Nordbor vill i regel bli begravda i jorden. Dessutom vill vi begravas i den mark där vi hör hemma. Jorden och marken är dock subjektiva begrepp. Jorden är ett element som bär på mycket symbolik och känslor.
Jag gjorde idag med min familj en rundtur i Sibbo. Vi besökte både Östersundom kapellkyrka och Sibbo gamla kyrka. För mig är Östersundom kapell den kyrka som har det största känslomässiga värdet. Vid kyrkan finns en gravgård där speciellt skärgårdsbor är begravda. Nu gör Helsingfors stad anspråk på det område där Östersundom kyrka ligger. Går det som staden vill kommer kyrkan och gravarna att hamna på fel sida om gränsen. Kanske kommer kyrkan i framtiden att brukas av den helsingforsförsamling som jag själv numera är medlem i. Det är dock ingenting som jag ser fram emot.
Vid Sibbo gamla kyrka fastnade mina blickar på ett minnesmärke över "dem som vilar i Karelens jord", alltså på fel sida om Finlands nuvarande gräns. Kanske har man i framtiden skäl att resa ett monument även över dem som vilar i gravgården i Östersundom.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar