Halmstrå. Den 23 april 2011


Resultatet i riksdagsvalet har konsekvenser för fallet Sibbo och denna blogg. Matti Vanhanens och Mari Kiviniemis maktposition baserade sig på en konstellation som möjliggjorde metropolpolitiken och beslutet i Sibbofrågan. Märkligt nog uppmärksammades samarbetet mellan Centerministrarna och Helsingforspolitikerna inte av medierna, men å andra sidan stödde åtminstone Helsingin Sanomat denna maktkonstellationen. Denna blogg förmedlade således insikter som i princip var politisk brännstoff. Nu har Vananen och Kiviniemi fått sina politiska domar, utan hjälp av avslöjandena på denna blogg. Fallet Sibbo är därmed delvis historia. Det återstår dock att uppmärksamma mygel och maktmissbruk i högsta förvaltningsdomstolen och Kommunförbundet.


Metropolpolitiken är inte helt förbi. Yle publicerade den 21 april en nyhetstext med rubriken "Kommunförbundet vill skära i antalet kommuner". Jag har inte funnit något stöd för påståendet i rubriken anat än en ledarartikel i Pohjolan Sanomat den 20 april med rubriken "Kuntapolitiikassa odottaa muutos". Här noteras det att "Vaali-ilta ei ehtinyt vielä vaihtua yöksi, kun SDP:n Rakel Hiltunen hihkui televisiossa intoa, että kuntarakenteissa alkaa nyt iso remontti." Att Kommunförbundets modell går ut på att kraftigt misnka antalet kommuner är nog Rakel Hiltunens och Yles egen tolkning. Åtminstone hittar jag inte stöd för påståendet i det pressmeddelande med rubriken "Kommunförbundet: Starka primärkommuner är grunden för kommunstrukturen" och den presentation som Kommunförbundet publicerade den 20 april.




Det är inte sökt att dra paralleller till fallet Sibbo, där Rakel Hiltunen utnyttjade sin post som styrelseordförande i Kommunförbundet och sin plats som SDP representant i strukturgruppen för att förhandla sig till inkorporeringen. Formellt är väl Kommunförbundet kommunernas intressebevakare, men de facto slår styrelsemedlemmarna i första hand vakt om partipolitiska intressen. Undantaget är ordförande Hiltunen, som driver Helsingfors stads intressen på grannkommunernas bekostnad. Hiltunens utspel skall ses mot bakgrunden av regeringsförhandlingarna och regeringsprogrammet. Går de kommande regeringspartierna med på att stöda en sammanslagning av kommunerna i Huvudstadsregionen, så kan man ge efter för kravet på sammanslagningar på annat håll.


Centerns katastrofala valnederlag är inte ett resultat av fallet Sibbo, men däremot har nog metropolpolitiken i allmänhet bidragit till misstroendet. Det är svårt att se hur metropolpolitikens inkarnation Mari Kiviniemi kunde fungera som en oppositionsledare som kunde återvinna förtroendet för Centern.


Även De gröna förlorade stort i riksdagsvalet. Även detta kommer att få följder för metropolpolitiken. Efter nästa kommunalval kan samarbetet mellan Samlingspartiet och De gröna i Helsingfors vara slut, vilket man även måste ta i beaktande då man planerar Östersundom.



Osmo Soninvaara undrar i ett blogginlägg "Mikä meni vikaan?" från den 18 april vad som gick fel för de De gröna i valet. En förklaring är planeringen av Östersundom. Sininvaara skriver:

Joidenkin mielestä vihreät ovat liian vähän ja toisten mielestä liian paljon ympäristöpuolue. Se näkyy vaikkapa Östersundomin kaavoituksessa, jossa toisten mielestä vihreät sallivat sinne liikaa rakentamista ja toisten mielestä pilaavat hyvän kaupunginosan liialla suojelulla.

Soininvaara hör själv till dem som på goda grunder beskyllts för att svika naturskyddet i Östersundom. Knappast har de gröna däremot förlorat väljare för att en del gröna velat skydda mera natur än vad stadsplaneringskontoret i Helsingfors föreslagit.




Slutligen noterar jag att Vartti Itä-Uusimaa den 14 april publicerade en artikel med rubriken "Jatkuuko Lounais-Sipoo -kiista vielä?". Vartti noterar att "Sipoon oljenkortena voi olla ... yksilönoikeuksien vaarantuminen, johon EU voisi mahdollisesti puuttua." Efter HFD: föregående beslut fanns det flera halmstrån, som man av någon anledning dock inte prövade. Frågan är om man inte kunde knyta ihop de två olika besluten.

Google+ Followers