Kopierad text. Den 26 juli 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en kort notis med rubriken "Sipoon valituskirjelmä kuntaliitoksesta valmis". I notisen berättas bl.a. att "Ylen mukaan osa sisäministeriön liitosmuistiosta oli kopioitu Helsingin kaupunginkansliassa laadituista papereista." I en notis med rubriken "Sibbos besvär klart" i Hufvudstadsbladet står det att "Enligt svenska Yle har inrikesministeriet också plagierat delar av beredningen av statsrådets beslut i marktvisten och hävdar att flera sidor i inrikesministeriets promemoria är identiska med Helsingfors stads tidigare utlåtande till länsstyrelsen."

Ett litet förtydligande kan här vara på sin plats. Inrikesministeriet har i sin promemoria (muistio) inte direkt kopierat dokument som författats av Helsingfors. I stället refereras utredningsman Pekka Myllyniemis rapport genom ordagrann återgivning av texten i rapporten. Denna text är i sin tur praktiskt taget identisk med texten i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen från den 29 november. Texten som Myllyniemi plagierat är dock en äldre opublicerad version av Helsingfors utlåtande. I praktiken betyder det i alla fall att väsentliga delar av texten och de centrala argumenten i inrikesministeriets motivering till statsrådets gränsbeslut är identiska med texten och argumenten i Helsingfors utlåtande.

Den kopierade texten i inrikesministeriets promemoria har jag behandlat i blogginläggen "Inrikesministeriet har klåpat igen. Den 6 juli 2007", "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juni 2007", "Regeringsrådets motiveringar. Den 9 juli 2007", "Bevis på reservation. Den 23 juli 2007" och "Påståenden om en snedvriden utveckling. Den 24 juli 2007".

Till Helsingin Sanomat (8.12.6006) gav Pekka Myllyniemi följande förklaring till hur han fått (en del av) texten som han plagierat i sin rapport:

Selvitystä aloittaessani kysyin Helsingin kaupunginjohtajalta Jussi Pajuselta ja hallintojohtajalta Eila Ratasvuorelta, että kai teillä on jotain perusteluja kaupunginvaltuuston päätökseen, kun niitä kesäkuussa asiasta päätettäessä ei paljonkaan ollut. Sain yksityiskohtaiset perustelut käyttööni jo siis paljon ennen kuin ne marraskuussa esiteltiin kaupunginhallitukselle ja valtuustolle.

Samtidigt beklagade Myllyniemi att han inte angav källan till texten som han kopierat, men när Myllyniemi fick texten från Helsingfors stadskansli var dokumentet inte offentligt. Det betyder att det inte gick att referera till dokumentet. Omvänt torde Myllyniemi ha ha antagit att det var fritt fram att publicera texten under eget namn. Mycket märkligt refererar Myllyniemi på sida 34 i sin rapport lika väl skilt till Helsingfors utlåtande genom att skriva att "Lausunnossaan kuntajaotuksen muuttamista Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken koskevasta esityksestä ja koskevista huomautuksista kaupunginhallitus on täsmentänyt perustelujaan." I detta sammanhang citerar Myllyniemi faktiskt en hel sida ur Helsingfors ulåtande på ett korrekt sätt. Myllyniemi talar här om "Helsingin kaupunginhallituksen nyt esittämät perustelut", vilket även det är korrekt med tanke på att stadsfullmäktige godkände utlåtandet först kvällen före Myllyniemis rapport offentliggjordes. Det märkliga är att Myllyniemi inte noterat att texten som han tänkt publicera under eget namn återfinns i Helsingfors utlåtande. Detta tyder på att Myllyniemi antingen endast fått ett utdrag ur utlåtandet eller att han har fått ett dokument där Helsingfors nya motiveringar markerats, så att han inte har behövt läsa igenom hela utlåtandet. Motiveringarna som Myllyniemi citerar är för övrigt specifika motiveringar för att Helsingfors förslag från den 21 juni uppfyller var och en av de fyra alternativa allmänna villkoren för en ändring av kommunindelningen och därtill med särskild vikt! I inrikesministeriets beslut med motiveringar från den 28 juni i år konstateras det att inget av dessa villkor uppfylls i Helsingfors förslag...

Dokumentet med Helsingfors (allmänna) motiveringar, som Myllyniemi enligt egen utsaga fick från Helsingfors stadskansli långt före motiveringarna presenterades för Helsingfors stadsstyrelse och fullmäktige, innehöll även bildmaterial som återfinns i Helsingfors utlåtande. På sida 22 i Myllyniemis rapport står det att "Alueen rakenteen vinoutuminen käy selvästi ilmi oheisesta kartasta nro 5, jossa rakennetut alueet on merkitty punaisella ja violetilla ja rakentamattomat alueet vihreällä." Motsvarande text i Helsingfors utlåtande lyder "Alueen rakenteen vinoutuminen käy selvästi ilmi liitteenä olevasta kartasta, jossa rakennetut alueet on merkitty punaisella ja violetilla ja rakentamattomat alueet vihreällä."

I december ingick i tidningen Länsi-Uusimaa en artikel med rubriken "Pekka Myllyniemi tuntee nyt Sipoon" där Myllyniemi lät förstå att han hade fått betydelsefull "tjänstemannahjälp". Jag citerar:

Myllyniemen selvitystyö oli tiivis kahden kuukauden rupeama.
– Aika oli ihan riittävä, sillä sain virkamiesapua sisäministeriöstä. Lopputulos ei olisi pitkittämisestä parantunut.

Det torde vara uppenbart att Myllyniemi överskattat och och missförstått den hjälp som han fick med utredningen. Det är kommunavdelningen till heders att man mot Myllyniemis förväntningar inte i högre grad hjälpte utredningsmannen att fuska ihop en trovärdig utredning. Att man i beredningen och motiveringen till statsrådets beslut sedan trots allt förtiger bristerna i utredningen tyder på press uppifrån.

Yle uppmärksammar märkligheter i beredningen. Den 25 juli 2007

Yle Internytt har i kväll publicerat en notis med rubriken "Sibbo formulerade besvär". Jag citerar ur notisen:

Sibbo kräver i skarpa ordalag att regeringens inkorporeringsbeslut förkastas. Kommunens har nu beslutat sig för hur besväret mot statsrådets beslut ska formuleras.

I besväret skriver kommunen att beslutet bör hävas eftersom det strider mot kommunindelningslagen och god förvaltningssed. Enligt Sibbo har statsrådet inte beaktat kommuninvånarnas och kommunfullmäktiges åsikter och man påpekar att inrikesministeriets utredningar har varit otillräckliga.

Sibbo anser dessutom att både inrikesministeriets utredningsman Pekka Myllyniemi och statsminister Matti Vanhanen har varit jäviga under processen på grund av tidigare uttalanden och ställningstaganden i frågan.
...

Svenska YLE kan i dag även avslöja att inrikesministeriet plagierat i samband med beredningen av statsrådets beslut i marktvisten. I inrikesministeriets promemoria ingår flera sidor som är identiska med Helsingfors stads tidigare utlåtande till länsstyrelsen.

Texter och påståenden i inrikesministeriets beredning om att förhandlingarna med Sibbo kommun varit resultatlösa, att Sibbos egen planering varit otillräcklig och att en utvidgning av Helsingfors stad österut skulle gynna Nordsjö hamn, är ord för ord identiska med de dokument som utarbetats på Helsingfors stadskansli.

Lyssna till Aktuellts sändning 16:00.

Se TV-nytts sändning 18:15.

Så väl Ilta-Sanomat som Iltalehti har på kvällen publicerat FNB:s notis med rubriken "Sipoo: Vanhanen jäävi kuntaliitosasiassa" respektive "Sipoo: Vanhanen oli jäävi". Jag citerar ur notisen:

Valituksessa nostetaan esille myös se, että osa sisäministeriön liitosta koskevasta muistiosta oli kopioitu suoraan Helsingin kaupunginkansliassa laadituista papereista.

Påståenden om en snedvriden utveckling. Den 24 juli 2007

I inrikesministeriets motiveringar (prememoria, muistio) till statsrådets gränsbeslut den 28 juni ingår två stycken där man citerar eller refererar till kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport angående påståenden om en snedvriden utveckling i regionen. Jag citerar det första stycket nedan, som i sig huvudsakligen är ett direkt citat ur Myllyniemis rapport:

Kuntajakoselvittäjän mukaan seudun kehitys on vinoutunut hallinnollisen jaon vuoksi. Sipoo kuuluu eri maakuntaliittoon kuin pääkaupunkiseutu. Sipoon omat kaavoitussuunnitelmat eivät kuntajakoselvittäjän mukaan ole tähän mennessä tukeneet metropolialueen luontevaa kehitystä tarjota kasvumahdollisuudet kaikkiin ilmansuuntiin. Kasvupaine on levittänyt rakentamista pääkaupunkiseudulla keskustasta pohjoiseen ja länteen. Kun seutu ei ole voinut kehittyä itään, seurauksena on ollut entistä hajautuneempi pohjoisen ja lännen suuntaan kasvanut seutu. Näin on vaikea saavuttaa tiivis ja joukkoliikennepainotteinen aluerakenne.

Myllyniemi har tagit den ovanciterade texten ur än äldre version av Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen. Den ovanciterade texten ingår, så som flera andra kopierade textstycken i Myllyniemis rapport, två gånger i rapporten, på sida 22 och på sida 45. I Helsingfors utlåtande lyder motsvarande text enligt följande:

Seudun kehitys on pahasti vinoutunut hallinnollisen jaon vuoksi. Sipoo kuuluu eri maakuntaliittoon kuin pääkaupunkiseutu. Sipoon omat kaavoitussuunnitelmat eivät ole tähän mennessä tukeneet metropolialueen luontevaa kehitystä kaikkiin ilmansuuntiin. ...

Kasvupaine on levittänyt rakentamista seudun keskustasta pohjoiseen ja länteen. Kun pääkaupunkiseutu ei ole voinut kehittyä itään, seurauksena on ollut entistä hajautuneempi pohjoisen ja lännen suuntaan kasvanut seutu. Näin on vaikea saavuttaa tiivis ja joukkoliikennepainotteinen aluerakenne.

Här kan det noteras att Helsingfors i sitt uttlåtande gjort rättelser i överborgmästare Jussi Pajunens ursprungliga text, som Myllyniemi kopierat. Bl.a. har begreppet pääkaupunkiseutu bytts ut mot seutu. I inrikesministerriets motiveringar refereras även till ett stycke i Myllyniemis rapport där den påstådda snädvridningen anges som ett juridiskt argument för en ändring av kommunindelningen. Jag citerar stycket ur prememorian:

Esityksensä oikeudellisissa perusteluissa kuntajakoselvittäjä nojaa erityisesti siihen, että muutoksella voidaan edistää kuntajakolain 1 §:n edellyttämällä tavalla yhdyskuntarakenteen toimivuutta. Yhdyskuntarakenteen toimivuutta tarkastellaan tällöin laajemmalla kuin liitettävällä alueella. Tarkastelun kohteena on koko pääkaupunkiseudun ja Helsingin seudun yhdyskuntarakenteen toimivuus. Kuntajakoselvittäjä on kuvannut raportissaan pääkaupunkiseudun kehittämisen ongelmia. Siinä todetaan muun muassa, että alueen hallinnollinen jaotus on vinouttanut yhdyskuntakehitystä siten, että asumisen ja elinkeinoelämän kasvupaineet ovat suuntautuneet länteen ja pohjoiseen. Tämä on hajauttanut yhdyskuntarakennetta ja vaikeuttanut mm. joukkoliikenteen kehittämistä. ...

I det ovaciterade stycket har inrikesministeriet ganska fritt dragit slutsatser utgående från Myllyniemis rapport. Påståendena om en snedvridning av utvecklingen i regionen bygger på synnerligen subjektiva grunder, vilket jag har påtalat i flera inlägg på denna blogg. (Se t.ex. Balans. Den 27 november 2006, Perspektiv. Den 2 december 2006, "Huvudstadsregionen kan inte utvidgas söderut". Den 18 februari 2007 och Väderstreck. Den 13 mars 2007.) I inrikesministeriets prememoria återges faktiskt även Sibbos raka motsatta syn på balansen i regionen. Jag citerar:

Sipoon kunnan lausunnon mukaan, mikäli Helsingin kaupungin sallitaan laajentua idemmäksi, ydinkeskustan sijainti kaupungin keskipisteenä vinoutuu entisestään. Lounais-Sipoo on samalla etäisyydellä Helsingin keskustasta kuin Espoon ja Vantaan pohjoisosat sekä osa Kirkkonummesta. Jos pyritään kaupunkirakenteen eheyttämiseen, kuten kuntajakoselvittäjä raportissaan korostaa, olisi luonnollista, että ensisijaisesti keskityttäisiin kaikkiin niihin pääkaupunkiseudulla oleviin laajoihin alueisiin, jotka sijaitsevat lähempänä Helsingin keskustaa kuin Lounais-Sipoo.

I själva verket handlar Helsingfors visioner föga om att förbättra sammanhållningen av samhällstrukturen eller att rätta till någon balans. Med tanke på trafik och övrig infrastrukturt är det rationellt att så väl godshamnen som flygstationen ligger utanför tätorten och ringvägarna. I Helsingfors har man inte helt lyckats med att koncentrera stadens tillväxt innanför omfartsvägarna, med följd att de största trafikproblemen i Helsingforsregionen just är på ringvägarna. Och bättre lär det inte skall bli om Helsingfors planer förverkligas. Helsingfors Sibboprojekt hänger ihop med visionerna att göra de östra delarna av Ring III till en huvudled i en "kommersiell-industriell utvecklingskorridor". Även detta framgår ur prememorian. Jag citerar:

Kaupunkirakenteen jatkaminen itään loisi kuntajakoselvittäjän mukaan uutta kehittämispotentiaalia myös Vuosaaren satamaa hyödyntävälle elinkeinotoiminnalle sekä Helsingin nykyisin asuntovaltaisille itäisille kaupunginosille. Satamaa hyödyntävä elinkeinotoiminta siirrettäväksi esitetyllä alueella vilkastuttaisi kuntajakoselvittäjän mukaan muutakin elinkeinotoimintaa koko seudulla ja erityisesti Itä-Helsingissä, Vantaalla sekä Sipooseen jäävillä alueilla. Koko seudun kannalta tulisi entistä paremmin hyödyntää koko kaupallis-teollinen kehityskäytävä Vuosaaren satamasta Vantaan Aviapolikseen. Näin koko seudun elinkeinoelämän kehittämisen kannalta ulkomaankaupan pääsataman ja metron antamia Suomen oloissa poikkeuksellisia edellytyksiä voitaisiin hyödyntää täysipainoisesti.

Motsvarande text i Helsingfors utlåtande lyder enligt följande:

Kaupunkirakenteen jatkaminen itään loisi uutta kehittämispotentiaalia myös Vuosaaren satamaa hyödyntävälle elinkeinotoiminnalle sekä Helsingin nykyisin asuntovaltaisille itäisille kaupunginosille. Koko seudun kannalta tulisi entistä paremmin hyödyntää koko kaupallis-teollinen kehityskäytävä Vuosaaren satamasta Vantaan Aviapolikseen. Näin koko seudun elinkeinoelämän kehittämisen kannalta ulkomaankaupan pääsataman ja metron antamia Suomen oloissa poikkeuksellisia edellytyksiä voitaisiin hyödyntää täysipainoisesti.

I Helsingfors har man förhoppningar om att ytterligare förskjuta huvudstadsregionens tyngdpunkt i nordostlig riktninmg, för att Helsingfors (tillsammans med Vanda) bättre skall kunna konkurrera med Esbo. Detta framgår speciellt ur "Seutuvisio" eller "kommunernas gemensamma utvecklingsbild för markanvändningen" från år 2001, varifrån bilden ovan är tagen. Notera att de inre ringarna är koncentriska med Helsingfors centrum som gemensam mittpunkt, medan den yttersta cirkelbågen har en mittpunkt nordost om dagens centrum.

Christel Liljeström har idag på eftermiddagen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Statsrådets beslut skall upphävas" ("Valitus lainvastaisuuteen perustuen"), där hon avslöjar vilken linje Sibbo kommun har valt i sitt besvär till Högsta förvaltningsdomstolen.

Bevis på reservation. Den 23 juli 2007

I inrikesministeriets motiveringar (prememoria) till statsrådets gränsbeslut den 28 juni citeras utredningsman Pekka Myllyniemis rapport där denne säger att "Yritykset ratkaista idän suunnan kehitys neuvotellen ei ole johtanut tuloksiin." I själva verket förekommer satsen och hela stycket där satsen ingår två gånger i Myllyniemis rapport. Liksom jag noterat tidigare är satasen identisk med en sats i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen från den 29 november. I övrigt omtalas Sibbos påstådda förhandlingsovilja inte i motiveringarna, men annars har anklagelserna om Sibbos ovilja till samarbete och förhandlingar utgjort ett viktig politisk motivering för en inkorporering. I Myllyniemis rapport har jag hittat ett enda bevis på Sibbos ovilja till samarbete. Jag citarar från sida 30 och 31 i rapporten. Användningen av kursivering och fet still i citatet är den samma som i rapporten.

Seudun maankäytön, asumisen ja liikenteen strategiaa valmistellaan Helsingin seudun yhteistyökokouksen 17.11.2005 valitsemassa maankäytön, asumisen ja liikenteen neuvottelukunnassa (MALKunnan osaliitos Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä 31 neuvottelukunta).... Jaoston toimintasuunnitelman mukaan vuonna 2006 pyritään vaikuttamaan valtakunnallisten alueidenkäyttötavoitteiden uudistamiseen mm. määrittelemällä Helsingin seudun kärkihankkeet. Jaostossa on määritelty 13 seudun kärkihanketta, joista yksi on kaupunkirakenteen jatkaminen Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ja Kerava-Nikkilä – radan hyödyntäminen. Tähän hankkeeseen Sipoon kunta jätti varauman.

Det ovancitarade stycket ingår inte i Helsingfors utlånde och därmed knappast heller i dokumentet som Myllyniemi enligt egen utsaga fått direkt av Pajunen. I föredragningslistan för stadsfullmäktigemötet den 29 november, där förslaget till ovannämnda utlåtande ingår, berättas det att stadsdirektören till inrikesministeriet den 30 juni hade kompleterat Helsingfors förslag med bl.a. följande dokument:

Helsingin seudun kärkihankkeet -lista, joka on hyväksytty Helsingin seudun maankäytön, asumisen ja liikenteen MAL-neuvottelukunnassa 2.5.2006 ja käsitelty 14 kunnan yhteistyökokouksessa 2.6.2006 sisältäen Sipoon kunnan varauman Kaupunkirakenteen jatkamisesta Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ym. -hankkeen osalta ja muutoin hyväksytty yksimielisesti.

Fastän det kan se så ut, har Myllyniemi inte hittat beviset på Sibbos ovilja till samarbete ur den ovanciterade föredragningslistan. För övrigt reserverade sig Sibbo endast för metrons del, så påståendet i Myllyniemis rapport är missvisande. Bilagorna med vilka Pajunen kompleterade Helsingfors förslag finns, vad jag noterat, första gången omnämnda i Helsingfors förklaring till förvaltningsdomstolen från den 18 september, där det står att "Kaupunginjohtaja on lisäksi kirjeellään 30.6.2006 täydentänyt esitystä yhdyskuntarakenteen kehittämiseen liittyvillä asiakirjoilla, joihin valtuuston päätöksessä on viitattu." Först i samband med stadsfullmäktiges omtagning av annekteringsbeslutet den 29 november informerades fullmäktigeledamöterna om kompleteringen av det förslag som som fullmäktige antog den 21 juni. Sibbo lär överhuvudtaget inte ha informerats om dokumenten. Däremot sände inrikesministeriet Pajunens kompletering till länsstyrelsen, två dagar efter att ministeriet sände själva förslaget. Jag citerar ur föredragningslistan för fullmäktigemötet den 29 november:

Khs päätti 26.6.2006 panna täytäntöön Kvston päätöksen kirjeellä sisäasiainministeriölle. Kaupunginjohtaja lähetti 30.6.2006 ministeriölle esityksen täydennykseksi seuraavat asiakirjat:

1 Helsingin yleiskaava 2002, ehdotus, kartta ja selostus. Yleiskaava on hyväksytty oikeusvaikutteisena valtuustossa 26.11.2003. Se ei vielä ole kaikilta osiltaan lainvoimainen.

Pääkaupunkiseudun kaupunkien yhteistyösopimus liitteineen. Se on hyväksytty Helsingin, Espoon, Vantaan ja Kauniaisten kaupunkien valtuustoissa 22.5.2006.

Khn lausunto Uudenmaan maakuntakaavaehdotuksesta 22.3.2004. Maakuntakaava on hyväksytty maakuntavaltuustossa 14.12.2004. Kaava on vahvistettava.

Khn lausunto Itä-Uudenmaan maakuntakaavaluonnoksesta 5.9.2005.

Maankäytön ja asuntopolitiikan strategisia linjauksia. Pääkaupunkiseudun neuvottelukunta 13.9.2005.

Helsingin seudun kärkihankkeet -lista, joka on hyväksytty Helsingin seudun maankäytön, asumisen ja liikenteen MAL-neuvottelukunnassa 2.5.2006 ja käsitelty 14 kunnan yhteistyökokouksessa 2.6.2006 sisältäen Sipoon kunnan varauman Kaupunkirakenteen jatkamisesta Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ym. -hankkeen osalta ja muutoin hyväksytty yksimielisesti.

Espoo-Helsinki-Kauniainen-Sipoo-Vantaa: Kuntien yhteinen maankäytön kehityskuva 12.1.2001. Hyväksymätön keskusteluasiakirja.

Mainitut asiakirjat ovat nähtävillä ennen kokousta hallintokeskuksen kirjaamossa ja kokouksessa.

Uppräkningen av bilagorna i föredragningslistan är kopierade från det följebrev som Pajunen den 30 juni hade sänt till inrikesministeriet. Det har jag idag fått bekräftelse på. Även i Pajunens brev upplyses mottagaren alltså om att ett visst dokument innehåller Sibbo kommuns reservation angående "Kaupunkirakenteen jatkamisesta Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ym. -hankkeen osalta". Myllyniemi har alltså inte behövt utreda allt för mycket för att finna att Sibbo kommun inte varit förhandlingsvillig. Myllyniemis utredning bygger även i övrigt på de dokumentet som Pajunen levererat via inrikesministeriet.

Av de ovannämnda dokumenten torde alla förutom det sista vara offentliga från förut. Jag skall i ett senare blogginlägg återkomma till "kommunernas gemensamma utvecklingsbild för markanvändingen" från 2001. Vad jag kan se refererar Helsingfors förslag från den 21 juni endast till det första av de sju dokumenten, fastän Helsingfors stadsstyrelse i sin förklaring hävdar att "Kaupunginjohtaja on lisäksi kirjeellään 30.6.2006 täydentänyt esitystä yhdyskuntarakenteen kehittämiseen liittyvillä asiakirjoilla, joihin valtuuston päätöksessä on viitattu." Så länge förslaget endast kompleterats med bilagor har stadsdirektören kanske inte gjort sig skyldig till någon större förseelse då han på egen bevåg kompleterat förslaget. Följebrevet med informationen om att det ur dokumentet om regionens spetsprojekt framgår att Sibbo kommun gjorde en reservation finner jag mera tvivelaktigt.

En partisk kommunindelningsutredare. Den 22 juli 2007

Då Hannes Manninen i spetember presenterade sitt förslag till utredningsman fick förslaget omedelbart kritik från Sibbos sida. Kommunstyrelsen i Sibbo behandlade den 25 september förslaget att utnämna Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare och gav ett utlåtande (lausunto) där man dels kritiserade förslaget att förorda en kommunindelningsutredare i sig, dels kritiserade valet av Myllyniemi, emedan "den föreslagna utredaren är bl.a. medlem i styrelsen för Nylands förbund och har på förhand tagit ställning till markanvändningen i områdena." Myllyniemi försvarade själv sin opartiskhet med att hävda att han inte i offentligheten tagit ställning i frågor som berör Sibbo. Till saken hör att Nylands förbund i augusti inofficiellt hade tagit ställning för en inkorporering. (Se Östra Nylands förbund. Den 30 januari 2007.)

I mitt blogginlägg "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006" visade jag att Myllyniemis ställningstagande till markanvändningen i Västersundom och Östersundom de facto finns protokollfört från ett landskapsfullmäktigemötet den 14 december 2004. Blogginlägget bifogades som en utredning till det besvär angående av utnämningen av kommunindelningsutredare som Sibbo lämnade in den 29 november. Därmed ingick blogginlägget även som en bilaga till Sibbos utlåtande om Myllyniemis framställan om gränsändring från den 5 mars. (Det aktuella ställningstagandet behandlar jag mera omfattande i inlägget "Alternativa planer för Västersundom. Den 30 december 2006".) Högsta förvaltningsdomstolen beslöt emellertid den 12 december att inte undersöka Sibbo kommuns besvär gällande beslutet om att låta göra en utredning och tillsätta Myllyniemi som kommunindelningsutredare. HFD motiverade kort sitt beslut med att inrikesministeriets beslutet om en utredning och ett tillsättande av kommunindelningsutredare inte är ett sådant beslut som det går att besvära sig över. HFD har alltså inte tagit ställning till huruvida Myllyniemi är jävig. Däremot har justitiekansler Jaakko Jonkka faktiskt den 15 juni i ett svar på ett klagomål mot utnämningen av Myllyniemi konstaterat att det inte kommer fram något i klagomålen, som skulle motivera att han ingriper i inrikesministeriets beredning av ärendet. Yle publicerade den 15 rentav en notis med rubriken "Sipoon rajakiistaa valmistellut Myllyniemi ei ollut esteellinen". Jonkka försvarade faktiskt utnämningen av Myllyniemi och konstaterade att Myllyniemi är en erfaren kommunindelningsutredare, men frågan om Myllyniemis jäv torde inte härmed vara avgjord.

Efter att inrikesministeriet i ett beslut från den 28 juni konstaterat att Helsingfors förslag från den 21 juni ifjol inte uppfyller ett enda av de allmänna villkoren som omnämns i 3 § i kommunindelningslagen förefaller det högst anmärkningsvärt att inrikesministeriet via Myllyniemis utredning lade fram ett eget förslag. Inrikesmisteriet borde ha tagit beslutet att förkasta Helsingfors förslag för länge sedan, så att man från Helsingfors sida kunde ha lagt fram ett nytt förslag. Enligt kommunindelningslagen kunde förutom Helsingfors stadsfullmäktige t.ex. Kai Kalima i eget namn ha lagt fram ett förslag där Granö ingick, men som i övrigt var mindre än Helsingfors ursprungliga helt orealistiska förslag. Kanske hoppades man att kommunfullmäktige i Sibbo under hotet av Helsingfors obehandlade förslag skulle lägga fram ett dylikt motförslag, varmed villkoren i 5 § automatiskt hade uppfyllts. Hade Myllyniemi varit invånare i Helsingfors kunde i teorin även han i eget namn ha lagt fram ett förslag. Då hade frågan om jäv på inget sätt varit relevant. Nu var Myllyniemis uppgift inte bara att komma med ett förslag med motiveringar. Myllyniemis uppgift var bl.a. även att utreda de lagliga förutsättningarna för ett eventuellt förslag. Därmed är Myllyniemis utredning och rapport så som jag ser det en essentiell del av inrikesministeriets beredning. I själva verket bygger inrikesministeriets motivering till statsrådets gränsbeslut helt på Myllyniemis rapport.

Eftersom Myllyniemi av inrikesministeriet utnämndes till kommunindelningsutredare, torde reglerna om jäv för tjänsteman kunna tillämpas på honom. Åtminstone enligt kutym förväntas en tjänsteman som deltar i en beredning inte på förhand ha tagit ställning till ett ärende. Då Myllyniemi i sin rapport som en dellösning på det påstådda problemet med de admninistrativa gränserna mellan Helsingfors och Sibbo föreslår en sammanslagning av Nylands och Östra Nylands förbund är det enligt mig uppenbart att Myllyniemi på förhand gjort stälningstaganden som äventyrar förtroendet för hans opartiskhet. I blogginlägget "Bevismaterial. Den 5 december 2006" visade jag att Myllyniemis tidigare ställningstagande för en sammanslagning av landskapsförbunden finns dokumenterat i landskapsstyrelsens utlåtande till inrikesministeriet. Utlåtandet citerades även i Yles radionyhter den 7 december. Att Myllyniemi själv åtminstone senare noterat riskerna för jäv framgår av att han jävade sig då landskapsstyrelsen för Nylands förbund den 22 januari behandlade ett initiativ till sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden.

Viktigare än tidigare ställningstagande finner jag dock att Mylyniemi som socialdemokratisk representant för Lojo i landskapsstyrelsen för Nylands förbund varit bunden att främja Helsingfors intressen och att Myllyniemis roll som springpojke för Helsingfors finns domumenterat. (Se Springpojken. Den 16 december 2006, Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007.) Ur innehållet i Myllyniemis rapport framgår även med pinsam tydlighet att Myllyniemi tolkat sin utredning som ett beställningsarbete. Myllyniemi har okritiskt infogad text som han levererats i sin rapport, utan att inse vilka följderna är för utredningens trovärdighet.

Kalima ville inte ställa upp på intervju. Den 21 juli 2007

På min blogg har jag kritiserat Hufvudstadsbladets något passiva bevakning av Sibbofrågan, men det är inte alltid mediernas fel när viktiga frågor inte blir ställda. Av inläggen "Sibbo: Svårt att hänga med i debatten" och "Kalima vill inte" på Hufvudstadsbladets Helsingforsblogg Parkvakten framgår att Hbl ville intervjua Kai Kalima, men att Kalima inte ställde upp. Kalima utmärkte sig senast med en besynnerlig insändare i Helsingin Sanomat den 9 juli. (Se Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007.)

Christel Liljeström har ikväll publicerat ett blogginlägg med rubriken "Fråga om sannolikhet" ("Todennäköisyyden arviointi"), där hon begrundar ett dilemma med Sibbo kommuns besvär till Högsta förvaltningsdomstolen. Enligt de experter som kommunen anlitat är tröskeln för HFD lägre att godkänna ett besvär som hänvisar till fel i tillvägagångssättet och som kräver att ett beslut upphävs för att remitteras till ny beredning än att godkänna ett besvär där det krävs att ett beslut som helhet skall upphävas och avslås till alla delar. Liljeström önskar dock i första hand kräva att beslutet förkastas i sin helhet. Jag vet inte vilken tyngd besvär som inlämnas av privata personer har i förhållande till ett besvär som lämnas in av Sibbo kommun, men även den ovannämnda problematiken tycker jag att visar att det behövs kompletarande besvär av privatpersoner, så väl besvär där man i första hand tar fasta på fel i tillvägagångssättet som besvär där man primärt kräver att beslutet upphävs för att det strider mot lagen.

Partiska kommunministrar. Den 20 juli 2007

Inrikesministeriets beredning av statsrådets gränsbeslut har ytterligare ökat misstänksamheten mot inrikesministeriets kommunavdelning. Det är för mig helt uppenbart att inrikesministeriet i sin beredning har förtigit bristerna i Pekka Myllyniemis rapport. Så väl den nuvarande som den föregående kommunministern torde ha gett sitt stöd för det sätt som beredningen har skötts på. Frågan är vilka andra andra personer på ministeriet som är medskyldiga till att inrikesministeriet har skyddat så väl Helsingfors ursprungliga förslag som Myllyniemis förslag från kritisk granskning. Samtidigt som man har förtigit bristerna i så väl Helsingfors som i Myllyniemis förslag har anställda vid kommunavdelningen även bidragit till att Myllyniemis utredning blev en flopp. Myllyniniemis rapport innehåller inte bara plagierad och klumpigt infogad lånad text. I den mån Myllyniemi kommer med egna argument som inte direkt är lånade från Helsingfors dokument refererar Myllyniemi till Toivo Pihlajaniemis bok Kuntajakolaki selityksin, fastän Pihlajaniemi redan före Myllyniemi utnämndes till utredningsman i offentligheten hade hävdat att Helsingfors annekteringsplaner stred mot lagen. Yle publicerade den 18 augusti följande notis:

Helsingfors planer på att ta över sydvästra Sibbo strider mot lagen, anser Toivo Pihlajaniemi, som är landets ledande juridiska expert på området.
Pihlajaniemi ansvarade för beredningen av kommuninedlningslagen - enligt den krävs särskilt vägande skäl för att ändra på kommunindelningen om någondera kommunen motsätter sig en ändring.
Några sådana skäl föreligger inte i Sibbofrågan, som enligt Pihlajaniemi är helt annorlunda än de fall där särskilt vägande skäl tidigare har konstaterats.
Annekteringen, som nu är på utlåtelserunda, avgörs slutligen av statsrådet.

Antingen är man på kommunavdelningen medskyldiga till myglet eller så har man medvetet sett till att bristerna i Myllyniemis utredning avslöjas, utan att själv behöva påtala bristerna och komma i onåd med kommunministern. Irikesministeriets motiveringar eller promemoria (muistio) är skriven som om syftet var att uppmärksamma faktumet att Myllyniemis rapport till centrala delar är ett plagiat. (Se i Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juni 2007 och Regeringsrådets motiveringar. Den 9 juli 2007.) För att försöka få lite inblick i kommunavdelningens agerande har jag tittat på metadata i dokumenten som inrikesministeriet publicerade i samband med statsrådets gränsbeslut. Jag har inte hittat någonting sensationellt, men mindre märkligheter har jag observerat. Kanske handlar det om ironi.

Pdf-filen med den finska versionen av regeringsrådet Arto Sulonens prememorian (utan karta) är skapad (eller printad) den 26 juli 10:30 från ett Word-dokument. Pdf-filen med prememorian på svenska är skapad ett par minuter senare på samma sätt. Word dokumentens författare är enligt metainformationen HARLAIRI alias Airi Harlin. Herlin har åtminstone tidigare varit inspektör och föredragningsassistent i lagstiftningsfrågor, så någon helt vanlig avdelningssekreterare, translator eller maskinskriverska lär det inte ha varit som skrivit ner Sulonens motiveringar. För övrigt har Harlin även varit medlem i kommunutvecklingsteamet, som leddes av Toivo Pihlajaniemi. Båda Word-dokumenten är skapade ur en mall på den lokala adressen N:\Mallit\Lainlaatija\Muistio2000.dot. Det märkliga är att Word-dokumenten som metadata har titeln "KUNTAJAON MUUTOS SIUNTION JA VIHDIN KUNTIEN VÄLILLÄ". Vad detta skall betyda vet jag inte. Antagligen betyder det ingenting, men lite komiskt är det.

Jag är övertygad om att inrikesministeriets beredning av gränsbeslutet hade sett helt annorlunda ut utan de två partiska ministrarna Hannes Manninen och Mari Kiviniemi. Högsta förvaltningsdomstolen bör inse att den spektakulära utnämningen av Kiviniemi till Manninens efterträdare starkt äventyrar förtroendet för opartiskheten i inrikesministeriets beredning. I vilken mån detta har juridisk relevans är en fråga som jag inte kan besvara, men sättet på vilket inrikesministeriet beredde Sibbofrågan antyder att så väl Kiviniemi som Manninen på något sätt har haft inflytande över beredningen.

Kiviniemis jäv torde vara uppenbart, men det kan vara svårt att bevisa att hon tagit del i beredningen. Manninens jäv är inte lika påtagligt, men däremot torde det vara klart att han deltagit i beredningen, då det var han som utnämnde kommunindelningsutredaren och tog emot den färdiga utredningen. Det bör noteras att justitiekansler Jaakko Jonkka enligt sitt svar på ett klagomål inte funnit Manninen jävig, så här torde det finnas en liten bevisbörda. Eftersom Manninen inter tog del i avgörandet av Sibbofrågan, så torde inte heller reglerna om domares jäv kunna tillämpas på honom. Manninen är att betraktas som en jävig tjänsteman, men kraven på opartiskhet torde vara lägre på en minister, som ju förväntas ta ställning i politiska frågor. Att Manninen under pågående utredning försvarade Helsingfors annekteringsplaner (se Ställningstaganden under pågående utredning. Den 2 oktober 2006) tär ytterligare på utredningens trovärdighet, men är kanske inte ett tillräckligt bevis på Manninens partiskhet. Ett problem är att medierna i mycket ringa grad har undersökt och uppmärksammat Manninens motiv att stöda Helsingfors annekteringsplaner. Kanske kan det kan vara skäl att i en anmärkning till HFD påpeka att Ilta-Sanomats chefredaktör Antti-Pekka Pietilä fick sparken en vecka efter att han i en ledarartikel föreslog att Manninens motv bör utredas. (Se En utredning som inte blev av. Den 13 januari 2007.)

Då Centerns partiordförande Matti Vanhanen för ett drygt år sedan meddelade att Centergruppen stöder Helsingfors förslag gav han skäl att misstro Manninens opartiskhet, men i sig är det knappast tillräckligt för att HFD skall finna Manninen jävig. Viktigare är det att han i offentligheten själv ställde sig bakom Helsingfors förslag på ett 5000 ha stort område. Ännu viktigare än Manninens ställningstaganden finner jag dock den stora mängden uppgifter som antyder att Manninen hade gjort en överenskommelse med ledningen för Helsingfors stad om att stöda en inkorporering av sydvästra Sibbo. Det är en synnerligen allmän uppfattning att man mellan statsmakten och Helsingfors hade kommit överens om en inkorporering. Detta i sig borde vara en omständighet som betyder att det finns observerbara särskilda skäl som äventyrar tilltron till Manninens opartiskhet. Att en dylik överenskommelse dessutom betydde synnerlig nytta för Manninen är det lätt att se då man observerar att överenskommelsen sannolikt räddade kommun- och servicestrukturreformen, som Manninen ansvarade för. (Se Synnerlig nytta för Vanhanen. Den 18 juli 2007, Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007 och Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007.)