I gårdagens blogginlägg "Inte bara kommununallagen. Den 31 januari 2009" noterade jag att boken Kommunallagen även behandlar kommunindelningslagen. Intressant finner jag det att Heikki Harjula och Kari Prättälä i sin bok Kuntalaki: taustat ja tulkinnat lyfter fram riksdagens rätt att besluta om tvångssamanslagningar. Huruvida tillägget "Muutoksen edellyttämän lakiesityksen valmistelu on valtioneivoston poliittisen harkinnan varassa" finns med redan i den sjätte upplagen eller lagts till först i den sjunde upplagan, som utjom 2007, vet jag inte, men det är intressant i sig att man laggt till den ovanciterade satsen, som saknas ur den andra svenska upplagan från 2004.
På många sätt hade en speciallag för en inkorporering av sydvästra Sibbo varit motiverad. En speciallag hade inte medfört några oönskade prejudikat för tolkningen av kommunindelningslagen och inte krävt några långsökta juridiska motiveringar till att Sibbo är ett "specialfall". Visserligen skulle en speciallag i högsta grad ha varit ett specialfall, men denna lösning skulle inte ha krävt någon juridisk akrobatik jämförbar med de tänjningar och töjningar som HFD nu var tvunget att göra i sitt Sibbobeslut. En speciallag hade överhuvudtaget inte gått att överklaga, vilket Kalima även understrukit.
Om det varit så som statsminister Matti Vanhanen sade i juni 2006 att "Centergruppen stöder Helsingfors initiativ", så borde en speciallag ha varit möjlig att driva igenom i riksdagen. Sibbo hade all anledning att komma med ett kompromissförslag, enligt vilket Sibbo frivilligt, med fullmäktiges godkännande, avstod från ett 3 000 hektar stort område då kommunminister Hannes Manninen hade sagt sig stöda en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Emellertid ljög statsministern, av allt att döma i utpressningssyfte. Centergruppen stödde inte alls Helsingfors initiativ, så vida man med "Centergruppen" inte syftatde på de tre dåvarande centerministrarna Vanhanen, Manninen och Mari Kiviniemi. Undersökningar visade senare att en mycket liten del av riksdagsledamöterna stödde en inkorporering. Ett år efter Helsingfors initiativ förklarade statsministern Centerns splittring i frågan med att han och Kiviniemi bor i Helsingforsregionen till skillnad från andra cenerministrar.
Om kommunfullmäktige i Sibbo hade gått med på att avstå ett område till Helsingfors, hade inrikesministeriet under Manninens ledning kunnat ta beslutet om en ändring i kommunindelningen. Beslutet hade visserligen gått att överklaga till HFD, men då Sibbo officiellt inte motsatt sig en ändring i kommunindelningen, hade det inte kräfts några "särskilt vägande skäl" för inkorporeringen. Enligt min bedömning var det en missberäkning att Sibbo inte gick med på en "frivillig" ändring av kommunindelningen i utbyte mot den mark som Helsingfors pantade på i Nickby. Allt gick inte som det var tänkt, men slutresultatet blev för kommunindelningens del ändå det man kommit överens om.
Fallet Sibbo
På många sätt hade en speciallag för en inkorporering av sydvästra Sibbo varit motiverad. En speciallag hade inte medfört några oönskade prejudikat för tolkningen av kommunindelningslagen och inte krävt några långsökta juridiska motiveringar till att Sibbo är ett "specialfall". Visserligen skulle en speciallag i högsta grad ha varit ett specialfall, men denna lösning skulle inte ha krävt någon juridisk akrobatik jämförbar med de tänjningar och töjningar som HFD nu var tvunget att göra i sitt Sibbobeslut. En speciallag hade överhuvudtaget inte gått att överklaga, vilket Kalima även understrukit.
Om det varit så som statsminister Matti Vanhanen sade i juni 2006 att "Centergruppen stöder Helsingfors initiativ", så borde en speciallag ha varit möjlig att driva igenom i riksdagen. Sibbo hade all anledning att komma med ett kompromissförslag, enligt vilket Sibbo frivilligt, med fullmäktiges godkännande, avstod från ett 3 000 hektar stort område då kommunminister Hannes Manninen hade sagt sig stöda en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Emellertid ljög statsministern, av allt att döma i utpressningssyfte. Centergruppen stödde inte alls Helsingfors initiativ, så vida man med "Centergruppen" inte syftatde på de tre dåvarande centerministrarna Vanhanen, Manninen och Mari Kiviniemi. Undersökningar visade senare att en mycket liten del av riksdagsledamöterna stödde en inkorporering. Ett år efter Helsingfors initiativ förklarade statsministern Centerns splittring i frågan med att han och Kiviniemi bor i Helsingforsregionen till skillnad från andra cenerministrar.
Om kommunfullmäktige i Sibbo hade gått med på att avstå ett område till Helsingfors, hade inrikesministeriet under Manninens ledning kunnat ta beslutet om en ändring i kommunindelningen. Beslutet hade visserligen gått att överklaga till HFD, men då Sibbo officiellt inte motsatt sig en ändring i kommunindelningen, hade det inte kräfts några "särskilt vägande skäl" för inkorporeringen. Enligt min bedömning var det en missberäkning att Sibbo inte gick med på en "frivillig" ändring av kommunindelningen i utbyte mot den mark som Helsingfors pantade på i Nickby. Allt gick inte som det var tänkt, men slutresultatet blev för kommunindelningens del ändå det man kommit överens om.
Fallet Sibbo
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar