Metropolsyndrom. Den 24 juni 2007

Christel Liljeström har strax före midnatt publicerat ett blogginlägg, där hon konstaterar att "Jag ser att vi har en liten chans att klara biffen; ministrarna från samlingspartiet kan vi inte påverka mera." Jag är överraskad över Liljeströms pessimism. Ministrarnas uppgift är inte bara att ta ett politiskt beslut för eller mot en annektering, utan framförallt att i egenskap av opartiska domare ta ställning till huruvida de lagliga villkoren för en annektering uppfylls. Om föredragande minister Astrid Thors på goda grunder konstaterar att förslagen inte uppfyller lagens krav, hur kan ministrarna, som tydligen är dåligt insatta i frågan, gå emot föredragande minister? Det om någonting vore en skandal.

Liljeström skriver vidare på sin blogg att "Inom samlingspartiet är Helsingfors gruppen så stark och då deras ordförande Katainen även stöder Helsingfors så har den politiska grupperingen gjort sin gemensamma linjedragning i frågan." Jag misstänker att även denna information kommer via Jan Vapaavuori, som genom att läcka information även tidigare försökt skrämma upp Sibbopolitikerna. Om påståendet om en "gemensam liljedragning" stämmer och går att bevisa, är i princip alla samlingspartistiska ministrar jäviga.

Själv vill jag fortsättningsvis betona att man från Helsingfors håll från början inte räknat med att förelagen till gränsjustering uppfyller förutsättningarna som defineiras i 5 § i kommunindelningslagen - såvida inte kommunfullmäktige i Sibbo godkänner förslaget. Det var för att pressa Sibbo att "frivilligt" gå med på en annektering som det behövdes två alternativa förslag, ett på 5000 ha och ett annat på 3000 ha.

Onsdagens ledare i Aamulehti har rubriken "Metropolisyndrooma uhkaa maata" och handlar om fallet Sibbo, som här lyfts upp till en rikspolitisk fråga. Artikeln börjar med satsen "Helsingin ja Sipoon riidalla on merkitystä koko maalle; valtakunnassa on muitakin metropoleiksi mieliviä kuntia." I artikeln konstateras bl.a. att det utöver pocketmetropolen Helsingfors finns andra finländska mini-metropoler med liknande symptom som huvudstadsregionen. Jag citerar vidare ur artikeln:

Raha onkin kiistan ainoa jotenkin ymmärrettävä piirre.

Kiista sipoolaismetsistä ja vainioista syntyi siitä, että helsinkiläisillä on metropolisyndrooma, vaikea kokoon liittyvä oireyhtymä. Oikeata metropoliahan Helsingistä ei saa, ei vaikka kaupunkiin liitettäisiin koko Suomi ja Baltia vielä päälle.

Tämä köyhän miehen tasku-metropoli pyrkii melko julkeasti dominoimaan koko valtakuntaa. Se ottanut itselleen oikeuden käyttäytyä omapäisesti. "Pääkaupunkiseudun" nimissä se tuottaa lukuisia perusteita ajaa itsensä ahdinkoon, osaksi muun Suomen kustannuksella.

Kovin väkevästi helsinkiläisiä ei kuitenkaan pidä soimata. He vain käyttävät tilaisuutta hyväkseen. Valta otetaan sieltä, mistä se helpoimmalla saadaan. Nyt se on halpaa esimerkiksi maan hallituksessa.

Frågan är varför Helsingfors just nu kan utöva så stor makt över regeringen.

Inkommande vecka kommer det att publiceras mycket om fallet Sibbo, som nu har blivit en rikspolitisk fråga, men på ett annat sätt än det var tänkt från Helsingfors sida. Jag förväntar mig att ta del av både nya aspekter och nya synpunkter på fallet Sibbo. Själv vill jag framför allt lyfta fram förhållandet att inte bara kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport med förslag, utan även Helsingfors ursprungliga förslag från den 21 juni är att betraktas som ett katastrofalt misslyckande. Jag hävdar att det finns bevis för att man från Helsingfors sida inte planenerade att föreslå ett område på 5000 ha, trots att kommunministern hade lovat att stöda en annektering på ett just så stort område.

Att Helsingfors för Sibbos ledning presenteterade två alternativa områden och således försökte hota Sibbo att frivilligt godkänna en annektering av det mindre området finns dokumenterat i förhörsprotokollet, som jag skrev om i gårdagens blogginlägg "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007". Ironiskt nog har de inofficiella och hemliga träffarna där Helsingfors ledning presenterade sina alternativ även noterats i Helsingfors förklaring (pdf) från den 19 september. Kartan med det 3000 ha stora området fanns i Hufvudstasbladet den 21 juni ifjol på morgonen före Helsingfors stadsstyrelses beslut att föreslå ett område på 5000 ha. I samma tidning fanns lika väl en rubrik som löd "Helsingfors har fått grönt ljus av regeringen för ny gränslinje vid Sibbo å". Här är någonting för Hbl att reda ut.