Dyrare. Den 5 juli 2012

Vartti Itä-Helsinki 20.6 2012 s 4

Gratistidningen Vartii publicerade den 20 juni en nyheyt med rubriken "Miljoonakaupat jatkuvat".  Texten har senare även publicerats på tidningens webbplats under rubriken  "Helsingin miljoonakaupat jatkuvat". I texten berättas det att Helsingfors (sedan år 2008) har köpt 127 hektar mark i Östersundom och äger ungefär en tredje del av marken i området. Det kan påpekas att staden ägde "ungefär en tredje del" av marken redan före inkorporeringen och de nämnda markaffärerna.

Vartti Itä-Helsinki 20.6 2012 s 4

I samma tidning ingår en nyhet med rubriken "Lyhyt seutumatka halpenee". Texten är indelad i tre delar, var av aen har rubriken "Hinta kallistuu roimasti". Texten publicerades samtidigt på webbplatsen Omakaupunki under rubriken "Lippu-uudistuksen voittajat ja häviäjät". Den aktuella delen har här rubriken "Östersundom – Meilahti: Hinta kallistuu roimasti".

Vartti Itä-Helsinki 20.6 2012 s 4

Tillägg till utlåtande. Den 4 juli 2012

http://sipoo2.tjhosting.com/kokous/20121407-6.PDF

I mitt inlägg "Inget utlåtande. Den 3 juli 2012" noterar jag att Helsingfors tydligen inte gett något utlåtande över förslaget till etapplandskapsplan. Kommunstyrelsen i Sibbo antog däremot ett utlåtande på mötet den 19 juni. Till förslaget från planläggningssektionen (se "Kritik mot stor detaljhandelsenhet i Östersundom. Den 11 juni 2012" och "Samalle paikalle. Den 18 juni 2012") tillades på förslag av Sini-Pilvi Saarnio satsen "Östersundomin ja Majvikin alueella on turvattava Sipoonkorven kansallispuiston ja rannikon arvokkaiden luontokohteiden väliset yhteydet ja riittävät suojavyöhykkeet niiden ympärillä." Nej-rösterna mot Saarnios förslag torde främst bero på kontroversen kring grönförbindelser i Majvik.

För övrigt är det anmärkningsvärt att Sibbo denna gång överhuvudtaget uttalar sig om  området för den gemensamma generalplanen, eftersom man igen kommit överens om att överlåta uppgiften till Östersundomkomittén.

Inget utlåtande. Den 3 juli 2012

När jag för sex år sedan kom hem från en semesterresa i Italien hade Helsingfors just tagit sitt initiativ till ändring i kommunindelningen. Det fanns mycket att kolla upp i tidningarna från semestern. Resultatet blev denna blogg. Nu har jag igen varit på semester i Italien, men det verkar inte ha hänt mycket att rapportera. Jag hade tänkt mig behandla Helsingfors stads utlåtande över förslaget till etapplandskapsplan för Nyland, men stadsstyrelsen i Helsingfors tycks inte alls ha behandlat ärendet. Stadsstyrelsen torde nästa gång sammankallas först i augusti och frågan är om det alls blir något utlåtande från Helsingfors. En orsak till fördröjningen kan vara att fastighetsnämnden tog beslut om ett utlåtande i ämnet (till stadsstyrelsen) först den 14 juni, fastän utlåtandet begärts före slutet av maj. (Se "Kollektivtrafiken kan skötas med buss. Den 31 maj 2012", "Nedre-Kärras i Västersundom. Den 1 juni 2012" och föredragningslistan, där även utlåtanden från andra nämnder återges.)

Det kan noteras att Centerns representant i fastighetsnämnden på mötet den 14 juni föreslog att det stycke (i förslaget till utlåtande) som berör Malm lämnas bort.

Utvalda inlägg XII. Deb 2 juli 2012

Många inlägg på denna blogg handlar om gränser. I samband med fallet Sibbo gjordes många komiska misstag när det gäller förslagen till ny kommunindelning. Misstagen är inte bara komiska, utan borde även ha juridiska följder. Så väl statsrådets som HFD:s avgörande i fallet Sibbo lämnar det exakta området för inkorporeringen öppet. Besluten borde därför ha ogiltigförklarats. Oklarheten gäller speciellt den nya gränsen mellan Vanda och Helsingfors vid avtaget från Österleden till Ring III. Problematiken har jag behandlat bla. i inlägget "Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009".

Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009

 

Nu har jag fått det bekräftat att varken stadsstyrelsen eller stadsplaneringsnämnden i Vanda informerats om att Lantmäteriverket korrigerat statsrådets gränsbeslut vid Österleden. Både på Vanda stads avdelning för statistik och forskning och på Nylands lantmäteribyrå hävdar man att stadsstyrelsen i Vanda informerats på hösten, men det är kanske bara styrelseordföranden som fått informationen. Månne man inte vill ge saken minsta möjliga publicitet. På Nylands lantmäteribyrån framhåller man att justeringen har gjorts med tanke på funktionaliteten. Man medger dock inte att man skulle ha avvikit från statsrådets beslut, eftersom beslutet inte inbegrep någon karta och därmed kan tolkas i enlighet med lantmäteribyråns korrigering. Däremot är det klart att lantmäteriverkets korrigering avviker från det förslag (lantmäteriverkets karta och tolkning av Pekka Myllyniemis förslag) som var framlagt i samband med beredningen. Inrikesministeriet bifogade även en exakt karta med detta förslag till sin förklaring eller sitt utlåtande till HFD.

På Lantmäteriverket torde man inte ha kunnat avvika från statsrådets beslut utan att begå ett fel. Statsrådet torde inte ha kunnat ta ett beslut som avvek från det förslag som var framlagt i samband med beredningen. Enligt HFD:s beslut stämmer statsrådets beslut överens med kartan med förslaget som var framlagd och som inrikesministeriet bifogade i sin förklaring. Att Lantmäteriverket har kunnat avvika från förslaget som var framlagt för allmänheten beror på att statsrådets beslut utan en kartreferens är oklart. Att statsrådets beslut var oklart var emellertid en formell besvärsgrund i flera besvär till HFD.

Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, men vad arealen beträffär är avvikelsen endast 10 hektar. Av dessa 10 hektar hör 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket. Gränsjusteringen är kanske inte en så stor fråga för Vanda, men korrigeringen torde vara viktig för Helsingfors, som vill överta Österleden och göra den till en gata som ägs och underhålls av Helsingfors stad. (Se "Huvudgata. Den 4 december 2008".) Det verkar som om Vanda avstått ytterligare 10 ha utan att stadens beslutsfattare ens informerats.

Helsingfors stad kunde ha gjort en framställning om en ändring i kommunindelningen enligt vilken ytterligare ett område på 10 hektar skulle ha överförts från Vanda till Helsingfors, men ett dylikt initiativ hade inte varit oproblematiskt. Nu har Lantmäteriverket skött korrigeringen, men samtidigt har man indirekt tagit ställning för att utredningsmannens förslag var bristfälligt och statsrådets beslut oklart.
Vanda har nu uppdaterat sina kartor, så att de tar hänsyn till ändringarna i kommunindelningen. Se kartan ovan.

Utvalda inlägg XI. Den 1 juli 2012

Det var först efter att det framgick att Heikki Harjula, som är direktör för juridiska ärenden på Finlands kommunförbund, deltagit i högsta förvaltningsdomstolens avgörande i fallet Sibbo som jag insåg kommunförbundets centrala roll i fallet Sibbo. Det första inlägget där jag lyfter fram kommunförbundet har rubriken "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008".

Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008

I många blogginlägg har jag redogjort för hur fallet Sibbo hänger samman med kommun- och servicestrukturreformen, även kallad PARAS och KSSR. I korthet går sambandet ut på att Helsingfors krävde att en lösning på "Sibbofrågan" tas med i reformen, men att dåvarande kommunministern lovade sköta Sibbofrågan som en skild fråga. Kommunministerns uttalade stöd för en inkorporering och partiledarnas överenskommelse om Sibbo var en förutsättning för att kommunministerns förslag för en ramlag skulle godkännas. (Se t.ex. "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007".) Kopplingen har man inte kunnat medge, eftersom man valde att sköta Sibbofrågan som ett förvaltningsärende. Om man valt att gå via riksdagen för att stifta en speciallag för Sibbo, hade det inte på samma sätt funnits juridiska hinder för att medge en koppling.

I beredningen av ramlagen för KSSR hade Kommunförbundet en central roll. Kommunförbundet hade bl.a. hela fyra "ständiga experter" i kommun- och servicestrukturgruppen. Där till hade Kommunförbundet tre representanter i sekretariatet som biträdde strukturgruppen. En av dem var Kari Prättälä, som är direktör för juridiska ärenden på Kommunförbundet. Kommunavdelningen vid inrikesministeriet (numera vid finansministeriet) representerades i sekretariatet bl.a. av regeringsråd Arto Sulonen, som senare ansvarade för inrikesministeriets beredning av statsrådets Sibbobeslut. Prättälä var dessutom tillsammans med ledande jurist Heikki Harjula från Kommunförbundet medlem i lagarbetsgruppen för PARAS. Även här var också Sulonen medlem. Där till var Prättälä medlem i lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Här var Sulonen ordförande. På bilden ovan, som är lånad från Kuntalehti 5/2007, är Prättälä i mitten och Sulonen bakom till vänster.

På webbplatsen promerit.net hittar man ett flertal inlägg där sättet att utse tillfälliga förvaltningsråd eller domare vid domstolarna kritiseras. Speciellt kan man här hitta ett inlägg där Jali Raita hävdar att Heikki Harjula, som deltog i avgörande av Sibboärendet inte tillsattes på ett lagenligt sätt. Raita hävdar även att Harjula var jävig. Jag citerar:

Varatuomari Heikki Juhani Harjulan virka määräaikaisena tuomarina alkoi 1.10.2007 jatkuen vuoden 2007 loppuun. Virkasuhdetta on jatkettu 30.4.2008 saakka. Hän on nyt virkavapaalla Kuntaliitosta.

Voidaan perustellusti väittää, että Harjula on ollut esteellinen johtuen vakinaisesta virastaan Suomen Kuntaliiton johtavana lakimiehenä. Päätös tulisi siis purkaa.

Visst är det i ögonfallande att en expert på kommunallagen tillsätts som tillfälligt förvaltningsråd fram till slutet av år 2007, då HFD hade lovat avgöra fallet Sibbo före årsskiftet och att hans uppdrag förlängs, då Sibbobelsutet inte hann bli färdigt före årsskiftet. Exakt på vilka grunder Raita finner Harjula i egenskap av ledande jurist på Kommunförbundet jävig att delta i Sibbobelsutet vet jag inte. Harjula kunde eventuellt betraktas som jävig i en konflikt mellan staten och en kommun, då ju hans arbetsgivare Kommunförbundets uppgift är att bevaka kommunernas intressen. Med beslutet i hand är det dock klart att staten inte blivit orättvist behandlad. Å andra sidan hör även Helsingfors till de kommuner och städer som Finlands Kommunförbund representerar. I praktiken var Helsingfors den ena parten i konflikten. Visst ser det här ut att finnas ett jävsproblem.

De juridiska motiveringarna för Myllyniemis förslag är huvudsakligen kopierade från Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men Myllyniemis rapport innehåller även mera allmänna juridiska argument som inte finns med i Ratasvuoris "utredning" och som uppenbart är skrivna av en annan hand. Under rubriken "Tack" skriver Myllyniemi att "Jag har också fått stöd från Finlands Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä." Det är inte svårt att se vems juridiska bedömning som statsrådet och HFD i själva verket godkänt.
Kari Prättalä är t.f. förvaltningsråd Heikki Harjulas förman på Kommunförbundet.

Utvalda inlägg X. Den 30 juni 2012

Hur det gått till då utredningsman Pekka Myllyniemi plagierade Helsingfors egen utredning, som stadsfullmäktige i Helsingfors godkände dagen före Myllyniemis utredning offentliggjordes, förblev länge en gåta. I juli 2007 klarnade det. Dokumentet som Myllyniemi kopierade kunde jag presentera i  inlägget
"Ratasvuoris utredning. Den 31 juli 2007".

Ratasvuoris utredning. Den 31 juli 2007

Kommunstyrelsen i Sibbo antog på sitt möte igår enhetligt kommundirektörens förslag till besvär över statsrådets gränsbeslut. Där till gav styrelsen kommundirektören fullmakt att kompletera besvärstexten. Besvär angående statsrådets beslut bör lämnas in senast fredagen den 3 augusti. Helsingin Sanomat har uppmärksammat Sibbo kommuns besvär i en notis med rubriken "Sipoo kunnanhallitus päätti valittaa kuntaliitoksesta". I Borgåbladet ingår en motsvarande artikel med rubriken "Sibbostyrelsen enig om besvär". Enligt artikeln anser Sibbopolitikerna att Sibbo inte kan förlora i Högsta förvaltningsdomstolen, men mellan raderna antyds en misstro mot myndigheterna. Jag citerar ur artikeln:

– Det skall bli intressant att sedan se vem som kommer att bereda ärendet i högsta förvaltningsdomstolen, sade styrelsemedlem Kaj Lindqvist (sfp).
– Och vem som kommer att vara på semester eller annars "upptagna" när ärendet skall behandlas, lade en annan till.

Yle Internytt (Östnyland) har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Sibbo sätter sin tillit till HFD". Jag citerar ur notisen:

En ändring i kommunindelningen ska basera sig på en framställan av en kommun eller på inrikesministeriets initiativ. Sibbo påpekar att statsrådets beslut inte baserar sig på någondera.

Helsingfors förslog att ett betydligt större område av sydvästra Sibbo skulle anslutas till staden, det förslaget förkastades i inrikesministeriets beslut den 28 juni i år. Statsrådet beslut kan alltså inte grunda sig på Helsingfors framställan men å andra sidan har inrikesministeriet inte tagit något initiativ till ändring av kommunindelningen, säger Sibbo bla i sina besvär.

För en som inte är jurist verkar argumenteringen för att inrikesministeriet inte tagit något initiativ kanske inte så övertygande. Å andra sidan torde HFD genom Sibbo kommuns besvär nu tvingas reda ut om det tagits något formellt initiativ och hur, när och av vem det i så fall tagits.
Lyssna till Radio Vega Östnylands nyheter 9:30.

Jag har på denna blogg flera gånger understrukit att utredningsman Pekka Myllyniemi i sin rapport inte direkt har kopierat Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen från den 29 november, utan att han kopierat en äldre version av dokumentet. Till Helsingin Sanomat (8.12.6006) gav Pekka Myllyniemi följande förklaring till hur han fått (en del av) texten som han plagierat i sin rapport:

Selvitystä aloittaessani kysyin Helsingin kaupunginjohtajalta Jussi Pajuselta ja hallintojohtajalta Eila Ratasvuorelta, että kai teillä on jotain perusteluja kaupunginvaltuuston päätökseen, kun niitä kesäkuussa asiasta päätettäessä ei paljonkaan ollut. Sain yksityiskohtaiset perustelut käyttööni jo siis paljon ennen kuin ne marraskuussa esiteltiin kaupunginhallitukselle ja valtuustolle.

Myllyniemis förklaring ser ut att stämma. Jag har idag fått en äldre versionen av motiveringarna. Det är ett brev från Eila Ratasvuori på Helsingfors stads förvaltningscentral och daterat 18.10.2006. Rubriken är "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".

I den ovannämnda "utredningen" finns bl.a. följande tokiga formulering, som Myllyniemi kopierat till sin text, men som Helsingfors ändrat lite på i sitt utlåtande:

Sipoon rakenne on hajaantunut ja merkittävältä osin suuntautunut Porvoon suuntaan. Tämä on osaltaan estänyt fyysistä ja toiminnallista kehitystä Helsingin ja Sipoon rajalla.

Påståendet om att bebyggelsen i Sibbo är splittrad och riktad mot Borgå härstammar för övrigt från Jussi Pajunens anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006. Med i Ratasvuoris utredning finns även följande sats, som Arto Sulonen citerar i inrikesministeriets promemoria till statsrådets gränsbeslut, men som saknas i Helsingfors utlåtande:

Suunnittelussa ja kaavoituksessa on ajateltava vuosikymmeniä eteenpäin, joten nyt on väistämättä päätettävä, ratkaistaanko kehitystä vain muutamia vuosia vai vuosikymmeniä eteenpäin.

Den ovanciterade satsen återfinns på två olika ställen i Myllyniemis rapport. Ur Ratasvuoris utredning framgår att Myllyniemi inte bara direkt kopierat fel som Helsingfors senare rättat i sitt utlåtande, utan även har gjort ändringar så att betydelsen blivit fel. I Ratatasvuoris utredning heter det således liksom i Helsingfors utlåtande att "Kasvupaine on levittänyt rakentamista seudun keskustasta pohjoiseen ja länteen" där Myllyniemi hävdar att "Kasvupaine on levittänyt rakentamista pääkaupunkiseudulla keskustasta pohjoiseen ja länteen". På motsvarande vis skriver Myllyniemi att "Pääkaupunkiseudun kaupunkirakenteen tasapainoisen kehittämisen kannalta on välttämätöntä avata itään uusi kasvusuunta", där det så väl i Ratasvuoris utredning som i Helsingfors utredning står att "Helsingin seudun kaupunkirakenteen tasapainoisen kehittämisen kannalta on välttämätöntä avata itään uusi kasvusuunta." Myllyniemi har tydligen missförstått påståendet om obalans i regionen.


I sin rapport skriver Myllyniemi att "Lausunnossaan kuntajaotuksen muuttamista Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken koskevasta esityksestä ja koskevista huomautuksista kaupunginhallitus on täsmentänyt perustelujaan." I detta sammanhang refererar Myllyniemi faktiskt till Helsingfors utlåtande när han citerar ur det 9. och sista avsnitet i utlåtandet. Till min överaskning finns "stadsstyrelsens preciserade motiveringar" med i Ratasvuoris utredning. Att Myllyniemi faktiskt kopierat motiveringarna ur Ratasvuoris utredning och inte ur Helsingfors utlåtande antyder det faktum att betoningarna är de samma i Myllyniemis rapport som i Ratasvuoris utredning, medan de saknas i Helsingfors utlåtande. (I Myllyniemis rapport är de betonade orden dock kursiverade medan det i Ratasvuoris utredning används fet stil.) Myllyniemi bör alltså ha varit medveten om att han utan att ange källa på tiotals sidor i sin rappport kopierat text som även skulle ingå i Helsingfors utlåtande till läsnsstyrelsen.

I Ratavuoris utredning finns en liten intressant detalj, som föranleder frågor. I Helsingfors utlåtande ingår följande text:

Alueen rakenteen vinoutuminen käy selvästi ilmi liitteenä olevasta kartasta, jossa rakennetut alueet on merkitty punaisella ja violetilla ja rakentamattomat alueet vihreällä. Karttaan on merkitty kuntarajojen lisäksi myös suuntaa antavasti Helsingin kaupunginvaltuuston Sipoosta Helsinkiin siirrettäväksi esittämä alue. Kartta on liitteenä 1.

Motsvarande text i Ratavuoris utredning lyder enligt följande:

Alueen rakenteen vinoutuminen käy selvästi ilmi liitteenä 1 olevasta kartasta, jossa rakennetut alueet on merkitty punaisella ja violetilla ja rakentamattomat alueet vihreällä. Karttaan on merkitty kuntarajojen lisäksi myös suuntaa antavasti Helsingin kaupunginvaltuuston Sipoosta Helsinkiin siirrettäväksi esittämä alue.

I Myllyniemis rapport lyder motsvarande text enligt följande:

Alueen rakenteen vinoutuminen käy selvästi ilmi oheisesta kartasta nro 5, jossa rakennetut alueet on merkitty punaisella ja violetilla ja rakentamattomat alueet vihreällä.

På kartan i Myllyniemis rapport har Helsingfors gränsförslag av förekommen anledning inte ritats ut. Det betyder att kartan som ingår i rapporten inte kan ha skannats från en utskriven sida. Myllyniemi eller inrikesministeriet måste ha fått kartan i digital form. På Internet finns "bilaga 1" i formatet PowerPoint. Från dian med kartan går det lätt att ta bort den påklistrade gränslinjen. Knappast har Myllyniemi i sista stund hittat kartan på nätet och egenhändigt tagit bort gränsen, då han inte ens klarat av att ta bort länkmarkeringarna från texten som han kopierat från Wikipedia. Av den utskrivna kopia som en Sibbobo idag fått från inrikesministeriet framgår även att inrikesministeriet har Ratasvuoris utredning i digital form som ett Word-dokument. (Filnamnet är Sipooselvitys.doc.) Dokumentet har funnits i Suvi Savolainens mapp. Överinspektör Savolainen fungerade som utredningsman Myllyniemis kontaktperson vid inrikesministeriet.

I sin Rapport skriver Myllyniemi att "Vid kommundelssammanslagningar som överskrider gränsvärden och där någon berörd kommun motsätter sig sammanslagningen måste man således först undersöka om förutsättningar enligt 3 § i kommunindelningslagen överhuvud föreligger och därefter om de är särskilt vägande." Helsingfors har för utredningsmannens del gjort den behövliga undersökningen och redogjort för resultatet i Ratasvuoris utredning. Det är i praktiken Ratasvuoris utredning som ligger till grund för Arto Sulonens beredning och därmed för statsrådets gränsbeslut. Sulonen omnämner dock inte Ratasvuoris utredning i promemorian. I förordet till sin rapport framför Myllyniemi sitt tack till överinspektör Suvi Savolainen, men han tackar varken Eila Ratasvuori eller Jussi Pajunen, som för kommunindelningsutredarens del gjorde utredningen som inrikesministeriat betalade honom för.

Utvalda inlägg IX. Den 29 juni 2012

I innehållet i inlägget "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007" är kanske det mest sensationella på hela bloggen. Ännu fem år efter att jag skrivit inlägget anser jag att det innehåller sprängstoff som kunde ha tvingat ministrar att avgå. I sig innehåller inlägget inte så mycket nya avslöjanden, utan det är snarare sammanställningen och helhetstolkningen som är sensationell. Därmed lyckades jag inte få medierna intresserade för avslöjandena om att högt uppsatta beslutsfattare sysslat med utpressning och bluffmakeri.

Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007

Sent om sider har jag haft möjlighet att studera det hemligstämplade förhörsprotokollet från förhöret av Markku Luoma och Christel Liljeström från augusti ifjol. Protokollet läckte till Helsingin Sanomat, som den 14 september publicerade en artikel med rubriken "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon". I Helsingin Sanomats artikel berättas det att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i april hade lagt fram ett hot: Om Sibbo inte frivilligt avstod från ett område på 25 kvadratkilometer, skulle Helsingfors med regeringens hjälp skaffa sig ett dubbelt så stort område. Därtill berättas i artikeln att statssekreterare Stefan Wallin den 16 juni hade ringt till Christel Liljeström och berättat att kommunminister Hannes Manninen stöder Helsingfors initiativ.

Uppgifterna som kommer fram i förhörsprotokollet stämmer till största delen väl överens med uppgifter som jag hittat i andra källor. På någon punkt sviker Liljeströms minne, men generellt finner jag inga skäl att misstro informationen i protokollet. Mycket nytt utöver vad som redan läckt ut genom Helsingin Sanomat har jag inte hittat, men sent igår kväll, efter att ha firat midsommar i Sibbo, hittade jag ändå ett par högst betydelsefulla detaljer.

Ur förhörsprotokollet framgår att Pajunen och Vapaavuori den 11 april 2006 för Luoma och Liljeström presenterade två alternativ: Det ena alternativet var ett område på 5000 hektar. Det andra alternativet var ett område på omkring 2500 hektar. Förutsättningen för det mindre området var att Sibbo frivilligt skulle gå med på gränsjusteringen. Frivilligheten skulle dessutom belönas med att Sibbo skulle få mark som Helsingfors äger på annat håll i kommunen och med att Helsingfors inte skulle verka för en sammanslagning av landskapsförbunden! Till saken hör alltså att Liljeström var och är ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse. Det fanns alltså starka skäl för Sibbo och speciellt för Liljeström att "frivilligt" välja det mindre alternativet.

Ur förhörsprotokollet framgår, liksom Helsingin Sanomat noterat, att Stefan Wallin den 16 juni ringde Liljeström och berättade att Manninen stöder Helsingfors initiativ, men inte bara det. Manninen hade antytt att han med Helsingfors hade kommit överens om en gränsjustering på 5000 ha. Att Manninen skulle ha medgett en överenskommelse är anmärkningsvärt och juridiskt högst relevant. Jag är dock mest intresserad av siffran 5000 ha.

Redan den 11 april hade Pajunen och Vapaavuori för Luoma och Liljeström visat upp en karta med ett område på ungefär 5000 ha. Fredagen den 16 var det definitivt bekräftat att Manninen skulle stöda en annektering av ett område på 5000 ha. Den 21 juni föreslog Helsingfors stadsfullmäktige på stadsstyrelsens förslag från samma dag att Helsingfors skulle inkorporera ett område på 5000 ha. Dess värre hade Helsingfors dragit gränsen med linjal tvärs genom fastigheter och byggnader och utan att det minsta ta hänsyn till bygränser. Därtill hade man dragit gränsen längs Sibbo å så att bl.a. Ingamns mejeri till de grönas beklagan hamnade på Helsingfors sida om gränsen. Även genom Sibboviken hade man dragit gränsen med linjal, fastän man där hade kunnat följa byagränser. I Västersundom hade man dragit gränsen enligt den gamla sträckningen för Österleden. I den inre skärgården hade man kopierat gränsen från Ilaskivis inofficiella förslag från 1989, medan man inte alls ritat ut något gränsförslag i den yttre skärgården. När Helsingfors lyfte fram sitt förslag saknade man därtill korrekta uppgifter om hur många invånare som bor i området och hur stort vattenområde som förslaget inbegriper.

Att Helsingfors inte lyckades prestera ett seriöst förslag på ett område på 5000 ha kräver en förklaring. Jag har gett förklaringen tidigare på denna blogg, men jag upprepar den här i en lite förnyad version på basen av informationen i förhörsprotokollet. På kvällen tisdagen den 20 juni, dvs dagen före Helsingfors annekteringsbeslut, ringde Liljeström med kommunstyrelsens fullmakt till Vapaavuori för att be om förhandlingar. Det är inte så svårt att gissa att kommunalpolitikerna i Sibbo i det läget hade varit villiga till stora eftergifter. Vapaavuori tackade och tog mycket positivt emot Liljeströms erbjudande. Han sade att han skulle tala med Pajunen och återkomma på onsdag morgon. På onsdag morgonen, av allt att döma efter stadsstyrelsen mycket tidiga extraordinära möte, ringde Vapaavuori tillbaka till Liljeström. Tåget hade gått, men han föreslog att man på hösten kunde återkomma och diskutera kompromissförslag.

Helsingfors beslut att föreslå ett område på 5000 ha i en situation där man fått kommunpolitikerna i Sibbo på knä förefaller inte rationellt. Helsingfors hade redan färdigt ett förslag på ett område på 3000 ha, vilket framgår av en karta i Hbl den 21 juni 2006. Om kommunfullmäktige i Sibbo hade godkänt det förslaget, torde förslaget ha uppfyllt de stränga villkoren i 5 § i kommunindelningslagen. Kommunminister Hannes Manninen torde då i princip ha kunnat ta beslutet om en gränsjustering, utan att ärendet hade behövt gå till statsrådet och föranleda problem med jäviga ministrar. Inte heller hade det behövts någon pinsam låtsasutredningar för att komma fram till "kompromissförslaget" på 3000 ha. Där till torde motståndet från Sibbobornas sida ha blivit betydligt lamare än det nu blev.


När Vapaavuori ringde upp Liljeström onsdagen den 21 juni hade inte bara tåget gått för Sibbos del. Pajunen hade även förlorat kontrollen över spakarna. I de inre kretsarna i partierna i Helsingfors och Vanda torde budet ha gått att Manninen kommit överens om en inkorporering av ett 5000 ha stort område. Varför då nöja sig med ett område på 2500 - 3000 ha? De gröna insåg att förslaget på ett område på 3000 ha allt för uppenbart hotade Sibbo storskog och förutsatte att man skulle föreslå ett område på minst 5000 ha. Eftersom utpressning, hot och bedrägeri inte är allmännt accepterade politiska medel, kunde Pajunen, Vapaavuori, Hiltunen och Kalima inte förklara för de gröna att hela idén var att lura Sibbo att frivilligt avstå området på 3000 ha.

Helsingin Sanomats ovannämnda artikel "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon" är en av de viktigaste artiklar som skrivits om fallet Sibbo. Rubriken är dock missvisande. En liten inre krets planerade att hota Sibbo att "frivilligt" gå med på en gränsjustering, för att det inte fanns andra lagliga förutsättningar för en annektering. Planerna misslyckades, men inte för att hoten inte bet på Sibbo. Nu behövdes en plan B. Det förefaller som om den lilla invigda kretsen efter stadsstyrelsens beslut den 21 juni fåfängt hoppades att Sibbo ännu på hösten skulle acceptera ett "kompromissförslag" på 3000 ha. Enligt de ursprungliga planerna var det inrikesministeriet eller kommunministern som (inofficiellt) skulle föreslå ett område på 5000 ha och Helsingfors som skulle föreslå ett område på 3000 ha, men istället kom Helsingfors att (officiellt) föreslå området på 5000 ha och inrikesministeriet eller utredningsmanen det mindre området på 3000 ha. Oberoende av motiv kom kommunministern och statsministern genom sina upprepade ställningstaganden för en annektering att spela Helsingfors i händerna i ett spel som byggde på hot och bluffande.

Hufvudstadsbladet har 22:23 publicerat en artikel med rubriken "Sibboborna gläds inte över bytet av minister". Valet av rubrik är beklagligt.