Part i målet. Den 23 juni 2008


I otaliga sammanhang har Sfp:s ordförande Stefan Wallin försvarat Sibbos rätt i gränskonflikten med Helsingfors. Redan i sina första blogginlägg i februari 2006 tog Wallin Sibbo i försvar. Jag tror att Wallin uppriktigt varit ute efter att försvara Sibbo, men i egenskap av partiordförande har han även större intressen att bevaka. Ur Sfp:s synvikel hade det på sätt och vis varit bättre att Sibbo frivilligt gått med på att avstå ett (mindre) område åt Helsingfors. Då hade Sibbo inte på samma sätt som nu kunnat bli ett prejudikat. Risken för att Sibbo skulle bli ett prejudikat på att städer får inkorporera delar av sina grannkommuner var även en huvudsaklig orsak till att det inom Centern trots allt fanns ett så hårt motstånd mot annekyteringen av sydvästra Sibbo. Ett prejudikat var rentav ett hot mot förverkligandet av kommunreformen, fastän det just var kommunreformen som föranledde den så kallade Sibbofrågan.

Sfp:s ministrar StefanWallin och Astrid Thors kommenterade vardera HFD:s Sibbobeslut på sina respektive bloggar samma dag som beslutet offentliggjordes. Thors medarbetare Thomas Bergman, som liksom Thors är jurist, kommenterade beslutet på sin blogg en dag senare, den 16 januari. Samtliga tre tar fasta på den betydelse som högsta förvaltningsdomstolen gav åt de riksomfattande målen för markanvändningen. I sitt inlägg "Besviken på HFD?" skriver Bergman följande:

SFPs ministergrupps avvikande åsikt innehöll argument som var mycket hållbara. Samtidigt var lagen så oklar att man väl kunde hitta argument i båda riktningarna. Sen är det en anna sak att HFDs motiveringar till en del är mycket ifrågasatta och långsökta - som hänvisningen till de riksomfattande målen för markanvändningen.

I sitt inägg "Dagen dominerad av musik" skrev Thors en dag tidigare följande:

Det var klart att tröskeln skulle vara hög för HFD att underkänna annekteringsbeslutet, men därför hänvisade vii vår reservation till juridiska omständigheter.
Men nog måste jag som jurist vara förvånad att domstolen gav en sådan betydelse åt ett regeringsbeslut, de sk riksomfattande målen för områdesanvändningen från år 2000.(kommer någon ihåg vem som var den minister som föredrog dem då?)

Mellan raderna läser jag att Thors underkänner HFD:s hänvisning till de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Budskapet i Wallins blogginlägg "Den starkes Rätt" från samma dag är något annorlunda. Jag citerar:

Eventuellt borde man låta bli att polemisera med domslut. Men jag kan omöjligen låta bli. Jag är verkligen överraskad över att kommunindelningslagens krav på särskilt vägande skäl ansågs uppfyllas i detta fall, där Sibbo kommun förlorar en så stor del av sitt territorium, sina invånare och sina skatteinkomster.

I ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen utgår man från områden med minst ungefär 20 000 invånare för social- och hälsovården. Därför känns det bakvänt att man nu med vett och vilja splittrar ett område - Sibbo - som av egen kraft hade uppnått gränsen.

Men okej, nu har den högsta rättinstansen sagt sitt. Och det får alla parter leva med. Trots högsta förvaltningsdomstolens beslut får det ändå inte uppstå en uppfattning att det blir fritt fram för liknande markannekteringsoperationer på annat håll i landet. I HFD:s motiveringar nämns beslutet i samband med markanvändnings- och byggnadslagen (år 2000) att ge Helsingforsregionen en “speciell status”. Den statusen finns ej på annat håll. Och dessutom - som sfp ansett hela tiden: ingen kommun kan ha subjektiv rätt att växa på grannarnas beskostnad.

Wallin budskap kommer ännu tydligare fram i Sfp:s pressmeddelande och ställningstagande "Tvångsannektering kränker rättsuppfattningen" från den 17 januari. Jag återger här meddelandet i sin helhet:

Helsingfors tvångsannektering av Sibbo får inte föda en fortsatt annekteringsdiskussion i andra kommuner.

Sfp kommer att stå vid sin åsikt också i fortsättningen; ingen kommun kan ensidigt få ta markområden av en annan! Så kan man inte bygga landet, konstatera Stefan Wallin på sfp:s arbetsutskott.

Tvångsannektering strider mot sfp:s rättsuppfattning och den uppfattningen kvarstår oberoende av Högsta förvaltningsdomstolens beslut i Sibbo-fallet.

Högsta förvaltningsdomstolen skriver själv i sin motivering att Sibbo-beslutet var ett specialfall och detta bör stå fast. Det är viktigt att nya liknande situationer inte uppstår eftersom det ytterligare skulle skada medborgarnas tilltro till demokrati och rättsstaten.

Risken för att Sibbo skulle bli ett prejudikat var ett starkt argument mot inkorporeringen, men efter HFD:s beslut ställer sig Sfp på sätt och vis bakom HFD:s tvivelaktiga motiveringar om "speciell status" och "specialfall". Liksom för Centern var det för Sfp viktigt att Helsingfors tvångsannektering av Sibbo inte skulle bli ett exempel för andra städer att ta efter. I allra högsta grad var detta även i Kommunförbundets intresse. Samma dag som HFD tog sitt Sibbobeslut betonade Kommunförbundets verkställande direktör Risto Parjanne och Kommunförbundets direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä att inkorporeringen av sydvästra Sibbo inte skall ses som ett exempel för andra kommuner att ta efter. (Se "De riksomfattande målen för områdesanvändningen. Den 14 juni 2008".)

Jag har tidigare påpekat att Kommunförbundet (inofficiellt) stödde en inkorporering av sydvästra Sibbo, för att inkorporeringen var en förutsättning för kommunreformen, som formats efter Kommunförbundets villkor. Även om man bortser från kopplingen mellan KSSR och Sibbofrågan är Kommunförbundet en part i fallet Sibbo i egenskap av intressebevakare för kommunerna och speciellt med tanke på att Sibbo riskerade att bli ett prejudikat med drastiska följder för kommunernas självbestämmanderätt. Därför är det högst anmärkningsvärt att Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd deltog i högsta förvaltningsdomstolens avgörande av fallet Sibbo. Om det överhuvudtaget är möjligt att återbryta ett domslut med anledning av att jävig domare deltagit i avgörandet, så bör HFD:s Sibbobeslut återbrytas.


Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Oklart om kompensationer".

Google+ Followers