20 000. Den 23 november 2007

Av de 13 kommuner som finns på inrikesministeriets "jumbolista" ägnar dagens nummer av Hufvudstadsbladet en skild artikel för Hangö. Sibbo behandlas endast i en mindre artikel tillsammans med Grankulla och Ingå. Rubriken lyder "Ministeriet väntar med Sibbo och Ingå". Jag citerar ur artikeln:

Inrikesministeriet förhandlar med Sibbo först då HFD:s beslut om gränsjusteringarna föreligger.
...

- För Sibbos del tor jag att staten inte beaktar vår egen utvecklingsstrategi. Vi utgår ju från att Sibbos befolkning ökar med 40 000 personer till år 2025, säger kommundirektör Markku Luoma.

Om Högsta förvaltningsdomstolen väljer att acceptera gränsjusteringen med Helsingfors betyder det att Sibbos befolkning tillfälligt krymper från nästan 20 000 till 17 000 personer.

- Vår inställning är att gränsjusteringen är olaglig och det är ojust att inte beakta våra egna utvecklingsplaner, säger Luoma.

I sitt besvär till Högsta förvaltningsdomstolen noterar Sibbo kommun att en ändring av kommunindelningen skulle medföra att "Sipoon kunnan väestöpohja jäisi ainakin lyhyellä aikavälillä selvästi alle Paras-hankkeessa tavoitteena olevan 20 000 henkilöä." I sin motförklaring kommer inrikesministeriet med följande motargument:

Kuten valituksen kohteena olevan päätöksen perusteluissa (edellä 3 luku kohta 8) todetaan, Sipoon kunnalla on kuntajaon muutoksen jälkeenkin pääkaupunkiseudun läheisyydessä ja Helsingin seutuun kuuluvana yli 17 000 asukkaan kuntana hyvät edellytykset toimia ja kehittyä omista lähtökohdistaan. Tehty kuntajaon muutos ei missään tapauksessa vaaranna Sipoon kunnan tulevaisuutta itsenäisenä kuntana, vaikka kuntajaon muuttaminen jossakin määrin heikentää tai hidastaa Sipoon kunnan väestön ja talouden kehitystä asukasmäärän pienetessä runsaalla 2 000 asukkaalla.

I sin rapport har utredningsman Pekka Myllyniemi faktiskt noterat ramlagens eller det dåvarande lagförslagets krav på ett befolkningsunderlag på minst 20 000 invånare. I en kopierad sats säger Myllyniemi att "Kunnan tai yhteistoiminta-alueella, joka huolehtii perusterveydenhuollosta ja siihen liittyvistä sosiaalitoimen tehtävistä, on oltava vähintään noin 20 000 asukasta." Om lagförslaget skriver Myllyniemi vidare följande:

Lakiehdotuksen 4 §:n mukaan kuntarakennetta vahvistetaan yhdistämällä kuntia ja liittämällä osia kunnista toisiin kuntiin. Lakiehdotuksen 5 §:n mukaan perusterveydenhuollosta ja siihen kiinteästi liittyvistä sosiaalitoimen tehtävistä vastaavan kunnan tai yhteistoiminta-alueen väestöpohjan tulee lähtökohtaisesti olla vähintään noin 20 000 asukasta.

När det gäller den aktuella kommundelssammanslagningen hävdar inte ens Myllyniemi att den skulle stärka kommunstrukturen, men han kalkylerar med att Sibbo trots en ändring i kommunindelningen skulle uppnå ett invånarantal på 20 000 före år 2012:

Sipoon asukasluku on kasvanut vuosina 2000- 20005 vaihteluvälillä 0,3- 2,3 %. Jos oletetaan, että kasvu vuosina 2006 ja 2007 on noin 1,6 %, on vuoden 2008 asukasluku noin 19 300. Mikäli alueliitoksen johdosta asukasluku vähenisi vuodesta 2008 2000:lla, kunnan asukasluku ylittäisi 1,6 prosentin kasvun perusteella 20 000 asukkaan rajan vuonna 2011. Kunta- ja palvelurakennetta koskeva puitelakiesityksen asukaslukutavoitteeksi kunnalle tai yhteistoiminta-alueelle on asetettu 20 000. Lain on tarkoitus olla voimassa vuosina 2007- 2012.

I det sista stycket i rapporten konstaterar utredningsmannen slutligen att "Selvittäjän ehdotuksessa on otettu huomioon myös se, että Sipoon tulee olla muutoksen jälkeen elinkelpoinen ja toimintakykyinen kunta, 'jolla on taloudelliset ja henkilöstövoimavaroihin perustuvat edellytykset vastata palveluiden järjestämisestä ja rahoituksesta'". Här citerar Myllyniemi ramlagens målsättning för kommuner.
Inrikesministeriets behandling av Sibbo är högst inkonsekvent, men genom att ta med Sibbo på sin "jumbolista" har inrikesministeriet i själva verket gjort Sibbo en tjänst. Om det faktiskt är så allvarligt att Sibbo efter en förverkligad ändring i kommunindelningen skulle ha under 20 000 invånare, så står statsrådets gränsbeslut inte i proportion till sitt syfte. Då strider beslutet även mot § 6 i förvaltningslagen.

Kallelse till förhandlingar. Den 22 november 2007

Igår förmedlade Yle nyheten att regeringen kallar in Ingå och Hangö till extra förhandlingar. I Ingå var man upprörd över att kommunen fanns med på listan. På kvällen klarnade det att även Sibbo tillsammans med tolv andra kommuner finns med på listan då FNB publicerade en notis med rubriken "13 kommuner inte rustade för kommunreformen" och Helsingin Sanomat publicerade en notis med rubriken "Yli kymmenen kuntaa joutuu neuvotteluihin uudistuksesta". Av rubrikerna förefaller det som om kommunerna som finns med på listan prickats för att ha försummat den nya ramlagens förpliktelser, men i Helsingin Sanomats artikel kan man läsa följande:

Tällä hetkellä 74 kunnan suunnitelmat näyttävät täyttävän puitelain mukaiset järjestelyt.

Yli 250 kunnan suunnitelmat ovat vielä epäselviä, minkä takia niiltä pyydetään lisäselvityksiä.

Varför just Sibbo tillsammans med bl.a. Ingå, Hangö och Grankulla kallats till förhandlingar förstår jag inte. Med på listan finns t.ex. inte Borgnäs, som Sibbo har planarat samarbeta med. I Sibbo kommuns svar till statsrådet om kommun- och servicestrukturreformen svarar Sibbo nej på frågan om kommunen planerar en kommundelssamanslagning för "stärkande av kommunstrukturen". Det är egentligen inrikesministeriet som är skyldig ett svar på varför man genom statsrådets gränsbeslut för Sibbos del försvårat uppfyllandet av ramlagens krav.

Yles tolkning av varför 13 kommuner kallats till förhandlingar är att dessa inte bara släpar efter, utan "anses släpa efter rejält". Se notisen "Kommuner släpar efter i reformen", som publicerades på morgonen.
Yle har 8:40 publicerat en notis med rubriken "Sibbo krävs på förklaringar". Jag citerar ur notisen:

Sibbo hör till de kommuner som kallas till förhandlingar om strukturreformen. Totalt 13 kommuner kallas till extra förhandlingar vid Inrikesministeriet för att reformarbetet går för långsamt.
Enligt regeringen har Sibbo inte handlat tillräckligt aktivt för att bilda samarbetsområden för social- och hälsovården. Samarbetsområdena ska ha ett befolkningsunderlag på minst 20000 personer.

Lyssna på ett inslag om den aktuella nyheten på Yle arenan.

Inrikesministeriets kallelse av Sibbo till förhandlingar är farsartad med tanke på att den påstådda bristande aktiviteten är en direkt följd av statsrådets beslut om kommundelssammanslagning mellan Sibbo och Helsingfors. Detta framgår ur Sibbo kommuns besvär till Högsta förvaltningsdomstolen, där Sibbo hävdar att "on syytä todeta, että nyt tehty päätös itse asiassa on Paras-hankkeen tavoitteiden vastainen, sillä Sipoon kunnan väestöpohja jäisi ainakin lyhyellä aikavälillä selvästi alle Paras-hankkeessa tavoitteena olevan 20 000 henkilöä."

Borgåbladet har på eftermiddagen publicerat morgondagens ledare under rubriken "Regeringen utsätter Sibbo för inkonsekvens". Jag citerar ur artikeln:

Det är inte alltid lätt att förstå regeringens inkonsekventa budskap i kommunernas service- och strukturreform. Grundtanken är att kommuner med färre invånare än 20 000 inte kommer att klara av sina åligganden vis à vis sjukvården. Regeringen har sagt det undantagsvis går att godkänna ett invånarantal på 18 000. Kommuner som inte fyller detta krav skall antingen gå ihop med andra kommuner, eller bilda ett samarbetsområde med andra kommuner, så att kravet på befolkningsunderlag uppfylls. Så långt kan man tycka att beskedet är klart och entydigt.

Men sedan.

På onsdagen meddelade kommunminister Mari Kiviniemi (c) att 13 kommuner inte uppfyller de krav som lagen om kommunernas strukturreform kräver och att regeringen inleder förhandlingar med dessa kommuner.

En av kommunerna på listan är Sibbo. I slutet av fjolåret hade kommunen 19 060 invånare enligt den information den själv ger på sin webbplats. Under fjolåret hade invånarantalet ökat med 341 personer, vilket betyder att det inte räcker länge innan antalet går över stipulerade 20 000 om trenden håller i sig (vilket i och för sig är mera än sannolikt).
...

Regeringen har för sin del godkänt Helsingfors stads krav på att annektera de sydöstra delarna av Sibbo, vilket skulle betyda att kommunen förlorar ungefär 2 000 invånare. Är det detta regeringen avser med sin senaste ”förhandlingsinvit”?

Det verkar som om regeringen skulle ha fullständigt vattentäta skott mellan sina olika beslut. När man tar ställning till Helsingfors krav på annektering, så verkar det som om man inte kände till kommunreformen och annekteringens inverkan på den. När man sedan granskar kommunen ur reformsynpunkt så noterar man inte att genom eget beslut har försvårat reformens genomförande i Sibbo. Mari Kiviniemi borde vara intelligent nog för att kunna räkna ut att Sibbo just nu har svårt att välja väg i kommunreformen, eftersom kommunens framtida struktur är oklar så länge som annekteringsbeslutet är anhängiggjort i Högsta förvaltningsdomstolen. Det beror helt på domstolens beslut hur Sibbo går vidare i KSSR-processen.

Om kommunen stympas, så måste den söka någon form av samarbete med någon eller flera grannkommuner. Den är kanske det som regeringens Helsingforsfalang också räknar med, för då blir Helsingfors ett starkt alternativ och Sibbo knyts hårdare till huvudstadsregionen. Om annekteringen faller i HFD, så fyller Sibbo lagens krav om befolkningsunderlag och har betydligt större handlingsfrihet.

Kopplingen mellan KSSR och fallet Sibbo är absurd. Först ställer Helsingfors i samband med KSSR-diskussionen krav på att sydvästra Sibbo ansluts till "huvudstadsregionen". Sedan ger kommunminister Hannes Manninen, påhejad av Mari Kiviniemi, sitt stöd för en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors, men hävdar att inkorporeringen ingenting har med KSSR att att göra. Sedan tar statsrådet ett juridiskt högst tvivelaktigt beslut om att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors, med motiveringen att Sibbo klarar sig bra även utan kommunens sydvästra del. Sedan sänder inrikesministeriet en förfrågan till Sibbo med bl.a. en fråga om kommunen planerar en kommundelsammanslagning för ett "stärkande av kommunstrukturen". Eftersom Sibbo kommun i princip inte kan veta HFD domslut angående statsrådets gränsbeslut kan kommunen inte ge ett definitivt svar på hur kommunen ämnar uppnå ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för sjukvården. Då sänder inrikesministeriet en kallelse till förhandling till Sibbo kommun för att påminna om att ramlagens villkor om befolkningsunderlag även gäller Sibbo.

Cristel Liljeström har med anledning av inrikesministeriets lista publicerat ett blogginlägg med rubriken "Jumbolistad". Jag citerar ur inlägget:

När statssekreterarna trodde att det skulle bli deras uppgift att kalla in berörda kommuner var det Katainens (kok) statssekreterare Nummikoski som genast sade sig ta Grankulla och Sibbo. Vi vet ju alla vad samlingspartiet har för intressen att göra med Sibbo. Tack och lov är det nu bekräftat att det är ministeriets ”vanliga” tjänstemän som skall föra diskussionen och inte de politiska. Därmed fick jag också bekräftat att ministeriet ämnar invänta utslaget från Högsta Förvaltningsdomstolen innan man kontaktar Sibbo.

Men hoppsan - statsrådet sade ju att annekteringen inte försvårar Sibbos förutsättningar att verka som självständig kommun fastän kommunen skulle mista drygt 2 000 invånare. Ministeriet tycks då inte vara av samma åsikt. Detta bör vi väl då se till att HFD är medveten om.

Efter att Liljeström femtiden publicerat sitt blogginlägg har Borgåbladet en timme senare publicerat en ny artikel med rubriken "Sibbo blev Jumbokommun". Jag citerar ur artikeln:

Kommunstyrelsens ordförande Christel Liljeström (sfp) är förgrymmad över att Sibbo har satts med på listan.
– Jag var i kontakt med ministeriet idag och fick veta att de först väntar på HFD-s beslut om Helsingfors annektering innan de ser om de kallar oss till diskussion.
– Jag frågade en tjänsteman varför vi sattes på Jumbolistan och fick svaret att det var ett politiskt beslut.
Hon säger att visserligen, om man använder gamla befolkningsuppgifter och kapar de 2 000 invånare som försvinner om Helsingfors får rätt att annektera sydvästra Sibbo så klarar Sibbo inte gränsvärdena.
– Men vi har svarat enligt våra utvecklingsbeslut och ser framåt. Min näsa vädrar nog att man vill dra fötterna undan ett självständigt Sibbo.
Hon pekar på att statsrådet i sitt beslut om Sibbo sade att en gränsjustering inte har följder för Sibbo, men det man säger nu tyder tvärtom på att det just är det som menas.

Järnväg till Lojo. Den 21 november 2007

Helsingin Sanomats redaktör Kimmo Oksanen har igen på sin blogg i ett inlägg med rubriken "Saako Pajunen Penttilästä vastaväittäjän" kommenterat diskussionsinlägg på föreningen För Sibbos webbplats. Oksanen tycker sig ha hitta en motstridighet mellan föreningens motförklaring och ett diskussionsinlägg...

Iltasanomat berättar i en notis med rubriken "Lehtomäen perhe muuttaa maalle" på morgonen att moderskapslediga miljöministern Paula Lehtomäki (c) med sin man flytter till egnahemshus i Sibbo och att "Ostettu talo sijaitsee Itäsalmessa, joka kuuluu Sipoosta pääkaupunkiin pakkoliitettävään alueeseen."

Turun Sanomat berättar idag att Elsa-banan skall skall strykas från kartan, men berättar samtidigt att "Ratahallintokeskus suunnittelee uutta ratalinjaa Turun ja Helsingin välille". Även den nya dragningen skulle gå via Lojo och Salo. Tanken på en järnvägsförbindelse till Lojo är alltså inte begravd, om den aktuella utredning närmast torde handla om att byta reservering för en järnväg från Helsingfors till Åbo via Lojo. I mitt blogginlägg "Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006" skrev jag följande: "Om Myllyniemis motiv att ta emot en orimlig uppgift kan man bara spekulera, men jag skulle rekommendera Helsingforspolitikerna och ministrarna att vänta med att uttala sitt stöd för de redan nedlagda planerna på en järnväg från Esbo till Lojo." Lika väl beslöt andskapsstyrelsen för Nylands förbund redan den 22 januari att "Espoo - Lohja - Salo-radan linjauksen selvitystyö kuntakaavoitusta varten käynnistetään vuonna 2007". (Se "Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007".) Nu har initiativet alltså gått vidare till banförvaltningscentralen.

Jag hävdar inte att Myllyniemis Sibboutredning och förslag skulle ha föranlett banförvaltningscentralen utredning, men järnvägens aktualitet visar hur viktigt det varit för Myllyniemi att inom Nylands förbund samarbeta med Helsingfors. Dessutom har Elsa setts som en konkurrent till så väl Heli-banan som till kustbanan, som går via Karis. (Detta konstaterade jag med anledning av utredningsmannens jäv redan i blogginlägget "Utredningsmannen träffade För Sibbo och Östra Nylands förbund. Den 19 oktober 2006".) Att Myllyniemi i egenskap av representant för Lojo i styrelsen för Nylands förbund även har anledning att ha ett ont öga till Sfp med anledning av Elsa-banan framgår ur Osmo Soininvaara blogginlägg "Histan aluetta ei voi rakentaa ilman rataa" från den 7 november:

Tämä Espoo-Salo rata korvaisi aikanaan viimeaikojen ehkä suurimman iframunauksen, Rantaradan, joka olisi alunperinkin pitänyt vetää tätä kautta. (Kun joskus kirjoitan kirjan, mitä kaikkea pahaa RKP on saanut aikaan, tämä munaus ansaitsee siinä kokonaisen luvun)

Leder för ödemarksvandring. Den 20 november 2007

I gårdagens Helsingin Sanomat ingick en artikel med rubriken "Sipoonkorven erämaat säilyvät ulkoilureittien ulottumattomissa". I artikeln berättas det att planen för friluftsleder i Sibbo storskog ("pääkaupunkiseudun lähikorpi") nyligen blivit färdig. Lite sent är Helsingin Sanomat ute. Själv förmedlade jag nyheten på min blogg för nästan tre veckor sedan i inlägget "Plan för Sibbo storskog. Den 31 oktober 2007". Precis som i Sibbo kommuns publikation "Plan för friluftleder och naturinventering" och berättas det i Helsingin Sanomats artikel att Sibbo storskog är ett nästan 7200 hektar stort område av skog och odlingsmark ("lähes 7200 hehtaarin suuruinen metsien ja viljelysten muodostama kokonaisuus"). Här inkluderas alltså även avvgränsande åkermarker. Enligt Sibbos publikation omfattar den enhetliga skogsmarken i Sibbo storskog drygt 4600 hektar.

En satellitbild av det aktuella området finns uppe till vänster på bilden ovan. På bilden synns det att skogen fortsätter söder om Borgå botorväg. Helsingin Sanomat har i samband med artikeln publicerat en egen karta av Sibbo storskog. (Se kartan nera till vänster på bilden ovan.) Gränserna för Sibbo storskog har här dragits längs motorvägen precis som på kartan i Sibbo kommuns publikation, men den avgränsade odlingsmarken har man inte tagit med, fastän det planerats friluftleder även genom dessa områden. Dessutom har man exkluderat ett litet område kring Lanbo. Det förefaller som om man inte helhjärtat velat ställa sig bakom Sibbo kommuns avgränsning av Sibbo storskog, som sammanfaller med den definition som gjorts av Nylands förbund och arbetsgruppen II för Sibbo storskog. Ifrågavarande avgränsning synns på kartorna till höger på bilden ovan. Båda kartorna är kopierade från "Plan för friluftleder och naturinventering", eller egentligen "Sibbo storskog – naturinventering och nuvarande rekreationsanvändning".

Avgränsningen har betydelse för bevarandet av storskogen, men den kan även ha juridisk betydelse i sambband med Högsta förvaltningsdomstolens behandling av statsrådets gränsbeslut. Helsingfors har därför hela tiden hävdat att "Sibbo storskog kan avgränsas regionalt endast i samband med planeringen av den kommande markanvändningen i området." Myllyniemi har i sin rapport ord för ord kopierat detta påstående och upprepat det hela tre gånger i samma avsnitt. I sitt svar på Pertti Salolainens skriftliga spörsmål om Sibbo Storskog gav miljöminister Kimmo Tiilikainen den 2 oktober en lite annorlunda förklaring till att en avgränsning inte kan göras i detta skede genom att hävda att "Eftersom markanvändningslösningarna i Sibbo storskog, markförvärven i skyddssyfte samt det utredningsarbete som regeringsprogrammet förutsätter fortfarande pågår är det i detta skede ännu inte möjligt att ta ställning till det slutliga skyddet och avgränsningen för Sibbo storskog." Vad "det slutliga skyddet" beträffar har Tiilikainen kanske rätt, men angående avgränsningen är hans svar tvivelaktigt. (Se "Miljöministeriet beaktar. Den 16 november 2007".)

För att maximera den av Helsingfors ägda markens andel av området, tog kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi tog med tusen hektar mark norr om motorvägen i sitt förslag. (Se "Maximering. Den 4 november 2007".) Det är här som Helsingfors huvudsakligen äger sin av statsministern omtalde "nästan 1000 hektar färdiga tomtmark". Det finns dock knappast några särskilt vägande i 3 § i kommunindelningslagen definierade skäl för en inkorporering av ett friluftsområde. I planeringen av lederna för ödemarksvandring i Sibbo storskog har markägarna deltagit. Vid sidan av staten är Helsingfors stad den största markägaren i storskogen. Flera leder har även ritats in på mark som Helsingfors äger inom det område som enligt statsrådets beslut skall tillfalla Helsingfors.

Helsingfors-Vanda-Sibbo. Den 19 november 2007

I en intervju i julnumret av tidningen Meidän Suomi lär Esbos stadsdirektör Marketta Kokkonen (saml) säga att "On ollut erittäin vahingollista, että erityisesti Helsingin suunnalta on jatkuvasti viritetty keskustelua kaupunkien yhdistämisestä." Det intressantan är att det på senaste tid främst har varit Kokkonens partikamrat Jan Vapaavuori som talat för en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Vapaavuori, som för några år sedan talade emot en sammanslagning av städerna, har upprepade gånger sagt att en sammanslagning inte torde vara realistisk. Även Vapaavuoris partikamrat, Nylands förbunds styrelseordförande Tapani Mäkinen hävdade nyligen att det inte går att få Esbo med i en fusion. Så varför fortsätter bostadsminister Vapaavuori då att förespråka en sammanslagning? Månne det inte handlar om att pressa Esbo till eftergifter, speciellt då det gäller att bygga förmånliga hyresbostäder.

På ledarsidan i Helsingin Sanomat den 11 november ingick med anledninga av Kokkonens uttalande en artikel med rubriken "Yhteistyö hakusessa" av ledarskribenten Keijo Himanen. Artikeln handlar om samarbetet i huvudstadsregionen. Artikeln ger bra bakgrundsinformation. Jag citerar ur artikeln:

Suur-Helsinki näyttää tällä haavaa olevan entistä kauempana. Espoo on päinvastoin tiivistämässä yhteistyötä läntisen naapurinsa Kirkkonummen kanssa. Vantaalaiset eivät helsinkiläisten puheista ole provosoituneet mutta eivät innostuneetkaan. Vantaan suunnalla on ollut hiljaista.

Helsinki, Espoo ja Vantaa tekevät juuri nyt kovasti töitä taloutensa ja kilpailukykynsä parantamiseksi. Espoo lähtee siitä, että elinvoimaiset ja itsenäiset kaupungit edistävät parhaiten koko seudun kilpailukykyä. Vantaa panostaa kaiken mahdollisen lentokenttäalueen ja Aviapoliksen kehittämiseen.

Helsinki yrittää päästä taloudellisesti jaloilleen ja riippumattomaksi Helsingin Energian tuloksesta. Se on myös hyvin tietoinen pääkaupunkiasemastaan ja haluaa olla seudun kuningas.

Juuri nyt pääkaupunkiseudun kaupungit elävät vahvasti omaa elämäänsä. Keskinäinen luottamus on koetuksella, vaikka ulospäin esiinnytään näennäisen sopuisasti.

Yhteistyön eteen toki tehdään koko ajan lujasti töitä. Sille antoi riuskan alkutahdin edellisen hallituksen kuntaministeri Hannes Manninen, joka keväällä 2004 ryhtyi Helsingin seudun yhteistyön kätilöksi. Hän uhkasi, että hallitus antaa lakiesityksen, jolla seutu pakotetaan yhteiseen päätöksentekojärjestelmään.

Manninen oli jo aikaisemmin pannut maaneuvos Jussi-Pekka Alasen pohtimaan seudun yhteistyön kehittämistä. Valtion toimet herättivät pääkaupunkiseudun kaupungit toimimaan, ja niin syntyi pääkaupunkiseudun neuvottelukunta. ...

Neuvottelukunnalla oli tärkeä rooli myös kuntauudistuksen valmistelussa.

Även Vapaavuoris föregångare Hannes Manninen använde sig av hot, men Manninens hot om statlig inblandning i regionalpolitiken riktade sig även till Helsingfors. Med Vapaavuori som bostadsminister och som Mari Kiviniemi som kommunminister behöver åtminstone inte Helsingfors vara rädd för statlig inblandning. Eftersom även de tre största partierna i Vanda förefaller vara för en sammanslagning, så är det nu främst Esbo som är offer för utpressning.

Då Samlingspartiet, socialdemokraterna och De gröna så väl i Vanda som i Helsingfors tydligen är för en fusion, kan man fråga sig varför man i Vanda och Helsingfors inte genast tar initiativ till en sammanslagning av de två städerna. En förklaring kan vara att man en tid till vill dra fördel av att kunna pressa Esbo till eftergifter. En annan förklaring kan vara att man vill koppla samman "Sibbofrågan" med sammanslagningen av Helsingfors och Vanda. Även i Esbo torde man förstå att inkorporeringen av sydvästra Sibbo eller hela Sibbo är ett alternativ till en sammanslagning av Esbo och Helsingfors-Vanda. Då den aktuella ändringen i kommunindelningen inte ser ut att få HFD:s godkännande, torde nästa steg vara att försöka förverkliga en inkorporering genom lagstiftning. En lag för en inkorporering av sydvästra Sibbo med Helsingfors verkar inte realistisk. En lag som skulle ge en helhetslösning och infatta så väl Vanda som Sibbo eller delar av Sibbo är kanske mera trovärdig.

En sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo ser ut att höra till Samlingspartiets strategiska planer. Mäkinens prat om en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo (se "Nya expertutlåtanden. Den 24 oktober 2007") kan även handla om att pressa Sibbo och Sfp till eftergifter.

"Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet 1946 - 2006". Den 18 november 2007

När Hannes Manninen för ett drygt år sedan utnämnde Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare protesterade man från Sibbos sida. Myllyniemi ansågs i egenskap av medlem i landskapsstyrelsen för Nylands förbund vara jävig. Medlemskapet i landskapsstyrelsen är problematiskt med tanke på att en utvidgning av Helsingfors österut samtidigt skulle innebära en östudvidgning för Nylands landkapsförbund. Dessutom är Myllyniemi i egenskap av representant för Lojo tvungen att gå Helsingfors ärenden för att främja Lojos intressen. I sin rapport ägnar Myllyniemi stort utrymme för Nylands förbunds intressen och föreslår en sammanslagning av Östra Nylands förbund med Nylands förbund. Därmed visar han att han ingalunda agerat opartiskt som kommunindelningsutredare. Bättre blir det inte av att han i sin rapport utan att ange källa kopierat dokument, som författats inom Nylands förbund.

I sitt expertutlåtande över statsrådets inkorporeringsbeslut daterat den 27 juli noterar Erkki Mennola att Myllyniemi i sin rapport förutom Helsingfors dokument även plagierat texter skrivna av Nylands förbund. Han skriver om rapporten att "Se on ... plagiaatti Helsingin kaupungin ja Uudenmaan liiton teksteistä, kuten aiemmassa asiantuntijalausunnossani olen osoittanut." Desto mera har Mennola dock inte redogjort för Myllyniemis plagiat. Själv har jag i blogginlägget "Copy past-metoden. Den 11 augusti 2007" behandlat frågan om i vilken mån rapporten koperats från Nylands förbunds texter. När det gäller rapportens trovärdighet har det inte så stor betydelse om Myllyniemi kopierat Helsingfors stad eller Nylands förbund. Nylands förbund representerar alltid först och främst Helsingfors.

I vissa fall är det omöjligt att säga om Myllyniemi kopierat Helsinfors eller Nylands förbund. I avsnitt "2.1.1 Helsinki" i Myllyniemis rapport ingår en karta, "karta 1", som enligt brödtexten beskriver "inkorporeringarnas historia". (Se kartan till vänster på bilden ovan.) Myllyniemi uppger som källa "Helsingfors stad". En nästan identisk karta finns på sida 23 i "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet 1946 - 2006". (Se kartan till höger på bilden ovan.) Bildtexten lyder på svenska "Nordsjö anslöts till Helsingfors år 1966. © Stadsmätningsavdelningen, Helsingfors 141/2006." Publikationen "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" ("nyländsk regionplanering") är daterad den 16 oktober 2006. Publikationen fanns att få vid landskapsstyrelsens möte den 20 november, men publicerades på Internet först i slutet av april i år. Orsaken till att publiceringen på Internet dröjde är det inte så svårt att räkna ut.

I förordet till "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" redogör Aimo Lempinen för författarna till landskapsförbundets publikation:

Den här historiken är en samarbetsprodukt; för texten svarar sekreteraren för internationella ärenden Marja Alpola-Narinen och för bildbehandingen och lay-outen svarar landskapsarkitekt Tuula Palaste-Eerola. De arbetar bägge vid Nylands förbund och har en lång och gedigen erfarenhet av områdesplaneringens olika aspekter alltifrån Helsingfors regionplansförbund. En grupp av gamla kolleger har bistått dem i arbetet: Nylands förbunds biträdande direktör Osmo Järvenpää, förvaltningschef Anneli Palonen och Helsingfors regionplanförbunds avdelningschef Jussi Vuorinen.

Det torde vara Tuula Palaste-Eerola som ansvara för att stadsmätningsavdelningens karta hamnade i Nylands förbunds publikation samtidigt som en nästan identisk karta infogades i Myllyniemis rapport. Namnet Palaste-Eerola är även i övrigt intressant. Palaste-Eerola (grön) är medlem i Helsingfors byggnadsnämnd och har varit supleant i stadsplaneringsnämnden och medlem i Helsingin kaupungin asuntotuotantotoimikunta, där Pekka Korpinen varit ordförande. Brödtexten i "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" är huvudsakligen skriven av Marja Alpola-Narinen, men det verkar troligt att Palaste-Eerola skrivit en del av texten som kommenterar bildbaterialet.

Avsnittet "2.1.1 Helsinki" i Myllyniemis rapport, där den ovannämnda kartan ingår, är huvudsakligen plagierat från Wikipedia, men i avsnittet ingår även ett par stycken som är kopierade från annat håll. Om detta vittnar bland annat faktumet att de komiska länkmarkeringarna saknas ur dessa stycken. Texten lyder enligt följande:

Helsingin esikaupungeista 1920-luvulla oli tehty kuntia ja kauppaloita. Niiden liittäminen Helsinkiin oli ollut vireillä jo 1920-luvun loppupuolelta saakka. Selvitysmies Yrjö Harvia laati vuonna 1936 valmistuneen mietinnön alueliitokseksi, josta päätettiin kuitenkin vasta vuonna 1944. Vuoden 1946 alusta Helsingin kaupunki laajeni alueeltaan yli viisinkertaiseksi, kun kaupunkiin liitettiin Haagan kauppala, Oulunkylän, Kulosaaren ja Huopalahden kunnat kokonaisuudessaan sekä huomattavia osia Helsingin maalaiskunnasta.
...

Kaupungin maapinta-alan lisäys oli yhteensä yli 16 000 hehtaaria. Pinta-ala oli aikaisemmin ollut vajaat 3000 hehtaaria. Helsingin maalaiskunta menetti lähes puolet asukasmäärästään. Pääkaupungin väkiluku oli nyt 340 000, kun se oli ollut 155 000 vuonna 1918.

Mellan de två ovanciterade styckena ingår ytterligare ett kopierat citat. Myllyniemi har med säkerhet inte själv skrivit den ovanciterade texten, för som kommentar till den ovannämnda kartan i "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" ingår följande text:

Esikaupunkien liittäminen Helsinkiin oli ollut vireillä jo 1920-luvun loppupuolelta saakka. Selvitysmies Yrjö Harvia laati vuonna 1936 valmistuneen mietinnön alueliitokseksi, josta päätettiin vasta vuonna 1944. Vuoden 1946 alusta Helsingin kaupunki laajeni alueeltaan yli viisinkertaiseksi, kun kaupunkiin liitettiin Haagan kauppala, Oulunkylän, Kulosaaren ja Huopalahden kunnat kokonaisuudessaan sekä huomattavia osia Helsingin maalaiskunnasta.

Kaupungin maapinta-alan lisäys oli yhteensä yli 16 000 hehtaaria, kun pinta-ala oli aikaisemmin ollut vajaat 3000 hehtaaria. Helsingin maalaiskunta menetti lähes puolet asukasmäärästään, mutta pääkaupungin väkiluku oli nyt 340 000, kun se oli ollut 155 000 vuonna 1918.

Jag hävdar inte att Myllyniemi direkt skulle ha plagierat "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet". Vad jämförelsen ovan visar är istället att delar av Myllyniemis rapport har samma författare som Nylands förbunds publikation. Det finns flera bevis på att detta är fallet. I avsnitt "2.2.1 Aluesuunnittelu" i Myllyniemis rapport behandlas Nylands förbunds historia. Jag citerar:

Vuoden 1993 alussa yhdistyivät Helsingin seutukaavaliitto ja Länsi-Uudenmaan seutukaavaliitto sekä myös Uudenmaan suomenkielinen maakuntaliitto. Alueeseen lisättiin kuntien anomuksesta valtioneuvoston päätöksellä kolme uutta kuntaa, Mäntsälä ja Pornainen Itä-Uudenmaan liitosta sekä Kirkkonummi Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitosta. Uusi kuntayhtymä sai nimen Uudenmaan liitto – Nylands Förbund. Vuoden 1994 alusta liiton alue käsitti 24 kuntaa, kun siihen liittyivät loputkin Läntisen Uudenmaan seutukaavaliiton kunnat. Liitosta tuli selkeämmin kaksikielinen. Uudellemaalle jäi kaksi liittoa Uudenmaan liitto ja Itä-Uudenmaan liitto.

Uudenmaan ruotsinkielisen maakuntaliiton arveltiin voivan edelleen toimia itsenäisenä, koska Uudenmaan liiton alue ei kattaisi koko maakunnan toimialuetta. Sittemmin liitto lakkautettiin ja siitä muodostettiin koko etelärannikolla toimiva Sydkustens landskapsförbund.

Aluepolitiikan alkuvaiheet ajoittuvat 1960-lukuun, jolloin luotiin määräaikainen lainsäädäntö kehitysalueita varten. Seuraavalla vuosikymmenellä säädettiin laki alueellisen kehityksen edistämisestä, missä lääninhallitusten rooli oli keskeinen. Alueellisia kehittämissuunnitelmia tuli laatia yhteistyössä seutukaavaliittojen ja piirihallintoviranomaisten kanssa ja kuulla tarvittaessa kuntia sekä elinkeinoelämän ja järjestöjen edustajia.
...

Maakunnan liitot saivat uuden tehtävän ja lisää vastuuta aluekehittämislain myötä vuonna 1994. Ympäristöasioiden aluehallintoa vahvistettiin vuonna 1995 perustamalla ympäristöministeriön alaiset alueelliset ympäristökeskukset, joihin yhdistettiin vesi- ja ympäristöpiirit ja lääninhallitusten ympäristöyksiköt.

Vuonna 1997 lääninhallinto koki suuren mullistuksen, kun läänien lukumäärää vähennettiin kahdestatoista kuuteen. Uudistuksen yhteydessä osa läänien tehtävistä siirrettiin maakunnan liitoille, osa valtion aluehallintoon perustetuille työvoima- ja elinkeinokeskuksille. Aluekehityslain perusteella maakunnan liitot vastasivat yleisestä alueiden kehittämisestä, edunvalvonnasta ja myös siihen liittyvistä kansainvälisistä tehtävistä.

På sidorna 99 - 101 i "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" ingår följande stycken:

Vuoden 1993 alussa yhdistyivät Helsingin seutukaavaliitto ja Länsi-Uudenmaan seutukaavaliitto sekä Uudenmaan suomenkielinen maakuntaliitto. Alueeseen lisättiin kuntien anomuksesta valtioneuvoston päätöksellä kolme uutta kuntaa, Mäntsälä ja Pornainen Itä-Uudenmaan liitosta sekä Kirkkonummi Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitosta. Uusi kuntayhtymä sai nimen Uudenmaan liitto – Nylands förbund. Vuoden 1994 alusta liiton alue käsitti 24 kuntaa, kun siihen liittyivät loputkin Läntisen Uudenmaan seutukaavaliiton kunnat. Uudellemaalle jäi siis kaksi liittoa: Uudenmaan liitto ja 11 kunnan muodostama Itä-Uudenmaan liitto. Uudenmaan liiton perussopimus astui voimaan vasta vuoden 1995 alusta, kun kaikki kunnat olivat sen hyväksyneet.
...

Uudenmaan ruotsinkielisen maakuntaliiton arveltiin voivan edelleen toimia itsenäisenä, koska Uudenmaan liiton alue ei kattaisi koko sen toimialuetta. Sittemmin liitto lakkautettiin ja siitä muodostettiin koko etelärannikolla toimiva Sydkustens landskapsförbund vuonna 1998.

Aluepolitiikan alkuvaiheet ajoittuvat 1960-lukuun, jolloin luotiin määräaikainen lainsäädäntö kehitysalueita varten. Seuraavalla vuosikymmenellä säädettiin laki alueellisen kehityksen edistämisestä, missä lääninhallitusten rooli oli keskeinen. Alueellisia kehittämissuunnitelmia tuli laatia yhteistyössä seutukaavaliittojen ja piirihallintoviranomaisten kanssa ja kuulla tarvittaessa kuntia sekä elinkeinoelämän ja järjestöjen edustajia.
...

Maakunnan liitot saivat uuden tehtävän ja lisää vastuuta aluekehittämislain myötä vuonna 1994. Käytännössä koko maan maakunnan liitot toimivat aluekehittämisviranomaisina vuoden 1994 alusta lähtien. Ympäristöasioiden aluehallintoa vahvistettiin vuonna 1995 perustamalla ympäristöministeriön alaiset alueelliset ympäristökeskukset, joihin yhdistettiin vesi- ja ympäristöpiirit ja lääninhallitusten ympäristöyksiköt. Suuressa ääninhallintouudistuksessa vuonna 1997 läänienlukumäärää vähennettiin kahdestatoista kuuteen. Uudistuksen yhteydessä osa läänien tehtävistä siirrettiin maakunnan liitoille, osa valtion aluehallintoon perustetuille työvoima- ja elinkeinokeskuksille. Aluekehityslain perusteella maakunnan liitot vastasivat yleisestä alueiden kehittämisestä, edunvalvonnasta ja myös siihen liittyvistä kansainvälisistä tehtävistä.

Rättsordningens uppgift. Den 17 november 2007

Föreningen För Sibbo har på föreningens webbplats publicerat sin motförklaring till inrikesministeriets förklaring. I motförklaringen refererar För Sibbo till Aimo Ryynänens utlåtande och betonar speciellt den kommunala självstyrelsen. Jag citerar ur motförklaringen:

Mahdolliselle rajan taakse jäävälle alueelle on muodostunut sipoolaisille tärkeäksi kokoontumiskeskittymäksi Sakarinmäen uusi koulu-, urheilu- ja kulttuurikeskus. Siellä on myös kiinteästi Sipooseen liitetty topeliaaninen maisema Topeliuksen Koivuniemineen. Alueella on monta muutakin sipoolaisille perinteistä ja tärkeää paikkaa, esim. Östersundomin kappeli hautausmaineen. Alue on vanhinta osaa Sipoota ja kultuurihistoriallisesti merkittävä.

Kuten professori Aimo Ryynänen toteaa oheisessa lausunnossaan, oikeusjärjestyksen yksi tehtävä on vakiintuneiden oikeusolojen turvan takaaminen. Siksi on myös korostettava sitä, että itsehallintoon kuuluu vakiintuneiden elinolosuhteiden suojaamisen vaatimus, mikä yhtäältä merkitsee historiallisen ja toimivan kuntayhteisön elämän suojaamisen vaatimusta. Siihen puuttuminen ja sen yksipuolinen järkyttäminen vaatii – kuten kuntajakolakikin edellyttää – erityisen vankat perusteet.