En liten prick. Den 11 november 2007

I Pekka Myllyniemis rapport "Kunnan osaliitos Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä" finns sju kartor med gränsförslag som alla har samma kartbotten. På samtliga kartor har de nuvarande kartgränserna infogats i vektorsgrafik. Med undantag av kartan med alternativet VE 3 finns texten "VE 3" uppe i mycket liten text på samtliga kartor. (Se "VE 3. Den 9 september 2007".) På samtliga kartor finns även en liten ljusröd prick. (Se kartan uppe till vänster på bilden ovan.) Den lilla pricken finns även som ett litet streck på kartan som bifogades till inrikesministeriets prememoria, fastän pricken eller strecket inte alls synns då powerpoint-filen visas som diashow. (Se kartan uppe till höger.) Även om pricken är knappt urskiljbar på kartorna i Myllyniemis rapport, saknar den inte betydelse. Den lilla pricken berättar en hel del om utredningsmannens förslag.

I Helsingfors förslag från den 21 juni 2006 hade den föreslagna nya landgränsen helt och hållet ritats ut med linjal. Istället för att gränsen skulle följa by- och fastighetsgränser består landgränsen av en linje, eller egentligen två räta linjer. Gränslinjen är alltå bruten och och linjen bryts just på det ställe där den lilla punkten finns på kartorna i Myllyniemis rapport. (Se kartan nere till vänster på bilden ovan.) Även i Myllyniemis alternativ VE 3 består gränsen i norr av en bruten linje, som bryts vid samma kordinat som gränslinjen i Helsingfors förslag. Det samma gäller gränslinjen i Myllyniemis alternativ VE 4b, där linjen bryts exakt vid den ljusröda punkten. Den lilla punkten eller det lilla strecket har tydligen varit ett hjälpmedel då gränslinjerna ritats ut, men punkten är mera än ett hjälpmedel.

Redan på kartan som Hufvudstadsbladet i misstag publiserade den 21 juni 2006 några timmar före Helsingfors tog fram sitt förslag bryts gränslinjen i norr vid den ovannämnda kordinaten. (Se kartan nere till höger.) Kartan torde visa det område som Helsingfors på våren under hot hade krävt av Sibbo. Ur kartan i Hbl framgår även betydelsen av kordinaten: Genom att låta gränslingen gå via denna kordinat maximeras den Helsingforsägda markens andel av området. På kartan som publicerades i Hufvudstadsbladet synns däremot inte Bäckängsvägen, som här har en central roll. Den aktuella kordinaten står även för det ställe där Bäckängsvägen eller Bäckängsvägens inflytande slutar.

Den lilla ljusröda pricken avslöjar två utgångspunkter för Myllyniemis förslag VE 2. Helsingfors ursprungliga krav, som förutom i Hufvudstadsbladet senare även publicerats i Helsingin Sanomat, bygger på samma utgångspunkter som Myllyniemis förslag. Skillnaden är att Myllyniemis förslag (ungefärligen) följer fastighetsgränserna. Myllyniemi har dock knappast själv förbättrat gränsförslaget. Inte heller har han redogjort för Bäckängsvägens betydelse för sammanhållningen i samhällsstrukturen, utan skriver bara att "Vaihtoehdossa 2 huomioidaan Helsingin maaomistuksia laajasti Knutersintien ja Puronniityntien väliin jäävällä alueella."

Proportionalitetsprincipen. Den 10 november 2007

I kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport finns det sju kartor på samma kartbotten: Helsingfors förslag från den 21 juni 2006, "Ilaskivis förslag" från 1989, samt Myllyniemis fem alternativ VE 1, VE2, VE 3, VE 4a och VE 4b. Myllyniemis två seriösa förslag VE 1 oc VE 2 finns på samma karta, men kartan finns i två identiska exemplar i rapporten. Jag har tidigare påpekat att endast gränsförslaget i alternativen VE 1 och VE 2 tar fastighets- och bygränserna i beaktande. Jag har även argumenterat för att Myllyniemi, med undantag av havsgränsen, inte själv dragit gränserna. Syftet med att på samma karta presentera två olika förslag var kanske att ge inrikesministeriet alternativa förslag, varav endast det ena hade "särskilt vägande skäl", men förfarandet undergräver ytterligare trovärdigheten i utredningsmannens förslag och rapport.

Helsingfors, eller åtminstone Kai Kalima, torde ha varit särskilt mån om att Granö skulle ingå i utredningsmannens förslag. Myllyniemi var dock allt för lyhörd mot statsministern eller Helsingin Sanomats tolkning av statsministerns tal vid bostadsmässan med följden att Myllyniemi kapade av Granö från samtliga fem alternativ. Så länge Helsingfors inte redogör för sina planer för Granö finns det inga lagliga grunder att inkorporera ön, men Granö kunde ha ingått i utredningsmannens förslag utan att ytterligare försämra de juridiska förutsättningarna för förslaget. Granö ligger ju invid Helsingfors nuvarande gräns och skulle naturligt ha hängt ihop med utredningsmannens förslag. Med andra områden som ingick i Helsingfors förslag är det annorlunda. Irikesministeriet skriver i sin motförklaring följande:

Suhteellisuusperiaate tarkoittaa kunnan osaliitospäätöksissä sitä, että vastoin asianomaisen kunnan tahtoa kunnasta ei voida siirtää toiseen kuntaan suurempaa aluetta kuin kuntajakolain 3 §:ssä säädettyjen kuntajaon muutosten edellytysten täyttymisen näkökulmasta on tarpeen.

Om proportionalitetspribcipen i statrådets gränsbeslut och utredningsmannens förslag skriver inrikesministeriet följande:

Hallintolain 6 §:ssä säädetty suhteellisuusperiaate on päätöksessä otettu huomioon siten, että Helsinkiin on siirretty alueita vain sen verran, kun kuntajaon muutoksen taustalla olevat maankäytön, asumisen, liikenteen ja elinkeinojen kehittämiseen liittyvä tavoitteet edellyttävät. Siirretyn alueen ulottaminen pohjoisessa Sipoonkorpeen on perustunut siihen kuntajakoselvittäjän selvityksessä esitettyyn johtopäätökseen, että Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan sen merkittävät luontoarvot huomioon ottaen tehdä vasta alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä.

Myllyniemi lyfter även fram proportionalitetsprincipen i sin rapport:

Kommunindelningsutredarens förslag beaktar proportionalitetsprincipen, som förutsätter att man inte ansluter ett större område än vad särskilt vägande förutsättningar kräver. Av denna anledning har utredaren i sitt förslag stannat för ett mindre område än vad Helsingfors stad har föreslagit.

Alla motiveringar för utredningsmannens förslag har Myllyniemis kopierat från Ratasvuoris utredning, som Helsingfors förvaltningscentral har levererat utredningsmannen. Förvaltningsdirektörens motiveringar med beskrivning av området handlar emellertid om det av Helsingfors föreslagna 5000 hektar stora området. Utgående från proportionalitetsprincipen har Myllyniemi lika väl valt att föreslå ett 3000 hektar stort område, som motsvarar det område som Helsingfors ursprungligen krävde, frånsett Granö. Eftersom Myllyniemi presenterar två seriösa, möjliga alternativ VE 1 och VE2, måste utredningsmannen skilt motivera varför det mindre alternativet inte är nog. Inannför det mindre området bor mindre än 5 % av Sibbos befolkning, så alternativet hade enligt kommunindelningslagen inte krävt "särskilt vägande skäl". Myllyniemi och inrikesministeriet tog dock risken och föreslog det större området som krävde särskilt vägande skäl i dubbel bemärkelse.

Innanför gränsen för utredningsmannens förslag VE 2 bor över 5 % av kommunens befolkning, varför förslaget till skillnad från alternativet VE 1 kräver att något av villkoren som defienineras i 3 § i kommunindelningslagen uppfylls med särskild vikt. Det räcker dock inte med att området som helhet uppfyller något villkor med särskild vikt. Enligt utredningsmannens egna ord (?) betyder proportionalitetsprincipen att man inte kan ansluta ett större område än vad särskilt vägande förutsättningar kräver. Vad jag kan förstå betyder detta att det även måste finnas särskilt vägande skäl att ansluta hela området VE 2 istället för bara det mindre området VE 1. Men Myllyniemi har inte speciellt övertygande argument för att ansluta det större området istället för det mindre. Jag återger argumenten i sin helhet:

Vaihtoehto 1 ei kuitenkaan pitkällä tähtäyksellä ole riittävä. Laajennusalueelle tulee Helsingin esityksen mukaan tulla noin 50 000 asukasta metron ja liityntälinjaston vaikutuspiiriin. Koska kuntajakoselvittäjän ehdotus ei ole yhtä laaja kuin Helsingin kaupunginvaltuuston päätöksen tarkoittama, on kuitenkin lähdettävä siitä, että koko alueelle Vantaa huomioon ottaen tulee voida suunnitella asunnot noin 40 000 asukkaalle sekä työpaikat noin 10 000 työntekijälle. Asukkaista vähintään 20 000 sijoittuisi nykyisen Lounais-Sipoon alueelle. Tällainen asukasmäärän lisäys on myös Sipoon yleiskaava 2025:ssä.

Asutuksen ja työpaikkojen on tukeuduttava tehokkaisiin joukkoliikenneyhteyksiin, joista metron laajentaminen Mellunkylästä Vantaan Länsimäkeen ja edelleen Itäsalmeen on toteuttamiskelpoisin ja taloudellisesti edullisin ja suhteellisin pienin rajakustannuksin toteutettava ratkaisu. Metroaseman vaikutuspiiriksi on oletettu 3-4 km:n matka metroasemalta.

Metroon tukeutuminen vaatisi Lounais-Sipoon alueelle kaksi metroasemaa, joista toinen ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle. Metron toteuttamisessa tarvitaan joka tapauksessa yhteistyötä Helsingin ja Vantaan kesken sekä valtiota osarahoittajana. Jos lisäksi tarvittaisiin erityisesti metrosta toteuttamisen vaatimaa yhteistyötä Sipoon kanssa, metron toteuttaminen saattaisi muodostua päätöksenteossa pitkäaikaiseksi ja monimutkaiseksi.

Näin tarkasteltuna Vaihtoehto 1:n mukainen alue ei ole riittävän suuri, vaan sitä on laajennettava itään.

Vaihtoehtoa 1 laajemmalle alueelle sijoittuu myös merkittävät luontoarvot tarjoava Sipoonkorven alue. Sen luontoarvot tarjoavat tärkeän ja luontevan lähtökohdan suunnittelulle. Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä. Helsingissä on pitkät perinteet sovittaa luontoarvot osaksi tiivistä kaupunkirakennetta.

Vaihtoehto 1:ssä on lisäksi se ongelmallinen piirre, että se huomioi vain hyvin rajoitetusti Helsingin maanomistuksia. Niitä kuuluu alueeseen lähinnä vain vaihtoehdon läntisissä osissa E18-tien kahta puolta. Landbon itäpuolella olevat laajat omistukset jäävät kokonaan ulkopuolelle.

Att Helsingfors markegendom öster om Landbo inte rymms med i alternativ VE 1 kan inte vara ett särskilt vägande skäl, emedan inrikesministeriet i sin motförklaring skriver följande:

Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla. Kunnan osaliitoksia ei vakiintuneen laintulkinta- ja hallintokäytännön mukaisesti ole tehty sillä perustella, että kunta, henkilö tai joku muu taho omistaa kiinteistöjä toisessa kunnassa.

Att två metrostationer "ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle" kan knappast vara ett särskilt vägande skäl, då den tänkta metrolinjen även förutsätter två metrostationer på områden i Vanda som enligt förslaget till generalplan för Vanda är definierade som grönområden. Att en eventuell fjärde metrostation vid en eventuell metrolinje eventuellt måste byggas i Sibbo kan inte vara ett särskilt vägande skäl. Den fjärde stationen är dessutom den station som senast skulle behöva stå färdig. Att "metron toteuttaminen saattaisi muodostua päätöksenteossa pitkäaikaiseksi ja monimutkaiseksi" ifall Helsingfors förutom med staten och Vanda även måste samarbeta med Sibbo, kan i ingen händelse betraktas som ett särskilt vägande skäl. Trovärdigheten i de ovanciterade motiveringarna ökar inte av att de huvudsakligen är kopierade ur Ratasvuoris utredning. Även påståendet om att "Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä" är direkt kopierat från förvaltningsdirektörens utredning. Till saken hör att Östra Nylands förbund redan har definierat gränserna för Storskogen.

Hot. Den 9 oktober 2007

Trots att regeringen idag har gett ett förlag till undantagslag har nyhetsflödet även idag dominerats av dramat i Tusby. Inte helt oväntat har några galenpannor utnyttjat situationen och skapat panik genom hotelser på Intenet. I Finland är det inte straffbart att planera brott, men hot om att brott planeras kan vara straffbara, fastän inga brott i verkligheten planeras. Straffet för olaga hot är upp till två års fängelse.

Hot och varningar är inte nödvändigvis straffbara. Ändå undrar jag hur lagligt det är att en minister hotar en kommun. På grund av kommunernas självstyrelse kan staten inte ge förordningar åt kommunerna. Staten kan utöva makt över kommunerna endast genom lagstiftning. Lika väl försökte statsminister Matti Vanhanen och kommun- och bostadsminister Hannes Manninen under föregående regeringsperiod påverka kommunernas planering och samarbete genom hot. Huruvida Manninen direkt hotade Sibbo vet jag inte, men det står klart att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori hotade sina kolleger i Sibbo att ministrarna bestraffar Sibbo, ifall kommunen inte går med på Helsingfors krav. Några dagar före Helsingfors inkorporeringsbeslut bekräftade Manninen hotet som Pajunen och Vapaavuori hade framfört. På denna blogg har jag gett belägg för att hotet uttryckligen var ett hot med syfte att pressa kommunfullmäktige i Sibbo att frivilligt avstå sydvästra Sibbo. Hotet visade sig senare vara en bluff, som kunde betecknas som ett utpressningsförsök.

Jag har tidigare i blogginlägget "'Selvyyden vuoksi'. Den 23 september 2007" nämnt att Vapaavuori i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 påpekade att "Selvyyden vuoksi on vielä hyvä todeta, että eduskunta voi säätää lailla mistä tahansa kuntajaon muutoksesta ilman ehtoja." I normala fall skulle en speciallag för Sibbo inte vara realistisk. Kommun- och servicestrukturreformen gav dock i princip möjligheter för en tillämpning av moment tre i § 1 i kommunindelningslagen, som säger att en ändring av kommunindelningen även kan bestämmas genom lag. Sannolikheten för en dylik lag föreföll dock betydligt större än normal i samband med kommun- och servicestrukturreformen. Att Sibbofrågan faktiskt kopplades samman med KSSR framgår bl.a. ur Astrid Thors anförande vid riksdagens plenum den 15 mars 2006:

Viime aikoina on herättänyt suurta hämmennystä ja ihmetystä Helsingin seudulla ja Uudellamaalla, kun on vaikuttanut siltä ja sellaisia puheita on kuullut, että Helsingin seudun uudistukset oikeastaan ovat se tärkein syy, miksi Paras-hankkeeseen on lähdetty. Minun täytyy sanoa, että ne kuvat, mitä on annettu esimerkiksi Helsingin itäisen naapurin Sipoon kaavoitustilanteesta, ovat olleet hyvin tarkoitushakuisia. ... Tämä kummallinen käsitys on siis tullut, että nyt oikeastaan kaikki on kiinni Helsingin seudun kaavoituksesta. Kun Paras-hankkeeseen lähdettiin, olivat syynä aivan toiset seikat. Toivottavasti Sipoon todellinen tilanne tulisi myöskin hyvin esille.

Det är skäl att notera att Manninens strukturgrupp inte (formellt) hade uppnått enighet då Helsingfors den 21 juni 2006 tog sitt annekteringsbeslut. I ett pressmeddelande den 19 juni sade Manninen ännu att "Den av mig ledda strukturgruppen som beredde kommun- och servicestrukturreformen kunde inte behandla innehållet i ramlagen eftersom regeringsgrupperna inom beredningen inte har kunnat uppnå samförstånd." Den 21 juni var det meningen att strukturgruppen en sista gång skulle sammankomma, men Manninen fick en vecka extra tid. Följande vecka lyckades man plötsligt uppnå enighet. Sibbo fanns inte med i lagförslaget, men Sibbofrågan hade Manninen lovat ordna på annat sätt.

Dagarna före Helsingfors beslut att föreslå ett område på 5000 hektar var pressen oerhört stor på Sibbo att acceptera Pajunens och Vapaavuoris erbjudande på ett endast 3000 hektar stort område. Av någon anledningen lyckades dock inte försöket att hota Sibbo att gå med på Helsingfors krav. Kanske berodde det trots allt på att Helsingin Sanomat den 20 juni antydde att Helsingfors förberedde ett initiativ till inrikesministeriet. Följden var att Pajunen till synes oförberedd plockade fram ett mycket fräckt men samtidigt obegripligt klantigt förslag på ett 5000 hektar stort område.

I efterhand kan vi konstatera att kommunindelningslagen visserligen ger möjlighet för riksdagen att genom lag bestämma om en ändring av kommunindelningen, men att även lagstiftningen måste underordnas grundlagar och internationella avtal.

Det är svårt att mygla. Den 8 november 2007

Fallet Sibbo visar att det är svårt att mygla. Då planerna måste hemlighållas kunde uppgifterna inte delegeras i tid. Resultatet är en iögonfallande oprofessionalism. Så väl Helsingfors gränsförslag från den 21 juni 2006 som utredningsman Pekka Myllyniemis förslag från den 30 november 2006 är ofattbart klantigt. En ironisk detalj är att gränsen i Helsingfors förslag följer fastighetsgränserna till havs men inte på land, medan gränsen i Myllyniemis förslag ungefärligen följer fastighetsgränserna på land, men inte till havs. En av många obesvarade frågor är hur gränslinjen i Myllyniemis förlag även på land hamnat på sidan om fastighetsgränserna, trots att avsikten uppenbarligen varit att ta fastighetsgränserna i beaktande.

Till inrikesministeriets motförklaring bifogades för första gången gränsförslaget utritat på grundkarta, där även fastighetsgränserna finns med. Att man inte tidigare använt grundkarta kan ha att göra med upphovsrätten, men det borde ha varit lätt att flytta gränslinjen från en grundkarta till en väg- eller adresskarta. Gränslinjer på digitala kartor görs ofta i vektorgrafik, som placeras ovanpå kartbilden i rastergrafik. Detta är även fallet då det gäller kartorna i den finska orginalversionen av Myllyniemis rapport. Till skillnad från kartbilden i rastergrafik behåller gränslinjerna i vektorgrafik sin skärpa då bilderna förstoras upp. Från kartbilagan som bifogats till inrikesministeriets prememoria går det även att ta bort kartbilden medan gränslinjerna lämnas kvar. (Se bilden ovan.)

Det är ofattbart att man på inrikesministeriet inte skulle ha klarat av att överföra en gränslinje från en grundkarta till en adresskarta utan att förvränga gränserna. Dessutom har man lyckats få gränslinjen för Ilaskivis förlag på rätt plats på samma kartbotten. Gränsförslaget måste därför i något skede ha kopierats av en amatör. Detta oprofessionella förfarande hade inte varit nödvändigt, ifall man inte hade haft någonting att dölja.

Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007

Trots skottdramat i Tusby skall jag hålla mig till ämnet och även idag skriva om fallet Sibbo. Jag hade ämnet för dagens blogginlägg klart för mig redan före jag en kvart i två efter en avslutad matematiklektion kollade nyhetena på Svenska Yle.
Erkki Mennola skriver i sitt expertutlåtande från den 24 juli bl.a. följande om statsminister Matti Vanhanens jäv:

Matti Vanhanen on itse haastatteluissa myöntänyt sopineensa jo keväällä 2006, ennen Helsingin kaupungin esitystä, puoluejohtajana silloisen valtiovarainministeri Eero Heinäluoman ja nykyisen valtiovarainministeri Jyrki Kataisen kanssa liitosasiasta. Tämä puolueiden välinen korkean tason sopimus, jonka todellinen tausta ja motiivi ovat toistaiseksi vielä jääneet tuntemattomaksi, on sittemmin ohjannut ratkaisevasti asian käsittelyä hallituksessa.

Förra året skrevs det mycket om att Helsingfors hade kommit överens om stadens annekteringsinitiativ med dåvarande kommunminister Hannes Manninen, statsminister Matti Vanhanen och dåvarande finansminister Eero Heinäluoma. Om den nuvarande finansministern Katainen talades det däremot inte. Efter statsrådets gränsbeslut avslöjade emellertid stadsdirektör Jussi Pajunen att även Katainen hade en central roll. Jag citerar ur artikeln "Hallitus hyväksyi Sipoo-liitoksen äänin 8-4", som Helsingin Sanomat publicerade den 29 juni 2007:

Pajunen valotti myös taustoja Sipoo-hankkeesta, jossa Helsingin puolella olivat aktiivisia kaupunginhallituksen silloinen puheenjohtaja Jan Vapaavuori (kok) ja valtuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen (sd).

Pajusen mukaan ajatus Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin ei tullut edelliselle hallitukselle todellakaan yllätyksenä. Kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) kanssa asiasta oli puhuttu viimeistään vuoden 2006 alkukuukausina.

Muita aktiivisia taustahahmoja olivat pääministeri Vanhanen ja silloinen valtiovarainministeri Eero Heinäluoma (sd). Nykyministereistä keskeinen hahmo oli lisäksi Jyrki Katainen (kok).

Pajunen avslöjar eventuellt här varför Katainen kände sig förpliktad att avbryta sin semester för att deltaga i gränsbeslutet och komma med ett motförslag till föredragande ministern Mauri Pekkarinens förslag. Man kan fråga sig om inte även Katainen på basen av Pajunens avslöjanden borde betraktas som jävig. Pajunens angivelse torde ha större vikt i sammanhanget än Katainens ställningstaganden i Helsinin Sanomat och Hufvudstadsbladet den 25 januari. Mera betydelsefullt finner jag det lika väl att Pajunen medger att Helsingfors hade diskuterat Sibbofrågan med Manninen redan i början av år 2006. I det skedet var det uttryckligen i samband med inrikesministeriets hörande angående KSSR som Helsingfors hade lyft fram annekteringsfrågan. Trots kraven från Helsingfors togs Sibbo emellrtid inte med i kommun- och servicestrukturrefomen, eller åtminstone inte i förslaget till ramlag. Det är fullständigt uppenbart att SDP:s huvudförhandlare Rakel Hiltunen som krav i förhandlingarna kring KSSR ställde att sydvästra Sibbo ansluts till Helsingfors eller åtminstone att Manninen uttrycker sitt stöd för förslaget till ny kommunindelning.

Östutvidgning för Samlingspartiet. Den 6 november 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "Kokoomus perusti jo Lounais-Sipoon yhdistyksen". Jag citerar ur notisen:

Kokoomus aloitti Helsingin itälaajentumisen etuajassa eilen maanantaina.

Lounais-Sipoon kokoomuslaiset perustivat paikallisyhdistyksen alueelle, jonka valtioneuvosto on päättänyt liittää Helsinkiin. Korkein hallinto-oikeus ei ole vielä ottanut kantaa alueliitokseen.

I notisen berättas vidare att lokalavdelningen grundats av medlemmar i Samlingspartiet bosatta i Östersundom och att avsikten är att ändra hemort för föreningen från Sibbo till Helsingfors, ifall annekteringen förverkligas.

Så här på svenska dagen då tänker jag passa på att se språkpolitiska dimensioner i fallet Sibbo. Ur ett samlingspartistisk perspektiv är det i sig inget större problem med att det finns två nyländska landskapsdförbund eller att Östersundom hör till Sibbo och därmed till Östra Nyland. Problemt är att Sfp är största partiet i så väl Sibbo som i Östra Nyland. Liksom Pekka Myllyniemi föreslår i sin rapport, skulle en sammanslagning av de två nyländska landskapsförbunden innebära "Ruotsinkielisten aseman tasapainottuminen ja pääkaupunkiseudun osaamiskeskusten alueellisen vaikuttavuuden kasvu Porvoon alueella."

Sibbos påstådda samarbetsovilja handlar inte minst om att beslut som gäller Östnyland och Sibbo inte kan tas på Samlingspartiets interna möten. Därmed utgör Sibbos västgräns en politisk språkmur för Samlingspartiets inflytande. En utvidgning av Helsingfors och Huvudstadsregionen österut skulle inte minst betyda en östutvidgning för Samlingspartiet. Som en följd av annekteringshotet kan emellertid denna östutvidgning förverkligas även utan en annektering. Om Sfp vill förbli största partiet i Sibbo en tid framöver, skulle det gälla att satsa mindre på lyxiga villor och mera på socialt och ekologiskt boende.

Finland är inte Pakistan. Den 5 november 2007

De senaste dagarnas händelser i Pakistan visar betydelsen av maktfördelning. Trots att Finland i strikt bemärkelse inte är en rättsstat, så är maktfördelningen hos oss en garanti för den demokratiska ordningen. Då det gäller adminitrativa beslut, som riksdagen inte kan ändra på genom att regeringen avsätts, har Högsta förvaltningsdomstolen sista ordet. Domarna i Högsta förvaltningsdomstolen torde inte heller ha någonting att frukta, så vida de inte i likhet med Lauri Tarasti hoppas på att utnämnas till utredningsmän. Jag har därför svårt att föreställa mig att HFD inte skulle ogiltigförkölara statsrådets gränsbeslut. Partiledarna Matti Vanhanen, Jyrki Katainen och Tanja Cronberg röstade visserligen för en ändring i kommunindelningen, men de hade knappast egna intressen på spel. Istället torde samtliga tre ha agerat under påtryckningar från Helsingforspolitiker. Genom att de röstade för förslaget till ny kommunindelning har de gjort det som man krävde av dem. Om Vanhanen verkligen hade önskat se en annektering av sydvästra Sibbo, borde han ha förstått att jäva sig eller ordna med förhinder. Istället valde han efter påtryckningar från Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen (sdp) att deltaga i beslutet.

Hiltunens påtryckningar och beskyllningar om ansvarsflykt mot ministrar som tänkte jäva sig förefaller irrationella. Genom att pressa Vanhanen att deltaga i beslutsfattandet riskerade hon gränsbeslutet. Det verkar som om Hiltunen var mera mån om att Vanhanen höll sitt löfte om att stöda en annektering än att annekteringen förverkligades. Kanske hade hon förstått att gränsbeslutet skulle ogiltigförklaras oberoende av om en jävig statsminister deltog i beslutsfattandet eller ej. Jag citerar ur artikeln "Sipoo-päätös levittää pelkoa keskustan kenttäväen keskuudessa", som Helsingin Sanomat publicerade den 13 juni.

"Sehän on ydinasia, että ottaa kantaa. Ei se voi olla peruste jääviydelle", sanoo Helsingin kaupunginvaltuuston puheenjohtaja, kansanedustaja Rakel Hiltunen (sd).

Hiltunen pitää muiden kuin Helsingin kaupunginvaltuustoon kuuluvien jääväystä vastuunpakoiluna.

"Harvoin on sellaisia tilanteita, että voi kaikkien mieliksi tehdä", hän piikittää.

Hiltunen perää hallituksen sisäistä ryhtiliikettä. Hän on huolestunut siitä, että jääväyksien varjossa unohtuu, miten tärkeästä asiasta on kysymys - rakentamiseen kelpaavaan maan kaavoittamisesta asuntotuotantoon.

Julkisen kannanoton luoma esteellisyys on apulaisoikeuskansleri Jaakko Jonkan mukaan ministerin itse harkittava asia.

"Pääsääntöisesti se ei tee jääviksi", hän sanoo. Eri asia on, jos kannanotoillaan olisi ryhtynyt jommankumman osapuolen "asianajajaksi".

Sipoo-päätös ei Jonkan mukaan ole mikä tahansa poliittinen päätös. On erittäin mahdollista, että siitä myös valitetaan korkeimpaan hallinto-oikeuteen.

Jonkan mukaan jääväyksillä halutaan ehkä juuri poistaa se mahdollisuus, että korkein hallinto-oikeus kumoaisi päätöksen, jos joku päätöksentekoon osallistuneista olisikin jäävi.

"Päätöksentekijät ottavat huomioon, että tällainen riski on olemassa."

Trots Jonkas uttalande, tog Vanhanen risken och beställde av justitiekanslern ett utlåtande, som gav honom möjlighet att deltaga i gränsbeslutet. Om HFD ogiltligförklarar Sibbobeslutet på grund av Vanhanens jäv, så visar det att Vanhanens planer att jäva sig inte handlade om ansvarsflykt. Det borde Vanhanen inte ha någonting emot. Faller gränsbeslutet på andra besvärsgrunder, finns det alltid en tjänsteman på inrikesministeriet som man kan göra till syndabock.