Av en kollega fick jag idag det senaste numret av tidningen Presso. Helsingfors stadsrirektör Jussi Pajunen och styrelseordförande Jan Vapaavuori intervjuvas här (s B1-B3) om Helsingfors planer på att annektera femtusen hektar av Sibbo. Det trista med intervjuer av detta slag är att de sällan och aldrig medvetet avslöjar verkliga motiv. Argumenten handlar om att försöka legitimera planer och handlingar vars motiv i sig inte ger legitimitet. Rubriken på intervjun i Presso är ett citat av Pajunen: "Tämä ei ole ryöstö" (Detta är inte ett rån).
Stadsdirektörens uppgift är att främja och bevaka Helsingfors intressen. Så länge förstäderna Vanda och Esbo förblir självständiga städer är det uttryckligen staden Helsingfors och inte Helsingforsregionens eller "metropolområdets" ingtressen som stadsdirektören slår vakt om. Det samma gäller Helsingfors stadsstyrelse och fullmäktige. När det gäller annekteringen av sydvästra Sibbo behöver och kan man inte försvara planerna för stadens egna invånare. Man kan ju inte precis gå ut i offentligheten med att stadsplanerarna får behålla sina jobb eller att skatteöret sjunker om annekteringsplanerna förverkligas. Fullmäktigena har redan vid slutna möten och korridorsdiskussioner övertygats eller övertalats att stöda planerna - med undantag av Svenska folkpartiets fullmäktigen. (Vapaavuori har kritiserat Sfp:s fullmäktigen för att de inte fyllt sin primära uppgift: att slå vakt om stadens intressen.) Även centrala ministrar har man i det fördolda övertygat, fastän argumenten här inte längre bara handlar om stadens intressen. Kvar återstår den allmänna opinionen, som speciellt regeringen är beroende av.
Det borde egentligen vara ministrarnas uppgift att motivera och berättiga sitt stöd för annekteringeng, men åtminstone kommunminister Hannes Manninen har här misslyckats fullständigt. Han har ju bara gett motståndarna vatten på sin kvarn. Pajunens och Vapaavuoris försvar av stadens planer (och statsrådets stöd) är därför behövligt.
Sadsdirektör Pajunen och styrelseordförande Vapaavuori är ändå i en lite liknande situation som centerministrarna Manninen och Vanhanen. Inför den egna gruppen måste ministrarna försvara sitt stöd av Helsingfors planer, som i det aktuella fallet strider mot partiets linje, med att det är viktigt för partiets imago samt för relationerna med kampanjfinansiärer, (potentiella) regeringspartners och medier, men i offentligheten måste man argumentera för att Helsingfors planer är och motsvarar ett allmänt eller nationellt intresse. Även Pajunen och Vapaavuori måste i offentligheten hänvisa till det allmänna intesset. Det faktum att stadens intressen och regionens intressen delvis kan sammanfalla gör uppgiften lite lättare för stadsdirektören och styrelseordföranden.
Om Helsingfors fullmäktige tog Sibbo på säng i juni så förefaller inte heller den andra partern ha varit förberedd på Sibbo kommunstyrelses motdrag. Åtminstone var minister Manninen totalt handfallen. För att argumenten om nationens bästa skall vara trovärdiga borde man hjärtligt ha välkomnat Sibbos initiativ. Det är ju troligt att annekteringen av sydvästra Sibbo inte håller juridisk prövning. Då är det tur att Sibbo själv nu vill bära sitt ansvar för metropolens utveckling. Genom att kalla Sibbostyrelsens beslut en provokation, bevisar Manninen att de verkliga motiven är andra än de offentliga argumenten. Även Pajunen och Vapaavuori måste nu hitta nya argument. Pajunen och Vapaavuori torde till skillnad från ministrarna dock inte ha några problem att rädda sina ansikten. De har ju bara gjort ett försök till en strålande affär för staden. Eller borde man kanske ändå kalla det försök till rån?
Min kollegan tog exemplaret av Presso på ett seminarium för Vanda stadsfullmäktigen som ägde rum igår. I den ovannämnda intervjun säger Helsingors stadssyrelseordförande Vapaavuori att Vanda uttalat sitt stöd för Helsingfors annekteringsplaner. Stämningarna på seminariet, som bevakades av Helsingin Sanomat, vittnar dock om det motsatta. Dagens Helsinginsanomat kan skvallra om att en stor del av Vandapolitikerna starkt motsätter sig att den sk Västerkullakilen (Se Utpressning. Den 11 augusti 2006) ansluts till Helsingfors. Vandapolitikerna och stadadsdirektören Juhani Paajanen visade sig vara bestörta över att Helsingfors agerat bakom Vandas rygg samt brutit mot samarbetsavtal. Socialdemokraten Pentti Poukari förundrade sig över att Helsingfors vill utvidga till Sibbo när staden ännu har oanvänd mark vid järnvägen i Malm. Centerpartisten Matti Sippola kritiserade sin partikamrat minister Manninen för att ha gett efter för Helsingfors i hemlighet förberedda annekteringsplaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar