Klagomål till justitiekanslern. Den 13 april 2007

Dagens Borgåblad har i en notis med rubriken "Sibbobo klagar över justering av Vandagräns" noterat att "Sibbo-, urskogs- och Östersundomaktivisten Leena Liipola har vänt sig till justitiekanslern med klagan där hon ber att han utreder om Vanda stad hade tillräcklig information då staden beslöt sig för att överlåta den så kallade Vandakilen till Helsingfors." Klagomålet torde uttryckligen gälla stadsstyrelsemötet i Köpenhamn den 20 - 21 juni. Vanda stadsstyrelse beslöt då enligt protokollet (MS Word) följande:

a) merkitä saatu informaatio tiedoksi,

b) todeta, että Vantaan kaupunginhallitus pitää tärkeänä Helsingin metropolialueen monipuolista kehittämistä.

Saadun informaation perusteella Vantaan kaupunginhallitus suhtautuu myönteisesti Helsingin kaupungin esitykseen, joka mahdollistaa seudullisesti ja myös valtakunnallisesti merkittävän asuntorakentamisen lisäämisen Sipoon suunnalla.

Vandatyrelsen förhöll sig alltså på basen av den mottagna informationen positivt till Helsingfors förslag, vilket torde ha varit en förutsättning för att Helsingfors stadsfullmäktige den 21 juni skulle kunna fatta sitt annekteringsbeslut. Enligt Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuoris anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte berodde "se, että asian valmistelu meni niin viime tippaan" på att "Helsinki ja Vantaa ... ovat pääkaupunkiseudun yhteistyösopimuksessa - itse asiassa juuri Sipoon kysymyksen takia - sitoutuneet käymään neuvotteluja aluevaihdoksista Vesterkullan kiilan ja Ala-Tikkurilan osalta" och att "neuvotteluja olemme kaupunginjohtajan ja valtuuston puheenjohtajan [Rakel Hiltunen] kanssa käyneet Vantaan poliittisen ja virkamiesjohdon kanssa vielä alkuviikosta".

Enligt notisen i Borgåbladet anser Liipola att "Vanda stadsstyrelse haft fel uppgifter om markområdets omfattning och invånartal". Vandastyrelsen utgick från att Helsingfors äger 2 400 ha mark innanför det av Helsingfors föreslagna området på 5 000 ha. I verkligheten äger Helsingfors här mindre än 700 ha. (Se Beslut utgående från felaktig information. Den 12 april 2007.) Av denna markegendom ligger största delen i Sibbo storskog.

Yle Intenytt/ Mallannyland har i noterat klagomålet till justitiekanslern i en notis med rubrikerna "Sibbobo klagar". Yle Uudenmaan uutiset/ Itä-Uudenmaan uutiset och Ylen aikainen/ Pääkaupunkiseudun uutiset har uppmärksammat klagomålet i en notis med rubriken "Kantelu oikeuskanslerille Västerkullan kiilan luovutuksesta".

Sibbo kommun har på kommunens webbplats, troligtvis idag, publicerat besväret, som kommunstyrelsen i Sibbo lämnade in till Högsta förvaltningsdomstolen den 22 mars. Liksom framgår ur pressmeddelandet från den 22 mars Sibbo kommun, kräver Sibbo att såväl Helsingfors förvaltningsdomstols beslut från den 15 februari som Helsingfors stadsfullmäktiges beslut från den 29 november upphävs.

Protokollet från Nylands landsskapsstyrelses möte den 23 mars har publicerats på landskapsförbundets hemsida. På mötet tog styrelsen ställning till ett förslag om ett utlåtande om utkastet till generalplan för Sibbo 2025. Ur protokollet framgfår att styrelsen på Harry Bogomoloffs initiativ gjorde ett litet tillägg till förslaget i föredragningslistan. Tillägget lyder "Helsinki on saattanut valtioneuvoston ratkaistavaksi ehdotuksen kuntajaon muuttamiseksi Sipoon lounaisosassa." I protokollet står det även att "Merkittiin pöytäkirjaan, että Pekka Myllyniemi esteellisenä poistui kokouksesta asian käsittelyn ajaksi." Myllyniemi jävade sig även då landskapsstyrelsen tidigare i år röstade om förslaget på en sammanslagning av Nylands och Östra Nylands förbund. Jag undrar verkligen om Myllyniemis uppdrag som kommunindelningsutredare gör honom jävig att ta ställning till utlåtanden som berör Sibbo. Att Myllyniemi genom sitt medlemskap i landskapsstyrelsen och landskapsfullmäktige för Nylands förbund tidigare gjort sig jävig som utredningsman anser jag däremot uppenbart.

Beslut utgående från felaktig information. Den 12 april 2007

I mitt blogginlägg "Stadsstyrelsemötet i Köpenhamn. Den 31 mars 2007" citerade jag protokollet från Vandas extraordinära styrelsemöte den 20 - 21 juni. En detalj i protokollet gick mig förbi. Jag citera ett stycke ur protokollet (MS Word) på nytt:

Helsingin edustajilta saadun ennakkotiedon mukaan Helsingin kaupunginhallitus ja kaupunginvaltuusto kokoontuvat 21.6.2006 päättämään esityksen tekemisestä Valtioneuvostolle Sipoon kunnan läntisten osien ja Vantaan kaupungin kaakkoisosan merenrannikon ja Itäväylän välisen osan liittämisestä Helsingin kaupunkiin. Sipoon kunnassa alue on laajuudeltaan noin 5 000 ha, josta Helsingin kaupungin omistamaa maata on noin 2 400 ha. Vantaalla liitettäväksi esitettävä alue on kooltaan noin 200 ha. Alueella asuu tällä hetkellä noin 2 000 henkilöä.

Ur Helsingfors stadsfullmäktigeledamöters personliga bloggar framgår att medlemmer i Helsingfors stadsfullmäktige har haft en fullständigt felaktig bild av Helsingfors markegendomar i Sibbo. Ur Vanda stadsstyrelses protokoll framgår svart på vitt att Vandastyresen har fått felaktig information av Helsingfors representanter eller åtminstone fattat sitt beslut utgående från helt felaktig information. Det betyder att Helsingfors stadsfullmäktige fattat sitt beslut utgående från information om ett "stöd" som Vandastyrelsen uttryckte på basen av felaktig information.


Enligt utredningsman Pekka Myllyniemis rapport liksom enligt protokollet från Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni bor det 3 500 invånare i det aktuella området, enligt Sibbos utlåtande "nästan 4 000". Talet 2 000 motsvarar istället ivånarantalet på det område som skildrades på kartan i Hufvudstadsbladet den 21 juni. (Se "Hemliga kartor. Den 28 mars 2007".) Landområdet som Helsingfors äger på fastlandet i det föreslagna området är i verkligheten under 700 hektar. För att komma upp till siffran 2 400 måste man förutom Helsingfors markägendomar på öar i skärgården ta med ett vattenområde på 1 400 hektar. I den nämnda arean på 5 000 hektar ingår dock varken öar eller vattenområden. De land- och vattenområden som Helsingfors äger inom det område som Helsingfors föreslog att annektera torde för övrigt i sin helhet finnas innanför område som skildrades på kartan i Hbl. Helsingfors markegendom framgår ur en karta som publlicerades i Helsingin Sanomat den 6 november.

Vanda stadsstyrelse fick genom dåvarande styrelseordförande Tapani Mäkinen tisdagen den 20 juni klockan 15:50 veta att Helsingfors skulle lämna in ett förslag på 5 000 hektar. I övrigt var informationen helt felaktig. Att man tagit misste på storleken på Helsingfors markägendom finns det ingen ursäkt till. Att Mäkinen uppgav ett felaktigt invånarantal kan eventuellt bero på att man i förhandlingarna mellan Vanda och Helsingfors måndagen den 19 juni ännu talade om ett mindre område av Sibbo.

Att jag överhuvudtaget noterat de felaktiga uppgifterna i protokollet från stadsstyrelsemötet i Köpenhamn beror på att en privatperson nu har gjort ett klagomål till justitiekanslern angående Vanda stadsstyresemötes beslut den 21 juni.

Regeringen behöver inte fatta något beslut. Den 11 april 2007

Fredagen den 6 april ingick i Hufvudstadsbladet en artikel med rubriken "Metropolstrategi utan Sibbo" där det hävdades att "Helsingfors annekteringsplaner tar regeringen ställning till först när högsta förvaltningsdomstolen sagt sitt" och vidare att "Om det innebär att det inte finns juridiska hinder för Helsingfors tvångsannektering av sydvästra Sibbo har sfp en besvärlig sits." Eftersom jag bedömde att Hbl hade förväxlat HFD behandling av Sibbos besvär med en eventuell behandling av ett besvär över regeringens beslut i frågan, försökte jag reda upp förvirringen i mitt blogginlägg "Regeringen väntar på besked från HFD. Den 6 april 2007". I en insändare med rubriken "Strikt juridisk fråga" i dagens Hbl skriver statssekreterare Stefan Johansson (sfp) att "Hbl:s notis om regeringsförhandlingarna kontra Sibbofrågan 6.4 verkar innehålla ett missförstånd eller kan åtminstone missförstås." Den stora förvirringen kan delvis bero på att politikerna är dåligt insatta eller medvetet har gett en vilseledande bild av förutsättningarna för en annektering. Jag citerar vidare ur Johanssons insändare:

Sibbofrågan ligger i inrikesministeriet och beredningen har skett utgående från utredningsman Myllyniemis förslag. Till det tar inte Högsta förvaltningsdomstolen ställning förrän det finns ett regeringsbeslut i frågan, som någon sedan anfört besvär över. Den nya regeringen har i sig ingen skyldighet att fatta beslut i ärendet. Om ministeriet fortsätter att bereda frågan och kommer till att kommunindelningslagen inte uppfylls, stannar processen vid det.

Yle Internytt/ Östnyland har publicerat en notis med rubriken "Ingen oro i Sibbo över H:forsöverklagan". Här finns även ett audioklipp med en kommentar av Christel Liljeström. Liljeström har även i ett blogginlägg kommenterat saken. Jag finner det inte helt omöjligt att Stefan Wallins och Stefan Johanssons ställning vid miljöministeriet bidragit till Helsingfors till synes meningslösa beslutet att besvära sig över miljöministeriets beslut.

Helsingfors besvärar sig över miljöministeriets beslut. Den 10 april 2007

Yle har talat med Riksdagsledamot Leena Harkimo (saml) från Sibbo. Enligt en notis med rubriken "Harkimo: Ny regering sannolikt för Hfrs" på Yle Internytt (och en notis med rubriken "Sibbofrågan och den nya regeringen" på Yle Internytt/ Östnyland) tror Harkimo att den nya regeringen kommer att avgöra frågan om markkonflikten mellan Sibbo och Helsingfors till Helsingfors favör.
Jag vet inte vad Harkimo baserar sin bedömning på, men jag misstänker att hon inte är tillräckligt insatt i de juridiska aspekterna. Oberoende av vem som sitter i regeringen måste regeringen följa lagen. Gör regeringen ett olagligt beslut, går det att överklaga beslutet. I teorin kunde riksdagen stifta en lag som möjliggjorde en annektering, men varför skulle riksdagen stifta en så tvivelaktig lag? Det skulle vara i strid mot rättstatens grundläggande principer att retroaktivt stifta en lag som skulle ge Helsingfors rätt i den aktuella tvisten, där redan en utredningsman tillsatts.

Minister Hannes Manninen (c) och ansvariga i Helsingfors förefaller ha varit dåligt insatta i de juridiska förutsättningarna för en annektering. Åtminstone hade man helt missat ministrarnas domarroll innan justitiekanslern upplyste ministrarna därom. Det kan finnas en större överenskommelse som förutsätter att Sibbofrågan avgörs till Helsingfors fördel, men i så fall bygger överenskommelsen på ohållbara grunder.

Stadsstyrelsen i Helsingfors skall enligt föredragningslistan på sitt möte idag ta ställning till stadsdirektörens förslag om att Helsingfors skall besvära sig över miljöministeriets beslut att ge Sibbo rätt att inlösa den mark som Helsingfors äger i Nickby.

18:30
Helsingin Sanomat har publicerat FNB:s notis under rubriken "Helsinki valittaa Sipoon saamasta lunastusluvasta". I notisen heter det att "Helsingin kaupunginhallitus katsoo, ettei lunastusluvalle ole riittäviä oikeudellisia edellytyksiä ja että alueiden luovuttaminen Sipoolle voidaan sopia vapaaehtoisella kaupalla." I beslutsmeddelandet heter det att styrelsen beslöt i enlighet med förslaget. I Helsingfors stadsstyrelses utlåtande (MS Word) till miljöministeriet från den 27 juli 2006 heter det att "Jos valtioneuvosto päättää alueliitoksesta, nyt lunastettaviksi haettuja alueita tai niistä saatavaa korvausta voidaan käyttää maajärjestelyissä Sipoon kunnan kanssa."

Stadsstaten Helsingfors. Den 9 april 2007

I gårdagens blogginlägg argumenterade jag för att inkorporeringen av sydvästra Sibbo kan ses som ett alternativ till en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Kommunminister Hannes Manninens stöd av en inkorporeringen av sydvästra Sibbo kan även tolkas som en ersättning för en utebliven större inkorporering. I blogginlägget "Storhelsingfors. Den 14 augusti 2006" kallar jag det aktuella förslaget Lill-Storhelsingfors.

I samarbetsavtalet mellan städerna i huvudstadsregionen heter det att "Frågan om en utredning av för- och nackdelarna med en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen avgörs separat i sammanhanget." Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi har i sin rapport kopierat flera stycken från samarbetsavtalet (daterat 14.2.2006). Jag citerar här ur den svenska översättningen av Myllyniemis rapport:

Huvudstadsregionen föreslår att partnerskapet med staten och kommunerna i regionen stärks. Man hoppas man att staten skall spela en starkare roll än tidigare i metropolpolitiken och konkret stödja strategiskt betydande regionprojekt. Man föreslår att ett avtal för huvudstadsregionen ingås mellan städerna i regionen och staten. Avtalet skulle innehålla centrala konkreta åtgärder och projekt för regionens utveckling vilka bägge instanserna definierat tillsammans. Dessutom föreslås att inrikesministeriet avstår från projektet för utveckling av Helsingforsregionens förvaltning.

Under 2008 utvärderar städerna inom huvudstadsregionen hur samarbetet fungerat och vilka resultaten är samt fattar beslut om vidare åtgärder. Beslut om en utredning av fördelar och nackdelar med en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen fattas separat i sammanhanget. Städerna i huvudstadsregionen utvärderar också i samråd med staten huruvida åtgärderna för ett fördjupat samarbete mellan städerna i regionen och statens stöd för utveckling av regionen utfallit i enlighet med det ovan nämnda avtalet för huvudstadsregionen.

Städerna i huvudstadsregionen förutsätter att Nylands och Östra Nylands landskapsförbund sammanslås. Endast på detta sätt möjliggörs en behärskad utvidgning av stadsstrukturen i landets enda metropolområden även i östlig riktning.

Städerna anser att förutom en ändring av planeringsgränserna bör även en ändring av kommungränserna bli föremål för samarbete mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo. För att utvidga bosättningen går Helsingfors och Vanda in för områdesbyten i fråga om Nedre Dickursby och den s.k. Västerkullakilen. Sibbos västliga områden bör fogas till huvudstadsregionen.

Förslaget till en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen finns alltså med i samarbetsavtalet, men endast som en fråga för utredning. Av helsingforspolitikerna torde förutom Jan Vapaavuori (saml) även Laura Kolbe (c) ha förespråkat en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. I sin kolumn "Ikuisuusongelmana asuntokysymys?" i Helsingin uutiset den 28 januari 2006 skriver Kolbe ännu att "Helsingin pinta-ala ei näillä näkymin kasva." I samma samma tidning i artikeln "Helsinki ja kivulias alueyhteistyö" (inte HS 20.11.2005) skriver hon en månad senare, den 25 februari 2006 följande:

Valtion ohjauksen voimistuminen voi jälleen koitua, kuten vuonna 1945, Helsingin seudun hyväksi. Silti sopii kysyä, miten sopu kuntarajojen yli tapahtuvasta kehittämisestä saavutetaan? Miten sopimuksen mainitsemaan ”yhteiseen näkemykseen” päästään? Kenestä muodostuu mediaa miellyttävä käskynhaltija? Miten sitovia neuvottelukunnan esitykset tulevat olemaan? Muuttuvatko valtuustot ja lautakunnat kumileimasimiksi, kun alueen 28 eliittiluottamushenkilöä sopii asioista?

Uusilla yhteistyökuvioilla tavoitellaan alueen kansainvälisen kilpailukyvyn turvaamista. Pääkaupunkiseudun yhteistyön henki ilmentää maanosamme politiikan valtavirtaa: Eurooppaa hahmottuu yhä enenemän alueidensa kautta. 2000-luvulla tulee profiloitua vahvana alueena. Näkyvissä on jo vahva ja itsenäinen pääkaupunkiseutu, joka verkottuu omaksi metropolitihentymäksi. Se ei enää ehkä edes tarvitse valtiota. Mutta tilaa on jo rohkeammillekin avauksille, hallinnolliselle yhdentymiselle. Laaja Suur-Helsinki voi olla dynaaminen ja vahva toimija Euroopassa. Sellaista säteilee voimaa myös Suomen valtioon!

Huruvida Kolbes "laaja Suur-Helsinki" är en primärkommun kan jag inte säga, men benämningen "hallinnollinen yhdentyminen" antyder att så är fallet. I artikeln "Vahvaa Suur-Helsinkiä pidettävä yhä tavoitteena", som publicerades på ledarsidan ("Vieraskynä") i Helsingin Sanomat den 2 juli 2004, talar Kolbe lika så för "hallinnollinen yhdentyminen", men här går hon ett steg längre och föreslår att Helsingfors utvecklas till en "stadsstat", jämförbar med de antika städerna Athen och Rom... Helsingfors förslag till en kolonisering av Sibbo är i jämförelse mycket futtigt och anspråkslöst. Jag citerar:

Valtion ohjauksen voimistuminen saattaa koitua Helsingin seudun hyväksi. Ulkoisen uhan alla metropolialueen kunnat turvautuivat kuitenkin perinteiseen ratkaisuun. Jo olemassa olevien lukuisten yhteistyöelinten ja -verkostojen rinnalle perustettiin uusi vapaaehtoispohjainen neuvottelukunta.

Tilaa on silti vielä rohkeammillekin avauksille. On vakavasti pohdittava hallinnollisen yhdentymisen tarjoamia etuja: vahva, yhtenäinen ja toimiva metropolialue lisää pääkaupunkiseudun autonomiaa ja voimantuntoa. Tällaisesta suuralueesta voi muodostua luovan toiminnan vetovoimainen keskus, jonka vaikutus tuntuisi kansallisella ja globaalilla tasolla. Laajennettu Helsinki ei enää olisi vain Suomen pääkaupunki, vaan siitä muodostuisi kaupunkivaltio kansallisvaltiossa, dynaaminen ja vahva toimija.

Sydvästra Sibbo och huvudstadsregionen. Den 8 april 2007

I en intervju i gårdagens Presso säger före detta överdirektören vid Statens bostadsfond ARA Teuvo Ijäs (c) att det med tanke på planeringen av markanvändningen skulle vara bra om städerna i huvudstadsregionen och sydvästra Sibbo bildade en storkommun med namnet Helsingfors. Varför just sydvästra Sibbo skulle höra till storkommunen Helsingfors ger Ijäs ingen motivering till. Ijäs uttalande visar närmast att Helsingfors varit framgångsrik i sin lobbning. En storkommun bestående av Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla skulle i själva verket göra en annektering av sydvästra Sibbo överflödig. Visserligen finns det politiker som ser en annektering av sydvästra Sibbo som ett steg mot en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen, men andra politiker ser annekteringen som ett sätt att undvika en fusion.

I sitt anförande "Pääkaupunkiseutu ja historiallinen kuntauudistus" vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 11 januari ifjol sade Jan Vapaavuori som förutom stadsstyrelseordförande är ordförande för så väl delegationen för Huvudstadsregionen som Helsingforsregionens samarbetsmöte att "Olen itse vakuuttunut siitä, että järkevintä olisi yhdistää Helsinki, Espoo, Vantaa, Kauniainen ja läntiset osat Sipoosta uudeksi suurkaupungiksi." Det är möjligt att Vapaavuoris kovändning beror på att han i egenskap av styrelseorförande måste representerar stadens linje och inte bara sin egen. Å andra sidan så representerar hans uttryckta åsikt varken huvudstadsregionens eller (den större) Helsingforsregionens gemensamma linje. Jag har tidigare föreslagit att Vapaavuoris stöd av en fusion av städerna i huvudstadsregionen i själva verket handlar om en skrämseltaktik, genom vilken Helsingfors försökt få de övriga städerna att i det frivilliga i samarbetets namn ge sitt formella stöd för en annektering av sydvästra Sibbo. I det ovannämnda anförande sade Vapaavuori även att "Läntinen Sipoo tuleekin liittää Helsinkiin, jos laajemmasta yhdistämisestä ei jostakin syystä tulisi mitään."

Redan i sitt anförande "Kunta- ja palvelurakennehanke ja pääkaupunkiseutu" vid Huvudstadsregionens inledande regionseminarium om kommun- och servicestrukturreformen i Finlandiahuset den 1 november 2005 sade Vpaavuori följande:

Kysymys ainakin Sipoon läntisten osien kytkemisestä osaksi urbaania kaupunkirakennetta on kuitenkin erilliskysymys, joka täytyy tässä yhteydessä ratkaista. Sipoon ja Vantaan välinen raja onkin koko maassa ilmeisesti se, joka turmiollisimmin on estänyt tarkoituksenmukaista kaupunkirakenteen leviämistä sinne, minne se kaikilla järkisyillä muutoin olisi ulottunut.

I övrigt förespråkar Vapaavuori frivilligt samarbete, fast under hotet om kommunsammanslagning. Enligt Vapaavuori finns det bara två alternativ. Jag citerar:

Vapaaehtoisen yhteistyön vaihtoehtona on pääkaupunkiseudun kaupunkien yhdistäminen. Muita malleja ei juuri ole, vaan ne olisivat kaikki väistämättä keinotekoisia. Sen paremmin aluekuntamalli kuin piirimallikaan ei yksinkertaisesti sovellu pääkaupunkiseudulle. Jos jossakin, niin täällä, paikallishallinnon perusyksikkönä on oltava vahva peruskunta. Näitä peruskuntia voi pääkaupunkiseudulla siis olla joko neljä, kuten tänään, tai sitten vain yksi.

Samlingspartiet, eller åtminstone Samlingspartiet i Helsingfors, har av någon anledning starkt tagit avstånd från en regionsförvaltning. Klart är att modellen med "frivilligt" samarbete ger Helsingfors större makt än en modell med förvaltning i två steg. Samlingspartiet vill inte heller ha statlig inblandning i regionalpolitiken iHelsingfors, men lika väl vill Helsingfors ha ett "partnerskap" med staten, vilket i praktiken främst torde betyda regeringens stöd för Helsingfors anspråk. Jag citerar från referatet av Vapaavuoris anförande "Paras-hankeen onnistuminen tärkeää myös pääkaupunkiseudulle" vid den utvidgade samarnbetsdelegationens möte i Grankulla den 25 oktober 2005:

Vapaavuori uskoo vapaaehtoisiin yhteistyöjärjestelyihin ja vaatiikin, että pääkaupunkiseudun neuvottelukunnan työ on otettava tosissaan. Hän peräänkuuluttaa myös YTV-aluetta laajemman yhteistyön tarvetta. Vapaavuoren mielestä Helsingin metropolialueen tulisi laajeta luontevasti myös Helsingin niemeltä itään päin. “On täysin mahdotonta ajatella, että Sipoo ja varsinkaan sen läntiset osat eivät tulisi jatkossa elimellisesti olemaan osa alueen urbaania yhdyskuntarakennetta. Pahoin pelkään, ettei esillä ollut Uudenmaan liiton ja Itä-Uudenmaan liiton yhdistäminen, ole tältä osin riittävä toimenpide.”

Vapaavuoren mielestä kuntien keskinäisen yhteistyön ohella pääkaupunkiseudun kehittäminen maan ainoana todellisena metropolialueena vaatii myös valtion aitoa kumppanuutta. “Alueen kukoistus on ollut, on ja tulee aina olemaan kansallinen kysymys.”

Inkonsekvensen i Vapaavuoris argumentering för frivilligt samarbete framgår ur Vapaavuoris debattartikel "Kuntaliitoksia, alueliitoksia, seutuhallintoa vai yhteistyötä?", som publicerades i Helsingin Uutiset den 11 maj 2005. Jag citerar:

Aikakautemme haasteet pääkaupunkiseudulla on ratkaistavissa yhteistyön kautta, mikä erilaisista ratkaisumalleista on vähiten dramaattisin ja vähiten ristiriitoja herättävä. Linjan hyvänä puolena on myös se, ettei se vaadi valtiovallan väliintuloa, vaan perustuu kuntien omiin päätöksiin. Kuntarajoja ei tarvitse muuttaa eikä uusia hallinnontasoja pystyttää, jos alueen kaupungit pystyvät tiivistämään yhteistoimintaansa tavalla, joka luo ratkaisuja yhteisiin murheisiin.

Att en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen skulle skulle göra en annektering av huvudstadsregionen överflödig framgår ur Vapaavuoris debattartikel "Malmin kenttäasiaa harkittava kiihkottomasti", som publicerades i Helsingin uutiset den 23 januari 2005. Ur artikeln framgår även indirekt att Helsingfors "behöver" sydvästra Sibbo som en ersättning av Malm. Jag citerar:

Lukemattomien tutkimusten mukaan veronmaksukykyiset ihmiset haluavat asua pientaloissa. Vaikka Vuosaaren sataman valmistumisen myötä kaupungille vapautuu runsaasti asuntorakentamispotentiaalia, laajempia pientalotuotantoon soveltuvia alueita ei näiden joukossa juuri ole. Tähän perustuu Malmin lentokenttäalueen suuri merkitys kaupungille. Helsingin, Espoon ja Vantaan yhdistäminen poistaisi tarpeen tällaiseen asuntopoliittiseen verokilpailuun. Se ei kuitenkaan liene realismia.

Vem utpressade vem? Den 7 april 2007

Missarna i Helsingfors inkorporeringsförslag från den 21 juni fortsätter att fascinera mig. Några definitiva svar på varför Helsingfors inte lyckades åstadkomma ett bättre förslag har jag inte, men allt tyder på tidsbrist. Att Helsingfors ritade in den föreslagna gränsen längs den gamla vägsträckningen av Österleden i nuvarande Vanda kan förklaras med att Helsingfors ännu samma vecka som annekteringsbeslutet gjordes förhandlade med Vanda. (Se flygfotot och kartan ovan.) Inte heller utredningsman Pekka Myllyniemi har i sitt förslag noterat att riksväg 170 vid avtaget till Ring III har flyttat ett par hundra meter norrut. Var den föreslagna nya gränsen i Västersundom eller Västerkulla skulle gå var kanske oklart in i det sista. Däremot borde Helsingfors ha haft tid på sig att med omsorg rita ut sitt gränsförslag i öster.

Av kartorna nedan är den vänstra från Helsingfors förslag (bilaga till föredragningslistan för stadsfullmäktugemötet den 21 juni), medan den högra är från Myllyniemis rapport. I Myllyniemis rapport följer gränserna i presentationen av Helsingfors förslag lantmäteriverkets tolkning av gränserna. I sitt utlåtande från den 24 juli skriver Nylands lantmäteribyrå att "I skärgården följer gränsen, som börjar i Sibboviken och slutar vid södra sidan av Simsalö för det mesta befintliga bygränser, eftersom indelningen på Helsingfors stads karta tydligt strävar till att följa dessa." I verkligheten har Helsingfors inte alls medvetet strävat efter att följa befintliga bygränser i Sibboviken. Bygränserna följs endast i den egentliga skärgården från Rågholmen söderut, där Helsingfors gräns sammanfaller med Ilaskivis gräns från det inofficiella och tidigare hemliga förslaget från 1989. Istället har Helsingfors använt sig av linjalen även då man dragit gränsen genom Sibboviken.

Annekteringsbeslutet borde inte ha tagit Helsingfors på säng. I en debattartikel med rubriken "Sibbo Sfp sidsteppades inte" i Hufvudstadsbladet den 17 augusti skriver dåvarande miljöminister Jan-Erik Enestam (Sfp) följande:

Oberoende av de inofficiella kontakterna har stadens planer varit kända länge. Det har också varit känt att både centern och socialdemokraterna känner för saken. Jag har därför varit i regelbunden kontakt med sfp:s ledande förtroendevalda i Sibbo. Jag har också hållits informerad om de diskussioner som Sibbo och Helsingfors fört.

Sfp i Sibbo kände till både Helsingfors allmänna planer och Centerns och SDP:s stöd för planerna i god tid. Att inkorporeringsbeslutet skulle tas i brådskande ordning torde man dock inte ha räknat med vare sig i Sibbo eller Helsingfors. Enestam lär ha informerats av Hannes Manninen om Manninens stöd av inkorporeringsplanerna i kön till riksdagens jubileumsgudstjänst. Jubileumsgudstjänseten var den 23 maj, det vill säga dagen efter Huvudstadsregionens stadsfullmäktigen sammaträdde i Finlandiahuset och godkände samarbetsavtalet mellan städerna.

I mina blogginlägg "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007" och "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" har jag föreslagit att Helsingfors eller Sdp:s huvudförhandlare i strukturgruppen, som råkar vara stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors, hade pressat Manninen att lova stöda en inkorporering före midsommaren. En alternativ förklaring är att det tvärtom var Manninen som pressade Sdp:s huvudförhandlare att godkänna Manninens kompromissförslag gällande kommun- och servicestrukturreformen. Helsingfors torde redan i maj ha känt till att Manninen kunde tänka sig att stöda en annektering. Kanske hotade Manninen att ta tillbaka sitt stöd för en annektering? Troligtvis lovade Manninen en snabb behandling av annekteringsfrågan, ifall Sdp godkände Manninens förslag gällande kommun- och servicestrukturreformen. Att det i själva verket var Manninen som idkade utpressning kunde förklara varför Helsingfors trots allt togs på säng.