En samlingspartistisk kommun. Den 28 november 2008

Hufvudstadsbladet har idag publicerat en insändare av Henrik Möller, som är ordförande för de gröna i Sibbo. Jag citerar ur artikeln, som har rubriken "Slut på samarbetet?":

>>Viceordförande för Vårt gemensamma Sibbo, Caspar Berntzen, säger att man har sträckt ut en samarbetshand mot Sfp (Hbl 26.11). Uttalande är totalt struntprat! Eero Seppänen från Vårt gemensamma Sibbo har sagt att man kunde överväga att byta ordförandeposten i utskottet för teknik och miljö mot en av Sfp:s platser i planeringsnämnden . ...

Samlingspartiets och dess stödpartiers sätt att föra politik är helt befängt. De gröna i Sibbo fick en invitation till samarbetet men vi meddelade att vi inte vill vara med i ett samarbete som uteslutande har som mål att hämnas Sfp. ...

Vårt gemensamma Sibbo är definitivt med att genomföra en förändring i Sibbopolitiken. Nu är det tydligen slut på samarbetet i Sibbo. Personligen är jag rädd för hur det går för planeringen och minoritetsspråket i en samlingspartistisk kommun, men det har Vårt (nästa) gemensamma Sibbo säkert tänkt på?<<

Ordföranden för De gröna i Sibbo lär komma väl överens med Svenska folkpartiet inklusive Sfp:s starka kvinna i Sibbo, medan ordföranden för Vårt gemensamma Sibbo inte klarar av Christel Liljetröms fräna stil. Det politiska läge som råder i Sibbo idag kanske i grunden bottnar i personkemi, men den avgörande faktorn är ändå den misstro som riktats mot Sfp i allmänhet och mot Liljeström i synnerhet. Jag har i sig inget större intresse av att försvara Liljeström, vars rakt på sak-still sträffande beskrivs i Lars Stormboms blogginlägg "Äkta politiker?" Däremot vill jag försvara Liljeström då det gäller beskyllningarna som riktats mot henne och partiet i samband med annekteringen av Östersundom. Vårt gemensamma Sibbo har gjort en felaktig analys.

Enligt vad Liljeström skriver på sin blogg torde det för övrigt nu vara klart att det är hon som blir fullmäktigeordförande. Det skall bli intressant att se vem som kommer att beskydda det nya samlingspartistiska Sibbo, nu när Sfp förlorar makten i kommunen. Eero Seppänen från Vårt gemensamma Sibbo, som blir styrelseordförande från och med årsskiftet, har inget riksparti eller ens några partikamrater utanför kommunen att samarbeta med. Dessutom har han efter statsrådets Sibbobeslut brutit broarna till Jyrki Katainen. Den verkliga matutövaren Samlingspartiet i Sibbo kommer åtminstone under de två år som Seppänen svingar klubban att få det svårt att samarbeta med moderpartiet. Trots att Svenska folkpartiets muskler inte räckte till för att stoppa inkorporeringen är det ändå hittills regeringspartiet Sfp som utgjort en garant för att Sibbo kan bestå som en självständig kommun. Från samlingspartitiskt håll har man däremot öppet förespråkat en spjälkning och upplösning av kommunen.

I dagens Hbl ingår även en artikel med rubriken "Nya hamnen ger upp till 1 000 jobb i Kervo". I Kervo räknar man med med att Nordsjö hamn leder till tusen nya arbetsplatser tack vare den nya bangården i Savio. Norsdjö hamn var tillsammans med metron huvudargumneten för inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Även Sibbo har förberett sig för hamnen genom att planera en logistikcentral invid den nya bangården. Det aktuella området har med tanke på hamnen en större betydelse än Östersundom. Kartan ovan har publicerats i Kuntalehti 8/2003.

Helsingfors stads trafikverk har idag publicerat ett meddelande med rubriken "Helsingin liitosalueen bussilinjojen suunnitelmat valmistuivat". Hb, som har tagit del av informationen har publicerat en notis med rubriken "Buss 91 och 93 går till gamla Sibbo". I notisen heter det även att "I visionen för år 2030 går metron till Östersundom."

Borgåbladet har på kvällen publicerat en nyhet med rubriken "Östis stänger vid årsskiftet".

Fallet Sibbo

Fascinerande. Den 27 november 2008

Ledaren i gårdagens Hufvudstadsblad "Ett hårdare trängt sfp bör kunna rösta, men ändå hålla samman" tar i förbifarten upp det politiska läget i Sibbo:

>>I Sibbo har nu samlingspartiet, centern och socialdemokraterna inte tvekat att liera sig med sannfinländarna för att sätta sfp på plats. Till den här anti-sfp-fronten har fascinerande nog också obundna Vårt gemensamma Sibbo anslutit sig, trots sina bedyranden före valet om sin positiva inställning till svenskan. Bara de gröna vägrade delta i "hämndaktionen", vilket länder dem till heder.
Visst kan sfp i Sibbo ha orsak till självrannsakan, men den fräcka frontbildningen mot partiet är främmande för den kommunala demokratin.<<

Jag är själv fascinerad över Vårt gemensamma Sibbos anslutning till koalitionen. Gruppen har ju sina rötter i den partipolitiskt obundna föreningen För Sibbo. Före händelserna sommaren 2006 styrdes Sibbo långt av en koalition bestående av Sfp och De gröna. Därefter var det oppositionens politiska linje som gällde. Till Eeo Seppänens bestörtning räddade inte Sibbos nya politik kommunen från förlusten av Östersundom, varför han lämnade Samlingspartiet för att ansluta sig till Vårt gemensamma Sibbo. Nu är Seppänen plötsligt tillbaka som blivande styrelseordförande uppbackad av en koalition som leds av Samlingspartiet, fastän hans position främst baserar sig på röster som getts åt Caspar Berntzen och Clara Lindqvist.

Det förefaller som om den nya koalitionen vill göra Sfp och De gröna ansvariga för den aktuella inkorporeringen. Sibbos låga befolkningstäthet jämfört med t.ex. Nurnijärvi kan långt förklaras av Sfp:s politik under gångna årtioneden. Befolkningstätheten i Sibbo som helhet borde dock inte ha någon större relevans. Ändringen av kommunindelningen motiverades ju av utvecklingen av Östersundom, som rent av ansågs vara av ett nationellt intresse. Här är det inte huvudsakligen Sfp som byggt en påstådd politisk språkmur som förhindrat Helsingfors naturliga tillväxt i alla väderstreck. Skyddandet av Östersundom har framför allt pådrivits av naturskyddsföreningarna. Naturskyddsföreningarnas kamp för Östersundoms naturvärden är långt en fortsättning på kampen mot Nordsjö hamn, som Hbl skrev i artikeln "Gräl gav en bättre hamn" i gårdagens tidning. Jag citerar ur artikeln:

>>Hamnprojektet, grälet, rättskampen var vår högskola, säger Tapani Veistola vid Finlands naturskyddsförbund.
Han hör till de miljöaktivister som i åratal kämpade mot Nordsjö för att det fanns bättre alternativ för en storhamn. Han ville bevara och helst stärka lapptäcket av små skyddsområden kring Borgarstrandsviken och Östersundom.
– Vårt mål var att sy ihop lapptäcket till ett enhetligt större skyddsområde som dessutom skulle ges en direkt förbindelse till Storskogen, säger Tapani Veistola. Han anser fortfarande att alternativen till Nordsjö aldrig gavs en riktig chans. I Kyrkslätt utmanövrerades Pickala med markköp medanexisterande hamnar som Sköldvik aldrig ens utreddes.
Det finns fortfarande också outredda och förvånande drag i beslutsprocessen kring Nordsjö hamn. 1999 beslöt statsrådets majoritet att hamnen inte hotar närliggande Naturaområden. Beslutet överklagades till EU-kommissionen som två år senare meddelade att kommissionen inte tar ställning till hamnplanerna.
Samtidigt pågick arbetet med regionplanen som var förutsättningen för de tillstånd som hamnbygget behövde. Då miljöminister Satu Hassi (grön) år 2001 visste att regeringen godkänner hamnplanerna gick hon med på att hennes ersättare minister Suvi-Anne Siimes (vf) kan godkänna regionplanen medan hon befinner sig på tjänsteresa i Kina.<<

Från Helsingforshåll har man gärna antytt att Sibbo motarbetat även Nordsjö hamn. Det hade funnits all anledning, med tanke på att inkorporeringen nu motiveras med hamnen. Det stämmer att släkten Fazer, som besvärade sig mot hamnplanerna, fram till årskiftet är bosatt i Sibbo. Men hamnen motarbetades även av invånarna i Nordsjö, av naturskyddsföeningar och av De gröna i Helsingfors! Bolaget Nokia motarbetade indirekt planerna på en hamn i Nordsjö genom att backa upp alternativet Pickala. Pickala dög dock inte inte för Helsingfors, eftersom platsen ligger utanför Helsingfors gränser.

De gröna motsatte sig ännu i början av årtiondet Nordsjö hamn. Orsakerna till De grönas motstånd var delvis de samma som skälen till att naturskyddsorganisataionerna motsatt sig en metrolinje till Östersundom och en inkorporering av sydvästra Sibbo. Våren 2006 blev den ekologiska korridoren mellan Östersundom fågelvatten och Sibbo storskog dock plötsligt en språkmur. Sfp utpekades som skyldig till att Helsingfors inte kunnat växa i alla väderstreck.

Kartbilden ovan är från avsnittet "Naturaområden" i Helsingfors hamns publikation "Nordsjö hamnprojekt och miljön".

Fallet Sibbo

Hamnen rodd i hamn. Den 26 november 2008

I kolumnen "Pressklipp" citerar Borgåbladet idag ur ledaren i Vasabledet med rubriken "Och så föll svenskfästet Sibbo", som jag citerade i gårdagens blogginlägg. Jag citerar ur citatet:

Vid sidan av den svenska nedmontering som nu sker i Österbotten då det gäller den statliga regionförvaltningen är det värt att kasta en blick söderut, mot skeendet i Sibbo.
Det var ju här sfp kraftigt kämpade mot den tvångsannektering som Helsingfors hade tagit initiativ till, en kamp som ytterst handlade om principen om kommunal självstyrelse och därför i förlängningen också om de svenskspråkigas möjligheter att rå om sig själva.
Sfp:s kamp kom att bli ett kortståg mot väderkvarnar. Sfp förlorade både i regeringen och i högsta förvaltningsdomstolen.
Och inte bara det. Både annekteringen och sfp:s språkliga orientering i KSSR-frågan gav dessutom i höstens kommunalval upphov till en politisk utbrytning och ett röstspill till valmansföreningen vårt Sibbo.

Själv har jag reagerat på att så väl Borgåbladet som Hufvudstadsbladet behöll rubriken "För svenskan i Sibbo" på Clara Lindqvists och Caspar Berntzens insändare inför kommunalvalet. Jag tvivlar inte en sekund på att dessa representanterna för valmansföreningen Vårt gemensamma Sibbo uppriktigt vill verka för "svenskan i Sibbo", fastän jag inte tror på gruppens språkpolitiska linje. Däremot torde prioriteringen vara uppnebar: Sibbos bästa går före svenska språket. Denna prioritering torde Lindqvists och Berntzen dela med många av sina väljare. Jag har ingenting att anmärka mot denna prioritering. Jag skrev själv redan i mitt andra blogginlägg om fallet Sibbo "Mera om Sibbo. Den 12 juli 2006" följande:

Konflikten mellan Helsingfors och Sibbo handlar inte i första hand om en konflikt mellan språkgrupperna. Den handlar kanske i första hand om en konflikt mellan den stora nationella berättelsen om nationens utveckling och mindre lokalt förankrade historier. Personligen är jag villig att offra det svenska språkets ställning i Sibbo för att bevara den lokala identiteten och samhörigheten. Rör inte gränserna!

Jag har på denna blogg inte slagit vakt om de svenska strukturerna, utom om lagen, rätten och Sibbo. Ändå måste jag i ärlighetens namn medge att det inte minst är det starka svenska inslaget som får mitt hjärta att slå för Sibbo. Utbrytargruppen Vårt gemensamma Sibbo skiljer sig inte från andra utbrytargrupper i Svenskfinland när det i samband med KSSR gäller att prioritera kommuninvånarnas konkreta intressen framom de svenska strukturerna. Däremot gör gruppen någonting unikt då den ställer upp för en kokoomusledd koalition vars syfte är att helt och hållet tränga ut Sfp (och De gröna). På lång sikt behöver även svenskan i Sibbo de nationella svenska strukturerna, som helt är beroende av att Sfp och Fsd har ett tillräckligt stöd. Därför finner jag det oärligt av Vårt gemensamma Sibbo att inför valet säga sig stöda "svenskan i Sibbo". Eller är man bara naiva?

Hufvudstadsbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Gräl gav en bättre hamn". Jag återger här det sista stycket i artikeln:

Sibbo klart för tio år sedan
Naturskyddsförbundet håller fortfarande fast vid sin åsikt om att hamnen är felplacerad och den tvingats in på ett för litet område.
– Den belgiska hamnkonsulten Erik D´Hondt förutspådde för över tio år sedan att det blir trångt i Nordsjö och att staden därför kommer att försöka expandera österut. Då Helsingfors nu vid årsskiftet flyttar sina gränspålar österut är det inte någon stor överraskning för oss, säger Tapani Veistola.
Ett 5 000 hektar stort område i sydvästra Sibbo blir en del av Helsingfors.

Att den aktuella inkorporeringen sammanfaller med starten för Nordsjö hamn är knappast enbart ett rent sammanträffande. Redan i inlägget "Sibbo och Nordsjö hamn. Den 4 augusti 2006" spekulerade jag vid möjligheten att Helsingfors väntat med att driva på en ändring av kommunindelningen för att inte ytterligare försvåra planeringen av Nordsjö hamn. Istället för att hota med gränsjusteringar gav Helsingfors sibboborna falska löften om att hamnen i Nordsjö inte påverkar Sibbo. Att det skulle gå att utvidga hamnen österut har jag dock mycket svårt att tro, då hamnen gränsar till naturaområden genom vilka man dragit dyra tunnlar. Vad Helsingfors egentligen har för planer är dock svårt att veta, vilket fallet Tobben väl visar. (Se "Tabben och Tobben. Den 24 juni 2008", "Granö by. Den 18 juli 2008" och "Kontroversiell hamn. Den 22 juli 2008".) I en faktaruta i samband med artikeln i Hbl står det felaktigt att "Helsingfors stad inte ville att storhamnen skulle byggas inomför stadens gränser. Helsingfors stad ville uttryckligen att hamnen byggdes innanför stadens gränser. Det var därför alternativet Pickala inte dög. Artikeln i Hbl öppnar i övrigt så stora perspektiv att det finns skäl att återkomma i ett skilt blogginlägg.

Bilden ovan har jag tagit vid en kanottur i Borgarstrandsviken senaste sommar. På bilden syns en enorm jordvall som man byggt för att skydda Borgarstrandsviken från hamnen. Om hur hamnprojektet anpassats till miljön kan man läsa i Helsingfors hamns publikation "Nordsjö hamnprojekt och miljön". I publikationen finns en intressant kronologi, ur vilken jag citerar valda milstolpar:

1966 Nordsjö införlivas med Helsingfors, med motiveringen att området lämpar sig för hamnändamål.
1967 Nordsjö planeringskommittés betänkande: man föreslår att hamnen placeras på Bastö udden.
1975 Den första utredningsplanen för Nordsjö hamn. Hamnen planeras på området mellan Valmets varv och Borgarstrandsviken.
1982 Statsrådet fastställer det riksomfattande skyddsprogrammet för fågelvatten, i vilket Fågelområdena i Östersundom ingår.
1987 Beslut om att freda området Svarta backen – Borgarstrandsviken till ett naturskyddsområde.
1992 Nordsjö varvsområde reserveras för hamn i generalplanen för Helsingfors.
1996 Helsingfors stadsfullmäktige godkänner planen för att grunda Nordsjö hamn.
1998 Statsrådets Natura-beslut.
2002 Högsta förvaltningsdomstolen förkastar besvären som har anförts mot regionplanen och detaljplanen för Nordsjö hamn.
2003 Byggandet av Nordsjö hamn inleds.
2004 Generaldirektören för EU-kommissionens huvudavdelning för miljöärenden meddelar att kommissionen inte längre behandlar Nordsjö-klagomålen.
2009 Nordsjö hamn blir i full utsträckning färdig.

Fallet Sibbo

Svenskfästet Sibbo. Den 25 november 2008

Yle Mellannyland har publicerat en notis med rubriken "Hfors vill hyra Östis", medan Yle Östnyland har publicerat en notis med rubriken "Helsingfors vill köpa Östis i Sibbo". I gårdagens Helsingin Sanomat ingick en artikel med rubriken "Nuorisotila Östiksestä tuli pelinappula Helsingin ja Sipoon kiistaan". Rubriken är både vinklad och vilseledande. Både politiker och medier i Helsingfors har försökt hävda att Sibbo - och naturligtvis Sfp - försöker hämnas och göra eleverna i Östersundom till spelbrickor i konflikten om ersättning mellan Helsingfors och Sibbo. När det nu visar sig att man fått till stånd ett hyreskontrakt om skolor och daghem försöker man överföra föreställningen om spelknappar på Sibbo kommuns ovilja att hyra ut den gamla skolbyggnaden, som några år fungerat som ungdomsgård.

Ledaren i dagens nummer av Vasabladet handlar om den politiska kuppen i Sibbo, men artikeln tangerar även inkorporeringen och KSSR. Jag citerar valda bitar ur ledarartikeln, som har rubriken "Och så föll svenskfästet Sibbo":

>>Vid sidan av den svenska nedmontering som nu sker i Österbotten då det gäller den statliga regionförvaltningen är det värt att kasta en blick söderut, mot skeendet i Sibbo.
Det var ju här sfp kraftigt kämpade mot den tvångsannektering som Helsingfors hade tagit initiativ till, en kamp som ytterst handlade om principen om kommunal självstyrelse och därför i förlängningen också om de svenskspråkigas möjligheter att rå om sig själva.
Sfp:s kamp kom att bli ett kortståg mot väderkvarnar. Sfp förlorade både i regeringen och i högsta förvaltningsdomstolen.
Och inte bara det. Både annekteringen och sfp:s språkliga orientering i KSSR-frågan gav dessutom i höstens kommunalval upphov till en politisk utbrytning och ett röstspill till valmansföreningen vårt Sibbo.
Nu har till denna svenska domänförlust lagts till ytterligare en förlust: Genom ett hänsynslöst politiskt kulisspel har sfp:s mångåriga maktposition i Sibbo brutits. ...

Samarbetet mellan samlingspartiet, vårt gemensamma Sibbo, centern, sdp och sannfinländarna lär ha planerats i all hemlighet redan under flera veckor och med ett för det svenska i Finland förödande resultat. Alliansen kommer att lägga beslag på de flesta tunga poster, bland annat i de tre viktiga utskotten, utan att sfp kan lyfta ett finger för att förhindra det.
Vårt gemensamma Sibbo och samlingspartiet tar hand om ordförandeklubban i stadsstyrelsen för två år i stöten. Samlingspartiet tar hand om utbildningsutskottet, vårt Sibbo tar utskottet för teknik och miljö medan centern får social- och hälsovårdsutskottet.
Fullmäktige har den nybildade majoritetskoalitionen inga anspråk på, för dem kan sfp gott och väl fortfarande fortsätta som fullmäktigebas.
Den här eftergiften gör partierna naturligtvis väl medvetna om att det är kommunstyrelsen som sköter en operativa politiken i en kommun och att kommunfullmäktigebasen i en sådan konstellation är mer eller mindre en maktlös marionettfigur.
Den politiska situation som tonar fram i Sibbo har med andra ord vissa paralleller med den som har gällt i Vasa under de senaste åren.
De grönas ordförande Henrik Möller har säkert rätt då han i en kommentar i radion i går lät förstå att den oheliga alliansen i Sibbo har sin grund i ett gemensamt syfte att ge sfp på käften.
Uppenbarligen kan man till och med gå ett steg längre och se anti-sfp-alliansen som en strävan att ta död på ytterligare en svensk struktur i vårt land.
Detta är anmärkningsvärt, speciellt med tanke på det stora inslaget av finlandssvenskar i valmansföreningen vårt Sibbo.<<

I sin Sibboutredning beskriver kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi Raimo Ilaskivis förslag från 1989 på följande sätt:

>>Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.<<

Hade Sfp i Sibbo frivilligt avstått från den sydvästra delen av kommunen, hade partiet kunnat räkna med att helt förlora fötroendet i Sibbo. På Ilaskivis och Pekka Korpinens initiativ torde förre kommundirektören i Sibbo Viking Sundström inofficiellt ha diskuterat en ändring i kommunindelningen, men ingenting tyder på att man inom Sfp i Sibbo våren 2006 var villig att avstå från Östersundom. Kanske tolkar en del, med facit i hand, Sfp:s traditionella politik som ett uttryck för att man inte brydde sig om hotet mot Östersundom? Nu visar det sig att Sfp, som på nationell nivå var det enda partiet som koncekvent motsatte sig annekteringen, är den stora förloraren i Sibbo. Lite förenklat kunde man säga att Sfp:s nederlag i Sibbo är en följd av att ett par röstmagneter som ställde upp för valmanföreninge Vårt gemensamma Sibbo har trott på de officiella motiveringarna till inkorporeringen och därmed inte litar på Sfp.

Christel Liljeström har på kvällen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Neuvottelu farssi". Inlägget har ingenting direkt med annekteringen att göra, men handlar desto mera om den politiska kuppen i Sibbo. Det kunde kanske tilläggas att något av en politisk kupp ägde rum redan sommaren 2006 som en följd av Helsingfors initiativ till en ändring i kommunindelningen. Sfp fick behålla styrelseordförandeposten, men det var långt Samlingspartiet, SDP och Centern som dikterade linjen. Det var denna nyvunna "enighet" som Vårt gemensanna Sibbo för några månader sedan sade sig vilja slå vakt om, fastän den nya tillväxtpolitiken inte räddade Sibbo från förlusten av Östersundom. Nu uppger emellertid Caspar Berntzen, tidigare galonsfigur för föreningen För Sibbo, att Vårt gemensamma Sibbo gick med i koallisationen mot Sfp för att garanatera en förändring. Liljeström hade på förhand meddelat att hon inte ställer upp som kandidat för styrelseordförandeposten, kanske för att inte vara Sfp till belastning vid förhandlingarna, kanske för att rädda sitt ansikte. Man nöjde sig dock inte med att bli av med Liljeström, utan gick in för att miniemera Sfp:s möjligheter till inflytande.

Fallet Sibbo

Politisk kupp. Den 24 november 2008

Helsingin Sanomat publicerade igår kväll en artikel med rubriken "Nuorisotila Östiksestä tuli pelinappula Helsingin ja Sipoon kiistaan". Jag har behandla Sibbo kommuns ovilja att hyra ut den gamla skolbyggnaden i Östersundom i mitt inlägg "Kapitulation. Den 19 november 2008". Artikeln ingår i dagens tidning. Helsingin sanomat har i natt publicerat en artikel med rubriken "Rkp:n satavuotinen valta Sipoossa on ohi". Jag har behandla Sibbo kommuns ovilja att hyra ut den gamla skolbyggnaden i Östersundom i mitt inlägg "Kapitulation. Den 19 november 2008". Även ledarartikeln "Yhdyskuntarakenteen eheys sai koko hallituksen tuen" i dagens Helsingin Sanomat tangerar fallet Sibbo. Ledarskribenten noterar angående HFD och de riksomfattande målen för områdesanvändningen att "Se käytti valtakunnallisia alueidenkäyttötavoitteita yhtenä perusteena myös hylätessään valitukset Sipoon osien liittämisestä Helsinkiin."

Av de tre ovannämnda artiklarna är artikeln om slutet på Sfp:s hundraåriga makt den som har minst direkt att göra med fallet Sibbo. Det är dock denna artikel som idag har satt blodet i omlopp. Den revolution som nu fullbordas i lokalpolitiken i Sibbo hade inte varit möjlig utan den aktuella inkorporeringen. Visserligen motsvarar den tänkta fördelningen av centrala poster inte alls resultatet i kommunalvalet, men Sfp:s nederlag är åtminstone delvis en följd av att man gett partiet och dess traditionella linje skulden för inkorporeringen. Själv undrar jag om Sfp i Sibbo inte borde ha lyft fram de verkliga orsakerna till regeringens stöd av en ändring i kommunindelningen. Kanske har Sfp gett Helsingfors ett lillfinger, men den konkreta orsaken till förre kommunministern Hannes Manninens och statsminister Matti Vanhanens avgörande stöd för inkorporeringen var ingalunda Sfp:s politik i Sibbo.

Fallet Sibbo

Regeringen är medveten. Den 23 november 2008

I oktober undertecknade Jacob Söderman (sdp) och tolv andra riksdagsmän ett skriftligt spörsmål (se "Sämre service. Den 20 oktober 2008" och "Grynders hotar Sibbo storskog. Den 21 oktober 2008"), där man ställde följande fråga:

>>Är regeringen medveten om att det massiva byggandet hotar att förstöra det nationellt värdefulla natur- och rekreationsområdet Sibbo storskog och
Ämnar regeringen i enlighet med regeringsprogrammet utreda möjligheterna att inrätta en nationalpark i området och vidta de åtgärder som behövs på grundval av detta?<<

Nu har miljöminister Paula Lehtomäki, som i oktober enligt Sipoon Sanomat meddelade att det inte blir någon nationalpark (se "Ingen nationalpark, ingen metro. Den 11 oktober 2008"), gett ett svar på frågan. Svaret inleds med följande sats:

>>Regeringen är medveten om att de sydvästra delarna av Sibbo kommun kommer att anslutas till Helsingfors stads administrativa område 2009.<<

Det var inte ett speciellt överraskande besked. Miljöministern bor numera själv i Östersundom, som enligt regeringens beslut kommer att anslutas till Helsingfors stads administrativa område 2009. I det skriftliga spörsmålet frågades dock inte om regeringen var medveten om själva inkorporeringen, utan om regeringen var medveten om att Helsingfors planer på ett massivt byggande hotar att förstöra det nationellt värdefulla natur- och rekreationsområdet Sibbo storskog. Lehtomäki drar dock den riktiga slutsatsen att inkorporeringen innebär ett hot mot Sibbo storskog. Sedan kommer ett lite mera kontroversiellt påstående:

>>Under Vanhanens andra regering har det bedrivits och bedrivs fortfarande målmedvetet arbete för att bevara naturvärdena i Sibbo storskog.<<

Nu var det ju, åtminstone enligt miljöministerns tolkning, regeringens målmedvetna beslut om en ändring i kommunindelningen som hotar naturvärdena i Sibbo stoskog. Men visst har regeringens Sibbobeslut även skapat vissa förutsättningar att skydda delar av storskogen. Jag citerar vidare ur miljöministerns svar:

>>Ministeriet fortsätter med hjälp av de omsättningstillgångar som reserverats för dess bruk att göra markbyten i Sibbo storskog i synnerhet med Helsingfors stad. Största delen av de områden i Vanda stad som kan införlivas med naturskyddsområdet i Sibbo storskog övergick i december 2007 i statens ägo. I och med detta utvidgades Sibbo storskogs naturskyddsområde med drygt 200 hektar och utgör för närvarande ca 1 700 hektar. <<

Efter statrådets beslut och HFD:s agörande i fallet Sibbo har även Helsingfors gått med på markbyten med staten. I själva verket har Helsingfors hela tiden velat byta bort sin mark i Sibbo storskog, men man pantade på marken tills Sibbofrågan var avgjord. På grund av denna Helsingfors politik har de Gröna i Helsingfors med Otto Lehtipuu i spätsen kunnat hävda att inkorporeringen skapar förutsättningar för en nationalpark. För de gröna i Helsingfors verkar en nationalpark vara viktigare än ett skyddande av skogens naturvärden. Miljöministern säger inte ett definitivt nej till en nationalpark i Sibbo storskog, fastän en nationalpark kunde hota skogens naturvärden. Ett problem är att storskogen redan nu är allt för liten. Bättre blir det ju inte av Helsingfors planer på kraftig bebyggelse i de södra delarna av storskogen. Jag återger här slutet på miljöministerns svar:

>>Nationalparksalternativet har inte heller i något skede uteslutits för Sibbo storskogs del. Fördelarna och nackdelarna med det kommer att granskas på samma sätt som andra skyddsalternativ.

Miljöministeriet är oroat över de uppgifter som förekommit om att besökarna i Noux under de livligaste dagarna är fler än vad naturens bärkraft eller tjänsterna hållbart kan klara av. En nationalpark är ett bra "bränd" och lockar förutom dem som normalt kopplar av i naturen även turister ända från utlandet till naturskyddsområdet. Arealen i Noux nationalpark, Natura-områdena och friluftsområdena är minst tredubbel jämfört med vad man i bästa fall kan uppnå i Sibbo storskog. Vi måste grundligt avväga om naturvärdena i Sibbo storskog klarar av mängden användare och turister som kommer i och med en eventuell nationalparksstatus utöver det ofrånkomligt ökande antalet rekreationsanvändare. <<

Fallet Sibbo

Harjulas roll. Den 22 november 2008

I gårdagens inlägg "Bajonett! Den 21 november 2008" uppmärksammade jag åter Hufvudstadsbladets artikel "Utredningsman plagierar Pajunens tal i sin rapport" från den 8 december 2006. I artikeln skriver Ralf Sundberg felaktigt att "de kopierade formuleringarna finns inte med i utredningsmannens förslag" och tillägger att "De finns upptagna i den del av utredningen där Pekka Myllyniemi beskriver helheten och Helsingfors stads position." Det är visserligen sant att avsnitt 3, "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen och framlagda förslag till utvecklande av strukturen" till största delen är ett plagiat av Jussi Pajunens och Eila Ratasvuoris 19 sidor långa utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men "kopierade formuleringar" finns minsann även i kapitel 5, "Kommunindelningsutredarens förslag jämte motivering". Varifrån hade Hbl fått informationen eller synpunkten att kapitel 3 i rapporten är "den del av utredningen där Pekka Myllyniemi beskriver helheten och Helsingfors stads position". Varifrån hade Hbl fått den felaktiga informationen att "de kopierade formuleringarna" inte finns med i utredningsmannens förslag"? Det är väl inte så sökt att anta att det är Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula som delgett informationen, eftersom Hbl talat med Harjula, som citeras i Hbl:s artikel. (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Harjula torde ha varit väl insatt i Myllyniemis utredning, eftersom hans förman och parhäst Kari Prättälä hade bistått och kompletterat Myllyniemi i Sibboutredningen med sina (nya) juridiska insikter.

I Hufvudstadsbladet den 8 december 2006 ingick även ett ledarstick av Johanna Westman med rubriken "Ministern inte bara politiker". Artikeln handlar huvudsakligen om justitiekansler Paavo Nikulas syn på ministrarnas domarroll i fallet Sibbo, men plagiatet i Myllyniemis rapport tas även upp:

Formellt finns det inget att säga om att utredningsmannen har klippt in Helsingfors stads formuleringar i sin rapport. Han föreslår, statsrådet beslutar. HFD avgör.
Men bra för Myllyniemis trovärdighet som opartisk utredare är det inte.

Varifrån hade Hbl fått den juridiska insikten att "det formellt sett inte är något problem att utredningsmannen har klippt in Helsingfors stads formuleringar i sin rapport"? I sitt svar på ett klagomål antydde biträdande och vikarierande justitiekanslern Jaakko Jonkka den 28 juni 2007 att det minsann vore ett problem om påståendena om plagiat stämmer, men tillade att JK inte haft möjlighet att mera noggrant jämföra Myllyniemis rapport med Helsingfors framställning, medan han noterade att "Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi detä." Inrikesministeriet gjorde dock sitt bästa för att dölja bristerna i Myllyniemis utredning.

Jag har själv frågat mig om det har någon betydelse om kommunindelningsutredaren är partisk. Ett förslag eller en framställan om en till ändring av kommunindelningen kan ju även göras av en berörd kommun. Nu baserade sig emellertid statsrådets beslut, åtminstone enligt statsminister Matti Vanhanen, direkt på inrikesministeriets beredning, som i sin tur baserade sig direkt på Myllyniemis utredning och motiveringar för en ändring i kommunindelningen. Att så är fallet visar bl.a. det faktum att det även i motiveringarna eller PM till statsrådets beslut fanns formuleringar som är identiska med formuleringar i Helsingfors utlåtande och Helsingfors egen utredning, som Myllyniemi plagierat utan att ange källa. (Se "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juli 2007".) Statsrådet tog beslutet och HFD avgjorde fallet, men HFD borde ha tagit ställning till utredningsmannens och utredningens trovärdighet. Det gjorde man inte alls, HFD hävdar inte heller att plagiatet och partiskheten saknar formell betydelse. Istället kommer HFD endast med undanflykten att "beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning." Vad har det för betydelse att beredningsmaterialet kompletterats med "anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning", då den föredragande (?) tjänstemannen regeringsrådet Arto Sulonen, som ansvarade för beredningen, inte förmedlade kritiken och synpunkterna till statsrådet?

I sitt beslut i fallet Sibbo hävdar HFD vidare att "Det utredningsmaterial som har legat till grund för den juridiska bedömningen av statsrådets beslut har i enlighet med bestämmelserna om rättegångsförfarandet således under handläggningen kompletterats med besvär, utlåtanden och genmälen." I praktiken lär det dock huvudsaken vara föredragarna som läser igenom bilagorna till besvären, där de sakkunniga juristernas (och mitt eget) utlåtande till besvären ingick. Hur många av förvaltningsråden som deltog i juryn som avgjorde fallet Sibbo har i verkligheten under handläggningen tagit del av hela "utredningsmaterialet" samt hela kompletteringen i form av besvär, utlåtanden och genmälen? Till sitt förfogande hade man denna gång undantagsvis två föredraganden.

Själv är jag mycket intresserad av tillfälliga förvaltningsrådets Heikki Harjulas roll i handläggningen. Hur och på vilka grunder valdes Harjula till tillfällig domare vid HFD just för den period då domstolen skulle ta ställning till fallet Sibbo? Var det slupen lotten som avgjorde att Harjula valdes med i den jury som skulle avgöra fallet Sibbo, eller valdes Harjula på andra grunder? Vilken roll hade Harjula i praktiken under handläggningen?

Fallet Sibbo