Jag skall gå lite utanför ämnet "fallet Sibbo" i dagens blogginlägg, eller åtminstone skildra ett större sammanhang. Igår publicerade HFD sitt beslut angående det misslyckade experimentet med elektronisk omröstning. Jag välkomnar beslutet att kommunalvalet måste tas om i tre kommuner, bland dem Grankulla. Dels finner jag det sunt att HFD, efter att ha agerat som en trasa i fallet Sibbo, nu vågar ta ett beslut som kan tolkas som ett pekfinger mot justitieministeriet. Dels gillar jag beslutet, för att jag förhåller mig kritiskt till att politiska val elektronifieras och flyttar till Internet. (Läs min artikel "Elektroniska valsedlar" från år 2000.) Den verkliga kicken att skriva ett blogginlägg i anknytning till omvalet ger emellertid en artikel med rubriken "'Skicka notan till staten'" i dagens Hbl. Jag återger här det sista stycket ur artikeln, som handlar om Grankulla:
>>Det senaste kommunalvalet ändrade inte på partikonstellationerna i staden. SFP behöll sina 17 plater, samlingspartiet har 14, KD 1, Gröna 2 och SDP 1. Det som ändrades var att Samlingspartiet bildade ett block med småpartierna för att få röstmajoritet i fullmäktige. Huruvida den konstellationen ändras återstår att se.<<
Trots att Sfp i valet som nu måste tas om i Grankulla fick 17 av 35 platser i fullmäktige, lyckades Samlingpartiet erövra stadsstyrelseposten. I detta sammanhanget är Grankulla inget unikt fall. Efter senaste kommunalvale gick Samlingspartiet i Nyland och Östra Nyland in för en enhetlig strategi. Man bjöd in andra partier än Sfp i en koalition, för att erövra kommunstyrelseordförandeposten åt Samlingspartiet. Mindre partier fick genom koalitioner med Samlingspartiet flera platser i nämnderna i utbyte mot att Samlingspariet fick den viktigaste posten, styrelseordförandeposten. Förlorare på Samlingspartiets strategi är många samlingspartistiska lokalpartierna, som gick miste om platser i nämnderna, som nu tillföll mindre partier i koalitionerna. Förlorare är även Svenska folkpartiet, som i flera kommuner förlorade styrelseordförandeposten, fastän partiet i valet behöll sin position som det största partiet. Så gick det även i Sibbo.
Det är helt uppenbart att initiativet till Samlingspartiets strategi kom uppifrån. Genom att erövra så många styrelseordförandeposter som möjligt kunde Samlingspartiet stärka sitt grepp på regional nivå, där det krävs koordinering och nätverk. Man kan fråga sig vem som ligger bakom strategin och initiativet till ett block, som i sista hand riktar sig mot Sfp och svenska intressen. Vem eller vilka är spindeln i nätverket?
I Sibbo lyckades Samlingspartiet inte erövra en hel styrelseordförandepost, utan bara en halv - eller kanske tre fjärdedelar. Men man lyckades i alla fall ta styrelseordförandeposten bort från Sfp. Att Sfp förlorade positioner i Sibbo har tolkats som ett resultat av inkorporeringen och den misstro mot Sfp:s traditionella politik som inkorporeringen föranledde. De facto är gruppen Vårt gemensamma Sibbo, som bildades som ett resultat av inkorporeringen, i nyckelposition i den av Samlingspartiet ledda koalitionen i Sibbo. Vårt gemensamma Sibbo hävdar att att gruppen inte vill ta hänsyn till partipolitiska intressen, men sett ur ett större perspektiv utgör gruppen en spelbricka i ett högst partipolitiskt spel.
Inlägg
