Tvångssammanslagningar. Den 1 september 2013

Regeringen Katainen har fått utstå hård kritik för sin oförmåga att ta beslut. Speciellt svårt har regeringen haft att ta beslut då det gäller kommun- och sohä-reformen. När finansminister Jutta Urpilainen i början av augusti återvände till jobbet efter semestern gick hon ut med med budskapet att Finland befinner sig i en ekonomiska kris och att det inte finns alternativ till "strukturomvandlingar". Ingenting dramatiskt hade hänt i ekonomin under sommaren, men nu var tonläget ett helt annat än ännu under försommaren. Hållbarhetsunderskottet måste åtgärdas med reformer som "gör ont". Tre veckor senare samlades den finska makteliten i Heureka för att bygga upp ett krismedvetande och skapa konsensus om nödvändigheten av strukturreformer.

När regeringen senare i veckan samlades för budgetmangling i Ständerhuset var dramaturgin lånad från regeringsförhandlingarna. Trots löften om betydande inbesparingar kunde regeringen efter slutförda förhandlingar inte presentera så mycket till verkliga strukturomvandlingar. Däremot lovade man sätta in en "ny växel" i kommunreformen genom att komplettera den endast två månader gamla kommunstrukturlagen, så att tvångssammanslagningar skulle vara möjliga i de större stadsregionerna. I hållbarhetsunderskottets namn bröt regeringspartierna och speciellt socialdemokraterna sina löften om att inte göra tvångssammanslagningar, fastän det är högst tvivelaktigt att kommunsammanslagningar ens på långsikt medför inbesparingar. Kommunminister Henna Virkkunen säger visserligen i Iltalehtis artikel "Ministeri Virkkunen: Pakkoliitokset ovat perälauta" att tvångssammanslagningar blir aktuella endast då man inte frivilligt får till stånd sammanslagningar, men man kan fråga hur frivilliga sammanslagningarna är om alternativet till "frivillig" sammanslagning är tvångssammanslagning.

Mycket är oklart om överenskommelsen om att öka regeringens befogenheter att fusionera kommuner mot kommunernas vilja. Oklart är bl.a. huruvida tvångssammanslagningar även kunde göras i Helsingforsregionen, men kompletteras lagen enligt den aktuella överenskommelsen, så finns det väl inga juridiska hinder för tvångssammanslagningar. När det gäller det så kallade metropolområdet fick socialdemokraterna igenom sin vilja om metropolförvaltning. I princip förhindrar inte metropolförvaltningen kommunsammanslagningar, .

Enligt regeringens strukturpolitiska program skall tvångssammanslagningar vara möjliga då majoriteten i ett område stöder en sammanslagning. Kaarlo Tuori kritiserar i Helsingin Sanomats artikel "Perustuslakiasiantuntija kuntien pakkoliitospykälästä: Koko paketti horjuu" idén och säger att "kyse on samasta, jos Saddam Hussein olisi aikoinaan ehdottanut, että järjestetään kansanäänestys Kuwaitissa ja Irakissa siitä, liitetäänkö Kuwait Irakiin."

Vad regeringens nya strukturpolitiska program betyder för Sibbo är svårt att säga. Metropolförvaltningen gör på kort sikt en sammanslagning mindre sannolik, men en metropolförvaltning kan även fungera som ett steg mot kommunsammanslagningar. En lagförändring som utökar regeringens befogenheter att göra tvångssammanslagningar gör det även lättare för regeringen att slå samman Sibbo med Helsingfors. Enligt nugällande lag behövts det en särskild lag för en specifik tvångssammanslagning.


Google+ Followers