Koloniträdgårdar. Den 4 augusti 2008

Yle har idag på finska och svenska publicerat en notis där det berättas att nya koloniträdgårdar planeras i Helsingfors. I notisen berättas det att det att det även kan bli aktuellt med koliträdgårdar i "den del av Sibbo som Helsingfors annekterar". Även Hufvudstadsbladet har idag publicerat en notis med rubriken " Fler stadsbor skall få kolonistuga", där det berättas att biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä "vill placera kolonilotter i skärgården och i det område som överförs från Helsingfors." Nyheten baseras sig på ett tal som Penttilä höll i lördags. Gratistidningen Vartti publicerade samma dag en artikel med rubriken "Siirtolapuutarhamökkien tulee olla kaikkien ulottuvilla", där det berättades att "Myös vuodenvaihteessa Helsinkiin liitettävä Sipoon alue voisi toimia uuden siirtolapuutarhan sijoituspaikkana." Helsingfors förvaltningscentral har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Helsinkiin vireillä uusia siirtolapuutarhoja". Jag citerar ur meddelandet:

Siirtolapuutarhoja voisi perustaa myös Helsinkiin vuodenvaihteessa liitettävälle Sipoon alueelle sekä Helsingin Sipoossa omistamille maille, Penttilä sanoi puhuessaan lauantaina Pakilan siirtolapuutarhayhdistyksen 60-vuotisjuhlassa.

Penttilä muistutti, että Helsingin kaupunginvaltuusto on halunnut kaupunkiin uusia siirtolapuutarhoja. Ensi talven aikana valmistellaan virkamiestyönä suunnitelma uusista alueista ja nykyisten laajentamisesta. Työ tehdään yhteistyössä Helsingin siirtolapuutarhojen aluejärjestön kanssa.
...

Helsingissä on yhdeksän siirtolapuutarha-aluetta, joiden yhteinen pinta-ala on lähes sata hehtaaria. Niissä on noin 2000 mökkiä. Lisäksi kaupungissa on noin 1500 kesämajaa alueilla, joiden pinta-ala on 80 hehtaaria.

Sydvästra Sibbo torde lämpa sig väl för koloniträdgårdar, men ändringen av kommunindelningen kan knappast motiveras av Helsingfors behov av koloniträdgårdar. Jag har i sig ingenting emot att Helsingfors bevarar sina koloniträdgårdar och planerar nya, men om man prioriterar koloniträdgårdar framom bostadsbebyggelse skall man inte klaga på tomtbrist och kräva att få inkorporera områden av grannen för att kunna bygga bostadsområden vid en ännu icke existerande metrolinje. I Helsingfors finns det en hel del koliniträdgårdar invid metrolinjen och stambanan. (Se HS: karta ovan.) Det är dock inte politiskt lätt att omvandla koloniträdgårdar till bostadsområden. Stadsplaneringsnämndens ordförande Maija Anttila (sdp) lär själv ha en lott i Hertonäs koloniträdgård. Bevarandet av Hertonäs kolonialträdgård har motiverats med att den är kulturhistoriskt värdefull. Men kulturhistoriskt värdefullt är även det öppna landskapet i Östersundom.

Maija Anttila m.fl. lämnade till stadsfullmäktigemötet den 18 juni en motion om platser för nya koloniträdgårdar och stugbyar i nya områden. Jag citerar ur (den officiella översättningen av) motionen:

Vi anser att frågan om nya koloniträdgårdar bör undersökas i nordost i området med Malms flygfält när området börjar planläggas i enlighet med generalplanen. I nordost finns inga koloniträdgårdar i närheten. Likaså bör frågan undersökas i samband med planläggningen av Sibbo, också andra områden än bara Husö bör beaktas.

Helsingfors koloniträdgårdar har diskuterats tidigare i samband med den så kallade Sibbofrågan, bl.a. under Jan Vapaavuoris och Mari Kiviniemis besök i Sibbo i juni 2007. Christel Liljeström skriver i sitt blogginlägg "Gäsp" från den 11 juni 2007 följande:

Gällande koloniträdgårdarna i Helsingfors (flere 100 ha) sade Vapaavuori att de uppstått då de var i utkanten av staden och att de nu hör historiskt till stadsbilden. Till vilket jag replikerade att våra åkrar också hört i 650 år till kommunbilden. Uttryckligen bara för att jag vill visa att respekten för historiska aspekter bör finnas från bägge hållen.

Tänjningar. Den 3 augusti 2008

I nummer 2/2008 av Finlands kommuntidning ingick en artikel av Henrik Hägglund med rubriken "Fallet Sibbo - när kommunindelningen ändras". (Se "Rättsfallet Sibbo. Den 22 mars 2008".) Artikeln avslutas med följande stycken:

En stor del av argumenten för annekteringen grundades på Helsingforsregionens särställning i vårt land, och på behoven av en balanserad utveckling just av huvudstadsregionen. HFD framhöll starkt att de allmänna förutsättningarna för ändring av kommunindelning innehåller begreppet ”område”, som gäller områden inom de direkt berörda kommunerna men också mer omfattande regionala områden. Och utgående från denna tanke, som baserade sig på regeringens proposition 135/1997 som låg till grund för kommunindelningslagen, kopplade alltså HFD sin argumentation till Helsingforsregionen.

HFD:s avgörande var grundligt och väl argumenterat. Det är klart att många begrepp i lagstiftningen, såsom allmänna hänvisningar till ”särskilt vägande förutsättningar” kan ges olika tolkningar. HFD har nu givit sin tolkning till vissa centrala begrepp i kommunindelningslagen.

Dess värre är det åtminståne för mig svårt att bli klok på HFD:s tolkning av det oklara men så centrala begreppet ”särskilt vägande förutsättningar”. I någon betydelse måste HFD ha tolkat begreppet för att alls kunna ta ett beslut, men domstolen har inte i beslutet definierat betydelsen eller uttolkat begreppet. HFD tolkning förefaller dock strida mot följande tolkning som Myllyniemi/Prättälä ger i kommunindelningsutredarens Sibborapport:

Med begreppen ”särskilt vägande förutsättningar/orsaker/grunder” har man i lagstiftningen i allmänhet velat betona att förfarandet är exceptionellt, och att prövningsrätten är klart begränsad och myndighetens motiverings- och bevisningsskyldighet åter är mycket stor om förfarandet inleds.

Det har endast en gång tidigare under rådande kommunindelningslag gjorts ett beslut om en ändring i kommunindelningen som kräft särskilt vägande skäl. Det beslutet motsvarar exakt exmplet med en enklav som Toivo Pihlajaniemi ger i sin bok ”Kuntajakolaki selityksin”. Beslutet baserade sig emellertid speciellt på 47 § i kommunindelningslagen som gäller "områden där kommunindelningen med anledning av områden som ligger avskilt från kommunens huvudsakliga område (enklaver) är påtagligt oenhetlig". Då Sibbobeslutet i praktiken är det första beslutet som direkt baserar sig på ”särskilt vägande förutsättningar” kunde man fövänta sig att HFD i sitt årsboksbeslut skulle komma med en uttolkning av begreppet ”särskilt vägande förutsättningar”.

Hägglund skriver i sin artikel att HFD i sin bedömning av de allmänna förutsättningarna för en ändring av kommunindelning tar hänsyn till "mer omfattande regionala områden", det vill säga Helsingforsregionen. I verkligheten bedöms dock förekomsten av allmänna förutsättningar främst utgående från området som skall anslutas till Helsingfors, samt i någon mån utgående från staden Helsingfors behov. Så som jag läser HFD:s Sibbobeslut är det egentligen först då man argumenterar för att de allmänna förutsätningarna har säsrkild tyngd som man lyfter fram "mer omfattande regionala områden" och betydelsen av att Helsingforsregionen utvecklas. Regeringens omtvistade proposition 135/1997 har här föga relevans. HFD:s enda direkta argument för att de påstådda (men av flera experter ifrågasatta) allmänna förutsättningarna har särskild vikt är att "Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket." För att allmänna förutsättningar skall kunna bedömas som särskilt vägande har HFD inte krävt att förekomsten av allmänna förutsättningar är uppenbar, bevisad eller ens välmotiverad. Istället är det Helsingforsregionens påstådda allmänna betydelse som enligt HFD:s tolkning ger de påstådda allmänna förutsättningarna särskild tyngd. I kommunindelningslagen talas det uttryckligen om särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar, men enligt HFD:s beslut är det utvecklingen av Helsingforsregionen som "har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket." Sambandet mellan i 3 § nämnda förutsättningar och utvecklingen av Helsingforsregionen är inte speciellt uppenbart, men särskilt tvivelaktigt finner jag det att man lyfter fram beslutets betydelse för hela "hela riket". Är det statens intresse som ger staten rätt att tänja på lagen?

Diffus argumentation. Den 2 augusti 2008

I egenskap av timlärare i filosofi har jag undervisat flera kurser i logik och en gång även en kurs i argumentation och logik. I kurser i argumentation och logik studerar man hur argumentation och slutledningar är logiskt uppbyggda. Bland politiska tal är det lätt att finna skräckexempel på hur argumentation kan basera sig på slutledningar, som inte är logiskt giltiga. Att kräva att argumentation alltid skall vara logisk är orimligt. Argumentation handlar om mycket mera än bara slutledningar. Däremot är det skäl att påtala ogiltiga slutledningar, där slutsatserna inte följer givna premisserna.

I mitt studium av fallet Sibbo har jag naturligtvis iakttagit en hel del ologisk argumentation. Inte heller mina egna argument har nödvändigtvis alltid varit helt logiska. I normal argumentation lämnar man ofta vissa premisser eller förutsättningar onämnda. Vad jag speciellt har reagerat på är emellertid att man lyft fram premisser som saknar relevens för slutsatserna eller ur vilka slutsatserna endast skenbart följer. När det gäller det gäller kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport och inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut kan man försvara en del motiveringar med att de har politisk relevans och betydelse för den politiska bedömningen även om de saknar relevans för de juridiska slutsatserna. (Å andra sidan är de centrala argumenten kopierade från Helsingfors egen utredning, vars titel uttryckligen är "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".) När det gäller HFD:s beslut eller motiveringarna till HFD.s avgörande i fallet Sibbo är det svårare att försvara juriskt irrelevanta argument, då HFD i sitt pressmeddelande från den 15 januari säger att "Den fråga som högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra gällde endast om ändringen i kommunindelningen var lagenlig, inte om statsrådets beslut var ändamålsenligt."

Med tanke på längden i HFD:s motiveringar finner jag det anmärkningsvärt att man är så kortfattad då man drar slutsatsen att ändringen i kommunindelningen var lagenlig. Jag citerar ur det (enda) stycke där HFD i sitt beslut konstaterar att det finns allmänna förutsättningar som även är vägande:

När lagenligheten av statsrådets beslut avgörs, måste man beakta att det är fråga om ett särskilt område, som hör till den ovan i stycket 4.3.2.2.2. definierade Helsingforsregionen och som skiljer sig från övriga kommunala indelningar. Detta framgår bland annat av att statsrådet i de riksomfattande mål som statsrådet 2000 med stöd av markanvändnings- och bygglagen fastställde för områdesanvändningen gav Helsingforsregionen en särställning jämfört med de övriga områdena i landet. Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen. Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket. Ändringen i kommunindelningen överensstämmer även med de mål för en sådan ändring som anges i 1 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

Åtminstone jag läser texten ovan så att existensen av de i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningenmed motiveras med "det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen". Men är den ovanciterade motiveringen samtidigt en motivering för att är de allmänna förutsättningarna även är "vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen"? (Enligt det ovannämnda momentet krävs det för övrigt inte bara vägande utan säsrkilt vägande förutsättningar.) Slutledningen är här oklar, åtminstone åtminstone för mig. (Se även "Vägande förutsättningar. Den 24 juni 2008".) Det förefaller emellertid som om man närmast motiverar förutsättningarnas tyngd med konstaterandet att "Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket."

Betydelsen av Helsingforsregionens utveckling kan knappast göra de påstådda möjligheterna att förbättra levnadsförhållandena för invånarnai sydvästra Sibbo till en särskilt vägande förutsättning. (Se "Levnadsförhållanden. Den 30 juli 2008".) Det förefaller snarare som om HFD först drar slutsatsen att förutsättningarna som nämns i 3 § förekommer eftersom alla fyra nämnda alternativa förutsätningar förekommer, varefter man med stöd av betydelsen av Helsingforsregionens utveckling drar slutsatsen att förutsättningarna som en helhet är vägande. Varför är HFD så otydlig i sina motiveringar? Ett skäl kan vara att man lägger störe vikt vid motiveringarnas övertygande kraft än dess genomskinlighet. En annan förklaring är att slutsatsen att vägande förutsättningar förekommer inte alls följer ur premisserna och att HFD inte har några giltiga motiveringar till slutsatsen att (särskilt) vägande förutsättningar förekommer. HFD betonar starkt betydelsen av att Helsingforsregionen utvecklas, men inte för att ge en övertygande eller överskådlig motivering till förutsättningarnas tyngd, utan för att förhindra att Sibbo blir ett allmänt tillämpbart prejudikat.

Offret. Den 1 augusti 2008

Östersundom är på många sätt en värdefull by för Sibbo. I Östersundom finns inte bara goda skattebetalare. Här finns även Östersundom kyrka, Östersundom gård, Topelius hem Björkudden, Zachrisbackens skolcentrum och många Sibbobors hem. Ändå torde det en längre tid ha funnits en viss beredskap att offra Östersundom för att bevara kommunens traditionella och speciella karakter. Åtminstone har det bland en del Sfp:are funnits en beredskap att offra Östersundom för att rädda Sibbos självständighet och kanske även Östra Nylands förbund. Efter Helsingfors framställning om ändring i kommunindelningen i juni 2006 var det dock otänkbart att Sibbo eller Sfp frivilligt skulle avstå Östersundom med omnejd. Östersundom blev inte ett frivilligt offer, utan Sibbo blev ett stöldoffer - ur Sibbobornas och Sfp:s synvinkel.

I stället för Sfp och Sibbo blev det Centern och Kommunförbundet som offrade Östersundom. Offret var tungt även för Centern och Kommunförbundet, trots att man lyckades göra Sibbo till ett "specialfall". Vanhanen, Manninen, Nousiainen, Parjanne, Prättälä eller Harjula skulle nog inte ha offrat (sydvästra) Sibbo, om offret inte hade varit nödvändigt för att blidka Helsingfors och betongpartiet och därigenom rädda landets övriga kommuner från hot om tvångssammanslagningar. Först när revideringen av kommunindelningslagen är färdig står det emellertid klart om offret var nog och därmed värt sitt pris.

På bilden ovan offras Polyxena, prinsessan av Troja, för att hon var den skönaste av alla.

Skelett i garderoben. Den 31 juli 2008

I inlägget "Ordförande för arbetsgrupp. Den 26 juli 2008" berättade jag att en arbetsgrupp under ledning av regeringsrådet Arto Sulonen (bilden ovan) fram till slutet av februari skall bereda en revidering av kommunindelningslagen. Medlemmar i arbetsgruppen är bl.a. Rainer Alanen från finansministeriet samt Kari Prättälä och Arto Koski från Finlands Kommunförbund. Knappast är det en ren tillfällighet att arbetsgruppens mandatperiod inleddes en dryg månad efter HFD:s avgörande i fallet Sibbo. Om högsta förvaltningsdomstolen hade upphävt statsrådets Sibbobeslut hade pressen på arbetsgruppen varit en helt annan än nu. Å andra sidan tyngs Sulonens och Prättäläs beredningsarbete nu av ett lik i lasten.

Efter annekteringen av sydvästra Sibbo behövs möjligheterna till partiella kommunsammanslagningar inte längre förbättras för Helsingfors skull. Dessutom var sydvästra Sibbo den ersättning som Helsingfors och SDP enligt överenskommelse fick för att tvångssammanslagningar av hela kommuner inte togs med i kommunreformen. En eventuell revidering av kommunindelningslagen bör ses som en del av kommun- och servicestrukturreformen, som enligt överenskommelse inte inkluderar tvångssammanslagningar. Jag citerar ur finansministeriets pressmeddelande från den 27 februari:

Syftet med revideringen av kommunindelningslagen är att förtydliga lagen så att den skulle fungera bättre i praktiken och utgöra ett bättre stöd för ändringsprocesser när det gäller kommunindelningar. Lagen borde uppdateras så att den motsvarade de nya behov och förändrade omständigheter som föranleds av kommun- och servicestrukturreformen. Dessutom har man som mål att utveckla det kommunala beslutsfattandets ställning och kommuninvånarnas möjligheter till deltagande och påverkan. Man försöker också hitta metoder som hjälper att beakta olika parters sinsemellan motstridiga aspekter och intressen vid ändringsprocessen för kommunindelningen.

Arbetsgruppen har till uppdrag att vid beredningsarbetet fästa särskild uppmärksamhet vid de problem som under de senaste åren observerats i samband med tillämpningen av kommunindelningslagen. Revideringen ska huvudsakligen koncentrera sig på kontrollen över ändringsprocessen för kommunindelning både i kommunen och inom statsrådet, och på uppdateringen av förfarandebestämmelser som gäller processen. Arbetsgruppen borde också utreda eventuella behov att precisera förutsättningarna för ändrandet av kommunindelningen. Avsikten är att det fortfarande ska vara uteslutet att möjliggöra sammanslagningar av hela kommuner mot kommunernas vilja.

Eftersom Sulonen är en nyckelperson i kopplingen mellan Sibbofrågan och Paras-reformen utgör Sulonens orförandeskap i ovannämnda arbetsgruppen en garanti för att tvångssammanslagningar även i framtiden kommer att vara sällsynta. Sviker Sulonen överenskommelserna, kan man alltid påminna honom om hans skelett i garderoben. Sulonen borde sitta på åklagarbänken för tjänstefel i fallet Sibbo, men för oss som ogillar tvångssammanslagningar är det bra att ha Sulonen i arbetsgruppen för beredningen av en revidering av kommunindelningslagen.

Levnadsförhållanden. Den 30 juli 2008

En av kontroverserna i fallet Sibbo gäller tolkningen av ordet alue i kommunindelningslagen. Pekka Myllyniemi/Kari Prättälä har förfäktat en vidare tolkning av ordet alue än t.ex. Toivo Pihlajaniemi. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".) De olika uppfattningarna av betydelsen av ordet alue (området) gäller 3 § i kommunindelningslagen. Paragrafen lyder enligt följande:

Allmänna förutsättningar

Kommunindelningen kan ändras, om ändringen

1) främjar ordnandet av service för invånarna i området,

2) förbättrar levnadsförhållandena för invånarna i området,

3) förbättrar verksamhetsmöjligheterna för näringarna i området, eller

4) främjar kommunernas funktionsförmåga och verksamhetens lönsamhet.

Bestämmelser om beaktande av befolkningens språkförhållanden finns i grundlagen.

I den fjärde förutsättningen talas det alltså inte om "området", utan om kommunernas funktionsförmåga. I det aktuella fallet bör kommunerna vara Sibbo, Helsingfors och Vanda. I inrikesministeriets prememoria till statsrådets beslut säger regeringråd Arto Sulonen att "Kuntajaon muuttamiselle kuntajakolain 3 §:ssä säädettyjen yleisten edellytysten täyttymistä on päätöksessä arvioitu mainitun säännöksen mahdollistamalla tavalla kokonaisuutena ja yhtä kuntaa laajemman alueen näkökulmasta." Det är självklart att man angående kommunernas funktionsförmåga måste se till mera än en kommun. Då den aktuella ändringen knappast kan anses förbättra Sibbos eller Vandas funktionsförmåga, måste man i bedömningen lika väl här ha bedömt förutsättningarna ur en enda kommuns synvinkel: Helsingfors. Ironiskt nog skriver Sulonen i satserna som föregår den ovanciterade satsen följande:

On ilmeistä, että pidemmällä aikavälill siirrettävän alueen rakentaminen ja asuttaminen myös edistää palveluiden järjestämistä alueen asukkaille.Kuntajaon muutoksen ei myöskään voida katsoa yleisesti heikentävän alueen asukkaiden elinolosuhteita. Valinta maaseutumaisen haja-asutuksen ja tiiviimmän kaupunkiasumisen välillä on arvostuskysymys.

Här bedömer Sulonen alltså inte förutsättningarna med tanke på ett större område, utan syftar entydigt på det "lantliga" område som enligt statsrådets beslut skall överföras till Helsingfors. Området som är större än en enskild kommun berör alltså endast den tredje förutsättningen som gäller verksamhetsmöjligheterna för näringarna i området. I sin motivering till att de allmänna förutsättningarna uppfylls med särskild vikt hänvisar Sulonen till näringarnas verksamhetsmöjligheter, men även till "kommunernas funktionsförmåga och verksamhetens lönsamhet". Jag citerar:

Esityksen mukaiselle kuntajaon muutokselle on katsottava olevan kuntajakolain 5 §:n 2 momentissa tarkoitetut erityisen painavat edellytykset. Tärkeä alueen elinkeinojen toimintamahdollisuuksien sekä kuntien toimintakyvyn ja toiminnan taloudellisuuden turvaamiseen liittyvä yleinen etu vaatii Helsingin, pääkaupunkiseudun ja koko Helsingin seudun yhdyskuntarakenteen ja toimintaedellytysten kehittämistä.

Angående "ordnandet av service för invånarna i området" ger Sulonen ingen motivering till att förutsättningen skulle uppfyllas med särskild vikt, men förutsättningarna kan tolkas som alternativa. Eftersom det enligt en allmän tolkning räcker med att endast en av de fyra förutsättningarna uppfylls, är det intressant att Sulonen trots allt hävdar att levnadsförhållandena för invånarna i området inte objektivt försämras. Det förefaller som om Sulonen vill inkludera alla fyra alternativa villkor i sin helhetsbedömning.

Inte ens Sulonen i all sin partiskhet vågar hävda att den aktuella ändringen av kommunindelninge förbättrar levnadsförhållandena för invånarna i området. Det gör däremot Helsingfors stad i sina utlåtanden. Även Pekka Myllyniemi hävdar följande i sin utredning:

På lång sikt främjar en kommundelssammanslagning också ordnandet av service för invånarna i området och förbättrar levnadsförhållandena i området på det sätt som anges i 3 § i kommunindelningslagen.

Speciellt anmärkningsvärt finner jag det att HFD här ställer sig bakom Myllyniemis och Helsingfors uppfattning. I sitt beslut säger HFD följande:

Genom att utveckla samhällsstrukturen främjar man även ordnandet av service för invånarna i området så som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten i kommunindelningslagen och gör det möjligt att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i området så som avses i 2 punkten i samma 1 mom. För denna ändring i kommunindelningen finns följaktligen de allmänna förutsättningar om vilka bestäms i 3 § 1 mom. 1- 4 punkten.

HFD hävdar alltså att de allmänna förutsättningar uppfylls, emedan samtliga förutsättningar som nämns i 3 § uppfylls. Motiveringen till att levnadsförhållandena för invånarna i området förbättras är dock synnerligen klena. En ändring av kommunindelningen skulle främja utvecklingen av samhällsstrukturen, vilket i sin tur skulle främja ordnandet av servicen för invånarna i området och göra det möjligt att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i området... Om HFD inte har bättre argument att komma med, kan man verkligen fråga sig varför HFD i konflikt med Sulonens motiveringar till statsrådets beslut hävdar att den aktuella ändringen av kommunindelningen göra det möjligt att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i området. Till råga på allt hävdar HFD i sitt beslut utan direkta motiveringar att förutsättningarna för ändringen i kommunindelningen även är "vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen". Menar man att även förutsättningen som gäller levnadsförhållandena har särskild tyngd?

Kranskommuner. Den 29 juli 2008

Förre kommunministern och bostadsministern Hannes Manninens (c) påstående att "vanliga Helsingforsbor ska ha rätt att bo i egnahemshus utan att byta kommun" var en ärlig motivering till inkorporeringen. De flesta andra motiveringar är rena hyckleriet. Fast Manninen menade egentligen inte att Helsingforsbor ska ha rätt att bo i egnahemshus utan att byta kommun att Helsingfors skall ha rätt att behålla sina invånare och skattebetalare även om de flytar till egnahemshus. Denna rättighet hade Matti Vanhanen och Centern i Helsingfors äventyrat genom att stoppa planerna på att flygfältet i Malm omvandlas till ett område för egnahemshus. Att regeringen hade på sitt program att utöka andelen egnahemshus gjorde naturligtvis inte saken bättre. Och statsministern visade själv modell genom att bo i egnahemshus i den förhatliga kommunen Nurmijärvi. Så sent som i maj i år underströk Vanhanen att han konsekvent stött utvecklingen i kranskommunerna.

Jag har sagt det tidigare, men jag upprepar det här. Enligt Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen över Helsingfors eget förslag är det kommunerna i norr och väster som förorsakar problem. Att Sibbo är glesbebyggt jämfört med andra kranskommuner är inte i sig ett problem. Däremot skulle en inkorporering av sydvästra Sibbo motverka problemet med utflyttningen från Helsingfors till kranskommunerna i norr och väster. Det var i sig ganska självklart att Helsingforspolitikerna inte skulle godkänna Manninens och Kommunförbundets förslag till kommunreform utan någon form av kompensation. Istället för att ändra på statsandelarna eller slå samman Esbo och Vanda med Helsingfors valde Manninen och Vanhanen att erbjuda sydvästra Sibbo åt Helsingfors, om än formellt utanför PARAS-reformen. Genom att sydvästra Sibbo anslöts till Helsingfors skulle huvudstaden själv kunna dra fördel av utvecklingen som - med Vanhanens konsekventa stöd - sker i kranskommunerna. Helsingfors skulle själv delvis bli en kranskommun.

Helsingin Sanomat publicerade i söndags en artikel med rubriken "Muuttoliike rankaisee suuria kaupunkeja miljoonien verotappioilla". Tillsammans med artikeln publicerades diagrammet ovan. Jag citerar ur artikeln:

Vilkas muuttoliike aiheuttaa vuosittain miljoonien eurojen verotulojen menetyksiä suurille kaupungeille kuten Helsingille, Turulle, Tampereelle, Oululle, Vaasalle, Kuopiolle ja Jyväskylälle.
...Voittoja keräävät yleensä suurkaupunkien naapurit eli kauluskunnat, kuten Espoo, Kirkkonummi, Nurmijärvi, Kangasala tai Tuusula.