Partipolitik. Den 18 oktober 2008

Nej, annonsen ovan är i detta sammanhang inte ämnad som valreklam. Jag bara dokumenterar. Annonsen där det hävdas att "endast sfp har hela tiden försvarat Sibbo" har idag publicerats i både Hufvudstadsbladet och Borgåbladet. Vem månne reklamen riktar sig till? Knappast enbart Sibbobor.

Egentligen borde inkorporeringen i sig inte vara ett stort problem för Sfp. Tvärtom kunde gränsjusteringen ha vissa strategiska fördelar för partiet. Det krävs därför inte speciellt mycket fantasi att föreställa sig att man, så som statsminister Matti Vanhanen låtit förstå, från Sfp:s sida förhållit sig mycket "konstruktivt" till Sibbofrågan före Helsingfors beslut den 21 juni 2006. Att Sfp kom att bli det parti som ställde sig på Sibbos sida är kanske delvis en slump. Det är kanske framför allt en följd av att förre kommunminister Hannes Manninen på grund av förhandlingarna kring KSSR inte hade tid att vänta på en överenskommelse som även hade godkänts av Sfp. Övriga partier körde över Sfp, som i sin tur samlade sina led till motstånd. Det handlade kanske delvis om prestige och partiets trovärdighet. Det gällde att visa att en kommun, där Sfp har en ledande roll, kan räkna med stöd från partiet. Det gällde även att förhindra att tvångsannekteringen blev ett prejudikat, som kunde tillämpas på andra håll i Svenskfinland. Dessutom visade sig den svenskspråkiga befolkningen ha starka sympatier för Sibbo

Det är intressant att Sfp på det nationella planet faktiskt så enigt "hela tiden" efter den 21 juni 2006 har försvarat Sibbo. Jan D. Oker-Blom, som är stadsstyrelsemedlem och kommunalvalskandidat i Helsingfors skrev t.ex. så sent som den 13 oktober i sitt blogginlägg "Skall Helsingfors växa?" på Hbl:s valblogg följande:

>>Om staden skulle bygga tätt (högt) på alla ställen där det är möjligt skulle det inte finnas någon brist på mark. Att gå på rövarstråk till Sibbo kostar helt enkelt mig som gammal helsingforsare helt för mycket även om det snåla bud som Helsingfors har gett för skattebortfall, byggnader och övrigt skulle gå igenom.<<

Det är Sfp:s enhetliga linje att Helsingfors varit på "rövarstråk" och att tvångsinkorporeingen är olaglig, vad HFD än må säga. I Sibbofrågan har Sfp uttalat sig och agerat som ett enhetligt parti. Samtidigt har Sfp i Sibbo naturligtvis koordinerat ställningstaganden med partiet. Partiet har naturligtvis andra viktiga intressen att ta hänsyn till än fallet Sibbo. Dess värre är en del av Sfp:s fötroendevalda i Sibbo utpräglade lokalpolitiker, som inte tänker i partipolitiska banor. Sibbopolitikernas länk till partistyrelsen är dessutom en ambitiös politiker, som inte drar sig för att kritisera sina partikamrater. Paradoxalt förefaller det som om just Sfp:s enhetliga linje i Sibbofrågan i Sibbo medfört en viss misstro mot "partipolitik" och Svenska folkpartiet i allmänhet.

Ytterligare ett skäl till misstro mot Sfp kan vara misstankar om att man inom Sfp var beredd att offra Östersundom t.ex. för att rädda Östra Nylands förbund och partiets position i förbundet. Allt som hände före den 21 juni 2006 är inte kännt för allmänheten eller ens för mig. Kanske håller ledande Sfp-politiker inne med sanningen om kohandeln i samband med KSSR-förhandlingarna, för att sanningen inte är så bekväm heller för Sfp. Å andra sidan har medierna inte heller ställt den viktigaste av alla frågor angående fallet Sibbo: Hur hänger Manninens, Vanhanens och Kommunförbundets stöd av en tvångsinkorporering samman med föhandlingarna om kommunreformen och Paras-ramlagen?