Det öppna samhällets fiender. Den 2 maj 2008


I det senaste umret av Sipoon Sanomat (den 30 april) ingår det en längre insändarartikel av Eero Seppänen. Rubrik en är "Potkut tuli, että pamahti", men egentligen handlar texten inte om att Seppänen uteslöts ur den samlingspartistiska fullmäktigegruppen. Istället handlar texten om varför Seppänen valt att inte ställa upp för Samlingspartiet i nästa kommunalval. Seppänens kritik av Samlingspartiet handlar uttryckligen mot partiledningen och inte mot den egna före detta fullmäktigegruppen. Delvis är kritiken den samma som jag redan redogjort för i inlägget "Samlingspartiets linje. Den 22 april 2008", men insändarartikeln innehåller även en del nya synpunkter och ny information.

I insändarartikeln redogör Seppänen för sin politiska bakgrund och för de idéer och begrepp som Samlingspartiets ungdomsförbund lanserade på 1970-talet: kritsik rationalism och "det öppna samhället". Dessa idéer, som även tilltalade den unga studenten Seppänen, har utvecklats av filosofen Karl Popper. Själv har jag främst studerat och undervisat om Popper i egenskap av vetenskapsfilosof. (Jag kommer även nästa höst att föreläsa en kurs i vetenskapsfilosofi, där Popper intar en central ställning.) Poppers kritiska rationalism är idag starkt etablerad inom vetenskapsteorin, men inom politiska sammanhang har Poppers idéer inte nått samma framgång. Popper ifrågasatte den marxistiska samhällsteorin ur ett vetenskapsfilosofiskt perspektiv, men han räknar även Karl Marx med sin utopiska samhällsteori, historicism och totalitarism till det öppna samhällets fiender. I en liberal demokati är samhällsutvecklingen öppen och oviss. I sin kritik av ministrarna Vanhanen och Katainen utgår Seppänen från Poppers kritik av historicismen:

Historismissa Popper kritisoi marxismia siitä, että se yrittää historiallisilla lainalaisuuksilla ennustaa ja tässä se lankeaa epätieteelliseen ajatteluun. Tällaista epätieteellistä ajattelua edustaa puhtaimmillaan pääministeri Vanhasen ja ministeri Kataisen väite, että liittämällä Lounais-Sipoo Helsinkiin tonttien hinnat laskevat tai vain Helsingin kaupunki pystyy rakentaman asuntoja ko. alueella Tällaiset totalitaariset epätieteelliset ajatukset Popper näki avoimen yhteiskunnan vihollisiksi.

Speciellt kritiserar Seppänen Samlingspartiet och dess ledning för en total avsaknad av kritisk granskning i fallet Sibbo:

Politiikan teorioita ja ajatuskulkuja pitäisi tarkastella kriittisesti ja ymmärtää väärässä olemisen kasvattava luonne. Tällaista kriittistä tarkastelua kokoomuksessa ei tehty Sipoo-kysymyksen osalta puoluehallituksessa. ei puoluevaltuustossa, ei eduskuntaryhmässä eikä myöskään ministeriryhmässä.
Ainut keskustelu oli puheenjohtaja Kataisen ilmoitus kokoomusministereille, että joka äänestää Helsingin tahdon vastaisesti saa lähteä hallituksesta. Kaksi ministeriä uskalsi sanoa olevansa erimieltä, joten heille järjestettiin matkat päätöksen ajaksi. Ministeri Holmlund oli matkoilla kodissaan Porissa ja ministeri Häkämiehelle järjestettiin välilasku Riikaan, Latviaan, ettei hänkään ehtinyt kokoukseen.

Seppänen har rätt i att Samlinsgpartiet i fallet Sibbo helt svek kravet på kritisk granskning, men själv finner jag det långt mera alarmerande att även samtliga berörda statliga instanser, inklusive justitiekanslersämbetet och högsta förvaltningsdomstolen, satte huvudet i busken. Politik handlar långt om förhandlingar och kompromisser. Min förklaring till att inga sak- eller förnuftsargument bet på den samlingspartistiska ledningen i Sibbofrågan är att partiledarna för de tre stora partierna kommit överens och lovat sydvästra Sibbo åt Helsingfors redan innan Helsingfors tog sitt initiativ i juni 2006. (Se "Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007".) Problemet är att det inoficiella avtal som slöts våren 2006 inte tål dagsljus och således helt förbigås i HFD:s beslut. Ett dylikt avtal bör ha gjort så väl Jyrki Katainen som Matti Vanhanen jäviga att deltaga i Sibbobeslutet. Att Katainen av de samlingspartistiska ministrarna krävde gruppdisciplin är i sig ingen nyhet, men Seppänens vittnesbör är intressant med tanke på att Vanhanen ännu vid presskonferensen efter statsrådets beslut framhöll att ministrarna enskilt för sig tog ställning till de juridiska förutsättningarna först vid statsrådets sammanträde. Katainens ledarskap äventyrar förtroendet för opartiskheten i samtliga samlingspartistiska ministrars ställningstagande i Sibbofrågan.

I sitt berömda verk The Open Society and Its Enemies från 1945 kritiserar Popper främst historicismen och historiedeterminismen hos filosofer så som Marx och Hegel, men i fallet Sibbo har idérna om ett öppet samhälle övergetts på ett mycket konkret sätt. Och det är inte bara Samlingspartiets ledning som svikit sina principer om öppenhet eller offentlighet. Bakgrunden och de egentliga motiven till Sibbobelsutet har mörklagts av flera instanser.

Google+ Followers