Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008

Efter HFD:s avgörande i Sibbofrågan beklagade man sig från socialdemokratiskt håll över att Samlingspartiet tog åt sig äran för annekteringen. Även socialdemokraterna hade haft en central roll, fastän man inte riktigt kunde redogöra för vilken denna roll varit. Efter Helsingfors initiativ till ändring i kommunindelningen i juni 2006 ville även Centern ta åt sig en del av äran. Vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 sade fullmäktigeledamot Terhi Peltokorpi att "keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen" och vidare att "Haluan kiittää myös meidän alue- ja kuntaministeriämme jo etukäteen, että tämä asia tulee loppuun saatetuksi." Vid samma möte sade Peltokorpis partikamrat Laura Kolbe "Helsingin keskusta ja Keskustan valtuustoryhmä tukevat sekä tätä hanketta että alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen tavoitetta liittää nyt osia Länsi-Sipoosta ja Vantaan Västerkullan kiilasta Helsinkiin." Mari Kiviniemi sade ännu den 2 december 2006 i pressmeddelandet "Sipoon alueiden liittäminen Helsinkiin vietävä maaliin" att "Tarvittiin keskustalainen alue- ja kuntaministeri, jotta tässä ikuisuuskysymyksessä päästiin eteenpäin" Även om partierna i juni 2006 tävlade om vem som starkast drev Sibbofrågan, gav den samlingspartistiska stadstyrelseordföranden Jan Vapaavuori vid fullmäktigemötet den 21 juni 2006 den största äran åt den socialdemokratiska fullmäktigeordföranden Rakel Hiltunen. Jag citerar ur Vapaavuoris anförande:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Vilken var Hiltunens nationellt "betydande ställning"? Vilka var de därtill hörande goda personrelationer? Hiltunens viktigaste nationella upprag utöver medlemskap i riksdagsutskott är hennes position som viceordförande för styrelsen för Kommunförbundet. År 2006 var Hiltunen dessutom medlem i strukturgruppen, som beredde Paras-reformen (KSSR). Jag har tidigare redogjort för hur förhandlingarna om Sibbofrågan fördes samtidigt med förhandlingarna om Paras. Jag har även noterat att det i slutskedet huvudsakligen var Hiltunen och Manninen som förhandlade om Paras-reformen. Medlemskapet i strukturgruppen och positionen som SDP:s förhandlare om reformen och Paras-ramlagen var våren och sommaren 2006 otvivelaktigt Hiltunens viktigaste nationella plattform, men utan sin post i Kommunförbundet hade Hiltunen inte varit medlem i strukturgruppen.
Till kommun- och servicestrukturgruppen hörde förutom kommunminister Hannes Manninen (c) och några tjänstemän så som stadssekreterare Antti Mykkänen (c) ett antal riksdagsledamöter från så väl oppositions- som regeringspartier. Dessa riksdagledamöter representerade emellertid samtidigt styrelsen för Kommunförbundet. Det var alltså uttryckligen i egenskap av styrelsemedlem i Kommunförbundet som Hiltunen var SDP:s representant i strukturgruppen. Centerns politiska representant i strukturgruppen var Pekka Nousiainen, som förutom riksdagsledamot är Kommunförbundets styrelseordförande. Av förståeliga skäl var det inte mellan partikamraterna Nousiainen och Manninen eller mellan inrikesministeriet och Kommunförbundet som de svåraste förhandlingarna fördes. Det var uttryckligen de två stora regeringspartierna SDP och Centern som var på kollissionskurs tills man plötsligt den 20 juni kunde konstatera att det trots allt fanns förutsättningar att uppnå enighet. Nousianen hade dessutom valts till ordörande för Kommunförbundets styrelse efter att hans föregångare Hannes Manninen utnämnts till kommunminister.
Med tanke på Kommunförbundets centrala roll i kommunreformen är det kanske inte så märkligt att Kommunförbundets jurister Kari Prättalä och Heikki Harjula, som även personligen deltog i beredningen av ramlagen, ställe upp för annekteringen av sydvästra Sibbo. Däremot har vi här ett allvarligt jävproblem.
Bilden ovan publicerades i Helsingin Sanomat den 29 juni 2006. Personerna på bilden är från vänster Antti Mykkänen (c), Rakel Hiltunen (sdp) , Pekka Nousiainen (c) och Hannes Manninen (c).

Det öppna samhällets fiender. Den 2 maj 2008

I det senaste umret av Sipoon Sanomat (den 30 april) ingår det en längre insändarartikel av Eero Seppänen. Rubrik en är "Potkut tuli, että pamahti", men egentligen handlar texten inte om att Seppänen uteslöts ur den samlingspartistiska fullmäktigegruppen. Istället handlar texten om varför Seppänen valt att inte ställa upp för Samlingspartiet i nästa kommunalval. Seppänens kritik av Samlingspartiet handlar uttryckligen mot partiledningen och inte mot den egna före detta fullmäktigegruppen. Delvis är kritiken den samma som jag redan redogjort för i inlägget "Samlingspartiets linje. Den 22 april 2008", men insändarartikeln innehåller även en del nya synpunkter och ny information.

I insändarartikeln redogör Seppänen för sin politiska bakgrund och för de idéer och begrepp som Samlingspartiets ungdomsförbund lanserade på 1970-talet: kritsik rationalism och "det öppna samhället". Dessa idéer, som även tilltalade den unga studenten Seppänen, har utvecklats av filosofen Karl Popper. Själv har jag främst studerat och undervisat om Popper i egenskap av vetenskapsfilosof. (Jag kommer även nästa höst att föreläsa en kurs i vetenskapsfilosofi, där Popper intar en central ställning.) Poppers kritiska rationalism är idag starkt etablerad inom vetenskapsteorin, men inom politiska sammanhang har Poppers idéer inte nått samma framgång. Popper ifrågasatte den marxistiska samhällsteorin ur ett vetenskapsfilosofiskt perspektiv, men han räknar även Karl Marx med sin utopiska samhällsteori, historicism och totalitarism till det öppna samhällets fiender. I en liberal demokati är samhällsutvecklingen öppen och oviss. I sin kritik av ministrarna Vanhanen och Katainen utgår Seppänen från Poppers kritik av historicismen:

Historismissa Popper kritisoi marxismia siitä, että se yrittää historiallisilla lainalaisuuksilla ennustaa ja tässä se lankeaa epätieteelliseen ajatteluun. Tällaista epätieteellistä ajattelua edustaa puhtaimmillaan pääministeri Vanhasen ja ministeri Kataisen väite, että liittämällä Lounais-Sipoo Helsinkiin tonttien hinnat laskevat tai vain Helsingin kaupunki pystyy rakentaman asuntoja ko. alueella Tällaiset totalitaariset epätieteelliset ajatukset Popper näki avoimen yhteiskunnan vihollisiksi.

Speciellt kritiserar Seppänen Samlingspartiet och dess ledning för en total avsaknad av kritisk granskning i fallet Sibbo:

Politiikan teorioita ja ajatuskulkuja pitäisi tarkastella kriittisesti ja ymmärtää väärässä olemisen kasvattava luonne. Tällaista kriittistä tarkastelua kokoomuksessa ei tehty Sipoo-kysymyksen osalta puoluehallituksessa. ei puoluevaltuustossa, ei eduskuntaryhmässä eikä myöskään ministeriryhmässä.

Ainut keskustelu oli puheenjohtaja Kataisen ilmoitus kokoomusministereille, että joka äänestää Helsingin tahdon vastaisesti saa lähteä hallituksesta. Kaksi ministeriä uskalsi sanoa olevansa erimieltä, joten heille järjestettiin matkat päätöksen ajaksi. Ministeri Holmlund oli matkoilla kodissaan Porissa ja ministeri Häkämiehelle järjestettiin välilasku Riikaan, Latviaan, ettei hänkään ehtinyt kokoukseen.

Seppänen har rätt i att Samlinsgpartiet i fallet Sibbo helt svek kravet på kritisk granskning, men själv finner jag det långt mera alarmerande att även samtliga berörda statliga instanser, inklusive justitiekanslersämbetet och högsta förvaltningsdomstolen, satte huvudet i busken. Politik handlar långt om förhandlingar och kompromisser. Min förklaring till att inga sak- eller förnuftsargument bet på den samlingspartistiska ledningen i Sibbofrågan är att partiledarna för de tre stora partierna kommit överens och lovat sydvästra Sibbo åt Helsingfors redan innan Helsingfors tog sitt initiativ i juni 2006. (Se "Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007".) Problemet är att det inoficiella avtal som slöts våren 2006 inte tål dagsljus och således helt förbigås i HFD:s beslut. Ett dylikt avtal bör ha gjort så väl Jyrki Katainen som Matti Vanhanen jäviga att deltaga i Sibbobeslutet. Att Katainen av de samlingspartistiska ministrarna krävde gruppdisciplin är i sig ingen nyhet, men Seppänens vittnesbör är intressant med tanke på att Vanhanen ännu vid presskonferensen efter statsrådets beslut framhöll att ministrarna enskilt för sig tog ställning till de juridiska förutsättningarna först vid statsrådets sammanträde. Katainens ledarskap äventyrar förtroendet för opartiskheten i samtliga samlingspartistiska ministrars ställningstagande i Sibbofrågan.

I sitt berömda verk The Open Society and Its Enemies från 1945 kritiserar Popper främst historicismen och historiedeterminismen hos filosofer så som Marx och Hegel, men i fallet Sibbo har idérna om ett öppet samhälle övergetts på ett mycket konkret sätt. Och det är inte bara Samlingspartiets ledning som svikit sina principer om öppenhet eller offentlighet. Bakgrunden och de egentliga motiven till Sibbobelsutet har mörklagts av flera instanser.

Dokumentär på TV. Den 1 maj 2008

TV sände idag klockan 14 dokumentären "För Sibbo". Tyvärr var sändningstiden ingen prime time. Jag missade även själv programmet, men dokumentären kan ses på Yle Arenan. Det kan löna sig attge tittarrespons och be att dokumentären sänds i repris eller på FST med svensk textning.

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Helsingfors planerar ekoby i Östersundom". Rubriken är ännu mera missvisande än rubriken på Helsingin Sanomats artikel "Vapaavuori haluaa Lounais-Sipoosta energiaa säästävän kaupunginosan", som Borgåbladets nyhet bygger på. (Se "Eldorado. Den 29 april 2008".) Än så länge lär Helsingfors inte ha några färdiga planer för inkorporeringsområdet. Det är just därför som bostadsministern kan föreslå att sydvästra Sibbo blir en stadsdel där man experimenterar med nya ekologiska lösningar. Benämningen ekoby är direkt vilseledande, då Jan Vapaavuori själv tidigare har kalkylerat med en byggnadseffektivitet på hela 0,9 i Östersundom. Någon ekologisk by eller trädgårdsstadi stil med vad som planeras i Talmo eller Nickby handlar Vapaavuoris förslag i varje fall inte om. En trädgårdsstad förutsätter antingen höga hus eller låg byggnadseffektivitet.

Alternativet Borgå. Den 30 april 2008

Igår offentliggjordes kommunindelningsuredare Christel von Martens utredning om kommunindelningen i Lovisa-nejden. En sammanslagning av de fem kommunerna hade redan fått grönt ljus från ministeriet, men nu får även modellen 4+1, där Lappsträsk lämnas utanför fussionen men samarbetar med det nya Storlovisa, ministeriets godkännande. I sin rapport noterar von Martens att "Lovisa nejdens invånarantal på ca 18 700 kan nog anses räcka till" fastän det "i Paras lagstiftningen stipuleras att i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialvården, som är nära anslutna till primärvården, skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare." I artikeln "'Lovisafusion behövs'" i dagens Hbl säger även kommunminister Mari Kiviniemi att von Martens förslag "uppfyller våra kriterier och är en livskraftig och funktionell lösning". Man kan fråga sig varför finansministeriet tolkar lagen strängare då det gäller Sibbo, som på grund av inkorporeringen inte når upp till invånartalet 20 000. (Se "Ramlagens krav. Den 22 januari 2008", "Hemlig agenda. Den 1 februari 2008", "KSSR-kraven. Den 15 april 2008".)

I sin framställning föreslår von Martens att Haavisto-Vastila, som nu hör till Strömfors, överförs från till Pyttis, men i övrigt vill von Martens inte ändra Lovisa-nejdens yttre gränser. Pernå föreslås alltså i sin helhet anslutas till Storlovisa. Hela Pernå behövs för att befolkningsunderlaget inte skall bli för litet.

Igår publicerade Yle med anledningen av offentliggörandet av von Martens rapport en artikel med rubriken "4+1 blir svår nöt i Strömfors". Bilden ovan publicerades tillsammans med artikeln. Jag kan inte minnas att jag sett kartan förut. Har Yle publicerat den förut, är det länge sedan. Gränsförslaget stämmer ju inte alls överens med den senaste tidens förslag till kommunindelning. På kartan har östra Pernå anslutits till Lovisa och västra Pernå till Borgå, dit även Sibbo anslutits. För att Sibbo skulle kunna anslutas till Borgå, måste nog västra delarna av kommunen sammanslås med kommuner i Helsingforsregionen. Efter Helsingfors inkorporeringsinitiativ 2006 torde ingen Sfp- eller Sibbopolitiker våga föreslå denna modell. Det kan vara skäl att påminna om att Jussi Pajunen i sitt tal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 kritiserade Sibbo för att vara "merkittävältä osin suuntautunut Porvoon suuntaan". Påståendet har senare kopierats många gånger om, bl.a. i Pekka Myllyniemis Sibboutredning.

Redan i sitt inledande inlägg "Härmed börjar jag blogga!" från den 15 februari 2006 omnämner Stefan Wallin Sibbo på sin blogg. Wallin, som i egenskap av stadssekreterare vid denna tidpunkt var medlem i strukturgruppen, berättar här att det på kvällen bär av till "Sibbo, en av de orter där den mångomtalade kommun- och strukturreformen alstrar både värme och ljus". Följande inlägg, "Inga vargar Sibbo" från den 16 februari handlar redan helt och hållet om Sibbofrågan. I ett pressmedelande med rubriken "Statssekreterare Stefan Wallin: Orättvisa anklagelser mot Sibbo" berättar Wallin redan på kvälen den 15 februari mera om seminariet om kommun- och servicestrukturreformen i Sibbo, i vilket även Jan Vapaavuori deltog:

Enligt Wallin är debatten kring Sibbos påstådda bristande samarbetsvilja olustig. Sfp:s förtroendevalda förvaltar ett mandat de fått av en betydande del av väljarkåren i Sibbo. I det mandatet ingår inte att förvandla Sibbo till ett uppland för den övriga huvudstadsregionens markbehov.
- Till denna del påminner debatten om att inkorporera och spjälka upp Sibbo om ren nykolonialism och kleptokrati. Också gällande Grankulla hörs kraven på sammanslagning motiveras i otillåtet pubertala tongångar, sade Wallin.
Wallin betonade ändå att Sibbo också måste bereda sig på att status quo inte nödvändigtvis kan fortsätta. I såfall är en orientering mot Borgåhållet ett bättre alternativ, både med tanke på samhällsstrukturen och ur språklig synpunkt.

Eldorado. Den 29 april 2008

I dagens Helsingin sanomat ingår en artikel med rubriken "Vapaavuori haluaa Lounais-Sipoosta energiaa säästävän kaupunginosan". Början på artikeln lyder enligt följande:

Helsingille siirtyvästä Lounais-Sipoosta voisi asuntoministeri Jan Vapaavuoren (kok) mielestä tehdä kaupunginosan, jonka rakennukset käyttävät nykyistä selvästi vähemmän energiaa lämmittämiseen. "Siellä olisi loistava mahdollisuus kokeilla uusia malleja ja tekniikkaa, joilla vähennetään energian kulutuksen lisäksi myös päästöjä", Vapaavuori sanoo. Hän on myös Helsingin kaupunginvaltuuston jäsen.

Fastän sydvästra Sibbo omnämns i artikeln, finner ja rubriken sökt. Texten handlar om behovet av att utveckla nya lösningar då Finland förbundit sig att minska på utsläppen av koldioxid. Som om annekteringen vore lösningen även på detta problem. Om man vill pröva nya lösningar för att spara på energi i uppvärmningen, finns det ju många andra (nya) bostadsområden eller stadsdelar att välja. Om det byggs i sydvästra Sibbo, så är det i en oviss framtid. Utvecklingen av av nya modeller och ny teknik, måste nog komma igång långt innan man eventuellt kan börja bygga i sydvästra Sibbo.
Det är intressant att se hur annekteringen anses vara svaret på de mest avvikande utmaningar. Den föreställda jungfruliga marken torde inspirera Helsingforspolitiker till visioner av olika slag. Visioner behövs, men när det gäller sydvästra Sibbo handlar det snarare om utopier än om visioner.

Ordet utopi kommer från boken Utopia, som skrevs av filosfen Thomas More på 1500-talet. Även andra filosofer har skisserat utopier eller idealsamhällen, bland dem Platon. Karl Marx talade om utopisk socialism i en nedsättande bemärkelse, men hans eget kommunistiska samhällsideal kom i praktiken att fungera som en utopi med vilken den grymmaste stalinistiska politik motiverats. På ett motsvarande sätt var Hitlers idé om ett tusenårsrike ämnat att berättiga nazisternas framfart. Utopier är inte bara orealistiska, utan kan även utgöra hot mot lag och demokrati.


En intressant litterär utopi är Eldorado. Namnet Eldorado kommer från spankans el dorado "den förgyllde". Denna mytiska utopi har sitt ursprung i Sydamerika. Eldorade bidrog under början av nya tiden till att locka folk till Sydamerika. Den ursprungliga myten om Eldorado handlade om en hövding El Dorado, som härskade över en gyllene stad, där gatorna är gjorda av guld. Landet Eldorade stöter man även på i Voltairs satiriska roman Candide. På en resa till Sydamerika finner bokens huvudperson, Candide drömlandet Eldorado, där alla är lyckliga. I Eldorado leker skolbarnen med ädelstenar och på värdshuset äter man gratis, eftersom allt finns i överflöd. I Voltairs roman kritiseras samhället Eldorado indirekt för att gör invånarna lata, men som en metafor representerar Eldorado även det onåbara.

Att sydvästra Sibbo görs till en utopi, torde ha mycket att göra med att annekteringen annars uppfattas som orättfärdig. Det är även specielt de gröna som verkar ha ett behov av att utmåla den nya stadsdelen som ett framtida idealsamhälle, en stad med gator av guld. Att sydvästra Sibbo för de gröna varit ett Eldorado framgår redan ur Minerva Krohns anförande vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006. Jag citerar:

tässä keskustelussa onkin korostunut tietynlainen Eldorado -toiveiden ihmemaa. Tätä listaa ajattelin itsekin jatkaa, että miksi asiaa ei pidä palauttaa, vaan edetä. Ajattelen, että alueliitos mahdollistaa tällaisen Eldoradon syntymisen Helsinkiin. Eli alueliitos estäisi yhdyskuntarakenteen hajautumista ja sitä kautta vähentäisi autoilua ja vähentäisi ilmastomuutosta. Se aiheuttaisi Helsingin nykyisten rajojen sisäpuolelle vähemmän täydennysrakentamispaineita eli mahdollistaisi meille enemmän puistoja, vähemmän rakentamista Lääkärinkadun puiston kulmaan, lisää asuntoja, jotka mahdollistaisivat työvoimaa paitsi Helsingin kaupungille, myöskin erilaisille yrityksille, palvelualan yrityksille ja muille tällä kaupungin seudulla. Tämä mahdollistaisi tiivistä pientalokaavaa metron varteen ja sitä kautta enemmän isoja asuntoja lapsiperheille. Tämä mahdollistaisi Sipoon korven säästämisen luonto- ja virkistysalueena, joka on erittäin tärkeä, joka merkitys tämän myötä korostuisi ja se toisi lisää kilpailukykyä Suomelle, Helsingille lisää rahaa palveluihin.

Halleluja!

Fastigheter bakom gränsen. Den 28 april 2008

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Prisnivån i Östersundom intresserar". Vega Östnyland har talat med Huoneistokeskus, som inte spår någon kraftig uppgång på priserna på fasigheter i Östersundom. Däremot noterar Jukka Karppinen, som är försäljningschef vid Huoneistokeskus, att "Östersundombor försökt sälja sin fastighet för att flytta, som de säger, till rätt sida av gränsen, alltså på Sibbosidan."

Konsensus. Den 27 april 2008

Konsensus är ett begrepp som - på gott och ont - karakteriserar finländsk politik. Konsensuspolitiken är delvis ett arv från kalla kriget, då Finland hade en mäktig yttre fiende och då det var speciellt viktigt att slå vakt om samhällsfreden. Konsensuspolitiken hänger även samman med att det i vårt land finns tre stora partier, som alla är beredda att ingå i koalistaionsregeringar med varandra och över blockgränserna. Som en följd av konsensuspolitiken har vi i Finland extremt stabila regeringar. Reformer och viktiga beslut bygger i regel på kompromisser och samförtsånd, vilket betyder att politiken inte behöver förändras då regeringen byts ut. Politiska program som gjorts upp i samförstånd mellan olika parter förväntas man inte ifrågasätta. Till de finska säregenheterna hör att även medierna har en tendens att foga sig. En annan säregenhet är att övenskommelser väger mera än lagen. Det finns ingen oberoende instans som på juridiska grunder kan fälla konsensusbeslut på hög nivå.

Sibbobeslutet var på inget sätt något typiskt konsesusbeslut. Beslutet saknade bred förankring och initiativet karakteriseras tvärtom av en hemlig beredning i snäva kretsar. Lika väl lade sig både medier och statliga instanser som trasor i fallet Sibbo. Speciellt anmärkningsvärt finner jag det att Kommunförbundets jurister ställde upp för den kontroversiella inkorporeringen. För att förstå fallet Sibbo, måste Sibbofrågan ställas i ett större sammanhang. Där Sibbobeslutet i sig inte var något konsnensusbeslut, handlar KSSR i desto högre grad om konsensuspolitik.

Ramlagen om kommun- och servicestrukturreformen är på många sätt speciell. Ramlagen är i kraft till slutet av 2012, men KSSR-kraven torde inte upphävas med den aktuella lagen. Reformen förväntas fortskrida över flera riksdagsval och lagändringar. Reformen eller projektet att reformera strukturerna är mera fundamental än själva ramlagen. Samförståndet gäller i första hand själva reformen. Om reformen så kräver, anpassa lagen - eller tolkningarna av lagen - till reformen.

För att uppnå samförstånd bakom kommunreformen inkluderade strukturgruppen, som beredde reformen, även representanter från de dåvarande oppositionspartierna. Dessutom hade kommunerna, i praktiken främst genom Kommunförbundet och dess ledande jurister, en central roll i beredningen av ramlagen. Modellen med baskommuner på minst 20 000 invånare lär ha varit Kommunförbundets, medan dåvarande kommunminister Hannes Manninen i ett tidigt skede talade för en modell som skulle ha gett landskapsförbunden en större roll. Det slutliga förslaget var i högsta grad ett kompromissförslag, men det såg lika väl in i det sista ut som om strukturgruppen inte skulle uppnå enighet. Det föreföll som om Helsingforspolitikerna skulle fälla Manninens kompromissförslag. För statsministern var det speciellt beklämmande att det var regeringspartern SDP:s förhandlare och representant i strukturgruppen, Rakel Hiltunen som strätade emot. Oppositiomnspartiet Samlingspartiets gruppordförande Jan Vapaavuori gjorde in i det sista stort nummer av denna "regeringskris". Efter att man uppnått samförstånd i Sibbofrågan lyckades man dock i sista stund uppnå enighet kring KSSR.

Det torde vara uppenbart att Kommunförbundet eller åtminstone dess jurister ställde upp för att ro kommunreformen i hamn. På grund av jävighetsproblem kunde man inte hitta någon utredningsman vare sig på Kommunförbundet eller högsta förvaltningsdomstolen (se "Påtänkta utredningsmän. Den 19 februari 2008"), men direktören för juridiska ärenden på Kommunförbundet, Kari Prättälä ställde upp och hjälpte utreddningsman Pekka Myllyniemi med den svåraste juridiska biten av Sibboutredningen. (Se "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Ledande juristen vid Kommunförbundet Heikki Harjula ställde för sin del upp som tillfälligt förvaltningsråd vid HFD, då domstolen behandlade Sibbofallet.