Partipolitik. Den 18 oktober 2008

Nej, annonsen ovan är i detta sammanhang inte ämnad som valreklam. Jag bara dokumenterar. Annonsen där det hävdas att "endast sfp har hela tiden försvarat Sibbo" har idag publicerats i både Hufvudstadsbladet och Borgåbladet. Vem månne reklamen riktar sig till? Knappast enbart Sibbobor.

Egentligen borde inkorporeringen i sig inte vara ett stort problem för Sfp. Tvärtom kunde gränsjusteringen ha vissa strategiska fördelar för partiet. Det krävs därför inte speciellt mycket fantasi att föreställa sig att man, så som statsminister Matti Vanhanen låtit förstå, från Sfp:s sida förhållit sig mycket "konstruktivt" till Sibbofrågan före Helsingfors beslut den 21 juni 2006. Att Sfp kom att bli det parti som ställde sig på Sibbos sida är kanske delvis en slump. Det är kanske framför allt en följd av att förre kommunminister Hannes Manninen på grund av förhandlingarna kring KSSR inte hade tid att vänta på en överenskommelse som även hade godkänts av Sfp. Övriga partier körde över Sfp, som i sin tur samlade sina led till motstånd. Det handlade kanske delvis om prestige och partiets trovärdighet. Det gällde att visa att en kommun, där Sfp har en ledande roll, kan räkna med stöd från partiet. Det gällde även att förhindra att tvångsannekteringen blev ett prejudikat, som kunde tillämpas på andra håll i Svenskfinland. Dessutom visade sig den svenskspråkiga befolkningen ha starka sympatier för Sibbo

Det är intressant att Sfp på det nationella planet faktiskt så enigt "hela tiden" efter den 21 juni 2006 har försvarat Sibbo. Jan D. Oker-Blom, som är stadsstyrelsemedlem och kommunalvalskandidat i Helsingfors skrev t.ex. så sent som den 13 oktober i sitt blogginlägg "Skall Helsingfors växa?" på Hbl:s valblogg följande:

>>Om staden skulle bygga tätt (högt) på alla ställen där det är möjligt skulle det inte finnas någon brist på mark. Att gå på rövarstråk till Sibbo kostar helt enkelt mig som gammal helsingforsare helt för mycket även om det snåla bud som Helsingfors har gett för skattebortfall, byggnader och övrigt skulle gå igenom.<<

Det är Sfp:s enhetliga linje att Helsingfors varit på "rövarstråk" och att tvångsinkorporeingen är olaglig, vad HFD än må säga. I Sibbofrågan har Sfp uttalat sig och agerat som ett enhetligt parti. Samtidigt har Sfp i Sibbo naturligtvis koordinerat ställningstaganden med partiet. Partiet har naturligtvis andra viktiga intressen att ta hänsyn till än fallet Sibbo. Dess värre är en del av Sfp:s fötroendevalda i Sibbo utpräglade lokalpolitiker, som inte tänker i partipolitiska banor. Sibbopolitikernas länk till partistyrelsen är dessutom en ambitiös politiker, som inte drar sig för att kritisera sina partikamrater. Paradoxalt förefaller det som om just Sfp:s enhetliga linje i Sibbofrågan i Sibbo medfört en viss misstro mot "partipolitik" och Svenska folkpartiet i allmänhet.

Ytterligare ett skäl till misstro mot Sfp kan vara misstankar om att man inom Sfp var beredd att offra Östersundom t.ex. för att rädda Östra Nylands förbund och partiets position i förbundet. Allt som hände före den 21 juni 2006 är inte kännt för allmänheten eller ens för mig. Kanske håller ledande Sfp-politiker inne med sanningen om kohandeln i samband med KSSR-förhandlingarna, för att sanningen inte är så bekväm heller för Sfp. Å andra sidan har medierna inte heller ställt den viktigaste av alla frågor angående fallet Sibbo: Hur hänger Manninens, Vanhanens och Kommunförbundets stöd av en tvångsinkorporering samman med föhandlingarna om kommunreformen och Paras-ramlagen?

Manipulation. Den 17 oktober 2008

Frågan huruvida Sibbo bör gå med i Nylands förbund är på många sätt relaterad till fallet Sibbo. Efter att HFD har godkänt statsrådets beslut går dock Sibbopolitikernas åsikter i sär. Ett byte av landskapsförbund räddar inte längre kommunen från förlusten av Östersundom, men en del politiker och kommunalvalskandidater torde anse att medlemskapet i Östra Nylands förbund är en bidragande orsak till tvångsannekteringen. På Yles valtest svarar endast 11 av jämt 100 kandidater att de är "helt av annan åsikt" angående påståendet "Sibbo skall gå med i Nylands förbund". Av dessa kandidater ställer tio upp för Svenska folkpartiet. Endast 26 av är helt eller delvis av annan åsikt, medan 41 är "helt av samma åsikt" angående påståendet att Sibbo skall gå med i Nylands förbund. Hela 68 eller 72 % av kandidaterna är helt eller delvis av samma fråga. Sex av kandidaterna som svarat på Yles valtest har inte tagit ställning till landskapsfrågan.

Av gruppens Vårt Gemensamma Sibbos kandidater vill Så väl Caspar Berntzen som Clara Lindqvist att Sibbo går med i Nylands förbund. Dessutom vill de se en sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden. Veikko Lindell, som lika så ställer upp för Vårt Gemensamma Sibbo och som i likhet med Berntzen varit aktiv inom föreningen För Sibbo, är däremot helt emot ett medlemskap i Nylands förbund. Landskapsstyrelsens ordförande Christel Liljeström är inte helt överaskande "helt av annan åsikt" när det gäler påståendet att Sibbo skall gå med i Nylands förbund. Hennes motivering lyder "Att byta förbund minskar kommunens beslutsrätt i väsentlig grad gällande ex planläggningsfrågor." I sak har Liljeström helt rätt. Men det är samtidigt klat att Östra Nylands förbund liksom Österbottens förbund även har en språkpolitisk betydelse. Eftersom förståelsen för sveska intressen och strategier verkar svag just nu, är man - liksom i fallet Sibbo - försiktig med att framhålla språkpolitiska argument. Bernzens motivering till att Sibbo bör gå med i Nylands förbund är att det är bättre att vara en fullvärdig medlem kring de bord, där besluten fattas. Dess värre röstar man i landskapsförbundet i regel efter parti. Om Sibbos röst alls skulle höras, så skulle det främst vara via Sfp:s representanter i landskapsstyrelsen och -fullmäktige. Vårt Gemensamma Sibbo skulle här naturligtvis sakna representation.

Då förre kommunministern Hannes Manninen var pressad på grund av kommunreformen försökte man från Helsingfors och Nylands förbunds sida passa på att lösa "Sibbofrågan" och det påstådda problemet med två nyländska landskapsförbund på en gång. I båda fallen ansåg de administrativa gränserna vara ett hinder för en naturligt utvecklinga av "metropolen" i alla väderstreck. I båda fallen använde man sig av populistisk retorik och manipulativa bilder. Kartan ovan har skapats på Nylands förbund. Kartan torde ha bifogats till det utlåtande som styrelsen för "metropollanskapet" på sitt möte den 10 mars beslöt att ge till finansministeriet med anledning av reformen av regionsförvaltningen. (Se protokoll.) Vid den nordiska regionplanekonferens i Malmö den 28 april (se "Metrolinje längs väg 170. Den 13 september 2008") använde både Agneta Nylund från Nylands förbund och Olavi Veltheim, som numera är anställd av Helsingfors stad, kartan ovan i sina presenationer. På kartan hävdas det att halvcirkeln runt Helsingfors centrum har radien 50 km. Halvcirkeln är dock ingen cirkelbåge, utan snarare två olika cirkelbågar med olika radier. I väst går bågen mindre än 50 km från Helsingfors centrum, men den östra cirkelbågen har en radie på över 60 km. Medan den västra cirkelbågens centrum är lokaliserad till Helsingfors centrum, ligger den östra cirkelbågens centrum i havet söder om Sandhamn och 15 km från stadens centrum. Den opiska illussionen, som torde tjäna ett medvetet syfte, är dock inte avsiktligt så här sofistikerad. Att radien varierar torde istället bero på att kartorna i pdf-versionen av Nylunds och Veltheims powerpoint -presentationer är tillplattad. På den ursprungliga kartan har man ritat ut en cirkelbåge med radien 50 km, men medelpunkten ligger i Sandhamn 7 km öster om Helsingfors centrum.

Metro till fjärran östern. Den 16 oktober 2008

I mitt blogginlägg "Kommunministern tvår sina händer. Den 4 oktober 2008" förundrade jag mig över Antero Alkus (c) uttalande vid Centerns valmöte i Östersundom. Vid samma tillställning gjorde även ministrarna Mari Kiviniemi och Paula Lehtomäki uttalanden som väckt protester och förundran. Enligt Borgåbladet sade Alku att Helsingfors måste besluta vilka fågelskyddsområden i Östersundom som skall bevaras. Jag förundrar mig över Alkus uttalande, då Östersundom fågelvatten är Natura 2000-områden och där till huvudsakligen vassbottnar. Alku, som kommunalvalskandidat och är Laura Kolbes ersättare i stadsplaneringsnämnden, verkar liksom de flersta Helsingforspolitiker fortfarande ha en skäv bild av sydvästra Sibbo, men DI Antero Alku har även ett specialområde som han behärskar: spårvägar. Han är bl.a. författare til böckerna "Raitiovaunu tulee taas" (2002) och "Mennäänkö metrolla?" från ifjol. (Se bilden ovan.)

Privat har Alku kritiserat planerna på en metroförbindelse till Sibbo, liksom han även kritiserat västmetron. Istället förespråkar Alku snabbspårvägsförbindelser. I juni 2007publicerade föreningen För Sibbo faktiskt en artikel av Alku, där Alku bedömer förutsättningarna för en metroförbindelse till Östersundom. Rubriken är "Kauko-itä-metro". Jag återger här valda bitar:

>>Perusasia tässä kysymyksessä on, että puhe metrosta sellaisena kuin sitä tällä hetkellä halutaan rakentaa ... ja pientaloista eivät sovi alkuunkaan yhteen. ...

Käytännössä HKL:n metroa tehdään sellaisella kustannustasolla, että aseman ympärillä pitäisi asua noin 15.000 ihmistä. Jos asukkaat ovat kävelymatkan päässä asemasta - etteivät hyppää autoihinsa - niin aseman ympärillä on
tiiviisti suunnilleen 10-kerroksisia kerrostaloja. ...

Siis jos tulee metro, ei tule omakotitaloja. Ei tule myöskään tiivismatalaa, koska tiivismatalan asukasmäärää varten ei tarvita metroa. ...

On toki mahdollista rakentaa Sipooseen miellyttävää asumista raiteen varteen. Olen sellaista kaavoittanutkin korkeakoululla harjoituksen vuoksi, mm. Espoon Histaan. Mutta silloin rata ei ole HKL:n metrorataa vaan
esimerkiksi sellaista kuin Porvoon rata. ...

Ajallisesti muuten Nikkilä on yhtä kaukana Helsingistä paikallisjunalla kuin Etelä-Sipoo metrolla.

Helsingissä ei minusta lähdetä mistään oletuksista eteläsipoolaisten työssäkäyntipaikoista Helsingin keskustassa tai muualla seudulla. Metrorakentamisen idea on vain johtaa kaikki joukkoliikenne Helsingin keskustaan. Ne, joilla ei ole asiaa sinne, ajavat autoillaan kehäteillä.

Nykyinen alueministeri Vapaavuori sanoi televisiokeskustelussa syksyllä, että selvitysmiehen esittämä pienempikin osa Sipoosta kelpaa Helsingille, koska se riittää metron jatkamiseen. Siis kysymys onkin vain metron jatkamisesta? Keväällä 2006 näytti siltä, ettei metroa saada Espooseen, kun Espoo siirsi päätöstään syksyyn. Syksyllä 2006 Espoon valtuusto päätti kuitenkin hyväksyä metron, mutta Helsinki oli jo ehtinyt julkistaa halunsa saada osa Sipoosta ja jatkaa metroa idässä. Eikä siitä voi enää perääntyä.<<

I den ovanciterade texten talar Alku inte för en snabbspårvägsförbindelse till Östersundom, men han torde göra det i stadsplaneringsnämnden, då nämnden nästa månad börjar behandla planeringen av annekteringsområdet. Liksom jag tidigare noterat på denna blogg utreder Helsingfors redan nu en snabbspårvägsförbindelse som ett alternativ till Sibbometron. Det är kanske ett tecken på att man i Helsingfors har tagit sitt förnuft till fånga. Samtidigt medger man emellertid att man är beredd att avstå från metron, som varit det centrala politiska och juridiska argumentet för en inkorporering.

Centerns berömda valmöte i Östersundom den 2 oktober är en outsinlig källa till förundran och diskussion. I dagens nummer av Sipoon Sanomat inår en insändar artikel av Östersundombon Leena Liipola. Jag återger här inledningen på insändaren som har rubriken "Linnut vai ihmiset?":

>>Keskustan vaalitilaisuudesta viime viikon Sippariin päätyneet ministerien lausahdukset ovat asiantuntemattomuudessaan hulvattoman korneja. Ei uskoisi, että kyseessä ovat ympäristö- ja kuntaministerit, sen verran laittamattomia puheet ovat. Kaupunginsuunnittelulautakunnassa istuva Antero Alku puolestaan kysyy, kummat ovat tärkeämpiä, linnut vai ihmiset, ja arvelee, että turhista lintuvesistä hankkiudutaan kaavoituksen myötä eroon.Onneksi ei ole Helsingin vallassa ryhtyä vähentelemään Östersundomin suojeltuja lintuvesiä. Rakentamisen kannalta siitä ei edes olisi hyötyä. Rannat jäävät reippaasti kaupungin oman rakennussäännön määrittelemän tulvarajan alapuolelle.

Paula Lehtomäki puolestaan sanoo katsoneensa karttaa, ja havainneensa, etteivät suojelu-ja rakentamisalueet mene pahasti päällekkäin. Jestas! On siis jo olemassa kartta, jossa rakennusalueet näkyvät! Silloinhan siinä on pakko olla myös metrolinjaus!<<

Politisk domstol. Den 15 oktober 2008

Yle (Nyheter/ Östnyland) har idag publicerat en notis under rubriken "'Landskapsfusion är inte aktuellt'".

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Svårt att pussla ihop budgeten i Sibbo". När andra kommuner funderar över vilka effekter en konjunktursvacka eller en eventuell depression kunde ha på ekonomin, måste man i Sibbo ta i beaktande eventuella speciallagar för Sibbo, som skulle minska kommunens intäkter. Det är kommunkamreren i Sibbo Sture Lindqvist som inte skulle bli förvånand om det skulle komma flera nya "Lex Sibbo". (Se bilden ovan med underrubriken.)

I dagens Borgåblad, som är ett verkligt Sibbonummer, ingår även en artikel med rubriken "Två centrala kvinnor lämnar Sibbopolitiken". Artikeln handlar om Kristina Lyytikäinen (sfp) och Catharina Westermark (grön). Jag citerar ur artikeln:

>>Konflikten med Helsingfors blev det sista de hann uppleva som politiker i kommunen.

Catharina Westermark säger att det har varit en katastrofal tid för henne rent personligen.

- Jag är helt enkelt ledsen. Jag orkar snart inte vara mig själv längre, säger hon.

Hon beskriver processen som en mardröm där lagligheten inte längre spelade någon roll, där regeringen gav Helsingfors rätten att ta Sibbos mark och pengar och fick välsignelse av högsta förvaltningsdomstolen.

- Jag kunde inte tro det. Det var ohemult.

Kristina Lyytikäinen håller med men tycker ändå att alarmklockorna nog hade ringt i Sibbo länge.

- Redan från 70-80-talet såg vi Hfors köpa upp mark i Sibbo. Vi visste att någonting kommer at hända. Men inte trodde vi att det skulle gå så här, det var nog en chock. HFD visade sig vara en politisk domstol som följer statsrådets beslut.<<

Sibbo har på kommunen webbsidor öppnat en ny sida under rubriken "Helsingfors-Sibbo". Rubriken är "Ekonomisk redogörelse - Förhandlingar". Här hittar man den slutliga versionen av brevet till medlemmarna i Helsingfors stadsstyrelse samt bilagor: professor Kaarlo Tuoris expertutlåtande om tolkningen av kommunindelningslagen och en ekonomisk utredning angående ändringen i kommunindelning mellan Helsingfors och Sibbo. Sibbo kommun har även nyligen publicerat två pressmeddelanden på kommunens webbplats: "Sibbo har grundade ersättningsanspråk på Helsingfors" ("Sipoolla perustellut korvausvaateet Helsingiltä") och "Helsingfors och Sibbo oense om ersättningarna för gränsjusteringen" ("Helsingillä ja Sipoolla suuret näkemyserot rajakorvauksista") från den 22 september. I pressmeddelandet riktas även kritik mot inrikesministeriet, fast kommunavdelningen, som ansvarade för beredningen av Sibbofrågan, hör numera till finansministeriet. Jag citerar ur pressmeddelandet:

>>Sibbo anser att inrikesministeriet har berett beslutet om gränsjusteringen dåligt och förhastat. Ministeriet borde ha berett även de verksamhetsprinciper som hänför sig till de ekonomiska frågorn samtidigt som förslaget till gränsjusteringen gjordes.<<

Brev. Den 14 oktober 2008

Yle (Nyheter/ Östnyland) har publicerat en notis med rubriken "Rälstrafik till östnyland". Yle har talat med Olli-Pekka Poutanen från Helsingfors stadsplanerimngskontor, som säger att Helsingfors skall utreda möjligheterna att dra en spårvagnsförbindelse till sydvästra Sibbo (istället för metro). Yle har även publicerat ett audioklipp med untervjun. (Jfr även "Snabbspårvägsförbindelse istället för metro? Den 7 oktober 2008".)

Christel Liljeström har idag på sin webbplats publicerat ett utkast till brev till stadsstyrelsemedlemmarna i Helsingfors. Brevet, som är untertecknat den 13 oktober, torde ha sänts idag. Av den oslipade versionen av brevet framgår det att Sibbo bifogat ett expertutlåtande av professor Kaarlo Tuori till brevet till stadsstyrelsemedlemmarna.

På Liljeströms webbplats hittar man även ett öppet brev från Liljeström till kommunminister Mari Kiviniemi. Brevet är speciellt en respons på Kiviniemis uttaöanden på en valtillställning i Östersundom för en och en halv vecka sedan. (Se "'Det bästa är att ta en rättegång'. Den 3 oktober 2008", "Kommunministern tvår sina händer. Den 4 oktober 2008" och "Ingen nationalpark, ingen metro. Den 11 oktober 2008".) I brevet skriver Liljeström till Kiviniemi bl.a. "Att du på valtillställning talar om att Sibbo söker hämnd via barnen, är helt osaklig och saknar all verklighetsbakgrund." Ytterligare hittar man på Liljeströms webbplats Liljeströms personliga presmeddelande med rubriken "Asukkaille turvattava lähipalvelut Lounais-Sipoossa" från den 6 oktober.

Liljeström har idag publicerat blogginlägg under rubrikerna "Ekonomiska hotbilder" och "Mustia pilviä". De mörka molnen gäller inte den globala finanskrisen, utan Sibbo kommuns ekonomi efter tvångsannekteringen. Blogginläggen gäller specieltt det häpnadsveckande förslaget till ändring av beräkningen av statsandelar, som jag berättar om i inlägget "Statsandelar. Den 9 oktober 2008".

Texten till gårdagens inlägg hade försvunnit, men Google hade sparat den åt mig, så nu är texten tillbaka.

Misstro mot partihögkvarteret. Den 13 oktober 2008

I lördagens Borgåblad ingick en valinsändare med rubriken "Varför behövs Vårt Gemensamma Sibbo - Ysi just nu?" undertecknad av Clara Lindqvist och Caspar Bernzen, som i kommunalvalet stäkller upp för den nya gruppen Vårt gemensamma Sibbo. Jag återger här det första stycket i insändaren:

>>Annekteringen av Östersundom och hur hela processen gick till gjorde många finländare, inte bara sibbobor, verkligt oroliga. Sällan har principerna för en demokrati skrotats lika hänsynslöst, sällan har man fått skåda ett lika rått maktmissbruk. Vi hade båda möjlighet att följa med den kleptokratiska processen på nära hän och såg på vilket sätt och på vilka grunder ministrarna i vart land gjorde beslut.<<

Det är hårda ord, men inga överdrifter. Det är lätt att hålla med ordförande Lindqvists och viceordförande Bernzens kritik mot statsrådets Sibbobeslut och den politiska process som ledde till beslutet, men jag har svårt att från detta maktmissbruk dra slutsatsen att den nya politiska, politiskt obundna gruppen behövs. I sin insändare skriver de att "Vi vill samarbeta både inom kommunen och med vara grannar, men med utgångspunkt i vad som är bäst för Sibboborna och inte för ett partihögkvarter." Det finns knappast andra politiska grupper i Sibbo än Sfp, som i fallet Sibbo har tagit partihögkvarteret i beaktande. Men Sfp är samtidigt det enda partiet som koncekvent stött Sibbo. Var klämmer skon?

På Vårt Gemensamma Sibbos hemsida säger Lindqvist att "Jag har suttit i fullmäktige och kommunstyrelsen på SFP:s mandat i fyra år, efter beslutet om annekteringen av sydvästra Sibbo bestämde jag mig för att inte mera understöda partipolitiken." Jag har tidigare på denna blogg noterat att Lindqvist redan sommaren 2006 röstade med Samlingspartiet istället för med Sfp i strategiskt viktiga frågor. Månne inte Lindqvists misstro mot partipolitiken och ovilja att stöda partipolitiken är ganska personlig, för att inte säga personrelaterad. Visst torde Sfp före Helsingfors annekteringsbeslut den 21 juni 2006 genom att visa en viss förhandlingsvilja ha gett ett lillfinger åt Helsingfors, men knappast handlade det här bara om partihögkvarterets intresse. Jag kan väl tänka mig att Lindqvist lika mycket som före detta samlingspartisten Eero Seppänen efter fallet Sibbo behöver en ny politisk plattform, men behöver Sibbo med anledningen av tvångsannekteringen en ny partipolitiskt oberoende grupp?

Enligt min bedömning möjliggjordes annekteringen delvis av att Sibbo är relativt svagt representerat inom Centern och Samlingspartiet. Däremot lyckades socialdemokraterna i Sibbo via Finladssvenska socialdemokrater i viss mån påverka SDP i Sibbofrågan. (Bilden ovan visar första sidan av Arbetarbladet i december 2006.) Helt säkert skulle Sfp med ministrarna Stefan Wallin och Astrid Thors i spetsen inte lika starkt ha stött Sibbo, om inte Sibbo varit så starkt representerat inom Svenska folkpartiet. Det är naivt att förvänta sig ett dylikt stöd, utan en viss lyhördhet gentemot partihögkvarteret i gengäld.

Kanske syftar representanterna för Vårt Gemensamma Sibbo med kritiken mot "partihögkvarteret" på Sibbo kommuns traditionellt låga tillväxt, som främst motiverats av språkpolitik. I avslutningen till insändaren säger Lindqvist och Bernzen att det gäller att inte låta språkpolitiska intressen stå i vägen. Både Bernzen och Lindqvist vill å andra sidan även att Sibbo ansluter sig till Nylands förbund och att Östra Nylands förbund upplöses. Det förefaller som om de speciellt i frågan om vilket landskapsförbund Sibbo skall tillhöra anser att utgångspunkten för Sfp i Sibbo har varit språkpolitik och "partihögkvarterets" intresse snarare än Sibbos bästa. Det är betecknande att "partihögkvarterets" intresse just i denna fråga sammanfaller med kommunstyrelseordförande Christel Liljeströms intresse. Ja, månne inte "partihögkvarteret" och landskapsstyrelsens ordförande även i övrigt långt sammanfaller i en person. Det är klart att Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund har varit en nagel i ögat på många Helsingforspolitiker, men å andra sidan har medlemskapet för Sibbo även inneburit ett förhandlingskort. Det kortet spelades dess värre bort, delvis på grund av bristande förtroende för partihögkvarteret.

Min blogg har tekniska problem. Om adressen 360.yahoo.com/wadenstrom inte fungerar, lönar det sig att pröva adresserna http://blog.360.yahoo.com/blog-DMDx3TAmeqKeiIQAwk36wufd, www.geocities.com/wadenstrom och www.wadenstrom.net/sibbo.

Invånarinflytande. Den 12 oktober 2008

I pressmeddelandet "Vihreiden Helsingin ja Uudenmaan piirien puheenjohtajat Paula Lehtomäelle - luonnonsuojelu ei ole mikään 'pikku pakko'", som De Gröna i Nyland publicerade igår, heter det att om planeringen av sydvästra Sibbo att "Sipoon kaavoitusprosessi on käynnistynyt ilman asukaskuulemisia, joita Vihreät pitävät demokraattisen ja avoimen päätöksenteon lähtökohtana." (Se "Ingen nationalpark, ingen metro. Den 11 oktober 2008". De gröna i Helsingfors har publicerat meddlandet under den kortare rubriken "Luonnonsuojelu ei ole mikään 'pikku pakko'".) Man kan fråga sig om inte invånarna i det berörda området borde ha hörts innan Helsingfors tog beslutet om ett initiativ till ändring av kommunindelningen. Den 29 juni 2007, dagen efter att statsrådet tog sitt beslut i "Sibbofrågan", skrev ordförande för De Gröna i Helsingfors Ville Ylikahri i ett blogginlägg med rubriken "Tervetuloa mukaan Sipoo!" att "Itse olen erittäin tyytyväinen liitoksesta." Ylikahris motivering är intressant:

>>Mitä suurempi alue toiminnallisesti yhtenäisestä pääkaupunkiseudusta on yhteisen kaavoituksen, verotuksen ja liikennesuunnittelun piirissä, sen parempi on kokonaisuus. Koska vihreiden esittämää demokraattista maakuntahallintoa ei ole tulossa, on hyvä, että edes osa alueesta saadaan mukaan yhteiseen peliin.<<

Då Helsingfors inte kan växa västerut eller norrut, är det bra att huvudstaden ens kan växa österut. Ylikahri är inte ensam om denna uppfattning, men argumentet stämmer dåligt överens med de officiella motiveringarna för inkorporeringen. Ylikahri är endast suppleant i stadsfullmäktige och han valdes till orförande för De Gröna i Helsingfors först i år, så han har inte så mycket blod på händerna i fallet Sibbo. Ylikahris föregångare Outi Alanko-Kahiluoto var faktiskt utöver Yrjö Hakala (fkp) och Sfp:s fullmäktigeledamöter den enda ledamot som röstade mot förslaget till en ändring i kommunindelningen vid stadsfulmäktigemötet den 21 juni 2006. Huruvida Alanko-Kahiluotos nej-röst kan förklaras med att hon hade ett starkare sinne för demokrati och rätt än andra är svårt att säga. Senare röstade hon under påtryckningar för kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag. Att Alanko-Kahiluoto röstade nej i juni 2006 torde främst förklaras med att hon i egenskap av ordförande för De Gröna i Helsingfors blev förbigången. Otto Lehtipuu och Osmo Soininvaara förhandlade om inkorporeringsinitiativet utan att involvera sin egen kretsordförande. Här var det minsann inte fråga om någon demokratisk och öppen beslutfattningsprocess. Få se om De Grönas representanter i stadsplaneringsnämnden kommer att ta notis av kretsordförandens ställningstagande från igår.

Ylikahri anser att invånarna bör höras innan området planeras, men vilka möjligheter till verkligt inflytande vill han och Ded Gröna ge? Enligt Ylikahri kompenseras Sibbobornas minskade inflytande över sitt eget område med att de nu även får möjlighet ett deltaga i beslutsfattande som gäller Helsingfors centrum. Jag citerar ur det ovannämnda blogginlägget:

>>Moni sipoolainen on valittanut, että me helsinkiläiset tulemme päättämään heidän asioistaan. Minä puolestani kamppilaisena toivotan sipoolaiset lämpimästi tervetulleeksi päättämään yhteiseen valtuustoomme myös Helsingin keskustan kehittämisestä.<<

Helsingforspolitikernas önskan att skapa större administrativa helheter torde långt basera sig på Helsingforspolitikerna möjligheter att behålla sin makt. Knappast minskar de nuvarande makthavarnas inflytande över Helsingfors centrum märkbart av att de nu måste dela inflytandet med ett par tusen invånare i sydvästra Sibbo.