Då Hannes Manninen i spetember presenterade sitt förslag till utredningsman fick förslaget omedelbart kritik från Sibbos sida. Kommunstyrelsen i Sibbo behandlade den 25 september förslaget att utnämna Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare och gav ett utlåtande (lausunto) där man dels kritiserade förslaget att förorda en kommunindelningsutredare i sig, dels kritiserade valet av Myllyniemi, emedan "den föreslagna utredaren är bl.a. medlem i styrelsen för Nylands förbund och har på förhand tagit ställning till markanvändningen i områdena." Myllyniemi försvarade själv sin opartiskhet med att hävda att han inte i offentligheten tagit ställning i frågor som berör Sibbo. Till saken hör att Nylands förbund i augusti inofficiellt hade tagit ställning för en inkorporering. (Se Östra Nylands förbund. Den 30 januari 2007.)
I mitt blogginlägg "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006" visade jag att Myllyniemis ställningstagande till markanvändningen i Västersundom och Östersundom de facto finns protokollfört från ett landskapsfullmäktigemötet den 14 december 2004. Blogginlägget bifogades som en utredning till det besvär angående av utnämningen av kommunindelningsutredare som Sibbo lämnade in den 29 november. Därmed ingick blogginlägget även som en bilaga till Sibbos utlåtande om Myllyniemis framställan om gränsändring från den 5 mars. (Det aktuella ställningstagandet behandlar jag mera omfattande i inlägget "Alternativa planer för Västersundom. Den 30 december 2006".) Högsta förvaltningsdomstolen beslöt emellertid den 12 december att inte undersöka Sibbo kommuns besvär gällande beslutet om att låta göra en utredning och tillsätta Myllyniemi som kommunindelningsutredare. HFD motiverade kort sitt beslut med att inrikesministeriets beslutet om en utredning och ett tillsättande av kommunindelningsutredare inte är ett sådant beslut som det går att besvära sig över. HFD har alltså inte tagit ställning till huruvida Myllyniemi är jävig. Däremot har justitiekansler Jaakko Jonkka faktiskt den 15 juni i ett svar på ett klagomål mot utnämningen av Myllyniemi konstaterat att det inte kommer fram något i klagomålen, som skulle motivera att han ingriper i inrikesministeriets beredning av ärendet. Yle publicerade den 15 rentav en notis med rubriken "Sipoon rajakiistaa valmistellut Myllyniemi ei ollut esteellinen". Jonkka försvarade faktiskt utnämningen av Myllyniemi och konstaterade att Myllyniemi är en erfaren kommunindelningsutredare, men frågan om Myllyniemis jäv torde inte härmed vara avgjord.
Efter att inrikesministeriet i ett beslut från den 28 juni konstaterat att Helsingfors förslag från den 21 juni ifjol inte uppfyller ett enda av de allmänna villkoren som omnämns i 3 § i kommunindelningslagen förefaller det högst anmärkningsvärt att inrikesministeriet via Myllyniemis utredning lade fram ett eget förslag. Inrikesmisteriet borde ha tagit beslutet att förkasta Helsingfors förslag för länge sedan, så att man från Helsingfors sida kunde ha lagt fram ett nytt förslag. Enligt kommunindelningslagen kunde förutom Helsingfors stadsfullmäktige t.ex. Kai Kalima i eget namn ha lagt fram ett förslag där Granö ingick, men som i övrigt var mindre än Helsingfors ursprungliga helt orealistiska förslag. Kanske hoppades man att kommunfullmäktige i Sibbo under hotet av Helsingfors obehandlade förslag skulle lägga fram ett dylikt motförslag, varmed villkoren i 5 § automatiskt hade uppfyllts. Hade Myllyniemi varit invånare i Helsingfors kunde i teorin även han i eget namn ha lagt fram ett förslag. Då hade frågan om jäv på inget sätt varit relevant. Nu var Myllyniemis uppgift inte bara att komma med ett förslag med motiveringar. Myllyniemis uppgift var bl.a. även att utreda de lagliga förutsättningarna för ett eventuellt förslag. Därmed är Myllyniemis utredning och rapport så som jag ser det en essentiell del av inrikesministeriets beredning. I själva verket bygger inrikesministeriets motivering till statsrådets gränsbeslut helt på Myllyniemis rapport.
Eftersom Myllyniemi av inrikesministeriet utnämndes till kommunindelningsutredare, torde reglerna om jäv för tjänsteman kunna tillämpas på honom. Åtminstone enligt kutym förväntas en tjänsteman som deltar i en beredning inte på förhand ha tagit ställning till ett ärende. Då Myllyniemi i sin rapport som en dellösning på det påstådda problemet med de admninistrativa gränserna mellan Helsingfors och Sibbo föreslår en sammanslagning av Nylands och Östra Nylands förbund är det enligt mig uppenbart att Myllyniemi på förhand gjort stälningstaganden som äventyrar förtroendet för hans opartiskhet. I blogginlägget "Bevismaterial. Den 5 december 2006" visade jag att Myllyniemis tidigare ställningstagande för en sammanslagning av landskapsförbunden finns dokumenterat i landskapsstyrelsens utlåtande till inrikesministeriet. Utlåtandet citerades även i Yles radionyhter den 7 december. Att Myllyniemi själv åtminstone senare noterat riskerna för jäv framgår av att han jävade sig då landskapsstyrelsen för Nylands förbund den 22 januari behandlade ett initiativ till sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden.
Viktigare än tidigare ställningstagande finner jag dock att Mylyniemi som socialdemokratisk representant för Lojo i landskapsstyrelsen för Nylands förbund varit bunden att främja Helsingfors intressen och att Myllyniemis roll som springpojke för Helsingfors finns domumenterat. (Se Springpojken. Den 16 december 2006, Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007.) Ur innehållet i Myllyniemis rapport framgår även med pinsam tydlighet att Myllyniemi tolkat sin utredning som ett beställningsarbete. Myllyniemi har okritiskt infogad text som han levererats i sin rapport, utan att inse vilka följderna är för utredningens trovärdighet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar