Planerna på att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors upprör. Inte minst upprörande är det att se hur det landsbygdsorienterade centerpartiet och dess ministrar sviker Sibbo för att öka sitt understöd i huvudstadsregionen och för att vinna socialdemokraternas förtroende. Endast Svenska folkpartiet protesterar. Detta ger lätt bilden av att motståndet mot Helsingfors expansion är en språkfråga, fastän man inte vågar medge att kampen för Sibbo är en kamp för traditionell svenskbygd. I verkligheten är frågan om Sibbos framtid mera än en språkfråga.
Genom att avstå från sydvästra Sibbo kunde det återstående av Sibbo bevaras relativt svenskspråkigt och Svenska folkpartiet kunde fortsätta att styra kommunen att tag framåt. Det finns säkert sibbopolitiker som gärna skulle avstå en del av Sibbo, även om de inte är villiga att medge det. Att just svenskspråkiga helsingforsare så väl som sibbobor motsätter sig Helsingfors kolonialisering av grannkommunen torde ha att göra med andra än rent språkpolitiska motiv: Svenskspråkiga har i regel en starkare hembygdsidentitet. Finskspråkiga i Helsingforsregionen har ofta sina rötter i inlandet. Finskspråkiga i Huvudstadsregionen identifierar sig inte så starkt med den lokala historien.
Konflikten mellan Helsingfors och Sibbo handlar inte i första hand om en konflikt mellan språkgrupperna. Den handlar kanske i första hand om en konflikt mellan den stora nationella berättelsen om nationens utveckling och mindre lokalt förankrade historier. Personligen är jag villig att offra det svenska språkets ställning i Sibbo för att bevara den lokala identiteten och samhörigheten. Rör inte gränserna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar