Vi får se. Den 15 september 2013

I augusti lät regeringen förstå att man kommit överens om att det blir en metropolförvaltning för Helsingforsregionen medan  tvångssammanslagningar skall vara möjliga i övriga stadsregioner. Samtidigt lämnades flera frågor öppna, inte minst för "metropolområdet". Speciellt har möjligheten av särskilda kommunindelningsutredningar och tvångssammanslagningar lämnats öppen. På fredagen kastade kommunminister Henna Virkkunen lite nytt ljus på läget. Enligt Verkkouuttiset sade Virkkunen på Kommunförbundets kommunmarknad angående möjligheten av särskilda kommunindelningsutredningar i Helsingforsregionen att "Itse lähtisin kyllä siitä, että tässä tulisi olla mukana ainakin Helsinki, Vantaa, Espoo, Kauniainen, Kirkkonummi ja Sipoo". (Se "Virkkunen: Jos metropolihallinto saisi sote-palvelutkin, käytännössä kyse olisi jo kunnasta".)

I fredags publicerade även Borgåbladet en artikel med rubriken "Östnyland kan falla i ett svart hål", där Mikaela Nylander om grundlagsutskottets kommande ställningstagande till regeringens lagförslag om tvångssammanslagningar säger följande:

Då avgörs om kommunerna kan försättas i olika position. Kan man tvinga en del kommuner att gå ihop men inte andra? Det kan bli  tummen ner för tvång överlag. Vi får se.

Om jag förstår Nylander rätt, så ifrågasätter hon möjligheten att möjliggöra tvångssammanslagningar i vissa regioner men inte i andra. Ett större problem torde för regeringen ändå vara en lag som möjliggör tvångssammanslagningar överlag. Om regeringen kommit överens om att tillämpa tvångssammanslagningar endast i vissa regioner, så är ju sammanslagningarna i regeringens händer.

Tidigare i veckan kom Virkkunen på kommunmarknaden med de lite överaskande påsttåendena att "pakkoliitokset eivät ole mikään tavoiteltavan toiminnan muoto" och "En ole mikään pakkoliitosten suuri kannattaja". (Se "Vain vasemmistoliitto puolusti pakkoliitoksia Kuntamarkkinoilla".) Det viktigaste är väl att regeringen och kommunministern kan hota med tvångssammanslagningar.

Särskilda kommunindelningsutredningar. Den 8 september 2013

I början av augusti lämnade Antti Kaikkonen (c) och Mari Kiviniemi (c) ett skriftligt spörsmål till regeringen, där de bl.a. ställde frågan "tänker regeringen inleda särskilda kommunindelningsutredningar i metropolområdet mot kommunernas vilja?" (Se "Svarte Petter. Den 18 augusti 2014".) Redan den 23 augusti besvarade kommunminister Henna Virkkunen spörsmålet. Något direkt svar på den ovanciterade frågan ger kommunministern inte, men den sista satsen i svaret lyder enligt följande:

Regeringen följer för närvarande med hur kommunindelningsutredningarna i metropolområdet sätter igång samt beslutar om fortsatta riktlinjer för en metropollösning och om att eventuellt inleda särskilda kommunindelningsutredningar i området under innevarande hösten.

Virkkunen gav svaret på det skriftliga spörsmålet före regeringen offentliggjorde resultatet från budgetmanglingen. Efter beskedet att regeringen kommit överens om att det skall bli en metropolförvaltning och möjlighet till tvångssammanslagningar är Kaikkonens och Kiviniemis spörsmål fortfarande högst aktuellt. Situationen är nu om möjligt ännu oklarare för de 14 kommunerna som ingår i metropolområdet. Situationen är inte minst oklar då det gäller möjligheten till tvångssammanslagningar.

Att Esbo skulle tvångssammanslås med Helsingfors är högst osannolikt. Virkkunen lät redan för två år sedan förstå att en sammanslagning mellan Esbo och Helsingfors inte blir av. (Se "Halva Sibbo till Helsingfors. Den 27 september 2011".) Det förefaller även som om man inom regeringen nu kommit överens om att inte direkt tvångssammanslå Vanda med Helsingfors. Däremot är det troligt att det kommer att förrättas en särskild  kommunindelningsutredning om en sammanslagning av de två städerna. Blir det en särskild kommunindelningsutredning, är det troligt att det även blir en folkomröstning, där majoriteten av de röstande vandaborna enligt nu gällande lag avgör om det blir en sammanslagning.

Under den gångna veckan har det i medierna inte talats om en utredning om en sammanslagning av bara Vanda och Helsingfors. Istället har det talats om en särskild kommunindelningsutredning om en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo. (Se t.ex. "Pk-seudulle oma kuntaliitosselvittäjä – Virkkunen väläyttää pakkoliitoksia".) Ingen torde räkna med att kommunfullmäktige i Sibbo skulle godkänna en dylik fusion, men där vandaborna frivilligt kan gå med på en sammanslagning (mot Vanda stadsfullmäktiges vilja) kunde man tillämpa en tvångssammanslagning på Sibbo. Även om möjligheten till tvångssammanslagningar inte i första hand är tänkt att tillämpas i Helsingforsregionen, kunde den undantagsvis tillämpas på Sibbo. Frågan är om kommunministern och statsministern redan lovat Sibbo åt Helsingfors.

Tvångssammanslagningar. Den 1 september 2013

Regeringen Katainen har fått utstå hård kritik för sin oförmåga att ta beslut. Speciellt svårt har regeringen haft att ta beslut då det gäller kommun- och sohä-reformen. När finansminister Jutta Urpilainen i början av augusti återvände till jobbet efter semestern gick hon ut med med budskapet att Finland befinner sig i en ekonomiska kris och att det inte finns alternativ till "strukturomvandlingar". Ingenting dramatiskt hade hänt i ekonomin under sommaren, men nu var tonläget ett helt annat än ännu under försommaren. Hållbarhetsunderskottet måste åtgärdas med reformer som "gör ont". Tre veckor senare samlades den finska makteliten i Heureka för att bygga upp ett krismedvetande och skapa konsensus om nödvändigheten av strukturreformer.

När regeringen senare i veckan samlades för budgetmangling i Ständerhuset var dramaturgin lånad från regeringsförhandlingarna. Trots löften om betydande inbesparingar kunde regeringen efter slutförda förhandlingar inte presentera så mycket till verkliga strukturomvandlingar. Däremot lovade man sätta in en "ny växel" i kommunreformen genom att komplettera den endast två månader gamla kommunstrukturlagen, så att tvångssammanslagningar skulle vara möjliga i de större stadsregionerna. I hållbarhetsunderskottets namn bröt regeringspartierna och speciellt socialdemokraterna sina löften om att inte göra tvångssammanslagningar, fastän det är högst tvivelaktigt att kommunsammanslagningar ens på långsikt medför inbesparingar. Kommunminister Henna Virkkunen säger visserligen i Iltalehtis artikel "Ministeri Virkkunen: Pakkoliitokset ovat perälauta" att tvångssammanslagningar blir aktuella endast då man inte frivilligt får till stånd sammanslagningar, men man kan fråga hur frivilliga sammanslagningarna är om alternativet till "frivillig" sammanslagning är tvångssammanslagning.

Mycket är oklart om överenskommelsen om att öka regeringens befogenheter att fusionera kommuner mot kommunernas vilja. Oklart är bl.a. huruvida tvångssammanslagningar även kunde göras i Helsingforsregionen, men kompletteras lagen enligt den aktuella överenskommelsen, så finns det väl inga juridiska hinder för tvångssammanslagningar. När det gäller det så kallade metropolområdet fick socialdemokraterna igenom sin vilja om metropolförvaltning. I princip förhindrar inte metropolförvaltningen kommunsammanslagningar, .

Enligt regeringens strukturpolitiska program skall tvångssammanslagningar vara möjliga då majoriteten i ett område stöder en sammanslagning. Kaarlo Tuori kritiserar i Helsingin Sanomats artikel "Perustuslakiasiantuntija kuntien pakkoliitospykälästä: Koko paketti horjuu" idén och säger att "kyse on samasta, jos Saddam Hussein olisi aikoinaan ehdottanut, että järjestetään kansanäänestys Kuwaitissa ja Irakissa siitä, liitetäänkö Kuwait Irakiin."

Vad regeringens nya strukturpolitiska program betyder för Sibbo är svårt att säga. Metropolförvaltningen gör på kort sikt en sammanslagning mindre sannolik, men en metropolförvaltning kan även fungera som ett steg mot kommunsammanslagningar. En lagförändring som utökar regeringens befogenheter att göra tvångssammanslagningar gör det även lättare för regeringen att slå samman Sibbo med Helsingfors. Enligt nugällande lag behövts det en särskild lag för en specifik tvångssammanslagning.

Helsingfors hoppas på tvångsfusioner. Den 25 augusti 2013

Yle publicerade i torsdags en nyhet med rubriken "Rauhamäki hoppas på tvångsfusioner". Här kan kan man läsa att "Helsingfors vill fortfarande gå samman med Esbo, Kyrkslätt, Grankulla, Vanda och Sibbo." I nyhetstexten säger Helsingfors stadsstyrelseordförande Tatu Rauhamäki följande:

- Lagen möjliggör att regeringen inleder en utredning mot städernas vilja. Regeringen måste agera. Jag skulle gärna se att man fortfarande vid sidan om utreder möjligheten till en storkommun i söder.

Angående det "andra alternativet", en samgång med Vanda och Sibbo, säger Rauhamäki:

- Men varken Sibbo eller Vanda verkar vilja utreda en samgång med Helsingfors av fri vilja. Och det alternativet är sämre eftersom det skulle öka ojämlikheten i regionen fastän tanken med hela kommunreformen är att minska ojämlikheten. Det känns lite som ur askan i elden.

Visst möjliggör lagen att regeringen inleder en utredning mot städernas och kommunernas vilja, men tvångsfusioner kräver skild skild lagstiftning, såvida befolkningen i de motsträviga kommunerna inte röstar före en sammanslagning.

Samma dag publicerade finska Yle en nyhet med rubriken "Rauhamäki: Espoon liitoskaavailu vaikeuttaisi Helsingin asemaa". Här kan man läsa följande:

Rauhamäki haluaisi aloittaa kuntaliitosselvityksen edelleen ainakin Espoon, Vantaan ja Helsingin välillä. Espoo ilmoitti torstaina aloittavansa yhdistymisselvitykset Kauniaisen, Kirkkonummen ja Vihdin kanssa.
- Eniten tässä huolestuttaa se, että jos syntyy ns. läntinen suurkaupunki, niin miten pääkaupunkiseudun alueen yhteistyö tulevaisuudessa sujuu. Ja miten tämä itäinen alue, Helsinki-Vantaa, erottuu läntisestä suurkaupungista. Silloin syntyy kahtiajakautumista, mikä ei ole koko alueen ja asukkaiden kannalta edullisin vaihtoehto.
Rauhamäki toivoo joko pääkaupunkiseudun aloittavan itse, tai valtion määräämänä, kuntaliitosselvitykset. Mukana voisi olla suurten kaupunkien lisäksi Kirkkonummi ja Sipoo.

Rauhamäkis oro torde vara obefogad. I själva verket bör han mera än väl veta att åtminstone Kyrkslätt och Grankulla inte alls har planer på några sammanslagningar med Esbo. Tidigare samma dag hade Yle publicerat en nyhet med rubriken "Länsi-Uudellamaalla selvitellään kuntien yhdistymistä", där man kan läsa att "Espoo, Kauniainen, Kirkkonummi ja Vihti valmistelevat parhaillaan kuntarakennelain mukaisen yhdistysmisselvityksen aloittamista." Ännu samma dag publicerade Yle ytterligare en nyhet med rubriken "Länsi-Uudenmaan kuntaliitoksen kohtalo jo selvillä?" där man kan läsa att "Kauniainen ja Kirkkonummi suhtautuvat nihkeästi mahdolliseen Länsi-Uudenmaan suurkuntaan ennen kuin liitosselvitykseen on virallisesti lähdetty edes mukaan." Idén med utredningen är bara att försöka undvika en påtvingad utredning där finansministeriet utser utredningsman.

På fredagen var det sedan dags för stadsdirektör Jussi Pajunen att i Ylen aamu-tv uttrycka sin sin syn på frågan. Så som tidigare uttalade sig Pajunen mycket försiktigt och noterade att det behövs styrning från statsmaktens sida. Igen en gång framhöll Pajunen problemet med segregering.

Svarte Petter. Den 18 augusti 2013

För en dryg vecka sedan lämnade Antti Kaikkonen (c) och Mari Kiviniemi (c) ett skriftligt spörsmål till regeringen. I spörsmålet ställer de följande fråga eller fråga:

Milloin hallitus päättää jatkolinjauksista pääkaupunkiseudun metropolialueen kuntauudistuksesta ja mitä ne sisältävät, miten hallitus suhtautuu metropolialueen kuntien esittämiin omiin suunnitelmiin selvitysalueista, jotka poikkeavat hallituksen 8.2.2012 julkaiseman ns. kuntakartan sekä metropolialueella teetetyn esiselvityksen selvitysalue-ehdotuksista, millaisia tehtäviä ja kuinka laajalle alueelle hallitus kaavailee ylikunnallista metropolihallintoelintä ja aikooko hallitus käynnistää metropolialueella erityisiä kuntajakoselvityksiä vastoin kuntien tahtoa?

I Helsingin Sanomat 12.8 2013 ställs motsvarande frågor till undervisningsminister Krista Kiuru (sdp), som  fortfarande ansvarar för "metropolfrågor", fastän hon inte längre är bostadsminister. I artikeln "Metropolin kihlaparit auki" ("Krista Kiuru: Kaupankäynti Helsingin seudun kuntaliitoksilla ei käy") kan man läsa att den ansvariga ministergruppen torde avgöra frågan om utredningsområden i metropolområdet i månadsskiftet augusti-september. Om "metropollagen" för "metropolförvaltningen" säger Kiuru att den kan börja beredas på hösten och stiftas sommaren 2014, då man vet vilka kommunsammanslagningar som blir av.

Socialdemokraten Kiuru säger att en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo inte kan ersätta ett förvaltningsorgan för de 14 kommunerna i Helsingforsregionen:

Kaupankäynti Helsingin seudun kuntaliitoksilla ei käy Sdp:n varapuheenjohtajalle, ministeri Krista Kiurulle (sd).

Hän ilmoittaa HS:n haastattelussa selvästi, ettei Helsingin, Vantaan ja Sipoon liitosselvitystä voi alkaa puuhata vastineeksi koko alueen ylikunnallisen yhteishallinnon edistämisestä.

Kytkyä yritti tänä kesänä useiden HS:n haastattelemien lähteiden mukaan kokoomus, kun hallituksen ministeriryhmä yritti päästä sopuun Helsingin seudun 14 kunnan liitoskumppaneista.

"Helsingillä oli toiveita Sipoosta, mutta Sipoo selvittää muita liitoksia. Antaa myös huonon käsityksen, jos Helsinki ja Vantaa pannaan selvittämään liitosta toisen kerran", Kiuru näkee.

Om jag förstår texten rätt, så har Samlingspartiet, som inte egentligen vill ha en metropolförvaltning, drivit på en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo som ersättning för metropolförvaltningen! Detta går dock inte för Kiuru, som säger att det utan metropolförvaltning inte blir någon kommunreform i Helsingforsregionen.

HS 12.8 2013 s A 16

Det ser dåligt ut för kommunreformen, inte minst i Helsingfors regionen. Detta betyder inte att faran är över, snarare tvärtom. Senaste gång Helsingfors ville ha en sammanslagning av städerna i Huvudstadsregionen erbjöds huvudstaden sydvästra Sibbo. Månne Helsingfors denna gång nöjer sig med mindre?

Samma dag som Helsingin Sanomat publicerade den ovannämnda artikeln gjorde Jussi Pajunen en lång statusuppdatering på Facebook. I uppdateringen skriver stadsdirektören inledningsvis följande:

Vapaaehtoisen valmistelun pohjalta etenevä Suur-Espoon kunta merkitsee voimakasta seudullista eriytymiskehityksen vahvistumista. Pääkaupunkiseutu ajetaan entistä enemmän Musta Pekka -peliin kilpailemaan hyvistä veronmaksajista ja yrityksistä. Samaan aikaan maahanmuuttajataustaisen väestön osuus kasvaa voimakkaasti ja jakautuu epätasaisesti.

Helsingfors blir med Svarte Petter och de afrikanska invandrarna, medan de högre utbildade asiatiska invandrarna bosätter sig i Esbo. Pajunen förefaller se pessimistiskt på kommunreformen. Det är i hög grad på grund av kraven från Helsingfpors som städerna och kommunerna i Huvudstadsregionen tvingas utreda sammanslagningar, men medan Esbo är en potentiell vinnare ser Helsingfors ut att bli den stora förloraren. Pajunen ställer inga förhoppningar till en metropolförvaltning, utan kritiserar tvärtom att Helsingforsregionen gjorts till en specialfråga. Han kritiserar även det faktum att Borgå inte räknas till Helsingforsregionens  14 kommuner, fastän regionens östra utveckling, enligt Pajunen, kommit starkt igång.

Tre dagar senare skrev Pajunen ytterligare en statusuppdatering, där han angående kommunstrukturen och social- och hälsovården svarar på frågan "Olisiko aika pohtia koko Suomen menestystä yhtenä kokonaisuutena?"

Språkfrågan. Den 11 augusti 2013

I mitt förra inlägg "Bakgrundsfaktorer. Den 4 augusti 2013" återgav jag första delen av sammanfattningen av fallet Sibbo. Här kommer den andra delen, språkfrågan.

I samband med den så kallade Sibbofrågan lyfte man år 2006 fram Helsingfors tidigare stadsdirektör  Raimo Ilaskivis initiativ från år 1989. Ilaskivi föreslog att Sibbo genom att avstå från sin sydvästra del kunde förbli en svenskspråkig kommun. På tjänstemannanivå torde man ha förhandlat eller diskuterat om en ändring i kommunindelningen under flera år. År 2006 var Ilaskivis förslag dock inte längre möjligt att förverkliga. Majoritetsspråket i Sibbo var redan finska, Sfp hade inte längre absolut majoritet i kommunfullmäktige och även inom Sfp hade synen på språkets roll förändrats. Östra Nylands förbund och Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund var dock fortfarande viktigt ur en språkpolitisk synvinkel. Dessutom var kommunstyrelseordförande Christel Liljeström ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse.

Våren 2006 kontaktade Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen och stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori Sibbos ledning för att inleda förhandlingar om en formellt frivillig ändring i kommunindelningen. Om Sibbo kommunfullmäktige i Sibbo inte frivilligt gick med på en gränsjustering, skulle Helsingfors ta hela sydvästra Sibbo med skärgården fram till Sibbo å. Därtill skulle Helsingfors inte sälja stadens mark i Nickby och Östra Nylands förbund skulle slås samman med Nylands förbund. Om Sibbo frivilligt gick med på en i hemlighet föreslagen mindre gränsförskjutning (som motsvarar utredningsmannen Pekka Myllyniemis förslag) skulle Östra Nylands förbund däremot få bestå och Sibbo skulle få köpa marken i Nickby.

Fördelen med en formellt frivillig sammanslagning var att beslutet om en ändring i kommunindelningen enligt den då gällande kommunindelningslagen kunde ha tagits av inrikesministeriet. En formell frivillighet var i själva verket en förutsättning för att inkorporeringen skulle kunna ske i enlighet med den allmänna tolkningen av kommunindelningslagen. De hemliga förhandlingarna mellan ledningen för Helsingfors och Sibbo kom i medierna att betecknas som ren utpressning, men ur ett hemligstämplat förhörsprotokoll från ett förhör av kommundirektör Markku Luoma och kommunstyrelseordförande Christel Liljeström från augusti 2006 framgår indirekt att även Hannes Manninen liksom Matti Vanhanen deltog i ett försök till utpressning.

Då utpressningsförsöket misslyckades och Helsingfors, för att inte avslöja utpressningsförsöket, var tvunget att lägga fram en framställning till ändring i kommunindelningen var bearbetningen av den allmänna opinionen av central betydelse. I Helsingfors stadsfullmäktige röstade Sfp mot förslaget till ändring i kommunindelningen, varmed Sfp:s linje gjordes till en språkfråga. I medierna framhölls det att Sfp hade byggt en "språkmur", som förhindrat Finlands enda metropol att växa österut, fastän de obebyggda grönområdena omedelbart öster om Helsingfors i själva verket hörde till Vanda.

En följd av anklagelserna om en "språkmur" var att de övriga politiska grupperna (med undantag av de gröna) i Sibbo ställde sig bakom kritiken mot Sfp:s språkpolitik och anklagade Sfp för att Helsingfors och kommunministern krävde en ändring i kommunindelningen. Kritiken mot "språkpolitiken" stärktes av att Luoma och Liljeström inte omedelbart informerat om förhandlingarna med Helsingfors. Sibbos ledning hade dock närmats utpressats att hålla tyst.

Bakgrundsfaktorer. Den 4 augusti 2013

Under sommaren har jag jobbat lite på min sammanfattning av fallet Sibbo, men sammanfattningen är ännu långt från färdig. I sammanfattningen försöker jag få med det viktigaste ur min blogg. Tyvärr är det inte så många som läser sammanfattningen, så jag skall i några vanliga inlägg återge avsnitt ur den. Här kommer det första avsnittet: Tre centrala bakgrundsfaktorer:


På min blogg lyfter jag fram tre centrala bakgrundsfaktorer som möjliggjorde inkorporeringen. För det första bröt Matti Vanhanen (c) ett avtal mellan Helsingfors och staten om att frigöra flygfältet i Malm för bostadsbebyggelse. Det ledde till att relationen mellan statsministern och Helsingfors blev mycket inflammerad. Vanhanen var pressad att erbjuda ett ersättande område för småhusbebyggelse och lovade Östersundom som ersättning.

För det andra fanns det ett starkt tryck på att ta Sandhamn i bruk som bostadsområde. Helsingfors stad hade i tiden köpt mark i Östersundom för att med försvarsmakten kunna byta åt sig Sandhamn. Nu var försvarsmakten beredd att avstå från Sandhamn. I denna situation kom före detta kommendör Risto Rautava (saml), som ville bevara Sanhamn i milittärt bruk, med motförslaget att "öppna Sibbogränsen". Rautava fick stöd av stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori (saml), som först hävdade att Helsingfors inte har behov av mera tomtmark, men senare kräva en gränsjustering med tanke på behovet av tomtmark.

För det tredje hade den centerpartistiska kommunministern (och bostadsministern) Hannes Manninen tagit initiativ till en kommunreform (Paras / KSSR). I samband med beredningen av och förhandlingarna om kommunreformen krävde Helsingfors stad att Sibbos västra del skulle anslutas till "huvudstadsregionen". Då det såg ut som om de två stora ledande regeringspartierna Centern och Sdp inför sommarledigheten och Finlands EU-ordförandeskap inte skulle kunna komma överens om innehållet i kommunreformen och tillhörande ramlag lovade centerministrarna att ordna en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo. Förhandlingarna underlättades av att ordförande för stadsfullmäktige i Helsingfors Rakel Hiltunen i egenskap av viceordförande för Kommunförbundet var socialdemokraternas förhandlare även då det gällde kommunreformen. I själva verket bestod den så kallade strukturgruppen, som kom överens om innehållet i kommunreformen, huvudsakligen av representanter för kommunförbundets styrelse. Strukturgruppen var en så kallad parlamentarisk kommitté, där även oppositionspartiet Samlingspartiet var representerat. Således kom Jyrki Katainen (saml) tillsammans med ordförandena för de två stora regeringspartierna överens om KSSR - och lösningen på "Sibbofrågan". Denna överenskommelse fortsatte att gälla efter valet 2007, då Samlingspartiet ersatte socialdemokraterna i regeringen.