Inrikesministeriets beredning av statsrådets gränsbeslut har ytterligare ökat misstänksamheten mot inrikesministeriets kommunavdelning. Det är för mig helt uppenbart att inrikesministeriet i sin beredning har förtigit bristerna i Pekka Myllyniemis rapport. Så väl den nuvarande som den föregående kommunministern torde ha gett sitt stöd för det sätt som beredningen har skötts på. Frågan är vilka andra andra personer på ministeriet som är medskyldiga till att inrikesministeriet har skyddat så väl Helsingfors ursprungliga förslag som Myllyniemis förslag från kritisk granskning. Samtidigt som man har förtigit bristerna i så väl Helsingfors som i Myllyniemis förslag har anställda vid kommunavdelningen även bidragit till att Myllyniemis utredning blev en flopp. Myllyniniemis rapport innehåller inte bara plagierad och klumpigt infogad lånad text. I den mån Myllyniemi kommer med egna argument som inte direkt är lånade från Helsingfors dokument refererar Myllyniemi till Toivo Pihlajaniemis bok Kuntajakolaki selityksin, fastän Pihlajaniemi redan före Myllyniemi utnämndes till utredningsman i offentligheten hade hävdat att Helsingfors annekteringsplaner stred mot lagen. Yle publicerade den 18 augusti följande notis:
Antingen är man på kommunavdelningen medskyldiga till myglet eller så har man medvetet sett till att bristerna i Myllyniemis utredning avslöjas, utan att själv behöva påtala bristerna och komma i onåd med kommunministern. Irikesministeriets motiveringar eller promemoria (muistio) är skriven som om syftet var att uppmärksamma faktumet att Myllyniemis rapport till centrala delar är ett plagiat. (Se i Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juni 2007 och Regeringsrådets motiveringar. Den 9 juli 2007.) För att försöka få lite inblick i kommunavdelningens agerande har jag tittat på metadata i dokumenten som inrikesministeriet publicerade i samband med statsrådets gränsbeslut. Jag har inte hittat någonting sensationellt, men mindre märkligheter har jag observerat. Kanske handlar det om ironi.
Pdf-filen med den finska versionen av regeringsrådet Arto Sulonens prememorian (utan karta) är skapad (eller printad) den 26 juli 10:30 från ett Word-dokument. Pdf-filen med prememorian på svenska är skapad ett par minuter senare på samma sätt. Word dokumentens författare är enligt metainformationen HARLAIRI alias Airi Harlin. Herlin har åtminstone tidigare varit inspektör och föredragningsassistent i lagstiftningsfrågor, så någon helt vanlig avdelningssekreterare, translator eller maskinskriverska lär det inte ha varit som skrivit ner Sulonens motiveringar. För övrigt har Harlin även varit medlem i kommunutvecklingsteamet, som leddes av Toivo Pihlajaniemi. Båda Word-dokumenten är skapade ur en mall på den lokala adressen N:\Mallit\Lainlaatija\Muistio2000.dot. Det märkliga är att Word-dokumenten som metadata har titeln "KUNTAJAON MUUTOS SIUNTION JA VIHDIN KUNTIEN VÄLILLÄ". Vad detta skall betyda vet jag inte. Antagligen betyder det ingenting, men lite komiskt är det.
Jag är övertygad om att inrikesministeriets beredning av gränsbeslutet hade sett helt annorlunda ut utan de två partiska ministrarna Hannes Manninen och Mari Kiviniemi. Högsta förvaltningsdomstolen bör inse att den spektakulära utnämningen av Kiviniemi till Manninens efterträdare starkt äventyrar förtroendet för opartiskheten i inrikesministeriets beredning. I vilken mån detta har juridisk relevans är en fråga som jag inte kan besvara, men sättet på vilket inrikesministeriet beredde Sibbofrågan antyder att så väl Kiviniemi som Manninen på något sätt har haft inflytande över beredningen.
Kiviniemis jäv torde vara uppenbart, men det kan vara svårt att bevisa att hon tagit del i beredningen. Manninens jäv är inte lika påtagligt, men däremot torde det vara klart att han deltagit i beredningen, då det var han som utnämnde kommunindelningsutredaren och tog emot den färdiga utredningen. Det bör noteras att justitiekansler Jaakko Jonkka enligt sitt svar på ett klagomål inte funnit Manninen jävig, så här torde det finnas en liten bevisbörda. Eftersom Manninen inter tog del i avgörandet av Sibbofrågan, så torde inte heller reglerna om domares jäv kunna tillämpas på honom. Manninen är att betraktas som en jävig tjänsteman, men kraven på opartiskhet torde vara lägre på en minister, som ju förväntas ta ställning i politiska frågor. Att Manninen under pågående utredning försvarade Helsingfors annekteringsplaner (se Ställningstaganden under pågående utredning. Den 2 oktober 2006) tär ytterligare på utredningens trovärdighet, men är kanske inte ett tillräckligt bevis på Manninens partiskhet. Ett problem är att medierna i mycket ringa grad har undersökt och uppmärksammat Manninens motiv att stöda Helsingfors annekteringsplaner. Kanske kan det kan vara skäl att i en anmärkning till HFD påpeka att Ilta-Sanomats chefredaktör Antti-Pekka Pietilä fick sparken en vecka efter att han i en ledarartikel föreslog att Manninens motv bör utredas. (Se En utredning som inte blev av. Den 13 januari 2007.)
Då Centerns partiordförande Matti Vanhanen för ett drygt år sedan meddelade att Centergruppen stöder Helsingfors förslag gav han skäl att misstro Manninens opartiskhet, men i sig är det knappast tillräckligt för att HFD skall finna Manninen jävig. Viktigare är det att han i offentligheten själv ställde sig bakom Helsingfors förslag på ett 5000 ha stort område. Ännu viktigare än Manninens ställningstaganden finner jag dock den stora mängden uppgifter som antyder att Manninen hade gjort en överenskommelse med ledningen för Helsingfors stad om att stöda en inkorporering av sydvästra Sibbo. Det är en synnerligen allmän uppfattning att man mellan statsmakten och Helsingfors hade kommit överens om en inkorporering. Detta i sig borde vara en omständighet som betyder att det finns observerbara särskilda skäl som äventyrar tilltron till Manninens opartiskhet. Att en dylik överenskommelse dessutom betydde synnerlig nytta för Manninen är det lätt att se då man observerar att överenskommelsen sannolikt räddade kommun- och servicestrukturreformen, som Manninen ansvarade för. (Se Synnerlig nytta för Vanhanen. Den 18 juli 2007, Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007 och Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007.)
Helsingfors planer på att ta över sydvästra Sibbo strider mot lagen, anser Toivo Pihlajaniemi, som är landets ledande juridiska expert på området.
Pihlajaniemi ansvarade för beredningen av kommuninedlningslagen - enligt den krävs särskilt vägande skäl för att ändra på kommunindelningen om någondera kommunen motsätter sig en ändring.
Några sådana skäl föreligger inte i Sibbofrågan, som enligt Pihlajaniemi är helt annorlunda än de fall där särskilt vägande skäl tidigare har konstaterats.
Annekteringen, som nu är på utlåtelserunda, avgörs slutligen av statsrådet.
Pihlajaniemi ansvarade för beredningen av kommuninedlningslagen - enligt den krävs särskilt vägande skäl för att ändra på kommunindelningen om någondera kommunen motsätter sig en ändring.
Några sådana skäl föreligger inte i Sibbofrågan, som enligt Pihlajaniemi är helt annorlunda än de fall där särskilt vägande skäl tidigare har konstaterats.
Annekteringen, som nu är på utlåtelserunda, avgörs slutligen av statsrådet.
Antingen är man på kommunavdelningen medskyldiga till myglet eller så har man medvetet sett till att bristerna i Myllyniemis utredning avslöjas, utan att själv behöva påtala bristerna och komma i onåd med kommunministern. Irikesministeriets motiveringar eller promemoria (muistio) är skriven som om syftet var att uppmärksamma faktumet att Myllyniemis rapport till centrala delar är ett plagiat. (Se i Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juni 2007 och Regeringsrådets motiveringar. Den 9 juli 2007.) För att försöka få lite inblick i kommunavdelningens agerande har jag tittat på metadata i dokumenten som inrikesministeriet publicerade i samband med statsrådets gränsbeslut. Jag har inte hittat någonting sensationellt, men mindre märkligheter har jag observerat. Kanske handlar det om ironi.
Pdf-filen med den finska versionen av regeringsrådet Arto Sulonens prememorian (utan karta) är skapad (eller printad) den 26 juli 10:30 från ett Word-dokument. Pdf-filen med prememorian på svenska är skapad ett par minuter senare på samma sätt. Word dokumentens författare är enligt metainformationen HARLAIRI alias Airi Harlin. Herlin har åtminstone tidigare varit inspektör och föredragningsassistent i lagstiftningsfrågor, så någon helt vanlig avdelningssekreterare, translator eller maskinskriverska lär det inte ha varit som skrivit ner Sulonens motiveringar. För övrigt har Harlin även varit medlem i kommunutvecklingsteamet, som leddes av Toivo Pihlajaniemi. Båda Word-dokumenten är skapade ur en mall på den lokala adressen N:\Mallit\Lainlaatija\Muistio2000.dot. Det märkliga är att Word-dokumenten som metadata har titeln "KUNTAJAON MUUTOS SIUNTION JA VIHDIN KUNTIEN VÄLILLÄ". Vad detta skall betyda vet jag inte. Antagligen betyder det ingenting, men lite komiskt är det.
Jag är övertygad om att inrikesministeriets beredning av gränsbeslutet hade sett helt annorlunda ut utan de två partiska ministrarna Hannes Manninen och Mari Kiviniemi. Högsta förvaltningsdomstolen bör inse att den spektakulära utnämningen av Kiviniemi till Manninens efterträdare starkt äventyrar förtroendet för opartiskheten i inrikesministeriets beredning. I vilken mån detta har juridisk relevans är en fråga som jag inte kan besvara, men sättet på vilket inrikesministeriet beredde Sibbofrågan antyder att så väl Kiviniemi som Manninen på något sätt har haft inflytande över beredningen.
Kiviniemis jäv torde vara uppenbart, men det kan vara svårt att bevisa att hon tagit del i beredningen. Manninens jäv är inte lika påtagligt, men däremot torde det vara klart att han deltagit i beredningen, då det var han som utnämnde kommunindelningsutredaren och tog emot den färdiga utredningen. Det bör noteras att justitiekansler Jaakko Jonkka enligt sitt svar på ett klagomål inte funnit Manninen jävig, så här torde det finnas en liten bevisbörda. Eftersom Manninen inter tog del i avgörandet av Sibbofrågan, så torde inte heller reglerna om domares jäv kunna tillämpas på honom. Manninen är att betraktas som en jävig tjänsteman, men kraven på opartiskhet torde vara lägre på en minister, som ju förväntas ta ställning i politiska frågor. Att Manninen under pågående utredning försvarade Helsingfors annekteringsplaner (se Ställningstaganden under pågående utredning. Den 2 oktober 2006) tär ytterligare på utredningens trovärdighet, men är kanske inte ett tillräckligt bevis på Manninens partiskhet. Ett problem är att medierna i mycket ringa grad har undersökt och uppmärksammat Manninens motiv att stöda Helsingfors annekteringsplaner. Kanske kan det kan vara skäl att i en anmärkning till HFD påpeka att Ilta-Sanomats chefredaktör Antti-Pekka Pietilä fick sparken en vecka efter att han i en ledarartikel föreslog att Manninens motv bör utredas. (Se En utredning som inte blev av. Den 13 januari 2007.)
Då Centerns partiordförande Matti Vanhanen för ett drygt år sedan meddelade att Centergruppen stöder Helsingfors förslag gav han skäl att misstro Manninens opartiskhet, men i sig är det knappast tillräckligt för att HFD skall finna Manninen jävig. Viktigare är det att han i offentligheten själv ställde sig bakom Helsingfors förslag på ett 5000 ha stort område. Ännu viktigare än Manninens ställningstaganden finner jag dock den stora mängden uppgifter som antyder att Manninen hade gjort en överenskommelse med ledningen för Helsingfors stad om att stöda en inkorporering av sydvästra Sibbo. Det är en synnerligen allmän uppfattning att man mellan statsmakten och Helsingfors hade kommit överens om en inkorporering. Detta i sig borde vara en omständighet som betyder att det finns observerbara särskilda skäl som äventyrar tilltron till Manninens opartiskhet. Att en dylik överenskommelse dessutom betydde synnerlig nytta för Manninen är det lätt att se då man observerar att överenskommelsen sannolikt räddade kommun- och servicestrukturreformen, som Manninen ansvarade för. (Se Synnerlig nytta för Vanhanen. Den 18 juli 2007, Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007 och Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar