Korruption. Den 21 maj 2008

Att valfinansieringen är ett korruptionsproblem är ingen nyhet. Valfinansieringen i Finland har fått kritik av både Transparency International och Europarådets organ mot korruption GRECO. Sent omsider har även medierna, som själv drar fördel av valfinansieringen, uppmärksammat detta korruptionsproblem. Europarådet bekämpar korruption för att korruptionen sätter ur spel rättsstatens grundläggande principer om rättvisa, demokrati och skyddet av individuella och kollektiva rättigheter. Huvudsakligen handlar det dock om korruption där gentjänster byts mot ekonomisk ersättning. Gentjänster behöver dock inte alltid köpas i pengar.

Det verkligt stora korruptionsproblemet beror enligt min uppfattning på att maktfördelningsprincipen inte är förverkligad i Finland. Den som skall övervaka är beroende av den som skall övervakas. Justitieministern, som ansvarar för övervakningen av valfinansieringen, är själv naturligtvis beroende av så väl riksdagen som regeringen. Riksdagen övervakar själv via grundlagsutskottet att de lagar som riksdagen stiftar överstemmer med grundlagen. Justitiekanslern, som övervakar lagligheten i statsrådets beslut, väljs själv av statsrådet. Jag har på denna blogg tidigare noterat att Jaakko Jonkka av statsrådet valdes till ny justitiekansler bara ett par veckor före statsrådets Sibbobeslut, samtidigt som han tog ställning till så väl statsministerns som utredningsmannens jäv i Sibbofrågan.

Formellt kunde HFD kanske betraktas som en oberoende instans, men i praktiken förefaller domstolen vara en gummistämpel då det gäller statsrådets beslut. Konkret har domstolen ett beroendeförhållande till regeringen, genom att justitieministeriet bestämmer om domarnas löner, men mitt eget förtroende för domarnas opartiskhet äventyras snarare av olika uppdrag som ministerierna tilldelar förvaltningsråden. Dessutom har vi fenomenet med tillfälliga förvaltningsråd, så som Heikki Harjula från Kommunförbundet, som deltog i Sibbobeslutet. Ministerierna utnyttjar regelbundet förvaltningsråd som sakkunniga då lagar bereds. Därtill kan ministrarna utnämna HFD:s domare till utredningsmän. Förvaltningsråd Lauri Tarasti hade fungerat som miljöministeriets utredningsman redan innan han pensionerades från HFD. Ett förvaltningsråd som vänder tummen ner för statsrådets beslut skulle knappast få dylika uppdrag. Jag har tidigare på denna blogg noterat att Helsingfors i samband med sin framställning om ändring i kommunindelningen från juni 2006 hänvisar till Tarastis utredning. (Se "Riksdagsmän besökte Storskogen. Den 20 september 2007".) Jag har även noterat att justitiekanslerns ändrade åsikt angående ministrarnas jäv i Sibbofrågan sammanfaller med Tarastis uttalande i frågan.


Justitieminister Tuja Brax meddelade senaste vecka att hon skall tillsätta en arbetsgrupp för att bereda en lagreform gällande redovisning av valfinansiering. Till arbetsgruppens uppdrag hör även en rapport till GRECO. Arbetsgruppen skall ledas av förvaltningsrådet Lauri Tarasti.