Alternativet Borgå. Den 30 april 2008

Igår offentliggjordes kommunindelningsuredare Christel von Martens utredning om kommunindelningen i Lovisa-nejden. En sammanslagning av de fem kommunerna hade redan fått grönt ljus från ministeriet, men nu får även modellen 4+1, där Lappsträsk lämnas utanför fussionen men samarbetar med det nya Storlovisa, ministeriets godkännande. I sin rapport noterar von Martens att "Lovisa nejdens invånarantal på ca 18 700 kan nog anses räcka till" fastän det "i Paras lagstiftningen stipuleras att i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialvården, som är nära anslutna till primärvården, skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare." I artikeln "'Lovisafusion behövs'" i dagens Hbl säger även kommunminister Mari Kiviniemi att von Martens förslag "uppfyller våra kriterier och är en livskraftig och funktionell lösning". Man kan fråga sig varför finansministeriet tolkar lagen strängare då det gäller Sibbo, som på grund av inkorporeringen inte når upp till invånartalet 20 000. (Se "Ramlagens krav. Den 22 januari 2008", "Hemlig agenda. Den 1 februari 2008", "KSSR-kraven. Den 15 april 2008".)

I sin framställning föreslår von Martens att Haavisto-Vastila, som nu hör till Strömfors, överförs från till Pyttis, men i övrigt vill von Martens inte ändra Lovisa-nejdens yttre gränser. Pernå föreslås alltså i sin helhet anslutas till Storlovisa. Hela Pernå behövs för att befolkningsunderlaget inte skall bli för litet.

Igår publicerade Yle med anledningen av offentliggörandet av von Martens rapport en artikel med rubriken "4+1 blir svår nöt i Strömfors". Bilden ovan publicerades tillsammans med artikeln. Jag kan inte minnas att jag sett kartan förut. Har Yle publicerat den förut, är det länge sedan. Gränsförslaget stämmer ju inte alls överens med den senaste tidens förslag till kommunindelning. På kartan har östra Pernå anslutits till Lovisa och västra Pernå till Borgå, dit även Sibbo anslutits. För att Sibbo skulle kunna anslutas till Borgå, måste nog västra delarna av kommunen sammanslås med kommuner i Helsingforsregionen. Efter Helsingfors inkorporeringsinitiativ 2006 torde ingen Sfp- eller Sibbopolitiker våga föreslå denna modell. Det kan vara skäl att påminna om att Jussi Pajunen i sitt tal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 kritiserade Sibbo för att vara "merkittävältä osin suuntautunut Porvoon suuntaan". Påståendet har senare kopierats många gånger om, bl.a. i Pekka Myllyniemis Sibboutredning.

Redan i sitt inledande inlägg "Härmed börjar jag blogga!" från den 15 februari 2006 omnämner Stefan Wallin Sibbo på sin blogg. Wallin, som i egenskap av stadssekreterare vid denna tidpunkt var medlem i strukturgruppen, berättar här att det på kvällen bär av till "Sibbo, en av de orter där den mångomtalade kommun- och strukturreformen alstrar både värme och ljus". Följande inlägg, "Inga vargar Sibbo" från den 16 februari handlar redan helt och hållet om Sibbofrågan. I ett pressmedelande med rubriken "Statssekreterare Stefan Wallin: Orättvisa anklagelser mot Sibbo" berättar Wallin redan på kvälen den 15 februari mera om seminariet om kommun- och servicestrukturreformen i Sibbo, i vilket även Jan Vapaavuori deltog:

Enligt Wallin är debatten kring Sibbos påstådda bristande samarbetsvilja olustig. Sfp:s förtroendevalda förvaltar ett mandat de fått av en betydande del av väljarkåren i Sibbo. I det mandatet ingår inte att förvandla Sibbo till ett uppland för den övriga huvudstadsregionens markbehov.
- Till denna del påminner debatten om att inkorporera och spjälka upp Sibbo om ren nykolonialism och kleptokrati. Också gällande Grankulla hörs kraven på sammanslagning motiveras i otillåtet pubertala tongångar, sade Wallin.
Wallin betonade ändå att Sibbo också måste bereda sig på att status quo inte nödvändigtvis kan fortsätta. I såfall är en orientering mot Borgåhållet ett bättre alternativ, både med tanke på samhällsstrukturen och ur språklig synpunkt.

Eldorado. Den 29 april 2008

I dagens Helsingin sanomat ingår en artikel med rubriken "Vapaavuori haluaa Lounais-Sipoosta energiaa säästävän kaupunginosan". Början på artikeln lyder enligt följande:

Helsingille siirtyvästä Lounais-Sipoosta voisi asuntoministeri Jan Vapaavuoren (kok) mielestä tehdä kaupunginosan, jonka rakennukset käyttävät nykyistä selvästi vähemmän energiaa lämmittämiseen. "Siellä olisi loistava mahdollisuus kokeilla uusia malleja ja tekniikkaa, joilla vähennetään energian kulutuksen lisäksi myös päästöjä", Vapaavuori sanoo. Hän on myös Helsingin kaupunginvaltuuston jäsen.

Fastän sydvästra Sibbo omnämns i artikeln, finner ja rubriken sökt. Texten handlar om behovet av att utveckla nya lösningar då Finland förbundit sig att minska på utsläppen av koldioxid. Som om annekteringen vore lösningen även på detta problem. Om man vill pröva nya lösningar för att spara på energi i uppvärmningen, finns det ju många andra (nya) bostadsområden eller stadsdelar att välja. Om det byggs i sydvästra Sibbo, så är det i en oviss framtid. Utvecklingen av av nya modeller och ny teknik, måste nog komma igång långt innan man eventuellt kan börja bygga i sydvästra Sibbo.
Det är intressant att se hur annekteringen anses vara svaret på de mest avvikande utmaningar. Den föreställda jungfruliga marken torde inspirera Helsingforspolitiker till visioner av olika slag. Visioner behövs, men när det gäller sydvästra Sibbo handlar det snarare om utopier än om visioner.

Ordet utopi kommer från boken Utopia, som skrevs av filosfen Thomas More på 1500-talet. Även andra filosofer har skisserat utopier eller idealsamhällen, bland dem Platon. Karl Marx talade om utopisk socialism i en nedsättande bemärkelse, men hans eget kommunistiska samhällsideal kom i praktiken att fungera som en utopi med vilken den grymmaste stalinistiska politik motiverats. På ett motsvarande sätt var Hitlers idé om ett tusenårsrike ämnat att berättiga nazisternas framfart. Utopier är inte bara orealistiska, utan kan även utgöra hot mot lag och demokrati.


En intressant litterär utopi är Eldorado. Namnet Eldorado kommer från spankans el dorado "den förgyllde". Denna mytiska utopi har sitt ursprung i Sydamerika. Eldorade bidrog under början av nya tiden till att locka folk till Sydamerika. Den ursprungliga myten om Eldorado handlade om en hövding El Dorado, som härskade över en gyllene stad, där gatorna är gjorda av guld. Landet Eldorade stöter man även på i Voltairs satiriska roman Candide. På en resa till Sydamerika finner bokens huvudperson, Candide drömlandet Eldorado, där alla är lyckliga. I Eldorado leker skolbarnen med ädelstenar och på värdshuset äter man gratis, eftersom allt finns i överflöd. I Voltairs roman kritiseras samhället Eldorado indirekt för att gör invånarna lata, men som en metafor representerar Eldorado även det onåbara.

Att sydvästra Sibbo görs till en utopi, torde ha mycket att göra med att annekteringen annars uppfattas som orättfärdig. Det är även specielt de gröna som verkar ha ett behov av att utmåla den nya stadsdelen som ett framtida idealsamhälle, en stad med gator av guld. Att sydvästra Sibbo för de gröna varit ett Eldorado framgår redan ur Minerva Krohns anförande vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006. Jag citerar:

tässä keskustelussa onkin korostunut tietynlainen Eldorado -toiveiden ihmemaa. Tätä listaa ajattelin itsekin jatkaa, että miksi asiaa ei pidä palauttaa, vaan edetä. Ajattelen, että alueliitos mahdollistaa tällaisen Eldoradon syntymisen Helsinkiin. Eli alueliitos estäisi yhdyskuntarakenteen hajautumista ja sitä kautta vähentäisi autoilua ja vähentäisi ilmastomuutosta. Se aiheuttaisi Helsingin nykyisten rajojen sisäpuolelle vähemmän täydennysrakentamispaineita eli mahdollistaisi meille enemmän puistoja, vähemmän rakentamista Lääkärinkadun puiston kulmaan, lisää asuntoja, jotka mahdollistaisivat työvoimaa paitsi Helsingin kaupungille, myöskin erilaisille yrityksille, palvelualan yrityksille ja muille tällä kaupungin seudulla. Tämä mahdollistaisi tiivistä pientalokaavaa metron varteen ja sitä kautta enemmän isoja asuntoja lapsiperheille. Tämä mahdollistaisi Sipoon korven säästämisen luonto- ja virkistysalueena, joka on erittäin tärkeä, joka merkitys tämän myötä korostuisi ja se toisi lisää kilpailukykyä Suomelle, Helsingille lisää rahaa palveluihin.

Halleluja!

Fastigheter bakom gränsen. Den 28 april 2008

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Prisnivån i Östersundom intresserar". Vega Östnyland har talat med Huoneistokeskus, som inte spår någon kraftig uppgång på priserna på fasigheter i Östersundom. Däremot noterar Jukka Karppinen, som är försäljningschef vid Huoneistokeskus, att "Östersundombor försökt sälja sin fastighet för att flytta, som de säger, till rätt sida av gränsen, alltså på Sibbosidan."

Konsensus. Den 27 april 2008

Konsensus är ett begrepp som - på gott och ont - karakteriserar finländsk politik. Konsensuspolitiken är delvis ett arv från kalla kriget, då Finland hade en mäktig yttre fiende och då det var speciellt viktigt att slå vakt om samhällsfreden. Konsensuspolitiken hänger även samman med att det i vårt land finns tre stora partier, som alla är beredda att ingå i koalistaionsregeringar med varandra och över blockgränserna. Som en följd av konsensuspolitiken har vi i Finland extremt stabila regeringar. Reformer och viktiga beslut bygger i regel på kompromisser och samförtsånd, vilket betyder att politiken inte behöver förändras då regeringen byts ut. Politiska program som gjorts upp i samförstånd mellan olika parter förväntas man inte ifrågasätta. Till de finska säregenheterna hör att även medierna har en tendens att foga sig. En annan säregenhet är att övenskommelser väger mera än lagen. Det finns ingen oberoende instans som på juridiska grunder kan fälla konsensusbeslut på hög nivå.

Sibbobeslutet var på inget sätt något typiskt konsesusbeslut. Beslutet saknade bred förankring och initiativet karakteriseras tvärtom av en hemlig beredning i snäva kretsar. Lika väl lade sig både medier och statliga instanser som trasor i fallet Sibbo. Speciellt anmärkningsvärt finner jag det att Kommunförbundets jurister ställde upp för den kontroversiella inkorporeringen. För att förstå fallet Sibbo, måste Sibbofrågan ställas i ett större sammanhang. Där Sibbobeslutet i sig inte var något konsnensusbeslut, handlar KSSR i desto högre grad om konsensuspolitik.

Ramlagen om kommun- och servicestrukturreformen är på många sätt speciell. Ramlagen är i kraft till slutet av 2012, men KSSR-kraven torde inte upphävas med den aktuella lagen. Reformen förväntas fortskrida över flera riksdagsval och lagändringar. Reformen eller projektet att reformera strukturerna är mera fundamental än själva ramlagen. Samförståndet gäller i första hand själva reformen. Om reformen så kräver, anpassa lagen - eller tolkningarna av lagen - till reformen.

För att uppnå samförstånd bakom kommunreformen inkluderade strukturgruppen, som beredde reformen, även representanter från de dåvarande oppositionspartierna. Dessutom hade kommunerna, i praktiken främst genom Kommunförbundet och dess ledande jurister, en central roll i beredningen av ramlagen. Modellen med baskommuner på minst 20 000 invånare lär ha varit Kommunförbundets, medan dåvarande kommunminister Hannes Manninen i ett tidigt skede talade för en modell som skulle ha gett landskapsförbunden en större roll. Det slutliga förslaget var i högsta grad ett kompromissförslag, men det såg lika väl in i det sista ut som om strukturgruppen inte skulle uppnå enighet. Det föreföll som om Helsingforspolitikerna skulle fälla Manninens kompromissförslag. För statsministern var det speciellt beklämmande att det var regeringspartern SDP:s förhandlare och representant i strukturgruppen, Rakel Hiltunen som strätade emot. Oppositiomnspartiet Samlingspartiets gruppordförande Jan Vapaavuori gjorde in i det sista stort nummer av denna "regeringskris". Efter att man uppnått samförstånd i Sibbofrågan lyckades man dock i sista stund uppnå enighet kring KSSR.

Det torde vara uppenbart att Kommunförbundet eller åtminstone dess jurister ställde upp för att ro kommunreformen i hamn. På grund av jävighetsproblem kunde man inte hitta någon utredningsman vare sig på Kommunförbundet eller högsta förvaltningsdomstolen (se "Påtänkta utredningsmän. Den 19 februari 2008"), men direktören för juridiska ärenden på Kommunförbundet, Kari Prättälä ställde upp och hjälpte utreddningsman Pekka Myllyniemi med den svåraste juridiska biten av Sibboutredningen. (Se "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Ledande juristen vid Kommunförbundet Heikki Harjula ställde för sin del upp som tillfälligt förvaltningsråd vid HFD, då domstolen behandlade Sibbofallet.

Wallins blogg. Den 26 april 2008

Våren 2006 kopplades Sibbofrågan allmänt samman med kommunreformen, men efter Helsingfors initiativ i juni 2006 är det som om man plötsligt skulle ha godtagit dåvarande kommunminister Hannes Manninens påstående om att Sibbofrågan ingenting har med KSSR att skaffa. Tvärtom strider inkorporeringen för Sibbos del mot reformens officiella målsättningar. Tvärtom medför inkorporeringen att Sibbo koomn inte uppfyller ramlagens krav för en självständig kommun. Kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR (PARAS) är dock av central betydelse i fallet Sibbo. Jag har i flera blogginlägg redogjortför hur Hannes Manninen och Matti Vanhanen från Helsingfors sida pressades att stöda en inkorporering av sydvästra Sibbo för att rädda kommunreformen. ( Se "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007", "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007", "KSSR. Den 1 augusti 2007", "Förtal och hyckleri. Den 2 augusti 2007", "Samtidshistoria. Den 5 augusti 2007", "Avtal. Den 8 augusti 2007", "Koplaus. Den 29 oktober 2007", "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008", "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".) Jag har även låtit förstå att Sfp-ledningen känner till betydligt mera om KSSR-kopplingen än vad som medierna uppmärksammat. I själva verket har den när det begav sig nyvalda partiordföranden Stefan Wallin på sin blogg i juni 2006 antytt en hel del om kopplingen.

Den 20 juni 2006 skrev Wallin ett inlägg med rubriken "Ljus i tunneln - trots allt". Inlägget är skrivet samma dag som Helsingin Sanomat avslöjade att Helsingfors planerar ta ett initiativ och dagen före det "historiska" beslutet. Samma dag ingick i Helsingin Sanomat en text med rubriken "Kuntauudistukselle etsitään nyt uutta vauhtia kolmen koplasta". Av texten framgick det att Manninens strukturgrupp hade misslyckats i att nå enighet och att kommunreformen returnerats till trion bestående av de tre partiordförandena. Men se, nu fanns det plötsligt ljus i tunneln för ramlagen. Jag citerar:

Veckan har varit en balansgång mellan tvivel och hopp då det gäller kommun- och servicestrukturreformen. Arbetet med den ramlag, som borde bli det politiska verktyget för hela reformen, har gått i stå. Speciellt de två stora regeringspartierna är långt ifrån varandra i vissa frågor. Som väntat - men kanske lite väl sent.

Idag satt vi i samansättningen “de tres gäng” (Vanhanen, Heinäluoma, Wallin) med varsin förhandlare - Ulla-Maj Wideroos från sfp - i två timmar för att få klarhet i läget. Kontentan blev att förhandlingarna fortsätter med sikte på en lösning nästa vecka. Sen kommer semestrarna och EU-ordförandeskapet emot. Tiden tar slut. Men som vanligt ät jag optimist. Jag anar ljus i tunneln - nästa vecka.

Inspirerade av reformen har de stora grabbarna med hängslen i Helsingfors stad beslutat sig för att sluka en del av västyra Sibbo. Risken har hängt i luften ett tag, men nu tycks Maktpartierna vilja omsätta detta märkliga grannelag till konkreta förslag. Mer lär vi veta efter att Helsingfors stadsfullmäktige träffats på onsdagskvällen.

Att göra anspåk på grannens marker och till sin hjälp ropa på statsrådet - jo, de lagliga redkapen finns nog - är naturligtvis dialogens nederlag. Kleptokrati, har jag kalat det. Men stilpoäng tycks Helsingforsarna inte heller vara intresserade av. Nu får man hoppas att det ens blir möjligt med konstruktiva förhandlingar, helst en förhandlingslösning.

Frågan kvarstår förstås: varför har den här processen kommit igång på detta vis? Svaret skyldiga är uttryckligen de politiker och partier, som anser att Helsingfors stad har en subjektiv rätt att växa till vilket pris som helst. Svaret skyldiga är de som tycks kalla en svällande huvudstadsregion för önskvärd regionalpolitik.

Wallin frågar sig alltså hur fallet Sibbo kommit igång. Det är inte han själv som är svaret skyldig, men jag förmodar att Wallin vet mera än han redogjort för. Klart är att KSSR inte bara "inspirerade" Helsingfors till sitt kleptokratiska dåd, utan även skapade förutsättningarna. För övrigt vore jag även intresserad av vad för "förhandlingslösning" Wallin ännu dagen före Helsingfors lade fram sin framställning hoppades på, men den frågan är inte så viktig.

Den 22 juni, dagen efter Helsingfors stadsfullmäktihges beslut, publicerade Wallin ett nytt blogginlägg under rubriken "Den starkes rätt. Men fel.". Jag citerar ur inlägget:

Nu marscherar då den samlingspartitisk-socialdemokratisk-gröna bastionen Helsingfors till inrikesminisreriet - den röda mattan är utrullad - med sin framställan. Orsak: behöver mark för mer invånare för att bli en, tjohej, metropol! Metod: att åberopa kommunindelningslagen och dess kriterier för särskilda förutsättningar. Politiskt redskap: regeringspartierna – utom sfp. Som alltid stött sibboborna – och, banne mej, gör det den här gången också.

Beredningen av ärendet har pågått i en liten krets – på axeln Helsingfors-inrikesministeriet. Sent förankrades den hos regeringspartiernas ledare, däribland även sfp:s. Två av ledarna kvitterade planerna bums, till och med entusiastiskt. Den tredje gjorde det inte.

Om KSSR noterar Wallin i detta inlägg bara att "ramlagen vilar (igen)". Följande blogginlägg, som är från den 29 juni, handlar igen huvudsakligen om kommunreformen, men här noteras även en koppling till Sibbofrågan. Jag citerar ur inlägget, som har rubriken "Vit rök - en ramlag!":

Många gånger denna vecka har vi haft andra, dystrare tankar kring ramlagens födslovåndor. I ett läge verkade krystningarna så tafatta att kejsarsnitt verkade sannolikt - i det här byråkratiska fallet en ny sits mellan de tre regeringspartiernas ordförande. Nu förblev vi en taktisk reserv, låt vara att jag själv satt "på två stolar", alltså i själva strukturgruppen också.
...

Efter presskonferensen kände nog alla en stor lättnad. Ramlagen var i hamn. Men så återstår också flera problem. Ett av dem är Sibbo - eller snarare den helsingforsiska vrålhungern efter 5000 hektar av denna sin granne. Detta kan vara bra att veta: Sibbofrågan var aldrig uppe i strukturarbetsgruppen för diskussion. Inte en gång. Också det här bevisar vilka mörkrets krafter som opererat bakom ridån.

Mycket tydligare kunde Wallin inte säga att en lösning av "Sibbofrågan" var nödvändig för att ro ramlagen i hamn.

Ett oprövat fall. Den 25 april 2008

I dagens Hufvudstadsblad ingår en insändarartikel av professor J P Roos. Artikeln, som är ett inlägg i en mera allmänn diskussion om den bristande rättssäkerheten i Finland, har rubriken "Ingen ordentlig prövning". Jag återger här det avslutande stycket:

Det ofta upprepade påståendet att Finland är en rättsstat är en sanning med modifikation. Vi är snarare en stat där högre instanser egentligen inte behöver följa lagen om de inte vill.

Roos ger i sin artikel flera färska exempel på fall som i det rådande systemet inte har någon chans att bli ordentligt prövade. Ett av exemplen är följande:

Helsingfors annektering av västra Sibbo, som kan anses bryta mot enskilda medborgares mänskliga rättigheter och där högsta förvaltningsdomstolen tolkade lagen på ett minst sagt märkvärdigt sätt

Stefan Wallin har idag hållit ett tal om "regeringes första år" vid Sfp:s partistyrelsemöte. Redan i andra satsen omnämndes fallet Sibbo:

Jag vill sammanfatta regeringens första år som intressant, också framgångsrikt men även turbulent. På minussidan bokför vi naturligtvis Sibbobeslutet, men också motvinden i förvaltningsfrågorna.

Uppdrag för en obunden grupp. Den 24 april 2008

Radio Vega Östnyland hade i morse ett inslag om den nya politiska gruppen "Vårt enade Sibbo", som igår höll sitt första planeringsmöte. I inslaget säger Caspar Berntzen att Sibbo behöver en obunden grupp, som inte är bunden av politiska partiers beslut på riksnivå. Resonemanget är intressant. Enligt min bedömning är det faktum att de tre stora rikspartierna alla är svagt representerade i Sibbo en viktig bidragande orsak till den aktuella inkorporeringen. En obunden grupp förbättrar inte situationen ur denna synvinkel. Påståendet att en obunden grupp inte är bunden av politiska partiers beslut på riksnivå föranleder å andra sidan frågan om Sibbopolitikernas möjligheter att värja attacken från Helsingfors begränsats av politiska band. Åtminstone har varken Eero Seppänen (saml) eller Jouko Tikkanen (c) i fallet Sibbo sparat på kritiken mot den egna respektive partiledningen. Hur är det då med Sfp? Har Svenska folkpartiets representnater tvingats att ta hänsyn till direktiv från partiledningen? Var man rent av tvungen att ge lillfingret åt Helsingfors, för att partiet pressades i KSSR-förhandlingarna våren 2006?

Det är klart att kommunledningen är tvungen att ta hänsyn i olika riktningar och även i en konflikt med Helsingfors agera diplomatiskt. En obunden grupp har däremot större möjligheter till aktivism. Det finns mycket man kunde göra: Anmäl Pekka Myllyniemi och Arto Sulonen för oegentligheter i bedredningen av statsrådets Sibbobeslut; kräv att HFD:s Sibbobeslut återbryts med motiveringen att Heikki Harjula på flera grunder kan betraktas som jävig; försök föra vidare Sibbofrågan till så väl EG-domstolen som Europeiska människorättsdomstolen.