Onödig skjutövning. Den 24 april 2016

KSF Medias tidningar publicerade den 6 april en artikel med rubriken "Vad pågår i Östersundom?" Här skulle byggas bostäder för 70 000". På Hbl:s webbplats publicerades tillsamman med en artikeln även en video. I artikeln kan man bl.a. läsa följande:

Nästa år är det 10 år sedan Östersundom anslöts till Helsingfors.
Då hette det att området behövs för att Helsingfors växer så det knakar i fogarna, och att det är bråttom. Stora åkrar och skog skulle förvandlas till områden med flervåningshus, villor och townhouseboende. Invånarna i den nya stadsdelen skulle åka metro till centrum.
Sibbo fick åtta miljoner euro för Östersundom. Kravet var 200 miljoner. Summan räckte inte ens till avskrivningsvärdet i bokslutet för investeringarna som gjorts. ...
Bara minuterna efter att HFD:s beslut var offentligt öppnade Helsingfors stad en egen Sibbosajt. Planeringen av den nya stadsdelen började genast. Enligt stadsdirektör Jussi Pajunen skulle Östersundom vara en del av Helsingfors stadsstruktur inom 10–15 år.

I verkligheten anslöts Östersundom först den 1 januari 2009, medan statsrådet tog beslutet i juni 2007 och HFD i januari 2008.

Östersundom uppmärksammades även tre dagar senare i KSF Medias ledare "Stadsmiljöer som behövs", där man kan läsa följande:

Under nästan kuppartade former, med motdemonstrationer i mörkret och med protestgeneralen Christel Liljeström från Sibbo som språkrör under plakaten, införlivades det 30 kvadratkilometer stora Östersundomområdet i Sibbo med Helsingfors stad 2007. Rättsprocesser ledde ingenvart; Högsta förvaltningsdomstolen fastställde beslutet.
Helsingfors stadsstyrelse skålade för framgången, stödd av Centern som statsministerparti – ett parti som åtminstone under 00-talet ännu i övrigt höll hundrade kommuners suveränitet högt.
Vänsterledaren Paavo Arhinmäki talade som Helsingforspolitiker om "allas rätt att få bo i ett småhus" och att huvudstaden behövde marken – ett område som man borde ha insett består av stora Naturaområden och av gammal havsbotten som är knepig som byggnadsmark.
I dag har trenden vänt. Långtgående planer för stadsstrukturen i Helsingfors talar nu för en tätare stadsbebyggelse. Infartslederna, motorvägarna, skissas om till stadsboulevarder och hela Östersundommanövern framstår tio år senare som en onödig skjutövning.

Att argumenten för inkorporeringen av sydvästra Sibbo inte håller torde tio år efter initiativet vara uppenbart för de flesta. Tyvärr har medierna inte uppmärksammat de verkliga bakgrundsfaktorerna, som tvingade fram ohållbara argument: Sandhamn, Malm och kommunreformen KSSR. (Se Sammanfattning av fallet Sibbo.)

Årsberättelse. Den 27 mars 2016

Mitt senaste blogginlägg publicerade jag för för fyra veckor sedan. I inlägget skriver jag att jag för att spara tid framöver kommer att publicera blogginlägg endast en gång i månaden. Tid har jag sparat, men egentligen har det inte funnits något nytt att rapportera, varken om några kommunreformer eller om planeringen av Östersundom. Att utvecklingen av Östersundom helt stannat upp framgår även ur "Årsberättelse 2015 för Helsingfors stadsplaneringskontor". Jag återger här  det avsnitt som berör Östersundom:

ÖSTERSUNDOM-PROJEKTI
Östersundom-projektin keskeiset tehtävät vuonna 2015 ovat olleet Östersundomin yhteinen yleiskaava ja Karhusaaren kaavarunko. Lisäksi on jatkettu yhteistyötä cleantech-elinkeinotoiminnan edistämiseksi Östersundomin alueen toteuttamisessa.
Östersundomiin laaditaan kuntien yhteistä yleiskaavaa yhteistyössä Vantaan ja Sipoon kanssa. Alueelle suunnitellaan raideliikenteeseen tukeutuvaa pientalovaltaista kaupunginosaa n. 70 000 asukkaalle. Yhteistyötä tehdään myös Uudenmaan liiton kanssa, joka on valmistellut samanaikaisesti Östersundomin alueen 2. vaihemaakuntakaavaa.
Yleiskaavaehdotus asetettiin nähtäville keväällä 2015. Kaavaehdotuksessa yhdyskuntarakenteen ja asuntotuotannon tavoitteita on sovitettu yhteen alueen luontoarvojen kanssa. Valmistelun loppuvaiheessa kävi ilmeiseksi, että Natura-alueen tiettyjen lintulajien suojelutarpeet eivät ole sovitettavissa yhteen kaavoituksen muiden tavoitteiden kanssa. Kaavaehdotuksessa merkittävän haitan kynnyksen arvioidaan ylittyvän kolmen lintulajin osalta.
Kaavaratkaisua on kehitetty edelleen kaavaehdotuksesta annettujen lausuntojen ja muistutusten perusteella.
Natura-alueiden suojelukysymysten ratkaiseminen edellyttää joko merkittäviä muutoksia suunnitelmaan tai luonnonsuojelulaissa mainittua poikkeamismenettelyä suojelusta. Työ on keskittynyt erilaisten ratkaisuvaihtoehtojen suunnitteluun ja suunnitelmien arviointiin. Ensisijaisena tavoitteena on hyvä, toteuttamiskelpoinen kokonaisuus, joka on myös Naturan kannalta hyväksyttävissä.
Karhusaaren kaavarunko hyväksyttiin kaupunkisuunnittelulautakunnassa maaliskuussa 2015. Kaavarunko on osayleiskaavatasoinen Karhusaaren kokonaissuunnitelma, joka ohjaa tulevia asemakaavan muutoksia.
Jatkossa käynnistetään maanomistajien hakemuksien pohjalta ensivaiheessa sellaisia asemakaavan muutoksia, jotka mahdollistavat alueen vähäisen lisärakentamisen, mutta eivät edellytä kaupungilta suuria investointeja.
Östersundomin suunnittelussa on tavoitteena ilmastonmuutoksen hillitseminen, hiilineutraali kaupunkirakenne sekä vihreä talouskasvu. Vuonna 2015 käynnistettiin yhteistyössä kaupunginkanslian aluerakentamisyksikön ja elinkeino-osaston sekä Sitran kanssa Östersundomin ympäristötavoitteiden määrittely.
Yhdessä alueen avaintoimijoiden kanssa laadittu Östersundomin Smart&Clean -visio ja -ohjelma luo pohjan tulevalle suunnittelu- ja kehitystyölle.

Befolkningstillväxt. Den 28 februari 2016

För en månad sedan kunde man ta del av statistik enligt vilken Sibbbo är den nyländska kommun där befolkningsmängden relativt sett i fjol växte mest. Tillväxtprocenten i Sibbo var 1,9 medan medeltalet i Finland var 0,3 %. (Se t.ex. "Befolkningstillväxten i Sibbo bland de snabbaste i fjol".) Till den snabba tillväxten finns flera förklaringar, men en förklaring är åtminstone inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Konkret innebar inkorporeringen att Sibbo förlorade 2000 invånare, Med tanke på skatteunderlaget och serviceutbudet behövde bortfallet kompenseras. Samtidigt förutsattes det i kommunreformerna att en självständig kommun eller kommun med egen social- och hälsovård skulle ha minst 20 000 invånare.

Den snabba tillväxten i Sibbo har även setts som en följd  av inkorporeringen på annat sätt. Även om tillväxttakten ökade i Sibbo redan före inkorporeringen har inkorporeringsbeslutet tolkats som en markering som fick Sibbo att ändra politik. En som uttryckt eller åtminstone antytt denna åsikt är självaste utredningsman Pekka Myllyniemi, som för fyra år sedan hävdade att beslutet att inkorporera sydvästra Sibbo var rätt, för att utvecklingen av kommunen kom igång (först) efter inkorporeringen. (Se "'Päätös oli oikea ja lopulta hyödyksi myös Sipoolle'. Den 13 januari 2013" och "Bara positiv respons. Den 20 januari 2012".) Delvis stämmer det att inkorporeringen satte fart på planeringen i Sibbo. Efter initiativet till ändringen av kommunindelningen valde majoriteten av beslutsfattarna i Sibbo att tro på de falska beskyllningarna, enligt vilka Sibbos (läs Sfp:s) traditionella politik var orsaken till Östersundom måste anslutas till Helsingfors. När anslutningen av Östersundom i sig visat sig vara en missräkning legitimerar Sibbos egen nya politik och tillväxttakt inkorporeringsbeslutet. Som om inkorporeringen behövdes för Sibbos eget bästa.

Sibbo fortsätter att planera och växa som om det befolkningstillväxten behövdes för att förhindra framtida inkorporeringar. För vem planerar man egentligen? Vem är det som kräver att Sibbo skall ha en så hög tillväxttakt?

För att spara tid planerar jag att framöver publicera blogginlägg endast en gång i månaden.

Opublicerad insändare. Den 14 februari 2016

I inlägget "Östersundom får vänta på kommande generationer. Den 31 januari 2016" refererar jag Helsingforstraktens Ornitologiska Förening Tringa, med en insändare med rubriken "Östersundomia uhkaa kelvoton kaavoitus, ei pyy", som Helsingin Sanomat publicerade 16.1 som ett svar på artikeln "Pyyn ja ruisrääkän suojelu uhkaa kaataa itämetron jatkon Östersundomiin", som tidningen pubblicerade 12.1. Även föreningen Östersundom förening (Östersundom-seura) skrev en insändare med anledning av artikeln i Helsingin sanomat, men tidingen har av någon anledning inte publicerat föreningens insändarartikel. Jag publicerar den därför här:

Kaava hinnalla millä hyvänsä/kaavoituksen uhrina ihmiset ja linnutpö

Marja Salmela (HS 13.1.) hyökkäsi artikkelissaan Östersundomin Natura2000-alueita vastaan ja syytti lintuja kaavoittajan virheistä. Östersundomia koskevassa uutisoinnissa sivuosaan ovat jääneet 2000 asukasta, joiden elämään kaavoitus myös suuresti vaikuttaa.

Kimmo Oksasen artikkelin (HS12.1.) mukaan Östersundomin pakkoliitos tehtiin, jotta Helsinki saisi rakennusmaata. Kuntarakennelain mukaan kuntajako voidaan tehdä, kun se mm. parantaa alueen asukkaiden palveluita tai elinolosuhteita ja elinkeinojen toimintamahdollisuuksia. Korkein hallinto-oikeus teki kuitenkin poliittisen päätöksen Helsingin hyväksi sivuuttaen kuntien itsehallintolain, perustuslain ja Sipoon kansanäänestyksen tuloksen.

Palvelut korvattiin Helsingin tarjoamilla usein heikommilla palveluilla. Tuoreimpana U870 bussivuorojen lopetus. Vuonna 2017 HSL aikoo tuplata asukkaiden bussilippujen hinnat muiden helsinkiläisten lippujen hintaan nähden. Tämä on asuinpaikasta johtuvaa syrjintää, eikä toteuta kuntarakennelain sisältöä.

Alue on määrätty 10 vuoden rakennuskieltoon, joka on näivettänyt kaikki hankkeet. Maankäyttö ja rakennuslain(MRL) 37§:n mukaan kaavoitus ei saa aiheuttaa haittaa asianomaisille. Pitkä rakennuskielto ja kaavan toteutumisen epävarmuus on johtanut tilanteeseen, jossa Helsinki on järjestänyt itselleen monopoliostajan aseman monilla alueilla. Kun asukkaan elämäntilanne on vaatinut muuttoa, esimerkiksi korkean iän vuoksi, Helsinki on voinut käytännössä määrittää ostamansa maan ja kiinteistöjen arvon.

Kaavoitusta eivät viivästytä luontoarvot eivätkä asukkaat mielipiteineen, vaan Helsingin välinpitämätön suhtautuminen näihin alueella jo alun perin olemassa oleviin tekijöihin.

Kun kaavoitustyö tehdään lakien mukaisesti osallisia kunnioittaen valitukset vähenevät. Asukkaiden kanssa avoimessa vuorovaikutuksessa tehty kaavoitustyö tuottaa tuloksia. Yleiskaavatyössä edellytetyt vaikutusten arvioinnit tulisi myös tehdä ajoissa. Esimerkiksi MRL:n 9§ edellyttämää selvitystä ihmisten elinoloihin ja elinympäristöön (IVA) ei ole tehty.

Tällä hetkellä paikallisen vaikuttamisen mahdollisuus perustuu pääosin mediajulkisuuteen eikä lakiin, siksi kuntalaiset joutuvat valittamaan eri oikeusasteisiin tai kantelemaan oikeuskanslerille.
Kuntalakiin tulisi lisätä velvoite asukkaiden näkökulman todellisesta huomioimisesta.

Anni Laakso
Tiedottaja
Östersundom seura ry

Östersundom får vänta på kommande generationer. Den 31 januari 2016

Bonasa bonasia https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Haselhuhn-01.jpg

 
I mitt förra inlägg "Tio år. Den 17 januari 2016" skrev jag om artikeln "Kaupunginjohtaja Pajunen palasi rikospaikalle Sipooseen" ("Helsinki aloitti Sipoon valtauksen 10 vuotta sitten – metsässä ei ole vieläkään tapahtunut mitään"), som Helsingin Sanomat publicerade den 12 januari. Följande dag, den 13 publicerade tidningen en ny artikel med rubriken "Pyy uhkaa Östersundomia" ("Pyyn ja ruisrääkän suojelu uhkaa kaataa itämetron jatkon Östersundomiin"). I artikeln kan man bl.a. läsa följande:

Salmenkallio on Laineen mukaan asumisen kannalta parhaita alueita Östersundomissa.

”Pahin vaihtoehto on, ettei Helsingin omistamille maille voida rakentaa ollenkaan”, Laine sanoo.

Tämä saattaa merkitä, että paikkaan kaavailtua 10 000 asukkaan tiivistä kaupunkipientalojen aluetta ei voida toteuttaa.

Silloin vaakalaudalle joutuu myös 650 miljoonaa maksava metron laajennus itään päin. Jos Itämetron linjausta joudutaan muuttamaan, käyttäjiä ei ehkä tule tarpeeksi, eikä itämetroakaan kannata rakentaa.

I artikeln kommer projektchef Ilkka Laine med ett intressant påstående angående möjligheten att metron inte byggs: "Östersundomin maat kannattaa jättää säästöön odottamaan tulevia sukupolvia".

Rubriken föranleds av följande textavsnitt:

Yksi mahdollisuus ratkaista ongelmaa on hakea poikkeamislupaa Natura-direktiivistä.

”Pyitä ja kehrääjiä on runsaasti Sipoonkorven kansallispuistossa pikkumatkan päässä. Ruisrääkät taas ovat ottaneet omakseen Vuosaaren täyttömäen. Lajien säilyminen voidaan turvata”, Laine huomauttaa ja viittaa selvityksiin.

Angående påståendet om att järpe och kornknarr hotar Östersundom kom Jukka Hintikka, som är ordförande för Helsingforstraktens Ornitologiska Förening Tringa, med en insändare med rubriken "Östersundomia uhkaa kelvoton kaavoitus, ei pyy", där han bl.a. säger följande:

Todellisuudessa Östersundomin Natura-alueiden suojeluperusteena on 9 suojeltua luontotyyppiä, 28 kasvi- ja sienilajia, yksi hyönteislaji sekä 22 lintulajia.

Euroopan unionin Natura-verkosto ei suojele yksittäisiä pyitä tai ruisrääkkiä, vaan sen tavoite on turvata riittävä määrä kaikkia EU:n alueella esiintyviä luonnollisia elinympäristöjä ja niiden eliölajeja. Suojelusta tinkiminen johtaisi hiljalleen koko suojelualueverkoston ja eurooppalaisen luonnon monimuotoisuuden rapautumiseen.

Tio år. Den 17 januari 2016

Med anledning av att det gått tio sedan Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen ställde krav på sydvästra Sibbo och Helsingin Sanomat publicerade artiklarna "Jussi Pajunen vaatii Helsingin kasvua itään" och "Sipoo ei halua Helsinkiä metsiinsä" se "600 hektar mot 4 hektar. Den 1 oktober 2010") publicerade Helsingin Sanomat i tisdags en artikel med rubriken "Kaupunginjohtaja Pajunen palasi rikospaikalle Sipooseen" ("Helsinki aloitti Sipoon valtauksen 10 vuotta sitten – metsässä ei ole vieläkään tapahtunut mitään"). I artikeln noters alltså att ingenting har hänt i "skogen" under de senaste tio åren. Helsingfors planer har stött på motgångar som långt beror på Natura 2000-området i Östersundom, men det kan påpekas att Pajunen för tio år sedan inte sade att "ei ole järkevää, että pääkaupunkiseudun, Helsingin, Vantaan ja Keravan rajalta alkaa tällainen erämaa." Ödemarken som Pakjunen syftade på, Sibbo storskog, som i verkligheten börjar i Vanda, är idag till stor del nationalpark, indirekt som en följd av inkorporeringen. Helsingfors stad har även avstått från en stor del av sin markegendom i storskogen.

I Helsingin Sanomats artikel kan man läsa att "Sipoon Östersundomin lisäksi Helsinki sai maata myös Vantaalta, kun kaupungit vaihtoivat alueita Mustavuoren-Salmenkallion tienoilla ja Ala-Tikkurilassa." Det här är ett märkligt påstående. Visst hade Helsingfors och Vanda förhandlat om att byta den så kallade Västerkullakilen mot Nedre Dickursby, men förhandlingarna ledde inte till resultat. Istället ersatte staten eller regeringen Vanhanen Vanda för det förlorade området genom att finansiera Ringbanan.

Metropolen som självstyrelseområde. Den 3 januari 2016

Av kommun- och social- och hälsovårdsreformen har regeringen Sipilä endast fortsatt social- och hälsovårdsreformen, den så kallade sote-reformen. Det blev ingen kommunreform eller åtminstone ingen kommunstrukturreform med betydande ändringar i kommunindelningen, trots att riksdagen under regeringen Katainen stiftade en kommunstrukturlag. Sote-reformen förväntas visserligen medföra nya konkurrerande självstyrelseområden på landskapsnivå och stora förändringar när det gäller kommunernas uppgifter, men den borde inte medföra tryck på sammanslagningar av kommuner. Därmed borde även hotet mot Sibbo vara avvärjt - trodde jag.

Helsingin Sanomat publicerade i onsdags under rubriken "Helsingin ykköspoliitikon pelko: Helsinki ja Uusimaa elättävät jatkossa liikaa muuta Suomea" en intervju med Helsingfors stadsstyrelseordförande Tatu Rauhamäki. Rauhamäki säger här att "Todennäköisyys sille, että pääkaupunkiseudulla edettäisiin lähivuosina kohti kuntaliitoksia ovat marginaaliset". Så långt allt väl, men Rauhamäki hävdar sedan att "Metropolialueen haasteet vaativat syvempää itsehallintoa". I metropolområdet borde självstyrelsen enligt Rauhamäki vara djupare än vad regeringen planerat, eftersom självstyrelseområdena formas utgående från de små landskapens villkor. Rauhamäki kommer även med ett konkret förslag: Landskapet Nyland bör delas upp i två självstyrelseområden av vilket det ena skulle bestå av medlemskommunerna i Helsingforsregionens trafik, alltså Esbo, Grankulla, Helsingfors, Kervo, Kyrkslätt, Vanda och Sibbo. Om förslaget säger Rauhamäki att "Vahva itsehallintoalue olisi siedettävä kompromissi vahvan kuntaliitoksen ja löyhän metropolihallinnon välillä."

Rauhamäki vill uttryckligen ha ett "starkt" eller "djupt" självstyrelseområde, trots att Samlingspartiet i Helsingfors hittills motsatt sig en metropolförvaltning och andra former av mellanstegsförvaltning. Förklaringen till Rauhamäkis kursändring kan vara att han eller Samlingspartiet vill flytta över största delen av kommunens roll till självstyrelseområdet och låta de nuvarande kommunerna bevaras för någon form av närdemokrati. Det av Rauhamäki föreslagna självstyrelseområdet kunde ha stora likheter med den i samband med kommunreformen föreslagna "metropolstad med flera centra". Städerna i huvudstadsregionen samt Kervo, Kyrkslätt och Sibbo skulle de facto slås samman till en metropolstad utan att man skulle göra några formella kommunsammanslagningar.