Frivilligt samarbete under hot. Den 4 april 2007

Yle Internytt/ Östnyland har på morgonen publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Östra Nylands förbund igen upp till kamp". I notisen berättas att inrikesministeriet redan har begärt utlåtande av Östra Nylands förbund om Nylands förbunds förslag att de två landskapsförbunden slås ihop. Borgåbladet har förmedlat samma nyhet i en artikel med rubriken "Nu börjar kampen om Östnyland".

Förslaget på en sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden hänger på många sätt samman med förslaget på en inkorporering av sydvästra Sibbo. I sin rapport föreslår utredningsman Pekka Myllyniemi en sammanslagning av förbunden. Nylands förbund riktade sitt förslag om en sammanslagning på ett anmärkningsvärt sett till minister Hannes Manninen, som tidigare uttalat sitt stöd på en annektering. (Se "Initiativ till ändring av landskapsindelning. Den 21 januari 2007".) Initiativet till en sammanslagnin av förbunden kommer från samma håll som initiativet till en annektering av sydvästra Sibbo. I själva verket förefaller man från Helsingfors och därmed Nylands förbunds sida närmast vara intresserad av att kontrollera sydvästra Sibbo.

I Helsingfors är man naturligtvis medveten om att frågan om Östra Nylands landskapsförbunds framtid är speciellt känslig så länge statsrådet inte har gjort sitt beslut i Sibbofrågan. Det är ingen hemlighet att politikerna i Sibbo inte är eniga i frågan om vilket landskapsförbund Sibbo bör tillhöra. Sfp har inte en absolut majoritet i kommunfullmäktige i Sibbo, vilket betyder att Sfp måste söka stöd hos andra partier för kommunens linje. Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori torde i våras ha föreslagit för Christel Liljeström och Sfp att Sibbo "frivilligt" avstår ett område som motsvarar Myllyniemis förslag. (Se "Skenbar utpressning. Den 15 september 2006".) Sibbo skulle som kommun vinna på det "frivilliga" alternativet, eftersom Helsingfors då skulle avstå från marken som Helsingfors pantar på i Nickby. (Se HS 15.9.2006.) Genom en "frivillig" inkorporering skulle Sfp stärka sin ställning i det återstående av kommunen. Samtidigt skulle Helsingfors eventuellt kunna låta Sibbo stanna kvar i Östra Nylands förbund, eftersom Helsingfors intresse av Östnyland huvudsakligen gäller sydvästra Sibbo. Eftersom Sfp inte egenmäktigt kan styra i Sibbo, fanns det dock inga förutsättningar för att tacka ja till Pajunens och Vapaavuoris erbjudanden, åtminstone inte frivilligt.

I sitt blogginlägg "Kohti uutta seutuvuotta" skrev Pajunen den 27 december följande:

Vuonna 2007 ratkeaa, onko valitsemamme vapaaehtoisen seutuyhteistyön tie toimiva. Jos onnistumme, olemme luomassa maailmanluokan seutuinnovaation.

Pajunens innovation, som går ut på att tvinga grankommunerna till "frivilligt" samarbete, är kanske världsunik, men den samlingspartistiska stadsdirektörens syn på frivillighet har långa traditioner. Jag citerar ur "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi", sida 31:

Lisäksi selvitysmies esittää, että

seudulla tulee osittain varautua nykyisten hallinnollisten rajojen ulkopuoliseen rakentamiseen.

Toteutustapa:

Helsingin kaupunginhallituksen aloite

Helsinki ryhtyy alueliitosneuvotteluihin Sipoon läntisten alueiden vapaaehtoiseksi liittämiseksi Helsinkiin kaupunkirakntamisen turvaamiseksi ja toisaalta kanta-Sipoon säilyttämiseksi ruotsinkiellisena kuntana.

Samalla selvitysmies toteaa, että

mikäli vapaaehtoiset neuvottelut eivät johda tuloksiin, tulisi valtioneuvoston valmistella tarvittavat ratkaisut 'New-Town' -tyyppisesti erillislain pohjalta.

Jag har tidigare påpekat att Raimo Ilaskivis uppgift inte gick ut på att utreda några ändringar i kommunindelningen och att det ovanciterade förslaget endast är ett av många förslag i Ilaskivis rapport. (Se "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007".) Christel Liljeström omnämner i en artikel i Vasabladet i september Ilaskivis förslag till en "New Town" pch säger att "Redan på 1980-talet framförde dåvarande Helsingfors överborgmästare Raimo Ilaskivi (saml) en 'new town'-tanke vilket skulle ha betytt 30 000 invånare i Östersundom i sydvästra Sibbo." Jag förmodar att det är ett förslag till denna "new town" som i "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989" precenteras under rubriken "Itäsalmen uusi kaupunki".

Jag har tidigare i blogginlägget "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007" behandlat häftet "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som utarbetats av Pentti Murole och Simo Järvinen. I detta häfte presenteras "Itäsalmen uusi kaupunki" som en "stad" som sträcker sig från Nordsjö i Helsingfors till Sottungsby i Vanda. Av "staden" skulle 450 ha ligga i Helsingfors, 450 ha i Vanda och 600 ha i Sibbo. Det är klart att visionen inte togs emot med entusiasm i Sibbo, men även Vanda tog avstånd från planerna. Helsingfors stad saboterade själv planerna på en new town genom att bygga Nordsjö hamn vid Bastö.

Till planerna på "Östersundom nya stad" hörde även en metrolinje från Nordsjö via Östersundom och Sottungsby till Håkansböle. (Se kartan ovan.) En metrolinje från Mellungsbacka via Västerkulla (Länsimäki) direkt till Håkansböle (Hakunila) finns faktiskt inritad i landskapsplanen för Nyland. (Se "Alternativa planer för Västersundom. Den 30 december 2006".) Mellungsbackametron kan dock inte fortsätta både till Östersundom och Håkansböle. Vanda har hela tiden som en förutsättning för att stöda Helsingfors inkorporeringsplaner omnämnt en förlängning av Mellungsbackametron. I Helsingin Sanomat föreslog Vandas dåvarande stadsfullmäktigeordförande Kimmo Kiljunen (sdp) den 21 juni mycket anmärkningsvärt att "Vantaa voisi luopua pienestä merenrantaosasta, jos Helsinki osallistuu metrolinjan jatkamiseen Mellunmäestä Länsimäen kautta Hakunilaan".

Kimmo Oksanen har på eftermiddagen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Neljännes eduskunnasta metropolin asialla?" på Helsingin Sanomats webbplats. Oksanen länkar igen till föreningen För Sibbos enkät. Texten är ironiskt eller snarare spydisk och osaklig. Samtidigt är den informativ. Oksanen kan berätta att riksdagsmän från Helsingfors och Nylands valdistrikt har samlats och valt Tapani Mäkinen, som är ordföranden för Nylands förbund slandskapsstyrelse, till ordförande för delegationen! Till viceordföranden valdes Merja Kuusisto (sdp), Sirpa Asko-Seljavaara (saml) och Jyrki Kasvi (grön). Jag citerar ur Oksanens blogg:

Katsotaanpas puheenjohtajiston kannat Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin. Otetaan alan johtavan auktoriteetin eli Sipoon puolesta -yhdistyksen sivut esiin tästä ja . . . No voi harmi: sen enempää Mäkinen, Kuusisto kuin Kasvikaan eivät ole vastanneet Sipoon puolesta yhdistyksen uusmaalaisille ehdokkaille vaalien alla järjestämään kyselyyn asiasta. Eivätpä he toisaalta ole myöskään tässä suhteessa harvinaisuuksia. Yhdistyksen kyselyyn vastasi Uudenmaan ehdokkaista vain 56,28 prosenttia eli hätäinen enemmistö.

Mutta mitähän tämä vastaamattomuus sitten tarkoittaa? Varmaankin sitä, että . . . Nytpä keksin: Haipa järjestää nopean puolueettoman mielipidekyselyn Mäkiselle, Kuusistolle ja Kasville asiasta. Kysymys esitetään heille heidän tietämättään, ja vastaus laaditaan täällä Hain toimistossa itse, niin saadaan aikaiseksi varmasti toivottu ja ainoa oikea lopputulos.

Eli kysymys kuuluu: Pitäisikö Teidän mielestänne Lounais-Sipoo liittää Helsinkiin? Mäkinen: Ehdottomasti kyllä ja mahdollisimman nopeasti. Kuusisto: Kyllä, ehdottoman nopeasti. Kasvi: Nopeasti ja ehdottomasti. No niin, näyttäisi siltä, että kyselyn mukaan 100-prosenttinen enemmistö neuvottelukunnan uusmaalaisesta puheenjohtajistosta liittäisi Sipoon lounaisosan Helsinkiin.

Jag finner inte Oksanens blogginlägg speciellt humoristiskt. Dessutom har riksdagsmännen på Yles valmaskin tagit ställning till påståendet "Helsingin laajeneminen Sipooseen on oikeutettua, sillä pääkaupunki tarvitsee lisää maata asuntorakentamiseen." Kasvi svarar att han är helt av annan åsikt och att frågan är viktig. Hans kommentar lyder enligt följande:

Koko pääkaupunkiseudun kokonaisvaltaista suunnittelua tulisi kehittää, mutta se vaatisi kaikkien kuntien mukaantuloa kokonaisuutena, ei Helsingin naapurikuntien nävertämistä pala palalta. Sitä paitsi Helsinki on maailman väljimmin rakennettuja pääkaupunkeja...

Yrjö Harvias förslag från 1936. Den 3 april 2007

I sitt blogginlägg "Kohti uutta seutuvuotta" skrev överborgmästare Jussi Pajunen den 27 december om så väl det gångna som det kommande året. Jag citerar ur bloggen:

Yksittäisistä asioista julkisuutta sai eniten Helsingin kaupunginvaltuuston kesäkuussa tekemä esitys Sipoon läntisten ranta-alueiden liittämiseksi Helsinkiin. Kaupungin aloite, joka oli mukana jo pääkaupunkiseudun helmikuisessa PARAS-vastauksessa, tuli monille yllätyksenä, vaikka asiaa koskeva ensimmäinen esitys oli tehty jo 70 vuotta sitten. Laaja ja monipolvinen Sipoo-keskustelu on toiminut erinomaisena yleisen mielenkiinnon herättäjänä kaupunkirakenteemme pulmakysymyksiä kohtaan.

Jag kommenterade Pajunens blogginlägg redan i mitt inlägg "Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006". Jag noterade här att det ser ut som om Helsingfors förslag kom som en överraskning även för överborgmästaren själv. Hur skulle man annars förklara att förslaget var så dåligt förberett? I det ovanciterade blogginlägget försöker Pajunen försvara sig mot anklagelserna om att Helsingfors förberedde sitt annekteringsbeslut i hemlighet och att förslaget inte bereddes i demokratisk ordning. Stadsfullmäktigemedlemmarna fick ju se stadsstyrelsens förslag först samma dag som fullmäktige gav sitt annekteringsförslag. I Helsingfors stadsstyrelses utlåtande från den 19 september om kommunindelningsbesvären som lämnats in mot inkorporeringsförslaget från den 21 juni säges det att "Julkisuudessa ja päätöksentekijöiden keskuudessa on jo 1980-luvulta asti käyty keskustelua Sipoon läntisten alueiden liittämisestä Helsinkiin." (Utlåtandet ingår som bilaga till Helsingfors förvaltningsdomstols begäran om motförklaring och som bilaga till protokollet från Helsingfors stadsstyrelsemöte den 18 september.) Jag finner det närmast komiskt att Helsingfors i sitt utlåtande ens refererar till den diskussion som Ilaskivis förslag från 1989 gav upphov till, men Pajunen låter rent av förstå att frågan diskuterats ända sedan 1930-talet. Här hugger överborgmästaren dock i sten.

Då jag fann att ett textstycke från Pajunens anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni ingick i Pekka Myllyniemis rapport var jag intresserad av att veta i vilken mån stadsdirektören själv skriver sina anföranden. (Se Spökskrivaren. Den 4 december 2006.) Om Pajunen inte anlitat någon spökskrivare för sitt anförande den 29 november, så har han åtminstone fått hjälp med att skriva sitt anförande. Det torde redan framgå av det faktum att några rader av anförandet - berömvärt i sig - är på felfri svenska. Det framgår ännu tydligare av vissa historiska fakta som Pajunen tycks ha missförstått. Även i anförandet hävdar Pajunen att gränsjusteringen inte är en ny sak. Jag citerar:

Sipoon ja Helsingin välinen rajan siirto ei ole uusi asia. Jo 70 vuotta sitten selvitysmies Yrjö Harvia esitti, että Helsinkiin liitettäisiin Länsisalmen alue. Teuvo Auran virkamieshallitus pohti 1970-luvun alussa Sipoon osittaista liittämistä Helsinkiin. Ylipormestari Raimo Ilaskivi selvitti asiaa vuonna 1989. Tulosta on osittain hyödynnetty tässä meidänkin esityksessä. Lisäksi lukuisat yhdessä laaditut selvitykset ovat aina päättyneet Sipoon vetäytymiseen. Tuoreina esimerkkeinä voin mainita pääkaupunkiseudun yhteisen maankäytön kehityskuvan vuodelta 2001 ja Helsingin seutu - Porvoo -aluerakenneselvityksen vuodelta 2003.

Det är sant att Yrjö Harvia i Helsingin esikaupunkiliitos från 1936 föreslår att Västersundom ansluts till Helsingfors, men Västersundom hörde ju till Helsinge landskommun och hör fortfarande till Vanda. I blogginlägget som Pajunen skrev en månad efter stadsfullmäktigemötet där Helsingfors förnyade sitt inkorporeringsförslag framgår att han missförstått sitt eget anförande. För övrigt lär överborgmästare Teuvo Aura ha föreslagit att ett helt dussin kranskommuner skulle ha sammanslagits med Helsingfors, men Aura ville speciellt inkorporera Alberga. Spiken i kistan för Helsingfors strävan att utvidga västerut kom då Esbo blev stad år 1972. För Sibbos del gick tåget med lagen från 1977 som inte gör skillnad på städers och (lands)kommuners juridiska ställning.


Harvia föreslog inte år 1936 att Östersundom i Sibbo skulle inkorporeras med Helsingfors, men han föreslog inte heller att Alberga skulle anslutas till huvudstaden. Enligt Harvias förslag, som fråmgår ur kartan ovan, skulle Alberga tillsammans med bl.a. Kånala bilda Stor Hoplax köping. Stor Hoplax köping skall inte förväxlas med Hoplax landskommun, som bestod av flera sinsemellan osammanhängande områden och som Harvia föreslog att i sin helhet skulle inkorporeras med Helsingfors. Däremot föreslog Harvia att Hagalund inklusive Westend skulle inkorporeras med Helsingfors. När den stora inkorporeringen förverkligades år 1946 följdes Harvias gränsförslag endast i norr. Hagalund förblev en del av Esbo landskommun och Västersundom och Nordsjöby förblev en del av Helsinge landskommun. Nordsjö anslöts år 1966 till Helsingfors, men huvudstadens gräns går i öster fortfarande längs gränsen mellan Mellungsby och Västersundom.

Jag hade själv inte räknat med att ett förslag till inkorporering av delar av Sibbo skulle bli aktuellt före Västersundom, eller "Västerkullakilen" anslutits till huvudstaden. Planerna på en inkorporeing av (hela) Västerkullakilen hade i juni stött på grund. I Vanda var man inte mogen att avstå från Västerkullakilen, fastän Harvia redan för 70 år sedan föreslog att området skulle inkorporeras. Hur skulle det vara om Helsingfors istället visade upp Harvias förslag för Esbo? I tiden lär Svenska folkpartiet ha motsatt sig att Hagalund ansluts till huvudstaden, men i väst har väl språkmuren vid det här laget redan fallit.

Rakel Hiltunen. Den 2 april 2007

Jag har idag igen besökt olika bibliotek. Jag lånade häftet "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som skrevs i anslutning till Raimo Ilaskivis utredning (se "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007"), samt Helsingin esikaupunkiliitos i två tjocka volymer av Yrjö Harvia från år 1936. Dessutom tittade jag på mikrofilmer av Helsingin Sanomat från i juni ifjol.
Artiklarna i Helsingin Sanomat finns tillgängliga (för en liten kostnad) i Helsingin Sanomats digitala arkiv, men för att använda sig av det digitala arkivet måste man veta vad man söker. Dessutom får man en bättre helhetsbild då man tittar på tidningarna. Denna gång fastanade jag först för en artikel med rubriken "Ministeri Manninen: Kuntauudistus vaakalaudalla" som publicerades söndagen den 18 juni. I artikeln säger minister Hannes Manninen att "Maanantaina meillä pitäisi olla kokous, jossa asia ratkaistaan, mutta sopua ei tällä hetkellä vielä ole." Jag citerar vidare ur artikeln:

Kuntauudistuksen päälinjojen on ollut määrä valmistua juhannukseksi, ja sitä valmistelevalta rakennetyöryhmältä odotetaan puitelakiehdotusta maanantaina.

Jos rakennetyöryhmä ei saa ratkaisua aikaan, asian on arveltu siirtyvän hallituksen avainministerien muodostaman niin sanotun kolmen koplan ratkottavaksi.

Manninen noterar ytterligare att "Jos ratkaisu ei synny maanantaina, niin ei se rakenneryhmässä ilman uusia eväitä enää synny." Ny vägkost var dock på kommande, vilket Manninen redan visste.
Tidsdagen den 20 juni ingick i Helsingin Sanomat - förutom en artikel där Helsingfors annekteringsplaner avslöjas - ett par artiklar om kommun- och servicestrukturreformen. Rubrikerna var "Kuntauudistukselle etsitään nyt uutta vauhtia kolmen koplasta" och "Oppositio: Kiville menee että kulisee". Artikeln med den senare rubriken har underrubriken "Hallitukselle tarjottiin jo eropyynnön jättämistä". Ur artiklarna framgår att oenigheten i strukturgruppen var besvärlig för regeringen, men alldeles speciellt för Manninen.

Onsdagen den 21 juni ingick i Helsingin Sanomat en artikel med rubriken "Hallitus otti jälleen aikalisän kuntauudistuksen valmistelussa" och underrubriken "Kolmen koplan palautti puitelain valmistelun kuntaministerin ryhmään". Helsingin Sanomat skriver att trojkan, dvs regeringspartiernas ordföranden, samlades på Manninens begäran. Trojkans svar till Manninen var dock enkel: "rakenneryhmä tehköön työnsä valmiiksi". Trojkan hade alltså redan den 21 juni bedömt att det fanns förutsättningar för beslut i Manninens strukturgrupp. En vecka senare antog arbetsgruppen en kompromiss, som motsvarade Manninens förslag.

Det var i september eller kanske först i oktober som jag insåg att det fanns ett starkt inofficielt samband mellan fallet Sibbo och kommun- och servicestrukturreformen. Det första blogginlägget där jag behandlade reformen var "Kommun- och servicestrukturreformen. Den 28 september 2006". Den 28 september fattade regeringen, enligt ett pressmeddelande, ett beslut om innehållet i en proposition med förslag till lagar om kommun- och servicestrukturreformen samt lagar om ändring av kommunindelningslagen. Följande gång jag tog upp kommun- och servicestrukturreformen var i inlägget "Allianser. Den 14 oktober 2006". Detta inlägg var inspirerat av ett blogginlägg av Stefan Wallin, där Wallin undrar om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa". Betydelsen av kommun- och servicestrukturreformen för fallet Sibbo undanskymdes för min dela av att statsminister Matti Vanhanen och Centern i Helsingfors hade egna motiv bakom en annektering. Dessutom har Manninen själv i egenskap av bostadsminister haft andra skäl än ett räddande av kommun- och servicestrukturreformen. (Se "Två taburetter. Den 10 februari 2007".)

Om jag underskattat Manninens betydelse i fallet Sibbo, så har jag även underskattat Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunens (sdp) betydelse. I blogginlägget "Ändamålen helgar inte medlen. Den 20 november 2006" citerade jag en ledare i Helsingin Sanomat, där Hiltunens roll lyftes fram, men jag hade då inte noterat hennes koppling till kommun- och servicestrukturreformen. (HS skriver att "hankkeen valmistelussa oli mukana valtuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen".) I blogginlägget "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007" lyfte jag för första gången fram Hiltunens centrala roll. Först idag när jag tittade på mikrofilmer noterade jag att Hiltunen inte bara var medlem i strukturgruppen, utan även var Sdp:s huvudförhandlare i gruppen.

Då det gäller kommunreformen delar jag långt Manninens linje. Jag är för små identitetskommuner och en ny mellanstegsförvaltning typ Kajana eller Åland. Socialdemokraterna och Samlingspartiet, som var representerade i Manninens strukturgrupp, har motsatt sig en mellanstegsförvaltning. Samlingspartiet har hävdat att en mellanstegsförvaltning skulle öka byrokratin. Socialdemokraterna har förespråkat stora primärkommuner i demokratins namn. Socialdemokraternas argument kommer dock på skam i socialdemokraternas eller åtminstone Hiltunens eget myglande i strukturgruppen och Sibbofrågan. Sällan har ord och handling stått så långt från varandra som då Hiltunen utnyttjat sin ställning i strukturgrupen för att driva Helsingfors intressen.

Jag är visserligen glad att socialdemokraterna inte drev igenom sina krav i kommun- och servicestrukturreformen, men man kan fråga sig om Hiltunen fötrtjänade Sdp:s förtoende. Hiltunen nöjde sig med en kompensering för Helsingfors del och lurade partiordföranden Eero Heinäluoma med i ett fult spel. I efterskott kan man å andra sidan fråga sig om Sdp och Samlingspartiet i verkligheten var så starkt emot minister Manninens kompromissförslag för PARAS. Åtminstone för Hiltunens del lönade det sig att pressa minister Manninen. Hiltunen lyckades pressa, för att inte säga utpressa, Manninen till ett stöd för Helsingfors planer att sluka sydvästra Sibbo.

Påstådd samarbetsovilja. Den 1 april 2007

Redan i sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 11 januari ifjol sade ordföranden för kordineringsgruppen för kommun- och servicestrukturreformen i huvudstadsregionen Jan Vapaavuori följande att "Olen itse vakuuttunut siitä, että järkevintä olisi yhdistää Helsinki, Espoo, Vantaa, Kauniainen ja läntiset osat Sipoosta uudeksi suurkaupungiksi." I sitt anförande förespråkade inte bara Vapaavuori ett Storhelsingfors, utan han även försvarade en kommunsammanslagning genom att inleda sitt anförande med att lyfta fram Drumsös öde i den stora inkorporeringen 1946:

Oma kotikaupunginosani Lauttasaari liitettiin vuonna 1946 valtioneuvoston päätöksellä Helsinkiin. Vastustus oli aikanaan kovaa. Tänään on silti helppo todeta, ettei Lauttasaari ole joutunut kokemaan kovinkaan surkeata kohtaloa. Epäilyt saaren sosioekonomisen rakenteen radikaalista muuttumisesta ovat osoittautuneet vääriksi. Myöskään paikallinen identiteetti ei ole kadonnut mihinkään.

Ilman vuoden 1946 suurta uudistusta meillä voisi vieläkin olla mm. Huopalahden kunta, Kulosaaren huvilakaupunki ja Haagan kauppala. Vaikka se saattaisi joistakin tuntua kiehtovalta ajatukselta, uskon että hölmömpikin tajuaa, ettei siinä olisi järjen hiventäkään.

Jämförelsen mellan Drumsö och Östersundom är föga relevant. Drumsö hörde år 1946 till Hoplax kommun, som något årtionde tidigare hade brutit sig ur Helsinge landskommun (Helsingin maalaiskunta). Drumsö hängde inte geografiskt samman med det övriga Hoplax och församlingarna på drumsö hade redan tidigare gått samman med Helsingforsförsamlingar. Enligt då gällande lag var det med tanke på stadsplaneringen inte hållbart att Hoplax inklusive Drumsö förblev en landskommun. I efterhand är det lätt att tolka Vapaavuoris apologi som ett tecken på att någonting "stort" var på gång och att Vapaavuori redan i januari själv trodde på en kommunsammanslagning av något slag. Vapaavuori betonade i sitt ovanciterade anförande själv det historiska i kommun- och servicestrukturreformen. Jag citerar:

Kunta- ja palvelurakennehanke on iso asia. Itse asiassa se on tosi iso asia. Kyse tulee todennäköisesti olemaan itsenäisyytemme ajan suurimmasta kuntauudistuksesta. Kyse tulee todennäköisesti olemaan myös suurimmasta asiasta, minkä kanssa yksikään meistä joutuu tekemisiin koko kunnallispoliittisella urallaan - kyseisen uran pituudesta riippumatta.

Redan i början av året borde det ha stått klart att Helsingfors skulle jobba hårt för en inkorporering. Helsingfors hade satt igång en hård lobbning, som riktade sig till så väl regeringen som medierna. I Helsingin Sanomat ingick redan den 4 februari en högst vinklad och förljugen artikel med rubriken "Yhteistyö Sipoon kanssa ollut vaikeata". Vapaavuori kunde inte ha beställt en bättre artikel. Jag citerar ur artikeln:

Sipoon ja Helsingin yhteistyö maankäytön suunnittelussa on ollut lähes olematonta jo vuosikymmeniä. Yhtenäistä maakuntasuunnittelua ei ole, joten Helsingin ja Sipoon raja on myös maakuntakaavojen välinen raja.

Sipoo katkaisee Helsingin seudun luontaisen laajentumisalueen niin, että kasvu itään on tukossa ja seutu voi kasvaa vain pohjoiseen ja länteen.

Olli Pohjanpalo har angetts som författare till artikeln, men de ovanciterade propagandistiska formuleringarna är inte hans egna. Fortsättningen på artikeln är som tagen ur Pekka Myllyniemis rapport, avsnitt 3.2.1:

Sipoota on vuosien varrella ärsytetty rakentamissuunnitelmilla. Ylipormestari Raimo Ilaskivi ehdotti selvitysmiehenä 1989 kokonaista kaupunkia Itäsalmeen. Helsingin, Vantaan ja Sipoon rajalle ehdotetussa kaupungissa pelkästään Sipoon puolelle olisi tullut 1,5 miljoonaa neliömetriä asuntoalaa, eli varovaisestikin arvioiden 30000 asukasta.

Vuonna 2000 yritettiin maltillisemmin. Pääkaupunkiseudun kaupungit tekivät Sipoon kanssa vapaaehtoisesti yhteisen maankäytön kehityskuvan. Sen piti olla merkittävä päänavaus, mutta siitä tuli ympäripyöreä retoriikan mestariteos, jolla ei ole ollut mitään käytännön virkaa.

Vuonna 2003 sisäministeriö asetti maaneuvos Jussi-Pekka Alasen selvittämään Helsingin seudun yhteistyökuvioita. Hän ehdotti 14 kunnan yhteistä seutupäätöksentekoa, YTV:n laajentamista Sipooseen ja Kirkkonummelle sekä Uudenmaan kahden maakuntaliiton yhdistämistä.

Sipoo torjui kaikki ehdotukset.

I februari torde lokalpolitikerna i Sibbo ha varit medvetna om trycket från Helsingfors, men inte om huvudstadens verkliga avsikter. Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern i Sibbo försökte utnyttja situationen för sina egna syften. I en atikel med rubriken "Sipoon oppositio tarjoaa Helsingin seudulle yhteistyötä", som publicerades tillsammans med den ovanciterade artikeln, gav "oppositionen" i Sibbo vatten på Helsingfors kvarn. Gruppordförandena för partierna i "oppositionen" skyller i artikeln Sibbos långsamma tillväxt och påstådda samarbetsovilja på Svenska folkpartiet, men låter bli att nämna de gröna. I artikeln noteras att "Rantala, Aho ja Tikkanen kannattavat Uudenmaan liiton ja Itä-Uudenmaan liiton yhdistämistä, mutta Sipoon kuntarajat ovat pyhät."

Efter den 21 juni anklagade SDP och samlingspartiet i Sibbo Sfp för Helsingfors annekteringsbeslut. Senare på sommaren anklagade "oppositionen" Sfp och Christel Liljeström får sitt agerande i förhandlingarna med Helsingfors. Redan den 21 juni skrev Hufvudstadsbladet att "Under den senaste tiden har rykten florerat om att Sibbos sfp-ledning skulle ha fört förhandlingar med huvudstaden om marköverlåtelse." Oppositionen torde ha misstänkt att Sfp och speciellt Liljeström, som är ordörande för landskapsstyrelsen vid Östra-Nylands förbund, skulle ha prioriterat Sibbos medlemskap i Östra-Nylands förbund framom ett bevarande av Sibbos nuvarande gränser. Lika väl har Pajunen och Vapaavuori lyckats få så väl journalister och Helsingforspolitiker att tro att det är Sfp som stått i vägen för en gränsjustering.

Jag anser själv att Sibbo bör förbli medlem i Östra-Nylands förbund, åtminstone så länge Helsingfors kontrollerar förbundet med lögner och utpressningar. Men även för mig är Sibbos kommungränser heliga. Efter Helsingfors fientliga angrepp tror eller åtminstone hoppas jag att gränserna även är heliga för Sfp. Lika väl kunde det vara skäl att notera att Sfp-ledningen i Sibbo varit villig att förhandla med Helsingfors, eventuellt t.o.m. om en (mindre) marköverlåtelse. Helsingfors har inte velat komma överens med Sibbo. Helsingfors anklagelser om ovilja till samarbete är rena lögner, vars syfte har varit att vinna regeringens och den allmänna opinionens stöd för en annektering.

Stadsstyrelsemötet i Köpenhamn. Den 31 mars 2007

Mitt bloggskrivande har den senaste tiden allt mera handlat om historieskrivning. Jag har gjort en del samtidshistorisk forskning, som jag för det mesta dokumenterat omedelbart. För läsarna kan helhetsbilden bli oklar, men jag skall på min blogg fortsätta med att lyfta fram detaljer i den ordning jag själv noterar dem. Min blogg är en blogg och inte en avhandling, fastän jag är mån om att ange källorna. På gott och ont har jag endast tillgång till offentliga dokument och inte till någon Deep Throat. Detta är en av de största skillnaderna mellan samtidshistoria och journalistik.

I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte onsdagen den 21 juni angav stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori som orsak till att stadsstyrelsen samlades för att ge sitt förslag först samma dag förklarar "neuvotteluja olemme kaupunginjohtajan ja valtuuston puheenjohtajan kanssa käyneet Vantaan poliittisen ja virkamiesjohdon kanssa vielä alkuviikosta". Då en överenskommelse mellan Helsingfors och Manninen föddes först en vecka tidigare hade Helsingfors ännu inte kommit överens med Vanda, åtminstone inte officiellt. Jag har förhållit mig skeptisk till Vapaavuoris förklaring, eftersom den inte förklarar varför Helsingfors förslag var så i ögonfallande dåligt förberett. Förslaget tyder på en oerhörd tidsbrist. Av protokollen från Vanda stadsstyrelsemöten framgår dock att förhandlingar med Vanda fördes ännu måndagen den 19 juni. Å andra sidan torde förhandlingarna ha varit avklarade redan före Helsingfors stadsstyrelsemöte samma dag.

Även Vanda stadsstyrelse sammankom till ordinarie möte måndagen den 19 i Dickursby. Sibbofrågan behandlades dock inte, åtminstone inte officiellt. Tisdagen den 20 sammankom stadsstyrelsen på nytt i Köpenhamn klockan 15:50. Vid detta möte informerades stadssyrelsen om förhandlingarna med Helsingfors. Jag citerar ur protokollet (MS Word):

Kaupunginhallituksen puheenjohtaja Tapani Mäkinen, varapuheenjohtaja Markku J Jääskeläinen ja kaupunginjohtaja Juhani Paajanen informoivat kaupunginhallitusta Helsingin ylimmän johdon kanssa 19.6.2006 käymistään keskusteluista.

Helsingin edustajilta saadun ennakkotiedon mukaan Helsingin kaupunginhallitus ja kaupunginvaltuusto kokoontuvat 21.6.2006 päättämään esityksen tekemisestä Valtioneuvostolle Sipoon kunnan läntisten osien ja Vantaan kaupungin kaakkoisosan merenrannikon ja Itäväylän välisen osan liittämisestä Helsingin kaupunkiin. Sipoon kunnassa alue on laajuudeltaan noin 5 000 ha, josta Helsingin kaupungin omistamaa maata on noin 2 400 ha. Vantaalla liitettäväksi esitettävä alue on kooltaan noin 200 ha. Alueella asuu tällä hetkellä noin 2 000 henkilöä.

Esitetyt ratkaisut mahdollistaisivat asuntopoliittisesti erittäin tärkeän noin 50 000 asukkaan asuntoalueen rakentamisen sekä itämetron jatkamisen alueelle Vesterkullan alueen kautta niin, että Vantaan alueelle tulisi kaksi metroasemaa.

Esityksestä on keskusteltu pääministerin, valtiovarainministerin ja kuntaministerin kanssa.

Vantaan kannalta hanke luo elinkeinopoliittisesti merkittävät kehittämismahdollisuudet kaupungin kaakkoisosissa sekä Kehäradan hankepäätöksen pikaisen käsittelyn myötä asuntopoliittisesti merkittävät rakentamismahdollisuudet nk. Marja-Vantaan alueelle.

Keskusteluissa on pidetty tärkeänä myös Sipoonkorven luonnonsuojelualueen kehittämistä.

Mötet avbröts klockan 17:05 och fortsatte först följande dag på samma ort klockan 11:30 då Helsingfors stadsstyrelse tidigare på morgonen redan hade kommit med sitt förslag! Jag citerar ur protokollet:

Päätetään

a) merkitä saatu informaatio tiedoksi,

b) todeta, että Vantaan kaupunginhallitus pitää tärkeänä Helsingin metropolialueen monipuolista kehittämistä.

Saadun informaation perusteella Vantaan kaupunginhallitus suhtautuu myönteisesti Helsingin kaupungin esitykseen, joka mahdollistaa seudullisesti ja myös valtakunnallisesti merkittävän asuntorakentamisen lisäämisen Sipoon suunnalla. Esitys parantaa myös Vantaan kaakkoisosien kehittämismahdollisuuksia.

Vantaan kaupunginhallitus edellyttää, että samassa yhteydessä on ratkaistava myös valtakunnallisesti merkittävät liikennehankkeet: Kehäradan rakentaminen ja Kehä III:n parantaminen. Seudun asuntopolitiikan ratkaisujen kannalta Kehäradan rakentaminen tulee saada liikkeelle pikaisesti. Kehä III:n pikaparannustoimenpiteet tulee sisällyttää valtion syksyn lisätalousarvioon.

Vantaan kaupunginhallitus pitää tärkeänä myös Sipoonkorven luonnonsuojelualueen kehittämistä sekä metroliikenneratkaisujen jatkamista Sipoon suunnalle.

Päätetään tarkastaa pöytäkirja tämän pykälän osalta välittömästi kokouksessa.

Vanda stadsfullmäktige ställde alltså den 21 juni samma villkor som i utlåtandena över Helsingfors och Myllyniemis förslag. Man kan fråga sig om Vandas villkor för ett positivt ställningstagande alls är relavant. Kanske handlade villkoren från styrelseordförande Tapani Mäkinens sida bara om att få så många som möjligt och speciellt de gröna att stöda en annektering. I verkligheten torde Helsingfors, kanske med Manninens stöd, mera eller mindre ha utpressat Vanda. Hufvudstadsbladet skrev i en artikel med rubriken "Manninen har ändrat åsikt" redan onsdagen den 21 juni att "Om man säger nej tack till Helsingfors kan huvudstaden kontra med inkorporering också för Vandas del."


Jag har tidigare behandlat statsstyrelsemötet i Köpenhamn i blogginlägget "Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006". Liksom mycket annat i fallet Sibbo var Vanda stadsstyrelsemöte i Köpenhamn av ett synnerligen extraordinärt slag. Vanda stadsstyrelse kunde kanske inte behandla annekteringsfrågan på det ordinarie mötet måndagen den 19, eftersom Helsingfors stadsstyrelse först samma dag - utanför protokollet - behandlade frågan. Å andra sidan ville Helsingfors hemlighålla frågan så länge som möjligt. Jag frågar mig vad Mäkinen och Vandastyrelsen hade gjort ifall man inte hade åkt på resa till Köpenhamn. Jag frågar mig rentav om tidpunkten för resan var en ren tilfällighet.

Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007

I gårdagens blogginlägg "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007" skrev jag att "Ilaskivis förslag" inte alls ingår i rapporten "Yliporimestari Raimo Ilaskiven ehdotus". Däremot föreslår Ilaskivi att de fyra nyländska regionplaneförbunden skall slås ihop till ett enda regionplaneförbund, vilket Pekka Myllyniemi dock inte direkt nämner i sin rapport Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad. Däremot säges det i Myllyniemis rapport att "stadsdelszonen i riktning Borgåleden är klart sämre utbyggd än de andra" och att det "konstaterades att detta delvis berodde på de oändamålsenliga regionplanegränserna". Idag har ladskapsförbunden tagit över regionplaneförbundens uppgifter, men Sibbo hör fortfarande till ett annat förbund än Helsingfors. Helsingfors tycks ha fått hela Helsingforsregionen att här se ett problem. Christel Liljeström påtalar detta i sitt senaste blogginlägg "Regionalpolitik" från igår kväll. Jag citerar:

Kvällen sista möte var Helsingforsregionens samarbetsmöte (HSYK). 14 kommuner söker gemensamt efter lösningar för framtida utmaningar inom boende, trafik och markanvändning. Du förstår säkert att Sibbo inte har en lätt sits. Det är häpnadsväckande hur en sten som satts i rullning är svår att få att ändra kurs. Mantrat om att allt ont beror på att en av 14 kommunerna hör till ett annat landskapsförbund (Sibbo till Östra Nyland) upprepas utan eftertanke.

Liljeström berör i sitt blogginlägg även spårtrafiklösningarna i Sibbo:

Samma problem finns i att Helsingfors hela tiden pressar på med metro. Hur i fridens namn skall jag få dem att förstå att vår generalplan baserar sig på spårbunden trafik och att utredning huruvida den skall vara i form av närtåg, metro eller Heli-förbindelse, klarläggs tills hösten 2007. Och innan dess vill vi inte bindas vid en viss form av spårbunden lösning.

I rapporten "Yliporimestari Raimo Ilaskiven ehdotus" föreslår även Ilaskivi att metrolinjen till Mellungsbacka förlängs i nordvästlig riktning, men de metroplaner som associeras till Ilsakivis utredning har föga gemensamt med Helsingfors aktuella metroplaner. Enligt Ilaskivis modell skulle metron fortsätta från Östersundom rakt norrut mot Håkansböle och vidare till Dickursby. Detta förslag presenteras i ett skilt konsultarbete ”Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989”, som gjordes av Pentti Murole och Simo Järvinen.

Helsingin Sanomat berörde de ovannämnda visonerna i en artikel med rubriken "Helsinki suunnitteli Itäsalmen kaupunginosan jo 17 vuotta sitten". I verkligheten utgorde Östersundom här endast en del av en större helhet, som även omfattade Nordsjö i Helsingfors och västra Vanda. Jag citerar ur artikeln i Helsingin Sanomat:

Keskeinen osa Ilaskiven esitystä oli Helsingin, Vantaan ja Sipoon rajamaille perustettava uusi Itäsalmen kaupunginosa. Sen pinta-alaksi kaavailtiin 1500 hehtaaria. Asukkaita olisi ollut laskutavasta riippuen noin 50000.

Keskeinen osa Itäsalmi-hanketta oli rengasmetro, joka koukkaisi Vuosaaresta Itäsalmeen. Siihen oli suunniteltu rakennettavaksi yhdeksän asemaa.

...
Selvityksen punaisena lankana oli rakentaa uusia kaupunginosia nauhoina raideyhteyksien varteen.

Ilaskiven paperissa todetaan erityisesti, että "Vuosaari, Niinisaari, Itäsalmi sekä Sotungin suuntaan laajentuva alue rakennettavan metroyhteyden varressa luovat Helsingin vuosisataisen kehityksen ainutlaatuisimmat edellytykset uudelle kaupunkirakentamiselle".

I texten "Vappu Myllymäki: Visio lentokenttäkaupungista; 1990-luvun yleiskaavoitus" på Vandas webbplats kan man läsa om Vanda stads ställningstagandende till detta "Ilaskivis förslag", som inte skall förväxlas med det "Ilakivis förslag" som mitt blogginlägg från igår handlar om:

Ehdotus liitteineen saapui kuntiin lausunnolle. Vantaalla laaditussa muistiossa todettiin, että rakentamisen määrä on samaa luokkaa kuin kunnan omissa suunnitelmissa, mutta konsulttityötä kritisoitiin erityisesti siitä, että vaikka uudet alueet oli suunniteltu raideliikenteen varaan, ne olivat Helsinkiin suuntautuvia, Vantaan yhdyskuntarakenteesta irrallisia yksiköitä. Lisäksi ne sijaitsivat maastollisesti hankalissa paikoissa, jotka luontaisesti sopivat paremmin virkistysalueiksi.

Efter att ha tittat lite noggrannare på "Yliporimestari Raimo Ilaskiven ehdotus" har jag noterat att förslaget "Helsinki ryhtyy alueliitosneuvotteluihin Sipoon läntisten alueiden vapaaehtoiseksi liittämiseksi Helsinkiin kaupunkirakntamisen turvaamiseksi ja toisaalta kanta-Sipoon säilyttämiseksi ruotsinkiellisena kuntana" förutom på sida 90 även finns på sida 31. På sida 31 anges förslaget till Helsingfors stadssryrelse som "toteutamistapa" för förslaget att "seudulla tulee osittain varautua nykyisten hallinnollisten rajojen ulkopuoliseen rakentamiseen". Till förslaget finns ett tillägg:

Samalla selvitysmies toteaa, että

mikäli vapaaehtoiset neuvottelut eivät johda tuloksiin, tulisi valtioneuvoston valmistella tarvittavat ratkaisut 'New-Town' -tyyppisesti erillislain pohjalta.

I den uppföljande rapporten "Seurantaraportti 31.12.1989" konstateras dock "Ei vielä jatkotoimia vuonna 1989".

Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007

Sibbo kommun har idag publicerat ett pressemeddelande med rubriken "Det råder en mycket stark utvecklingsvilja i Sibbo". Pressmeddelandet handlar om de fem presentations- och diskussionsmötena om utkastet till generalplan för Sibbo 2025 som kommunen har arrangerat i Sibbo och i Helsingfors. Meddelandet har på Sibbo kommuns webbplats publicerats förutom på sidan för generalplanen 2025 även på sidan för pressmeddelanden som berör Helsingfors-Sibbo-frågan. Även om utvecklingsviljan från markägarnas sida torde vara uppriktig, handlar kommunens nya "utvecklingsvilja" nog i hög grad om att avvärja atacken från Helsingfors. Åtminstone skulle Sibbos sköna nya planer i Östersundom inte ha accepterats utan hotet från Helsingfors. Min personliga utvecklingsvilja är inte alls så hög, men jag stöder planerna för Nickby och Talmo. Här kommer initiativet från Sibbo, medan Helsingfors har försökt sätta käppar i hjulen.

I sin rapport Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad lyfter kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi starkt fram Raimo Ilaskivis utredning från 1989. Redan i följebrevet till Inrikesministeriet skriver Myllyniemi följande:

Det har föreslagits ett flertal lösningar på problemen i huvudstadsregionen. Statsrådets kansli kallade 1989 överborgmästare Raimo Ilaskivi att utreda saken, men han gav inte offentlighet åt sin beredning.

I andra stycket i avsnittet "3.2 Förslag till lösningar på problemen med samhällsstrukturen" återkommer Myllyniemi till Ilaskivi. Jag citerar ur den finska originalversionen:

Valtioneuvoston kanslia kutsui 13.3.1989 ylipormestari Raimo Ilaskiven selvitysmieheksi, jonka tehtävänä oli mm.:

- selvittää pääkaupunkiseudun rakentamisen ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi sekä vuokra-asuntokannan lisäämiseksi tarvittavat maapoliittiset ja kaavoitukselliset toimenpiteet ja

- selvittää erityisesti keinot, joiden avulla yksityiset maa-alueet saadaan kohtuuhintaiseen asuntotuotantoon.

Denna specificering av utredningsmannens uppgift är direkt kopierad från rapporten "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi", men ordet on i första satsen har bytts ut mot oli och mm tillagts. Avsnitt 3.2.3 har rubriken "Ilaskivis utredning" och handlar i sin helhet om Ilaskivis "utredning". Jag citerar ur avsnittet:

Avsikten är att den föreslagna områdesregleringen skall vara frivillig i enlighet med följande principer:

- till Vanda stad ansluts de områden mellan Ring III och Dickursby som i funktionellt hänseende hör dit och Vanda överlåter ett mindre område i Västersundom till Helsingfors stad. - från Sibbo kommun ansluts delar av södra Sibbo till Helsingfors stad. Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.

... Gränsen skulle ha dragits så att Söderkulla, Sibboviken och Sibbesborg skulle ha förblivit en del av Sibbo. Enligt förslaget skulle också Sibbos största enskilda industrianläggning i Sibbo ådal ha förblivit en del av Sibbo kommun. Förslaget hade utarbetats så att Sibbo skulle ha förblivit en kuststad i enlighet med sin tradition.

I verkligheten hittas "Ilaskivis förslag" inte alls i rapporten "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi". Istället utgör det ovannämnda förslaget en inofficiell och hemligstämplad karta på vilken Jussi Kautto hade ritat ett förslag till gränser. (Se "Hemliga kartor. Den 28 mars 2007".) Förslaget till gränsjustering ingår inte i utredningsman Ilaskivis rapport. Det enda Ilaskivi säger om "Sibbofrågan" i rapporten är följande:

Selvitysmiehen ehdotus Helsingin kaupunginhallitukselle

Helsinki ryhtyy alueliitosneuvotteluihin Sipoon läntisten alueiden vapaaehtoiseksi liittämiseksi Helsinkiin kaupunkirakntamisen turvaamiseksi ja toisaalta kanta-Sipoon säilyttämiseksi ruotsinkiellisena kuntana.

Förslaget är det åttonde och sista under rubriken "Övriga förslag" på sida 90. I rapporten ingår sammanlagt ett hundratal förslag. Sibbo har i Ilaskivis rapport föga med "problemen i huvudstadsregionen" att göra. Åtminstone är det inte Sibbo som är problemet. I direktiven till utredningsmannen står det även om utredningen att "se rajataan koskemaan pääkaupunkiseutua".

Jag undrar om Myllyniemi alls har hållit Ilakivis rapport i sin hand. Det förefaller som om Myllyniemi förväxlat rapporten från Ilaskivis utredning med den hemligstämplade kartan, som saknar officiell status.