Tänjningar. Den 3 augusti 2008

I nummer 2/2008 av Finlands kommuntidning ingick en artikel av Henrik Hägglund med rubriken "Fallet Sibbo - när kommunindelningen ändras". (Se "Rättsfallet Sibbo. Den 22 mars 2008".) Artikeln avslutas med följande stycken:

En stor del av argumenten för annekteringen grundades på Helsingforsregionens särställning i vårt land, och på behoven av en balanserad utveckling just av huvudstadsregionen. HFD framhöll starkt att de allmänna förutsättningarna för ändring av kommunindelning innehåller begreppet ”område”, som gäller områden inom de direkt berörda kommunerna men också mer omfattande regionala områden. Och utgående från denna tanke, som baserade sig på regeringens proposition 135/1997 som låg till grund för kommunindelningslagen, kopplade alltså HFD sin argumentation till Helsingforsregionen.

HFD:s avgörande var grundligt och väl argumenterat. Det är klart att många begrepp i lagstiftningen, såsom allmänna hänvisningar till ”särskilt vägande förutsättningar” kan ges olika tolkningar. HFD har nu givit sin tolkning till vissa centrala begrepp i kommunindelningslagen.

Dess värre är det åtminståne för mig svårt att bli klok på HFD:s tolkning av det oklara men så centrala begreppet ”särskilt vägande förutsättningar”. I någon betydelse måste HFD ha tolkat begreppet för att alls kunna ta ett beslut, men domstolen har inte i beslutet definierat betydelsen eller uttolkat begreppet. HFD tolkning förefaller dock strida mot följande tolkning som Myllyniemi/Prättälä ger i kommunindelningsutredarens Sibborapport:

Med begreppen ”särskilt vägande förutsättningar/orsaker/grunder” har man i lagstiftningen i allmänhet velat betona att förfarandet är exceptionellt, och att prövningsrätten är klart begränsad och myndighetens motiverings- och bevisningsskyldighet åter är mycket stor om förfarandet inleds.

Det har endast en gång tidigare under rådande kommunindelningslag gjorts ett beslut om en ändring i kommunindelningen som kräft särskilt vägande skäl. Det beslutet motsvarar exakt exmplet med en enklav som Toivo Pihlajaniemi ger i sin bok ”Kuntajakolaki selityksin”. Beslutet baserade sig emellertid speciellt på 47 § i kommunindelningslagen som gäller "områden där kommunindelningen med anledning av områden som ligger avskilt från kommunens huvudsakliga område (enklaver) är påtagligt oenhetlig". Då Sibbobeslutet i praktiken är det första beslutet som direkt baserar sig på ”särskilt vägande förutsättningar” kunde man fövänta sig att HFD i sitt årsboksbeslut skulle komma med en uttolkning av begreppet ”särskilt vägande förutsättningar”.

Hägglund skriver i sin artikel att HFD i sin bedömning av de allmänna förutsättningarna för en ändring av kommunindelning tar hänsyn till "mer omfattande regionala områden", det vill säga Helsingforsregionen. I verkligheten bedöms dock förekomsten av allmänna förutsättningar främst utgående från området som skall anslutas till Helsingfors, samt i någon mån utgående från staden Helsingfors behov. Så som jag läser HFD:s Sibbobeslut är det egentligen först då man argumenterar för att de allmänna förutsätningarna har säsrkild tyngd som man lyfter fram "mer omfattande regionala områden" och betydelsen av att Helsingforsregionen utvecklas. Regeringens omtvistade proposition 135/1997 har här föga relevans. HFD:s enda direkta argument för att de påstådda (men av flera experter ifrågasatta) allmänna förutsättningarna har särskild vikt är att "Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket." För att allmänna förutsättningar skall kunna bedömas som särskilt vägande har HFD inte krävt att förekomsten av allmänna förutsättningar är uppenbar, bevisad eller ens välmotiverad. Istället är det Helsingforsregionens påstådda allmänna betydelse som enligt HFD:s tolkning ger de påstådda allmänna förutsättningarna särskild tyngd. I kommunindelningslagen talas det uttryckligen om särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar, men enligt HFD:s beslut är det utvecklingen av Helsingforsregionen som "har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket." Sambandet mellan i 3 § nämnda förutsättningar och utvecklingen av Helsingforsregionen är inte speciellt uppenbart, men särskilt tvivelaktigt finner jag det att man lyfter fram beslutets betydelse för hela "hela riket". Är det statens intresse som ger staten rätt att tänja på lagen?