Utredningsmannens sista utredning? Den 29 september 2006

Minister Hannes Manninen utnämnde i tisdags politices magister Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare för tiden 26.9.2006 – 30.11.2006 för att utreda "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur." (Se inrikesministeriets pressmeddelande.) Utredningsmannens uppdrag definieras enligt följande:

Utredningen bör innehålla information på basis av vilken man kan dra slutsatser om behovet av en ändring i kommunindelningen mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad samt vilket område ändringen skulle beröra. I utredningen bör även framgå om de föreskrivna förutsättningarna i kommunindelningslagen för ändring i kommunindelning uppfylls. Om området överskrider de i lagen föreskrivna gränsvärden angående invånarantal eller landareal, skall det i utredningen värderas om förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen uppfylls under särskilt vägande förutsättningar. Utredningen bör även innehålla en utredning om vilka konsekvenser ändringen skulle ha på de ekonomiska förhållandena mellan kommunerna. Om utredningen resulterar i förslag för förändring av kommunindelningen skall utredaren uppgöra ett förslag om ändringen.

En förutsättning för att utredningsmannen skall hinna bli färdig i tid är att utredningen inte resulterar i förslag för förändring av kommunindelningen. Om utredaren Myllyniemi även skall undersöka de lagliga förutsättningarna för en utvidgning av Helsingfors stads område österut och därtill göra upp ett förslag till förändring är det fullständigt orealistiskt att bli färdig på ett par månader, såvida det inte redan finns en färdig utredning att utgå ifrån. Manninen har lovat att utredningsmannen skall börja från rent bord.

Om Mylliniemi trots allt föreslår en gränsförskjutning har han antingen inte varit oberoende eller så innehåller förslaget med nödvändighet fatala brister, genom att utredaren inte hunnit ta alla relavanta omständigheter i beaktande. Vad som är "särskilt vägande förutsättningar" är därtill i det närmaste omöjligt att objektivt bedöma. Detsamma torde gälla bedömningen av "utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". Observera att det här talas om huvudstadsregionens samhällsstruktur och inte om Helsingfors stads ekonomi, som enligt vad stadsdirektör Jussi Pajunen sagt idag är i obalans. Tar Mylliniemi ställning för en utvidgning av Helsingfors stads område österut styrker han de anklagelser som riktas mot honom om partiskhet. (Se Jävig utredningsman. Den 25 september 2006.) I varje fall har han därmed förbrukat sin trovärdighet som utredningsman. Några flera utredningar lär det då inte bli för hans del.

Kommun- och servicestrukturreformen. Den 28 september 2006

Statsrådet godkände idag lagarna om en kommun- och servicestrukturreformen. (Se pressmeddelande.) Man kan fråga sig om Centern är så mån om att sitta i regeringen att man går med på att driva igenom vilket socialdemokratiskt projekt som helst. Reformen innebär bl.a. en ändring av kommunindelningslagen. Tvångssammanslagningar lär inte vara på kommande, men kommuner skall "uppmuntras" till samgång med ekonomiska medel. I praktiken betyder det att antalet kommuner i landet förväntas minska med ett hundratal. Enligt förslaget till ramlag skall en kommun eller ett samarbetsområde som ansvarar för primärvården och uppgifter inom socialväsendet ha minst 20 000 invånare. I lagförslaget heter det dock att man kan "avvika från nämnda krav på en funktionell helhet och invånarantal för samarbetsområdenas del om det inte är möjligt att bilda en dylik helhet med nämnda befolkningsunderlag på grund av skärgård eller långa avstånd eller en avvikelse är nödvändig för att trygga de finsk- eller svenskspråkiga invånarnas språkliga rättigheter eller för att trygga de rättigheter som gäller samernas språk och kultur."

Enligt lagförslaget skall huvudstadsregionen samt landskapens centralstäder och vissa bestämda kommuner omkring dem utarbeta en "plan för hur samordningen av markanvändningen, boendet och trafiken samt användningen av tjänster över kommungränserna skall förbättras i nämnda regioner". De berörda kommunerna skall kunna tvingas till samarbete. Sibbo räknades här inte till huvudstadsregionen, vilket är anmärkningsvärt. Sibbo hör nämligen inte heller till de övriga kommuner som bör utarbeta en plan av ovannämnt slag.

I ljuset av förslaget till ramlag för kommun- och servicestrukturen är statsrådets stöd för Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo högst märkvärdigt. Inkorporeras sydvästra Sibbo med Helsingfors sjunker Sibbos invånarantal märkbart under det i lagförslaget nämnda minimigränsen på 20 000 invånare. Det förefaller som om man rektroaktivt önskar bestraffa Sibbo för att inte ha uppfyllt de i lagförslaget nämnda förpliktelserna till samarbete. Ändå ger inte heller de nya lagarna Sibbo några förpliktelser att samarbeta med huvudstadsregionen. Sibbo har aldrig brutit mot några lagstadgade förpliktelser till samarbete. Kommunen har endast i vissa fall vägrat att ge efter för en enskild kommuns, dvs Helsingfors ogrundade krav. När de nya lagarna enligt planerna träder i kraft den 1 januari 2007 hade regeringen haft alla möjligheter att tvinga Sibbo till samarbete med huvudstadsregionens kommuner när det gäller markanvändning, boende och trafik. Varför vill statsrådet inte ge Sibbo en chans?

Behövs det en språkstrid? Den 27 september 2006

Föreningen För Sibbo har idag lämnat över en adress med 14000 underskrifter åt kommunminister Hannes Manninen. (Se Yle Internytt, Radio Vega.) De finska TV-nyheterna valde dock att endast uppmärksamma överlämningen av en medborgaradress med en miljon underskrifter mot åt minister Paula Lehtomäki i Strasbourg. Adressen mot Europaparlamentarikernas pendlande mellan Bryssel och Strasbourg hade undertecknats av hela 100 000 finländare. Kanske valde För Sibbo en olämplig dag för sin adress. 14 000 underskrifter är dock oerhört mycket med tanke på Sibbos invånarantal.

I samband med överlämningen av adresserna påpekade föreningens representanter att en annnektering av sydvästra Sibbo skulle få långtgående följder, eftersom det vore ett prejudikat för starka kommuner att utöva sin rätt överallt i Finland. Jag är rädd för att argumentet inte håller vägen ut. Månne inte centerninistern i bakfickan har ett utkast till en speciallag för "metropolområdet", vilket skulle gardera de centerdominerade landsortkommunerna mot liknande hot som Sibbo nu upplever? Regeringen har gått in för att särbehandla "Finlands enda metropol". Å andra sidan har centerministrarna hävdat att regeringen redan gjort några liknande gränsjusteringar. Detta påstående är en väldig överdrift eller förvrängning, men det kan vara på sin plats att påminna statsministern om att han jämfört planerna på att justera gränsen mellan Helsingfors och Sibbo med andra gränsjusteringar. Håller centerministern fast vid sitt ord, så behövs det ingen speciallag för tvångsannekteringen av sydvästra Sibbo.

Inte heller Folktingets pressmeddelande fick någon uppmärksamhet i de finskspråkiga medierna. I sitt pressmeddelande, som sändes ut idag, säger Folktinget att det inte kan acceptera att kommuninvånare som har en stark minoritetsställning överförs till en uttalad minoritetsposition som följd av ett ensidigt förvaltningsbeslut. Kanske var det lika så bra att Folktingets uttalande inte fick någon större uppmärksamhet, för vädjanden om hänsynstagande till språkminoritetens situation riskerar just nu att bemötas med språkstridsyxor, speciellt om det finns någon anknytning till Sibbo.

Sibbos problem är kanske framför allt att kommunen är en traditionellt svenskspråkig ort. Det betyder att bönder, markägare och hembygdsvänner i Sibbo huvudsakligen är svenskspråkiga. (Jämför Språkpolitik. Den 23 september.) Om Sibbo varit en fiskspråkig kommun, hade Centern varit det dominerande partiet och då hade nog inte centerministrarna vågat köra över kommunen. Genom att bönder, markägare och hembygsvänner i Sibbo huvudsakligen är svenskspråkiga kan man tolka motståndet mot huvudstadens expansion som en språkpolitisk fråga. Nu är det istället för Centern och Samlingspartiet huvudsakligen Svenska folkpartiet som representerar markägarna och den ursprungliga lokalbefolkningen. Därmed är det enkelt att göra populistiska tolkningar om språkmurar som står i vägen för "metropolens" utveckling.

Tack vare att "Finlands enda metropol" befinner sig mitt i en traditionellt svenskspråkig bygd är det främst svenskspråkiga och därmed Sfp som stått i vägen för en snabb utveckling. Det är troligt att språkfrågan även haft avgörande betydelse för att Sibbo har förblivit relativt glesbebyggt. Å andra sidan så har många finskspråkiga flyttat till Sibbo just för att kommunen har en lantlig karaktär. Därmed har även den finsspråkiga befolkningen i Sibbo motsatt sig storskalig höghusbebyggelse.

I söndagens Helsinginsanomat deltar redaktör Esko Nurmi i den aktuella hetskampanjen mot finlandssvenskarna i allmänhet och Sibboborna i synnerhet. I sin artikel "Sipoo, Stalin och siirtoväki" föreställer sig Nurmi kanske att han ger tillbaka med samma mynt. Många har ju jämfört centerministrarnas stöd för Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo med Molotov-Ribbentrop-pakten. (Se Vanhanen som Hitler. Den 13 augusti 2006.) Det är dock skillnad på att kritisera politiskt spel och att hetsa mot folkgrupp. Om politiker och kolumnister begränsade sin smutskastning till ansvariga Sfp- och Sibbopolitiker, så hade jag inte så mycket att invända. Politiskt spel brukar vara smutsigt och den som går med i politiken får leva med spelets regler. Nu är det dock inte bara politiker som utsätts för smutskastning, utan helt valiga Sibbobor, finlandssvenskar, markägare och vänner av hembygden.

I sin artikel gräver Nurmi fram en känslig fråga i Finlands historia: evakuerade karelare efter kriget. När jordbrukslotter delades ut åt karelare ställdes kravet att den nyinflyttade karelska befolkningen inte avsevärt fick ändra på språkförhållandena i en kommun. Redaktör Nurmi hävdar att Sibbo behållit sig rätten att välja sina invånare och jämför dagens Sibbo med svenskspråkiga kommuner som restriktivt mottog karelare efter kriget. Behövs det en ny språkstrid för att majoritetsbefolkningen skall ställa sig bakom Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo? Eller vad är syftet med förtalet?

Metro-metropolen. Den 26 september 2006

Igår kväll följde jag via Internet med Esbo stadsfullmäktiges möte. Fullmäktige debatterade och tog ställning till förslaget om att dra en metrolinje till Esbo. Utgången var väl given, trots att man i Esbo tidigare förhållit sig mycket kritiskt till metron. Fullmäktiges beslut att förlänga metron västerut var bra för miljön och Helsingfors, men att en så stor majoritet röstade för förslaget överraskade åtminstone mig.

Bland de fullmäktigeledamöter som motsatte sig metroplanerna var det anmärkningsvärt många som hänvisade till fallet Sibbo. Många ansåg att Esbo utsatts för påtryckningar utifrån och att de som nu vänt kappan fruktade att Esbo riskerade ett liknande öde som Sibbo. Andra talade om ett frivilligt samarbete mellan städerna i huvudstadsregionen, men det var klart att man plötsligt var beredd att ta hela "metropolens" bästa i beaktande. Enligt reformen av kommun- och servicestrukturen, som minister Hannes Manninen ansvarar för, kan en kommun tvingas till samarbete (eller sammanslagning) om kommunen inte frivilligt samarbetar. Samarbetet handlar alltså om påtvingad frivillighet, dvs tvång.

Metron förefaller vara Helsingforsmetropolens kärna och röd-orangea tråd. Genom västmetron blir Helsingfors en metropol, även om staden aldrig blir en metropol. Helsingfors har i så väl metrons som metropolens namn gjort anspråk på att inkorporera sydvästra Sibbo. Det tas för givet att Helsingfors skall förlänga metrolinjen österut. Utan planerna på en förlängd metrolinje hade de gröna säkert inte stött Helsingfors annekteringsplaner. Knappast hade socialdemokraterna och vänsterförbundarna heller ivrat för saken.

Men vad finns det för garantier för att Helsingfors alls kommer att dra metron österut, även om sydvästra Sibbo ansluts till huvudstaden? De egnahemsboende skattebetalare som Helsingfors och stadens samlingspartistiska ledning egentligen är ute efter föredrar nog att åka personbil. En metrolinje till Sibbo skulle inte bli lönsam. Den skulle åtminstone förutsätta att det naturfagra sydöstra Vanda först byggdes ut. Och eftersom man nu skall börja bygga västmetron, tar det åtminstone tio år innan man kan börja bygga metron österut. De Grönas Osmo Soininvaara, som varit en ledande metroförespråkare, anser själv att metrolinjen bör byggas före bostadshusen. Med andra ord borde Helsingfors börja bygga sydvästra Sibbo kanske först om femton år. Därmed skulle Helsingfors annektering fördröja utbyggandet av området, men det är just brådskan att bygga som varit Helsingfors viktigaste argument på senaste tid.

Osmo Soininvaara har kritiserat Sibbo för att försumma kollektivtrafiken. I själva verket finns det redan nu goda möjligheter till kollektivtrafik för invånarna i det av de gröna kritiserade bostadsområdet Landbo norr om Borgå motorväg. Den buss som jag och troligen även Soininvaara själv brukar ta till Sibbo gör numera en extra sväng till Landbo. Dess värre är det sällan någon stiger på eller av där. Det är svårt att tvinga människor åka kollektivt.

Utvecklingen i Sibbo har försvårats och fördröjts av att Helsingfors äger den för bostäder lämpligaste marken i kommunen. I södra Sibbo försvåras utvecklingen även av reserveringar för Heli-banan, dvs en eventuell järnvägslinje till Borgå. Så länge som Heli-planerna finns kvar är det inte vettigt att förlänga metrolinjen österut. Med tanke på miljön och hela regionen vore Heli-banan i själva verket ett mycket bättre alternativ. Goda förbindelser till det så dynamiska Borgå borde vara i hela metropolområdets intresse. Månne den idag utnämnde utredningsmannen Pekka Mylliniemi har tid att ta en titt även på Heli-alternativet?

Hur det än går med Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo kommer metron knappast någonsin att dras till (det nuvarande) Sibbo. Sibbo blir kanske en del av metropolen, men knappast av metro-metropolen.

Jävig utredningsman. Den 25 september 2006

Kommunstyrelsen i Sibbo har i morse beslutit att godkänna socialdemokraten Pekka Myllyniemi som utreddningsman angående Helsingfors krav på att inkorporera sydvästra Sibbo. (Se Yle Internytt.) Några andra möjligheter torde man inte ha haft, eftersom Sibbo saknar vetorätt. Indirekt konstaterar styrelsen dock att Mylliniemi är jävig. Mylliniemi sitter nämligen i styrelsen för Nylands förbund, som uttryckt stöd för huvudstadens anspråk. Det kan dock vara till Sibbos fördel att utredningsmannen nu har bevisbördan att bevisa sig vara opartisk. Det är även bättre med en utredningsmann från det traditionella kommunslaktarpartiet än från det i de aktuella fallet starkast involverade partierna Centern och Samlingspartiet. Personligen har jag p.g.a. Sibbofallet tappat förtroendet för de två sistnämnda partierna och och deras representanter.

Gratistidningen Vantaan Sanomat, som i praktiken är en Vandaupplaga av Helsingin Uutiset, fortsätter att hetsa mot finlandssvenskarna med anledning av fallet Sibbo. Denna gång är det självaste Tapani Mäkinen som inte drar sig för att rubrisera sin kolumn "Nurkkapapatriotismi på svenska". (Artikeln har märkligt nog även publicerats på Nylands förbunds webbplats.) Samlingspartisten Mäkinen är inte bara ordförande för Vanda statsstyrelse, utan även ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Myllyniemi även är styrelsemedlem. (Eftersom landskapsstyrelsen har behandlat Helsingfors annekteringsplaner lär Mylliniemis ståndpunkt vara känd, fastän han inte uttalat sig i ärendet i offentligheten, då styrelsens möten inte är offentliga.) Landskapsstyrelseordförande Mäkinen kritiserar i sin spydiska kolumn Sibbo kommunfullmäktiges beslut att inte omedelbart ansluta kommunen till Nylands förbund. Han har naturligtvis rätt att kritisera politiska beslut, men man skulle förvänta sig att en stads- och landsskapsstyrelseordförande inte lät sin kritik gå ut över en hel folkgrupp.

I opinionsbildningen för Helsingfors rätt att annektera sydvästra Sibbo anses det legitimt att inte bara förvränga fakta och smutskasta Sibbo utan även ge sig på svenskspråkiga som grupp. Den politiska korrektheten har plötsligt försvunnit all sin kos. Speciellt gratistidningarna som hör till mediekoncernen Suomen Medialehdet har uppmuntrat till ett svenskhat, som florerar öppet på Internet. Gratistidningarnas läsare verkar ofta kritiktlöst svälja vad chefredaktör Risto Hietanen serverar dem. (Se Språkpolitik. Den 23 september.) Alla svenskspråkiga lokalpatrioter är inte Sfp-politiker eller kommunfullmäktigen. Jag accepterar inte landskapsstyrelseordförandens ordval. Det går kanske för sig på ett styrelsemöte, men inte i en tidning som läses av gemene man. Sibbo gör kanske klokt i att hålla sig borta från Nylands förbund under Mäkinens mandatperiod.

Flygfält till Sibbo! Den 24 september 2006

På denna blogg har jag hittills strukit Sibbo medhårs. I konflikten mellan Sibbo och Helsingfors är mina sympatier helt på Sibbos sida, fastän det så väl i Sibbo som i Helsingfors finns flera olika viljor och motiv. (Se Språkpolitik. Den 23 september, Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006 och Motstridiga målsättningar. Den 29 juli 2006.) Tidigare har jag dock förhållit mig kritiskt till planer och politiska beslut som gjorts i Sibbo. Speciellt kritisk har jag varit till planerna på ett köpcentrum i Östersundom. (Se Helsingfors marker i Sibbo. Den 15 augusti 2006.) Det är lätt att vara efterklok. Ingen kunde föreställa sig att Centern och centerministrana inte skulle respektera Sibbos kommunala självstyre. Men man borde ändå ha förstått att det inte är i Sibbos intresse att stärka grannkommunernas skeva bild av Sibbo som en parasit. I Östersundomplanerna förlorade nog Sibbo även de grönas sympatier. Det är dock inte vettigt att, så som man de facto gjort i Sibbo under den senaste tiden, nu söka syndabockar. I kommande val kan väljarna själva dra sina slutsatser.

För att värja sig mot argumenten för Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo har man i Sibbo under den gångna sommaren gjort flera stora eftergifter. Visserligen har en del av eftergifterna redan tidigare legat på skrivbordet. Sibbo och speciellt Sfp i Sibbo är redan en förlorare, vilket man på vissa håll i kommunen lär glädja sig över. Men Sibbo har alla möjligheter att i den aktuella konflikten få så väl huvudstaden som landets regering på fall. Bakom enigheten om att sydvästra Sibbo bör anslutas till Helsingfors är man fullständig oenig om motiven och vad som gör inkorporeringen legitim. Dessutom har så väl Helsingfors som centerministrarna redan gjort bort sig och kommit med motstridiga budskap. Det borde inte vara svårt att provocera fram en splittring. Man bör dock agera med diplomatisk stil. (Se Hur rädda centerministrarnas ansikten? Den 17 augusti 2006.)

Sibbo och koalisationen Svenska folkpartiet-De Gröna har redan gjort eftergifter, kanske i onödan. Jag skall här ändå göra ett förslag till ytterligare en eftergift, som kunde göra mig impopulär i Sibbo: Gör ett ställningstagande för ett flygfält i Sibbo.

Personligen tycker jag att ett flygfält för småplan inte skulle vara speciellt störande. Jag vet dock ingenting om tidigare förslag på att ersätta Malms flygfält med ett flygfält i Box i sydöstra Sibbo. Kanske hotar ett flygfält i Box någon gammal väns eller klasskamrats gård eller åker. Föreningen För Sibbo, som jag sympatiserar med, har även (tidigare) motsatt sig förslaget. Eftersom jag är så dåligt insatt vågar jag dock lyfta fram förslaget.

I och för sig är det beklagligt om Malms traditionsrika flygplats skulle stängas. Jag har tidigare stött ett bevarande av Malms flygfät. Men om Helsingfors brist på mark är så alarmerande som man i Helsingfors låtsas att den är, bör man bygga ut Malm istället för Sibbo. Även Osmo Soininvaara har - senast i gårdagens Hufvudstadsblad - sagt att Malms flygfält borde bli bostadsområde. Malms flygfält ligger intill järnvägen. Det är just behovet av bostadsområden intill spårförbindelser som gör att speciellt de gröna men även socialdemokraterna stöder annekteringen av sydvästra Sibbo. (En förlängning av metrolinjen österut har ansetts som en självklar förutsättning för Helsingfors planer att bygga sydvästra Sibbo.) Dessutom har just Samlingspartiet i Helsingfors stått för åsikten att Malms flygfält bör bli bostadsområde. Problemet har varit svårigheten att hitta en bra plats för ett nytt flygfält. Om Malms flygfält med omgivning skall omvandlas till bostadsområde, så finns det inga hållbara skäl till att Helsingfors först skulle bebygga sydöstra Sibbo.

I själva verket hoppas jag att Malms flygplats skall kunna bevaras, åtminstone som helikopterstation. Jag hoppas även att Box skall visa sig vara ett olämpligt alternativ för ett flygfält, t.ex. med anledning av närheten till Sköldvik. Det kunde dock vara taktiskt vettigt för Sibbo att ytterligare röra om i soppan.

Språkpolitik. Den 23 september 2006

Svenska folkpartiet har av Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori kritiserats för att bedriva språkpolitik i fallet Sibbo. På Sfp-håll har man dock upprepade gånger hävdat att man inte bedriver språkpolitik utan bara slår vakt om lagligheten. Det är klokt då finlandssvenskarna och svenska språket i det aktuella fallet tycks sakna den goodwill som man kanske räknat med. En utsatt minoritet gör klokt i att betona lagligheten. Sfp har en lång tradition som försvarare av lagen, även om denna tradition i någon mån förvanskades under Kekkoneneran. Det kan dock inte förnekas att fallet Sibbo har starka språkpolitiska förtecken.

En viktig bakgrundsfaktor i Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo är att Sibbo i årtionden planerat restriktivt och att skälen till den återhållsamma politiken av många anses vara en strävan att motverka inflyttning av finskspråkiga. Sfp har dominerat i Sibbo och Sfp är fortfarande det klart största partiet, fastän de finskspråkiga kommuninvånarna numera är i klar majoritet. På senare tid har dock Sibbo, trots att Sfp haft makten i kommunen, planerat för en snabb utveckling. Under de senaste åren har inflyttningen till Sibbo accelererat, fastän Helsingfors stad pantar på de bästa områdena för bostadsbyggande. Det är ingen överdrift att påstå att det främst är Helsingfors som nu bromsar utvecklingen. Därtill kommer Naturaområden och markreserveringar för Heli-banan. Det är dock i Helsingfors intresse att framställa Sibbo som en utvecklingsfientlig Sfp-styrd kommun. Helsingfors har nu bråttom att göra anspråk på sydvästra Sibbo, eftersom den klichéaktiga bilden av Sibbo håller på att förlora förutsättningar.

För att rikspolitiker skall kunna stöda Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo måste den allmänna opinionen godkänna inkorporeringen. Helsingfors saknar dock tillräcklig goodwill utanför stadens gränser. Om man inte kan göra sig själv populär är det lättare att göra sitt offer impopulärt. I sin medielobbning och opinionsbildning för annekteringsplanerna har Helsingfors utnyttjat hets mot finlandssvenskarna. (Se Demonisering. Den 10 september 2006, Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006.) Chefredaktören för gratistidningen Helsingin Uuttiset Risto Hietanen skrev i en "nyhetsanalys" tidigare i veckan (se Framprovocerad "förhandlingsovilja". Den 20 september 2006) att "beslutfattarna i Sibbo har byggt en hög skyddsmur tjugo kilometer från Finlands enda metropolområdes centrum". Att Vanda inte planerat och utvecklat de östra delarna av staden skyller Hietanen likaledes på "Sibbos språkmur"!

Det är inte konstigt att finskspråkiga tidningsläsare får en skev bild av Sibbo och Sfp då en chefredaktör i en påstådd analys kommer med dylika osakliga påståenden. Jag har själv i ett tidigare inlägg ("Sibbo" börjar i Helsingfors. Den 24 augusti 2006) noterat att stadsbebyggelsen inte alls tar slut först vid Sibbogränsen utan redan i Helsingfors. Att Vanda inte planerat Västerkullakilen torde främst bero på att man räknat med att avstå området åt Helsingfors samt att det funnits nog med mark att planera närmare stadens centra.

Jan-Erik Enestam, som konsekvent hävdat att Sfp inte bedriver språkpolitik i Sibbofallet, har påpekat att Sfp kunde behålla makten i Sibbo om kommunen avstod från det (åtminstone i framtiden) relativt finskspråkiga sydvästra Sibbo. Sfp motsäger sig dock en annektering, eftersom den strider mot lagen. Hietanen hävdar i sin analys i Helsingin Uuttiset något överraskande att socialdemokraterna i Sibbo motsätter sig Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo för att en inkorporering skulle stärka Svenska folkpartiets ställning i Sibbo! Hietanen hävdar alltså indirekt att det omvänt är profinsk språkpolitik som står bakom Sibbos ovilja att avstå en del av kommunen till Helsingfors.

Det är uppenbart att inte heller Sibbopolitikerna är eniga i "fallet Sibbo", fastän man enigt motsätter sig Helsingfors territoriella anspråk. Hietanens motsäger i sin analys sina egna beskyllningar mot Sfp då han i ivern även ger socialdemokraterna en känga. Hur som helst är fallet Sibbo en språkpolitisk fråga, men det är främst finskspråkiga som här bedriver språkpolitik.


Jag gjorde idag tillsammans med min fyraåriga son Andreas en cykeltur i sydöstra Helsinge (Vanda). Vi besökte Västersundom, Sottungsby och Westerkulla gård, där det var marknad. (Se bilder.) Eftersom så många talade svenska undrade Andreas om vi var i Sibbo. Det torde vara en rätt vanlig uppfattning även bland vuxna att landsbygden omedelbart öster om Helsingfors hör till Sibbo, fastän det inte har gjort det sedan 1826, då området även administrativt anslöts till Helsinge socken. (Se Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.) Åtminstone tror många att stadsbebyggelsen tar slut för att området öster om Helsingfors är svenskspråkigt. I verkligheten är det naturligtvis tvärtom: Sydöstra Helsinge är relativt svenskspråkigt, eftersom det har förblivit landsbygd. Finlands huvudstad befinner sig mitt innanför gammal svenskspråkig bygd. Därför är markägarna och hembygdsvännerna på landsbygden runt staden huvudsakligen svenskspråkiga. Otroligt nog är det allmänt att man inte inser dessa historiska samband. Jag hoppas att sydöstra Helsinge skall få förbli landsbygd, inte av språkpolitiska skäl, utan för att där finns fantastiska miljöer och landskap.