Regeringen är medveten. Den 23 november 2008

I oktober undertecknade Jacob Söderman (sdp) och tolv andra riksdagsmän ett skriftligt spörsmål (se "Sämre service. Den 20 oktober 2008" och "Grynders hotar Sibbo storskog. Den 21 oktober 2008"), där man ställde följande fråga:

>>Är regeringen medveten om att det massiva byggandet hotar att förstöra det nationellt värdefulla natur- och rekreationsområdet Sibbo storskog och
Ämnar regeringen i enlighet med regeringsprogrammet utreda möjligheterna att inrätta en nationalpark i området och vidta de åtgärder som behövs på grundval av detta?<<

Nu har miljöminister Paula Lehtomäki, som i oktober enligt Sipoon Sanomat meddelade att det inte blir någon nationalpark (se "Ingen nationalpark, ingen metro. Den 11 oktober 2008"), gett ett svar på frågan. Svaret inleds med följande sats:

>>Regeringen är medveten om att de sydvästra delarna av Sibbo kommun kommer att anslutas till Helsingfors stads administrativa område 2009.<<

Det var inte ett speciellt överraskande besked. Miljöministern bor numera själv i Östersundom, som enligt regeringens beslut kommer att anslutas till Helsingfors stads administrativa område 2009. I det skriftliga spörsmålet frågades dock inte om regeringen var medveten om själva inkorporeringen, utan om regeringen var medveten om att Helsingfors planer på ett massivt byggande hotar att förstöra det nationellt värdefulla natur- och rekreationsområdet Sibbo storskog. Lehtomäki drar dock den riktiga slutsatsen att inkorporeringen innebär ett hot mot Sibbo storskog. Sedan kommer ett lite mera kontroversiellt påstående:

>>Under Vanhanens andra regering har det bedrivits och bedrivs fortfarande målmedvetet arbete för att bevara naturvärdena i Sibbo storskog.<<

Nu var det ju, åtminstone enligt miljöministerns tolkning, regeringens målmedvetna beslut om en ändring i kommunindelningen som hotar naturvärdena i Sibbo stoskog. Men visst har regeringens Sibbobeslut även skapat vissa förutsättningar att skydda delar av storskogen. Jag citerar vidare ur miljöministerns svar:

>>Ministeriet fortsätter med hjälp av de omsättningstillgångar som reserverats för dess bruk att göra markbyten i Sibbo storskog i synnerhet med Helsingfors stad. Största delen av de områden i Vanda stad som kan införlivas med naturskyddsområdet i Sibbo storskog övergick i december 2007 i statens ägo. I och med detta utvidgades Sibbo storskogs naturskyddsområde med drygt 200 hektar och utgör för närvarande ca 1 700 hektar. <<

Efter statrådets beslut och HFD:s agörande i fallet Sibbo har även Helsingfors gått med på markbyten med staten. I själva verket har Helsingfors hela tiden velat byta bort sin mark i Sibbo storskog, men man pantade på marken tills Sibbofrågan var avgjord. På grund av denna Helsingfors politik har de Gröna i Helsingfors med Otto Lehtipuu i spätsen kunnat hävda att inkorporeringen skapar förutsättningar för en nationalpark. För de gröna i Helsingfors verkar en nationalpark vara viktigare än ett skyddande av skogens naturvärden. Miljöministern säger inte ett definitivt nej till en nationalpark i Sibbo storskog, fastän en nationalpark kunde hota skogens naturvärden. Ett problem är att storskogen redan nu är allt för liten. Bättre blir det ju inte av Helsingfors planer på kraftig bebyggelse i de södra delarna av storskogen. Jag återger här slutet på miljöministerns svar:

>>Nationalparksalternativet har inte heller i något skede uteslutits för Sibbo storskogs del. Fördelarna och nackdelarna med det kommer att granskas på samma sätt som andra skyddsalternativ.

Miljöministeriet är oroat över de uppgifter som förekommit om att besökarna i Noux under de livligaste dagarna är fler än vad naturens bärkraft eller tjänsterna hållbart kan klara av. En nationalpark är ett bra "bränd" och lockar förutom dem som normalt kopplar av i naturen även turister ända från utlandet till naturskyddsområdet. Arealen i Noux nationalpark, Natura-områdena och friluftsområdena är minst tredubbel jämfört med vad man i bästa fall kan uppnå i Sibbo storskog. Vi måste grundligt avväga om naturvärdena i Sibbo storskog klarar av mängden användare och turister som kommer i och med en eventuell nationalparksstatus utöver det ofrånkomligt ökande antalet rekreationsanvändare. <<

Fallet Sibbo