Jäviga domare. Den 23 januari 2008

Borgåbladet har idag publicerat en notis med rubriken "För Sibbo går vidare". I notisen berättas det att man inom föreningen För Sibbo funderar på huruvida man borde vända sig till Petitionsutskottet vid EU eller till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Vad jag förstår måste man i vardera fallet göra det i egenskap av enskild medborgare. Om Sibbofallet hade handlat om ett civilrättsligt fall kunde man ha överklagat till Europadomstolen, men nu är Sibbofallet - åtminstone än så länge - ett förvaltningsrättsligt fall där staten (och Helsingfors stad) är den ena parten. Frågan är om en ensklild person kan söka upprättelse trots det. Jag underar om inte det är möjligt, om man kan kan påvisa att enskilda tjänstemän gjort sig skyldiga till tjänstefel. Åtminstone har enskilda medborgares rätt till opartiskt bemötande kränkts. Ett lagstridigt beslut är inte ett tjänstefel i sig, vilket ett formellt fel i beredningen inte heller torde vara. Men i fallet Sibbo har tjänstemän gjort sig skyldiga till mycket värre förseelser än så. Speciellt tänker jag på att alla statliga instanser har vägrat att granska oegentligheter i kommunindelningsutredarens utredning. Justitiekanslern sade sig inte ha möjlighet gav ansvaret åt ministeriet, men lät i ett svar på ett klagomål förstå att såvida de påstådda oegentligheterna verkligen förekommit, så borde ministeriet ha ingripit. HFD upplystes om JK:s svar, men förbigår frågan helt i sitt beslut.

Att det ställs höga krav på att domarna är opartiska i civila mål framgår ur en nyhetsartikel i dagens Hbl, där rättsprofessorn Jyrki Virolainen hävdar att en av domarna som dömde i balkongrökningsärendet var jävig. Professorns i straff-och processrätt söger att man antingen kan kräva att Högsta domstolen återbryter sitt domslut och låter en ny avdelning ta över fallet eller för saken till människorättsdomstolen i Strassbourg. Eftersom statrådets Sibbobeslut enligt statsminister Matti Vanhanen själv huvudsakligen var ett juridiskt beslut, finner jag det häpnadsveckande att högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Vanhanen inte var jävig. Och man kan fråga sig varför den nya, när det begav sig, vikarierande justitiekanslern Jaakko Jonka gav en från sin föregångare Paavo Nikulas ståndpunkt avvikande tolkning av tjänstemäns och ministrars domarroll och jäv i fallet Sibbo. Hur kunde han anse att Pekka Myllyniemi inte var jävig? Jag frågar mig om inte justitiekansklern här själv har ett jävproblem. Han utnämdes till sin tjänst efter att ha valts av statsrådet samtidigt som han gav sitt svar på klagomålet mot Myllyniemi.

Helsingin Sanomat har ikväll publicerat en "bakgrundsartikel" med rubriken "Kirkkonummi kehittyi toisin kuin Sipoo". Artikeln inleds med följade stycke:

Kirkkonummi ja Sipoo olivat alun perin molemmat maalaiskuntia, joissa valtaa pitivät ruotsia puhuvat tilalliset. Sen jälkeen tiet ovat eriytyneet.

Mellan raderna läser åtminstone jag att Sibbos "språkpolitik" berättigade statsrådets annekteringsbeslut. Det kan man för övrigt läsa mellan raderna även i HFD:s beslut. Det är därför skäl att ännu en gång påminna om att enligt Helsingfors utlåtande problemet i regionen är att bebyggelsen har spritts utanför Huvudstadsregionen i norr (läs: Nurmijärvi) och väster (läs: Kyrkslätt). Helsingfors har argumnterat för en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors med att den skulle motverka en utbredning av bebyggelsen utanför Helsingforsregionen. Så sent som den 16 januari sade Jan Vapaavuori i en kort notis med rubriken "Vapaavuori riemuitsi" om HFD:s Sibbobeslut att "Se estää yhdyskuntarakenteen leviämisen metropolialueen ulkopuolelle." Detta är någonting som HFD:s domare har missat. Kanske är det språkattityderna som förblindat även dem? För övrigt kan det noteras att det i Kyrkslätt hittills inte har byggts vid gränsen till Esbo och att det finns andra än språkpolitiska orsaker till att Kyrkslätt utvecklats på ett annat sätt än Sibbo: Persontågan går fortfarande genom Kyrkslätt och Helsingfors har inte pantat på mark i Kyrkslätt på samma sätt som i Sibbo.

Ramlagens krav. Den 22 januari 2008

I ett blogginlägg med rubriken "Jumbolistad" skrev Cristel Liljeström den 22 november följande:

När statssekreterarna trodde att det skulle bli deras uppgift att kalla in berörda kommuner var det Katainens (kok) statssekreterare Nummikoski som genast sade sig ta Grankulla och Sibbo. Vi vet ju alla vad samlingspartiet har för intressen att göra med Sibbo. Tack och lov är det nu bekräftat att det är ministeriets "vanliga" tjänstemän som skall föra diskussionen och inte de politiska.

Bekräftelsen håller inte. Liljeström har sent igår kväll publicerat blogginlägg med rubrikerna "Ministeriekallelse" och "Kutsu ministeriöön". Hon berättar här att [finans]ministeriet igår informerat kommunen om att ministeriet den 1 februari vill träffa representanter för Sibbo kommun för förhandlingar med anledning av KSSR (PARAS) och ramlagens krav på befolkningsunderlag. Det är enligt Liljeströms uppgifter faktiskt finansminister Jyrki Katainens samlingspartistiska statssekreterare Veli-Pekka Nummikoski som från ministeriets sida skall leda förhandlingarna. (Kommunavdelningen och kommunministern flyttades vid årsskiftet från inrikesministeriet till finansministeriet.) Sibbo hamnade på ministeriets jumbolista, emedan man ansåg att Sibbo (efter en förverkligad annektering) kommer att ha ett invånarantal under "ungefär 20 000". (Se "Kallelse till förhandlingar. Den 22 november 2007".) Det är inrikesministeriet som genom sin partiska beredning av Sibbofrågan förorsakat att Sibbo inte kommer upp till "ungefär 20 000" invånare, men lika väl kallades Sibbo till förhandlingar. I ministeriets motiveringar till statsrådets Sibbobeslut heter det att "Sibbo kommun har emellertid även efter ändringen i kommunindelningen som en kommun med över 17 000 invånare i huvudstadsregionens närhet och så som hörande till Helsingforsregionen goda förutsättningar att verka och utvecklas utifrån sina egna utgångspunkter."

I sitt beslut från förra veckan säger högsta förvaltningsdomstolen följande:

Enligt 5 § 3 mom. i lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007) skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialväsendet som är nära anslutna till primärvården. Med hänsyn till Sibbo kommuns läge i Helsingforsregionen och på ett område där det finns tryck att få bygga, kommunens planer att i enlighet med utkastet till generalplan utveckla det område som blir kvar i Sibbo kommun samt kommunens möjligheter att i samråd med andra kommuner sköta de uppgifter som avses i ovan nämnda 5 § 3 mom., utgör den minskning av invånartalet i Sibbo kommun med ungefär 2 000 personer som kommundelssammanslagningen medför inte en grund att betrakta statsrådets beslut som lagstridigt.

Det är i sig intressant att HFD här hänvisar till utkastet till generalplan då samma utkast till generalplan i ett annat sammanhang i beslutet inte ges betydelse. Om HFD anser att Sibbo på egen hand uppnår kraven på "ungefär 2 000" invånare före år 2012 är oklart för mig. Är det rent av möjligheterna att "i samråd med andra kommuner sköta de uppgifter som avses i ovan nämnda 5 § 3 mom.", som gör att statsrådets beslut uppfyller proportionalitetsprincipen och därmed inte är lagstridigt? Utredningsman Pekka Myllyniemi är i sin rapport inte av den åsikten. I sista stycket i sin Sibborapport skriver Myllyniemi att "utredaren har i sitt förslag också beaktat att Sibbo efter ändringen skall vara en livsduglig och handlingskraftig kommun, 'som har ekonomiska och på personalresurserna grundade förutsättningar att ansvara för ordnandet och finansieringen av servicen'." På ett annat ställe i rapporten skriver utredningsmannen att kommun- och servicestrukturreformen förutsätter att "i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialväsendet som är nära anslutna till primärvården skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare." Myllyniemi har emellertid räknat ut att Sibbo med en tillväxt på 1,6 % överskrider gränsen 20 000 år 2011. Myllyniemis beräkning och därmed även bedömning av proportionalitetsprincipens uppfyllande baserar sig emellertid på en felkalkylering, vilket jag har redogjort för i inlägget "Räknefel. Den 24 november 2007". HFD informerades om räknefelet, men tog det knappast i beaktande.

I dagens nummer av Uutispäivä Demari ingår en kolumn av Rakel Hiltunen. I kolumnen betecknar Hilunen förra veckan med framför allt Sibbobeslutet som historiskt betydelsefullt för Helsingfors och hela Huvudstadstregionen. I det sista stycket i kolumnen summerar hon veckans betydelse med påståendet att "Helsinki ja koko pääkaupunkiseutu on lähtenyt edelläkävijäksi Paras-hankkeen vaatimusten toteuttamisessa." Det var ju en intressant logik.

Kopplingar. Den 21 januari 2008

Efter högsta förvaltningsdomstolens beslut senaste vecka finns det mycket att referera och kommentera. Jag har inte haft möjlighet till en heltäckande pressöversikt, men jag skall i efterskott kommentera en del uttalanden och texter.

Samma dag som HFD offentliggjorde sitt besut publicerade Tarja Cronberg ett blogginlägg med rubriken "Sipoonkorven suojeluun vauhtia". I blogginlägget hävdar Cronberg att "liitos tekee mahdolliseksi Sipoonkorven kansallispuiston perustamisen." Varför skulle annekteringen möjliggöra en nationalpark? Det är svårt att se logiken, men liksom jag på denna blogg tidigare har noterat finns det en koppling mellan (det nya) initiativet till en nationalpark och annekteringen. Dels handlar det om De grönas image, eftersom det är uppenbart att annekteringen hotar Sibbo storskog. Dels handlar det om att man med löften om ett stöd för en nationalpark köpte De grönas stöd i Vanda. Helsingfors äger skog, som staden eller Helsingforspolitikerna lovade avstå till staten på villkoret att annekteringen förverkligas. Cronbergs uttalande kan tolkas som ytterligare en bekräftelse på denna koppling.

En utredning av möjligheten att grunda en nationalpark i Sibbo storskog ingår i regeringsprogrammet, vilket en anslutning av sydvästra Sibbo inte kunde göra. Det är lätt att här anta en koppling till "metropolpolitiken", som mellan raderna trots allt torde inbegripa Sibbofrågan. Två dagar efter HFD:s beslut publicerade Hufvudstadbladet en artikel med rubriken "Sibbo storskog blir knappast nationalpark". (Kartan ovan publicerades i samband med artikeln.) Jag citerar ur artikeln:

De grönas ordförande, arbetsminister Tarja Cronberg gläds över att annekteringen gör det möjligt att inrätta en nationalpark i området och förutsätter att miljöministeriet utreder saken i snabb ordning.

- Vi inleder en utredning eftersom det står i regeringsprogrammet att det ska göras, men för oss har Noux nationalpark högre prioritet just nu, säger överinspektör Jukka-Pekka Flander på miljöministeriet.

Redan under den förra regeringen försökte de gröna få till stånd ett beslut om att Storskogen görs till nationalpark och bland annat lämnade riksdagsledamoten Heidi Hautala in en lagmotion för att skynda på processen. Projektet motiveras med att Storskogen är nära nog unik i södra Finland vad gäller både flora och fauna. Den förra regeringen gjorde emellertid tummen ned för en nationalpark men efter hård press från de gröna skrevs ett löfte om att utreda saken in i den nuvarande regeringens program. Omedelbart efter förvaltningsdomstolens Sibbobeslut i förrgår gick Cronberg ut och upprepade kravet på att nationalparken grundas.

Men enligt överinspektör Jukka-Pekka Flander är frågan inte mogen på länge än, om den alls blir det. Innan man ens kan tänka på saken måste Helsingfors göra upp sina markanvändningsplaner för området. Flander är inte heller övertygad om det förnuftiga i att göra Storskogen till nationalpark.

- Nationalparkerna klassas som allmänna sevärdheter. Storskogen är rätt liten och om den blir nationalpark kan besökarna och därmed belastningen öka i den grad att naturen tar skada, funderar han.

De gröna i Vanda har i inofficiella uttalande tagit avstånd från utredningsman Pekka Myllyniemis förslag till ändring i kommunindelningen. Detta finns även dokumenterat, vilket jag noterat på denna blogg. Lika väl har de gröna i Vanda röstat för Vanda stads utlåtanden om Myllyniemis förslag. I dessa utlåtanden stöder Vanda Myllyniemis förslag. I övrigt är det bara Helsingfors som uttalat sig för annekteringen. Dessa utlåtanden är inte helt obetydliga, åtminstone inte enligt högsta förvaltingsdomstolens beslut i Sibboärendet.

I sitt beslut förbigår HFD på ett häpnadsveckande sätt kritiken mot Myllyniemis utredning och rapport. Utan någon motivering påstår man mot klara fakta att beredningen av statsrådets beslut inte har varit "bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen." Vidare hävdar HFD följande:

Framställningen är inte bristfällig på ett sådant sätt att statsrådets beslut om kommunindelningen borde upphävas till följd av fel i förfarandet. I detta sammanhang gäller det också att observera att beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning.

Man hävdar alltså att bristerna i framställningen, som man inte direkt vill omnämna, kompenseras av anmärkningar och utlåtanden. De enda utlåtanden som försvarat kommunindelningsutredarens framställning är utlåtanden som getts av Helsingfors och Vanda. Helsingfors utlåtanden torde vara skrivna av den före detta föredragaren vid HFD, förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori, som även författat förvaltningscentralens utredning, ur vilken utredningsmannen kopierat de centrala delarna av sin rapport. Vandas utlåtanden har stadsfullmäktige i Vanda gett i utbyte mot löften om bl.a. ett stöd för Ringabanan och en nationalpark i Sibbo storskog.

Helsingin Sanomat har ikväll publicerat en notis med rubriken "Sipoonkorven suojelualue laajenee 250 hehtaaria". I notisen berättas att natturskyddsområdet i Sibbo storskog utvidgas som en följd av att Vanda byter mark med staten. I notisen noteras även att "Kansallispuiston perustamisen mahdollisuuksia on päätetty selvittää Matti Vanhasen hallituksen ohjelmassa." Helsingfors har planerat liknande arrangemang, men de har fördröjts, emdena avgörandet i Sibbofrågan dröjt.

Helsingin Sanomat har ikväll även publiserat en notis med rubriken "Sipoolaiset vievät rajapäätöksen EU:n käsiteltäväksi". Jag citerar ur notisen:

"Jotain on nyt tehtävä. Haluamme tietää, onko asiassa menetelty oikein ja onko päätöksessä juridisesti kaikki kohdallaan", Sipoon puolesta ry:n puheenjohtaja Bambi Nyberg kommentoi.

Nybergin mukaan kokouksessa mietittiin, minkä tahojen puoleen Sipoon kannattaisi kääntyä. Vaihtoehtoina ovat joko EU-parlamentti tai EY-tuomioistuin.
...

Sipoon puolesta -yhdistys aikoo punnita asiaa tarkasti EU:n eri tahojen kanssa. Kuohuttaneen rajapäätöksen perumiseen yhdistys ei kuitenkaan usko.

"Tavoitteenamme on, että Helsinki saisi asiasta huomautuksen. Haluamme, ettei tällaista vääryyttä tapahdu enää muualla", Nyberg sanoi.

Helsingfors har i fallet Sibbo aggerat som en mafiaorganisation, men Helsingfors stad har ingen skykldighet att agera opartiskt. Därför anser jag att det istället är involverade statliga instanser som bör prickas. I samband med notisen har Helsingin Sanomat publicerat en karta med de två alternativen som Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori erbjöd Sibbo våren 2006. Det mindre alternativet som man sade sig nöja sig med i fall Sibbo frivilligt avstod från området motvarar Myllyniemis förslag.

En språkfråga. Den 20 januari 2008

Vi som har följt med Sibbofrågan på diskussionsplatser på Internet och i gratistidningarnas ledarartiklar vet att många ser Sibbofrågan framför allt som en språkfråga. Det paradoxala faktumet att Sfp i Sibbo delvis drar fördel av annekteringen undanskyms helt av språkideologiska vanförestälningar. På ett liknande sätt tolkas Sibbofrågan även av många finlandssvenskar som en språkfråga eller åtminstone som en attack mot finlandssvenskarna.

Orsaken till den negativa inställningen till Svenska folkpartiet och finladssvenskarna är många. I diskussionen om Sibbo har man lyft fram evakueringen av karelare efter kriget, gynnandet av svenskspråkiga då det beviljats undantagslov och Sfp:s maktposition i Sibbo. I bakgrunden har man kunnat skönja ett nationellt konplex i förhållande till Sverige. Det andra avsnittet av talkshowen "Tusen sjöar och en ankdamm", som kunde ses i repris igår, visade att man åtminstone på Finshetsförbundet förklarar tvångssvenskan som en inblandning från Sverige. Helsingin Sanomat har idag publicerat en längre insändare där en påstådd inblandning från Sverige lyfts fram även i Sibbofrågan. Jag citerar ur insändaren:

Saarisen suunnitelmaan sisältyi alueita lännestä ja idästä, nykyisestä Espoosta ja Sipoosta. Alueet sisältyivät myös Harvian ehdotukseen, mutta niiden liittäminen tyssäsi vuonna 1946 kielikysymykseen.

Lännessä olivat Grahnin alueet – nykyiset Tapiola ja Otaniemi – ja idässä Sipoon suurtilat. Ne olivat voittopuolisesti ruotsinkielisiä. Syntyi kiusallinen kielipoliittinen tilanne, kun sanomalehdet Ruotsissa reagoivat asiaan. Valtioneuvosto ei sodanjälkeisestä ulkopoliittisesta syystä uskaltanut ottaa niitä mukaan alueliitokseen.

Vuosikymmenten kokemukseni on, että Sipoo on vahvasti ruotsinkielistä – nyt prosenttiluku on noin 40 –, ja sen alueella on suuria ruotsinkielisten omistamia maatiloja (Creutz, Ehrnroot jne.). Niiden maita ei myyty asuntotuotantoon. Entinen pomoni hoki aina, että siellä istutaan paisuvan rahakirstun päällä.

Jag kan inte ta ställning till alla påståenden i insändaren. Markägarna Creutz och Ehrnroot lär skall bo i Pernå respektive Borgå och äger i varje fall inte mark i Östersundom. Det stämmer att Yrjö Harvia föreslog att Westend och Hagalund skulle anslutas till Helsingfors. I skillnad från statsrådets beslut ville Harvia även ansluta Västersundom och Nordsjö till Helsingfors, splittra Helsinge i Helsinge och Dickursby landskommuner, grunda en ny köping med namnet Stor-Hoplax och ansluta en del av Esbo till Grankulla. Däremot föreslog Harvia inte att Östersundom skulle anslutas till Helsingfors. (Se "Yrjö Harvias förslag från 1936. Den 3 april 2007" och kartan ovan.) Harvias förslag från före kriget och orsakerna till att statsrådet i sitt beslut från 1946 inte helt följde Harvias förslag borde inte ha någon betydelse i den aktuella Sibbofrågan, men eftersom historien ändå tycks påverka inställningen kan det vara skäl att korrigera felaktiga påståenden.

Att det hos finskspråkiga finns en avog instälning mot Sfp och finlandssvenskar är kanske inte så allvarligt. Mera allvarligt finner jag det att statsrådet och högsta förvaltningsdomstolen fattar beslut som hos den svenskspråkiga befolkningen - med skäl - uppfattas som partiska. Jag har kanske själv bidragit till att undergräva fötroendet för HFD. Att politiker ifrågasätter HFD:s beslut är problematiskt, eftersom den dömande makten bör skiljas från den politiska. Å andra sidan gäller kritiken mot HFD i fallet Sibbo just att domarna har tagit ett politiskt belsut med politiska motiveringar. I sig är det ingenting märkligt i att man kritiserar ett beslut som tagits av en domstol. Det är ju delvis för att vi skall kunna överklaga förvaltningsdomstolarnas beslut som vi har en högsta förvaltningsdomstol. Då man vill besvärar sig över statsrådets beslut måste man vända sig direkt till högsta förvaltningsdomstolen. Eftersom besväret behandlas bara på en nivå finns här en större risk för ett partiskt beslut. Det förvånar mig att HFD inte drog sig för att ta ett beslut som undergräver förtroendet för domstolen och rättstaten hos den ena språkgruppen.

Petitionsutskottet. Den 19 januari 2008

Borgåbladet har idag publicerat SPT:s notis med rubriken "Sibbofrågan ett fall för EU". Hufvudstadsbladet har publicerat samma notis under rubriken "Sibbo kan bli fråga för kommissionen". I notisen uppmärksammas möjligheten för unionsmedborgare som anser sig felbehandlade att vända sig till Petitonsutskottet vid Europaparlamentet. Bbl citerar Henrik Lax, som säger att "om kommissionen upptäcker att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att låta Helsingfors annektera delar av Sibbo strider mot EU:s proportionalitetsprinciper, kan delegationen själv föra ärendet till EG-domstolen." Även Vasabladet tar i en artikel med rubriken "Akademilektor går åt högskolesamordning" upp Henrik Lax förslag till Sibbobor att vända sig till Europaparlamentets petitionsutskott. Jag citerar ur artikeln:

Europaparlamentariker Henrik Lax rådde sibboborna att vända sig till Europaparlamentets petitionsutskott i stället för att gå till EG-domstolen.
- Det nyss godkända Lissabonfördraget betonar att vi lever i medborgarnas Europa. Jag tror att petitionsutskottet ser allvarligt på HFD:s beslut som är både sorgligt och förbryllande med tanke på medborgarnas inflytande, sade Lax.

Iltalehti publicerade igår på tidningens webbplats FNB:s notis med rubriken "Lax ajaa sipoolaisia EU-komission puoleen". Jag citerar ur notisen:

RKP:n europarlamentaarikko Henrik Lax kehottaa Sipoon puolesta -yhdistystä kääntymään alueliitoskiistassa EU:n komission puoleen.

Hän muistuttaa, että komissiolla on muutoksenhakuvaliokunta niitä unionikansalaisia varten, joita on kohdeltu väärin.

Laxin avustaja Markus Österlund on jo ollut yhteydessä valiokunnan puheenjohtajaan Sipoon kiistasta. Laxin mukaan puheenjohtaja piti korkeimman hallinto-oikeuden ratkaisua hyvin erikoisena.

Även om det inte skulla leda till några konkreta resultat för Sibbo, finner jag det viktigt att fallet Sibbo förs vidare till europeiska instanser. Den bristande professionaliteten hos ministeriets tjänstemän och högsta förvatningsdomstolens domare torde åtminstone delvis kunna förklaras med att de inte förväntat sig att deras behandling granskas. Så länge det inte går att överklaga HFD:s domslut är det tryggt för dess domare att gå i Helsingfors och statsrådets ledband. Även om HFD:s Sibbobeslut rent formellt inte går att överklaga, har vi som unionsmedborgare petitionsrätt.

Det är uttryckligen enskilda individer som kan vända sig till Petitionsutskottet. Går ärendet vidare till EG-domstolen behöver frågan vad jag förstår dock inte längre begränsa sig till en enskild unionsmedborgares rättigheter. Jag noterar för övrigt att jag själv för över ett år sedan publicerade ett blogginlägg med rubriken "Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006".

Justitiemord. Den 18 januari 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Lax: Sipoon asia pitäisi tuoda EU-parlamenttiin". Jag citerar ur artikeln:

Korkeimman hallinto-oikeuden päätös Sipoon lounaisosan liittämisestä Helsinkiin pitäisi viedä Euroopan parlamentin käsiteltäväksi, ehdottaa europarlamentaarikko Henrik Lax (r).
Lax esitti ruotsalaisen kansanpuolueen puoluehallituksen kokouksessa perjantaiaamuna, että sipoolaiset laatisivat päätöksestä vetoomuksen EU-parlamentin vetoomusvaliokunnalle.
Valiokuntaan voi vedota, jos katsoo kärsineensä vääryyttä, Lax totesi.
Lax arveli, että vetoomus parlamentille voisi olla nopeampi ja tehokkaampi tapa kuin asian vieminen EY-tuomioistuimeen, jota Sipoon kansanliike suunnittelee. Vetoomuksen tultua EU:n komissio joutuisi ottamaan kantaa siihen, onko päätöksessä rikottu EU:n keskeisiä päätöksenteon periaatteita. Vetoomusvaliokunnan pääsihteeri oli Laxin mukaan tuoreeltaan pitänyt Sipoo-päätöstä "häkellyttävänä".

Ledaren i dagens nummer av Helsingin uutiset har rubriken "RKP:n rooli paljastui Sipoossa alastomimmillaan". Hufvudstadsbladet har noterat ledarartikeln i ett inlägg med rubriken "Också sibboborna sade nej" på tidningens blogg. Jag citerar ur artikeln:

Korkeimman hallinto-oikeuden päätös kuntarajojen muuttamisesta pääkaupunkiseudun itälaidalla paljasti Sipoon valtaapitävien ja Ruotsalaisen Kansanpuolueen roolin suomalaisen yhteiskunnan kehityksessä. Oikeus katsoi perustelluksi rajojen muutoksen, koska Sipoo on itse aktiivisesti estänyt terveen yhdyskuntarakenteen kehityksen Suomen tärkeimmällä kasvualueella. Siksi oikeus katsoi, että lain vaatimat erityisen painavat syyt rajamuutoksille täyttyivät.
...
Kuvaavaa on, että sekä Helsingin että Vantaan rkp: läiset ovat tiukkasanaisesti vastustaneet Sipoon osien liittämistä Helsinkiin. He ovat puhuneet – sipoolaisia puoluetovereitaan tukien – ”vahvemman vallasta”, jolla jyrätään pienemmät. Kaikki nämä puheet osoittautuvat katteettomiksi, jos lukee KHO:n päätöksen: Sen perusteluiden jälkeen rkp:läisten puheet paljastuvat alastomaksi puoluevallan säilyttämiseksi, ei miksikään muuksi.
Ja vaakakupissa ovat olleet koko Suomen kansantalouden kehitysedellytykset!
Olisiko RKP:n viimeinkin aika katsoa peiliin? Ja jos RKP ei sitä itse tee, muut puolueet voisivat viedä peilin RKP:n eteen.

Den ovanciterade artikeln behöver inga kommentarer, den talar för sig själv. Det som däremot bör kommenteras är HFD:s beslut. Även om ledarskribenten i Helsingin uutiset drar allt för långt gående slutsatser från HFD:s Sibbobeslut, så visar ledarartikeln att domarna har tagit ett beslut som i högsta grad är politiskt. Det handlar inte bara om att kommunindelningslagen och avsaknaden av ett prejudikat tvingat domarna till subjektiva tolkningar. HFD:s domare har inte bara gjort en bedömning som bygger på populära vanföreställningar. Domarna har i motiveringarna till sitt beslut medvetet gjort ett politiskt och ideologiskt ställningstagande. Många hade förväntat sig att HFD skulle granska fallet Sibbo utan att låta sig vilseledas av Helsingfors propaganda och politisk retorik. Vi var många som väntade oss ett beslut som byggde på ren juridik så långt det var möjligt, men våra förhoppningar var fåfänga. HFD passade istället på att spotta på offret som sökte rättvisa. Ledarskribenten skriver att HFD:s beslut visar att besvären som riktades mot statsrådets beslut var grundlösa. Den slutsatsen vore korrekt, ifall HFD hade gjort ett rättvist beslut. Genom att negligera de formella felen bakom statsrådets gränsbeslut har HFD inte bara tagit ett partiskt beslut. Man har uppmuntrat till hets mot Sfp, som indirekt är hets mot finlandssvenskarna.

På denna blogg har jag strävat efter att undvika starka ord och politisk retorik. Jag bedömer dock att rubriken för dagens blogginlägg inte är en överdrift då det gäller fallet Sibbo.

Myllyniemi utreder igen. Den 17 januari 2008

Finansministeriet har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Pekka Myllyniemi selvittämään Kemijärven kaupungin ja Pelkosenniemen kunnan yhdistämistä". Jag citerar ur meddelandet:

Hallinto- ja kuntaministeri Mari Kiviniemi on tänään 17. tammikuuta asettanut kuntajakoselvittäjiksi VTM Pekka Myllyniemen. Myllyniemen tehtävänä on tehdä selvitys kuntajaon muuttamisesta Kemijärven kaupunki ja Pelkosenniemen kunta yhdistämällä.

Myllyniemen toimikausi alkaa 17.1.2008 ja päättyy 30.3.2008, jolloin selvityksen lopputulos siihen mahdollisesti liittyvine ehdotuksineen kunnallisesta kansanäänestyksestä tulee olla valtiovarainministeriössä. Selvitystyö tulee kuitenkin olla asiasisällöltään valmiina helmikuussa 2008, jolloin se esitellään asianomaisten kuntien valtuustoille.

Yle skriver i en notis med rubriken "Myllyniemi selvittämään kuntaliitosta" att Pelkosenniemi har motsatt sig utnämningen av Myllyniemi till utredningsman. Helsingin Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Pelkosenniemi pakkoselvitykseen Kemijärven kanssa". I ingendera notiserna omnämns det att samma Myllyniemi var utredningsman i Sibbofrågan. Det förefaller som om Kiviniemi skulle ha väntat med utnämningen tills HFD gav sitt beslut i Sibboärendet. Alternativen är att Kiviniemi inte kände till skandalerna kring Myllyniemis Sibboutredning eller att hon tidigare fått besked om att HFD låter bli att kommentera kritiken mot Myllyniemis låtsasutredning. Mycket märklig är Kiviniemis utnämning med tanke på den publicitet som Myllyniemi fått åtminstone i svenskspråkiga medier. Jag följer med stor spänning med hur utredningsmannen sköter sin nya uppgift. Vem månne skriver rapporten denna gång? Någon på Kemijärvi stadskontor?


Liksom ledarna i flera andra finlandssvenska tidningar förhöll sig ledaren i gårdagens nummer av Åbo underrättelser mycket kritiskt till högsta förvaltningsdomstolens argumentering i Sibboärendet. Jag citerar ur ledarartikeln, som har rubriken "Vilka vägande skäl?":

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har via en lagtolkning som luktar ändamålsenlighet gett klartecken för Helsingfors stads annektering av ett område i Sibbo. Det påstådda riksintresset vägde tyngre än den kommunala självstyrelseprincipen.
Sagt på annat sätt: Helsingforsregionens omvittnade oförmåga att samarbeta kring en vettig markpolitik belönas av regeringen och piruetten sanktioneras av ett HFD som tänjt sig maximalt. Domstolen aspirerar efter detta på titeln Årets idrottsprestation.

Land ska med lag byggas. Man kan föra över områden mellan grannkommuner också via förhandling, men Sibbo kommun har effektivt bommat igen den vägen. Med allt rätt – i politisk mening: Den kommunala självstyrelsen ger våra kommuner rätten att förfoga över sina områden.
Det slutliga avgörandet i HFD är formmässigt en juridisk prövning av en lagformulering. Men i praktiken har HFD tolkat en lag.
...

HFD som juridisk instans tar med andra ord indirekt ställning till vad som är ”naturligt” i de politiska processer som markpolitiken otvetydigt är.
...

”Juridiskt” går det till så här:
Lagen förutsätter att en annektering av en annan kommuns område inte kan ske utan kommunens samtycke.
Lagen säger att det kan ske tvångsmässigt om särskilt vägande skäl föreligger.
Då måste den formellt juridiska termen vägande skäl tolkas. Att det sker i HFD borgar inte för att tolkning är ”juridisk” – det visar med oönskvärd tydlighet en genomläsning av HFD:s utslag på 52 sidor.

Faktum är att HFD på lika goda grunder kunde ha nått den motsatta slutsatsen – av den enkla orsaken att det är hart när omöjligt att finna juridisk grund för en tolkning av en ”vägande skäl”-passus i nästan vilken lag som helst. Det säger sig självt: Vägande skäl är en inexakt formulering vars syfte är att släppa in ändamålsenligheten.
Man borde ha ytterst vägande skäl innan man väljer att skriva in ett ”vägande skäl”-moment i en lag. Vid det vägskälet har riksdagen inte haft skäl för sin väg.
Det har gett den juridiska instansen HFD möjligheten att agera ändamålsenligt.

Huvudstadens politiskt styrda ångvält rullar österut. Politisk oförmåga belönas. En sorglustig dag i den kommunala självstyrelsens historia.

Sibbo kommun har i sitt eget pressmeddelande "Gränsbeslutet bygger på svag grund" ("Rajapäätös on rakennettu heikolle perustalle") från den 15 januari kritiserat statrådets beslut för att bygga på lösa grunder. Denna kritik är desto mera berättigad då HFD i sitt domslut åberopar bostadsproblemet i Huvudstadsregionen. Jag citerar ur pressmeddelandet:

Statsrådets beslut att annektera 30 kvadratkilometer av Sibbo med Helsingfors har motiverats med tomtbristen i huvudstaden och kommunerna i huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla). Denna har påståtts vara orsaken till det ringa utbudet på bostäder till skäligt pris. Bostadsbristen åter har förklarats försvåra hela landets ekonomiska utveckling. Uppgifterna i en utredning från sommaren 2007 visar att sakmotiveringarna till annekteringen är svaga och felaktiga.
Beredningsgruppen som dryftar den framtida markanvändningen, boendet och trafiken i de fyra kommunerna i huvudstadsregionen har låtit göra den opartiska utredningen ”Tonttitarjonta ja asuntomarkkinat pääkaupunkiseudulla”, som blev färdig i juni 2007. Utredningen gjordes av forskaren Seppo Laakso. Enligt utredningen uppgick den byggbara bostadsvåningsytan i de fastställda detaljplanerna i huvudstadsregionens städer till 6,8 miljoner våningskvadratmeter. Detta innebär att 60 000–65 000 bostäder med det snaraste kunde byggas i städerna. Av dessa kvadratmeter finns 36 procent, dvs. 21 000–23 500 bostäder, i Helsingfors.
Enligt utredningen är över en tredjedel av tomtreserven tomma höghustomter som kan tas i byggnadsbruk inom en nära framtid. Tomma småhustomter som ägs av antingen kommuner, professionella byggherrar eller privatpersoner utgör en knapp tredjedel. Resten av tomtreserven är delvis bebyggda egnahemstomter.
Enbart tomterna i de färdiga planerna räcker inte till för att tillgodose bostadsbehovet för befolkningstillväxten på lång sikt. Tomtsituationen i huvudstadsregionen håller dock på att ändras radikalt under de närmaste åren. Som en följd av beslut som fattades för flera år sedan anvisas sammanlagt 13,2 miljoner nya våningskvadratmeter i städernas generalplaner, vilket ger möjlighet till 180 000–190 000 nya bostäder. För cirka 30 procent av dessa våningskvadratmeter utarbetas detaljplaner som möjliggör byggande vid utgången av år 2011.

Slaget efter tolv i Radio Vega hade idag temat "Vad efter Sibbo?" I diskussionen med Mikaela Nylander (sfp) och Harry Bogomoloff (saml) talar Bogomoloff om "vår högt skattade helt politiskt oberoende högsta förvaltningsdomstol".

I gårdagens A-studio tolkades Sibbobeslutet som ytterligare en förlust för Sfp, fastän partiet på sätt och vis går stärkt genom tvisten. Det kan vara skäl att tolka Sibbofrågan som en språkfråga då man går med Sibbobeslutet till europeiska instanser.


Sibbo kommun har publicerat HFD:s beslut på finska och den svenska översättningen av HFD:s Sibbobeslut på kommunens hemsida. Pdf-filen med det finska dokumentet är skapat 12:15 och filen med den svenska översättningen är skapad 14:42 den 14 januari, det vill säga dagen för beslutet offentliggjordes.