Christel Liljestrom har på morgonen publicerat ett blogginlägg, där hon beklagar sig över att hennes insändare inte blir publicerade. Jag citerar ur inlägget:
Det aktuella svaret på Laura Kolbes insändare finns på Liljeströms webbplats. Liljeström har på morgonen även. med anledning av mott blogginlägg från igår, hunnit upplysa mig i min gästbok om att hon redan förra vårvintern lät Sibbo kommun utreda om Sibbo och Helsingfors har en gemensam markgräns vid Kantarnäs udde. En sådan landsgräns finns inte enligt markregistrets uppgifter. Gränsen vid Kantarnäs är en vattengräns, vilket den även förefaller vara enligt den karta som inrikesministeriet sände Sibbo kommun i början av juli. (Se ovan.)
Jag tror inte att det har någon större juridisk betydelse om Helsingfors och Sibbo har en gemensam landgräns vid Kopparnäs eller inte. Anslutningen av av Västerkullakilen (som hör till "stadsdelen" Västersundom) till Helsingfors är i ingen händelse motiverad och har lika lite som en hypotetisk landgräns på Kantarnäs udde någon betydelse för sammanhållningen av samhällstrukturen. Jag vill passa på att ännu en gång påpeka att man inte heller på inrikesministeriets nya karta har tagit hänsyn till att Österleden (Nya Borgåvägen) flyttats norrut vid anslutningen till Ring III. Detta torde betyda att den nya sträckningen av Österleden skulle förbli kvar i Vanda, ifall statsrådets gränsbeslut träder i kraft. Eftersom gränsen är ritad i samma färg som riksvägen och jag inte har inrikesministeriets kartra i digital form, kan jag inte avgöra om gränsen längs Österleden här alls har ritats ut.
Igår arrangerade Helsingin sanomat i Sanomahuset en debatt mellan det två återstående kandidaterna för posten som Pekka Korpinens efterträdare, Hannu Penttilä (sdp) och Osmo Soininvaara (grön). På plats var även Hufvudstadsbladet, som har publicerat en artikel med rubriken "Nya Korpinen väljs om två veckor". Jag citerar ur artikeln:
Annekteringen av sydvästra Sibbo har för Centern presenterats som ett alternativ till bostäder på Malms flygplats, medan det för Samlingspartiet har varit ett alternativ till Sandhamn. Nu förefaller det som om Penntilä och Soininvaara båda vill befria så väl Sandhamn som Malms flygfält för bostadsbebyggelse. Intressant är det även att notera att Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit av Sibbo. Jag har flera gånger på denna blogg noterat att det speciellt var Soininvaara (och de gröna i Vanda) som förutsatte att Helsingfors föreslog ett större område än ett område på 3000 hektar, som motsvarar Pekka Myllyniemis förslag. Det är märkligt att Soininvaara fortfarande anser att ett större område av Sibbo bör anslutas till Helsingfors. Även om det vora ett allmännt intressa att Sibbo storskog, i enlighet med Soininvaaras märkliga resonemang, skulle bevaras genom att ett område på 5000 hektar eller mera skulle anslutas till Helsingfors, så saknar Soininvaaras argument juridisk relevans. Det torde åtminstone delvis vara Soininvaaras förtjänst att Helsingfors i juni ifjol lade fram ett förslag på 5000 hektar, som helt uppenbart saknade juridiska förutsättningar.
Frågan är varför juristen Jan Vapaavuori inte upplyst Soininvaara om att förslaget på 5000 hektar helt saknade juridiska förutsättningar. Till denna fråga finner jag två möjliga svar, som kompletterar varandra: För det första hade Soininvaara knappast ställt sig bakom initiativet till en inkorporering, om inte alternativet på 5000 hektar hade varit aktuellt. Min bedömning är att Soininvaara avsiktligt lurades. Denna tolkning har även stöd i Ratasvuoris utredning. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) För det andra behövdes en bad guy och hotet på 5000 hektar för att tvinga Sibbo att frivilligt gå med på att avstå ett mindre område på 3000 hektar. Genom att Soininvaara och de gröna krävde 5000 hektar, skulle Vapaavuori själv kunna spela rollen som the good guy som nöjde sig med ett mindre område. Allt gick dock inte riktigt enligt noterna när det begavs sig i juni ifjol.
Helsingin Sanomat tar inte överhuvudtaget in mina insändare mera. Riktigt sur blev jag den gången förra våren då Hfors fullmäktige Kolbe skrev en nerrivande insändare som jag inte tilläts besvara.
Det aktuella svaret på Laura Kolbes insändare finns på Liljeströms webbplats. Liljeström har på morgonen även. med anledning av mott blogginlägg från igår, hunnit upplysa mig i min gästbok om att hon redan förra vårvintern lät Sibbo kommun utreda om Sibbo och Helsingfors har en gemensam markgräns vid Kantarnäs udde. En sådan landsgräns finns inte enligt markregistrets uppgifter. Gränsen vid Kantarnäs är en vattengräns, vilket den även förefaller vara enligt den karta som inrikesministeriet sände Sibbo kommun i början av juli. (Se ovan.)
Jag tror inte att det har någon större juridisk betydelse om Helsingfors och Sibbo har en gemensam landgräns vid Kopparnäs eller inte. Anslutningen av av Västerkullakilen (som hör till "stadsdelen" Västersundom) till Helsingfors är i ingen händelse motiverad och har lika lite som en hypotetisk landgräns på Kantarnäs udde någon betydelse för sammanhållningen av samhällstrukturen. Jag vill passa på att ännu en gång påpeka att man inte heller på inrikesministeriets nya karta har tagit hänsyn till att Österleden (Nya Borgåvägen) flyttats norrut vid anslutningen till Ring III. Detta torde betyda att den nya sträckningen av Österleden skulle förbli kvar i Vanda, ifall statsrådets gränsbeslut träder i kraft. Eftersom gränsen är ritad i samma färg som riksvägen och jag inte har inrikesministeriets kartra i digital form, kan jag inte avgöra om gränsen längs Österleden här alls har ritats ut.
Igår arrangerade Helsingin sanomat i Sanomahuset en debatt mellan det två återstående kandidaterna för posten som Pekka Korpinens efterträdare, Hannu Penttilä (sdp) och Osmo Soininvaara (grön). På plats var även Hufvudstadsbladet, som har publicerat en artikel med rubriken "Nya Korpinen väljs om två veckor". Jag citerar ur artikeln:
Båda skulle också associera till olika företeelser. Deras åsikter skilde sig inte nämnvärt och båda ansåg att annekteringen av Sibbo är rätt, fast Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit. Båda tyckte att man ska bygga metro till Sibbo snarast möjligt, bostäder på Malms flygplats, riktiga skyskrapor och att försvaret borde avstå från Sandhamn i något skede.
Annekteringen av sydvästra Sibbo har för Centern presenterats som ett alternativ till bostäder på Malms flygplats, medan det för Samlingspartiet har varit ett alternativ till Sandhamn. Nu förefaller det som om Penntilä och Soininvaara båda vill befria så väl Sandhamn som Malms flygfält för bostadsbebyggelse. Intressant är det även att notera att Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit av Sibbo. Jag har flera gånger på denna blogg noterat att det speciellt var Soininvaara (och de gröna i Vanda) som förutsatte att Helsingfors föreslog ett större område än ett område på 3000 hektar, som motsvarar Pekka Myllyniemis förslag. Det är märkligt att Soininvaara fortfarande anser att ett större område av Sibbo bör anslutas till Helsingfors. Även om det vora ett allmännt intressa att Sibbo storskog, i enlighet med Soininvaaras märkliga resonemang, skulle bevaras genom att ett område på 5000 hektar eller mera skulle anslutas till Helsingfors, så saknar Soininvaaras argument juridisk relevans. Det torde åtminstone delvis vara Soininvaaras förtjänst att Helsingfors i juni ifjol lade fram ett förslag på 5000 hektar, som helt uppenbart saknade juridiska förutsättningar.
Frågan är varför juristen Jan Vapaavuori inte upplyst Soininvaara om att förslaget på 5000 hektar helt saknade juridiska förutsättningar. Till denna fråga finner jag två möjliga svar, som kompletterar varandra: För det första hade Soininvaara knappast ställt sig bakom initiativet till en inkorporering, om inte alternativet på 5000 hektar hade varit aktuellt. Min bedömning är att Soininvaara avsiktligt lurades. Denna tolkning har även stöd i Ratasvuoris utredning. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) För det andra behövdes en bad guy och hotet på 5000 hektar för att tvinga Sibbo att frivilligt gå med på att avstå ett mindre område på 3000 hektar. Genom att Soininvaara och de gröna krävde 5000 hektar, skulle Vapaavuori själv kunna spela rollen som the good guy som nöjde sig med ett mindre område. Allt gick dock inte riktigt enligt noterna när det begavs sig i juni ifjol.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar