Arkiverat: Jan Vapaavuori. Den 28 juli 2009

nyckelord: Vapaavuori

Liksom Jussi Pajunen har Jan Vapaavuori synts och väckt känslor i samband med fallet Sibbo. Då Helsingfors lade fram sitt initiativ var Vapaavuori stadsfullmäktigeordförande och ordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Då statsrådet tog sitt beslut i Sibbofrågan var Vapaavuori bostadsminister. Även om Vapaavuori jävade sig eller åtminstone inte deltog i statsrådets beslut, drev han frågan hårt inom regeringen. Sättet på vilket Vapaavuori "jävade" sig för att efter beslutet gå ut i medierna och applådera och kommentera beslutet är makalöst. Vapaavuoris viktigaste roll torde dock ha varit att så väl under regeringsförhandlingarna som efter ha pressat Matti Vanhanen att driva igenom Sibbobeslutet "enligt överenskommelse".

Att Vapaavuori själv tillsammans med Mari Kiviniemi efterträdde Hannes Manninen som minister är spektakulärt. Mindre kontroversiellt blir det hela inte av Vapaavuoris långa brottsregister, som många upplevde att stämde överens med de utpressningsmetoder som Vapaavuori utövat. Tillsammans med Risto Rautava lobbade Vapaavuori för en annektering av sydvästra Sibbo för att bevara Sandhamn i militärt bruk, vilket inte heller är en obetydlig faktor i sammanhanget. Personligen är jag dock mest imponerad över den judaskyss som Vapaavuori gav Rakel Hiltunen i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006.

Arkiverat: Jussi Pajunen. Den 27 juli 2009

nyckelord: Pajunen

Jussi Pajunen har varit en synlig gallionsfigur i fallet Sibbo, men hans roll har knappast varit central. Pajunen har i egenskap av stadsdirektör ansvaret för Helsingfors framställning till en ändring i kommunindelningen i juni 2006, men det mesta som Pajunen gjort i detta sammanhang är rena fiaskot. Pajunens fumliga agerande har närmast satt käppar i hjulen för inkorporeringen. Tillsammans med Jan Vapaavuori "sonderade" Pajunen våren 2006 Sibbos beredskap att formellt frivilligt avstå ett 3 000 hektar stort område, men förhandlingarna ledde inte till några resultat. Däremot avslöjade Helsingin Sanomat i september 2006 att Pajunen och Vapaavuori i själva verket utövade utpressning mot Sibbo, vilket de i offentligheten inte dementerat.

Det var Pajunen som ansvarade för Helsingfors skrattretande bristfälliga framställning till ändring i kommunindelningen. Inte blev det hela bättre av att Pajunen inte kunde skylla på tidsbrist, vilket i verkligheten torde förklara de fatala bristerna. Pajunens försök att på eget bevåg komplettera framställningen med ett antal dokument har visserligen inte uppmärksammats i medierna, men var även det en miss. Ännu värre blev det när Helsingfors på Pajunens initiativ skulle ta om beslutet om stadens förslag. Det är i högsta grad Pajunen som bär skulden till att samma opublicerade utredning kopierades i så väl kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning som Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen.

Det är även Pajunen som ansvarar för stadens högst amatörmässiga specialsidor om inkorporeringen, där stadsdirektörens pressmeddelande fanns översatt till svenska minuterna efter att HFD hade offentliggjort sitt avgörande i fallet Sibbo. Att Helsingfors på stadens hemsida fortfarande länkar till dessa sidor tyder på att Pajunen trots allt åtnjuter en viss respekt. Ingen vågar tillrättavisa överborgmästaren och upplysa honom om att kejsaren inte har några kläder.

Arkiverat: Utpressning. den 26 juli 2009

nyckelord: utpressning


Det torde i ett relativt tidigt skede våren 2006 ha stått klart att Helsingfors krav på att få inkorporera delar av Sibbo formellt skulle uppfyllas inom ramen för gällande kommunindelningslag och inte formellt som en del av kommunreformen. Problemet var dels att det var högst tvivelaktigt om den aktuella tvångsanslutning vore laglig, dels att Hannes Manninen och Centern absolut inte ville att inkorporeringen av fallet Sibbo skulle bli ett prejudikat. Därför gällde det att få Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen.

I september 2006 avslöjade Helsingin Sanomat att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori tagit till rena utpressningsmetoder i de inofficiella förhandlingarna med Sibbos ledning våren 2006. (Se "Helsingin johto yritti kiristää Sipoota rajansiirtoo".) Däremot har inga medier uppmärksammat att det först och främst var Matti Vanhanen och Hannes Manninen som genom rena bedrägeriet försökte pressa beslutsfattarna i Sibbo att frivilligt avstå från ett 3 000 hektar stort område. Vanhanen hävdade felaktigt samma dag som Helsingfors beslöt om sin framställning att Centern stöder initiativet, då det i själva verket bara var Manninen och Vanhanen tillsammans med Centern i Helsingfors som stödde initiativet. Manninen informerade några dagar tidigare Sfp om att han stöder en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Senare har det framkommit att en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område aldrig var ett reellt alternativ. Då utpressningstaktiken misslyckades och hotet måste förverkligas hade Helsingfors inte ens tillhanda en lämplig karta på vilken man med linjal kunde ha ritat ut hela förslaget. Helsingfors framställning från den 21 juni 2006 är så fatalt bristfälligt att det bör stå klart att förslaget plockats fram i en oerhörd brådska. På Helsingfors stadskontor hade man inte planerat lägga fram ett dylikt förslag. Talet om ett 5 000 hektar stort område var bara ett hot som Centerministrarna påstod sig stöda för att pressa beslutsfattarna i Sibbo att i panik gå med på att avstå från ett mindre område.

Arkiverat: Hannes Manninen. Den 25 juli 2009

nyckelord: Manninen

Att förre kommunministern Hannes Manninen (c) är ansvarig för inkorporeringen av sydvästra Sibbo är allmänt känt. Manninens motiv är däremot en desto bättre dold hemlighet. Att kopplingen mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om KSSR-ramlagen inte avslöjats kan kanske delvis förklaras av Manninen satt på två taburetter. Förutom region- och kommunminister var Manninen även bostadsminister. I offentligheten talade Manninen främst om bostadsbehovet och möjligheterna att bo i egnahemshus innanför Helsingfors gränser. Att en bostadsminister utnyttjar kommunministerns portfölj för att förverkliga bostadspolitiska målsättningar är i sig tvivelaktigt, men kopplingen mellan kommunreformen och fallet Sibbo är betydligt känsligare. Manninens huvudmotiv till att genomdriva inkorporeringen var minsann inte bostadspolitiska, utan det handlade om att rädda kommun- och servicestrukturreformen.

Om allt hade lyckats enligt planerna, skulle inkorporeringen kanske inte ha gett upphov till så mycket kontrovers. Kommunfullmäktige i Sibbo skulle formellt frivilligt ha gått med på att avstå ett 3 000 hektar stort område (inklusive Granö). Inrikesministeriet kunde ha avgjort Sibbofrågan, utan att ärendet kommit till statsrådets bord. Beslutet hade inte gett upphov till något prejudikat i tolkningen av 5 § i kommunindelningslagen. Som ersättning hade Helsingfors överlåtit (sålt) marken som staden pantat på i Nickby (och Pigby). Dess värre misslyckades försöket att pressa Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen. Hannes Manninen fick inte fortsatt förtroende som minister i regeringen Vanhanen II, men i övrigt har han gått fri trots myglet i fallet Sibbo.

Arkiverat: kommunreformen. Den 24 juli 2009

nyckelord: kommunreformen

Redan namnet kommun- och servicestrukturreformen (KSSR) avspeglar en oenighet som rådde inom regeringen Vanhanen 1. Hannes Manninen och Centern ville reformera servicestrukturen och bevara kommunstrukturen, medan socialdemokraterna ville reformera kommunstrukturen och bevara servicestrukturerna. Inte minst med tanke på att Finland skulle fungera som EU-ordförandeland andra halvan av år 2006 var ministrarna i nyckelposition piskade att uppnå enighet för att undvika en regeringskris. Annekteringen av sydvästra Sibbo och en omtolkning av kommunindelningslagen var det pris som Manninen och Centern måste betala för att kunna genomdriva reformen utan desto större följder för kommunstrukturen. Priset var för Manninen och Centern på sätt och vis lågt, eftersom man gjorde Sibbo och Helsingfors till undantag. Det största priset torde i själva verket betalas av högsta förvaltningsdomstolen, som var pressat att ta ett beslut som skada domstolens trovärdighet.

Kopplingen mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om KSSR-ramlagen torde vara uppenbar för dem som följt med denna blogg, även om det tog ett tag innan sammanhangen klarnade för mig själv. När Sibbofrågan diskuterades under första halvåret 2006 var det en självklarhet att frågan anknöts till KSSR. Efter Helsingfors initiativ i juni, som i själva verket togs på initiativ av vissa ministrar, lyckades man framställa Sibbofrågan som en helt separat fråga, trots att de centrala förhandlarna var de samma och förhandlingsresultaten uppnåddes samtidigt. Att medierna inte påtalat kopplingen är i sig högst anmärkningsvärt. Fallet Sibbo berättar en hel del om politiken, rättsväsendet och journalistiken i Finland.

Kommun/servicestruktur. Den 23 juli 2009

Igår besökte jag Sibbo kommuns webbsidor. Det var länge sedan senast. Kommunens nya hemsida med den nya grafiska profilen manifesterar ett Sibbo där jag inte känner mig hemma. Politiska krafter utnyttjade redan sommaren 2006 det yttre hotet mot kommunen som ett medel att ändra Sibbos linje och identitet. Även efter att inkorporeringen förverkligats utyttjas det yttre hotet för lokalpolitiska syften. Detta är möjligt på grund av att motiveringarna till inkorporeringen formulerades på ett sådant sätt att den gamla linjen kunde tolkas som skyldig till ändringen i kommunindelningen. Det yttre hotet existerar de facto även på grund av att Sibbo som en följd av inkorporeringen inte uppfyller KSSR-ramlagens krav på befolkningsunderlag.

Sedan jag senast besökte kommunens hemsidor har temat Helsingfors-Sibbo tagits bort från sidan med nyheter (aktuellt). Däremot finns temat Kommun/servicestruktur fortfarande kvar. Kommunreformen är på flera sett nära relaterad till fallet Sibbo. Dels hade statsmakten aldrig gått med på inkorporeringen om det inte var för kommunreformens skull, dels hade motsåndet mot inkorporeringen kanske inte varit lika stort om det inte varit för ramlagens krav på ett invånarunderlag på 20 0000 invånare för bashälsovården. Någon anknytning till inkorporeringen finns dock inte under rubriken "Kommun/servicestruktur" på Sibbos webbplats. Texten lyder i sin helhet enligt följande:

Kommunfullmäktige behandlade PARAS-frågorna på sitt möte 27.8.2007. Sibbo kommuns svar till statsrådet.
I februari-mars 2008 förhandlade Sibbo kommun med representanter frånfinansministeriet, då ramlagen förutsätter att befolkningssiffran skall uppgå till åtminstone ungefär 20 000 för hälsovårdstjänsternas del. Lag om en kommun- och servicestrukturreform
Finansministeriets kommunrespons åt Sibbo kommun 27.6.2008: ...Även om kommunen för tillfället inte uppfyller kravet på ca 20 000 invånare, har ledningsgruppen för KSSR (kommun- och servicestruktrurreformen) ansett att kommunens tillväxtstrategi kan vara betydelsefull för ärendet, ifall planerna har realiserats som beslut innan en redogörelse ges åt riksdagen... http://www.vm.fi/vm/sv/04_publikationer_och_dokument/03_ovriga_dokument/20080813Statsr/responssve.pdf.

Citatet ovan har jag inte noterat förut. Det stämmer inte alls överens med de motiveringar att stryka Sibbo kommun från finansministeriets jumbolista som jag presenterat på denna blogg. I inlägget "Exitkriterier. Den 27 maj 2008" noterade jag finansministeriets prememoria med alternativa motiveringar till varför Sibbo anses uppfylla ramlagens krav. Jag noterade här även att Timo Reina i Sipoon Sanomat medgett att det faktum att Sibbo "joutui ahdinkoon valtion omien toimenpiteiden takia" inverkat på beslutet att stryka Sibbo från den så kallade Jumbolistan med kommuner som inte uppfyller ramlagens krav. Däremot har jag inte tidigare noterat finansministeriets ovannämnda respons från den 27 juni 2008. Det ovan återgivna citatet ingår i själva verket inte i finansministeriets respons, som man länkat till på Sibbos webbplats. Man får förnmoda att citatet är ur "Kommun- och samarbetsområdsspecifik respons åt kommuner som lämnat in sina tilläggsutredningar", som torde ha ingått som bilaga i finansministeriets respons till Sibbo kommun. Denna bilaga skull jag gärna se. Vem har skrivit eller undertecknat bilagan? Vilka andra motiveringar ges i bilagan? Hur har man valt att lyfta fram det aktuella citatet ur bilagan?

Radio Vega / Västnyland i morgon:

>>Yle Västnyland frågar Tenalabor om de tror på att Raseborg kan skapa en metropol tillsammans med Åbo.<<

Byggnadernas placering. Den 22 juli 2009

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "Helsingin kiinteistövirasto kartoittaa Karhusaarta". Helsingfors stad publicerade igår en nyhet med rubriken "21.07.09 Karhusaaren kartoitus jatkuu ". Fastighetskontoret publicerade på måndagen en nyhet med rubriken "Karhusaarta kartoitetaan kesällä". Med hjälp av mätningar skall man bestämma byggnadernas placeringar. Jag återger här början av den sistnämnda nyhetstexten:

Helsingin kaupunki jatkaa kartoitustöitä Sipoon ja Vantaan liitosalueilla. Kesän aikana kiinteistöviraston mittausryhmä liikkuu pääasiassa Karhusaaressa, mutta tarpeen mukaan mittauksia tehdään muuallakin. Mittausten avulla tarkennetaan kiinteistörajojen ja rakennusten sijaintia kartalla.
Liitosalueista on valmistunut uusi kantakartta, jota käytetään suunnittelun ja kaavoituksen apuna. Koska kantakartta tehtiin ilmakuvien perusteella, rakennukset saatiin kuvattua vain kattoja myöten. Siksi räystään ja seinän välinen erotus on imtattava erikseen.

Helsingfors har igen flyttat en skolbarack vid Zachrisbackens skolcentrum. (Jfr "En annan byggde sitt hus på lösan sand. Den 12 juli 2009".)