Vi som har följt med Sibbofrågan på diskussionsplatser på Internet och i gratistidningarnas ledarartiklar vet att många ser Sibbofrågan framför allt som en språkfråga. Det paradoxala faktumet att Sfp i Sibbo delvis drar fördel av annekteringen undanskyms helt av språkideologiska vanförestälningar. På ett liknande sätt tolkas Sibbofrågan även av många finlandssvenskar som en språkfråga eller åtminstone som en attack mot finlandssvenskarna.
Orsaken till den negativa inställningen till Svenska folkpartiet och finladssvenskarna är många. I diskussionen om Sibbo har man lyft fram evakueringen av karelare efter kriget, gynnandet av svenskspråkiga då det beviljats undantagslov och Sfp:s maktposition i Sibbo. I bakgrunden har man kunnat skönja ett nationellt konplex i förhållande till Sverige. Det andra avsnittet av talkshowen "Tusen sjöar och en ankdamm", som kunde ses i repris igår, visade att man åtminstone på Finshetsförbundet förklarar tvångssvenskan som en inblandning från Sverige. Helsingin Sanomat har idag publicerat en längre insändare där en påstådd inblandning från Sverige lyfts fram även i Sibbofrågan. Jag citerar ur insändaren:
Saarisen suunnitelmaan sisältyi alueita lännestä ja idästä, nykyisestä Espoosta ja Sipoosta. Alueet sisältyivät myös Harvian ehdotukseen, mutta niiden liittäminen tyssäsi vuonna 1946 kielikysymykseen.
Lännessä olivat Grahnin alueet – nykyiset Tapiola ja Otaniemi – ja idässä Sipoon suurtilat. Ne olivat voittopuolisesti ruotsinkielisiä. Syntyi kiusallinen kielipoliittinen tilanne, kun sanomalehdet Ruotsissa reagoivat asiaan. Valtioneuvosto ei sodanjälkeisestä ulkopoliittisesta syystä uskaltanut ottaa niitä mukaan alueliitokseen.
Vuosikymmenten kokemukseni on, että Sipoo on vahvasti ruotsinkielistä – nyt prosenttiluku on noin 40 –, ja sen alueella on suuria ruotsinkielisten omistamia maatiloja (Creutz, Ehrnroot jne.). Niiden maita ei myyty asuntotuotantoon. Entinen pomoni hoki aina, että siellä istutaan paisuvan rahakirstun päällä.
Lännessä olivat Grahnin alueet – nykyiset Tapiola ja Otaniemi – ja idässä Sipoon suurtilat. Ne olivat voittopuolisesti ruotsinkielisiä. Syntyi kiusallinen kielipoliittinen tilanne, kun sanomalehdet Ruotsissa reagoivat asiaan. Valtioneuvosto ei sodanjälkeisestä ulkopoliittisesta syystä uskaltanut ottaa niitä mukaan alueliitokseen.
Vuosikymmenten kokemukseni on, että Sipoo on vahvasti ruotsinkielistä – nyt prosenttiluku on noin 40 –, ja sen alueella on suuria ruotsinkielisten omistamia maatiloja (Creutz, Ehrnroot jne.). Niiden maita ei myyty asuntotuotantoon. Entinen pomoni hoki aina, että siellä istutaan paisuvan rahakirstun päällä.
Jag kan inte ta ställning till alla påståenden i insändaren. Markägarna Creutz och Ehrnroot lär skall bo i Pernå respektive Borgå och äger i varje fall inte mark i Östersundom. Det stämmer att Yrjö Harvia föreslog att Westend och Hagalund skulle anslutas till Helsingfors. I skillnad från statsrådets beslut ville Harvia även ansluta Västersundom och Nordsjö till Helsingfors, splittra Helsinge i Helsinge och Dickursby landskommuner, grunda en ny köping med namnet Stor-Hoplax och ansluta en del av Esbo till Grankulla. Däremot föreslog Harvia inte att Östersundom skulle anslutas till Helsingfors. (Se "Yrjö Harvias förslag från 1936. Den 3 april 2007" och kartan ovan.) Harvias förslag från före kriget och orsakerna till att statsrådet i sitt beslut från 1946 inte helt följde Harvias förslag borde inte ha någon betydelse i den aktuella Sibbofrågan, men eftersom historien ändå tycks påverka inställningen kan det vara skäl att korrigera felaktiga påståenden.
Att det hos finskspråkiga finns en avog instälning mot Sfp och finlandssvenskar är kanske inte så allvarligt. Mera allvarligt finner jag det att statsrådet och högsta förvaltningsdomstolen fattar beslut som hos den svenskspråkiga befolkningen - med skäl - uppfattas som partiska. Jag har kanske själv bidragit till att undergräva fötroendet för HFD. Att politiker ifrågasätter HFD:s beslut är problematiskt, eftersom den dömande makten bör skiljas från den politiska. Å andra sidan gäller kritiken mot HFD i fallet Sibbo just att domarna har tagit ett politiskt belsut med politiska motiveringar. I sig är det ingenting märkligt i att man kritiserar ett beslut som tagits av en domstol. Det är ju delvis för att vi skall kunna överklaga förvaltningsdomstolarnas beslut som vi har en högsta förvaltningsdomstol. Då man vill besvärar sig över statsrådets beslut måste man vända sig direkt till högsta förvaltningsdomstolen. Eftersom besväret behandlas bara på en nivå finns här en större risk för ett partiskt beslut. Det förvånar mig att HFD inte drog sig för att ta ett beslut som undergräver förtroendet för domstolen och rättstaten hos den ena språkgruppen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar