Ekonomiskt spelrum. Den 7 augusti 2008

Yles lokala nyheter berättar idag att planen över en metrolinje från Kampen till Tölö och Böle är färdig, medan metrolinjer som skulle gå från Böle till Vik och till Månsas (och Helsingfors-Vanda flygplats) ska utredas nästa år. HST:s VD Matti Lahdenranta uppskattar att den nya metrolinjen från Kampen framåt kan börja byggas år 2020 - om planerna fortskrider med nuvarande hastighet. Kollekttrafiknämnden beslöt i maj 2006 att forsätta utredningarna om en metrolinje till flygplatsen. Bilden ovan är från utredningen "Lentokenttämetro - Toiminnalliset tarkastelut" som fanns till hands redan 2006. De orangefärgade linjerna är de enda nu existerande. Ändå lyckades Helsingfors stad sommaren 2006 övertyga medier och politiker om att det faktum att linjen i öster tar "tvärt slut" i Mellungsbacka är ett allvarligt problem, som beror på en "språkmur".

Man kan kan fråga sig när det kan bli aktuellt att börja bygga Östersundommetron. För drygt två år sedan ansågs linjen aktuell på 2040-talet. (Se "Snabb takt. Den 3 juni 2008".) Helsingfors må vara "Finalnds enda metropol", men även huvudstadens resurser är begränsade. Frågan är varifrån pengarna skall tas. Det frågade sig även överborgmästare Jussi Pajunen i sitt tal vid fullmäktigemötet den 18 juni 2008:

Helsingin kaupungilla on edessään tulevan vuosikymmenen aikana varsinainen investointipiikki. Pelkästään raideliikenneinvestoinnit ovat miljardiluokkaa. Samaan aikaan tulevat uusien asuinalueiden perusinvestoinnit. Uudenlaisten rahoitusvaihtoehtojen selvittämistä on kiirehdittävä.

Det aktuella finansieringsalternativet torde vara Harkimos-Ekströms modell, som den socialdemokratiska kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi underkände för Sibbos del. I samma avsnitt i rapporten där Myllyniemi kritiserar Sibbos modell för en lösning av "problemen med samhällstrukturen i huvudstadsregionen" hävdar Myllyniemi för övrigt att "för Helsingfors ekonomi är en inkorporering inte problematisk med tanke på det ekonomiska spelrummet". Pajunen tycks ha försett utredningsmannen med högst selektiv information.

Helsingfors partner. Den 6 augusti 2008

Den 15 januari publicerade åtminstone Iltalehti FNB:s notis med rubriken "Sipoo-päätös puhdistaa pääministerin ja selvitysmiehen". I verkligheten valde HFD bara att inte betrakta Matti Vanhanen och Pekka Myllyniemi som jäviga, bl.a. med motiveringen att Nylands förbund inte är en part i målet. Indirekt medger HFD att kommunindelningsutredare Myllyniemis utredning är bristfällig, men kompenseras av utlåtanden. Påståendet att Vanhanen varit jävig att deltaga i Sibbobeslutet avfärar HFD med följande motivering:

Statsminister Matti Vanhanen har inte blivit jävig att delta i beslutsfattandet i statsrådet på den i besvären anförda grunden att han i förväg i offentligheten har deltagit i debatten om saken och i egenskap av partiordförande vid överläggningar med andra partiordförande har diskuterat hur områdesindelningen i Helsingforsregionen skall utvecklas. Den omständigheten huruvida statsrådets arbete kan påverkas av att statsministern före beslutet i ett kommunindelningsärende deltar i den offentliga debatten saknar juridisk betydelse i ärendet. Statsrådets ledamöter skall i varje enskilt fall avgöra frågorna i den ordning som ifrågavarande bestämmelser föreskriver och under tjänsteansvar.

Här förvränger eller generaliserar emellertid HFD de anförda grunderna till Vanhanens jäv. I besvären hävdas det bl.a. att Vanhanen på förhand gett löften om en ändring i kommunindelningen, vilket är en helt annan sak än att "deltaga i debatten" eller "diskutera områdesindelningen". Överhuvudtaget torde Vananens deltagande i den offentliga debatten inte i större grad ha påverkat satsrådets ledamöter, speciellt som Vanhanen halvåret före statsrådets beslut på uppmaning av justitiekanslern vägrade att ta ställning i frågan. Samma dag som statsrådet tog sitt beslut motiverade Vanhanen Centerns splittring i frågan med att varje minister enskilt bedömer de juridiska förutsättningarna för den föreslagna ändringen i kommunindelningen. Lika väl lär inte inte de fyra samlingspartistiska ministrarna eller Tarja Cronberg ha fått fria hände, men de(t) är en annan femma. Vad som däremot uppenbart påverkades av statsministerns deltagande i den offentliga debatten var beredningen av statsrådets beslut och det är även vad som hävdas i besvären.

Att Vanhanens roll i Sibbofrågan är av avgörande betydelse råder det inget tvivel om, då statsministermn ännu ett par veckor före statsrådets beslut motiverade sin avsikt att jäva sig med sin centrala roll i frågan. Denna centrala roll handlar ingalunda om "deltagande i debatten" eller "diskussioner om områdesindelningen". Vanhanens viktiga roll framgår även ur det tal som överborgmästare Jussi Pajunen höll då Helsingforsmedaljerna överlämnades den 12 juni. (Se "Guldmedaljer. Den 12 juni 2008" och "Inga trovärdiga motiveringar har getts. Den 8 juli 2008".) Jag citerar ur Pajunens tal:

Ansioituneille kansalaisille myönnettävä kultainen Helsinki-mitali on kaupungin tapa kiittää kaikkein tärkeimpiä kumppaneitaan. ...

Pääministeri Matti Vanhanen on pitkäaikainen valtakunnan- ja kunnallispolitiikan vaikuttaja.

Valtion ja pääkaupunkiseudun kumppanuudessa saavutettiin historiallinen merkkipaalu, kun nykyisen hallitusohjelman myötä lanseerattiin metropolipolitiikka. Sen avulla pyritään löytämään kumppanuusajatteluun perustuen ratkaisuja Helsingin seudun erityishaasteisiin.

Matti Vanhasen selkeä tuki Helsingin esitykselle Sipoon lounaisten osien liittämisestä pääkaupunkiin oli ratkaisevan arvokas. Kuntarajamuutos on tärkeä koko Helsingin seudun kannalta. Se parantaa yhdyskuntarakenteen toimivuutta ja edistää osaltaan asunto-ongelmien ratkaisua.

Vad partnerskapet och Matti Vanhanens "klara stöd" för Helsingfors framställning om en inkorporering av sydvästra Sibbo egentligen gått ut på har dess värre varken medierna eller Pajunen gett någon klar insyn i.

Motstridiga motiveringar. Den 5 augusti 2008

Yle har idag fortsatt att uppmärksamma planerna på nya koloniträdgårdar. (Se notisen "Nya koloniträdgårdar behövs i Hfors" och mitt inlägg "Koloniträdgårdar. Den 4 augusti 2008".) Ur kartorna ovan framgår det att Hertonäs och Marudds koloniträdgårdar ligger alldeles invid metrolinjen och på gångasvtånd från Hertonäs respektive Östra centrums metrostation. Invid Marudds koloniträdgård planeras dessutom en ny metrostation, men Helsingfors skall i höst ytterligare utvidga koloniträdgården.
I sig lämpar sig koloniträdgårdar invid ekologiska korridorer och grönförbindelser. Det är dock högst inkonsekvent att försvara koloniträdgårdar invid den existerande metroförbindelsen och samtidigt hävda att ett "förenhetligande av samhällsstrukturen" kräver att Westerkulla, Västersundom och Östersundom omvandlas till täta bostadsområden, för att man eventuellt kunde förlänga metroförbindelsen österut.
Vid Fisk[e]hamnens metrostation planerar Helsingfors ett stort bostadsområde efter att hamnverksamheten flyttats till den nya hamnen i Nordsjö. Alla politiker har dock inte här insett metroförbindelsens betydelse. På sin blogg skrev Matti Vanhanen den 23 oktober 2006 följande:

Helsinki aikoo käyttää 260 miljoonaa euroa ns. Kalasataman alueen maaperän kunnostamiseen. Jos olisin helsinkiläinen, kysyisin, että eikö alue kannattaisi laittaa puistoksi ja hankkia raakamaata samalla rahalla muualta. Yhteiskunnan kokonaistalouden kannalta olisi mielekkäämpää yrittää jotain muuta. Raakamaa ei maksa kahta euroa neliöltä, mutta tuolla summalla saisi silti suunnilleen puolet Nurmijärven kokoisen pitäjän maasta. Mahtuisi siihen mökki toisensa viereen.

Kimmo Oksanen ironiserar i en artikel med rubriken "Satu omakotitalon onnellisesta perheestä" i dagens Helsingin Sanomat över statsministerns idealiserande av boende i enahemshus. Helsingin Sanomat har idag även publicerat en artikel med rubtriken "Bensan ja rakentamisen kova hinta karsii talohaaveita kehyskunnissa". I artikeln citeras Jan Vapaauori och Jussi Pajunen. Jag citerar vidare:

Asuntoministeri Jan Vapaavuoren (kok) mielestä bensiinin hinnannousu voi vaikuttaa ihmisten sijoittumiseen. Hänen mielestään kehyskuntien omakotirakentamisen hiipumisessa on puolensa.

"Voi sanoa, että positiivista on, jos yhdyskuntarakenteen hajautuminen alueella vähenee. Negatiivinen asia on, jos seudulla rakentaminen kokonaisuudessa lähtee laskuun, kun sen pitäisi ennemminkin nousta", Vapaavuori pohtii.

Tiiviiseen kaupunkirakenteeseen uskoo myös Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen. Hänen mukaansa omakotitonttikysynnän hiipuminen kehyskunnissa on luonnollinen ilmiö.

"Niin sanotun Nurmijärvi-ilmiön syynä ollut se, että erityisesti Helsingissä on ollut ongelmia tarjota pientalo- tai rivitalotontteja kysyntää vastaavasti. Ja silloin niitä on lähdetty hakemaan sieltä missä niitä on tarjolla", Pajunen pohtii.

Poikkeuksellisen alhaiset korot ovat nousseet, ja Helsinki on lisäämässä tonttitarjontaa.

"Silloin Helsingin houkuttelevuus suhteessa kehyskuntiin kasvaa sekä hintatason laskun kautta että tarjonnan lisääntymisen kautta."

Citaten ovan uttrycker väl Helsingfors syn på utvecklingen i Helsingforsregionen. I sig är det inget problem att en kranskommunen Sibbo är glest bebyggd. Problemet är ur Helsingfors synpunkt det så kallade Nurmijärvifenomenet. Genom att ansluta sydvästra Sibbo till huvudstaden kan Helsingfors bättre konkurrerar med Nurmijärvi och motverka en spridning av bebyggelsen norrut och västerut. Detta säger Helsingfors även i sina motiveringar till en ändring av kommunindelningen. Kommunindelningsman Pekka Myllyniemi, som kopierat Helsingfors motiveringar (nästan) ord för ord, har emellertid missförstått och förvrängt "problemen med samhällstrukturen i huvudstadsregionen". (Se "Motsägelser och missförstånd. Den 4 oktober 2007".) Därmed baserar sig statsrådets Sibbobeslut på helt motstridiga motiveringar.

Koloniträdgårdar. Den 4 augusti 2008

Yle har idag på finska och svenska publicerat en notis där det berättas att nya koloniträdgårdar planeras i Helsingfors. I notisen berättas det att det att det även kan bli aktuellt med koliträdgårdar i "den del av Sibbo som Helsingfors annekterar". Även Hufvudstadsbladet har idag publicerat en notis med rubriken " Fler stadsbor skall få kolonistuga", där det berättas att biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä "vill placera kolonilotter i skärgården och i det område som överförs från Helsingfors." Nyheten baseras sig på ett tal som Penttilä höll i lördags. Gratistidningen Vartti publicerade samma dag en artikel med rubriken "Siirtolapuutarhamökkien tulee olla kaikkien ulottuvilla", där det berättades att "Myös vuodenvaihteessa Helsinkiin liitettävä Sipoon alue voisi toimia uuden siirtolapuutarhan sijoituspaikkana." Helsingfors förvaltningscentral har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Helsinkiin vireillä uusia siirtolapuutarhoja". Jag citerar ur meddelandet:

Siirtolapuutarhoja voisi perustaa myös Helsinkiin vuodenvaihteessa liitettävälle Sipoon alueelle sekä Helsingin Sipoossa omistamille maille, Penttilä sanoi puhuessaan lauantaina Pakilan siirtolapuutarhayhdistyksen 60-vuotisjuhlassa.

Penttilä muistutti, että Helsingin kaupunginvaltuusto on halunnut kaupunkiin uusia siirtolapuutarhoja. Ensi talven aikana valmistellaan virkamiestyönä suunnitelma uusista alueista ja nykyisten laajentamisesta. Työ tehdään yhteistyössä Helsingin siirtolapuutarhojen aluejärjestön kanssa.
...

Helsingissä on yhdeksän siirtolapuutarha-aluetta, joiden yhteinen pinta-ala on lähes sata hehtaaria. Niissä on noin 2000 mökkiä. Lisäksi kaupungissa on noin 1500 kesämajaa alueilla, joiden pinta-ala on 80 hehtaaria.

Sydvästra Sibbo torde lämpa sig väl för koloniträdgårdar, men ändringen av kommunindelningen kan knappast motiveras av Helsingfors behov av koloniträdgårdar. Jag har i sig ingenting emot att Helsingfors bevarar sina koloniträdgårdar och planerar nya, men om man prioriterar koloniträdgårdar framom bostadsbebyggelse skall man inte klaga på tomtbrist och kräva att få inkorporera områden av grannen för att kunna bygga bostadsområden vid en ännu icke existerande metrolinje. I Helsingfors finns det en hel del koliniträdgårdar invid metrolinjen och stambanan. (Se HS: karta ovan.) Det är dock inte politiskt lätt att omvandla koloniträdgårdar till bostadsområden. Stadsplaneringsnämndens ordförande Maija Anttila (sdp) lär själv ha en lott i Hertonäs koloniträdgård. Bevarandet av Hertonäs kolonialträdgård har motiverats med att den är kulturhistoriskt värdefull. Men kulturhistoriskt värdefullt är även det öppna landskapet i Östersundom.

Maija Anttila m.fl. lämnade till stadsfullmäktigemötet den 18 juni en motion om platser för nya koloniträdgårdar och stugbyar i nya områden. Jag citerar ur (den officiella översättningen av) motionen:

Vi anser att frågan om nya koloniträdgårdar bör undersökas i nordost i området med Malms flygfält när området börjar planläggas i enlighet med generalplanen. I nordost finns inga koloniträdgårdar i närheten. Likaså bör frågan undersökas i samband med planläggningen av Sibbo, också andra områden än bara Husö bör beaktas.

Helsingfors koloniträdgårdar har diskuterats tidigare i samband med den så kallade Sibbofrågan, bl.a. under Jan Vapaavuoris och Mari Kiviniemis besök i Sibbo i juni 2007. Christel Liljeström skriver i sitt blogginlägg "Gäsp" från den 11 juni 2007 följande:

Gällande koloniträdgårdarna i Helsingfors (flere 100 ha) sade Vapaavuori att de uppstått då de var i utkanten av staden och att de nu hör historiskt till stadsbilden. Till vilket jag replikerade att våra åkrar också hört i 650 år till kommunbilden. Uttryckligen bara för att jag vill visa att respekten för historiska aspekter bör finnas från bägge hållen.

Tänjningar. Den 3 augusti 2008

I nummer 2/2008 av Finlands kommuntidning ingick en artikel av Henrik Hägglund med rubriken "Fallet Sibbo - när kommunindelningen ändras". (Se "Rättsfallet Sibbo. Den 22 mars 2008".) Artikeln avslutas med följande stycken:

En stor del av argumenten för annekteringen grundades på Helsingforsregionens särställning i vårt land, och på behoven av en balanserad utveckling just av huvudstadsregionen. HFD framhöll starkt att de allmänna förutsättningarna för ändring av kommunindelning innehåller begreppet ”område”, som gäller områden inom de direkt berörda kommunerna men också mer omfattande regionala områden. Och utgående från denna tanke, som baserade sig på regeringens proposition 135/1997 som låg till grund för kommunindelningslagen, kopplade alltså HFD sin argumentation till Helsingforsregionen.

HFD:s avgörande var grundligt och väl argumenterat. Det är klart att många begrepp i lagstiftningen, såsom allmänna hänvisningar till ”särskilt vägande förutsättningar” kan ges olika tolkningar. HFD har nu givit sin tolkning till vissa centrala begrepp i kommunindelningslagen.

Dess värre är det åtminståne för mig svårt att bli klok på HFD:s tolkning av det oklara men så centrala begreppet ”särskilt vägande förutsättningar”. I någon betydelse måste HFD ha tolkat begreppet för att alls kunna ta ett beslut, men domstolen har inte i beslutet definierat betydelsen eller uttolkat begreppet. HFD tolkning förefaller dock strida mot följande tolkning som Myllyniemi/Prättälä ger i kommunindelningsutredarens Sibborapport:

Med begreppen ”särskilt vägande förutsättningar/orsaker/grunder” har man i lagstiftningen i allmänhet velat betona att förfarandet är exceptionellt, och att prövningsrätten är klart begränsad och myndighetens motiverings- och bevisningsskyldighet åter är mycket stor om förfarandet inleds.

Det har endast en gång tidigare under rådande kommunindelningslag gjorts ett beslut om en ändring i kommunindelningen som kräft särskilt vägande skäl. Det beslutet motsvarar exakt exmplet med en enklav som Toivo Pihlajaniemi ger i sin bok ”Kuntajakolaki selityksin”. Beslutet baserade sig emellertid speciellt på 47 § i kommunindelningslagen som gäller "områden där kommunindelningen med anledning av områden som ligger avskilt från kommunens huvudsakliga område (enklaver) är påtagligt oenhetlig". Då Sibbobeslutet i praktiken är det första beslutet som direkt baserar sig på ”särskilt vägande förutsättningar” kunde man fövänta sig att HFD i sitt årsboksbeslut skulle komma med en uttolkning av begreppet ”särskilt vägande förutsättningar”.

Hägglund skriver i sin artikel att HFD i sin bedömning av de allmänna förutsättningarna för en ändring av kommunindelning tar hänsyn till "mer omfattande regionala områden", det vill säga Helsingforsregionen. I verkligheten bedöms dock förekomsten av allmänna förutsättningar främst utgående från området som skall anslutas till Helsingfors, samt i någon mån utgående från staden Helsingfors behov. Så som jag läser HFD:s Sibbobeslut är det egentligen först då man argumenterar för att de allmänna förutsätningarna har säsrkild tyngd som man lyfter fram "mer omfattande regionala områden" och betydelsen av att Helsingforsregionen utvecklas. Regeringens omtvistade proposition 135/1997 har här föga relevans. HFD:s enda direkta argument för att de påstådda (men av flera experter ifrågasatta) allmänna förutsättningarna har särskild vikt är att "Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket." För att allmänna förutsättningar skall kunna bedömas som särskilt vägande har HFD inte krävt att förekomsten av allmänna förutsättningar är uppenbar, bevisad eller ens välmotiverad. Istället är det Helsingforsregionens påstådda allmänna betydelse som enligt HFD:s tolkning ger de påstådda allmänna förutsättningarna särskild tyngd. I kommunindelningslagen talas det uttryckligen om särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar, men enligt HFD:s beslut är det utvecklingen av Helsingforsregionen som "har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket." Sambandet mellan i 3 § nämnda förutsättningar och utvecklingen av Helsingforsregionen är inte speciellt uppenbart, men särskilt tvivelaktigt finner jag det att man lyfter fram beslutets betydelse för hela "hela riket". Är det statens intresse som ger staten rätt att tänja på lagen?

Diffus argumentation. Den 2 augusti 2008

I egenskap av timlärare i filosofi har jag undervisat flera kurser i logik och en gång även en kurs i argumentation och logik. I kurser i argumentation och logik studerar man hur argumentation och slutledningar är logiskt uppbyggda. Bland politiska tal är det lätt att finna skräckexempel på hur argumentation kan basera sig på slutledningar, som inte är logiskt giltiga. Att kräva att argumentation alltid skall vara logisk är orimligt. Argumentation handlar om mycket mera än bara slutledningar. Däremot är det skäl att påtala ogiltiga slutledningar, där slutsatserna inte följer givna premisserna.

I mitt studium av fallet Sibbo har jag naturligtvis iakttagit en hel del ologisk argumentation. Inte heller mina egna argument har nödvändigtvis alltid varit helt logiska. I normal argumentation lämnar man ofta vissa premisser eller förutsättningar onämnda. Vad jag speciellt har reagerat på är emellertid att man lyft fram premisser som saknar relevens för slutsatserna eller ur vilka slutsatserna endast skenbart följer. När det gäller det gäller kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport och inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut kan man försvara en del motiveringar med att de har politisk relevans och betydelse för den politiska bedömningen även om de saknar relevans för de juridiska slutsatserna. (Å andra sidan är de centrala argumenten kopierade från Helsingfors egen utredning, vars titel uttryckligen är "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".) När det gäller HFD:s beslut eller motiveringarna till HFD.s avgörande i fallet Sibbo är det svårare att försvara juriskt irrelevanta argument, då HFD i sitt pressmeddelande från den 15 januari säger att "Den fråga som högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra gällde endast om ändringen i kommunindelningen var lagenlig, inte om statsrådets beslut var ändamålsenligt."

Med tanke på längden i HFD:s motiveringar finner jag det anmärkningsvärt att man är så kortfattad då man drar slutsatsen att ändringen i kommunindelningen var lagenlig. Jag citerar ur det (enda) stycke där HFD i sitt beslut konstaterar att det finns allmänna förutsättningar som även är vägande:

När lagenligheten av statsrådets beslut avgörs, måste man beakta att det är fråga om ett särskilt område, som hör till den ovan i stycket 4.3.2.2.2. definierade Helsingforsregionen och som skiljer sig från övriga kommunala indelningar. Detta framgår bland annat av att statsrådet i de riksomfattande mål som statsrådet 2000 med stöd av markanvändnings- och bygglagen fastställde för områdesanvändningen gav Helsingforsregionen en särställning jämfört med de övriga områdena i landet. Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen. Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket. Ändringen i kommunindelningen överensstämmer även med de mål för en sådan ändring som anges i 1 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

Åtminstone jag läser texten ovan så att existensen av de i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningenmed motiveras med "det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen". Men är den ovanciterade motiveringen samtidigt en motivering för att är de allmänna förutsättningarna även är "vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen"? (Enligt det ovannämnda momentet krävs det för övrigt inte bara vägande utan säsrkilt vägande förutsättningar.) Slutledningen är här oklar, åtminstone åtminstone för mig. (Se även "Vägande förutsättningar. Den 24 juni 2008".) Det förefaller emellertid som om man närmast motiverar förutsättningarnas tyngd med konstaterandet att "Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket."

Betydelsen av Helsingforsregionens utveckling kan knappast göra de påstådda möjligheterna att förbättra levnadsförhållandena för invånarnai sydvästra Sibbo till en särskilt vägande förutsättning. (Se "Levnadsförhållanden. Den 30 juli 2008".) Det förefaller snarare som om HFD först drar slutsatsen att förutsättningarna som nämns i 3 § förekommer eftersom alla fyra nämnda alternativa förutsätningar förekommer, varefter man med stöd av betydelsen av Helsingforsregionens utveckling drar slutsatsen att förutsättningarna som en helhet är vägande. Varför är HFD så otydlig i sina motiveringar? Ett skäl kan vara att man lägger störe vikt vid motiveringarnas övertygande kraft än dess genomskinlighet. En annan förklaring är att slutsatsen att vägande förutsättningar förekommer inte alls följer ur premisserna och att HFD inte har några giltiga motiveringar till slutsatsen att (särskilt) vägande förutsättningar förekommer. HFD betonar starkt betydelsen av att Helsingforsregionen utvecklas, men inte för att ge en övertygande eller överskådlig motivering till förutsättningarnas tyngd, utan för att förhindra att Sibbo blir ett allmänt tillämpbart prejudikat.

Offret. Den 1 augusti 2008

Östersundom är på många sätt en värdefull by för Sibbo. I Östersundom finns inte bara goda skattebetalare. Här finns även Östersundom kyrka, Östersundom gård, Topelius hem Björkudden, Zachrisbackens skolcentrum och många Sibbobors hem. Ändå torde det en längre tid ha funnits en viss beredskap att offra Östersundom för att bevara kommunens traditionella och speciella karakter. Åtminstone har det bland en del Sfp:are funnits en beredskap att offra Östersundom för att rädda Sibbos självständighet och kanske även Östra Nylands förbund. Efter Helsingfors framställning om ändring i kommunindelningen i juni 2006 var det dock otänkbart att Sibbo eller Sfp frivilligt skulle avstå Östersundom med omnejd. Östersundom blev inte ett frivilligt offer, utan Sibbo blev ett stöldoffer - ur Sibbobornas och Sfp:s synvinkel.

I stället för Sfp och Sibbo blev det Centern och Kommunförbundet som offrade Östersundom. Offret var tungt även för Centern och Kommunförbundet, trots att man lyckades göra Sibbo till ett "specialfall". Vanhanen, Manninen, Nousiainen, Parjanne, Prättälä eller Harjula skulle nog inte ha offrat (sydvästra) Sibbo, om offret inte hade varit nödvändigt för att blidka Helsingfors och betongpartiet och därigenom rädda landets övriga kommuner från hot om tvångssammanslagningar. Först när revideringen av kommunindelningslagen är färdig står det emellertid klart om offret var nog och därmed värt sitt pris.

På bilden ovan offras Polyxena, prinsessan av Troja, för att hon var den skönaste av alla.