Borgåbladet har idag publicerat en notis med rubriken "För Sibbo går vidare". I notisen berättas det att man inom föreningen För Sibbo funderar på huruvida man borde vända sig till Petitionsutskottet vid EU eller till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Vad jag förstår måste man i vardera fallet göra det i egenskap av enskild medborgare. Om Sibbofallet hade handlat om ett civilrättsligt fall kunde man ha överklagat till Europadomstolen, men nu är Sibbofallet - åtminstone än så länge - ett förvaltningsrättsligt fall där staten (och Helsingfors stad) är den ena parten. Frågan är om en ensklild person kan söka upprättelse trots det. Jag underar om inte det är möjligt, om man kan kan påvisa att enskilda tjänstemän gjort sig skyldiga till tjänstefel. Åtminstone har enskilda medborgares rätt till opartiskt bemötande kränkts. Ett lagstridigt beslut är inte ett tjänstefel i sig, vilket ett formellt fel i beredningen inte heller torde vara. Men i fallet Sibbo har tjänstemän gjort sig skyldiga till mycket värre förseelser än så. Speciellt tänker jag på att alla statliga instanser har vägrat att granska oegentligheter i kommunindelningsutredarens utredning. Justitiekanslern sade sig inte ha möjlighet gav ansvaret åt ministeriet, men lät i ett svar på ett klagomål förstå att såvida de påstådda oegentligheterna verkligen förekommit, så borde ministeriet ha ingripit. HFD upplystes om JK:s svar, men förbigår frågan helt i sitt beslut.
Att det ställs höga krav på att domarna är opartiska i civila mål framgår ur en nyhetsartikel i dagens Hbl, där rättsprofessorn Jyrki Virolainen hävdar att en av domarna som dömde i balkongrökningsärendet var jävig. Professorns i straff-och processrätt söger att man antingen kan kräva att Högsta domstolen återbryter sitt domslut och låter en ny avdelning ta över fallet eller för saken till människorättsdomstolen i Strassbourg. Eftersom statrådets Sibbobeslut enligt statsminister Matti Vanhanen själv huvudsakligen var ett juridiskt beslut, finner jag det häpnadsveckande att högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Vanhanen inte var jävig. Och man kan fråga sig varför den nya, när det begav sig, vikarierande justitiekanslern Jaakko Jonka gav en från sin föregångare Paavo Nikulas ståndpunkt avvikande tolkning av tjänstemäns och ministrars domarroll och jäv i fallet Sibbo. Hur kunde han anse att Pekka Myllyniemi inte var jävig? Jag frågar mig om inte justitiekansklern här själv har ett jävproblem. Han utnämdes till sin tjänst efter att ha valts av statsrådet samtidigt som han gav sitt svar på klagomålet mot Myllyniemi.
Helsingin Sanomat har ikväll publicerat en "bakgrundsartikel" med rubriken "Kirkkonummi kehittyi toisin kuin Sipoo". Artikeln inleds med följade stycke:
Kirkkonummi ja Sipoo olivat alun perin molemmat maalaiskuntia, joissa valtaa pitivät ruotsia puhuvat tilalliset. Sen jälkeen tiet ovat eriytyneet.
Mellan raderna läser åtminstone jag att Sibbos "språkpolitik" berättigade statsrådets annekteringsbeslut. Det kan man för övrigt läsa mellan raderna även i HFD:s beslut. Det är därför skäl att ännu en gång påminna om att enligt Helsingfors utlåtande problemet i regionen är att bebyggelsen har spritts utanför Huvudstadsregionen i norr (läs: Nurmijärvi) och väster (läs: Kyrkslätt). Helsingfors har argumnterat för en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors med att den skulle motverka en utbredning av bebyggelsen utanför Helsingforsregionen. Så sent som den 16 januari sade Jan Vapaavuori i en kort notis med rubriken "Vapaavuori riemuitsi" om HFD:s Sibbobeslut att "Se estää yhdyskuntarakenteen leviämisen metropolialueen ulkopuolelle." Detta är någonting som HFD:s domare har missat. Kanske är det språkattityderna som förblindat även dem? För övrigt kan det noteras att det i Kyrkslätt hittills inte har byggts vid gränsen till Esbo och att det finns andra än språkpolitiska orsaker till att Kyrkslätt utvecklats på ett annat sätt än Sibbo: Persontågan går fortfarande genom Kyrkslätt och Helsingfors har inte pantat på mark i Kyrkslätt på samma sätt som i Sibbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar