Öppna frågor kring metropolförvaltningen. Den 26 januari 2014

När det gäller tvångssammanslagningar har mycket hänt under den gångna veckan. Kommunminister Henna Virkkunen (saml.) meddelade överraskande på fredagen att hon ställer upp i EU-valet i maj. I lördagens Helsingin Sanomat lät hon dessutom förstå att hon är beredd att till vissa eftergifter angående kommunrefomen, fastän hon inte är beredd att avstå från paragrafen som skall möjliggöra tvångssammanslagningar. I fredags lät så väl den socialdemokratiska metropolministern Krista Kiuru som den socialdemokratiska gruppordföranden Jouni Backman förstå att socldemokraterna är beredda att avstå från utökandet av statsrådets befogenheter att utföra tvångssammanslagningar. Är tvångssammanslagningarna sen heller inte nödvändiga med tanke på "hållbarhetsunderskottet"? Jag är naturligtvis ironisk.

När det gäller kommunreformen kom kanske ändå samlingspartistiska riksdagsledamoten och före detta mediemogulen Eero Lehtis utspel i Suomen Kuvalehti (se "Eero Lehti: Pääministerin on keskeytettävä kuntauudistus") som den största skrällen. Att Lehti förhåller sig kritiskt till kommunreformen är ingen nyhet, men nu gick han hårt åt det egna partiet. Till saken hör att Lehtis egen stad Kervo hör till metropolområdet, som inte direkt berörs av det aktuella lagförslaget, som skulle möjliggöra tvångssammanslagningar.

Kommunreformen diskuterades på torsdagen i A-studio. Inkorporeringen av sydvästra Sibbo omnämndes här två gånger.

Lagligheten i utkastet till lag om tvångssammanslagningar har under den gångna veckan ifrågasatts från flera håll. Ett problem med lagförslaget är att den skulle göra kommunerna ojämlika, eftersom den enligt regeringens överenskommelse inte skulle beröra kommunerna i metropolområdet.

Hur som helst så torde metropollagen ha större betydelse för Sibbos framtid än den föreslagna ändringen i kommunstrukturlagen. Metropolförvaltningen behandlas i Åbo underrättelser 23.1 i en kolumn av Siv Sanberg med rubriken "Smog över metropolen". Sandberg frågar här b.la. vad som händer med den del av Nyland som blir utanför metropolen. Nylands förbunds landskapsdirektör Ossi Savolainen föreslog i veckan för sin del att även Borgå blir en del av metropolförvaltningen, ifall Sibbo blir det. (Se "'Borgå borde bli del av metropolförvaltningen'".) Savolainen tillägger att det är "klart att Lovisa också blir en del av metropolförvaltningen om Borgå ansluter sig". Savolainen anser vidare att även Lojo, Raseborg och Hangö borde gå med ...

Tvångssammanslagningar även i Helsingforsregionen. Den 19 januari 2014

mtv.fi 17.1 2014

I fredags godkände regeringen förslaget till en ändring av kommunstrukturlagen. Enligt finansministeriets pressmeddelande föreslås statsrådet få "utvidgad behörighet i fråga om kommunsammanslagningar i stadsregionerna". Lagsförslaget, som ministeriet publicerat endast på finska, skall enligt regeringens överenskommelse inte tillämpas på Helsingforsregionen, men jag har inte hittat någonting i lagförslaget som juridiskt skulle förhindra att tvångssammanslagningar även görs här, ifall lagförslaget godkänns av riksdagen. Dess värre räknar man med att den föreslagna lagändringen inte behövs för att genomdriva sammanslagningar i "metropolområdet". Förslaget till lag för en metropolförvaltning är inte ännu klar, men i liksom jag noterat i inlägget "Metoder. Den 12 januari 2014" kan man i Helsingin Sanomat 11.1 2014 i artikeln "Virkkunen puolustaapakkoliitoksia" ("Virkkunen: Helsingin seudulla vapaaehtoisuus ei kuntaliitoksissa riitä") läsa följande:

Kaupunkiseuduista suurinta, Helsinkiä ympäristöineen, aiottu pakkoliitospykälä ei koske, vaan Helsingin seudulle puuhataan metropolihallintoa.
"Tässähän ei ole kyse siitä että Helsingin seudulla ratkotaan ongelmia kuntien vapaaehtoisella yhteistyöllä, vaan tässä säädetään laki, jolla ratkotaan tiettyjä maankäytön ja liikenteen ongelmia", Virkkunen muistuttaa.
"Kevään esityksistä vahvimmassa metropolivaltuusto voisi päättää jopa alueen sisäisistä kuntarajoista."

Uppfylls planerna på en "stark" metropolförvaltning blir det tvångssammanslagningar även i Helsingforsregionen utan att man behöver tillämpa undantaget för stadsregioner. I metropolförvatningen föreslås kommunernas representation vara proportionell mot invånartalet, vilket gör att Helsingfors tillsammans med t.ex. Vanda kunde diktera kommunindelningen.

I offentligheten har bl.a. Henna Vikkunen hävdat att tvångssammanslagningar kommer att göras endast då kommuner inte frivilligt går samman. Det är som att säga att man tar till tvångsmetoder endast då order inte följs. Under hot löner det sig att lyda order - speciellt om man är beslutsfattare och vill ha en framtid även i den nya kommunen.

Möjligheten till tvångssammanslagningar är för regeringen mycket viktig, oberoende om de formella tvångssammanslagningarna blir många eller få. Det bör noteras att lagförslaget betyder utvidgad behörighet uttryckligen för statsrådet. Om sammasnlagningar verkligen var så viktiga i sig kunde regeringen med riksdagens stöd eventuellt redan nu göra tvångssammanslagningar. I inlägget "Inte bara kommunallagen. Den 31 januari 2009" har jag noterat att Heikki Harjula och Kari Prättälä i "Kuntalaki" lyfter fram riksdagens rätt att genom lagstiftning besluta om tvångssamanslagningar och i ett tillägg i en nyare upplaga påpekar att "Muutoksen edellyttämän lakiesityksen valmistelu on valtioneivoston poliittisen harkinnan varassa."

Metoder. Den 12 januari 2014

HS 11.1 2014

I fredags informerade kommunminister Henna Virkkunen om förslaget till tvångssammanslagningar i stadsregioner. Nästa vecka förväntas finansministeriet publicera lagförslaget som skall möjliggöra tvångssammanslagningar. Enligt regeringens överenskommelse från augusti kommer tvångssammanslagningar inte att göras i Helsingforsregionen. Frågan är vad denna överenskommelse har för betydelse, då den nuvarande regeringen ändå inte hinner tillämpa den tänkta lagparagrafen. Varför skulle de tänkta juridiska kriterierna för tvångssammanslagningar inte kunna uppfyllas i Helsingforsregionen?

HS 11.1 2014 s A 18

Helsingin Sanomat publicerade på lördagen även en artikel som i den digitala tidningen har rubriken "Virkkunen: Helsingin seudulla vapaaehtoisuus ei kuntaliitoksissa riitä". Här förutspår Virkkunen att det i framtiden kommer att finnas 3 eller 4 städer i metropolområdet, som nu består av 14 kommuner. Virkkunen kommer även med ett förslag till hur sammanslagningarna kunde förverkligas.

"Kevään esityksistä vahvimmassa metropolivaltuusto voisi päättää jopa alueen sisäisistä kuntarajoista."

Metropolförvaltningen kan alltså ses som ett redskap för att slå samman kommuner mot kommuners vilja. Kommunindelningsutredare  Mikko Pukkinen kom i fredags för sin del med ett förslag till redskap att genomdriva sammanslagningar mot kommunfunfullmäktiges vilja: folkomröstningar. I nyhetstexten "Metropolutredare vill ha folkomröstning om fusioner" kan man läsa följande:

- Vi som utreder fusionerna önskar förstås att vårt förslag blir verklighet. Frågan är ändå om det sker genom ett beslut i fullmäktige eller om vi måste ta till andra metoder, säger Pukkinen.
Till de här metoderna räknas en rådgivande folkomröstning.

Nytt tariffsystem. Den 5 januari 2014

 

I Helsingin Sanomat 29.12 2013 ingår en ledarartikel med rubriken "Rajat unohtuvat Helsingin seudulla". I ledaren noteras det att gränsernas betydelse i huvudstadsregionen kontinuerligt minskat. Här kan man man bl.a.läsa följande:

monelle naapurikunnan asukkaalle Helsinki on se oma kaupunkikeskusta, vaikka asunto olisikin kunnan rajan toisella puolella.

Tunne vain voimistuu, kun Helsingin seudun joukkoliikenne siirtyy parin vuoden kuluttua uusiin lipputariffeihin. Sen jälkeen käytännössä kaikki pääkaupunkiseudun kuukausilippulaiset voivat matkustaa kunnan rajan yli ilman lisämaksua.

Samoihin aikoihin valmistuu myös kaksi merkittävää raideyhteyttä, kun länsimetro ja kehärata otetaan käyttöön. Ne voimistavat säteittäisiä yhteyksiä kuntarajojen yli.

Vid sidan om den planerade metropolförvaltningen och samarbetsorganisationerna i Helsingforsregionen gör västmetron och det nya tariffsystemet att kommungränserna minskar i betydelse och blir osynligare. Detta torde i själva verket vara ett motiv bakom så väl västmetron som det nya tariffsystemet, som bygger på zoner. Samtidigt ser östmetron, som skulle sammanbinda inkorporeringsområdet med det övriga Helsingfors, inte ut att bli av. Och det nya tariffsystemet skapar en gräns mellan Östersundom och Helsingfors medan gränsen mellan Helsingfors och Esbo suddas ut. Även gränsen mellan Östersundom och det återstående av Sibbo förlorar i betydelse.

Det nya tariffsystemet har jag behandlat i flera inlägg på denna blogg: "Zongränser. Den 1 december 2007", "Zoner oberoende av kommungränserna. Den 2 december 2007" , "Långt från Helsingfors centrum. Den 25 januari 2012", "Zon C. Den 10 mars 2012" och "Undantaget Östersundom. Den 4 april 2012".

Skattesatsen. Den 29 december 2013

Hufvudstadsbladet publicerade den 16 december en artikel eller kolumn med rubriken "De eftertraktade invånarna flyr Esbo" ("Petra Miettinen: De eftertraktade invånarna flyr Esbo"). I artikeln säger Timo Elo följande:

Tidigare kom "de goda inflyttarna" till Esbo, medan Helsingfors fick ta hand om invandrare, arbetslösa och låginkomsttagare. Nu får Esbo för första gången vara med och dela på ansvaret för alla grupper av flyttare. På ett sätt blir Esbo mera likt Helsingfors

Önskan att kunna konkurrera om goda skattebetalare med Esbo har varit en central drivkraft bakom Helsingfors strävanden att ändra kommunindelningen. Om detta har jag skrivit bl.a. i inläggen "Esbo är problemet. Den 28 februari 2007" och "Obalans. Den 12 december 2007". Esbo har å andra sidan inte varit den enda problemet. Även kranskommunerna har ansetts vara gräddskummare. (Se t.ex. "Sibbo-syndromet. Den 19 oktober 2008", "Kranskommuner. Den 29 juli 2008" och "Gräddskummarkommuner. Den 5 maj 2012".) Men även bilden av kranskommunerna som gräddskummare är föråldrad. (Se t.ex. "Fel form. Den 20 oktober 2013".) Det är ingalunda Kyrkslätt eller Vichtis som utmanar Esbo med låga skatteören. Tvärtom har kranskommunerna väster och norr om Esbo stora ekonomiska problem. Visserligen söker sig en del barnfamiljer fortfarande till Kyrkslätt och Vichtis, där bostadspriserna är lägre än i Esbo, men de välbärgade invånarna flyttar i första hand till centrala Helsingfors. Även ur detta perspektiv var inkorporeringen av Östersundom en stor felsatsning.


En som inte verkar ha insett att vinden har vänt är kommunindelningsutredare Cay Sevón, som var överdirektör för kommunavdelningen vid inrikesministeriet då statsrådets beslut om inkorporeringen av sydvästra Sibbo bereddes. Artikeln "Hon ska sammanföra motsträviga kommuner" i Hufvudstadsbladet 15.12 säger Sevón följande:

Men det handlar också mycket om att kranskommunerna inte vill höja skattesatsen och dela på bördan. I Helsingfors, och till en del Vanda, finns en större andel invånare med små inkomster, och till exempel större invandring och inflyttning som kostar pengar

Knappast handlar den allmänna oviljan mot att gå samman med Helsingfors om skattesatsen. Av Helsingforsregionens eller "metropolområdets" 14 kommuner är det endast Esbo och Grankulla som har ett lägre skatteöre än Helsingfors.

Nya och gamla argumen. Den 22 december 2013

I torsdags överlämnade beredningsgruppen för lagen om ordnandet av social- och hälsovården sitt förslag till en ny servicestruktur för social- och hälsovården. För Sibbos del kan det noteras att Nyland enligt förslaget skulle utgöra ett undantag, så att det här inte skulle räcka med att en kommun har 20 000 invånare för att en kommun skall få bilda ett social- och hälsovårdsområde på basnivå. Motiveringen till att Nyland skall utgöra ett undantag är intressant:

Uudenmaan sosiaali- ja terveysalueen erityissääntelyllä pyritään palveluiden kattavaan integraatioon ja siten estämään osaltaan segregaatiota ja kuntien välistä eriytymistä.

Varför skulle de här målsättningarna vara viktiga bara i Nyland? Motiveringen låter politisk och representerar den retorik som Helsingfors tagit till i samband med den aktuella kommunreformen.

Hbl 15.12 2013 s 6

Under den gångna veckan uppmärksammades plötsligt kommunindelningsutredare Cay Sevón av så väl Hufvudstadsbladet som svenska Yle. Hbl publicerade i själva verket redan för en vecka sedan en artikel med rubriken "Hon ska sammanföra motsträviga kommuner". I artikeln säger Sevón om utredarna (Sevón, Mikko Pukkinen och Matti Vatilo) att "Vi har fått fria händer". Om de verkligen har fria händer, så måste de ha klara färdiga åsikter, som stämmer överens med uppdragsgivarens, för annars hade de inte utnämnts till uppdraget.

I torsdags publicerade Yle en nyhet med rubriken "'Vårt uppdrag är att hjälpa dem finna varandra'". Här kommer Sevón med följande.

Enligt Sevón är det viktigt för hela landets utveckling att vi har en stark metropol.
-Internationellt sett är Helsingfors inte särskilt stort, så det behövs något mer. Och det är det vi nu ska utreda.

Hoppsan. Det här var motiveringar från förra kommunreformen, då det behövdes argument för inkorporeringen av sydvästra Sibbo och metropolpolitiken. Då var Sevón ännu överdirektör för kommunavdelningen vid inrikesministeriet.

Beslut om kommunindelningsutredning. Den 15 december 2013

I måndags tog förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen formellt beslutet att att låta utföra en särskild kommunindelningsutredning mellan städerna Esbo, Helsingfors, Grankulla, Kervo och Vanda samt kommunerna Kyrkslätt, Sibbo, Tusby och Vichtis. Beslutet var föga överraskande, fastän de berörda städerna och kommunerna med undantag av Helsingfors meddelat att de motsätter sig den aktuella utredningen. Kommundirektören i Sibbo, Mikael Grannas noterade på Twitter att utredningen är "helt onödig". Frågan är vad det är för idé med utredningen, då regeringen kommit överens om att det inte skall göras tvångssammanslagningar i Helsingforsregionen och då kommunerna inte frivilligt går samman med Helsingfors.

En möjlighet är att man räknar med att regeringen än en gång kan svika sina löften om att inte genomföra tvångssammanslagningar. Genom att göra en särskild kommuninredning ger kommunministern och i varje fall efter för kraven från Helsingfors. Även om en sammanslagning inte kan genomföras av den nuvarande regeringen, kan en utredning skapa förutsättningar för framtida sammanslagningar. Man skall inte förvänta sig att de tre kommunindelningsutredarna kommer att göra en neutral utredning. Månne inte Virkkunen och Samlingspartiet i Helsingfors får vad de beställt.

Beslutsdokumentet avslutas med en notering om att det inte går att besvära sig över beslutet. Detta är i enlighet med 55 § i kommunstrukturlagen, oberoende om beslutet är lagligt eller ej. Någon motsvarande paragraf fanns inte då kommunminister Hannes Manninen år 2006 utan att de berörda kommunerna hördes (se "Förslag till kommunindelningsutredare. Den 10 november 2013") tillsatte Pekka Myllyniemi som utredningsman. Då var det högsta förvaltningsdomstolen som ansåg att Sibbo kommun inte hade rätt att besvära sig. Senare anpassades lagen till HFD:s tolkning i fallet Sibbo. Efter att statsrådet hade tagit sitt Sibbobeslut var tröskeln mycket hög för HFD att underkänna beslutet om en kommunindelningsutredning.