Föredragande minister: "Beslutet går mot kommunlagen." Den 28 juni 2007

"Helsingfors har gott om tomter i reserv" är rubriken på första sidan i dagens nummer av Hufvudstadsbladet. Artikeln på sida ekonomisidan har rubriken "Huvudstadsregionen har gott om mark för bostadsbygge" / "Tomtbristen försvinner inom några år". På sida 6 finns en artikel med rubriken "Han bloggar för att Sibbo ska hållas helt". Jag citerar ur artikeln:

Wadenström har en teori om de två annekteringsförslagen på 5 000 och 3 000 hektar.

- Jag tror att Helsingfors från början var ute efter bara det mindre området, som är lika stort som Myllyniemis förslag, säger han.

Det större området menar Wadenström att skulle användas bara som hot, ifall Sibbo inte frivilligt gav bort det mindre.

- Förslaget för det större området var ett otroligt hastverk, draget med linjaler genom gårdar och hus. Det är inte genomtänkt.

Myllyniemirapporten tycker han inte bättre om.

- Båda förslagen är så usla att de inte tål dagsljus, säger Wadenström. Det är klart man anar ugglor i mossen.

Vi skall här komma med ett litet förtydligande: Wadenström menar att det större området var tänkt att användas bara som ett hot för att Sibbo frivilligt skulle ge bort det mindre. Helsingfors kunde inte förlita sig på att en flexibel och oprövad tolkning av 5 § i kommunindelningslagen skulle ge staden rätt. Den förra kommunministern hoppades naturligtvis inte heller på ett Sibboprejudikat, som helt emot andemeningen i rådande lag skulle ge städer rätt att inkorporera mark av sina grannar.

Radio Vegas färska inslag finns som ett audioklipp med rubriken "Det har gått ett år och en vecka sedan en mycket besynnerlig dag". Se även artikeln "Sibbos besynnerliga år" på Yle Internytt. Yle Mellannyland har publicerat en notis med rubriken "Tusby motsätter sig gränsjusteringar" och Yle Östnyland en notis med rubriken "Sibbo hoppas på nej i regeringen".

Hbl har 11:48 publicerat en artikel med rubriken "Vanhanen: Varje minister bestämmer själv".

Yle Internet har 13:55 publicerat en notis med rubriken "Helsingfors växer österut" . Rubriken är dåligt vald. Nu förs frågan vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. Det har kommundirektör Markku Luoma bekräftat.

Jag kommer att forsätta att följa med fallet Sibbo på min blogg, men på ett annat sätt än hittills. Det politiska spelet är slut och nu följer det juridiska. Jag kan knappast med mitt bloggskrivande längre påverka utgången i fallet Sibbo. Däremot kan jag kanske hjäpa till att ge publicitet åt Helsingfors brutala utpressningspolitik. Inte heller initiativet till sammanslagningen av de nyländska landskapsförbunden tål dagsljus.

Förutom att de juridiska grunderna för dagens beslut är synnerligen tvivelaktiga, föreligger enligt min bedömning stora möjligheter att statministerns medverkan vid fattandet av beslutet kan leda till att beslutet ogiltigförklaras. Statsministern har själv sagt sig ha haft en central roll då initiativet till en annektering togs. Statsministern har före utredningsmannen kom med sin rapport och sitt förslag uttalat sig om ett hurdant förslag han kan tänka sig godkänna och vilka kriterier han anser vara särskilt viktiga. Utredningsmannen har entydigt tagit hänsyn till dessa synpunkter i sin rapport och i sitt förslag. Själv är jag mycket förbryllad över att den vikarierande justitiekanslern gav Matti Vanhanen grönt ljus att deltaga i beslutsfattandet. Han kan väl inte veta bättre än den ordinarie justitiekansler om HFD uppfattning i jävfrågan, även om f.d. medlemmen i HFD Lauri Tarasti i maj tog del i jävdebatten. Statsministern underströk senast idag att beslutet var "rent juridiskt" och då måste väl ministrarnas domarroll betonas. En fråga som inte har utretts är kommunindelningsutredarens kompetens och opartiskhet, såvida det alls har juridisk relevans. Justitiekanslerns svar på klagomålet som riktats mot utredningsmannen baserar sig knappast på all tillgänglig information. Även den beredande tjänstemannens opartiskhet kan ifrågasättas. Matti Vanhanen sade vid presskonferensen efter dagens beslut att majoriteten av ministrar baserar sitt beslut på en tjänstemannaberedning.

Budet går att det flaggas på halvstång i morgon fredag i Sibbo. Själv sörjer jag även för Vandas del.

Adressen för denna blogg är http://360.yahoo.com/wadenstrom.

Samtliga blogginlägg om fallet Sibbo hittas på adressen http://www.wadenstrom.net/sibbo.

Två förslag, två fiaskon. Den 27 juni 2007

Den 21 juni ifjol kom Helsingfors med ett förslag som ursprungligen endast var tänkt som ett hot. Förslaget är både klantigt och fräckt. Allt tyder på att det är gjort i största hast. Se kartan nedan.
Utredningsman Pekka Myllyniemi fick till inofficiell uppgift att komma med ett förslag som motsvarar det område som Helsingfors ursprungligen hade tänkt föreslå, fastän utredningsmannen officiellt skulle börja sin utredning från "rent bord". Myllyniemi misslyckades fatalt i sin uppgift. Essentiella delar av rapporten, inklusive motiveringarna för en annektering, visade sig bestå av text som utredningsmannen hade fått från Helsingfor stadskontor och som Helsingfors olyckligtvis själv använde i sitt utlåtande till länsstyrelsen om Helsingfors eget förslag. Myllyniemi beskriver således det mindre område på 3000 ha med samma text som Helsingfors beskriver det större området på 5000 ha. Flera kopierade textavsnitt förekommer upprepade gånger i rapporten. Även förslagsdelen innehåller kopierad text. Det visade sig att Myllyniemi även plagierat andra dokument som råkade finnas på Internet. Bl.a. består ett flertal sidor av text som olagligt är kopierat från Wikipedia. Här har Myllyniemi till råga på allt inte förstått att ta bort länkmarkeringarna, vilket förklarar understreckningarna och den blåa fontfärgen. Se ett prov på Myllyniemis text nedan.

Orsaken till att jag här publicerar kartan med Helsingfors ursprungliga förslag från den 21 juni i fjol, fastän det inte är det förslag som statsrådet skall ta ställning till, är att jag vill visa att Helsingfors ursprungliga förslag är ett resultat av att planerna gick fel. Det finns starka skäl att anta att det av Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori framlagda erbjudandet om ett område på 3000 ha från den 11 april fortfarande var i kraft dagarna före Helsingfors gjorde sitt annekteringsbeslut. Syftet med att kommunministern lät förstå att han stöder en annektering av ett 5000 ha stort område torde således ha varit att pressa Sibbo till att frivilligt välja alternativet på 3000 ha. Då uppgifterna om att Pajunen och Vapaavuori hade försökt utpressa Sibbo läckte ut via Helsingin Sanomat tog den socialdemokratiska fullmäktigegruppens dåvarnade ordförande Maija Anttila från sin och SDP:s sida kraftigt avstånd från Pajunens och Vapaavuoris metoder. Anttilas efterträdare som gruppordförande Kai Kalima har dock upprepade gånger därefter försökt hota "korvkiosken" Sibbo till eftergifter. I själva verket torde Anttilas partikamrater Kalima och Rakel Hiltunen utöver Pajunen och Vapaavuori ha varit införstådda i Helsingfors utpressningstaktik. Därtill torde åtminstone en dåvarande minister vid inrikesministeriet ha varit inblandad.

För ett år sedan tävlade man om att få ta åt sig äran över inkorporeringen. Om statsrådet i morgon röstar för en inkorporering, finns det ingen som vill ta äran åt sig, för det finns ingen ära. Det finns bara bara mygel och komplotter att dölja och tiga ihjäl.

Jacob Söderman har i gårdagens Turun Sanomat publicerat en intressant artikel med rubriken "Salattu valtuutus pakkoliitoksiin". Jag citerar ur artikeln:

Mikäli valtioneuvosto asiaan myöntyy, Sipoon kunta valittanee KHO:lle, jonka päätöksen myötä saamme tietää voiko tätä säännöstä käyttää näin laajoihin pakkoliitoksiin.

Jos vastaus on myönteinen, niin on oletettavissa, että monet maamme suuremmista kaupungeista nopeasti valmistelevat vastaavia esityksiä saadakseen naapurikunnista hyödyllisiä alueita käyttöönsä. Näin säännöksestä, josta ei yksikään kansanedustaja näytä olleen kiinnostunut sitä säädettäessä, tulisi väline yksipuolisiin, mutta merkittäviin, kuntajaotuksen muutoksiin.

Rubriken på första sidan i dagens Hufvudstadsblad är "Sibbo blir förlorare då regeringen röstar". Finska Yle har på morgonen noterat Husis spekulationer i en notis med rubriken "HBL: Sipoo-liitos toteutunee". Yle Internytt har publicerat en motsvarande notis med rubriken "Hbl: Regeringen stöder annektering". Det är i själva verket ministrarna från de tidigare oppositionspartierna som förväntas rösta för en annektering. I dagens Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Hallitus äänestänee torstaina Sipoon rajansiirron puolesta". Den fritt tillgängliga versionen av artikeln har rubriken "Hallitus puoltanee torstaina Sipoon rajansiirtoa". Det vore mycket intressant att veta vilka under särskilt vägande i 3 § i kommunindelningslagen nämnda förutsättningar de ministrar som tänker rösta för en annektering har hittat. Utredningsman Pekka Myllyniemi har i sin rapport och sitt förslag inte nämnt några dylika förutsättningar, men kanske ministarna litar på att den beredande tjänstemannen vid inrikesministeriet har kommit på något förslag till förutsättning.

Ledaren i dagens Helsingin Sanomat har rubriken "Eilen jäävi, tänään ei" och börjar med satsen "On se metkaa, kuinka Sipoo on pannut hallituksen sekaisin." Jag skulle gärna tillägga att kaoset är en följd av att allting inte har gått rätt till.

FNB har för HBL 14:02 publicerat en notis med rubriken "Wallin med och beslutar om Sibbo".

Föreningen Sipoon Puolesta ry - För Sibbo rf har publicerat ett pressmeddelande Sipoo-kysymyksestä ennakkotapaus koko maalle - Sibbo-frågan är ett prejudikat för hela landet (MS Word).

Christel Liljestrom har publicerat ett blogginlägg med rubriken "Lobbning kräver arbete".

Helsingin Sanomat har publicerat en bildserie under rubriken "Sipoon ja Helsingin rajariidan vaiheita". Bilderna är selektivt valda till fördel för Helsingfors. Med finns även bilden som gav den populära föreställningen att metron och bebyggelsen tar slut vid gränsen mellan Helsingfors och Sibbo. Åkrarna på bilden ligger i verkligheten i Vanda.

Historien som medierna inte har berättat. Den 26 juni 2007

Hösten 2005 började Helsingfors planera att utnyttja kommun- och servicestrukturreformen för antingen en sammanslagning av kommunerna i huvudstadregionen eller en inkorporering av delar av Sibbo. Våren 2006 beslöt man sig för en annektering av sydvästra Sibbo. För att omfatta Helsingfors markegenom i sydvästra Sibbo måste område vara omkring 3000 ha. Problemet var att en ordinarie kommundelssammanslagning av den storlek som man eftersträvade saknade juridiska förutsättningar, vilket man var medveten om. Lagen erbjöd dock en teoretisk möjlighet: Om kommunfullmäktige i samtliga berörda kommuner godkänner ett förslag till ändring av kommunindelning uppfylls vilkoren i 5 § i kommunindelningslagen. Då kan ansvarige minister eventuellt godkänna förslaget utan att det behöver gå till statrådet. För att få kommunfullmäktige i Sibbo att frivilligt gå med på en annektering behövdes både piska och morot. Moroten som man bestämde sig för var dels markegendom som Helsingfors pantar på i Nickby, dels möjligheten att inte kräva en upplösning av Östra Nylands landskapsförbund. Som piska valde man att hota med en inkorporering av ett område på 5000 ha, som skulle sträcka sig ända till Sibbo å. Helsingfors stadsdirektör och stadsstyrelseordföranden reste till Sibbo för att sondera, men ännu hade man inte fått Sibbo på knä.

En knapp vecka före Helsingfors annekteringsbeslut gick budet att dåvarande kommunminister Hannes Manninen stöder en inkorporering av ett 5000 ha stort område. Helsingfors hade med stadsfullmäktigeordföranden Rakel Hiltunen i spetsen lyckats pressa kommunministern att hålla i piskan. Kommunstyrelsen i Sibbo sammankom dagen före Helsingfors annekteringsbeslut och Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori sade samma dag till Hufvudstadsbladet att han är mycket intresserad av vad kommunstyrelsen i Sibbo besluter på sitt möte. Färdigt väntade en karta med ett förslag på 3000 ha, som man hoppades att Sibbo skulle acceptera och som även i misstag publicerades i Hufvudstadsbladet. På kvällen efter kommunstyrelsemötet i Sibbo ringde Christel Liljeström till Vapaavuori och meddelade att man från Sibbos sida är villig att förhandla. Vapaavuori sade att han skall tala med stadsdirektör Jussi Pajunen, men tåget hade redan gått. De gröna i Helsingfors och Vanda kunde inte stöda förslaget på 3000 ha, som allt för uppenbart hotade Sibbo storskog. Då det dessutom inte fanns garantier för att Sibbo skulle godkänna en annektering av det mindre området, lade man fram ett förslag på 5000 ha, fast det egentligen bara var planerat som ett hot. Gränserna drogs i all hast och förslaget visade sig vara katastrofalt bristfälligt, vilket lantmäteriverket ett par månader senare noterade.

Sibbo kunde omöjligen godkänna försklaget på 5000 ha och Helsingfors ställde sitt hopp till att inrikesministeriet skulle föreslå ett "kompromissförslag" som motsvarade området på 3000 ha, som man egentligen var ute efter. För ändamålet utsågs en utredningsman. När utredningsmannen kom med sitt förslag var man i Sibbo dess värre inte längre beredda att ge efter. Utredningsmannens rapport med förslag visade sig dessutom till väsentliga delar vara författad på Helsingfors stadskontor. Nu hade även reservplanen gått fel, men på inrikesministeriet fanns två förslag som väntade på behandling. Ingetdera av förslagen tålde dagsljus, men Helsingfors hade lyckats väl med sin lobbning på inrikesministeriet.

Denna berättelse är sann, så till vida att den baserar sig på historievetenskaplig forskningsmetodik. Det är troligt att det är så här historien kommer att berättas, fast säker kan man aldrig vara. Det heter ju att det är segrarna som skriver historien. Beläggen och argumenten för tolkningen ovan finns på denna blogg. Några enskilda detaljuppgifter kan vara felaktiga, men jag beredd att satsa min akademiska trovärdighet på tolkningen.

_____

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Sibbo kan annekteras med tvång". Rubriken är mycket beklaglig, men i artikeln spekulerar faktiskt Jacob Söderman om möjligheterna av en juridisk tolkning enligt vilken "särskilda skäl" för en annektering skulle kunna föreligga. Huruvida HFD skulle anse att ett rent politiskt beslut av statsrådet skulle räcka för att påvisa att det existerar "särskilda skäl" vet väl ingen med säkerhet. Klart är i alla fall att Helsingfors ursprungligen inte förlitade sig på några "särskilda skäl" och att varken Helsingfors eller Pekka Myllyniemi kunnat uppge några ur kommunindelningslagen sett relevanta "särskilda skäl". Södermans kommer även med intressanta synpunkter på jävproblematiken. Söderman föreslår att ministrar som inte vill deltaga i torsdagens beslut reser till Italien eller hittar på andra naturliga förhinder. Söderman är för övrigt rädd att Sibbo storskog förstörs och att Sibbo kan bli ett olyckligt prejudikat, ifall regeringen tar ställning för en annektering. I tidningen ingår även en artikel med rubriken "Pekkarinen stöder inte Helsingfors linje".

Yle Internet har 10:36 publicerat en notis med rubriken "Vanhanen deltar i Sibbobeslutet". Finska Yle har 10:55 publicerat en notis med rubriken "Vanhanen ei jäävää itseään Sipoo-asiassa". Helsingin Sanomat publicerade redan 10:31 FNB:s notis "Vanhanenkaan ei enää jäävää itseään Sipoo-asiassa", medan FNB för Hbl:s del först den 11:25 publicerade den svenskspråkiga notisen "Vanhanen inte längre jävig i Sibbo-frågan". Man kan fråga sig om Vanhanen genom att inte jäva sig inte längre är rädd för att äventyra beslutet. Justitiekanslern eller statsministern själv kan väl ändå inte på förhand veta hur HFD ställer sig till statsministerns eventuella jäv? Vanhanen har ju inte bara sagt sin egen åsikt, utan även påstått sig ha uppmuntrat Helsingfors att göra ett annekteringsförslag. Vanhanen torde dock ha andra förhinder på torsdag, då president Matti Ahtisaari fyller år. I så fall följer Vanhanen Jacob Södermans rekommendationer i dagens Borgåblad.

Christel Liljeström har publicerat ett blogginlägg med rubriken "Spekulationer".

Hufvudstadsbladet har 22:18 publicerat en notis med rubriken "Allt klart för annekteringen av Sibbo".

Pekkarinen tar över. Den 25 juni 2007

Yle Internytt har 8:01 publicerat en notis med rubriken "Ny vändning i Sibbofrågan?". Enligt notisen är det inte längre klart att det är Astrid Thors som föredrar "Sibbofrågan"! Lyssna till audioklippet "Nya överraskande vändningar". Enligt Thors har justitiekanslerna meddelat Mauri Pekkarinen att han inte är jävig.

FNB har för Hbl 8:42 publicerat en notis med rubriken "Thors kanske inte föredrar Sibbo-frågan". Samma notis med samma rubrik "Thors kanske inte föredrar Sibbo-frågan" har publicerats på Hufvudstadsbladets egna sidor 8:57. Kuntalehti har 9:57 publicerat FNB:s notis "Yle: Pekkarinen perunut jääviytensä Sipoo-ratkaisussa". Helsingin Sanomat har 9:58 publicerat samma notis under rubriken "Sipoon maansiirto saattaa siirtyä Thorsilta Pekkariselle". Yle Internytt har senare ändrat rubriken på sin notis till "Färre jäviga i Sibbofrågan?", vilket antyder att man tycker att FNB dragit allt för långt gående slutsatser.

En pikant detalj i sammanhanget är att beslutet i "Sibbofrågan" flyttades från senaste torsdag till torsdag denna vecka bl.a. med hänvisning till att det i sista stund klarnade att Thors skulle delta i Europeiska rådets möte. En annan pikant detalj är att det inte är någon muntlig frågestund efter statsrådets allmänna sammanträde inkommande torsdag.

Yle Internytt har 12:57 publicerat en notis med rubriken "Sibbofrågan inte längre Thors sak?". Yle skriver nu att "Det verkar inte bli migrations- och europaminister Astrid Thors (sfp) som föredrar Sibbofrågan för statsrådet." Finska Yle har 13:46 publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen perunut jääviytensä Sipoo-kysymyksessä".

Christel Liljeström har 13:33 publicerat ett blogginlägg med rubriken "Tango Impossible".

Vid okänt klockslag på eftermiddagen har Yle Internytt publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen tar över Sibbofrågan". Helsingin Sanomat har 14:57 publicerat en notis med rubriken "Sipoon rajansiirron esittelee sittenkin Pekkarinen".

FNB har 15:21 för Hbl:s del publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen föredragande i Sibbo-frågan". Hufvudstadsbladet har 15:24 publicerat en egen text med rubriken "Sibbbos starka kvinna besviken". Rubriken är lite missvisande. Jag vill påpeka att den senaste vändningen är högst hoppingivande för Sibbos del. Som en motivering till varför Pekkarinen önskade jäva sig har han tidigare angett att han inte delar statsministerns åsikt i frågan. Statsministerns åsikt kanske inte längre ha så stor betydelse.

Finlands naturskyddförbund har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Helsingin maanomistuksia Sipoossa liioiteltu". Jag återger här meddelandet i sin helhet:

Helsingin maanomistuksia Sipoossa liioiteltu

(25.6.2007) Suomen luonnonsuojeluliitto hämmästelee julkisuudessa liikkuneita tietoja, joiden mukaan Helsinki omistaisi Sipoossa useita tuhansia hehtaareita maata. Todellisuudessa Helsinki omistaa haluamastaan Lounais-Sipoosta vain noin 700 hehtaaria maata. Siitäkin yli puolet sijaitsee Sipoonkorven kansallispuistoksi esitetyllä alueella.

”Rajansiirtoa ei voi perustella Helsingin omistuksilla Lounais-Sipoossa, koska ne ovat niin pienet”, sanoo Luonnonsuojeluliiton vs. luonnonsuojelupäällikkö Tapani Veistola. ”Lisäksi Helsingin Sipoonkorvessa sijaitsevat maat tarvitaan kansallispuistoon.”

Helsinki omistaa koko Sipoossa vain noin 1500 hehtaaria maata. Helsingin maaomaisuus sijoittuu hajalleen Etelä- ja Keski-Sipoon alueelle.

Helsingin maista vain noin 700 hehtaaria sijaitsee alueella, jonka Helsinki on ilmoittanut haluavansa Sipoolta. Tästä noin 400 hehtaaria sisältyy Luonnonsuojeluliiton ja Natur och Miljön tekemään Sipoonkorven kansallispuistoaloitteeseen.

Kansallispuistoesitys tehtiin maaliskuussa 2006 eli hyvissä ajoin ennen Helsingin tekemää rajansiirtoesitystä. Kansallispuistoesitykseen sisältyy kaikkiaan noin 800 hehtaaria Helsingin Sipoossa ja Vantaalla omistamaa maata. Hallitus on luvannut ohjelmassaan selvittää Sipoonkorven kansallispuiston perustamismahdollisuudet.

Vesialueita Helsinki omistaa Sipoossa noin 1400 hehtaaria.

I detta sammanhang vill jag påpeka att viceordföranden för Helsingfors fastighetsnämnd och ordföranden för den socialdemokratiska fullmäktigegruppen, professorn i juridik Kai Kalima, som torde vara en av de centrala arkitekterna bakom Helsingfors annekteringsinitiativ, i sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktige den 28 februari som särskilda skäl som krävs enligt 5 § i kommunindelningslagen angav att "meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään". (Se "Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007".)

Jag har fått pressmeddelandet som Ilkka Hakalehto gav ut i fredags. Jag återger även det i sin helhet:

Sipoo-kiistan raadollinen tausta

Miksi Helsingin kunnallisjohto vaatii Sipoon länsiosan liittämistä Helsinkiin? Vastaukseksi ei riitä asuntojen rakentaminen, koska Sipoo on valmis rakenuttamaan samat asunnot.
Entisenä Helsingin kaupunginvaltuuston ja kaupunginhallituksen jäsenenä,joka v. 1984 joutui suuren rakennusliikkeen edustajan lahjontayrityksenkohteeksi,voin esittää syyn Helsingin poliittisen johdon Sipoon länsiosan valtaushaluun.
Helsingin on päästävä kaavoittamaan ja rakennuttamaan nykyisen itärajansa takana oleva alue, koska siitä päättäville puolueille ja poliitikoille tarjoutuu erinomainen tilaisuus päästä taas kerran käsiksi kaavoittamisesta ja rakentamisesta hyötyjien miljoonavoitoistaan
maksamiin "kiitollisuuskymmenyksiin".

Kekisuomalainen har 18:16 publicerat FNB:s notis "Pekkarinen esittelee sittenkin Sipoo-päätöksen". I meddelandet noteras bl.a. att "Pekkarinen teki selväksi, että hänen kantansa eroaa esittelevän virkamiehen kannasta." MTV3 har 18:35 publicerat en modfierad version av den ovannämnda notisen med rubriken "Pekkarinen esittelee sittenkin Sipoo-päätöksen". Jag citerar ur texten:

Myös pääministeri Matti Vanhanen on jäävännyt itsensä päätöksenteosta, koska hän on julkisesti ollut tukemassa Helsingin hanketta liittää osa Sipoosta Helsinkiin. Tänään ei ollut vielä varmuutta siitä, aikooko hänkin osallistua päätöksentekoon, kun Sipoo-asia esitellään.

Myös Vanhanen oli saanut Jonkalta lausunnon esteellisyydestä. Vanhasen kerrottiin vielä tutustuvan itse päätösasiakirjoihin ja päättävän myöhemmin tällä viikolla, miten hän menettelee.

Pekkarinen teki myös selväksi, että hänen kantansa itse Sipoo-asiassa eroaa esittelevän virkamiehen kannasta. Pekkarinen vastustaa Sipoon alueiden liittämistä pakolla Helsinkiin. Hän aikoo liittää valtioneuvoston pöytäkirjaan lausuman, jossa hän selostaa perustelujaan. Hän uskoo, että siihen saattaa liittyä joku muukin ministeri.

Pekkarinen myöntää, että totta kai Helsinki tarvitsee maata rakentamiseen. Mutta tapa, jolla merkittävä osa kuntaa siirretään toiseen vastoin kunnan kantaa, ei ole hänelle mieleen.

Jag är inte helt övertyga om att ordinarie och tillträdande justitiekanslern har olika uppfattningar i jävfrågan, men Jaakko Jonkkas försiktiga uttalanden där han konstaterat att han inte har juridiska skäl att ingripa ger enskilda ministrar möjlighet att ombedöma sitt eventuella jäv. Klart är att Pekkarinens tidigare ställningstaganden inte hotar någons rättssäkerhet eller föranleder misstankar om partiskhet. Det samma kan inte sägas om Matti Vanhanens uttalanden. Förutom att Vanhanen genom sina klara ställningstaganden sannolikt har gjort sig jävig, har han genom sina uttalanden stött Helsingfors i försöket att lura Sibbo att frivilligt gå med på en annektering. Förhoppningsvis har statsministern här aningslöst låtit sig utnyttjas av Helsingfors. För övrigt uttalade Vanhanen den 21 juni i fjol inte bara sitt eget stöd för en annektering, utan sade enligt Helsingin Sanomat även att "Keskustan ryhmä on sen kannalla." Det var kanske lite för mycket sagt.

Metropolsyndrom. Den 24 juni 2007

Christel Liljeström har strax före midnatt publicerat ett blogginlägg, där hon konstaterar att "Jag ser att vi har en liten chans att klara biffen; ministrarna från samlingspartiet kan vi inte påverka mera." Jag är överraskad över Liljeströms pessimism. Ministrarnas uppgift är inte bara att ta ett politiskt beslut för eller mot en annektering, utan framförallt att i egenskap av opartiska domare ta ställning till huruvida de lagliga villkoren för en annektering uppfylls. Om föredragande minister Astrid Thors på goda grunder konstaterar att förslagen inte uppfyller lagens krav, hur kan ministrarna, som tydligen är dåligt insatta i frågan, gå emot föredragande minister? Det om någonting vore en skandal.

Liljeström skriver vidare på sin blogg att "Inom samlingspartiet är Helsingfors gruppen så stark och då deras ordförande Katainen även stöder Helsingfors så har den politiska grupperingen gjort sin gemensamma linjedragning i frågan." Jag misstänker att även denna information kommer via Jan Vapaavuori, som genom att läcka information även tidigare försökt skrämma upp Sibbopolitikerna. Om påståendet om en "gemensam liljedragning" stämmer och går att bevisa, är i princip alla samlingspartistiska ministrar jäviga.

Själv vill jag fortsättningsvis betona att man från Helsingfors håll från början inte räknat med att förelagen till gränsjustering uppfyller förutsättningarna som defineiras i 5 § i kommunindelningslagen - såvida inte kommunfullmäktige i Sibbo godkänner förslaget. Det var för att pressa Sibbo att "frivilligt" gå med på en annektering som det behövdes två alternativa förslag, ett på 5000 ha och ett annat på 3000 ha.

Onsdagens ledare i Aamulehti har rubriken "Metropolisyndrooma uhkaa maata" och handlar om fallet Sibbo, som här lyfts upp till en rikspolitisk fråga. Artikeln börjar med satsen "Helsingin ja Sipoon riidalla on merkitystä koko maalle; valtakunnassa on muitakin metropoleiksi mieliviä kuntia." I artikeln konstateras bl.a. att det utöver pocketmetropolen Helsingfors finns andra finländska mini-metropoler med liknande symptom som huvudstadsregionen. Jag citerar vidare ur artikeln:

Raha onkin kiistan ainoa jotenkin ymmärrettävä piirre.

Kiista sipoolaismetsistä ja vainioista syntyi siitä, että helsinkiläisillä on metropolisyndrooma, vaikea kokoon liittyvä oireyhtymä. Oikeata metropoliahan Helsingistä ei saa, ei vaikka kaupunkiin liitettäisiin koko Suomi ja Baltia vielä päälle.

Tämä köyhän miehen tasku-metropoli pyrkii melko julkeasti dominoimaan koko valtakuntaa. Se ottanut itselleen oikeuden käyttäytyä omapäisesti. "Pääkaupunkiseudun" nimissä se tuottaa lukuisia perusteita ajaa itsensä ahdinkoon, osaksi muun Suomen kustannuksella.

Kovin väkevästi helsinkiläisiä ei kuitenkaan pidä soimata. He vain käyttävät tilaisuutta hyväkseen. Valta otetaan sieltä, mistä se helpoimmalla saadaan. Nyt se on halpaa esimerkiksi maan hallituksessa.

Frågan är varför Helsingfors just nu kan utöva så stor makt över regeringen.

Inkommande vecka kommer det att publiceras mycket om fallet Sibbo, som nu har blivit en rikspolitisk fråga, men på ett annat sätt än det var tänkt från Helsingfors sida. Jag förväntar mig att ta del av både nya aspekter och nya synpunkter på fallet Sibbo. Själv vill jag framför allt lyfta fram förhållandet att inte bara kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport med förslag, utan även Helsingfors ursprungliga förslag från den 21 juni är att betraktas som ett katastrofalt misslyckande. Jag hävdar att det finns bevis för att man från Helsingfors sida inte planenerade att föreslå ett område på 5000 ha, trots att kommunministern hade lovat att stöda en annektering på ett just så stort område.

Att Helsingfors för Sibbos ledning presenteterade två alternativa områden och således försökte hota Sibbo att frivilligt godkänna en annektering av det mindre området finns dokumenterat i förhörsprotokollet, som jag skrev om i gårdagens blogginlägg "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007". Ironiskt nog har de inofficiella och hemliga träffarna där Helsingfors ledning presenterade sina alternativ även noterats i Helsingfors förklaring (pdf) från den 19 september. Kartan med det 3000 ha stora området fanns i Hufvudstasbladet den 21 juni ifjol på morgonen före Helsingfors stadsstyrelses beslut att föreslå ett område på 5000 ha. I samma tidning fanns lika väl en rubrik som löd "Helsingfors har fått grönt ljus av regeringen för ny gränslinje vid Sibbo å". Här är någonting för Hbl att reda ut.

Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007

Sent om sider har jag haft möjlighet att studera det hemligstämplade förhörsprotokollet från förhöret av Markku Luoma och Christel Liljeström från augusti ifjol. Protokollet läckte till Helsingin Sanomat, som den 14 september publicerade en artikel med rubriken "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon". I Helsingin Sanomats artikel berättas det att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i april hade lagt fram ett hot: Om Sibbo inte frivilligt avstod från ett område på 25 kvadratkilometer, skulle Helsingfors med regeringens hjälp skaffa sig ett dubbelt så stort område. Därtill berättas i artikeln att statssekreterare Stefan Wallin den 16 juni hade ringt till Christel Liljeström och berättat att kommunminister Hannes Manninen stöder Helsingfors initiativ.

Uppgifterna som kommer fram i förhörsprotokollet stämmer till största delen väl överens med uppgifter som jag hittat i andra källor. På någon punkt sviker Liljeströms minne, men generellt finner jag inga skäl att misstro informationen i protokollet. Mycket nytt utöver vad som redan läckt ut genom Helsingin Sanomat har jag inte hittat, men sent igår kväll, efter att ha firat midsommar i Sibbo, hittade jag ändå ett par högst betydelsefulla detaljer.

Ur förhörsprotokollet framgår att Pajunen och Vapaavuori den 11 april 2006 för Luoma och Liljeström presenterade två alternativ: Det ena alternativet var ett område på 5000 hektar. Det andra alternativet var ett område på omkring 2500 hektar. Förutsättningen för det mindre området var att Sibbo frivilligt skulle gå med på gränsjusteringen. Frivilligheten skulle dessutom belönas med att Sibbo skulle få mark som Helsingfors äger på annat håll i kommunen och med att Helsingfors inte skulle verka för en sammanslagning av landskapsförbunden! Till saken hör alltså att Liljeström var och är ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse. Det fanns alltså starka skäl för Sibbo och speciellt för Liljeström att "frivilligt" välja det mindre alternativet.

Ur förhörsprotokollet framgår, liksom Helsingin Sanomat noterat, att Stefan Wallin den 16 juni ringde Liljeström och berättade att Manninen stöder Helsingfors initiativ, men inte bara det. Manninen hade antytt att han med Helsingfors hade kommit överens om en gränsjustering på 5000 ha. Att Manninen skulle ha medgett en överenskommelse är anmärkningsvärt och juridiskt högst relevant. Jag är dock mest intresserad av siffran 5000 ha.

Redan den 11 april hade Pajunen och Vapaavuori för Luoma och Liljeström visat upp en karta med ett område på ungefär 5000 ha. Fredagen den 16 var det definitivt bekräftat att Manninen skulle stöda en annektering av ett område på 5000 ha. Den 21 juni föreslog Helsingfors stadsfullmäktige på stadsstyrelsens förslag från samma dag att Helsingfors skulle inkorporera ett område på 5000 ha. Dess värre hade Helsingfors dragit gränsen med linjal tvärs genom fastigheter och byggnader och utan att det minsta ta hänsyn till bygränser. Därtill hade man dragit gränsen längs Sibbo å så att bl.a. Ingamns mejeri till de grönas beklagan hamnade på Helsingfors sida om gränsen. Även genom Sibboviken hade man dragit gränsen med linjal, fastän man där hade kunnat följa byagränser. I Västersundom hade man dragit gränsen enligt den gamla sträckningen för Österleden. I den inre skärgården hade man kopierat gränsen från Ilaskivis inofficiella förslag från 1989, medan man inte alls ritat ut något gränsförslag i den yttre skärgården. När Helsingfors lyfte fram sitt förslag saknade man därtill korrekta uppgifter om hur många invånare som bor i området och hur stort vattenområde som förslaget inbegriper.

Att Helsingfors inte lyckades prestera ett seriöst förslag på ett område på 5000 ha kräver en förklaring. Jag har gett förklaringen tidigare på denna blogg, men jag upprepar den här i en lite förnyad version på basen av informationen i förhörsprotokollet. På kvällen tisdagen den 20 juni, dvs dagen före Helsingfors annekteringsbeslut, ringde Liljeström med kommunstyrelsens fullmakt till Vapaavuori för att be om förhandlingar. Det är inte så svårt att gissa att kommunalpolitikerna i Sibbo i det läget hade varit villiga till stora eftergifter. Vapaavuori tackade och tog mycket positivt emot Liljeströms erbjudande. Han sade att han skulle tala med Pajunen och återkomma på onsdag morgon. På onsdag morgonen, av allt att döma efter stadsstyrelsen mycket tidiga extraordinära möte, ringde Vapaavuori tillbaka till Liljeström. Tåget hade gått, men han föreslog att man på hösten kunde återkomma och diskutera kompromissförslag.

Helsingfors beslut att föreslå ett område på 5000 ha i en situation där man fått kommunpolitikerna i Sibbo på knä förefaller inte rationellt. Helsingfors hade redan färdigt ett förslag på ett område på 3000 ha, vilket framgår av en karta i Hbl den 21 juni 2006. Om kommunfullmäktige i Sibbo hade godkänt det förslaget, torde förslaget ha uppfyllt de stränga villkoren i 5 § i kommunindelningslagen. Kommunminister Hannes Manninen torde då i princip ha kunnat ta beslutet om en gränsjustering, utan att ärendet hade behövt gå till statsrådet och föranleda problem med jäviga ministrar. Inte heller hade det behövts någon pinsam låtsasutredningar för att komma fram till "kompromissförslaget" på 3000 ha. Där till torde motståndet från Sibbobornas sida ha blivit betydligt lamare än det nu blev.


När Vapaavuori ringde upp Liljeström onsdagen den 21 juni hade inte bara tåget gått för Sibbos del. Pajunen hade även förlorat kontrollen över spakarna. I de inre kretsarna i partierna i Helsingfors och Vanda torde budet ha gått att Manninen kommit överens om en inkorporering av ett 5000 ha stort område. Varför då nöja sig med ett område på 2500 - 3000 ha? De gröna insåg att förslaget på ett område på 3000 ha allt för uppenbart hotade Sibbo storskog och förutsatte att man skulle föreslå ett område på minst 5000 ha. Eftersom utpressning, hot och bedrägeri inte är allmännt accepterade politiska medel, kunde Pajunen, Vapaavuori, Hiltunen och Kalima inte förklara för de gröna att hela idén var att lura Sibbo att frivilligt avstå området på 3000 ha.

Helsingin Sanomats ovannämnda artikel "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon" är en av de viktigaste artiklar som skrivits om fallet Sibbo. Rubriken är dock missvisande. En liten inre krets planerade att hota Sibbo att "frivilligt" gå med på en gränsjustering, för att det inte fanns andra lagliga förutsättningar för en annektering. Planerna misslyckades, men inte för att hoten inte bet på Sibbo. Nu behövdes en plan B. Det förefaller som om den lilla invigda kretsen efter stadsstyrelsens beslut den 21 juni fåfängt hoppades att Sibbo ännu på hösten skulle acceptera ett "kompromissförslag" på 3000 ha. Enligt de ursprungliga planerna var det inrikesministeriet eller kommunministern som (inofficiellt) skulle föreslå ett område på 5000 ha och Helsingfors som skulle föreslå ett område på 3000 ha, men istället kom Helsingfors att (officiellt) föreslå området på 5000 ha och inrikesministeriet eller utredningsmanen det mindre området på 3000 ha. Oberoende av motiv kom kommunministern och statsministern genom sina upprepade ställningstaganden för en annektering att spela Helsingfors i händerna i ett spel som byggde på hot och bluffande.

Hufvudstadsbladet har 22:23 publicerat en artikel med rubriken "Sibboborna gläds inte över bytet av minister". Valet av rubrik är beklagligt.

Den lagstiftande makten tillkommer riksdagen. Den 22 juni 2007

I gårdagens Helsingin Sanomat fanns en insändarartikel med rubriken "Paikallispolitikointi ei saa estää Helsingin kehittymistä". Insändaren vore inte värd att notera, om den inte var skriven av en centerpartistisk riksdagsman, Pekka Vilkuna. Insändaren är mycket osaklig och skribenten skjuter kradtigt över målet. Motivet bakom insändarartikeln förefaller vara att ge Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi flakstöd i deras försök att göra Centern till ett metropolparti, men artikeln kan motverka sitt syfte. Vilkunas text ser ut som en en parodi på Kiviniemis ställningstaganden i Sibbofrågan. Jag citerar de inledande raderna ur insändaren:

On turhaa varovaisuutta, jos kuusi ministeriä varmuuden vuoksi jäävää itsensä hallitukselle kuuluvan Helsinki-Sipoo -liitosasian kohdalla.

On vastuuntunnotonta edes kyseenalaistaa tätä valtakunnallisesti ja kansantaloudellisesti tärkeää liitosta. Kun maamme ainut isohko kaupunki tarvitsee lisää aluetta kehityksensä turvaksi, sitä on myös löydyttävä. Ei voi olla oikein, että muutama maalaiskunnan poliitikko voi paikallispolitikoinnillaan estää kehityksen.

Pääkaupunkiseudulle on tehty oikein metropolisuunnitelma, mutta on naurettavaa puhua metropolista, jos päätöksentekijöiden kiinnostus on kyläpolitikoinnissa.

Vilkunas insändare slutar med satsen "Hallituksella olisi valta tehdä suuri muutos, mutta estääkö paikallispolitikointi sen toteutumisen?" Det stämmer inte att regeringen skulle ha makten att göra en "stor förändring". Lagen definierar ramarna för regeringens verkställande makt. Och det är riksdagen som stiftar lagar. Denna grundläggande samhällskunskap förefaller det finnas behov av att repetera, även för riksdagsledamöter. För att det skall finnas lagliga förutsättningar att inkorporera sydvästra Sibbo måste det stiftas en lag för ändamålet. Varför valde inte Helsingfors och Hannes Manninen denna väg?

Ilkka Hakalehto publicerade igår ett pressmeddelande, där han föreslår att Helsingforspolitikernas motiv är ekonomisk nytta. Dagens Hbl noterar Hakalehtos pressmeddelande i en notis med rubriken "Pengar bakom Sibbobeslutet". Notisen publicerades redan igår middagstid på Hufvudstadsbladets webbplats. Hakalehtos inlägg i diskussionen är viktigt och betydelsefullt. Byggbolagens sätt att köpa är betydeligt mera sofistikerade idag än för drygt tjugo år sedan då ett bolag i byggnadsbranschen försökte muta Hakalehto, men branschens inflytande på politiken är knappast mindre idag. Jag har själv lyft fram problemet med byggboloagen som valfinansiär bl.a. i blogginlägget "Riksdagskandidater. Den 5 mars 2007". Just nu är det dock andra aspekter av fallet Sibbo som jag vill uppmärksamma. Byggbolagens valfinansiering är allmänt accepterat bland politiker. Det är - förhoppningsvis - inte utpressning, hot och bedrägeri. Om det torde min blogg handla de närmaste dagarna.