I gårdagens nummer av tidningen Vartti (Itä-Helsinki m.fl. upplagor) ingår en artikel med rubriken "Helsinki ei hamua maata naapurikunnilta". Vartti skriver att Helsingfors markegendom utanför stadens gränser sakta minskar. Enligt artikeln har Helsingfors inte på över tio år köpt mark i grannkommunerna, men däremot avstått från stora landområden i Sibbo storskog och Ahlberga i Esbo. Tidningen noterar även att den största delen av stadens markegendom är natur- och reakreationsområden.
En intressant fråga i sammanhanget är varför Helsingfors stad köpt upp mark i andra kommuner. Ett flertal årtionden tillbaka i tiden torde staden faktiskt ha köpt mark med avsikten att expandera. I Helsingfors hoppades man ännu i början av 1970-talet på att kunna inkorporera Ahlberga. I Sibbo har Helsingfors dock köpt upp mark av andra skäl. Dels har staden köpt upp mark för rekreationsbruk, dels har man köpt mark i förhoppning att kunna göra markbyten med staten. Mark som lämpar sig för bostadsbebyggelse har Helsingfors närmast ägt i Nickby (och Pigby). Ändå gjorde Helsingfors krav på "sitt" landområde i sydvästra Sibbo. Att Helsingfors här ägde "nästan 1000 hektar färdig tomtmark" var åtminstone statsministers motivering för en inkorporering. I verkligheten äger Helsingfors föga lämplig tomtmark i inkorporeringsområdet. Helsingfors måste därför fortsätta att köpa mark i Östersundom, men området ligger ju numera innanför stadens gränser.
Inlägg
