Det har gått 20 år sedan Helsingfors stadsfullmäktige midsommarveckan år 2006 tog sitt initiativ till ändringen av kommunindelningen som skulle resultera i att Östersundom inkorporerades. Genast efter att initiativet togs liknades det vid ett militärt anfall, fastän fysiska vapen naturligtvis inte användes. I övrigt var initiativet förberett på ett liknande sätt som man förbereder krig eller militära specialoperationer.
 |
| Helsingin Sanomat Nyt 36/2006 |
Inkorporeringen var noggrant planerad. Man hade förberett den historiska inramningen, som skulle få inkorporeringen att uppfattas som legitim, trots att den stred mot allmän tolkning av den då gällande kommunindelningslagen. Genom hemliga förhandlingar splittrades beslutfarrana i Sibbo och man lyckades dem att beskylla varandra för att inte ha utvecklat Sibbo enligt Helsingfors framförda önskemål. Slutligen använde man sig av hemlighetsmakeri och överraskningsmoment, men mycket gick på tok. Resultatet blev en utdragen konflikt, där Sibbo ekonomiskt blev lidande, men där Helsingfors inte uppnådde sina mål.
På denna blogg har jag skrivit om hur ledande Helsingforspolitiker såg till att inkorporeringen hade stöd av nyckelpersoner på så väl ministerier som inom massmedier. Speciellt hade man planerat den mediala inramningen med redaktörer på tidningar inom Suomen Lehtiryhmä, som då ägdes av Eero Lehti. Lehti var stadsstyrelseordförande för Kervo, som hade egna förhoppningar om att med Kervo få inkorporera en del av Tusby.
Det är i häpnadsväckande hur väl man lyckades styra medierna att inrama initiativet till inkorporeringen av sydvästra Sibbo, så att överenskommelsen mellan Helsingfors och statsminister Matti Vanhanen i samband med förhandlingarna om den då aktuella kommunreformen KSSR (Paras) totalt negligerades. Istället inramades den föreslagna inkorporeringen med Helsingfors historiska utvidgning, trots att de juridiska skillnaderna mellan stad och landskommun, som motiverat och möjliggjort tidigare inkorporeringar, inte existerat på flera årtionden.
Ett begrepp som kan förklara hur man i Helsingfors förberedde sig för anfallet är strategiskt narrativ. Begreppet var dock ännu inte etablerat då det begav sig, eftersom det introducerades just år 2006 av den brittiske professorn och militärhistorikern Lawrence Freedman i skriften The Transformation of Strategic Affairs.
Ett strategiskt narrativ är en långsiktig och medvetet utformad berättelse som används för att göra en stor och kontroversiell förändring helt logisk och till och med nödvändig. I Helsingfors narrativ från år 2006 är det Helsingfors som är offret och Sibbo och Svenska folkpartiet som är skurken och hindret. Enligt narrativet hade samhällsstrukturen Finlands ekonomiska lokomotiv och enda metropol snedvridits för att en språkmur öst förhindrat utvidgningen, vilket skadade utvecklingen i metropolområdet och därmed i hela landet.
Mera om legitimerande och strategiska narrativ har jag på senare tid skrivit på min andra blogg.
Inlägg
