Ett oprövat fall. Den 25 april 2008

I dagens Hufvudstadsblad ingår en insändarartikel av professor J P Roos. Artikeln, som är ett inlägg i en mera allmänn diskussion om den bristande rättssäkerheten i Finland, har rubriken "Ingen ordentlig prövning". Jag återger här det avslutande stycket:

Det ofta upprepade påståendet att Finland är en rättsstat är en sanning med modifikation. Vi är snarare en stat där högre instanser egentligen inte behöver följa lagen om de inte vill.

Roos ger i sin artikel flera färska exempel på fall som i det rådande systemet inte har någon chans att bli ordentligt prövade. Ett av exemplen är följande:

Helsingfors annektering av västra Sibbo, som kan anses bryta mot enskilda medborgares mänskliga rättigheter och där högsta förvaltningsdomstolen tolkade lagen på ett minst sagt märkvärdigt sätt

Stefan Wallin har idag hållit ett tal om "regeringes första år" vid Sfp:s partistyrelsemöte. Redan i andra satsen omnämndes fallet Sibbo:

Jag vill sammanfatta regeringens första år som intressant, också framgångsrikt men även turbulent. På minussidan bokför vi naturligtvis Sibbobeslutet, men också motvinden i förvaltningsfrågorna.

Uppdrag för en obunden grupp. Den 24 april 2008

Radio Vega Östnyland hade i morse ett inslag om den nya politiska gruppen "Vårt enade Sibbo", som igår höll sitt första planeringsmöte. I inslaget säger Caspar Berntzen att Sibbo behöver en obunden grupp, som inte är bunden av politiska partiers beslut på riksnivå. Resonemanget är intressant. Enligt min bedömning är det faktum att de tre stora rikspartierna alla är svagt representerade i Sibbo en viktig bidragande orsak till den aktuella inkorporeringen. En obunden grupp förbättrar inte situationen ur denna synvinkel. Påståendet att en obunden grupp inte är bunden av politiska partiers beslut på riksnivå föranleder å andra sidan frågan om Sibbopolitikernas möjligheter att värja attacken från Helsingfors begränsats av politiska band. Åtminstone har varken Eero Seppänen (saml) eller Jouko Tikkanen (c) i fallet Sibbo sparat på kritiken mot den egna respektive partiledningen. Hur är det då med Sfp? Har Svenska folkpartiets representnater tvingats att ta hänsyn till direktiv från partiledningen? Var man rent av tvungen att ge lillfingret åt Helsingfors, för att partiet pressades i KSSR-förhandlingarna våren 2006?

Det är klart att kommunledningen är tvungen att ta hänsyn i olika riktningar och även i en konflikt med Helsingfors agera diplomatiskt. En obunden grupp har däremot större möjligheter till aktivism. Det finns mycket man kunde göra: Anmäl Pekka Myllyniemi och Arto Sulonen för oegentligheter i bedredningen av statsrådets Sibbobeslut; kräv att HFD:s Sibbobeslut återbryts med motiveringen att Heikki Harjula på flera grunder kan betraktas som jävig; försök föra vidare Sibbofrågan till så väl EG-domstolen som Europeiska människorättsdomstolen.

Skatteinkomster. Den 23 april 2008

I en artikel med rubriken "Tarvitaanko Espoota yhtään mihinkään?" i dagens Helsingin Sanomat citeras Jukka Relander, som säger följande:

Mutta eikö Helsingin olisi kannattanut Sipoon lounaisosien sijaan haukata Otaniemi ja Keilaniemi. Miettikää niitä verotuloja!

I verkligheten hade Helsingfors många gånger hellre valt Otnäs och Kegelviken än sydvästra Sibbo, men det fanns inga politiska förutsättningar för en västexpansion. Den nu aktuella inkorporeringen hade aldrig aktualiserats, om Helsingfors hade haft möjlighet att expandera västerut. Relanders förslag är dock knappast allvarligt menat. Om Helsingfors vill komma över Otnes och Kegelviken, måste hela huvudstadsregionen slås samman. Egentligen har det inte så stor direkt ekonomisk betydelse för Helsingfors att Nokias huvudkontor ligger i Esbo och inte i huvudstaden, emedan kommunerna inte längre får bolagsskatt enligt bolagens hemort. Så till vida träffar Relander ändå rätt att Helsingfors intresse för sydvästra Sibbo i första hand egentligen handlar om skatteinkomster.

Många Helsingforspolitiker har ansett att Helsingfor bör få sydvästra Sibbo för att Esbo har sitt Westend. I sin skandalomsusade Sibboutredning gör Pekka Myllyniemi den tokiga kalkyleringen att då Sibbo förlorar 10,5 procent av sin befolkning, så förlorar kommunen (bara) 10,5 % av skatteinkomsterna. Däremot precenterar Myllyniemi i en tabell i avnitt 2.1 i sin rapport troligen hellt korrekta siffror som visar skatteintekterna per ivånare för de tre berörda kommunerna år 2005. Siffrorna är följande: Helsingfors 3 535, Vanda 3 260, Sibbo 3 028. Trots att Sibbo redan från förut har en högre skatteprocent än både Vanda och Helsingfors, har Sibbo de lägre skatteinkomster per invånare.

Samlingspartiets linje. Den 22 april 2008

Borgåbladet berättar på eftermiddagen i en notis med rubriken "Ny fullmäktigegrupp i Sibbo" att Eero Seppänen uteslöts ur samlingspartiets fullmäktigegrupp i Sibbo och nu bildar en egen "grupp" med namnet "Vårt enade Sibbo". Det är lätt att ironisera över enigheten i en enmansgrupp. Jag har även i blogginlägget "Följder för kommunalvalet. Den 10 april 2008" uttryckt mitt tvivel mot den tänkta gruppen "Vårt förenade Sibbo". Jag vill ändå i detta sammanhang uttrycka min respekt för Seppänens val att inte ställa upp för Samlingspartiet i nästa val. Enligt vad Seppänen tidigare sagt hade Samlingspartiets ordörande Jyrki Katainen i somras sagt till Seppänen att det är Samlingsparteiets linje att inkorporeringen bör förverkligas och att Seppänen kan byta parti, om han inte kan omfatta denna linje. (Se "Osakliga grunder. Den 3 november 2007".)

När Seppänen valde att inte ställa upp för samlingspartiet i kommunalvalet drog han koncekvenserna av partiets och dess ordförandes oacceptabla bemötande. Man kan för övrigt fråga sig om det även var "Samlingspartiets linje" att inkorporeringen hade lagliga förutsättningar. Samlingspartiets "linje" är speciellt intressant med tanke på att statsministern ännu vid presskonferensen efter statsrådets beslut framhöll att huvudvikten i beslutet låg på den juridiska bedömningen och att ministrarna enskilt för sig tog ställning till de juridiska förutsättningarna först vid statsrådets sammanträde.

Den överkörda medborgarens halmstrå. Den 21 april 2008

I det senaste numret av Medborgarbladet (nr 2/2008), har Sfp nu även i tryckt form publicerat Henrik Lax pressmeddelande "Den överkörda medborgarens halmstrå" från den 22 februari. (Se "Halmstrån. Den 8 mars 2008" och "Lax och Europaparlamentet. Den 7 april 2008".) Eftersom det handlar om ett pressmeddelande, återger jag här texten i sin helhet:

Europaparlamentariker Henrik Lax (sfp) lyfter fram EU-medborgarnas framställningsrätt i sin kolumn publicerad idag lördag i tidningen Kaleva.

- En framställning till Europaparlamentet är en politisk rättsskyddsmekanism, en grundrättighet som ger medborgarna en möjlighet att få sin sak prövad i en oberoende offentlig granskning. Sibbo-frågan aktualiserar behovet av en författningsdomstol i Finland. Då en sådan inte finns kan finländska medborgare vända sig till olika europeiska instanser, skriver Lax.
- Den som idag känner sig överkörd är sibbobon. Hans uppfattning är att statsmakten med stöd av Högsta förvaltningsdomstolen åsidosatt den kommunala självbestämmanderätten och utan att lyssna på kommuninvånarna låtit Helsingfors stad roffa åt sig de bästa bitarna av Sibbo, konstaterar Lax.
- Det finns motsvarande fall i Europa. I Valencia vann 15,000 invånare med sin framställning en moralisk seger. Europaparlamentet ansåg att de spanska myndigheterna hade låtit bli att beakta lokalbefolkningens rättigheter under planläggningen av ett område. Följaktligen uppmanades myndigheterna att förbättra medborgarnas möjlighet att delta i beredandet av markanvändningsplaner, upplyser Lax om i kolumnen.
- I Sibbofallet fråntogs sibboborna inte bara rätten att delta i beslutet gällande markanvändningen utan också själva markområdena, avslutar Lax sin kolumn.

Det kan vara skäl att påpeka att en framställning till Europaparlamentet eller petitionsutskottet inte är Sfp:s eller kommunens halmstrå i Sibbofrågan. Det är uttryckligen medborgatnas eller invånarnas rättigheter som EU ämnar trygga. Sibbo kommun har inte behandlats rättvist eller jämlikt av de statliga myndigheterna, men det är invånarna som måste söka upprättelse.

Sfp och inkorporeringen. Den 20 april 2008

I sin Sibborapport har utredningsman Pekka Myllyniemi avslöjat planerna bakom Raimo Ilaskivisi (saml) inofficiella förslag till ändring av kommunindelningen från år 1989. Förslaget var så gott som identiskt med det förslag som Helsingfors lade fram vintern och våren 2006:

- till Vanda stad ansluts de områden mellan Ring III och Dickursby som i funktionellt hänseende hör dit och Vanda överlåter ett mindre område i Västersundom till Helsingfors stad. - från Sibbo kommun ansluts delar av södra Sibbo till Helsingfors stad.

Myllyniemi understryker att områdesregleringen skulle vara frivillig i enlighet med följande principer:

Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.

Ilaskivis motiveringar har, liksom jag tidigare noterat på denna blogg, likheter med det erbjudande till "frivilligt" områdesreglering som Jussi Pajunen (saml) och Jan Vapaavuori (saml) i lade fram i hemliga förhandlingar våren 2006. Även om kommunledningen och Sfp kunde ha gått med på arrangemanget, är det klart att övriga politiska grupper i Sibbo inte kunde gå med på ett dylikt förslag. Inte heller kunde Sfp öppet medge att arrangemanget vore attraktivt. Det visade sig att initiativet till en inkorporering på det nationella planet väckte största avsky just bland Sfp: s traditionella väljare.

Trots att Sfp är det enda riksparti som (efter Helsingfors initiativ i juni 2006) konsekvent motsatt sig annekteringen, är det på kort sikt Sfp som drar den största nyttan av annekteringsbesluten. Sfp:s framgång i kommunalvalet i Sibbo är tryggat och även Sfp i Helsingfors kan dra nytta av nya "svenska" väljare.

I en artikel med rubriken "Pigan måste locka på två språk" i gårdagens Hbl framhåller Henry Wiklund problemet med att Sfp kan uppfattas som ett nejsägarparti: "Efter en rad nej på både riks- och kommunal nivå mot polisdistriktsindelningen, mot Sibboannekteringen uppfattas sfp i dag som det motarbetande partiet." Liksom den nyvalda kretsordföranden Henrik Wrede framhöll är det dock ett mindre problem att Sfp säger nej i viktiga frågor än att partiets representanter uppfattas som yes-men. Ett större problem är kanske att förlusten i fallet Sibbo kan uppfattas som en prestigeförlust, som gör Sfp-arna till förlorare. Lokalt är dock förlusten framför allt långsiktig: På grund av annekteringen uppfyller Sibbo inte KSSR-kraven. Tack vare ramlagens krav på "minst omkring 20 000" invånare kan finansministeriet pressa Sibbo att planera för våldsam tillväxt (se "Vem är staten? Den 17 april 2008"), vilket betyder att Sibbo förfinskas och urbaniseras mycket snabbt, trots inkorporeringen.

Spaningsflygningar. Den 19 april 2008

I senaste numret av gratistidningen Vartti ingår en notis med rubriken "Sipoon rajaa kartoitetaan ilmassa pörräten". I dagens Borgåblad ingår en notis med rubriken "Lågflygande plan kartlägger Sibbo". I notiserna berättas det att Helsingfors fastihetsverk sänder ut flygplan och helikopptrar för att kartlegga de områden i Vanda och Sibbo som skall anslutas till huvudstaden. Flygmätningarna inleds kanske redan idag.

I dagens Helsingin Sanomat ingår flera texter om potentiella översvämningsområden i Helsingfors. En av artiklarna har rubriken "Suunnittelija: Helsingissä rakennettava neljä metriä merenpinnan yläpuolelle". I artikeln konstateras inledelsevis att "Uudet kaupunginosat pitäisi rakentaa vähintään neljä metriä meren pinnan yläpuolelle, jos Helsinki haluaa varautua nopeasti etenevään ilmastonmuutokseen." Det är Kari Silfverberg från Helsingfors miljöcentral som anser att gränsen borde höjas till fyra meter. För närvarande är det två och en halv meter över havsnivå som gäller i Helsingfors. Även om gränsen 2,5 meter får gälla ligger en avsevär del av området i Vanda och Sibbo som skall anslutas till Helsingfors under gränsen. Detta framgår bl.a. ur kartan ovan, som publicerats av Nylands förbud. De grönfärgade områdena ligger under 2,5 meter över havsnivå.

Om Helsingfors går in för att ansluta området norr om Borgå motorväg till en nationalpark, så återstår det av annekteringsområdet inte mycket mera än naturaområden och översvämningsområden. Kanske hittar Helsingfors fastighetsverk under sina spaningsflygningar ändå något område som man finner lämpligt för en utfyllnadsbacke.