helsingin omistamia maita siirrettävillä alueilla. Päätösehdotuksensa oikeudellisissa perusteluissa hänkään ei ole vedonnut Helsingin omistamiin maihin vaan asunto- ja työpaikkarakentamisen tarpeisiin.

Här handlar det knappast bara om att försvara statrådets beslut. Med det ovanciterade påpekandet torde inrikesministeriet gardera sig mot ett prejudikat enligt vilket markegendom utgör en juridisk grund för en ändring av kommunindelningen. Samtidigt drar inrikesministeriet mattan under beslutet. Statrådets beslut baserar sig på Pekka Myllyniemis utredning och Myllyniemi hävdar uttrckligen i sin rapport att "Vaihtoehdossa 2 huomioidaan Helsingin maaomistuksia laajasti Knutersintien ja Puronniityntien väliin jäävällä alueella." Utredningamannen kan väl inte ta markegendomen i beaktande och samtidigt hävda att den inte har någon juridisk betydelse.

I verkligheten har Helsingfors markegendom varit det centrala argunentet för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Redan vid det gemensamma sammanträdet för stadsfullmäktigen i huvudstadsregionen den 22 maj 2006 i Finlandiahuset lär Kai Kalima ha angett som motivering för en inkorporering att "Helsingillä on Sipoossa 5000 hehtaari maata, ja sitä ei saa käyttää." (Se "Kalima. Den 21 mars 2007".) Kalimas uttalanden i Sibbofrågan har för det mesta varit både felaktiga och osakliga, men det bör inte finnas speciell anledning att ifrågasätta professor Kalimas juridiska kompetens. Vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 28 februari sade Kalima följande:

Haluaisin sanoa valtuutettu Hakaselle, että kuntajakolain 3 ja 5 §, niitä pitää tulkita yhdessä. Niiden mukainen erityinen syy on se, että meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään.

Helsingfors stads stora marägendom i Sibbo angavs även som ett motiv till ändring i kommunindelningen i Helsingfors ursprungliga initiativ. I Helsingfors utlåtande från den 28 februariöver Myllyniemis förslag lyfts stadens markägendom likaledes fram:

Kuntajakoselvittäjän esitykseen sisältyy huomattava määrä eli noin 815 hehtaaria Helsingin kaupungin omistamaa maa-aluetta. Siirrettäväksi esitetyn alueen pohjoisreunassa kuntajakoselvittäjä on sisällyttänyt ehdotukseen kaupungin omistaman Immersbyn kylän tilan Kärret RN:o 4:20. Tilan pinta-ala on noin 2,6 hehtaaria. Toisaalta kuntajakoselvittäjä rajaa ehdotuksensa niin, että koilliskulmasta jäävät pois kaupungin omistamat Immersbyn kylän tilat Solberga RN:o 4:66 ja Pärskärr RN:o 4:67, joiden pinta-ala on yhteensä noin 9,6 hehtaaria. Näiden rajausten merkitys on kokonaisuuden kannalta vähäinen.

Det ovanciterade stycket återges även i inrikesministeriets prememoria. Där till skriver Helsingfors i sitt utlåtande även följande:

Helsingin kaupunki omistaa huomattavasti maata siirrettäväksi esitetyllä alueella, minkä vuoksi Helsingin kaupungilla ei olisi tarvetta lunastusmenettelyyn rakentamisen toteuttamiseksi. Helsingin kaupunki on muutenkin käyttänyt lunastusta varsin säästeliäästi. Pääsääntöisesti yksityisten maanomistajien kanssa tehdään vapaaehtoiset sopimukset kaavoituksesta ja siitä kunnalle aiheutuvien kustannusten korvaamisesta.

I verkligheten har Helsingfors medvetet överdrivit sin markegendom. Där till har man förtigit att en betydande del av marken som staden äger är helt olämplig för bebyggelse. Så sent som i juni motiverade Matti Vanhanen i tv-nyheterna lika väl en annektering med att Helsingfors äger nästan tusen hektar i sydvästra Sibbo. Om Helsingfors markägendomar inte utgör någon motivering till statrådets gränsbeslut kan man fråga sig varför denna motivering överhuvudtaget har behövts. Om faktiskt något av § 3 i kommunindelningslagen definierade villkor för en ändring i kommunindelningen uppfylls med särskild vikt borde det inte behövas några ytterligare motiveringar.

"I stora drag". Den 12 november 2007

I Pekka Myllyniemis rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" ingår en karta över "Risto Ilaskivis förslag" från 19. Om Kartan skriver Mylltniemi att "I denna rapport har gränserna angetts endast i stora drag på karta 7, eftersom utredningen inte ledde till praktiska åtgärder." Jag har funnit Myllyniemis formulering lustig, emedan Ilaskivis förslag föresfaller vara det mest detalierade och exakt utritade. De övriga förslagen är ju synnerligen inexakta. Jag har dock delvis dragit fel slutsats. Gränslinjen för Ilaskivis förslag verkar vara exakt och detalierat för att förslaget följer by- och fastighetsgränser och för att dessa gränser är finskaligare i Hito och Massby än i Östersundom och Immersby. Att Ilaskivis förslag, som ursprungligen ritades av Jussi Kautto, är korrekt utritad har jag antagit utgående från att gränslinjen för "Ilaskivis förslag" i skärgården stämmer väl överens med gränslinjen för Helsingfors förslag i skärgården. Linjerna är dock inte helt exakta, vilket tyder på att de är skilt utritade. På bilden ovan är kartan uppe till vänster från kartan med från Ilsakivis förslag i Myllyniemis rapport medan kartan uppe till höger är från kartan med Helsingfors förslag i rapporten.

Överensstämmelserna mellan gränslinjerna för de två "förslagen" i Myllyniemis rapport är större än mellan "Helsingfors förslag" i Myllyniemis rapport och Helsingfors ursprungliga fösrlag. Kartan nere till vänster på bilden ovan är från det ursprungliga förslaget. Från detta har jag dragit den felaktiga slutsatsen att gränslinjen i Myllyniemis förslag är anpassad till by- och fastighetsgränsernas exakta kordinater. Så är dock inte fallet, vilket framgår från kartan nere till höger, som är från kartan med lantmäteriverkets korrigering av Helsingfors förslag. På dennna karta följer gränslinjen de korrekta kordinaterna för by- och fastighetsgränserna.

Frågan är varför de två gränslinjerna på kartorna i Myllyniemis rapport stämmer så väl överens med varandra, fastän de inte exakt stämmer överens med by- och fastighetsgränserna. Till detta kan jag finna flera möjliga förklaringar. Det troliga är i alla fall att Helsingfors, så som Myllyniemi antyder, har sänt utredningsmannen eller inriksministeriet Ilaskivis förslag endast "i stora drag". Det är väl även möjligt att Tuomas Rajajärvi när han i hast i juni 2006 ritade ut gränserna för Helsingfors förslag hade tillgång till Ilaskivis förslag endast i stora drag. I varje fall har utredningsmannen eller inrikesministeriet fått gränserna för Ilaskivis förslag i stora drag från Helsingfors stad. Från det hållet torde även de övriga förslagen i Myllyniemis rapport ha kommit.

En liten prick. Den 11 november 2007

I Pekka Myllyniemis rapport "Kunnan osaliitos Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä" finns sju kartor med gränsförslag som alla har samma kartbotten. På samtliga kartor har de nuvarande kartgränserna infogats i vektorsgrafik. Med undantag av kartan med alternativet VE 3 finns texten "VE 3" uppe i mycket liten text på samtliga kartor. (Se "VE 3. Den 9 september 2007".) På samtliga kartor finns även en liten ljusröd prick. (Se kartan uppe till vänster på bilden ovan.) Den lilla pricken finns även som ett litet streck på kartan som bifogades till inrikesministeriets prememoria, fastän pricken eller strecket inte alls synns då powerpoint-filen visas som diashow. (Se kartan uppe till höger.) Även om pricken är knappt urskiljbar på kartorna i Myllyniemis rapport, saknar den inte betydelse. Den lilla pricken berättar en hel del om utredningsmannens förslag.

I Helsingfors förslag från den 21 juni 2006 hade den föreslagna nya landgränsen helt och hållet ritats ut med linjal. Istället för att gränsen skulle följa by- och fastighetsgränser består landgränsen av en linje, eller egentligen två räta linjer. Gränslinjen är alltå bruten och och linjen bryts just på det ställe där den lilla punkten finns på kartorna i Myllyniemis rapport. (Se kartan nere till vänster på bilden ovan.) Även i Myllyniemis alternativ VE 3 består gränsen i norr av en bruten linje, som bryts vid samma kordinat som gränslinjen i Helsingfors förslag. Det samma gäller gränslinjen i Myllyniemis alternativ VE 4b, där linjen bryts exakt vid den ljusröda punkten. Den lilla punkten eller det lilla strecket har tydligen varit ett hjälpmedel då gränslinjerna ritats ut, men punkten är mera än ett hjälpmedel.

Redan på kartan som Hufvudstadsbladet i misstag publiserade den 21 juni 2006 några timmar före Helsingfors tog fram sitt förslag bryts gränslinjen i norr vid den ovannämnda kordinaten. (Se kartan nere till höger.) Kartan torde visa det område som Helsingfors på våren under hot hade krävt av Sibbo. Ur kartan i Hbl framgår även betydelsen av kordinaten: Genom att låta gränslingen gå via denna kordinat maximeras den Helsingforsägda markens andel av området. På kartan som publicerades i Hufvudstadsbladet synns däremot inte Bäckängsvägen, som här har en central roll. Den aktuella kordinaten står även för det ställe där Bäckängsvägen eller Bäckängsvägens inflytande slutar.

Den lilla ljusröda pricken avslöjar två utgångspunkter för Myllyniemis förslag VE 2. Helsingfors ursprungliga krav, som förutom i Hufvudstadsbladet senare även publicerats i Helsingin Sanomat, bygger på samma utgångspunkter som Myllyniemis förslag. Skillnaden är att Myllyniemis förslag (ungefärligen) följer fastighetsgränserna. Myllyniemi har dock knappast själv förbättrat gränsförslaget. Inte heller har han redogjort för Bäckängsvägens betydelse för sammanhållningen i samhällsstrukturen, utan skriver bara att "Vaihtoehdossa 2 huomioidaan Helsingin maaomistuksia laajasti Knutersintien ja Puronniityntien väliin jäävällä alueella."

Proportionalitetsprincipen. Den 10 november 2007

I kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport finns det sju kartor på samma kartbotten: Helsingfors förslag från den 21 juni 2006, "Ilaskivis förslag" från 1989, samt Myllyniemis fem alternativ VE 1, VE2, VE 3, VE 4a och VE 4b. Myllyniemis två seriösa förslag VE 1 oc VE 2 finns på samma karta, men kartan finns i två identiska exemplar i rapporten. Jag har tidigare påpekat att endast gränsförslaget i alternativen VE 1 och VE 2 tar fastighets- och bygränserna i beaktande. Jag har även argumenterat för att Myllyniemi, med undantag av havsgränsen, inte själv dragit gränserna. Syftet med att på samma karta presentera två olika förslag var kanske att ge inrikesministeriet alternativa förslag, varav endast det ena hade "särskilt vägande skäl", men förfarandet undergräver ytterligare trovärdigheten i utredningsmannens förslag och rapport.

Helsingfors, eller åtminstone Kai Kalima, torde ha varit särskilt mån om att Granö skulle ingå i utredningsmannens förslag. Myllyniemi var dock allt för lyhörd mot statsministern eller Helsingin Sanomats tolkning av statsministerns tal vid bostadsmässan med följden att Myllyniemi kapade av Granö från samtliga fem alternativ. Så länge Helsingfors inte redogör för sina planer för Granö finns det inga lagliga grunder att inkorporera ön, men Granö kunde ha ingått i utredningsmannens förslag utan att ytterligare försämra de juridiska förutsättningarna för förslaget. Granö ligger ju invid Helsingfors nuvarande gräns och skulle naturligt ha hängt ihop med utredningsmannens förslag. Med andra områden som ingick i Helsingfors förslag är det annorlunda. Irikesministeriet skriver i sin motförklaring följande:

Suhteellisuusperiaate tarkoittaa kunnan osaliitospäätöksissä sitä, että vastoin asianomaisen kunnan tahtoa kunnasta ei voida siirtää toiseen kuntaan suurempaa aluetta kuin kuntajakolain 3 §:ssä säädettyjen kuntajaon muutosten edellytysten täyttymisen näkökulmasta on tarpeen.

Om proportionalitetspribcipen i statrådets gränsbeslut och utredningsmannens förslag skriver inrikesministeriet följande:

Hallintolain 6 §:ssä säädetty suhteellisuusperiaate on päätöksessä otettu huomioon siten, että Helsinkiin on siirretty alueita vain sen verran, kun kuntajaon muutoksen taustalla olevat maankäytön, asumisen, liikenteen ja elinkeinojen kehittämiseen liittyvä tavoitteet edellyttävät. Siirretyn alueen ulottaminen pohjoisessa Sipoonkorpeen on perustunut siihen kuntajakoselvittäjän selvityksessä esitettyyn johtopäätökseen, että Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan sen merkittävät luontoarvot huomioon ottaen tehdä vasta alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä.

Myllyniemi lyfter även fram proportionalitetsprincipen i sin rapport:

Kommunindelningsutredarens förslag beaktar proportionalitetsprincipen, som förutsätter att man inte ansluter ett större område än vad särskilt vägande förutsättningar kräver. Av denna anledning har utredaren i sitt förslag stannat för ett mindre område än vad Helsingfors stad har föreslagit.

Alla motiveringar för utredningsmannens förslag har Myllyniemis kopierat från Ratasvuoris utredning, som Helsingfors förvaltningscentral har levererat utredningsmannen. Förvaltningsdirektörens motiveringar med beskrivning av området handlar emellertid om det av Helsingfors föreslagna 5000 hektar stora området. Utgående från proportionalitetsprincipen har Myllyniemi lika väl valt att föreslå ett 3000 hektar stort område, som motsvarar det område som Helsingfors ursprungligen krävde, frånsett Granö. Eftersom Myllyniemi presenterar två seriösa, möjliga alternativ VE 1 och VE2, måste utredningsmannen skilt motivera varför det mindre alternativet inte är nog. Inannför det mindre området bor mindre än 5 % av Sibbos befolkning, så alternativet hade enligt kommunindelningslagen inte krävt "särskilt vägande skäl". Myllyniemi och inrikesministeriet tog dock risken och föreslog det större området som krävde särskilt vägande skäl i dubbel bemärkelse.

Innanför gränsen för utredningsmannens förslag VE 2 bor över 5 % av kommunens befolkning, varför förslaget till skillnad från alternativet VE 1 kräver att något av villkoren som defienineras i 3 § i kommunindelningslagen uppfylls med särskild vikt. Det räcker dock inte med att området som helhet uppfyller något villkor med särskild vikt. Enligt utredningsmannens egna ord (?) betyder proportionalitetsprincipen att man inte kan ansluta ett större område än vad särskilt vägande förutsättningar kräver. Vad jag kan förstå betyder detta att det även måste finnas särskilt vägande skäl att ansluta hela området VE 2 istället för bara det mindre området VE 1. Men Myllyniemi har inte speciellt övertygande argument för att ansluta det större området istället för det mindre. Jag återger argumenten i sin helhet:

Vaihtoehto 1 ei kuitenkaan pitkällä tähtäyksellä ole riittävä. Laajennusalueelle tulee Helsingin esityksen mukaan tulla noin 50 000 asukasta metron ja liityntälinjaston vaikutuspiiriin. Koska kuntajakoselvittäjän ehdotus ei ole yhtä laaja kuin Helsingin kaupunginvaltuuston päätöksen tarkoittama, on kuitenkin lähdettävä siitä, että koko alueelle Vantaa huomioon ottaen tulee voida suunnitella asunnot noin 40 000 asukkaalle sekä työpaikat noin 10 000 työntekijälle. Asukkaista vähintään 20 000 sijoittuisi nykyisen Lounais-Sipoon alueelle. Tällainen asukasmäärän lisäys on myös Sipoon yleiskaava 2025:ssä.

Asutuksen ja työpaikkojen on tukeuduttava tehokkaisiin joukkoliikenneyhteyksiin, joista metron laajentaminen Mellunkylästä Vantaan Länsimäkeen ja edelleen Itäsalmeen on toteuttamiskelpoisin ja taloudellisesti edullisin ja suhteellisin pienin rajakustannuksin toteutettava ratkaisu. Metroaseman vaikutuspiiriksi on oletettu 3-4 km:n matka metroasemalta.

Metroon tukeutuminen vaatisi Lounais-Sipoon alueelle kaksi metroasemaa, joista toinen ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle. Metron toteuttamisessa tarvitaan joka tapauksessa yhteistyötä Helsingin ja Vantaan kesken sekä valtiota osarahoittajana. Jos lisäksi tarvittaisiin erityisesti metrosta toteuttamisen vaatimaa yhteistyötä Sipoon kanssa, metron toteuttaminen saattaisi muodostua päätöksenteossa pitkäaikaiseksi ja monimutkaiseksi.

Näin tarkasteltuna Vaihtoehto 1:n mukainen alue ei ole riittävän suuri, vaan sitä on laajennettava itään.

Vaihtoehtoa 1 laajemmalle alueelle sijoittuu myös merkittävät luontoarvot tarjoava Sipoonkorven alue. Sen luontoarvot tarjoavat tärkeän ja luontevan lähtökohdan suunnittelulle. Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä. Helsingissä on pitkät perinteet sovittaa luontoarvot osaksi tiivistä kaupunkirakennetta.

Vaihtoehto 1:ssä on lisäksi se ongelmallinen piirre, että se huomioi vain hyvin rajoitetusti Helsingin maanomistuksia. Niitä kuuluu alueeseen lähinnä vain vaihtoehdon läntisissä osissa E18-tien kahta puolta. Landbon itäpuolella olevat laajat omistukset jäävät kokonaan ulkopuolelle.

Att Helsingfors markegendom öster om Landbo inte rymms med i alternativ VE 1 kan inte vara ett särskilt vägande skäl, emedan inrikesministeriet i sin motförklaring skriver följande:

Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla. Kunnan osaliitoksia ei vakiintuneen laintulkinta- ja hallintokäytännön mukaisesti ole tehty sillä perustella, että kunta, henkilö tai joku muu taho omistaa kiinteistöjä toisessa kunnassa.

Att två metrostationer "ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle" kan knappast vara ett särskilt vägande skäl, då den tänkta metrolinjen även förutsätter två metrostationer på områden i Vanda som enligt förslaget till generalplan för Vanda är definierade som grönområden. Att en eventuell fjärde metrostation vid en eventuell metrolinje eventuellt måste byggas i Sibbo kan inte vara ett särskilt vägande skäl. Den fjärde stationen är dessutom den station som senast skulle behöva stå färdig. Att "metron toteuttaminen saattaisi muodostua päätöksenteossa pitkäaikaiseksi ja monimutkaiseksi" ifall Helsingfors förutom med staten och Vanda även måste samarbeta med Sibbo, kan i ingen händelse betraktas som ett särskilt vägande skäl. Trovärdigheten i de ovanciterade motiveringarna ökar inte av att de huvudsakligen är kopierade ur Ratasvuoris utredning. Även påståendet om att "Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä" är direkt kopierat från förvaltningsdirektörens utredning. Till saken hör att Östra Nylands förbund redan har definierat gränserna för Storskogen.

Hot. Den 9 oktober 2007

Trots att regeringen idag har gett ett förlag till undantagslag har nyhetsflödet även idag dominerats av dramat i Tusby. Inte helt oväntat har några galenpannor utnyttjat situationen och skapat panik genom hotelser på Intenet. I Finland är det inte straffbart att planera brott, men hot om att brott planeras kan vara straffbara, fastän inga brott i verkligheten planeras. Straffet för olaga hot är upp till två års fängelse.

Hot och varningar är inte nödvändigvis straffbara. Ändå undrar jag hur lagligt det är att en minister hotar en kommun. På grund av kommunernas självstyrelse kan staten inte ge förordningar åt kommunerna. Staten kan utöva makt över kommunerna endast genom lagstiftning. Lika väl försökte statsminister Matti Vanhanen och kommun- och bostadsminister Hannes Manninen under föregående regeringsperiod påverka kommunernas planering och samarbete genom hot. Huruvida Manninen direkt hotade Sibbo vet jag inte, men det står klart att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori hotade sina kolleger i Sibbo att ministrarna bestraffar Sibbo, ifall kommunen inte går med på Helsingfors krav. Några dagar före Helsingfors inkorporeringsbeslut bekräftade Manninen hotet som Pajunen och Vapaavuori hade framfört. På denna blogg har jag gett belägg för att hotet uttryckligen var ett hot med syfte att pressa kommunfullmäktige i Sibbo att frivilligt avstå sydvästra Sibbo. Hotet visade sig senare vara en bluff, som kunde betecknas som ett utpressningsförsök.

Jag har tidigare i blogginlägget "'Selvyyden vuoksi'. Den 23 september 2007" nämnt att Vapaavuori i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 påpekade att "Selvyyden vuoksi on vielä hyvä todeta, että eduskunta voi säätää lailla mistä tahansa kuntajaon muutoksesta ilman ehtoja." I normala fall skulle en speciallag för Sibbo inte vara realistisk. Kommun- och servicestrukturreformen gav dock i princip möjligheter för en tillämpning av moment tre i § 1 i kommunindelningslagen, som säger att en ändring av kommunindelningen även kan bestämmas genom lag. Sannolikheten för en dylik lag föreföll dock betydligt större än normal i samband med kommun- och servicestrukturreformen. Att Sibbofrågan faktiskt kopplades samman med KSSR framgår bl.a. ur Astrid Thors anförande vid riksdagens plenum den 15 mars 2006:

Viime aikoina on herättänyt suurta hämmennystä ja ihmetystä Helsingin seudulla ja Uudellamaalla, kun on vaikuttanut siltä ja sellaisia puheita on kuullut, että Helsingin seudun uudistukset oikeastaan ovat se tärkein syy, miksi Paras-hankkeeseen on lähdetty. Minun täytyy sanoa, että ne kuvat, mitä on annettu esimerkiksi Helsingin itäisen naapurin Sipoon kaavoitustilanteesta, ovat olleet hyvin tarkoitushakuisia. ... Tämä kummallinen käsitys on siis tullut, että nyt oikeastaan kaikki on kiinni Helsingin seudun kaavoituksesta. Kun Paras-hankkeeseen lähdettiin, olivat syynä aivan toiset seikat. Toivottavasti Sipoon todellinen tilanne tulisi myöskin hyvin esille.

Det är skäl att notera att Manninens strukturgrupp inte (formellt) hade uppnått enighet då Helsingfors den 21 juni 2006 tog sitt annekteringsbeslut. I ett pressmeddelande den 19 juni sade Manninen ännu att "Den av mig ledda strukturgruppen som beredde kommun- och servicestrukturreformen kunde inte behandla innehållet i ramlagen eftersom regeringsgrupperna inom beredningen inte har kunnat uppnå samförstånd." Den 21 juni var det meningen att strukturgruppen en sista gång skulle sammankomma, men Manninen fick en vecka extra tid. Följande vecka lyckades man plötsligt uppnå enighet. Sibbo fanns inte med i lagförslaget, men Sibbofrågan hade Manninen lovat ordna på annat sätt.

Dagarna före Helsingfors beslut att föreslå ett område på 5000 hektar var pressen oerhört stor på Sibbo att acceptera Pajunens och Vapaavuoris erbjudande på ett endast 3000 hektar stort område. Av någon anledningen lyckades dock inte försöket att hota Sibbo att gå med på Helsingfors krav. Kanske berodde det trots allt på att Helsingin Sanomat den 20 juni antydde att Helsingfors förberedde ett initiativ till inrikesministeriet. Följden var att Pajunen till synes oförberedd plockade fram ett mycket fräckt men samtidigt obegripligt klantigt förslag på ett 5000 hektar stort område.

I efterhand kan vi konstatera att kommunindelningslagen visserligen ger möjlighet för riksdagen att genom lag bestämma om en ändring av kommunindelningen, men att även lagstiftningen måste underordnas grundlagar och internationella avtal.

Det är svårt att mygla. Den 8 november 2007

Fallet Sibbo visar att det är svårt att mygla. Då planerna måste hemlighållas kunde uppgifterna inte delegeras i tid. Resultatet är en iögonfallande oprofessionalism. Så väl Helsingfors gränsförslag från den 21 juni 2006 som utredningsman Pekka Myllyniemis förslag från den 30 november 2006 är ofattbart klantigt. En ironisk detalj är att gränsen i Helsingfors förslag följer fastighetsgränserna till havs men inte på land, medan gränsen i Myllyniemis förslag ungefärligen följer fastighetsgränserna på land, men inte till havs. En av många obesvarade frågor är hur gränslinjen i Myllyniemis förlag även på land hamnat på sidan om fastighetsgränserna, trots att avsikten uppenbarligen varit att ta fastighetsgränserna i beaktande.

Till inrikesministeriets motförklaring bifogades för första gången gränsförslaget utritat på grundkarta, där även fastighetsgränserna finns med. Att man inte tidigare använt grundkarta kan ha att göra med upphovsrätten, men det borde ha varit lätt att flytta gränslinjen från en grundkarta till en väg- eller adresskarta. Gränslinjer på digitala kartor görs ofta i vektorgrafik, som placeras ovanpå kartbilden i rastergrafik. Detta är även fallet då det gäller kartorna i den finska orginalversionen av Myllyniemis rapport. Till skillnad från kartbilden i rastergrafik behåller gränslinjerna i vektorgrafik sin skärpa då bilderna förstoras upp. Från kartbilagan som bifogats till inrikesministeriets prememoria går det även att ta bort kartbilden medan gränslinjerna lämnas kvar. (Se bilden ovan.)

Det är ofattbart att man på inrikesministeriet inte skulle ha klarat av att överföra en gränslinje från en grundkarta till en adresskarta utan att förvränga gränserna. Dessutom har man lyckats få gränslinjen för Ilaskivis förlag på rätt plats på samma kartbotten. Gränsförslaget måste därför i något skede ha kopierats av en amatör. Detta oprofessionella förfarande hade inte varit nödvändigt, ifall man inte hade haft någonting att dölja.