Numb3rs. Den 21 juni 2007

Idag har det gått ett år sedan Helsingfors annekteringsbelut. Medierna har uppmärksammat Sibbofrågan mera än någon hade kunnat ana, men händelseförloppet för ett år sedan har lika väl förblivit okänt. De många pikanta detaljerna har grumlat till helhetsbilden. Jag uppmanar läsarna av denna blogg att kontakta medier och kräva att de uppmärksammar den information som finns tillgänglig på mina sidor.

Ett av de klagomål som justitiekanslern ännu inte har behandlat gäller den felaktiga information som låg till grund för Vanda stadsstyrelses beslut den 20 - 21 juni. Enligt uppgifterna skulle Helsingfors äga 2400 ha mark på det 5000 ha stora området. Invånarantalet på området skulle vara ungefär 2000. Enligt Kai Kalimas uppgifter skulle Helsingfors i verkligheten här äga 815 ha, varav 130 ha på Granö. (Se "Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007".) Uppgifterna som Vanda hade till grund för sitt beslut var alltså helt felaktiga, oberoende av vilket område vi talar om. Talet 2400 ha kommer man till om man som Matti Vanhanen först avrundar markägendomen till "nästan 1000 ha" och därefter adderar ett vattenområde på 1400 ha. Det är skäl att notera att arean 5000 ha inte inkluderar vattenområden eller ens öar utan vägförbindelse.

Det verkliga invånarantalet på det av Helsingfors föreslagna 5000 ha stora landområdet är närmare 4000. Talet 2000 motsvarar istället det mindre område på ca 3000 ha som Helsingfors ursprungligen hade tänkt föreslå och som utredningsman Pekka Mylyniemi senare föreslog (frånsett Granö). Den felaktiga informationen tyder på att Helsingfors ännu ett par dagar före annekteringsbeslutet planerade att föreslå det mindre området. Siffrorna vad Helsingfors markegendomar beträffar är de samma för det mindre området (inklusive Granö) och det större området, men invånarantalet är helt olika.

Att Vanda hade felaktig information kan ännu ses som en pikant detalj, men även Helsingfors gjorde sitt beslut på basen av felaktig information. Och det är i högsta grad anmärkningsvärt. I Helsingfors beslut från den 21 juni uppges ett mycket runt invånarantal på 3500. Ett mera exakt tal hade varit 3848, som kan avrundas till 3800 eller 4000. I beslutet säges inte hur mycket mark Helsingfors äger i det föreslagna området, men det nämns att Helsingfors äger 1722 ha i Sibbo och att "en stor del ligger i västra Sibbo". I verkligheten ligger marken som Helsingfors äger i västra Sibbo till största delen i Sibbo storskog och på lågt belägna områden innanför och invid naturskyddsområden.

Helsingfors har försökt räkna ut storleken på vattenområdet. I Helsingfors förslag står det att "Området A på kartan omfattar 2300 ha vattenområde och öarna och holmarna omfattar här ca 825 ha." Vad Helsingfors syftar på med "området A på kartan" är oklart för mig, då Helsingfors inte har fått med hela det föreslagna området på kartan. Att det föreslagna området fortsätter söderut har Helsingfors angett med pilar. Se kartan ovan! Lantmäteriverkets tolkning är att området fortsätter ända till riksgränsen. (Se utlåtande i formatet pdf.) Min gissning är att man syftar på det område som ryms med på kartan, men storleken på vattenområdet innanför detta område är inte speciellt relevant. Snarare är det komiskt att man överhuvudtaget har försökt räkna ut arean av detta vattenområde.

Jag har bett en utomstående fackmann att ta en titt på området i Helsingfors förslag och fått nedanstående uppgifter: Helsingfors karta tar slut ungefär vid (den inexakta) gränsen mellan den inre eller den yttre skärgården. Vattenområdet kan beräknas till ca 2880 ha (att jämföras med av Helsingfors uppgedda 2300 ha), men arealen är större om man medtar försumpade vassbottnar. (Till vattenområdet på 2880 ha har delar av Sibbo å och den öppna delen av Kapellviken i Östersundom medräknats.) Inom detta område finns det holmar med en sammanlagd areal om 1018 ha, då man räknar med alla holmar och skär till en minimiareal på 0,1 ha. Subtraheras Björnsös areal på 161 ha från detta värde får vi 857 ha. Skillnaden till Helisngfors värde på "ca 825 ha" är förhållandevis liten. Huruvida vattenområdet som rymts med på kartan är 2300 ha eller 2880 ha är dock inte den stora frågan. Det väsentliga är att det i Helsingfors beräkningar inte ingår vattenområdet mellan den inre skärgården och yttre gränsen för Finland inre territorialvatten. Detta vattenområde har en areal på ca 6550 ha. Innanför detta område finns det dessutom holmar med en sammanlagd areal om 200 ha! Inte heller har Helsingfors räknat med vattenområdet söder om gränsen för Finlands inre territorialvatten fram till riksgränsen. Här finns visserligen inga öar, men vattenområdets storlek är hela 7800 ha.

Arean av det totala vattenområdet i Helsingfors förslag är alltså inte 2300 ha utan över 17 000 ha.
Orsaken till att jag lyfter fram Helsingfors felaktiga information är att jag vill visa att Helsingfors förslag var ett oerhört hastverk. Det har jag tidigare på denna blogg gett belägg för, men siffrorna ovan visar att det inte bara var själva förslaget som var ett hastverk. Brådskan var så stor att Helsingfors inte hade tid att ta reda på essentiella uppgifter som berör förslaget. I sitt anförande sade stadsplaneringsnämndens ordförande och den socialdemokratiska fullmäktigegruppens dåvarande ordförande Maija Anttila (enligt diskussionsprotokollet) följande:

Tämä liikkeelle lähtö on merkinnyt paljon työtä vuosien ajan. Sitä ei ole polkaistu hetken mielijohteesta. Kiitokset siitä kaikille virkamiehille, jotka ovat sitkeästi uskoneet asiaan ja valmistelleet sitä vuosien varrella.

Hur är det möjligt att Helsingfors efter år av förberedelse inte kunde prestera ett seriöst förslag med entydiga gränser och korrekta siffror? Svaret kan inte vara annat än att Helsingfors i själva verket in i det sista planerade att göra ett förslag på ett ca 3000 ha stort område och att det approximativa ca 5000 ha stora området bara var tänkt som ett hot. Varför Helsingfors i avgörande stund lyfte fram kartan med "område A" har jag redogört för på denna blogg, men medierna kan gärna själva söka svar på frågan genom att ställa beslutsfattare och tjänstemän mot väggen med obehagliga frågor. Vad var det som gick fel för ett år sedan?

Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007

I dagens Helsingin Sanomat ingår en kommenterande artikel med rubriken "Ärhentelyä Dipolissa". Jag återger de inledande raderna:

Helsingin kaupunginvaltuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen(sd) esiintyi eilen Dipolissa ärhäkkänä.

Toisiaan lähentyneiden kaupunkien pitäisi hänen mielestään saada nyt painetta myös valtion suuntaan, jotta hallitus alkaisi konkretisoida metropolipolitiikkaansa.

Sdp:n ryhmäpuheenvuoron pitänyt helsinkiläinen Kai Kalima oli puolestaan liittämässä koko Sipoota Helsinkiin, jollei yhteistyö naapurien kanssa ala maistua.

Kai Kalima, som är professor i juridik och viceordförande i fastighetsnämnden, har tidigare hotat Sibbo att Helsingfors annekterar hela Sibbo. I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 29 november hotade Kalima med att "Me voimme säätää lain Länsi-Sipoon liittämisestä Helsingin kaupunkiin ja tästä eduskunnan päätöksestä ei kukaan voi valittaa." Det hotet kom dock för sent. I Sibbo hade man redan beslutat sig för att inte ge efter.

I ovannämnda anförande tog Kalima för övrigt upp kommunindelningslagen. Jag antar att Helsingfors i sitt annekteringsiniativ, eller i sina ursprungliga annekteringsplaner, har förlitat sig på Kalimas juridiska expertis. Kalima torde även vara en av de främsta krafterna bakom annekteringsinitiativet. Jag citerar ur anförandet:

Harkitsin pitkään sitä, että onko minun otettava kantaa kuntajakolain tulkintaan. Tämä laki on kuulunut opetusalueeseeni kolmekymmentä vuotta ja olen seurannut tämän lain muuttamista useaan otteeseen. Tiedän, kuinka 3 § on saanut sen muodon, joka sillä on ja sama koskee 5 §:ää.

Oma käsitykseni on, toisin kuin professori Tuorilla - joka on tällä hetkellä oikeusteorian opettaja. Hän ei siis opeta kuntalainsäädäntöä eikä julkisoikeutta - on se, että 3 §:n edellytykset täyttyvät ilman muuta. Entä sitten 5 §? Onko olemassa erityisen painavia syitä? Jos Suomessa koskaan on niitä, niin nyt on. Voiko olla mitään muuta sellaista tilannetta, joka olisi ikään kuin painavampi kuin tämä tilanne? Vaikea kuvitella. Olen sitä mieltä, että ei Suomessa välttämättä muita kuin pakkoliitoksia edes tarvitakaan, että tämä riittää, kunhan se tulee riittävän suurena.

Kalima säger att förutsättningarna i 3 § uppfylls "utan vidare", men han säger inte vilket av de fyra alternativa villkoren som han anser att uppfylls. Angående § 5 undrar Kalima om det kan finnas mera särskilt vägande skäl än de föreliggande. Dess värre ha de särskilt vägande skäl som Helsingfors och utredningsman Pekka Myllynimi anger i sina förslag föga att göra med de fyra alternativa förutsättningar som nämns i 3 § i kommunindelningslagen. I 5 § talas det uttryckligen om "under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar" ("erityisen painavilla 3 §:n mukaisilla edellytyksillä"). Det är svårt att tro att något av de fyra i 3 § nämnda alternativa förutsättningarna skulle vara särskilt vägande, då Helsingfors eller Kalima inte kan bestämma sig för vilket av de fyra villkoren man skall satsa på. Kalima måste för ett år sedan ha insett att lagligheten i Helsingfors förslag var lindrigt sagt synnerligen tvivelaktigt. Om Helsingfors genom hot hade lyckats lura kommunfullmäktige i Sibbo att acceptera en annektering, hade situationen varit en helt annan.

I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 28 februari gjorde Kalima (enligt diskussionsprotokollet) en ännu mera desperat tolkning av § 5. Jag citerar:

Haluaisin sanoa valtuutettu Hakaselle, että kuntajakolain 3 ja 5 §, niitä pitää tulkita yhdessä. Niiden mukainen erityinen syy on se, että meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään.

De särskilda skäl som Kalima här omnämner har föga att skaffa med de villkor som omnämns i 3 §. Speciellt intressant är här dock att notera att Kalismas "särskilda skäl" inte gäller de 2000 ha som Myllyniemi kapade av från Helsingfors förslag, eftersom Helsingfors inte äger mark på detta område. Undantaget gäller Granö, om vilket Kalima i sitt anförande sade följande:

Tämä on torso, tämä selvitysmiehen esitys. Ajatelkaa, että meillä on siellä noin 130 ha Granössä, jota emme pääse käyttämään sen takia, että Granö ei tule tässä mukaan. Se on erittäin valitettavaa.

Det område som Kalima finner särskilt vägande skäl för är alltså Myllyniemis förslag plus Granö. Med andra ord önskade Kalima annektera det område som fanns på en karta i Hufvudstadsbladet den 21 juni ifjol. (Se Hemliga kartor. Den 28 mars 2007.) Men inte heller för detta område hade det funnits andra förutsättningar än Kalimas 815 ha "egen mark". Hade Helsingfors föreslagit detta område, så som det var tänkt, hade villkoren i 5 § emellertid kunnat uppfyllas genom att Sibbo hotats att godkänna förslaget. Nu kom Helsingfors mot de ursprungliga planena att med det samma föreslå ett område som ursprungligen bara var tänkt som ett hot. Att åtminstone Kalima var beredd att använda sig av hot har han igår ännu en gång bekräftat.

Ordföranden för Centerns bostadspolitiska arbetsgrupp Antti Kaikkonen har igår kommit med ett ställningstagande, som av någon anledning inte hittas på Centerns webbsidor. Däremot finns på Centerns hemsida (startsidan) fortfarande en länk till ställningstagandet "Tonttipula ja asunnottomuus ratkaistava ripeästi", som gjorts av Keskustan puoluehallituksen työvaliokunta och torde ha skrivits av Markku Rajala. (Dokumentet har filnamnet Keskusta asuntopolitiikasta och är från den 5 juni, men dateringen uppdateras då dokumentet öppnas.) Jag återger Kaikkonens ställningstagande, som finns på Kaikkonens hemsida, i sin helhet här:

Kannanotto 19.6.2007 (julkaisuvapaa heti)
Kansanedustaja, Keskustan asuntopoliittisen työryhmän puheenjohtaja Antti Kaikkonen: Sipoo -hankkeesta viisainta luopua

Valtioneuvoston on viisainta luopua Sipoon alueliitoshankkeesta. Hanke on osoittautunut sekä juridisesti että moraalisesti kyseenalaiseksi. Kuntarajoja ei pitäisi lähteä muuttamaan tällaisella tavalla, jos alueen asukkailla ei siihen näytä juuri minkäänlaista halua olevan. Alueen asukkaat ovat vastustaneet liitosta lähes yksimielisesti. 25.2.2007 järjestetyssä kansanäänestyksessä Sipoossa yli 94 % äänestäneistä vastusti osakuntaliitosta.

Sipoo on osoittanut käydyissä keskusteluissa valmiutensa ottaa väestönkasvua vastaan omin toimin ja ryhtynyt jo aktiiviseen alueen suunnitteluun. Sipoolle pitää antaa mahdollisuus kasvaa ja kehittyä ilman väkivaltaisia rajansiirtoja.

Helsingin seudulla tarvitaan selvästi nykyistä parempaa yhteistyötä kuntien kesken. Alueen tonttipulan ratkaisemiseksi Sipoonkin pitää kaavoittaa alueitaan. On myös hyvä, että valtion maiden myynnissä Helsingin seudun kunnille on otettu askelia eteenpäin, mutta työtä pitää jatkaa. Valtion maiden myynti kunnille asuntokaavoitusta varten on huomattavasti parempi ja nopeampi tapa vastata tonttipulaan kuin kyseenalainen Sipoon osakuntaliitos. Sipoon tapausta tulkittaisiin varmasti myös ennakkotapauksena, ja se johtaisi kehitykseen, jossa siellä sun täällä eri puolilla Suomea ryhdytään vaatimaan osia naapurikunnista omaan käyttöön.

Lisätietoja: Antti Kaikkonen, puh.

I dagens nummer av gratistidningen Helsingin Uutiset ingår en artikel med rubriken "Kerrostalojen rakentamisen pelätään lisäävän hörhöjen määrää Sipoossa". Artikeln är saklig och den låter enskilda Sibbobor säga sin åsikt. Rubriken på paradsidan är "Olga muuttaa Sipooseen tai Helsinkiin". Jag citerar ur texten på paradsidan:

– Kun kerroin tutuilleni Ruotsissa tästä liitoshankkeesta, he eivät olleet uskoa sitä todeksi. Miten tällainen voidaan sallia laissa? Tämähän on vanhan Neuvostoliiton ajan meininkiä, otetaan vaan alue tuosta noin haltuun.

Ledarartikeln i Helsingin Uutiset har rubriken "Piirileikissä Sipoon ympärillä ratkaisu jää sattuman varaan" och är både saklig och analytisk. Jag återger här de sista raderna i ledaren, som även finns i dagens utgåva av Vantaan Sanomat:

Piirileikiltä näyttävän päätöksenteon lopputulos ei ole pikkuasia metropolipolitiikan kannalta, mutta ei se ole sitä myöskään pääministeri Matti Vanhasen kannalta. Julkisissa kannanotoissaan hän on tiukasti sitoutunut rajasiirtoon, ja mikäli hanke kaatuu joihinkin sattuman sanelemiin järjestelyihin, silloin pääministerin arvovalta myös puolueensa puheenjohtajana asettuu kyseenalaiseksi.

Sipoo-ratkaisuun liittyy pitkäss juoksussa niin isoja asioita, että tuskin hallitus kompuroi sen hoitamisessa. Tai jos niin käy, silloin on pakko sääliä Suomen kansaa.

Jag tror att Helsingin uutiset här drar en felaktig slutsats. Tar statsrådet ställning mot båda annekteringsförslagen, kommer Rakel Hiltunen och Kai Kalima att ryta till, men det har Vanhanen råd med. Hiltunen kan ju inte anklaga Vanhanen för att ha brutit några löften, för några överenskommelser får officiellt inte ha förekommit. Hiltunen och Kalima torde båda dessutom vara medskyldiga till att fallet Sibbo blev ett fiasko och en fars. Om stastrådet däremot skulle ta ställning för en annektering, kan Vanhanen räkna med stark kritik från sitt eget parti. Det har han inte råd med.

Prejudikat. Den 19 juni 2007

Gårdagens ledare i VästraNyland har rubriken "Redan ett prejudikat?" Jag citerar ur ledaren:

Fallet Sibbo får inte bli prejudicerande för centralortens subjektiva rätt att äta upp sin granne, skriver Svenska folkpartiets ordförande, minister Stefan Wallin i sin kolumn i gårdagens tidning. Nu har ju Helsingfors ännu inte fått klartecken för annekteringen av en del av Sibbo, men Wallins påpekande kommer ändå i rätt tid.
...

Om regeringen ger klartecken för Helsingfors skapar den vare sig den vill det eller inte ett nytt politiskt instrument. Tidigare i veckan tog ju centerns partisekreterare Jarmo Korhonen klart ställning emot annekteringsplanerna – tvärtemot partiordföranden Matti Vanhanens åsikt. Korhonens motiv var uttryckligen att det finns en rädsla för att Helsingfors strategi skulle anammas av andra regionala centralorter.
Uppgifterna från Åbo tyder på att Korhonens farhågor är berättigade.
Till saken hör också att inflytelserika Helsingforspolitiker har konstaterat att mark-övertagandet i Sibbo bara är en del av huvudstadens ambitioner, blickarna riktas också mot andra grannkommuner.

När Astrid Thors inom kort lägger fram Sibbofrågan för beslut i regeringen står det klart att det handlar om mera än enbart de kvadratkilometrar i östra Sibbo som Helsingfors anser sig behöva. Ett ja till annekteringen betyder att regeringen accepterar att den kommunala självbestämmanderätten sätts ur spel.

För mig förefaller det fullständigt uppenbart att förutsättningarna som definieras i 3 § i kommunindelningslagen inte uppfylls vare sig i Helsingfors förslag från den 21 juni eller i utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Att Högsta förfaltningsdomstolen skulle acceptera ett annekteringsbeslut är svårt att tro, men avsaknaden av ett prejudikat utgör en osäkerhetsfaktor. Eventuellt kunde HFD anse att det är statsrådet beslut som definierar om förutsättningarna är uppfyllda, då kriterierna onekligen är rätt subjektiva. De fyra alternativa förutsättningarna har absolut ingenting att göra med att en av kommunerna som berörs av förslagen till ändring i kommunindelningen är Finlands enda huvudstad eller centrum i "Finlands enda metropolområde". Förutsättningarna har inte heller någonting att göra med de två speciella faktorer som Matti Vanhanen har betonat, Helsingforsägd potentiell tomtmark och "balansen i samhällsstruktruren".

Om förslaget till inkorporering av sydvästra Sibbo godkänns får vi därför ett prejudikat som kan tillämpas på otaliga kommuner. Om skräcksenariet förverkligads, har ststrådet i det aktuella fallet inte bara den verkställande makten och den dömande makten, utan i praktiken även den lagstiftande makten. Maktfördelningsprincipen är satt ur funktion. Det är skäl att notera att vi inte på samma sätt kunde ha fått ett prejudikat, ifall Helsingfors ursprungliga planer hade förverkligats. Enligt de ursprungliga planerna skulle kommunfullmäktige i Sibbo inte ha motsatt sig Helsingfors förslag, varmed förutsättningarna som definieras i 5 § i kommunindelningslagen torde ha uppfyllts.

I dagens nummer av Taloussanomat ingår en artikel med rubriken "Vapaavuori tahtoo metron Sipooseen". Vapaavuori har meddelat att han är jävig och att han jävar sig i Sibbofrågan, men den föredetta stadsstyrelseordföranden fortsätter att lobba för en annektering. I artikeln säger bostadsministern att "Hanke on niin hyvä, että uskon sille riittävän kannattajia". Ministrarnas uppgift är emellertid inte bara att ta ställning till huruvida initiativet är bra, utan speciellt är det statsrådets uppgift att ta ställning till huruvida förslaget eller förslagen uppfyller förutsättningarna som defibieras i kommunindelningslagen. Juristen Vapaavuori verkar att ta lagen mycket lätt.

Yle Internytt har med anledning av ovannämnda artikel publicerat en notis med rubriken "Vapaavuori vill ha metro till Sibbo". Yle Mellannyland har publiceraten lite kortare notis med rubriken "Vapaavuori vill bygga metro till Sibbo".

Yle Östnyland har ännu idag på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Sibbofrågan behandlas nästa vecka". Här påstås att Stefan Wallin hör till de sex ministrar som har jävat sig, men detta är en missuppfattning. Det har visserligen gått rykten om att Wallin skulle jäva sig, men Wallin hör inte till de sex ministrar som bekräftat att de jävar sig.

Helsingin Sanomats redaktör Kimmo Oksanen har på tidningens webbsidor ikväll publicerat ett blogginlägg med rubriken "Absurdi jääväämisshow". Oksanen noterar att han är delskyldig till Jyrki Katainens (saml) eventuella jäv, eftersom det var han som för Helsingin Sanomats del frågade Katainen om hans eventuella jäv. Detta tycker Oksanen att är absurt. Jag citerar Oksanen:

Eihän noissa puheissa ole mitään järkeä! Ei ministerin homma, olkoon vaikka sitten kyseessä kuntaliitos tai osakuntaliitos, voi olla tuomarin hommaa. Tuomari ei saa etukäteen spekuloida aatoksillaan, mutta ministeri ei ole mikään tuomari, vaan poliitikko! Poliitikon pitää kertoa mielipiteistään etukäteen, sehän on demokratian peruspilareita.

Nu är det emellertid så att ministrarna i speciella sammanhang de facto och de jure fungera som domare. Speciellt har justitiekansler Paavo Nikula och f.d. justitieombudsman Jacob Söderman noterat att detta speciellt gäller i fallet Sibbo. Varför skulle ministrarna svära domareden, om inte för att de även kan komma att fungera som domare? Men visst är det ironiskt att Oksanen liksom andra förespråkare för en annektering i sin iver har gjort Helsingfors en björntjänst. Att vi nu befinner oss i en absurd situation där minst ett halft dussin ministrar jävat sig och alla ministrar inte vet om de är jäviga eller ej, beror på att initiativet till en annektering togs på fel sätt. Kommunindelningslagen är inte ämnad att tillämpas på det sätt som Hannes Manninen och Helsingfors hade planerat. Den absurda situationen visar att allting inte har gått rätt till.

Helsingin Sanomat har tiotiden på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Sdp:n Hiltunen väläytteli kuntaliitosta". Rakel Hiltunen talade på Huvudstadsregionens fullmäktigens gemensamma möte på Dipoli idag inte om den aktuella kommundelssammanslagingen och ändå är det bl.a. den hon talade om. Helsingin Sanomat skriver att "Mikäli Helsingin, Espoon, Vantaan ja Kauniaisten välinen yhteistyö ei tuota tyydyttävää tulosta, kuntaliitosten selvittämiseen pitää ryhtyä ensi vuonna, ilmoitti Helsingin kaupunginvaltuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen (sd) tiistaina." Det kanske viktigaste resultatet som Helsingfors har förväntatväntat sig av samarbetet i huvudstadregionen med anledning av KSSR är annekteringen av sydvästra Sibbo. Liksom jag på denna blogg flera gånger har konstaterat bör annekteringen ses som ett tänkt alternativ till en sammanslagning av städerna i Huvudstadregionen. Speciellt skall regionens stöd av en annektering ses mot bakgrunden av hotet om en sammanslagning. Prejudikatet Sibbo är ju i högsta grad ett hot även mot Helsingfors övriga grannkommuner.

Naturliga förhinder? Den 18 juni 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en kort text med rubriken "Vanhanen: Mielipiteitä voitava kertoa jääviytymättä". Textem bygger helt på Yles inslag från igår. Jag citerar ändå ur texten:

Vanhanen ja viisi muuta ministeriä ovat jäävänneet itsensä Sipoon rajansiirtopäätöksestä, koska he ovat olleet aiemmin vaikuttamassa asian valmisteluun tai lausuneet siitä mielipiteensä.

Nykyinen näkemys ministerien jääviydestä perustuu aiemman oikeuskanslerin Paavo Nikulan tulkintaan. Vanhanen toivoo, että nykyinen oikeuskansleri Jaakko Jonkka arvioisi jääviyden uudelleen. Hän toivoo, että lakia voitaisiin tältä kohtaa pian muuttaa.

Vid middagstid har jag ännu inte hört någonting om huruvida statsrådet hinner behandla "Sibbofrågan" på torsdag. Jag gissade för länge sedan att ststrådet skulle ta beslutet då statsministern skulle ha ett naturligt förhinder. Varför skulle han annars ha dröjt med att ta ställning till huruvida han tänker jäva sig? Den fjärde juni gick det efter intervjun med Jan Vapaavuoris i programmet Huomenta Suomi rykten om att frågan skulle föredras onsdagen före midsommaren. (Se Intervjuer med Vapaavuori. Den 4 juni 2007.) I fjol var statsrådets allmänna sammanträde veckan före midsommar på en onsdag, men i år är sammanträdet på torsdag. Kanske det är ett klokt val. Statsminister Vanhanen representerar tillsammans med utrikesministern Finland vid Europeiska rådet i Bryssel torsdagen den 21 och fredagen den 22 juni. (Se meddelande.) Lämpligen torde riksdagen undantagsvis inte ha någon frågestund efter det allmänna sammanträdet på torsdag.

Yle Internytt har klockan ett bekräftat att Sibbobeslutet fattas först nästa vecka. Se notisen "Sibbobeslut fattas nästa vecka", som publicerats 12:55. Finska Yle har 11 minuter senare publicerat en notis med rubriken "Sipoo-päätös sovulla ensi viikkoon". Jag citerar:

Hallitus käsittelee Sipoon rajakiistaa ensi viikolla. Asiaa ei tuoda tällä viikolla valtioneuvostoon keskeisten ministerien kiireisten aikataulujen ja matkojen vuoksi.

Rajasiirronesittelevä ministeri Astrid Thors haluaa myös tutustua asiakirjoihin perusteellisesti ja hän on pyytänyt lisäselvityksiä asiassa.

Astrid Thors har idag varit i Bryssel, men det är möjligt att Yle med resor syftar på statsministerns och utrikesministerns resa till Bryssel senare i veckan. Torsdagen den 14 publicerade Helsingin sanomat en artikel med rubriken "Vanhanen ei halua vaarantaa Sipoo-päätöstä" där tidningen skriver att "Vanhanen sanoo, että Sipoo-päätöksen on tultava hallituksen käsittelyyn ennen juhannusta." Samma dag slogs det fast att statsministern reser till Bryssel på torsdag.

Helsingin Sanomat har 15:35 publicerat FNB:s notis "Sipoo-kysymyksen käsittely siirtyy ensi viikkoon". I notisen söges det att "Syynä lykkäykseen on asiaa valtioneuvostossa esittelevän maahanmuutto- ja eurooppaministerin Astrid Thorsin (r) aikataulu, ministeriöstä kerrotaan." 16:12 har HS publicerat en annan notis av FNB med rubriken "Katainen ei tiedä onko hän jäävi Sipoo-kysymyksessä".

FNB har för Hufvudstadsbladet publicerat 15:47 publicerat en notis med rubriken "Sibbofrågan avgörs nästa vecka". Här heter det att "Nu är det klart att den föredragande ministern, migrations- och Europaminister Astrid Thors (sfp) ska vara med på EU-toppmötet i Bryssel på torsdag denna vecka."

Helsingin Sanomat har 17:58 uppdaterat sin notis eller egentligen publicerat en ny egen artikel. Rubriken är nu "Hallitus päättää Sipoon rajansiirrosta vasta juhannuksen jälkeen". Jag citerar ur artikeln:

Asiaa ei voida viedä tällä viikolla valtioneuvostoon keskeisten ministereiden kiireiden ja aikataulujen vuoksi.

Rajansiirron esittelevä maahanmuutto- ja eurooppaministeri Astrid Thors (r) haluaa tutustua asiakirjoihin perusteellisesti ja hän on pyytänyt lisäselvityksiä asiasta.

”Ministeri Thorsin on joka tapauksessa tarkoitus antaa oma esityksensä valtioneuvostolle ensi torstain istunnossa. Olemme myös tarkistaneet, että silloin on paikalla riittävä määrä ministereitä päätöksen tekemiseksi”, toteaa ministeri Thorsin erityisavustaja Stefan Svenfors.

Svenforsin mukaan periaatteessa on mahdollista sekin, että joku ministereistä haluaa pyytää asiakirjat itselleen. Siinä tapauksessa saattaa käydä jopa niin, että koko asia siirtyisi heinäkuun lomakauden yli.

MTV3 har utgående från FNB:s notiser publicerat en text med rubriken "Sipoo-kiistan käsittely siirtyi".

I torsdagens Borgåblad citerades Stefan Svenfors, som sade att det blir svårt att få beslutsunderlaget klart tills "nästa måndag", dvs till idag, vilket var en förutsättning för att ärendet skulle kunna behandlas av statsrådet före midsommaren.

Hbl har 22:08 publicerat sin artikel för morgondagens tidning. Rubriken är "Beslut om Sibbo skjuts upp igen". Jag citerar ur artikeln:

Orsaken är tidsbrist för den föredragande ministern Astrid Thors (sfp), som i går deltog i ett EU-möte i Luxemburg. Thors håller fortfarande på att bekanta sig med beredningen som har gjort av regeringsrådet Arto Sulonen vid inrikesministeriet.

Kommunindelningslagen. Den 17 juni 2007

Publicistförbundets seminarium var givande. För mig gav seminariet framför allt möjlighet att inför journalistkåren framföra det jag hade på hjärtat. (Se bilden ovan.) Ur responsen fick jag uppfattningen att journalisterna flitigt läser min blogg, men att man ändå missat en del väsentligheter i fallet Sibbo. Huruvida man på basen av de nya insikterna hinner göra några grejer om fallet Sibbo innan statsrådet gör sitt beslut vet jag inte, men det kan vara bra för beslutsfattarna att veta att journalisterna informerats. Speciellt delade jag ut A4-sidan (MS Word) med texten från inlägget "De sista inseglen. Den 13 juni 2007".

Yle har publicerat en text med rubriken "Vanhanen puolustaa hallituksensa toimintatapaa". Artikeln berör även fallet Sibbo. Jag citerar:

Vanhanen otti myös kantaa ministerien jääviyteen Sipoo-kysymyksessä. Hänen mukaansa tilanne, jossa ministerit eivät voi osallistua päätöksentekoon, on luonnoton.

- Kyllä ministerien pitäisi voida ottaa kantaa kaikkiin kysymyksiin ilman että siitä syntyy oikeusasteissa tällaista esteellisyyskeskustelua.

Aiemman oikeuskanslerin Paavo Nikulan tulkinnan mukaan Sipoo-liitokseen julkisesti kantaa ottaneet ministerit ovat asiassa jäävejä. Nikulan seuraaja Jaakko Jonkka on arvellu, että virkamiesten jääviyttä koskevat säädökset eivät istu poliittiseen päätöksentekoon.

Jag frågar mig hur lämpligt det är att statsministern vid denna tidpunkt uttalar sig i denna känsliga fråga, där den av statrådet till ny justitiekansler valda Jonkka förefaller, men kanske bara förefaller, ha en något annan åsikt än sin föregångare. Helsingin Sanomat har publicerat FNB:s notis "Vanhanen: Nato-joukkoihin osallistumiselle ei estettä", där även Vanhanens uppfattning i jävfrågan noteras. Jag citerar:

Vanhanen totesi myös, että mielipiteiden ei pitäisi tehdä ministereistä jäävejä.

Vanhasen mielestä on luonnotonta, etteivät ministerit nykyisellään voi olla päättämässä niistä asioista, joista he ovat ottaneet julkisesti kantaa.

Pääministeri toivoi Ylen uutisten pääministerin haastattelutunnilla, että uusi oikeuskansleri Jaakko Jonkka harkitsisi uudelleen edeltäjänsä Paavo Nikulan linjausta, joka on johtanut useiden ministereiden jääväämiseen Sipoon ja Helsingin rajansiirtoasiassa.

Det är faktiskt justitiekanslern som ger råd och övervakar ministrarna och inte tvärtom. Hade Jonkka inte redan i fredags utnämts till (ordinarie) justitiekansler, vore statsministerns yttrande en präktig skandal. Dessutom kan den tjänstlediga justitiekansler Paavo Nikulas rekommendationer inte glömmas bara för att man valt en efterträdare till honom. Kommunindelningslagen ger klara direktiv för hur ändringar i kommunindelningen sker: Om ändring i kommunindelningen bestäms genom lag eller beslut därom fattas av statsrådet eller ministeriet. Om inkorporeringen av sydvästra Sibbo verkligen är i nationens intresse, så borde man därom stifta en lag. Statsministern torde vara fri att föreslå en dylik lag, utan att han därigenom skulle göra sig jävig att i riksdagen ta del i omröstningen om ett lagförslag i saken. Det alternativa och normala förfarande är att statsrådet eller [inrikes]ministeriet fattar beslutet enligt vad som sägs i kommunindelningslagen. I detta fall bör särskilda villkor uppfyllas:

En ändring i kommunindelningen som innebär att en kommuns område minskas eller utvidgas, men inte att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskar, kan verkställas, om

1) inte fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig ändringen, eller om

2) ändringen inte inverkar på invånarantalet i någon kommun med mer än fem procent eller på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen.

I övrigt kan en sådan ändring i kommunindelningen som avses i 1 mom. verkställas endast under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar.

Det är ministrarnas uppgift att i egenskap av domare ta ställning till huruvida ovannämnda villkor uppfylls. De två första villkoren är oproblematiska, men för att kommuninvånarnas rättssäkerhet skall uppfyllas och för att det inte skall råda misstankar om partiskhet bör domarna inte i förväg ta ställning till huruvida de anser att villkoren som nämns i 3 § uppfylls. Villkoren som nämns i 3 § är ett nödvändigt villkor, inte ett tillräckligt villkor. Även om en minister anser att villkoren uppfylls, torde han ha rätt att rösta mot ett förslag till ändring av kommunindelningen. Däremot kan en minister inte rösta för ett förslag, om han anser att villkoren inte uppfylls. Av Vanhanens senaste uttalande att döma har statsministern svårt att medge att han gjorde fel då han för ett år sedan starkt tog ställning för en annektering.

För övrigt, vad betyder uttrycket "i övrigt" i lagtexten ovan?

I Helsingfors ursprungliga förslag (pdf) från den 21 juni i fjol citeras 3 § i kommunindelningslagen:

Kommunindelningen kan ändras, om ändringen

1) främjar ordnandet av service för invånarna i området,

2) förbättrar levnadsförhållandena för invånarna i området,

3) förbättrar verksamhetsmöjligheterna för näringarna i området, eller

4) främjar kommunernas funktionsförmåga och verksamhetens lönsamhet.

För säkerhets skull anser Helsingfors att alla fyra förutsättningar uppfylls, fastän det skulle ha räckt med en. Några förklaringar till hur eller varför förutsättningarna uppfylls anges inte, fastän det 6 § i kommunindelningslagen heter att "I framställningen eller initiativet skall behovet av ändring i kommunindelningen motiveras". Helsingfors motiveringar handlar istället om bostadsbyggande, som inte har något med villkoren i 3 § att skaffa. I Helsingfors förslag noteras att det aktuella området "överskrider tröskeln i kommunindelningslagen beträffande både yta och invånarantal", men det hävdas samtidigt att de särskilda förutsättningarna i 5 § uppfylls. Paragrafen, som vid tidpunkten saknades på inrikesministeriets webbplats (se Bristfällig information. Den 3 juni 2007), återges inte i Helsingfors framställan. Möjligheten att Helsingfors förslag kunde verkställas om "inte fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig ändringen" omnämns således inte, fastän det till Helsingfors ursprungliga planer hörde att Sibbo "frivilligt" skulle avstå (det mindre) området. Naturligtvis omnämns inte heller att enligt 11 § [inrikes]ministeriet kan "besluta om en sådan ändring i kommunindelningen som avses i 5 §, om inte fullmäktige i någon berörd kommun har motsatt sig ändringen".

Ett invecklat händelseförlopp. Den 16 juni 2007

Christel Liljeström har i natt publicerat ett blogginlägg med rubriken "Ologiska slutsatser" där hon kommenterar t.f. justitiekanslerns avslag på klagomål angående fallet Sibbo. Liljeström förundrar sig över att JK säger att det i klagomålen inte framgår faklta som skulle föranleda ett agerande, då det ju är JK:s uppgift att undersöka misstankarna om felaktigt förfarande. Jag vill själv tillägga att det angående Myllyniemi och Manninens roll i fallet Sibbo föreligger allmänna misstankar om jäv.

I Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Jonkka ei löytänyt huomautettavaa Sipoon kuntajaon käsittelystä". Ur artikeln framgår att svaret eller avslaget endast gäller tre klagomål som lämnades in i slutet av senaste år. HS noterar även att klagomålen delvis berör samma frågor som behandlats i förvaltningsdomstolen och HFD.

Föreningen För Sibbo, vars klagomål igår besvarades av JK, har på föreningens webbplats publicerat en jämförelse mellan Myllyniemis rapport och Helsingfors stadsstyrelses texter. Jämförelsen grundar sig på ett klagomål som Leena Liipola riktat till justitiekanslern och som ännu inte behandlats. På föreningens hemsida noteras att "Selvitysmies Myllyniemi kertoi Sakarinmäessä monisatapäiselle yleisölle, ettäSipoon asiaa käsitellyt työryhmä koostui sisäministeriön henkilöstöstä."

Idag tar jag tåget till Hangö föra att deltaga i Publicistförbundets seminarium, där jag i morgon skall hålla ett anförande inom temat medborgarjournalistik. I programmet noteras att "Sibbobloggaren Ralf Wadenström avslöjade underligheter i utredaren Pekka Myllyniemis rapport", men själv tycker jag att jag på min blogg har gjort både viktigare och mera intressanta avslöjanden än de som gäller utredningsmannens rapport. En utredning av ett invecklat händelseförlopp är dock svårare att sälja till medierna än spektakulära detaljer. I mitt blogginlägg "De sista inseglen. Den 13 juni 2007" har jag dock sammanfattat min helhetstolkning till en text som ryms på en A4-sida (MS Word). Texten får användas fritt.

Inte alla klagomål har behandlats av JK. Den 15 juni 2007

Dagens nummer av Borgåbladet inehåller ingenting annat om fallet Sibbo än citat från gårdagens Västra Nyland. Ur pressklippet framgår att inte heller Västra Nyland förstår sig på motiven bakom Matti Vanhanens och Mauri Pekkarinens motiv att jäva sig i "Sibbofrågan". Västra Nyland tycker att ingendera av ministrarna har kommit med en vettig motivering. Kanske kom Vanhanens motivering efter det att artikeln skrevs. Pekkarinens motivering är onekligen märklig, men jag tvivlar på att han skulle ha jävat sig om det inte var för att undvika att uppgiften att föredra Sibbofrågan skulle tillkomma honom. Vanhanen däremot har alla skäl att jäva sig. Vanhanen har medgett att han har haft en aktiv roll och hans aktiva roll torde vara betydligt större än vadsom hittills framkommit i medierna. Vanhanens medverkan i statrådets beslutsfattande vore uppenbarligen en risk. Dessutom har centerministrarna alla skäl att rösta emot förslagen på en gränsjustering, men om Vanhanen (och Pekkarinen) skulle göra det skulle det leda till häftiga anklagelser om svek från Helsingfors sida. Framför allt har Vanhanen dock skäl att unvika att hans aktiva roll undersöks i samband med en besvärs- eller rättsprocess.

På avdelningen Bakgrund på Svenska Yle har Yle idag publicerat en "kommentar" med rubriken "Lagen om alltings jävighet". Jag citerar ur artikeln:

 

Sfp:s ordförande Stefan Wallin beslut att jäva sig väcker förvåning. Förhandstipset är ju att det finns en klar majoritet i regeringen för en annektering och den majoriteten blir större då Wallin jävat sig.

Ett tankeexperiment: Anta att Wallin skulle ta del av beslutet i regeringen. Anta att någon därefter skulle besvära sig över att Wallin var jävig varefter Högsta förvaltningsdomstolen mot förmodan skulle komma till samma slutsats. Summan av kardemumman blir då att HFD river upp regeringens beslut, vilket i så fall leder till att annekteringen skjuts på framtiden. Det i sin tur skulle vara en fjäder i hatten för sfp. Så här djävulska resonemang ska kanske ministrar inte syssla med, men å andra sidan vad har sfp att vinna med en låg profil i Sibbofrågan?

Yle Åboland har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Åbo vill överskrida kommungränserna". Yle Åboland har senare på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Annekteringshot ingen överraskning". Det handlar här alltså om fallet S:t Karins. (Se gårdasgens blogginlägg "Åbo tar efter Helsingfors. Den 14 juni 2007".)

Yle Internytt har 10:21 publicerat en notis med rubriken "Sibboklagomål leder inte till åtgärder". Helsingin Sanomat har 11:29 publicerat en notis med rubriken "Apulaisoikeuskansleri hylkäsi kantelut Sipoon alueliitoksesta". Samma notis med samma rubrik har publicerats på Kauppalehtis sidor 11:30. Jag citerar ur notisen:

Kantelut olivat tehneet kaksi yksityishenkilöä ja Sipoon puolesta ry. Ne koskivat Helsingin kaupungin tekemän kuntaliitosesityksen vireilletuloa sekä kuntaliitoksia selvittämään nimitetyn selvitysmiehen Pekka Myllyniemen ja entisen alue- ja kuntaministerin Hannes Mannisen (kesk.) esteellisyyttä. Jonkan mukaan liitoshankkeen valmistelussa ei ole toimittu niin, että oikeuskanslerilla olisi oikeudellisia perusteita puuttua siihen. Lisäksi hän ei katsonut Myllyniemeä ja Mannista esteelliseksi.

Det bör noteras att de två senaste klagomålen angående fallet Sibbo ännu inte torde ha behandlats. Klagomålet som lämnades in i april gälde den felaktiga informationen som låg till grund för Vanda stadsstyrelses beslut den 20 - 21 juni i fjol. Se "Klagomål till justitiekanslern. Den 13 april 2007", "Beslut utgående från felaktig information. Den 12 april 2007 ". Det aldra senaste klagomålet lämnades in tidigare denna vecka och gäller främst Myllyniemis rapport. (Se "Helsingfors är Finlands enda huvudstad." Den 12 juni 2007".) Angående påståendet att Myllyniemi och Manninen inte skulle ha varit jäviga undrar jag vilken infoirmation eller vilket bevismaterial Jonkka har haft tillgång till. Vad det gäller föreningen För Sibbos klagomål, så förefaller klagomålet inte bygga på de bevis på Myllyniemis partiskhet som senare bl.a. på denna blogg kommit fram. Jag vill även notera att det är problematiskt att lagligheten i ministrarnas agerande övervakas av en person som har sökt tjänsten som justitiekansler. I praktiken är det statsrådet som väljer eller igår valde justitiekansler. Om jag själv hade sökt tjänsten skulle jag nog som vikarierande justitiekansler ha varit mycket försiktig i min kritik. Tidpunkten för justitieombudsmannens svar på de aktuella klagomålen är på flera sätt anmärkningsvärd.

Yle Internytt har 12:15 uppdaterat sin notis "Sibboklagomål leder inte till åtgärder". Yle skriver nu att "Enligt Jonkka var utredningsman Pekka Myllyniemi inte jävig då han utredde annekteringsfrågan, fastän han tidigare hade arbetat för Nylands förbund." Jag har på denna blogg i blogginlägget "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006", som bifogats till ett besvär till HFD samt till Sibbo kommuns utlåtande över Myllyniemis förslag, noterat att Myllyniemis deltagande i beslutsfattning inom Nylands ladskapsfullmäktige som gäller Helsingfors planer för sydvästra Sibbo finns dokumenterade. Dessutom har jag i blogginlägget "Bevismaterial. Den 5 december 2006" visat att även Myllyniemis deltagande i beslutsfattning inom landskapsstyrelsen som berört Sibbofrågan. Att Myllyniemi som landskapsstyrelsemedlem varit påtagligt beroende av Helsingfors har jag påvisat i bl.a. blogginlägget "Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007". En närmare titt på Myllyniemis rapport visar att han åtminstone själv uppfattade utredningen som ett beställningsarbete eller en gentjänst.

Jag har idag kommit över information om att biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka redan i januari har svarat på ett klagomål som berör fallet Sibbo. I klagomålet uppmärksammas den bristande informationen på inrikesministeriets webbsidor, som jag uppmärksammade i blogginlägget "Bristfällig information. Den 3 juni 2007". På inrikesministeriets webbplats omnämndes inte alls de i 5 § definierade speciella förutsättningarna för "delvisa sammanslagningar"! Redan i augusti svarade Arto Sulonen, som på inrikesministeriet berett "Sibbofrågan", att man skall ta kritiken mot bristen i informationen i beaktande då webbsidorna utvecklas. I januari konstaterade biträdande justitiekanslern att webbsidorna uppdaterats och att klagomålet inte leder till ytterligare åtgärder. Numera omnämns alltså 5 § på inrikesministeriets webbsidor. Det bör noteras att just denna paragraf är essentiell för fallet Sibbo. Jag finner det sannolikt att så väl politiker som medier vilseletts på grund av den bristande informationen.

Finska Yle har publicerat en notis med den grovt vilseledande rubriken "Sipoon rajakiistaa valmistellut Myllyniemi ei ollut esteellinen". Det är vid behov Högsta förvaltningsdomstolens sak att ta ställning till Myllyniemis opartiskhet. En annan sak är om en kommunindelningsutredare överhuvudtaget kan vara jävig, om utredningsmannens partiskhet har någon juridisk relevans. Vem som helst kan göra förslag till ändring i kommunindelningen. Det väsentliga är att det noteras att Myllyniemi ingalunda har gjort en oberoende utredning.

Nelonen har middagstid publicerat en notis med rubriken "Apulaisoikeuskansleri hylkäsi kantelut Sipoon alueliitoksesta".

Yle Östnyland har även på sin avdelning fyratiden publicerat notisen "Sibboklagomål leder inte till åtgärder". Jag har observerat att Yle faktiskt skriver att "Biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka skriver i sitt beslut att det inte kommer fram något i klagomålen, som skulle motivera att han ingriper i inrikesministeriets beredning av ärendet." För övrigt är Jonkka inte mera biträdande justitiekansler efter månadsskiftet. President Tarja Halonen har idag utnämnt Jonkka till (ordinarie) justitiekansler.

I ovannämnda notis skriver Yle även att "Hannes Manninen, som var kommunminister i förra regeringen, var inte heller jävig." Manninens jäv har knappast kommit fram i Sibbos klagomål, men Manninen skulle naturligtvis i minst lika hög grad som statsminister Matti Vanhanen ha haft skäl att jäva sig då ststrådet gör sitt beslut i "Sibbofrågan". Manninen uttalade för ett år sedan inte bara sitt stöd, utan torde även ha lovat sitt stöd för en annektering. I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni i fjol sade dåvarande stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori följande:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Vad är detta annat än ett medgivande till att den slutliga överenskommelsen mellan Helsingfors och "statsmakten" gjordes veckan före stadsfullmäktiges beslutet? Att Manninen var beredd att stöda en annektering hade han redan tidigare informerat Sfp:s dåvarande ordförande Jan-Erik Enestam om. Denna slutliga överenskommelse om någonting torde göra Vanhanen jävig. För övrigt vore det intressant att veta vilka de centrala tjänstemän är som Vapaavuori syftar på. Med tanke på att Helsingfors lobbning kan ha varit framgångsrik finns det skäl att kritiskt granska inrikesministeriets beredning av annekteringsärendet.

Nelonens TV-nyheter 19:30 hade ett långt inslag om "den senaste vändningen" gällande ministrarnas jäv i Sibbofrågan. Enligt Nelonens tolkning av Jaakko Jonkkas svar på de aktuella klagomålen anser biträdande justitiekanslern att ministrar som uttalat sin åsikt i Sibbofrågan inte jävat sig. I inslaget uttalar sig även Jonkka på ett sätt som stöder Nelonens tolkning, men egentligen talar Jonkka här om vad som gäller "pääsääntöisesti".