Pekkarinen tar över. Den 25 juni 2007

Yle Internytt har 8:01 publicerat en notis med rubriken "Ny vändning i Sibbofrågan?". Enligt notisen är det inte längre klart att det är Astrid Thors som föredrar "Sibbofrågan"! Lyssna till audioklippet "Nya överraskande vändningar". Enligt Thors har justitiekanslerna meddelat Mauri Pekkarinen att han inte är jävig.

FNB har för Hbl 8:42 publicerat en notis med rubriken "Thors kanske inte föredrar Sibbo-frågan". Samma notis med samma rubrik "Thors kanske inte föredrar Sibbo-frågan" har publicerats på Hufvudstadsbladets egna sidor 8:57. Kuntalehti har 9:57 publicerat FNB:s notis "Yle: Pekkarinen perunut jääviytensä Sipoo-ratkaisussa". Helsingin Sanomat har 9:58 publicerat samma notis under rubriken "Sipoon maansiirto saattaa siirtyä Thorsilta Pekkariselle". Yle Internytt har senare ändrat rubriken på sin notis till "Färre jäviga i Sibbofrågan?", vilket antyder att man tycker att FNB dragit allt för långt gående slutsatser.

En pikant detalj i sammanhanget är att beslutet i "Sibbofrågan" flyttades från senaste torsdag till torsdag denna vecka bl.a. med hänvisning till att det i sista stund klarnade att Thors skulle delta i Europeiska rådets möte. En annan pikant detalj är att det inte är någon muntlig frågestund efter statsrådets allmänna sammanträde inkommande torsdag.

Yle Internytt har 12:57 publicerat en notis med rubriken "Sibbofrågan inte längre Thors sak?". Yle skriver nu att "Det verkar inte bli migrations- och europaminister Astrid Thors (sfp) som föredrar Sibbofrågan för statsrådet." Finska Yle har 13:46 publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen perunut jääviytensä Sipoo-kysymyksessä".

Christel Liljeström har 13:33 publicerat ett blogginlägg med rubriken "Tango Impossible".

Vid okänt klockslag på eftermiddagen har Yle Internytt publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen tar över Sibbofrågan". Helsingin Sanomat har 14:57 publicerat en notis med rubriken "Sipoon rajansiirron esittelee sittenkin Pekkarinen".

FNB har 15:21 för Hbl:s del publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen föredragande i Sibbo-frågan". Hufvudstadsbladet har 15:24 publicerat en egen text med rubriken "Sibbbos starka kvinna besviken". Rubriken är lite missvisande. Jag vill påpeka att den senaste vändningen är högst hoppingivande för Sibbos del. Som en motivering till varför Pekkarinen önskade jäva sig har han tidigare angett att han inte delar statsministerns åsikt i frågan. Statsministerns åsikt kanske inte längre ha så stor betydelse.

Finlands naturskyddförbund har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Helsingin maanomistuksia Sipoossa liioiteltu". Jag återger här meddelandet i sin helhet:

Helsingin maanomistuksia Sipoossa liioiteltu

(25.6.2007) Suomen luonnonsuojeluliitto hämmästelee julkisuudessa liikkuneita tietoja, joiden mukaan Helsinki omistaisi Sipoossa useita tuhansia hehtaareita maata. Todellisuudessa Helsinki omistaa haluamastaan Lounais-Sipoosta vain noin 700 hehtaaria maata. Siitäkin yli puolet sijaitsee Sipoonkorven kansallispuistoksi esitetyllä alueella.

”Rajansiirtoa ei voi perustella Helsingin omistuksilla Lounais-Sipoossa, koska ne ovat niin pienet”, sanoo Luonnonsuojeluliiton vs. luonnonsuojelupäällikkö Tapani Veistola. ”Lisäksi Helsingin Sipoonkorvessa sijaitsevat maat tarvitaan kansallispuistoon.”

Helsinki omistaa koko Sipoossa vain noin 1500 hehtaaria maata. Helsingin maaomaisuus sijoittuu hajalleen Etelä- ja Keski-Sipoon alueelle.

Helsingin maista vain noin 700 hehtaaria sijaitsee alueella, jonka Helsinki on ilmoittanut haluavansa Sipoolta. Tästä noin 400 hehtaaria sisältyy Luonnonsuojeluliiton ja Natur och Miljön tekemään Sipoonkorven kansallispuistoaloitteeseen.

Kansallispuistoesitys tehtiin maaliskuussa 2006 eli hyvissä ajoin ennen Helsingin tekemää rajansiirtoesitystä. Kansallispuistoesitykseen sisältyy kaikkiaan noin 800 hehtaaria Helsingin Sipoossa ja Vantaalla omistamaa maata. Hallitus on luvannut ohjelmassaan selvittää Sipoonkorven kansallispuiston perustamismahdollisuudet.

Vesialueita Helsinki omistaa Sipoossa noin 1400 hehtaaria.

I detta sammanhang vill jag påpeka att viceordföranden för Helsingfors fastighetsnämnd och ordföranden för den socialdemokratiska fullmäktigegruppen, professorn i juridik Kai Kalima, som torde vara en av de centrala arkitekterna bakom Helsingfors annekteringsinitiativ, i sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktige den 28 februari som särskilda skäl som krävs enligt 5 § i kommunindelningslagen angav att "meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään". (Se "Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007".)

Jag har fått pressmeddelandet som Ilkka Hakalehto gav ut i fredags. Jag återger även det i sin helhet:

Sipoo-kiistan raadollinen tausta

Miksi Helsingin kunnallisjohto vaatii Sipoon länsiosan liittämistä Helsinkiin? Vastaukseksi ei riitä asuntojen rakentaminen, koska Sipoo on valmis rakenuttamaan samat asunnot.
Entisenä Helsingin kaupunginvaltuuston ja kaupunginhallituksen jäsenenä,joka v. 1984 joutui suuren rakennusliikkeen edustajan lahjontayrityksenkohteeksi,voin esittää syyn Helsingin poliittisen johdon Sipoon länsiosan valtaushaluun.
Helsingin on päästävä kaavoittamaan ja rakennuttamaan nykyisen itärajansa takana oleva alue, koska siitä päättäville puolueille ja poliitikoille tarjoutuu erinomainen tilaisuus päästä taas kerran käsiksi kaavoittamisesta ja rakentamisesta hyötyjien miljoonavoitoistaan
maksamiin "kiitollisuuskymmenyksiin".

Kekisuomalainen har 18:16 publicerat FNB:s notis "Pekkarinen esittelee sittenkin Sipoo-päätöksen". I meddelandet noteras bl.a. att "Pekkarinen teki selväksi, että hänen kantansa eroaa esittelevän virkamiehen kannasta." MTV3 har 18:35 publicerat en modfierad version av den ovannämnda notisen med rubriken "Pekkarinen esittelee sittenkin Sipoo-päätöksen". Jag citerar ur texten:

Myös pääministeri Matti Vanhanen on jäävännyt itsensä päätöksenteosta, koska hän on julkisesti ollut tukemassa Helsingin hanketta liittää osa Sipoosta Helsinkiin. Tänään ei ollut vielä varmuutta siitä, aikooko hänkin osallistua päätöksentekoon, kun Sipoo-asia esitellään.

Myös Vanhanen oli saanut Jonkalta lausunnon esteellisyydestä. Vanhasen kerrottiin vielä tutustuvan itse päätösasiakirjoihin ja päättävän myöhemmin tällä viikolla, miten hän menettelee.

Pekkarinen teki myös selväksi, että hänen kantansa itse Sipoo-asiassa eroaa esittelevän virkamiehen kannasta. Pekkarinen vastustaa Sipoon alueiden liittämistä pakolla Helsinkiin. Hän aikoo liittää valtioneuvoston pöytäkirjaan lausuman, jossa hän selostaa perustelujaan. Hän uskoo, että siihen saattaa liittyä joku muukin ministeri.

Pekkarinen myöntää, että totta kai Helsinki tarvitsee maata rakentamiseen. Mutta tapa, jolla merkittävä osa kuntaa siirretään toiseen vastoin kunnan kantaa, ei ole hänelle mieleen.

Jag är inte helt övertyga om att ordinarie och tillträdande justitiekanslern har olika uppfattningar i jävfrågan, men Jaakko Jonkkas försiktiga uttalanden där han konstaterat att han inte har juridiska skäl att ingripa ger enskilda ministrar möjlighet att ombedöma sitt eventuella jäv. Klart är att Pekkarinens tidigare ställningstaganden inte hotar någons rättssäkerhet eller föranleder misstankar om partiskhet. Det samma kan inte sägas om Matti Vanhanens uttalanden. Förutom att Vanhanen genom sina klara ställningstaganden sannolikt har gjort sig jävig, har han genom sina uttalanden stött Helsingfors i försöket att lura Sibbo att frivilligt gå med på en annektering. Förhoppningsvis har statsministern här aningslöst låtit sig utnyttjas av Helsingfors. För övrigt uttalade Vanhanen den 21 juni i fjol inte bara sitt eget stöd för en annektering, utan sade enligt Helsingin Sanomat även att "Keskustan ryhmä on sen kannalla." Det var kanske lite för mycket sagt.

Metropolsyndrom. Den 24 juni 2007

Christel Liljeström har strax före midnatt publicerat ett blogginlägg, där hon konstaterar att "Jag ser att vi har en liten chans att klara biffen; ministrarna från samlingspartiet kan vi inte påverka mera." Jag är överraskad över Liljeströms pessimism. Ministrarnas uppgift är inte bara att ta ett politiskt beslut för eller mot en annektering, utan framförallt att i egenskap av opartiska domare ta ställning till huruvida de lagliga villkoren för en annektering uppfylls. Om föredragande minister Astrid Thors på goda grunder konstaterar att förslagen inte uppfyller lagens krav, hur kan ministrarna, som tydligen är dåligt insatta i frågan, gå emot föredragande minister? Det om någonting vore en skandal.

Liljeström skriver vidare på sin blogg att "Inom samlingspartiet är Helsingfors gruppen så stark och då deras ordförande Katainen även stöder Helsingfors så har den politiska grupperingen gjort sin gemensamma linjedragning i frågan." Jag misstänker att även denna information kommer via Jan Vapaavuori, som genom att läcka information även tidigare försökt skrämma upp Sibbopolitikerna. Om påståendet om en "gemensam liljedragning" stämmer och går att bevisa, är i princip alla samlingspartistiska ministrar jäviga.

Själv vill jag fortsättningsvis betona att man från Helsingfors håll från början inte räknat med att förelagen till gränsjustering uppfyller förutsättningarna som defineiras i 5 § i kommunindelningslagen - såvida inte kommunfullmäktige i Sibbo godkänner förslaget. Det var för att pressa Sibbo att "frivilligt" gå med på en annektering som det behövdes två alternativa förslag, ett på 5000 ha och ett annat på 3000 ha.

Onsdagens ledare i Aamulehti har rubriken "Metropolisyndrooma uhkaa maata" och handlar om fallet Sibbo, som här lyfts upp till en rikspolitisk fråga. Artikeln börjar med satsen "Helsingin ja Sipoon riidalla on merkitystä koko maalle; valtakunnassa on muitakin metropoleiksi mieliviä kuntia." I artikeln konstateras bl.a. att det utöver pocketmetropolen Helsingfors finns andra finländska mini-metropoler med liknande symptom som huvudstadsregionen. Jag citerar vidare ur artikeln:

Raha onkin kiistan ainoa jotenkin ymmärrettävä piirre.

Kiista sipoolaismetsistä ja vainioista syntyi siitä, että helsinkiläisillä on metropolisyndrooma, vaikea kokoon liittyvä oireyhtymä. Oikeata metropoliahan Helsingistä ei saa, ei vaikka kaupunkiin liitettäisiin koko Suomi ja Baltia vielä päälle.

Tämä köyhän miehen tasku-metropoli pyrkii melko julkeasti dominoimaan koko valtakuntaa. Se ottanut itselleen oikeuden käyttäytyä omapäisesti. "Pääkaupunkiseudun" nimissä se tuottaa lukuisia perusteita ajaa itsensä ahdinkoon, osaksi muun Suomen kustannuksella.

Kovin väkevästi helsinkiläisiä ei kuitenkaan pidä soimata. He vain käyttävät tilaisuutta hyväkseen. Valta otetaan sieltä, mistä se helpoimmalla saadaan. Nyt se on halpaa esimerkiksi maan hallituksessa.

Frågan är varför Helsingfors just nu kan utöva så stor makt över regeringen.

Inkommande vecka kommer det att publiceras mycket om fallet Sibbo, som nu har blivit en rikspolitisk fråga, men på ett annat sätt än det var tänkt från Helsingfors sida. Jag förväntar mig att ta del av både nya aspekter och nya synpunkter på fallet Sibbo. Själv vill jag framför allt lyfta fram förhållandet att inte bara kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport med förslag, utan även Helsingfors ursprungliga förslag från den 21 juni är att betraktas som ett katastrofalt misslyckande. Jag hävdar att det finns bevis för att man från Helsingfors sida inte planenerade att föreslå ett område på 5000 ha, trots att kommunministern hade lovat att stöda en annektering på ett just så stort område.

Att Helsingfors för Sibbos ledning presenteterade två alternativa områden och således försökte hota Sibbo att frivilligt godkänna en annektering av det mindre området finns dokumenterat i förhörsprotokollet, som jag skrev om i gårdagens blogginlägg "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007". Ironiskt nog har de inofficiella och hemliga träffarna där Helsingfors ledning presenterade sina alternativ även noterats i Helsingfors förklaring (pdf) från den 19 september. Kartan med det 3000 ha stora området fanns i Hufvudstasbladet den 21 juni ifjol på morgonen före Helsingfors stadsstyrelses beslut att föreslå ett område på 5000 ha. I samma tidning fanns lika väl en rubrik som löd "Helsingfors har fått grönt ljus av regeringen för ny gränslinje vid Sibbo å". Här är någonting för Hbl att reda ut.

Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007

Sent om sider har jag haft möjlighet att studera det hemligstämplade förhörsprotokollet från förhöret av Markku Luoma och Christel Liljeström från augusti ifjol. Protokollet läckte till Helsingin Sanomat, som den 14 september publicerade en artikel med rubriken "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon". I Helsingin Sanomats artikel berättas det att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i april hade lagt fram ett hot: Om Sibbo inte frivilligt avstod från ett område på 25 kvadratkilometer, skulle Helsingfors med regeringens hjälp skaffa sig ett dubbelt så stort område. Därtill berättas i artikeln att statssekreterare Stefan Wallin den 16 juni hade ringt till Christel Liljeström och berättat att kommunminister Hannes Manninen stöder Helsingfors initiativ.

Uppgifterna som kommer fram i förhörsprotokollet stämmer till största delen väl överens med uppgifter som jag hittat i andra källor. På någon punkt sviker Liljeströms minne, men generellt finner jag inga skäl att misstro informationen i protokollet. Mycket nytt utöver vad som redan läckt ut genom Helsingin Sanomat har jag inte hittat, men sent igår kväll, efter att ha firat midsommar i Sibbo, hittade jag ändå ett par högst betydelsefulla detaljer.

Ur förhörsprotokollet framgår att Pajunen och Vapaavuori den 11 april 2006 för Luoma och Liljeström presenterade två alternativ: Det ena alternativet var ett område på 5000 hektar. Det andra alternativet var ett område på omkring 2500 hektar. Förutsättningen för det mindre området var att Sibbo frivilligt skulle gå med på gränsjusteringen. Frivilligheten skulle dessutom belönas med att Sibbo skulle få mark som Helsingfors äger på annat håll i kommunen och med att Helsingfors inte skulle verka för en sammanslagning av landskapsförbunden! Till saken hör alltså att Liljeström var och är ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse. Det fanns alltså starka skäl för Sibbo och speciellt för Liljeström att "frivilligt" välja det mindre alternativet.

Ur förhörsprotokollet framgår, liksom Helsingin Sanomat noterat, att Stefan Wallin den 16 juni ringde Liljeström och berättade att Manninen stöder Helsingfors initiativ, men inte bara det. Manninen hade antytt att han med Helsingfors hade kommit överens om en gränsjustering på 5000 ha. Att Manninen skulle ha medgett en överenskommelse är anmärkningsvärt och juridiskt högst relevant. Jag är dock mest intresserad av siffran 5000 ha.

Redan den 11 april hade Pajunen och Vapaavuori för Luoma och Liljeström visat upp en karta med ett område på ungefär 5000 ha. Fredagen den 16 var det definitivt bekräftat att Manninen skulle stöda en annektering av ett område på 5000 ha. Den 21 juni föreslog Helsingfors stadsfullmäktige på stadsstyrelsens förslag från samma dag att Helsingfors skulle inkorporera ett område på 5000 ha. Dess värre hade Helsingfors dragit gränsen med linjal tvärs genom fastigheter och byggnader och utan att det minsta ta hänsyn till bygränser. Därtill hade man dragit gränsen längs Sibbo å så att bl.a. Ingamns mejeri till de grönas beklagan hamnade på Helsingfors sida om gränsen. Även genom Sibboviken hade man dragit gränsen med linjal, fastän man där hade kunnat följa byagränser. I Västersundom hade man dragit gränsen enligt den gamla sträckningen för Österleden. I den inre skärgården hade man kopierat gränsen från Ilaskivis inofficiella förslag från 1989, medan man inte alls ritat ut något gränsförslag i den yttre skärgården. När Helsingfors lyfte fram sitt förslag saknade man därtill korrekta uppgifter om hur många invånare som bor i området och hur stort vattenområde som förslaget inbegriper.

Att Helsingfors inte lyckades prestera ett seriöst förslag på ett område på 5000 ha kräver en förklaring. Jag har gett förklaringen tidigare på denna blogg, men jag upprepar den här i en lite förnyad version på basen av informationen i förhörsprotokollet. På kvällen tisdagen den 20 juni, dvs dagen före Helsingfors annekteringsbeslut, ringde Liljeström med kommunstyrelsens fullmakt till Vapaavuori för att be om förhandlingar. Det är inte så svårt att gissa att kommunalpolitikerna i Sibbo i det läget hade varit villiga till stora eftergifter. Vapaavuori tackade och tog mycket positivt emot Liljeströms erbjudande. Han sade att han skulle tala med Pajunen och återkomma på onsdag morgon. På onsdag morgonen, av allt att döma efter stadsstyrelsen mycket tidiga extraordinära möte, ringde Vapaavuori tillbaka till Liljeström. Tåget hade gått, men han föreslog att man på hösten kunde återkomma och diskutera kompromissförslag.

Helsingfors beslut att föreslå ett område på 5000 ha i en situation där man fått kommunpolitikerna i Sibbo på knä förefaller inte rationellt. Helsingfors hade redan färdigt ett förslag på ett område på 3000 ha, vilket framgår av en karta i Hbl den 21 juni 2006. Om kommunfullmäktige i Sibbo hade godkänt det förslaget, torde förslaget ha uppfyllt de stränga villkoren i 5 § i kommunindelningslagen. Kommunminister Hannes Manninen torde då i princip ha kunnat ta beslutet om en gränsjustering, utan att ärendet hade behövt gå till statsrådet och föranleda problem med jäviga ministrar. Inte heller hade det behövts någon pinsam låtsasutredningar för att komma fram till "kompromissförslaget" på 3000 ha. Där till torde motståndet från Sibbobornas sida ha blivit betydligt lamare än det nu blev.


När Vapaavuori ringde upp Liljeström onsdagen den 21 juni hade inte bara tåget gått för Sibbos del. Pajunen hade även förlorat kontrollen över spakarna. I de inre kretsarna i partierna i Helsingfors och Vanda torde budet ha gått att Manninen kommit överens om en inkorporering av ett 5000 ha stort område. Varför då nöja sig med ett område på 2500 - 3000 ha? De gröna insåg att förslaget på ett område på 3000 ha allt för uppenbart hotade Sibbo storskog och förutsatte att man skulle föreslå ett område på minst 5000 ha. Eftersom utpressning, hot och bedrägeri inte är allmännt accepterade politiska medel, kunde Pajunen, Vapaavuori, Hiltunen och Kalima inte förklara för de gröna att hela idén var att lura Sibbo att frivilligt avstå området på 3000 ha.

Helsingin Sanomats ovannämnda artikel "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon" är en av de viktigaste artiklar som skrivits om fallet Sibbo. Rubriken är dock missvisande. En liten inre krets planerade att hota Sibbo att "frivilligt" gå med på en gränsjustering, för att det inte fanns andra lagliga förutsättningar för en annektering. Planerna misslyckades, men inte för att hoten inte bet på Sibbo. Nu behövdes en plan B. Det förefaller som om den lilla invigda kretsen efter stadsstyrelsens beslut den 21 juni fåfängt hoppades att Sibbo ännu på hösten skulle acceptera ett "kompromissförslag" på 3000 ha. Enligt de ursprungliga planerna var det inrikesministeriet eller kommunministern som (inofficiellt) skulle föreslå ett område på 5000 ha och Helsingfors som skulle föreslå ett område på 3000 ha, men istället kom Helsingfors att (officiellt) föreslå området på 5000 ha och inrikesministeriet eller utredningsmanen det mindre området på 3000 ha. Oberoende av motiv kom kommunministern och statsministern genom sina upprepade ställningstaganden för en annektering att spela Helsingfors i händerna i ett spel som byggde på hot och bluffande.

Hufvudstadsbladet har 22:23 publicerat en artikel med rubriken "Sibboborna gläds inte över bytet av minister". Valet av rubrik är beklagligt.

Den lagstiftande makten tillkommer riksdagen. Den 22 juni 2007

I gårdagens Helsingin Sanomat fanns en insändarartikel med rubriken "Paikallispolitikointi ei saa estää Helsingin kehittymistä". Insändaren vore inte värd att notera, om den inte var skriven av en centerpartistisk riksdagsman, Pekka Vilkuna. Insändaren är mycket osaklig och skribenten skjuter kradtigt över målet. Motivet bakom insändarartikeln förefaller vara att ge Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi flakstöd i deras försök att göra Centern till ett metropolparti, men artikeln kan motverka sitt syfte. Vilkunas text ser ut som en en parodi på Kiviniemis ställningstaganden i Sibbofrågan. Jag citerar de inledande raderna ur insändaren:

On turhaa varovaisuutta, jos kuusi ministeriä varmuuden vuoksi jäävää itsensä hallitukselle kuuluvan Helsinki-Sipoo -liitosasian kohdalla.

On vastuuntunnotonta edes kyseenalaistaa tätä valtakunnallisesti ja kansantaloudellisesti tärkeää liitosta. Kun maamme ainut isohko kaupunki tarvitsee lisää aluetta kehityksensä turvaksi, sitä on myös löydyttävä. Ei voi olla oikein, että muutama maalaiskunnan poliitikko voi paikallispolitikoinnillaan estää kehityksen.

Pääkaupunkiseudulle on tehty oikein metropolisuunnitelma, mutta on naurettavaa puhua metropolista, jos päätöksentekijöiden kiinnostus on kyläpolitikoinnissa.

Vilkunas insändare slutar med satsen "Hallituksella olisi valta tehdä suuri muutos, mutta estääkö paikallispolitikointi sen toteutumisen?" Det stämmer inte att regeringen skulle ha makten att göra en "stor förändring". Lagen definierar ramarna för regeringens verkställande makt. Och det är riksdagen som stiftar lagar. Denna grundläggande samhällskunskap förefaller det finnas behov av att repetera, även för riksdagsledamöter. För att det skall finnas lagliga förutsättningar att inkorporera sydvästra Sibbo måste det stiftas en lag för ändamålet. Varför valde inte Helsingfors och Hannes Manninen denna väg?

Ilkka Hakalehto publicerade igår ett pressmeddelande, där han föreslår att Helsingforspolitikernas motiv är ekonomisk nytta. Dagens Hbl noterar Hakalehtos pressmeddelande i en notis med rubriken "Pengar bakom Sibbobeslutet". Notisen publicerades redan igår middagstid på Hufvudstadsbladets webbplats. Hakalehtos inlägg i diskussionen är viktigt och betydelsefullt. Byggbolagens sätt att köpa är betydeligt mera sofistikerade idag än för drygt tjugo år sedan då ett bolag i byggnadsbranschen försökte muta Hakalehto, men branschens inflytande på politiken är knappast mindre idag. Jag har själv lyft fram problemet med byggboloagen som valfinansiär bl.a. i blogginlägget "Riksdagskandidater. Den 5 mars 2007". Just nu är det dock andra aspekter av fallet Sibbo som jag vill uppmärksamma. Byggbolagens valfinansiering är allmänt accepterat bland politiker. Det är - förhoppningsvis - inte utpressning, hot och bedrägeri. Om det torde min blogg handla de närmaste dagarna.

Numb3rs. Den 21 juni 2007

Idag har det gått ett år sedan Helsingfors annekteringsbelut. Medierna har uppmärksammat Sibbofrågan mera än någon hade kunnat ana, men händelseförloppet för ett år sedan har lika väl förblivit okänt. De många pikanta detaljerna har grumlat till helhetsbilden. Jag uppmanar läsarna av denna blogg att kontakta medier och kräva att de uppmärksammar den information som finns tillgänglig på mina sidor.

Ett av de klagomål som justitiekanslern ännu inte har behandlat gäller den felaktiga information som låg till grund för Vanda stadsstyrelses beslut den 20 - 21 juni. Enligt uppgifterna skulle Helsingfors äga 2400 ha mark på det 5000 ha stora området. Invånarantalet på området skulle vara ungefär 2000. Enligt Kai Kalimas uppgifter skulle Helsingfors i verkligheten här äga 815 ha, varav 130 ha på Granö. (Se "Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007".) Uppgifterna som Vanda hade till grund för sitt beslut var alltså helt felaktiga, oberoende av vilket område vi talar om. Talet 2400 ha kommer man till om man som Matti Vanhanen först avrundar markägendomen till "nästan 1000 ha" och därefter adderar ett vattenområde på 1400 ha. Det är skäl att notera att arean 5000 ha inte inkluderar vattenområden eller ens öar utan vägförbindelse.

Det verkliga invånarantalet på det av Helsingfors föreslagna 5000 ha stora landområdet är närmare 4000. Talet 2000 motsvarar istället det mindre område på ca 3000 ha som Helsingfors ursprungligen hade tänkt föreslå och som utredningsman Pekka Mylyniemi senare föreslog (frånsett Granö). Den felaktiga informationen tyder på att Helsingfors ännu ett par dagar före annekteringsbeslutet planerade att föreslå det mindre området. Siffrorna vad Helsingfors markegendomar beträffar är de samma för det mindre området (inklusive Granö) och det större området, men invånarantalet är helt olika.

Att Vanda hade felaktig information kan ännu ses som en pikant detalj, men även Helsingfors gjorde sitt beslut på basen av felaktig information. Och det är i högsta grad anmärkningsvärt. I Helsingfors beslut från den 21 juni uppges ett mycket runt invånarantal på 3500. Ett mera exakt tal hade varit 3848, som kan avrundas till 3800 eller 4000. I beslutet säges inte hur mycket mark Helsingfors äger i det föreslagna området, men det nämns att Helsingfors äger 1722 ha i Sibbo och att "en stor del ligger i västra Sibbo". I verkligheten ligger marken som Helsingfors äger i västra Sibbo till största delen i Sibbo storskog och på lågt belägna områden innanför och invid naturskyddsområden.

Helsingfors har försökt räkna ut storleken på vattenområdet. I Helsingfors förslag står det att "Området A på kartan omfattar 2300 ha vattenområde och öarna och holmarna omfattar här ca 825 ha." Vad Helsingfors syftar på med "området A på kartan" är oklart för mig, då Helsingfors inte har fått med hela det föreslagna området på kartan. Att det föreslagna området fortsätter söderut har Helsingfors angett med pilar. Se kartan ovan! Lantmäteriverkets tolkning är att området fortsätter ända till riksgränsen. (Se utlåtande i formatet pdf.) Min gissning är att man syftar på det område som ryms med på kartan, men storleken på vattenområdet innanför detta område är inte speciellt relevant. Snarare är det komiskt att man överhuvudtaget har försökt räkna ut arean av detta vattenområde.

Jag har bett en utomstående fackmann att ta en titt på området i Helsingfors förslag och fått nedanstående uppgifter: Helsingfors karta tar slut ungefär vid (den inexakta) gränsen mellan den inre eller den yttre skärgården. Vattenområdet kan beräknas till ca 2880 ha (att jämföras med av Helsingfors uppgedda 2300 ha), men arealen är större om man medtar försumpade vassbottnar. (Till vattenområdet på 2880 ha har delar av Sibbo å och den öppna delen av Kapellviken i Östersundom medräknats.) Inom detta område finns det holmar med en sammanlagd areal om 1018 ha, då man räknar med alla holmar och skär till en minimiareal på 0,1 ha. Subtraheras Björnsös areal på 161 ha från detta värde får vi 857 ha. Skillnaden till Helisngfors värde på "ca 825 ha" är förhållandevis liten. Huruvida vattenområdet som rymts med på kartan är 2300 ha eller 2880 ha är dock inte den stora frågan. Det väsentliga är att det i Helsingfors beräkningar inte ingår vattenområdet mellan den inre skärgården och yttre gränsen för Finland inre territorialvatten. Detta vattenområde har en areal på ca 6550 ha. Innanför detta område finns det dessutom holmar med en sammanlagd areal om 200 ha! Inte heller har Helsingfors räknat med vattenområdet söder om gränsen för Finlands inre territorialvatten fram till riksgränsen. Här finns visserligen inga öar, men vattenområdets storlek är hela 7800 ha.

Arean av det totala vattenområdet i Helsingfors förslag är alltså inte 2300 ha utan över 17 000 ha.
Orsaken till att jag lyfter fram Helsingfors felaktiga information är att jag vill visa att Helsingfors förslag var ett oerhört hastverk. Det har jag tidigare på denna blogg gett belägg för, men siffrorna ovan visar att det inte bara var själva förslaget som var ett hastverk. Brådskan var så stor att Helsingfors inte hade tid att ta reda på essentiella uppgifter som berör förslaget. I sitt anförande sade stadsplaneringsnämndens ordförande och den socialdemokratiska fullmäktigegruppens dåvarande ordförande Maija Anttila (enligt diskussionsprotokollet) följande:

Tämä liikkeelle lähtö on merkinnyt paljon työtä vuosien ajan. Sitä ei ole polkaistu hetken mielijohteesta. Kiitokset siitä kaikille virkamiehille, jotka ovat sitkeästi uskoneet asiaan ja valmistelleet sitä vuosien varrella.

Hur är det möjligt att Helsingfors efter år av förberedelse inte kunde prestera ett seriöst förslag med entydiga gränser och korrekta siffror? Svaret kan inte vara annat än att Helsingfors i själva verket in i det sista planerade att göra ett förslag på ett ca 3000 ha stort område och att det approximativa ca 5000 ha stora området bara var tänkt som ett hot. Varför Helsingfors i avgörande stund lyfte fram kartan med "område A" har jag redogört för på denna blogg, men medierna kan gärna själva söka svar på frågan genom att ställa beslutsfattare och tjänstemän mot väggen med obehagliga frågor. Vad var det som gick fel för ett år sedan?

Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007

I dagens Helsingin Sanomat ingår en kommenterande artikel med rubriken "Ärhentelyä Dipolissa". Jag återger de inledande raderna:

Helsingin kaupunginvaltuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen(sd) esiintyi eilen Dipolissa ärhäkkänä.

Toisiaan lähentyneiden kaupunkien pitäisi hänen mielestään saada nyt painetta myös valtion suuntaan, jotta hallitus alkaisi konkretisoida metropolipolitiikkaansa.

Sdp:n ryhmäpuheenvuoron pitänyt helsinkiläinen Kai Kalima oli puolestaan liittämässä koko Sipoota Helsinkiin, jollei yhteistyö naapurien kanssa ala maistua.

Kai Kalima, som är professor i juridik och viceordförande i fastighetsnämnden, har tidigare hotat Sibbo att Helsingfors annekterar hela Sibbo. I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 29 november hotade Kalima med att "Me voimme säätää lain Länsi-Sipoon liittämisestä Helsingin kaupunkiin ja tästä eduskunnan päätöksestä ei kukaan voi valittaa." Det hotet kom dock för sent. I Sibbo hade man redan beslutat sig för att inte ge efter.

I ovannämnda anförande tog Kalima för övrigt upp kommunindelningslagen. Jag antar att Helsingfors i sitt annekteringsiniativ, eller i sina ursprungliga annekteringsplaner, har förlitat sig på Kalimas juridiska expertis. Kalima torde även vara en av de främsta krafterna bakom annekteringsinitiativet. Jag citerar ur anförandet:

Harkitsin pitkään sitä, että onko minun otettava kantaa kuntajakolain tulkintaan. Tämä laki on kuulunut opetusalueeseeni kolmekymmentä vuotta ja olen seurannut tämän lain muuttamista useaan otteeseen. Tiedän, kuinka 3 § on saanut sen muodon, joka sillä on ja sama koskee 5 §:ää.

Oma käsitykseni on, toisin kuin professori Tuorilla - joka on tällä hetkellä oikeusteorian opettaja. Hän ei siis opeta kuntalainsäädäntöä eikä julkisoikeutta - on se, että 3 §:n edellytykset täyttyvät ilman muuta. Entä sitten 5 §? Onko olemassa erityisen painavia syitä? Jos Suomessa koskaan on niitä, niin nyt on. Voiko olla mitään muuta sellaista tilannetta, joka olisi ikään kuin painavampi kuin tämä tilanne? Vaikea kuvitella. Olen sitä mieltä, että ei Suomessa välttämättä muita kuin pakkoliitoksia edes tarvitakaan, että tämä riittää, kunhan se tulee riittävän suurena.

Kalima säger att förutsättningarna i 3 § uppfylls "utan vidare", men han säger inte vilket av de fyra alternativa villkoren som han anser att uppfylls. Angående § 5 undrar Kalima om det kan finnas mera särskilt vägande skäl än de föreliggande. Dess värre ha de särskilt vägande skäl som Helsingfors och utredningsman Pekka Myllynimi anger i sina förslag föga att göra med de fyra alternativa förutsättningar som nämns i 3 § i kommunindelningslagen. I 5 § talas det uttryckligen om "under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar" ("erityisen painavilla 3 §:n mukaisilla edellytyksillä"). Det är svårt att tro att något av de fyra i 3 § nämnda alternativa förutsättningarna skulle vara särskilt vägande, då Helsingfors eller Kalima inte kan bestämma sig för vilket av de fyra villkoren man skall satsa på. Kalima måste för ett år sedan ha insett att lagligheten i Helsingfors förslag var lindrigt sagt synnerligen tvivelaktigt. Om Helsingfors genom hot hade lyckats lura kommunfullmäktige i Sibbo att acceptera en annektering, hade situationen varit en helt annan.

I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 28 februari gjorde Kalima (enligt diskussionsprotokollet) en ännu mera desperat tolkning av § 5. Jag citerar:

Haluaisin sanoa valtuutettu Hakaselle, että kuntajakolain 3 ja 5 §, niitä pitää tulkita yhdessä. Niiden mukainen erityinen syy on se, että meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään.

De särskilda skäl som Kalima här omnämner har föga att skaffa med de villkor som omnämns i 3 §. Speciellt intressant är här dock att notera att Kalismas "särskilda skäl" inte gäller de 2000 ha som Myllyniemi kapade av från Helsingfors förslag, eftersom Helsingfors inte äger mark på detta område. Undantaget gäller Granö, om vilket Kalima i sitt anförande sade följande:

Tämä on torso, tämä selvitysmiehen esitys. Ajatelkaa, että meillä on siellä noin 130 ha Granössä, jota emme pääse käyttämään sen takia, että Granö ei tule tässä mukaan. Se on erittäin valitettavaa.

Det område som Kalima finner särskilt vägande skäl för är alltså Myllyniemis förslag plus Granö. Med andra ord önskade Kalima annektera det område som fanns på en karta i Hufvudstadsbladet den 21 juni ifjol. (Se Hemliga kartor. Den 28 mars 2007.) Men inte heller för detta område hade det funnits andra förutsättningar än Kalimas 815 ha "egen mark". Hade Helsingfors föreslagit detta område, så som det var tänkt, hade villkoren i 5 § emellertid kunnat uppfyllas genom att Sibbo hotats att godkänna förslaget. Nu kom Helsingfors mot de ursprungliga planena att med det samma föreslå ett område som ursprungligen bara var tänkt som ett hot. Att åtminstone Kalima var beredd att använda sig av hot har han igår ännu en gång bekräftat.

Ordföranden för Centerns bostadspolitiska arbetsgrupp Antti Kaikkonen har igår kommit med ett ställningstagande, som av någon anledning inte hittas på Centerns webbsidor. Däremot finns på Centerns hemsida (startsidan) fortfarande en länk till ställningstagandet "Tonttipula ja asunnottomuus ratkaistava ripeästi", som gjorts av Keskustan puoluehallituksen työvaliokunta och torde ha skrivits av Markku Rajala. (Dokumentet har filnamnet Keskusta asuntopolitiikasta och är från den 5 juni, men dateringen uppdateras då dokumentet öppnas.) Jag återger Kaikkonens ställningstagande, som finns på Kaikkonens hemsida, i sin helhet här:

Kannanotto 19.6.2007 (julkaisuvapaa heti)
Kansanedustaja, Keskustan asuntopoliittisen työryhmän puheenjohtaja Antti Kaikkonen: Sipoo -hankkeesta viisainta luopua

Valtioneuvoston on viisainta luopua Sipoon alueliitoshankkeesta. Hanke on osoittautunut sekä juridisesti että moraalisesti kyseenalaiseksi. Kuntarajoja ei pitäisi lähteä muuttamaan tällaisella tavalla, jos alueen asukkailla ei siihen näytä juuri minkäänlaista halua olevan. Alueen asukkaat ovat vastustaneet liitosta lähes yksimielisesti. 25.2.2007 järjestetyssä kansanäänestyksessä Sipoossa yli 94 % äänestäneistä vastusti osakuntaliitosta.

Sipoo on osoittanut käydyissä keskusteluissa valmiutensa ottaa väestönkasvua vastaan omin toimin ja ryhtynyt jo aktiiviseen alueen suunnitteluun. Sipoolle pitää antaa mahdollisuus kasvaa ja kehittyä ilman väkivaltaisia rajansiirtoja.

Helsingin seudulla tarvitaan selvästi nykyistä parempaa yhteistyötä kuntien kesken. Alueen tonttipulan ratkaisemiseksi Sipoonkin pitää kaavoittaa alueitaan. On myös hyvä, että valtion maiden myynnissä Helsingin seudun kunnille on otettu askelia eteenpäin, mutta työtä pitää jatkaa. Valtion maiden myynti kunnille asuntokaavoitusta varten on huomattavasti parempi ja nopeampi tapa vastata tonttipulaan kuin kyseenalainen Sipoon osakuntaliitos. Sipoon tapausta tulkittaisiin varmasti myös ennakkotapauksena, ja se johtaisi kehitykseen, jossa siellä sun täällä eri puolilla Suomea ryhdytään vaatimaan osia naapurikunnista omaan käyttöön.

Lisätietoja: Antti Kaikkonen, puh.

I dagens nummer av gratistidningen Helsingin Uutiset ingår en artikel med rubriken "Kerrostalojen rakentamisen pelätään lisäävän hörhöjen määrää Sipoossa". Artikeln är saklig och den låter enskilda Sibbobor säga sin åsikt. Rubriken på paradsidan är "Olga muuttaa Sipooseen tai Helsinkiin". Jag citerar ur texten på paradsidan:

– Kun kerroin tutuilleni Ruotsissa tästä liitoshankkeesta, he eivät olleet uskoa sitä todeksi. Miten tällainen voidaan sallia laissa? Tämähän on vanhan Neuvostoliiton ajan meininkiä, otetaan vaan alue tuosta noin haltuun.

Ledarartikeln i Helsingin Uutiset har rubriken "Piirileikissä Sipoon ympärillä ratkaisu jää sattuman varaan" och är både saklig och analytisk. Jag återger här de sista raderna i ledaren, som även finns i dagens utgåva av Vantaan Sanomat:

Piirileikiltä näyttävän päätöksenteon lopputulos ei ole pikkuasia metropolipolitiikan kannalta, mutta ei se ole sitä myöskään pääministeri Matti Vanhasen kannalta. Julkisissa kannanotoissaan hän on tiukasti sitoutunut rajasiirtoon, ja mikäli hanke kaatuu joihinkin sattuman sanelemiin järjestelyihin, silloin pääministerin arvovalta myös puolueensa puheenjohtajana asettuu kyseenalaiseksi.

Sipoo-ratkaisuun liittyy pitkäss juoksussa niin isoja asioita, että tuskin hallitus kompuroi sen hoitamisessa. Tai jos niin käy, silloin on pakko sääliä Suomen kansaa.

Jag tror att Helsingin uutiset här drar en felaktig slutsats. Tar statsrådet ställning mot båda annekteringsförslagen, kommer Rakel Hiltunen och Kai Kalima att ryta till, men det har Vanhanen råd med. Hiltunen kan ju inte anklaga Vanhanen för att ha brutit några löften, för några överenskommelser får officiellt inte ha förekommit. Hiltunen och Kalima torde båda dessutom vara medskyldiga till att fallet Sibbo blev ett fiasko och en fars. Om stastrådet däremot skulle ta ställning för en annektering, kan Vanhanen räkna med stark kritik från sitt eget parti. Det har han inte råd med.

Prejudikat. Den 19 juni 2007

Gårdagens ledare i VästraNyland har rubriken "Redan ett prejudikat?" Jag citerar ur ledaren:

Fallet Sibbo får inte bli prejudicerande för centralortens subjektiva rätt att äta upp sin granne, skriver Svenska folkpartiets ordförande, minister Stefan Wallin i sin kolumn i gårdagens tidning. Nu har ju Helsingfors ännu inte fått klartecken för annekteringen av en del av Sibbo, men Wallins påpekande kommer ändå i rätt tid.
...

Om regeringen ger klartecken för Helsingfors skapar den vare sig den vill det eller inte ett nytt politiskt instrument. Tidigare i veckan tog ju centerns partisekreterare Jarmo Korhonen klart ställning emot annekteringsplanerna – tvärtemot partiordföranden Matti Vanhanens åsikt. Korhonens motiv var uttryckligen att det finns en rädsla för att Helsingfors strategi skulle anammas av andra regionala centralorter.
Uppgifterna från Åbo tyder på att Korhonens farhågor är berättigade.
Till saken hör också att inflytelserika Helsingforspolitiker har konstaterat att mark-övertagandet i Sibbo bara är en del av huvudstadens ambitioner, blickarna riktas också mot andra grannkommuner.

När Astrid Thors inom kort lägger fram Sibbofrågan för beslut i regeringen står det klart att det handlar om mera än enbart de kvadratkilometrar i östra Sibbo som Helsingfors anser sig behöva. Ett ja till annekteringen betyder att regeringen accepterar att den kommunala självbestämmanderätten sätts ur spel.

För mig förefaller det fullständigt uppenbart att förutsättningarna som definieras i 3 § i kommunindelningslagen inte uppfylls vare sig i Helsingfors förslag från den 21 juni eller i utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Att Högsta förfaltningsdomstolen skulle acceptera ett annekteringsbeslut är svårt att tro, men avsaknaden av ett prejudikat utgör en osäkerhetsfaktor. Eventuellt kunde HFD anse att det är statsrådet beslut som definierar om förutsättningarna är uppfyllda, då kriterierna onekligen är rätt subjektiva. De fyra alternativa förutsättningarna har absolut ingenting att göra med att en av kommunerna som berörs av förslagen till ändring i kommunindelningen är Finlands enda huvudstad eller centrum i "Finlands enda metropolområde". Förutsättningarna har inte heller någonting att göra med de två speciella faktorer som Matti Vanhanen har betonat, Helsingforsägd potentiell tomtmark och "balansen i samhällsstruktruren".

Om förslaget till inkorporering av sydvästra Sibbo godkänns får vi därför ett prejudikat som kan tillämpas på otaliga kommuner. Om skräcksenariet förverkligads, har ststrådet i det aktuella fallet inte bara den verkställande makten och den dömande makten, utan i praktiken även den lagstiftande makten. Maktfördelningsprincipen är satt ur funktion. Det är skäl att notera att vi inte på samma sätt kunde ha fått ett prejudikat, ifall Helsingfors ursprungliga planer hade förverkligats. Enligt de ursprungliga planerna skulle kommunfullmäktige i Sibbo inte ha motsatt sig Helsingfors förslag, varmed förutsättningarna som definieras i 5 § i kommunindelningslagen torde ha uppfyllts.

I dagens nummer av Taloussanomat ingår en artikel med rubriken "Vapaavuori tahtoo metron Sipooseen". Vapaavuori har meddelat att han är jävig och att han jävar sig i Sibbofrågan, men den föredetta stadsstyrelseordföranden fortsätter att lobba för en annektering. I artikeln säger bostadsministern att "Hanke on niin hyvä, että uskon sille riittävän kannattajia". Ministrarnas uppgift är emellertid inte bara att ta ställning till huruvida initiativet är bra, utan speciellt är det statsrådets uppgift att ta ställning till huruvida förslaget eller förslagen uppfyller förutsättningarna som defibieras i kommunindelningslagen. Juristen Vapaavuori verkar att ta lagen mycket lätt.

Yle Internytt har med anledning av ovannämnda artikel publicerat en notis med rubriken "Vapaavuori vill ha metro till Sibbo". Yle Mellannyland har publiceraten lite kortare notis med rubriken "Vapaavuori vill bygga metro till Sibbo".

Yle Östnyland har ännu idag på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Sibbofrågan behandlas nästa vecka". Här påstås att Stefan Wallin hör till de sex ministrar som har jävat sig, men detta är en missuppfattning. Det har visserligen gått rykten om att Wallin skulle jäva sig, men Wallin hör inte till de sex ministrar som bekräftat att de jävar sig.

Helsingin Sanomats redaktör Kimmo Oksanen har på tidningens webbsidor ikväll publicerat ett blogginlägg med rubriken "Absurdi jääväämisshow". Oksanen noterar att han är delskyldig till Jyrki Katainens (saml) eventuella jäv, eftersom det var han som för Helsingin Sanomats del frågade Katainen om hans eventuella jäv. Detta tycker Oksanen att är absurt. Jag citerar Oksanen:

Eihän noissa puheissa ole mitään järkeä! Ei ministerin homma, olkoon vaikka sitten kyseessä kuntaliitos tai osakuntaliitos, voi olla tuomarin hommaa. Tuomari ei saa etukäteen spekuloida aatoksillaan, mutta ministeri ei ole mikään tuomari, vaan poliitikko! Poliitikon pitää kertoa mielipiteistään etukäteen, sehän on demokratian peruspilareita.

Nu är det emellertid så att ministrarna i speciella sammanhang de facto och de jure fungera som domare. Speciellt har justitiekansler Paavo Nikula och f.d. justitieombudsman Jacob Söderman noterat att detta speciellt gäller i fallet Sibbo. Varför skulle ministrarna svära domareden, om inte för att de även kan komma att fungera som domare? Men visst är det ironiskt att Oksanen liksom andra förespråkare för en annektering i sin iver har gjort Helsingfors en björntjänst. Att vi nu befinner oss i en absurd situation där minst ett halft dussin ministrar jävat sig och alla ministrar inte vet om de är jäviga eller ej, beror på att initiativet till en annektering togs på fel sätt. Kommunindelningslagen är inte ämnad att tillämpas på det sätt som Hannes Manninen och Helsingfors hade planerat. Den absurda situationen visar att allting inte har gått rätt till.

Helsingin Sanomat har tiotiden på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Sdp:n Hiltunen väläytteli kuntaliitosta". Rakel Hiltunen talade på Huvudstadsregionens fullmäktigens gemensamma möte på Dipoli idag inte om den aktuella kommundelssammanslagingen och ändå är det bl.a. den hon talade om. Helsingin Sanomat skriver att "Mikäli Helsingin, Espoon, Vantaan ja Kauniaisten välinen yhteistyö ei tuota tyydyttävää tulosta, kuntaliitosten selvittämiseen pitää ryhtyä ensi vuonna, ilmoitti Helsingin kaupunginvaltuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen (sd) tiistaina." Det kanske viktigaste resultatet som Helsingfors har förväntatväntat sig av samarbetet i huvudstadregionen med anledning av KSSR är annekteringen av sydvästra Sibbo. Liksom jag på denna blogg flera gånger har konstaterat bör annekteringen ses som ett tänkt alternativ till en sammanslagning av städerna i Huvudstadregionen. Speciellt skall regionens stöd av en annektering ses mot bakgrunden av hotet om en sammanslagning. Prejudikatet Sibbo är ju i högsta grad ett hot även mot Helsingfors övriga grannkommuner.