Kartbilagor. Den 25 juni 2008

Helsingfors stadsstyrelse beslöt på sitt möte i måndags om byggnadsbörbud i sydvästra Sibbo från och med 2009. Som bilaga till föredragningslistan ingick en karta över området som Helsingfors fått lov att inkorporera. Kartan är den första publicerade kartan där gränsförslaget är exakt utritat. Missen vid österleden framgår här med pinsam tydlighet. (Se kartan ovan.) Till sin förklaring angående besvären mot statsmaktens Sibbobeslut bifogade inrikesministeriet en karta ur vilken det för första gången tydligt framgick att gränsen genom Västersundom inte går längs Österledens nuvarande sträckning. (Se "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007".) Denna information borde naturligtvis ha funnits tillgänglig långt tidigare, men det huvudsakliga syftet med kartbilagen var att klargöra andra oklarheter i statsrådets beslut. Kartan som bifogades till inrikesministeriets förklaring har inte publicerats.

Tabben och Tobben. Den 24 juni 2008

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Nordsjö hamn behöver mera utrymme". Finska Yle har dessutom publicerat en notis med rubriken "Vuosaaren satamalle lisätilaa maanvaihdolla". Yle berättar att Helsingfors vill byta ut områden i Sibbo storskog mot öar och vattenområden vid Granö för att utvidga hamnområdet.


Fastighetsnämnden i Helsingfors, där Kai Kalima är viceordförande med hög profil, har på föredragningslistan för sitt möte idag ett ärende med rubriken "Aluevaihto Suomen valtio/Ympäristöministeriön kanssa Sipoossa ja Vantaalla". Jag citerar ur föredragningslistan:

Helsingin Satama on pyytänyt kiinteistövirastoa hankkimaan Helsingin kaupungille Sipoon puolella sijaitsevat Suomen valtion omistamat saaret, joiden omistuksen saamista kaupungille laivaväylän läheisyydessä pidetään Vuosaaren sataman käytön ja toiminnan kannalta tärkeänä. Kahdesta saaresta muodostuvan Sipoon Granön kylän tilan Tobben maa-alueet käsittävät noin 1,6 ha ja vesialue noin 20 ha.

Tila esitetään hankittavaksi kaupungille välirahattomassa vaihdossa, jossa Helsingin kaupunki luovuttaisi Suomen valtiolle yhteensä noin 71,4 ha:n suuruiset maa-alueet Sipoosta ja Vantaalta.

I föredragningslistan anges ingen egentlig motivering till det föreslagna markbytet, men affären lär vara betydelsefull för Nordsjö hamn. Föreddragaren "pitää Sipoon kunnan Granön kylän tilan Tobben RN: 1:101 hankkimista kaupungille Vuosaaren sataman toimintojen kannalta tärkeänä ja perusteltuna sekä edellä esitettyjen Sipoon ja Vantaan alueiden luovuttamista valtiolle virkistystarkoituksiin kaupungin puolesta hyväksyttävänä." Det föreslagna bytet av 71,4 ha mot 1,6 ha plus ett vattenområde på 18,4 ha utan pengar i mellan säger väl även någonting om betydelsen av affären. Det har länge gått rykten om att Helsingfors vill utvidga Nordsjö hamn, men fastigheten Tobben torde inte erbjuda möjligheter för en utvidgning av själva hamnen. Snarare ligger ön Tobben ivägen för trafiken in till hamnen. Min gissning är att man önskar spränga bort hela ön, som även efter den aktuella ändringen av kommunindelningen ligger i Sibbo. Helsingfors hade räknat med att området skulle anslutas till staden, men av förekommen anledning ändrade kommunindelningsutredare Pekka Myllynimi på gränsförslaget, så att skärgården med bl.a. Granö, Mölandet och Tobben blev kvar på Sibbosidan. Myllyniemis tabb kan försvåra utplåningen av Tobben.

Helsingin Sanomat berättade redan den 4 april 2006 i en artikel med rubriken "Helsinki haluaa kuolinpesältä saaren Vuosaaren sataman edustalta" att Helsingfors önskar köpa Tobben. I artikeln berättas det att Werner Seydelin, som ägt ön, varit emot byggandet av Nordsjö hamn, men att han dött år 2005. Seydelin hade även besvärat sig till HFD över planerna på en hamn i Nordsjö med bl.a. motiveringen att hamnen skulle skada möjligheterna till rekreation på Tobben. Eftersom Seydelin saknade arvingar och inte gjort något testamente, tillföll hans egendom med fastigheten Tobben staten. Emedan Seydelin före sin bortgång var skriven i Helsingfors, hade staden emellertid möjlighet att söka egendomen åt sig. Tydligen lyckades Helsingfors inte med detta, utan måste nu istället skaffa fastigheten av staten mot ersättning. (Statsrådet tog beslutet angående Helsingfors ansökan om dödsboet den 7 juni 2007.)

Helsingin Sanomats artikel baserar sig långt på ärende 5, "Werner Seydelin kuolinpesän omaisuuden anominen luovutettavaksi Helsingin kaupungille" i stadsstyrelsens föredragningslista för mötet den 3 april 2006. I föredragningslistan noteras det bl.a. att "Edellytys sille, että valtio luovuttaa perinnön kaupungille on se, että kaupunki esittää hyväksyttävän perusteen omaisuuden saamiseksi itselleen." Således gjorde stadsdirektör Jussi Pajunen följande konstaterande och förslag:

Kj toteaa, että kuolinpesään kuuluva tila kuuluu rakenteilla olevan Vuosaaren Sataman lähinaapurustoon. Tilan keskellä oleva saari sijaitsee n. 1 km satamasta kaakkoon. Saari sijaitsee lähellä sataman vesiliikennealueen suuta. Tila ei sovellu rakentamistarkoituksiin. Sen sijaan saari soveltuisi erinomaisesti virkistyskäyttöön.

Oikeuspalvelujen mainitsemilla perusteilla Khn tulisi päättää, että Werner Seydelin kuolinpesän varoihin kuuluva kiinteistö anotaan perintökaaren 5 luvun 2 §:n nojalla luovutettavaksi Helsingin kaupungille virkistyskäyttötarkoituksiin.

Kj toteaa edelleen, että kaupungin tarkoitus on lisäksi anoa kuolinpesään kuuluvien asunto-osakkeiden ym. varallisuuden luovuttamista kaupungille Khn 11.6.2001, 872 §, tekemän päätöksen mukaisiin käyttötarkoituksiin.

KJ Kaupunginhallitus päättänee, että Werner Seydelin kuolinpesän varoihin kuuluva kiinteistö anotaan perintökaaren 5 luvun 2 §:n nojalla luovutettavaksi Helsingin kaupungille virkistyskäyttötarkoituksiin.

Eftersom initiativet till markbyte nu kommerfrån Helsingfors Hamn och motiveras med hamnverksamheten är det uppenbart att Helsingfors inte planerar göra Tobben till ett rekreationsområde, vilket planerna knappast heller var för två år sedan. Fastighetsnämnden och Kai Kalima har på ett motsvarande sätt argumenterat för en inkorporering av Granö och en markering av Granö som "område med tätorstfunktion" med hänvisning till öns betydelse som rekreationsområde. (Se "Spårvagnslinje till Borgå. Den 11 juni 2008".) Det går dock rykten om att Helsingfors här önskar utvidga hamnverksamheten.

Helsingfors och speciellt socialdemokraternas gruppordförande Kai Kalima har framhållit stadens (totala) markägendomar i Sibbo som ett argument för en inkorporering av sydvästra Sibbo, men nu försöker Helsingfors i rask takt göra sig av med sin markegendom i Storskogen, där Helsingforspolitikerna vill att det grundas en nationalpark. Tanken har varit att om staten låter Helsingfors inkorporera en del av Sibbo, så byter Helsingfors i gengäld sin mark i Storskogen till ett förmånligt pris. Fastigheterna i Storskogen skall staten enligt föredragslistan skaffa i rekreationssyfte. En av de fyra fastigheterna i Storskogen ligger emellertid invid det område där det enligt lördagens Borgåblad planeras en stenkross. (Se "Midsommarhälsningar. Den 20 juni 2008" och "Mera förhandlingar. Den 21 juni 2008".)



Yle har idag även publicerat en notiser med rubrikerna "Solvik inte färdigt på flera år" och "Sipoo tyytymätön Helsingin korvausehdotukseen".

Part i målet. Den 23 juni 2008

I otaliga sammanhang har Sfp:s ordförande Stefan Wallin försvarat Sibbos rätt i gränskonflikten med Helsingfors. Redan i sina första blogginlägg i februari 2006 tog Wallin Sibbo i försvar. Jag tror att Wallin uppriktigt varit ute efter att försvara Sibbo, men i egenskap av partiordförande har han även större intressen att bevaka. Ur Sfp:s synvikel hade det på sätt och vis varit bättre att Sibbo frivilligt gått med på att avstå ett (mindre) område åt Helsingfors. Då hade Sibbo inte på samma sätt som nu kunnat bli ett prejudikat. Risken för att Sibbo skulle bli ett prejudikat på att städer får inkorporera delar av sina grannkommuner var även en huvudsaklig orsak till att det inom Centern trots allt fanns ett så hårt motstånd mot annekyteringen av sydvästra Sibbo. Ett prejudikat var rentav ett hot mot förverkligandet av kommunreformen, fastän det just var kommunreformen som föranledde den så kallade Sibbofrågan.

Sfp:s ministrar StefanWallin och Astrid Thors kommenterade vardera HFD:s Sibbobeslut på sina respektive bloggar samma dag som beslutet offentliggjordes. Thors medarbetare Thomas Bergman, som liksom Thors är jurist, kommenterade beslutet på sin blogg en dag senare, den 16 januari. Samtliga tre tar fasta på den betydelse som högsta förvaltningsdomstolen gav åt de riksomfattande målen för markanvändningen. I sitt inlägg "Besviken på HFD?" skriver Bergman följande:

SFPs ministergrupps avvikande åsikt innehöll argument som var mycket hållbara. Samtidigt var lagen så oklar att man väl kunde hitta argument i båda riktningarna. Sen är det en anna sak att HFDs motiveringar till en del är mycket ifrågasatta och långsökta - som hänvisningen till de riksomfattande målen för markanvändningen.

I sitt inägg "Dagen dominerad av musik" skrev Thors en dag tidigare följande:

Det var klart att tröskeln skulle vara hög för HFD att underkänna annekteringsbeslutet, men därför hänvisade vii vår reservation till juridiska omständigheter.
Men nog måste jag som jurist vara förvånad att domstolen gav en sådan betydelse åt ett regeringsbeslut, de sk riksomfattande målen för områdesanvändningen från år 2000.(kommer någon ihåg vem som var den minister som föredrog dem då?)

Mellan raderna läser jag att Thors underkänner HFD:s hänvisning till de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Budskapet i Wallins blogginlägg "Den starkes Rätt" från samma dag är något annorlunda. Jag citerar:

Eventuellt borde man låta bli att polemisera med domslut. Men jag kan omöjligen låta bli. Jag är verkligen överraskad över att kommunindelningslagens krav på särskilt vägande skäl ansågs uppfyllas i detta fall, där Sibbo kommun förlorar en så stor del av sitt territorium, sina invånare och sina skatteinkomster.

I ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen utgår man från områden med minst ungefär 20 000 invånare för social- och hälsovården. Därför känns det bakvänt att man nu med vett och vilja splittrar ett område - Sibbo - som av egen kraft hade uppnått gränsen.

Men okej, nu har den högsta rättinstansen sagt sitt. Och det får alla parter leva med. Trots högsta förvaltningsdomstolens beslut får det ändå inte uppstå en uppfattning att det blir fritt fram för liknande markannekteringsoperationer på annat håll i landet. I HFD:s motiveringar nämns beslutet i samband med markanvändnings- och byggnadslagen (år 2000) att ge Helsingforsregionen en “speciell status”. Den statusen finns ej på annat håll. Och dessutom - som sfp ansett hela tiden: ingen kommun kan ha subjektiv rätt att växa på grannarnas beskostnad.

Wallin budskap kommer ännu tydligare fram i Sfp:s pressmeddelande och ställningstagande "Tvångsannektering kränker rättsuppfattningen" från den 17 januari. Jag återger här meddelandet i sin helhet:

Helsingfors tvångsannektering av Sibbo får inte föda en fortsatt annekteringsdiskussion i andra kommuner.

Sfp kommer att stå vid sin åsikt också i fortsättningen; ingen kommun kan ensidigt få ta markområden av en annan! Så kan man inte bygga landet, konstatera Stefan Wallin på sfp:s arbetsutskott.

Tvångsannektering strider mot sfp:s rättsuppfattning och den uppfattningen kvarstår oberoende av Högsta förvaltningsdomstolens beslut i Sibbo-fallet.

Högsta förvaltningsdomstolen skriver själv i sin motivering att Sibbo-beslutet var ett specialfall och detta bör stå fast. Det är viktigt att nya liknande situationer inte uppstår eftersom det ytterligare skulle skada medborgarnas tilltro till demokrati och rättsstaten.

Risken för att Sibbo skulle bli ett prejudikat var ett starkt argument mot inkorporeringen, men efter HFD:s beslut ställer sig Sfp på sätt och vis bakom HFD:s tvivelaktiga motiveringar om "speciell status" och "specialfall". Liksom för Centern var det för Sfp viktigt att Helsingfors tvångsannektering av Sibbo inte skulle bli ett exempel för andra städer att ta efter. I allra högsta grad var detta även i Kommunförbundets intresse. Samma dag som HFD tog sitt Sibbobeslut betonade Kommunförbundets verkställande direktör Risto Parjanne och Kommunförbundets direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä att inkorporeringen av sydvästra Sibbo inte skall ses som ett exempel för andra kommuner att ta efter. (Se "De riksomfattande målen för områdesanvändningen. Den 14 juni 2008".)

Jag har tidigare påpekat att Kommunförbundet (inofficiellt) stödde en inkorporering av sydvästra Sibbo, för att inkorporeringen var en förutsättning för kommunreformen, som formats efter Kommunförbundets villkor. Även om man bortser från kopplingen mellan KSSR och Sibbofrågan är Kommunförbundet en part i fallet Sibbo i egenskap av intressebevakare för kommunerna och speciellt med tanke på att Sibbo riskerade att bli ett prejudikat med drastiska följder för kommunernas självbestämmanderätt. Därför är det högst anmärkningsvärt att Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd deltog i högsta förvaltningsdomstolens avgörande av fallet Sibbo. Om det överhuvudtaget är möjligt att återbryta ett domslut med anledning av att jävig domare deltagit i avgörandet, så bör HFD:s Sibbobeslut återbrytas.

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Oklart om kompensationer".

Metro eller HELI? Den 22 juni 2008

I fredags publicerade Helsingin Sanomat en artikel med rubriken "Sipoo haluaa vauhtia raideratkaisuihin". Jag citerar ur artikeln:

"Meille tärkeämpää kuin pohtia, tehdäänkö Heli vai metro, on se, että lopultakin päätetään jommastakummasta", sanoo Sipoon kunnanjohtaja Markku Luoma.
...

Kunta varautui aiemmin selvästi maltillisempaan väestönkasvuun, mutta Helsingin alueliitosvaatimusten jälkeen yleiskaavan kasvutavoitteita nostettiin.

Sipoon vuosittainen väestönlisäys saattaa nousta yli kahden prosentin, jota usein pidetään kasvukunnille kriittisenä rajana.
...

Sipoon valtuusto on jo päättänyt, että uuden yleiskaavan tultua voimaan kunta jättää hakemuksen siirtyäkseen Itä-Uudenmaan liitosta Uudenmaan liittoon.

Sipoon suuntautuminen Itä-Uudellemaalle pääkaupunkiseudun sijaan on hiertänyt erityisesti Helsingin ja Sipoon välejä.

Enligt min uppfattning har Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund inte nödvändigtvis haft så stor betydelse för relationerna mellan Helsingfors och Sibbo. Förbundsfrågan aktualiserades då Helsingfors började ställa krav på sydvästra Sibbo. Helsingfors gjorde landskapsförbundet till ett spelkort i Sibbofrågan. Här kunde Sibbo ha spelt sina kort skickligare och inte lovat att ovillkorligen byta förbund. Sibbos beslut att söka medlemskap i Nylands förbund är dock inte definitivt.

Om Sibbo hade hört till Nylands förbund, skulle reserveringen för HELI-banan fortfarande finnas kvar, men dessutom skulle det i Östersundom ha funnits en reservering för en metrolinje. Syftet med reserveringen för metro skulle i första hand ha varit att binda Sibbo vid en landskapsplan som kommunen inte skulle ha förutsättningar att följa. Från Helsingfors sida har man påtalat Sibbos ovilja till samarbete då det gäller metron, men samtidigt har man, liksom Pekka Myllyniemi gör i sin utredning, framhållit att Sibbo inte skulle ha resurserna att bygga metron. (Se "Östra Nylands förbund har stått i vägen för metron. Den 3 januari 2007".) Min bedömning är således att ett medlemskap i Nylands förbund inte hade räddat Sibbo från en ändring i kommunindelningen. Medlemskapet i Östra Nylands förbund har snarare varit en fördel än nackdel i konflikten med Helsingfors.

Markku Luoma lär nog få vänta ett tag till på svaret huruvida Sibbo skall bereda sig för HELI-banan eller en metrolinje. Helsingfors metroplaner är inte realistiska, men man kan inte omedelbart skrota planerna på metro till Östersundom, eftersom metron var en central motivering för inkorporeringen.

Christel Liljeström har på kvällen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Taloudellisia ongelmia". Jag återger här de två sista styckena:

14 % kunnan verotuloista siirtyy 1.1.09 pois kun aluesiirto toteutuu. Tätä ei Helsinki halua lainkaan korvata. Vuonna 1972 selvityshenkilö Johansson esitti selvityksessään myös taloudelliset lähtökohdat ja edellytykset kyseiseen selvitykseen. Sellaisen olisi myös selvityshenkilö Myllyniemen pitänyt tehdä mutta kun oli niin kiire… No, Johanssonin esitys pohjautui 4,5 vuoden verosiirtymäkauteen. Tätä olemme nyt myös esittäneet Helsingille: Sipoolla on oikeus saada korvaus menetetystä verorahoista sekä alueen odotusarvon poisjääminen.

Jos korvauksesta ei löydy sopua ennen syyskuun loppua, niin valitettavasti Hallinto-oikeus on seuraava etappi. Uskon silti että Helsingin luottamushenkilöillä on ymmärtäväisempi asenne korvauksen suhteen. Myös Helsingissä on kunnallisvaalit ensi syksynä ja hyvä imago olisi kaikille hyödyksi.

Mera förhandlingar. Den 21 juni 2008

Christel Liljeström har sent på midsommaraftonen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Förstörd midsommar". Innehållet i inlägget är till stora delar det samma som i artiklarna i gårdagens Borgåblad, som jag skrev om i inlägget "Midsommarhälsningar. Den 20 juni 2008", men jag skall ändå här återge det sista stycket i inlägget:

Tjänstemännen i Helsingfors spelar ett hårt och fult spel. Jag ser inget annat råd än att ringa till politikerna i Helsingfors och be dem bekanta sig med förhandlingarna. De får sedan ge vägkost till sina förhandlare. I dag var Rakel Hiltunen ( Sdp, fullmäktige ordförande i Helsingfors) inte telefonanträffbar så jag lämnade henne bara ett meddelande och skall ringa på nytt i måndag. SFP:arna får jag kontakt med via telefon och e-post.

Förhandlingarna gäller alltså den ersättning som Helsingfors skall betala Sibbo med anledningen av inkorporeringen. Vill man vara synisk, kan man förutspå att Helsingforspolitikerna kommer med ett nytt förslag, för att visa generositet, samtidigt som man lämpligt inför kommunalvalet låter Liljeström ta äran åt sig för lyckade förhandlingar. Riktigt så enkelt är det dock inte. Jag gissar att det från finansministeriets sida kommer att komma påtryckningar mot Helsingfors, ifall Helsingfors inte självmant ger efter i förhandlingarna. Kommunavdelningen vid finansministeriet har mycket att förlora på en utdragen konflikt.

Även i ersättningsfrågan saknas det prejudikat, vilket illustrerar hur unik Sibboannekteringen är, trots att kommunministrarna Manninen och Kiviniemi hävdat att det gjorts många liknande ändringar i kommunindelningen. Liljeström noterar även att kommunindelningslagen på denna punkt är föråldrad. Sibbo har dock hittat ett fall att jämföra med. Lilksom i gårdagens Borgåblad berättar Liljeström i sitt blogginlägg att en utredningsman år 1974 i samband med en ändring i kommunindelningen föreslog kompensationer för skattebortfallet för fyra år. Sibbo föreslår nu en motsvarande kompensation, men det har förhandlarna från Helsingfors inte gått med på.

I mitt blogginlägg från igår berättade jag om Borgåbladets artikel "Stenkross planeras till Sibbo storskog". Borgåbladet publicerade senare på dagen även en starkt förkortad version av texten på tidningens webbplats. Rubriken är "Planer på stenkross väcker oro". Här hittas även en karta och ett fotografi av vägen till den tänkta stenkrossen. Borgåbladet skriver att "en av parterna i markförhandlingarna uppges vara Helsingfors stad". Eventulla markaffärer i syfte att skapa ett grustag och en stenkross i storskogen står i stark konflikt med planerna på en nationalpark, som ledande Helsigforspolitiker sagt sig stöda. Från Helsingfors sida har man låtit förstå att inkorporeringen möjliggör ett grundande av en nationalpark i Sibbo storskog, men Borgåbladet antyder att planerna på en stenkross hänger samman med Helsingfors planer för sydvästra Sibbo.

Midsommarhälsningar. Den 20 juni 2008

Borgåbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Snålt Helsingfors hotar Sibbos självständighet". På tidningen webbplats finns en kortare version av artikeln under rubriken "Sibbo i kris när Helsingfors inte vill betala". Borgåbladet har dessutom publicerat en artikel med rubriken "'Ännu en förstörd midsommar'". Det är Sibbo kommunstyrelseordförande Christel Liljeström som i artikeln konstaterar att det är den tredje midsommaren i rad som blir förstörd på grund av konflikten med Helsingfors. För två sedan beslöt Helsingfors stadsfullmäktige föreslå en ändring i kommunindelningen och för ett år sedan tog statsrådet sitt beslut i Sibbofrågan. Inför denna midsommar meddelar tjänstemän från Helsingfors att staden endast tänker ersätta Sibbo för kommunalteknik och byggnader enligt bokföringsvärdet. Liljeström säger att om Helsingfors håller fast vid sin syn på ersättningsfrågan kommer det att leda till att Sibbo får stora svårigheter att fortsätta som självständig kommun, fastän det i utredningarna om annekteringen konstaterades att ändringen i kommunindelningen inte kommer att inverka menligt på Sibbos möjligheter.

Helsingfors stenhårda linje i ersättningfdrågan välkomnas knappast av kommunminister Mari Kiviniemi eller regeringsrådet Arto Sulonen, som har all orsak att hoppas att konflikten mellan Sibbo och Helsingfors faller i glömska så fort som möjligt. En ny rättsprocess skulle ävan vara förarglig för Helsingfors förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen, där man knappast önskar att grunderna för beslutet i fallet Sibbo tas till ny granskning. I och för sig fick Sibbo redan samma dag som HFD tog sitt Sibbobeslut lite ersättning i form av rätt att inlösa Helsingforsägd mark i Nickby. Redan förre kommunminister Hannes Manninen hade i juni 2006 lovat Sibbo ersättning i form av mark i Nickby till ett förmånligt pris, men formellt har den beviljade rätten att inlösa mark i Nickby ingenting med gränstvisten att göra. Att HFD förkastade Helsingfors besvär mot den av miljöministeriet beviljade rätten att inlösa marken samma dag som domstolen förkastade besvären mot statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen är knappast ett sammanträffande, men juridiskt sett bör de två besluten inte ha någonting med varandra att göra.

I dagens Borgåblad ingår dessutom en artikel med rubriken "Stenkross planeras till Sibbo storskog". Jag citerar ur artikeln:

Markägare och Helsingfors stad har redan en längre tid fört förhandlingar om en betydande markaffär i Sibbo storskog. Det slutliga målet skulle vara ett stenkross på en mark som är rekreationsområde.
...

Logistiskt sett skulle stenkrosset ligga upperligt till för alla de byggprojekt som Helsingfors planerar för det tvångsannekterade Sibbohörnet samt alla de satsningar som hittas i Sibbo kommuns generalplan.

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Sipoo haluaa vauhtia raideratkaisuihin". Jag torde återkomma med en kommentar.

Pengar kompenserar inte principer. Den 19 juni 2008

Yle har idag publicerat notiser med rubrikerna "Sibbos Östersundomnota till Hfors" och "Sibbo kräver ersättning av Helsingfors". I ett inslag i Radio Mellannyland fick Sibbo kommunstyrelseordförande Christel Liljeström frågan om de pengar som Sibbo vill ha i ersättning är ett plåster på såret. På den frågan svarade Liljeström att det i "den här frågan" är många andra tankar och principer (än de ekonomiska) som fått sig en törn och att dessa inte kompenseras med pengar. Men visst handlar det även om pengar, då Sibbo förutom planeringsmonopol, investeringar i infrastruktutr och förväntningsvärden förlorar 14 % av kommunens skattebas. Borgåbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Grunderna för hur Helsingfors skall ersätta Sibbo avgörs idag". Här berättas det att representanter för Helsingfors och Sibbo idag möts för att slå fast principerna för hur Sibbo skall kompenseras. Når man inte enighet måste ärendet gå vidare till Helsingfors förvaltningsdomstol och eventuellt ända till högsta förvaltningsdomstolen.

I dagens Borgåblad ingår även en annan artikel med anknytning till fallet Sibbo. Rubriken är "Clara Lindqvist lämnar sfp". I artikeln berättas det att Clara Lindqvist lämnar Svenska folkpartiet för att i kommunalvalet ställa upp för den tvåspråkiga gruppen Vårt enade Sibbo. Den oberoende gruppen Yhteinen Sipoomme - Vårt enade Sibbo grundades uttryckligen som en följd av anneketeringen. Gruppens enda nuvarande fullmäktigeledamot är Eero Seppänen, som fick sparken från den samlingspartistiska gruppen. En annan förgrundsfigur för Vårt enade Sibbo är Caspar Berntzen, som tidigare profilerat sig som en representant för föreningen För Sibbo. Liksom i Seppänens fall handlar bytet av grupp om ett missnöje med det egna partiets agerande i fallet Sibbo. Där Seppänens missnöje handlar om Samlingspartiets agerande som riksparti handlar  Lindqvist s missnöje dock om den lokala gruppens - och de lokala gruppernas - agerande. Jag citerar:

Clara Lindqvist är hemma från Östersundom och har varit väl förtrogen med alla de känslosvall som Helsingfors annektering väckte. Partitillhörigheten inom sfp blev en barlast i något skede av processen.
– Jag vill inte gå in på exempel. Men jag tycker att man ska kunna jobba på kommunalnivå så att man tänker på kommunens bästa – inte partiets. Nu blev det lite väl mycket tanke på partierna – inom alla grupper, säger Lindqvist.

Fastän det inte sägs i artikeln torde Lindqvists avhopp även handla om misstro mot Sfp i Sibbo och kanske speciellt mot Christel Liljeström, som inte är sen att kritisera sina partikamrater. Så som Lindqvist har gått sin egen väg i viktiga frågor har hon garanterat fått hård kritik, men Lindqvist verkar från första början ha misstrott det sätt på vilket Sfp i Sibbo skött konflikten med Helsingfors.

Efter Helsingfors initiativ i juni 2006 var politikerna i Sibbo mycket splittrade. "Oppositionen" bestående av Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern gav Sfp och Liljeström skulden för den aktuella krisen. Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern ställde sig bakom Helsingfors beskyllningar mot Sibbo och Sfp:s traditionella politik samtidigt som man misstänkte Sfp och Liljeström för att ha prioriterat Sfp:s maktposition och medlemskapet i Östra Nylands förbund framom försvaret av Sibbos gränser. Här intog Lindqvist långt samma perspektiv som Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern.
Då Liljeström efter Sibbos interna utredning fått fortsatt förtroende som styrelseordförande ställde sig Sfp bakom en ny linje, som långt utstakats av den den tidigare oppositionen. Sfp hade kanse inte så många val, speciellt som gruppens egna led var splittrade.

Den 26 juni 2006, en knapp vecka efter att Helsingfors lagt fram sitt förslag till ändring i kommunindelningen, sammankom kommunstyrelsen i Sibbo för att bl.a. föreslå för fullmäktige att godkänna ett utkastet till "Generalplan för Sibbo 2025". I kommundirektörens förslag ingick bl.a. följande:

Sydvästra Sibbo och Östersundomområdet anvisas som ett område för samhällsbyggande. Utbyggnaden av området bör därtill kopplas till den behövliga helhetsgranskning av trafiksystem och markanvändning i hela Helsingforsregionen där nödvändigheten och genomförandeordningen av planerade och sinsemellan konkurrerande trafik- och spårvägsprojekt utreds.

Alla styrelsemedlemmar fann inte detta förslag tillräckligt. Paula Hiidenuhma-Valtonen från Samlingspartiet föreslog en ändring till föredragarens förslag, enligt vilket generalplanen skulle utarbetas så att man i sydvästra Sibbo och på Östersundomområdet kunde bygga bostäder för hela 40 000 nya invånare. Förslaget understöddes av Lindqvist, som dock förlorade med rösterna 3 mot 9. Understödet av Hiidenuhma-Valtonens förslag kan kanske tolkas som en desperat panikreaktion, men det antyder även en misstro mot Sfp.


Nästa gång Lindqvist röstade mot den egna gruppen i ett viktigt beslut gällde det medlemskapet i landskapsförbundet. Lindqvist blev nu tungan på vågen då styrelsen röstade för ett medlemskap i Nylands förbund. (I början av december 2006 återtog styrelsen dock beslutet, vars laglighet betvivlades.)
I september 2007 undertecknade Lindqvist en motion för flygfält till Sibbo, som initierades av Samlingspartiet och Eero Seppänen, men som starkt kritiserades av Liljeström. Meningsfullheten i motionen för ett flygfält i Sibbo kan ifrågasättas, då utredningar talar emot förslaget och då initiativet kom allt för sent för att kunna påverka avgörandet i "Sibbofrågan". Speciellt tyder Lindqvist agerande även i denna fråga på misstro mot Sfp och Liljeström.